Fokusområdena i projektet är att utveckla och förfina bioraffinaderiprocesser för lignocellulosa (till exempel ved) och utveckla metoder för extraktion av olika ämnen ur alger. Mer specifikt är målen att utveckla processer nya produkter från lignin och att kunna utvinna socker ur cellulosa för vidareförädling till biobaserade kemikalier till en konkurrenskraftig kostnad.
Projektet, som heter AERTOS BBE (Bio-based Economy), kommer att stärka samarbetet mellan forskningsorganisationer i Europa. Det kommer att öka den faktiska kunskapen om ämnet, men även möjligheten för forskarna att åka runt till de olika organisationerna och utbyta erfarenheter. Projektet kombinerar teknologi från följande partners: VTT Technical Research Centre of Finland, Tecnalia, Fraunhofer, Sintef, CEA, TNO och SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Den totala budgeten för projektet är nära 25 miljoner kr (2,6 milj Euro).
– Projektet är en utmärkt möjlighet till nära samarbete inom ett högaktuellt område som bioekonomi och vi är väldigt glada över det, säger Markus Norström, affärsområdeschef på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.
– Högskolan i Halmstad har en unik profil med kompetens inom samtliga områden som utvärderas. Dessutom har vi lång erfarenhet av att göra utvärderingar, berättar Jörgen Johansson, universitetslektor i statsvetenskap och uppdragsledare för utvärderingen vid Högskolan i Halmstad.
Utvärderingen av landsbygdsprogrammet 2007–2013 utförs av fyra temagrupper och sker på uppdrag av Jordbruksverket. Den första gruppen utvärderar programmets åtgärder för konkurrenskraft, den andra utvärderar miljöåtgärderna och den tredje utvärderar åtgärder som syftar till landsbygdsutveckling. Dessa tre grupper leds av forskare från KTH, Lunds universitet samt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Högskolan i Halmstad har helhetsansvaret för grupp fyra – vars uppdrag är att syntetisera de övriga tre gruppernas granskning i en slutrapport. I uppdraget ingår även att svara på övergripande frågeställningar.
På Högskolan samordnas arbetet av RISP (Research on Innovation in a Societal Perspective) – ett nätverk som samlar forskare från olika vetenskapliga discipliner. Utvärderingen kommer att få många positiva följdeffekter.
– Uppdraget kommer bland annat att ge upphov till nya forskningsprojekt. Det är en stor möjlighet för Högskolan i Halmstad, berättar Jörgen Johansson, som även är forskningsledare för RISP.
Utvärderingsarbetet påbörjas under hösten 2014 och slutrapporten är klar hösten 2016. Den skickas till EU-kommissionen senast den 31 december samma år. Rapporten kommer även att få betydelse för det landsbygdsprogram som löper 2014–2020.
Fotnot. Landsbygdsprogrammen är en del av EU:s strategi för att nå målen med den gemensamma landsbygdspolitiken. Varje program löper över sju år och finansieras gemensamt av Sverige och EU. De innehåller satsningar i form av stöd och ersättningar för att utveckla landsbygden.
Inom den medicinska vetenskapen vet man inte säkert hur MS uppstår och varför kroppens immunförsvar angriper celler i det centrala nervsystemet (CNS). Inflammation uppstår av okänd anledning vilket gör att transporten av nervimpulser försämras. Detta kan ge olika fysiska och psykiska symptom, bland annat känselbortfall, motoriska svårigheter, suddig syn, yrsel, och trötthet.
I den aktuella studien har forskarna undersökt om även tarmens funktion angrips vid MS. Resultaten baseras på en sjukdomsmodell för MS på möss, visar på inflammation och förändringar i tarmens barriärfunktion tidigt i sjukdomsförloppet. Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
– Det är känt att tarmens genomsläpplighet för skadliga substanser är förhöjd vid inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit, men även vid en del andra autoimmuna sjukdomar som typ 1 diabetes. Tillståndet kallas för ”läckande tarm syndromet”. Våra studier pekar på en läckande tarm och en ökad inflammation i tarmslemhinnan och kopplad lymfvävnad redan innan kliniska symptom för MS är märkbara. Det verkar också som att inflammationen ökar i takt med utvecklingen av sjukdomen, säger forskaren och en av författarna till studien, Shahram Lavasani.
Shahram Lavasani och hans kollegor vid Lunds universitet har tidigare visat att probiotiska bakterier kan ett visst skydd mot MS. De har därför ställt sig frågan om tarmbarriären påverkas och undersökt inflammatoriska celler och processer i tarmen. Hypotesen testades i ett forskningsprojekt i samarbete med professor Björn Weström, doktorand Mehrnaz Nouri och docent Anders Bredberg.
– Till vår överraskning såg vi strukturförändringar i tunntarmens slemhinna och en ökning av inflammatoriska T-celler, så kallade Th1 och Th17. Samtidigt såg vi en minskning av immunhämmande, så kallade regulatoriska T-celler. Dessa förändringar förknippas ofta med inflammatoriska tarmsjukdomar, och biologiskt aktiva molekyler som produceras av Th1 och Th17 tros stå bakom dessa skador på tarmen.
Neuroinflammatoriska processer vid MS tros leda till skada och ”läckage” i den blod-hjärnbarriär som skyddar CNS och reglerar transport av celler och substanser. Forskarna har nu sett liknande skador även i tarmbarriären, speciellt på de så kallade ”tight junctions”, som binder samman cellerna i tarmens slemhinna och visar att dessa kopplas till sjukdomsspecifika T-celler.
– Vad som utlöser autoimmuna sjukdomar är i de flesta fall okänt, men vi vet att sjukdomsalstrande celler trafikerar och stör tarmen. En läckande tarm gör att skadliga bakterier och giftiga ämnen i kroppen kan tas in i tarmen, vilket skapar ännu mer inflammation. Våra resultat ger stöd för tanken att en skadad tarmbarriär bidrar till att kroppen inte på ett normalt sätt klarar av att avbryta en autoimmun reaktion, utan i stället uppstår därför en kroniskt sjukdom som exempelvis MS, säger Shahram Lavasani.
Shahram Lavasani och hans kollegor menar att framtidens mediciner mot denna typ av sjukdomar kanske inte enbart ska rikta sig mot CNS, utan även mot tarmen genom att reparerar och återställa tarmbarriären.
– I det långa loppet hoppas vi att våra resultat kan leda till bättre förståelse för vad som faktiskt sker under sjukdomsförloppet vid MS. I ett ännu längre perspektiv hoppas vi på en bättre behandling genom att sikta mot tarmbarriären som ett nytt terapeutiskt mål.
Forskargruppen undersöker nu andra inflammatoriska parametrar i tarmen som kan påverka utvecklingen av MS. Syftet är att arbeta fram behandlingsmetoder som kan läka tarmslemhinnan i förhoppning om att kunna hindra utveckling av sjukdomen.. Del av detta arbete ingår i Mehrnaz Nouris avhandling som ska läggas fram senare i år.
Studien
Intestinal Barrier Dysfunction Develops at the Onset of Experimental Autoimmune Encephalomyelitis, and Can Be Induced by Adoptive Transfer of Auto-Reactive T Cells
Avhandlingen består av tre delstudier. I den första studeras barns utträde från förskolan och övergång till förskoleklassen. I den andra studeras barnens läsår i förskoleklassen och övergången till årskurs 1. Den tredje studien fokuserar på barns relationsbrytande processer i övergångarna. Centralt i analyserna har varit att vinna kunskap om hur barnen upplever kontinuitet mellan skolformerna, och vilka former av kontinuitet (eller diskontinuitet) de ger uttryck för.
Resultaten visar att övergångar inte endast innebär anpassningar till det nya som väntar, de innebär även processer av återkommande separationer. I övergångarna träder barnen inte endast över institutionella gränser mellan skolformer utan också relationella gränser mellan olika gemenskaper. Denna sociala diskontinuitet innebär ofrivilliga avbrott i kamratrelationer och ställer krav på barns flexibilitet och anpassning. Övergången från förskola till förskoleklass innebär även fysisk diskontinuitet, då exempelvis förskolegården byts ut mot en stor skolgård. Barnen verkar betrakta denna förändring tämligen inspirerande, då det kan bidra till att gränsen mellan förskola och förskoleklass görs synlig.
Barnen ger uttryck för att det finns en kulturell kontinuitet mellan förskola och förskoleklass, de pedagogiska inramningarna i miljöerna är tämligen lika vilket gör att barnen kan känna igen sig i förskoleklassrummet. Dock gör en del av barnen motstånd mot denna kontinuitet, då de upplevde att det kan bli för mycket ”förskola i förskoleklassen”.
Resultaten visar även att det kan finnas en undervisningsdiskontinuitet i övergångarna, dvs att det saknas en tydlig röd tråd i undervisningen i de tre skolformerna. En del av barnen upplever att de får upprepa samma aktiviteter i årskurs 1 som de redan har gjort både i förskola och i förskoleklass.
Ett framstående resultat i avhandlingen är de återkommande ofrivilliga splittringarna i barns kamratrelationer. I samtliga övergångar verkar det vanligt att barnen omgrupperas till nya klasser. Även förskolan, med sin organisation av exempelvis ”förskoleklassförberedande” femårsgrupper, verkar tämligen övergångsrik. Det är därför relevant att vidare fundera över hur man kan skapa en relationell stabilitet i övergångarna, för att ge barnen bra förutsättningar för fortsatt lärande.
I resultatet träder också förskoleklassens pedagogiska poäng som övergångszon fram. Dagens utbildningspolitiska förslag och reformer tenderar att gå i linje med en utveckling av ett granskningssamhälle där formaliserad undervisning, tidigare betyg och ökad bedömning betonas mer och oftare än hur vi ska behålla och vidareutveckla barns intresse, lust och nyfikenhet att lära. Den pedagogiska poängen med förskoleklassen är att den utgör en plats där barnen, utan yttre krav på prestationer, får tid att anpassa sig till nya förutsättningar samt förbereda sig på möten med olikheter, kontraster och variationer i exempelvis aktiviteter och undervisningsinnehåll. Under ett läsår får barnen möjligheter pendla mellan skolans och förskolans kulturer, vilket gör att förskoleklassen kan bidra till en ”mjuk övergång” till skolan. Under året i förskoleklass ges de möjligheter och tid att skapa ny trygghet i nya kamratrelationer och sociala gemenskaper. Hur förskoleklassåret, och övergångarna till och från förskoleklassen, hanteras skulle därmed kunna få effekter på barnens fortsatta skolgång och fortsatta lärande.
Avhandlingen ”Barns övergångar till och från förskoleklass. Gränser, identiteter och (dis-)kontinuiteter” kan beställas genom Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.
I ungefär hälften av Sveriges 290 kommuner minskar befolkningen. Dessa kommuner står inför utmaningen att fortsätta erbjuda medborgarna en god kommunal service och en god livsmiljö trots att skatteinkomsterna minskar. En ny forskningsrapport belyser hur kommunerna hanterar denna utmaning.
I forskningsrapporten ”Politik för kommuner som krymper” visar kulturgeografen Josefina Syssner att den ojämna befolkningstillväxten skapar stora skillnader i planeringsförutsättningar mellan små och stora, växande och minskande kommuner.
Kommunala företrädare i krympande kommuner pratar ogärna om att befolkningen minskar. De som företräder dessa kommuner tycks se utebliven tillväxt som ett lokalt politiskt misslyckande. Detta trots att utebliven tillväxt många gånger kan förklaras med förändringar på nationell och internationell nivå.
Rapporten visar att kommunerna sällan formulerar strategier för att möta de utmaningar som en negativ befolkningstillväxt medför.
– Ur ett demokrati- och medborgarperspektiv är det olyckligt. Kommunerna står inför stora utmaningar, men man pratar inte om dem med medborgarna på ett strukturerat sätt, säger Josefina Syssner.
Samtidigt vidtar kommunerna en rad åtgärder för att anpassa kommunens organisation och verksamhet utifrån de nya förutsättningar som en minskande befolkning innebär. Förändringar av skolans och äldrevårdens organisation, samverkan med grannkommuner och civilsamhället är exempel på några sådana åtgärder.
Josefina Syssners slutsats är att kommuner med ett minskande befolkningsunderlag bör utveckla en lokal anpassningspolitik. En sådan politik slår fast hur kommunen ska prioritera och organisera sin verksamhet när resurserna krymper. Det kan emellertid vara svårt eftersom det finns en förväntan på tillväxt, konstaterar Josefina Syssner.
– Det handlar om att krympa på ett klokt sätt. Istället för att ha orealistiska förväntningar på att få fler inflyttare, bör man lägga kraft på att utveckla idéer kring hur man på ett innovativt sätt kan hantera sitt kommunala uppdrag trots att befolkningen minskar.
FAKTA
Rapporten ”Politik för kommuner som krymper” ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet.
Tandborstning, tandtråd och munskölj är beprövade knep för att hålla både tänder och munhåla i skick. Tandlossning och inflammation i andköttet beror dock inte alltid på dålig munhygien, utan den kan även ppstå till följd av sjukdomar, medicinering och att vi åldras.
Överaktivitet kan driva inflammation
Men forskarnas kunskaper om vilka mekanismer som styr bakteriernas uppträdande och beteende i munnen är fortfarande begränsade. Svaren finns delvis i vårt immunförsvar, närmare bestämt i en del av det som benämns komplementsystemet.
– Komplementsystemet är betydelsefullt i samband med många sjukdomar. Det strävar efter att försvara oss genom att döda skadliga bakterier och andra onyttiga organismer. Men det kan också driva bildandet av inflammation, t.ex. i tandköttet, om det blir överaktiverat, förklarar Monika Jusko.
Inom ramen för sin avhandling har hon studerat bakterier med en nyckelfunktion i samband med inflammation i munhålan.
– Det visade sig att nyckelbakterierna gillar inflammation eftersom inflammationsprocessen förstör vävnaderna och frisätter peptider som därefter ger dem näring. Bakterierna undflyr vårt immunförsvar genom att oskadliggöra de komponenter i komplementsystemet som kan upptäcka dem. En bakterie av denna typ som jag studerat i avhandlingen är Tannerella forsythia, berättar Monika Jusko.
En annan, och som upptäcktes först för några år sedan, är Filifactor alocis och den visade sig vara särskilt intressant:
– Filifactor alocis fanns i stort antal hos sjukdomsdrabbade individer medan vi nästan inte alls kunde hitta den hos friska personer. Den är därför en bra markör för personer som riskerar att drabbas av problem med munhälsan. Jag och mina kolleger har utforskat hur bakterien verkar i samband med inflammation.
Molekyl varnar för skadliga bakterier
I en annan studie i avhandlingen har Monika Jusko visat att en särskild molekyl som tillhör komplementsystemet, CD46, spelar en viktig roll för att motverka bakteriespridningen från munnen. Molekylen sitter på cellernas yta och den verkar fungera som en alarmklocka för cellen att skadliga bakterier är på väg. Om den saknas kan bakterierna ta sig in i cellen.
Hon har också bekräftat nyare rön som går ut på att behandlingar bör inriktas mot att hämma inflammationen snarare än att hämma skadliga bakterier.
– Det finns redan befintliga inflammationshämmare som har testats på djur och som uppvisat lovande resultat, berättar Monika Jusko.
Forskningen har skett i samarbete med Jagiellonian University i Krakow, Polen.
Avhandlingen ”Complement evasion strategies of human pathogens – the evolutionary arms race”.
Texten är skriven av Björn Martinsson och har även publicerats här.
Målet var dock inte att sätta djuprekord, utan att förse forskare med uppborrad berggrund. Och det fick man, hela 830 delar om tre meter vardera, det djupaste från 2495,8 meter.
Dessa smulor från jordskorpan ska förhoppningsvis ge ny information om hur bildningen av fjällkedjan faktiskt gick till och om det finns liv på djupet.
– Borrningen är en del av ett internationellt forskningsprojekt, och man kan bland annat använda informationen för att förklara den idag pågående bergskedjeveckningen, exempelvis i Himalaya, säger Jan-Erik Rosberg, biträdande lektor i akvifärteknik vid Lunds Tekniska Högskola, och ansvarig för Borriggen, eller ”Riksriggen”, som den kommit att kallas.
Riksriggen är en nyinförskaffad nationell forskningsresurs som flera universitet och högskolor kan använda till olika geovetenskapliga projekt. Sommarens borrning i Åre blev den första djupborrningen.
– Det var verkligen en utmaning. Borriggen är den enda i sitt slag i hela Nordeuropa. Men borrningen gick över förväntan, säger Jan-Erik Rosberg, biträdande lektor i akvifärteknik vid Lunds Tekniska Högskola, och ansvarig för Riksriggen.
Nu håller den 12 meter höga borren på att packas ner för att transporteras till Lund. Kanske får den fara till Gotland nästa gång.
– Just nu söker vi finansiering för att kolla förutsättningarna för att lagra koldioxid där, genom att ta upp borrkärnor, alltså stenprover, och analysera dem.
Riksriggen har bekostats av Vetenskapsrådet med 26 miljoner kronor, tillverkats av Atlas Copco och finns placerad vid Lunds Tekniska Högskola. Forskningsprojektet i Åre drevs i samverkan med Uppsala universitet. 52 forskare från elva olika länder är aktiva inom projektet. Den teknik som har använts är s.k. kärnborrning med wireline.
Sedan mitten av 1990-talet har utbudet av idrottsprofilerade utbildningar i Sverige ökat på alla skolnivåer och därmed också antalet berörda elever och lärare.
– Det ökade utbudet är nära sammankopplat med avregleringen av skolan och den därmed ökade konkurrensen mellan skolor. Det är ett sätt för skolorna att öka sin konkurrenskraft och locka fler elever, säger avhandlingens författare Magnus Ferry.
Mer än tio procent av alla gymnasieelever fick betyg i ämnet specialidrott enligt en några år gammal studie. En annan studie från 2011 visar att idrottsprofil återfinns på 26 procent av högstadieskolorna.
Magnus Ferry har i sin avhandling studerat de nämnda utbildningarnas betydelse för skolorna, skälen till att skolor erbjuder just denna profil samt vilka elever och lärare det är som deltar.
Studien visar att utbudet av idrottsprofilerade utbildningar verkar vara bättre anpassat till vissa elevers bakgrunder och behov. Detta beror i stor grad på hur utbildningarna organiseras och resulterar i att utbildningarna i hög grad lockar pojkar, elever med svensk bakgrund och elever med högt utbildade och idrottsintresserade föräldrar.
Resultatet av studien visar vidare att de lärare som deltar i verksamheten skiljer sig från övriga lärare i skolan, framförallt genom att de i stor utsträckning är tränarutbildade men sällan har en lärarutbildning. Detta kan leda till problem på gymnasienivå då lärarna utöver att undervisa också ska bedöma och betygsätta eleverna.
Avhandlingen baseras på registerdata, telefonintervjuer med 50 skolledare, samt enkäter till 677 elever och 109 lärare.
Datorsimuleringar är i dag ett tids- och kostnadseffektivt komplement till testning på prototyper. Optimeringsalgoritmer handlar om att hitta den ”bästa”, den maximala eller minimala lösningen till ett problem, där problemet är formulerat i matematiska termer och löses med hjälp av datorer.
Fotios Kasolis har i sin avhandling utvecklat och analyserat metoder som automatiserar den traditionellt manuella konstruktionsprocessen genom en kombination av datorsimulering och optimeringsalgoritmer. En viktig del i Fotios Kasolis avhandling handlar om utformning av akustiska komponenter.
– Metoden som jag har utvecklat kan användas för konstruktionsoptimering av till exempel akustiska horn, som används i ljudanläggningar (PA-system) vid konserter och biografer.
Avhandlingen: Materialdistributionsmetoden: analys och akustiktillämpningar
– För att förebygga att olyckor inträffar på grund av att förare inte är tillräckligt uppmärksamma eller vakna så behöver vi djupare förståelse av vilka faktorer som är betydelsefulla och går att mäta, säger Anna Anund forskare på VTI.
Vid experiment i VTI:s körsimulator kommer forskare från VTI, Volvo Cars och Mälardalens högskola att göra omfattande studier som innefattar mätningar av elektriska signaler i hjärnan (EEG). Målet är att hitta ett sätt att mäta hur sömnighet och kognitiv belastning påverkar förare och att förstå hur de samverkar.
– Vi vill se om det går att mäta kognitiv belastning med hjälp av fysiologiska mätningar, till exempel att föraren är ouppmärksam och tänker på annat än bilkörning, säger Anna Anund, forskare på VTI.
Målet är även att ta hänsyn till skillnader inom och mellan individer. När det gäller mätningar av hjärnaktivitet kommer forskarna att försöka utreda om det finns en skillnad mellan lokal och regional sömnighet i olika delar i hjärnan och även identifiera i vilka områden i hjärnan förändringar sker.
Studien innefattar flera försök i VTI:s körsimulator i Linköping med sammanlagt ett sextiotal försökspersoner, både dagtid och på natten.
– Studien är en av de mest omfattande vi gjort i en körsimulator på VTI och definitivt det största när det gäller forskning om sömnighet, säger Anna Anund.
Projektet är finansierat av Fordonsstrategisk Forskning och Innovation från Vinnova. VCC håller i projektet i nära samarbete med VTI och Mälardalens högskola. Försöken startar sent i höst och beräknas vara klara under våren nästa år. Projektet ska vara avslutat om två år.
Likt Darwins finkar som utvecklades från en enda fågelart till många specialiserade arter uppvisar ciklidfiskarna en enorm variation. Med över 2000 kända arter är de afrikanska cikliderna några av de mest utseendemässigt diversifierade organismgrupper på jorden.
För att bättre kunna förstå de molekylära orsakerna bakom anpassning och utveckling hos ryggradsdjur har forskare från Uppsala universitet, Broad Institute of MIT och Harvard sekvenserat genom (DNA) och transkriptom (RNA) hos fem afrikanska ciklidarter. Genom sina studier har de upptäckt ett antal egenskaper hos fiskarnas arvsmassa som möjliggör för dem att anpassa sig till nya miljöer och ekologiska nischer.
– Vår studie avslöjar ett spektrum av metoder i naturen som tillåter organismer att anpassa sig till olika miljöer. De här mekanismerna finns troligen även i människor och andra ryggradsdjur och genom att fokusera på den häpnadsväckande diversiteten bland ciklider kunde vi för första gången studera den här processen i stor skala, säger medförfattaren Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet, Co-Director för SciLifeLab, samt gruppledare vid Broad Insititute, USA.
Ett mål med studien var att ta reda på vad som tillåter dessa fiskar att utveckla nya egenskaper så snabbt. Därför sekvenserades genom och transkriptom från fem distinkt olika afrikanska ciklidarter. Arterna inkluderar Niltilapia, som representerar den ”ursprungliga stammen” som de övriga fiskarna utvecklades från, samt fyra östafrikanska arter: en art som lever i en flod nära sjön Tanganyika, en art från Tanganyika som bebott sjön i 10 – 20 miljoner år, en ciklid som koloniserade sjön Malawi för fem miljoner år sedan och en art från Victoriasjön där fisken uppkom för bara 15 0000 – 100 000 år sedan.
Efter att insamlade data hade analyserats så hittade forskarna en överraskande mängd genetiska förändringar. Jämfört med den ”ursprungliga stammen” så uppvisade de östafrikanska fiskarnas arvsmassa ett övermått av genetiska duplikationer, förändringar i regulativa icke-kodande element i genomet, accelererad evolution av proteinkodande element, speciellt i gener som kodar för pigmentering, samt andra distinkta förändringar som påverkar genuttryck såsom transposabla element och reglering via mikroRNA.
Med andra ord var det inte en enda förändring utan många olika molekylära mekanismer som samverkade för att uppnå de iögonfallande anpassningarna och artbildningarna.
Vissa av förändringarna hade uppstått redan innan fiskarna lämnade floden för att kolonisera sjöarna. Detta pekar på att cikliderna under en period inte utsattes för ett starkt evolutionärt tryck. Under denna tid diversifierades fiskarna genom mutationer som inte påverkade deras överlevnadschanser väsentligt eftersom förhållandena var goda. Många av fiskarna överlevde, inte bara de mest välanpassade. Detta ledde till att stora genetiska skillnader uppstod och ansamlades i populationen. När fiskarna senare koloniserade nya miljöer i sjöarna kunde nya arter snabbt bildas eftersom det fanns en stor mängd mutationer och olikheter att utgå från i populationen. Den här reservoaren av mutationer fungerade som ett genetiskt verktyg som möjliggjorde snabba anpassningar.
Forskarna bakom studien menar på att ciklidernas förmåga att snabbt mutera gör dem intressanta som modellsystem för att studera fenomen som också finns hos andra organismer.
– Genom att studera hur populationer såsom fiskar anpassar sig och utvecklas under selektivt tryck kan vi lära oss mer om hur naturlig selektion påverkar människan med avseende på hälsa och sjukdom, säger Federica di Palma, författare till artikeln, tidigare baserad vid Broad Insititute, numera director of science vid The Genome Analysis Center, UK.
Studien gjordes i samarbete med forskare vid Eawag Swiss Federal Institute for Aquatic Sciences och Georgia Institute of Technology, samt över 70 forskare verksamma inom ciklidforskning internationellt.
Artikeln “The genomic substrate for adaptive radiation in African cichlid fish” publicerades online den tredje september i Nature, DOI: 10.1038/nature13726
Magdalena Elmersjö undersöker även vilka värderingar och föreställningar om omsorgsarbetet och omsorgsmottagarna som knyts till frågan om vilken kompetens som behövs och varför. Undersökningen baseras på intervjuer med enhetschefer, omsorgsgivare och omsorgsmottagare. Genom att ge begreppet kompetens ett tredelat innehåll; vad man ska kunna, vad man ska göra och hur man ska förhålla sig visar hon i avhandlingen hur kompetensanspråk hänger samman med föreställningar om mottagarnas behov och hur dessa bäst tillgodoses. Avhandlingen bidrar med en helhetsbild över äldreomsorgen som en människobehandlande organisation och synliggör varför omsorgsarbetet ska se ut på ett visst sätt enligt studiens intervjupersoner.
Avhandlingens resultat visar att enhetscheferna och omsorgsgivarna menar att vissa av dagens omsorgsmottagare karaktäriseras av tacksamhet, passivitet och bristande insikter om betydelsen av aktivitet. Det praktiska arbetet kännetecknas därför av en aktivering av mottagarna.
Den kompetens som omsorgsgivarna använder för att omsätta aktiveringen i handling är framförallt personliga förmågor, exempelvis egenskaper som tålamod, lugn och lyhördhet. Aktiveringens mål har analyserats som att komma tillrätta med kroppens förfall. Det här knyter an till ett annat resultat från undersökningen, nämligen omvandlingen av delaktighetsbegreppet. I omsorgsarbetet förändras innehållet i begreppet delaktighet till att handla om att göra mottagarna deltagande i sin omsorg. Omvandlingen av delaktighet till deltagande får till följd att mottagarna ska tillgodose sina egna behov i så hög utsträckning som möjligt med empiriska exempel som att de ska bädda själva även om de är beviljade bäddning.
– Omvandlingen av delaktighetsbegreppet sker på bekostnad av mottagarnas möjlighet att påverka omsorgsarbetet. Utifrån en bedömning av vad enhetschefer och omsorgsgivare anser vara till omsorgsmottagarens bästa är det inte säkert att de äldres uttrycka behov hörsammas, säger Magdalena Elmersjö.
Omsorgsmottagarna har i sin tur ett annat centralt syfte för omsorgsarbetet nämligen att förhindra hemmets förfall. Mottagarna använder sig i huvudsak av tre strategier för att hantera en omsorgssituation där de inte alltid anser sig få hjälp med det de vill ha hjälp med: anpassa sig, avstå från behov och inta en positiv hållning.
– Mottagarnas position i organisationen innebär också ett lojalitetsproblem gentemot omsorgsgivarna och minskar deras möjligheter att föra fram klagomål och påverka sin situation till det bättre.
Magdalena Elmersjö är socionom och fil. licentiat i socialt arbete, och verksam vid socialt arbete, Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Kompetensfrågan inom äldreomsorgen. Hur uppfattningar om kompetens formar omsorgsbehoven, omsorgsarbetet och omsorgsrelationen” försvaras vid offentlig disputation den 5 september 2014, klockan 10.15 i sal Myrdal, Hus K, Växjö.
– Enkelt, men riskfyllt för demokratin. Elektroniska val skulle öka trycket för att genomföra alltfler folkomröstningar. Och det skulle kunna vara förödande för samhällsbygget, säger Karim Jebari, filosofiforskare vid KTH.
Han tillägger dock att möjligheten att rösta elektroniskt skulle förenkla röstningsförfarandet, vilket i sig är positivt.
Svante Linusson, professor i matematik på KTH, ger sin syn på saken. Han anser att pappersbaserad röstning ger säkrare val.
– Jag är skeptisk, och jag hoppas politikerna lägger ner idén med elektronisk röstning efter att ha testat den, säger Svante Linusson.
Douglas Wikström är universitetslektor vid KTH och expert på kryptografi och han menar tvärtom att säkerheten kan påverkas positivt av elektroniska val.Hans ståndpunkt är dessutom att elektroniska val kan genomföras redan idag.
– Personligen anser jag att det går att skapa ett system med rimlig säkerhetsnivå, säger Douglas Wikström.
Här kan du läsa KTH:s tre experter berätta mer om hur de ser på elektroniska valsystem:
”Urholkad demokrati” (Karim Jebari)
”Valhemligheten sätts ur spel” (Svante Linusson)
”Säkerheten kan stärkas” (Douglas Wikström)
Olyckan sker när bilen framför bromsar och du precis har släppt blicken från vägen. Även kvicka blickar bort kan vara förödande – om faran eskalerar hastigt och tajmingen blir fel. Detta visar studier av distraherade förare i världens största trafiksäkerhetsprojekt någonsin.
Ett svenskt forskarlag på Safer har analyserat olyckor ur det största trafiksäkerhetsprojektet någonsin – amerikanska forskningsprogrammet Strategic Highway Research Program, SHRP 2. Över 3000 förare har under tre år kört instrumenterade bilar som samlat in data och video kontinuerligt på vägarna i USA om hur förarna kör och beter sig i fordonet.
Forskarlaget har analyserat hur bristande uppmärksamhet, till exempel genom av mobiltelefonanvändning, orsakar upphinnandeolyckor. Upphinnandeolyckor är en kollisionstyp där en bil kör in i ett framförvarande fordon, ett scenario som står för en tredjedel av alla olyckor.
– Vi har hittat en tydlig förklaring till hur distraktionsolyckor uppstår. Upphinnandeolyckor inträffar när bilen framför bromsar precis när man släppt blicken från vägen, oavsett om blicken bort är kort eller lång, säger Trent Victor, professor och forskningsledare på Safer. Han har lett forskarlaget som analyserat förares ögonrörelsemönster innan olyckor och incidenter.
– Folk kan se bromsljusen tändas på bilen framför men väljer ändå att titta bort från vägen, säger Trent Victor.
Tidigare har man trott att blickar längre än två sekunder är de som är mest riskfyllda. Men fel tajming har visat sig vara en mycket viktigare förklaring. Studien visar att det framförallt är att titta på telefonen som är riskfyllt, som att skicka sms.
Att prata i telefon är däremot förknippat med en signifikant sänkning av risk. Inga upphinnandeolyckor skedde när föraren pratade i telefon.
– Det kan tyckas anmärkningsvärt att telefonsamtal inte förhöjer risk, men våra resultat är i linje med en rad andra som studerat fältdata, och i linje med våra övriga resultat: att risken kommer från visuell distraktion, säger Trent Victor.
Hur undvika risken för kollision?
Aktiva säkerhetssystem, som till exempel kollisionsvarning och automatisk inbromsning, har stor potential att förhindra den här typen av olyckor eller minska dess konsekvenser, som exempelvis whiplash-skador. Det enklaste sättet att undvika upphinnandeolyckor är dock att hålla ett säkert följavstånd samt att i största möjliga mån hålla ögonen på vägen. Förare kan tränas och coachas mot ett säkrare körbeteende i beteendebaserade säkerhetsprogram (Behaviour-Based Safety), genom informationskampanjer och användningsbaserade försäkringslösningar (Usage-Based Insurance).
Huvudresultat från studien:
• Att titta på smartphone-skärmar är riskfyllt, speciellt att skicka sms.
• Att prata i telefon sänker risk, inga upphinnande olyckor inträffade när man pratar i telefon.
• Både korta och långa blickar bort från vägen är farliga om de sker precis när bilen framför bromsar. Risk för kollision är störst när denna feltajming inträffar.
• De allra yngsta förarna, i USA är det 16-17-åringar, och de äldsta, över 76 år, är överrepresenterade i den här typen av olyckor, där man kör in i en annan bil bakifrån.
• Även regn och skymd sikt är överrepresenterade i krockarna.
• Tiden till reaktion är något längre vid krockar än i incidenter (near-crashes).
FAKTA om projektet
Över 3000 förare har under tre års tid kört bilar försedda med specialinstrument som har samlat in data och video. Forskningscentrumet Safer ledde projektet där forskare från Chalmers, Volvo Personvagnar, AB Volvo, University of Wisconsin, och University of Michigan ingick. Finansiär: Amerikanska forskningsprogrammet Strategic Highway Research Program (SHRP 2), som administreras av Transportation Research Board hos amerikanska National Academy of Sciences.
Safer – centrum för forskning om trafiksäkerhet
30 forskande parter deltar i Safer, ett fordons- och trafiksäkerhetscentrum vid Chalmers. Forskningen rör allt från att undvika olyckor, att minska skador i en eventuell krock, samt underlätta räddningsarbetet efter en olycka. Många projekt rör människans beteende i bil och i verklig trafikmiljö.
All kommunikation mellan en cells inre och dess omvärld sker via cellens membran. Membranet är ett ytskikt som håller samman cellen och som till stor del består av lipider, byggda av fettsyror. Även inne i cellen finns olika typer av membran, alla med sin specifika roll.
Undersökningar av cellmembraner med hjälp av nanoteknik har hittills främst handlat om att studera konstgjorda membraner på platta ytor, men eftersom många membraner i kroppen har böjd form finns det behov av en annan typ av nanoytor. I en ny vetenskaplig studie har forskare från Lunds universitet därför använt vertikala nanotrådar för att skapa mer varierade ytor för konstgjorda membraner att bildas på. Lundaforskarna har på en kvadratmillimeter byggt en hel skog av upprättstående nanotrådar, på vilken man kunnat bilda konstgjorda membraner som är böjda på samma sätt som många naturliga cellmembraner.
– Vår forskning visar att konstgjorda membraner kan följa den böjda yta som nanotrådarna utgör, vilket skapar unika möjligheter att studera membraner i böjt tillstånd, säger Aleksandra Dabkowska på kemiska institutionen vid Lunds universitet.
Nanotrådarna utgör dessutom fina känselspröt som kan mäta hur membranet fungerar. Med de vertikala nanotrådarna kan man exempelvis studera olika proteiner som är verksamma i kroppens cellmembraner. På grund av sin barriärfunktion i cellens yta är dessa proteiner måltavla för en rad olika läkemedel. Den så kallade nanoskogen kan därför vara av stort värde för läkemedelsforskning, men också inom grundläggande cellforskning, dels för att nanoytorna är mycket precist kontrollerade vad gäller nanotrådarnas längd, tjocklek och avstånd, dels för att nanoskogen mångfaldigar den totala undersökningsytan jämfört med ett platt nanolandskap.
Den aktuella studien är ett nära samarbete mellan forskare inom nanometerkonsortiet vid Lunds universitet, både från den naturvetenskapliga och den tekniska fakulteten, närmare bestämt fysikalisk kemi och fasta tillståndets fysik.
Studien undersökte vad som händer om ängar och hagmarker omges av ett mer ensidigt landskap med färre blomresurser och boplatser för pollinerande insekter. Resultatet visar att omgivningarnas betydelse är påtaglig; det finns en direkt koppling mellan minskande resursrika miljöer för bin och humlor i det omgivande landskapet och sammansättningen av växtarter i ängar och hagmarker.
– Våra resultat visar att skydd av biologisk mångfald i enstaka isolerade gräs- och hagmarker inte är effektivt på lång sikt. För att uppnå miljömålen för ett rikt växt- och djurliv och motarbeta förlust av biologisk mångfald måste vi se till hela landskapet, inklusive produktionslandskapen som omger skyddade habitat, säger Johan Ekroos, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.
I jordbrukslandskap, där ängar och hagmarker utgör de i särklass mest artrika miljöerna, kräver detta en jordbruks- och miljöpolitik som skapar nätverk av resursrika miljöer som i sin tur gynnar biologisk mångfald i artrika gräsmarker, anser Johan Ekroos.
Studien har analyserat data från Sverige, Finland, Tyskland, Ungern och Schweiz. Forskarna har sett att de artrika gräsmarkerna har minskat i antal och storlek i hela Europa men framför allt att de har minskat i Sverige och Finland, med ca 29 procent mellan 1993 och 2011. Skydd av artrika gräsmarker är avgörande för att bevara en rik flora i våra jordbrukslandskap. Detta är den första studie som visar att storskaliga förändringar hos växtsamhällen i ängs- och gräsmarker direkt speglar hur pollinerande insekter klarar sig i det omkringliggande landskapet.
– Det var förvånande att se så tydliga resultat som överensstämde så väl mellan alla de fem europeiska länderna, framför allt med tanke på hur olika de är biologiskt och geografiskt. Pollinering är endast en av många biologiska processer som formar växtartsamhällen, därför är det slående att man överhuvudtaget kan hitta landskapseffekter på hela växtsamhällen som i grund och botten beror på hur väl vilda pollinatörer klarar sig, säger Johan Ekroos.