Termithögar har sofistikerade ventilationssystem som möjliggör cirkulation i hela strukturen. Detta bidrar till att reglera temperatur och luftfuktighet.
Nu visar en studie vid Lunds universitet att nya byggnader som inspireras av termiterna kan uppnå samma effekt som traditionell klimatreglering, men mer energieffektivt och utan dess koldioxidavtryck.
– Digitalisering av design- och byggnadsprocesser skapar enorma möjligheter i hur vi utformar arkitektur, och naturliga och biologiska system är en viktig förebild för hur vi bäst utnyttjar dessa möjligheter, säger forskaren David Andréen vid Lunds universitet.
Olika lösningar fixar stackens klimat
Resultaten från studien visar en struktur för byggnader – baserad på termitstackar – som underlättar klimatreglering i byggnadernas inre.
– Studien handlar om termitstackars inre, vilka består av tusentals sammanlänkade kanaler tunnlar och luftkammare, och hur dessa fångar in vindenergi för att ”andas,” eller utbyta syre och koldioxid med sin omgivning. Vi har utforskat hur dessa system fungerar och hur man kan integrera liknande strukturer i byggnadsväggar för att driva flöden av luft, värme och fukt på nya sätt.
Tanken är, enligt forskarna, att kunna skapa nya sätt att kontrollera luftflöden i byggnader som är betydligt mer energieffektiva och klimatsmarta än traditionell luftkonditionering med så kallade bulkflöden som oftast drivs av fläktar. I stället kan man utveckla system som är turbulenta, dynamiska och variabla.
– Dessa kan kontrolleras med mycket små redskap och liten energitillförsel, säger David Andréen.
Så kan luftflöden regleras
I studien har forskarna visat hur luftflöden interagerar med geometri, alltså vilka parametrar i formen som leder till att flöden uppstår och hur de selektivt kan regleras.
Dessa kan drivas genom elektronisk styrning och utan att använda mekaniska komponenter som till exempel fläktar och ventiler.
– Detta är en förutsättning för så kallade distribuerade system, där många små sensorer och reglerdon placeras i byggnadens klimatskal genom miniatyrisering, beständighet, hållbarhet och kostnadsminskning, säger David Andréen.
Det här skapar möjligheter att reglera en byggnads klimat och kontrollera faktorer som temperatur och fuktighet utan att vara beroende av stora fläkt, värme- och luftkonditioneringssystem.
3D-printing skapar nya möjligheter
Mekanismerna är beroende av att kunna skapa komplexa interna geometrier i millimeter- till centimeterskala. Det här är bara möjligt genom att använda 3D-printing.
Genom 3D-printningen kan värden tillföras i den byggda miljön och skapa hållbar arkitektur som annars inte hade varit möjlig.
– Det är fascinerande hur termiternas byggprocess lyckas skapa extremt komplexa och välfungerande ”ingenjörsmästerverk” utan att ha en centraliserad kontroll eller en ritning att utgå från, som vi människor behöver, säger David Andréen.
Så gjordes studien
Forskarna samlade in prover av det yttre höljet av en termitstack av arten Macrotermes michaelseni i Namibia. Det unika med dessa stackar är en symbiotisk svampträdgård som ligger i hjärtat av strukturen och som termiterna odlar för att få mat.
Genom CT-skanningar analyserades kanalstrukturen i termitstacken. Det visade ett kraftigt förgrenat nätverk, som bildar släta böjda kanaler med ett tvärsnitt på ner till en halv centimeter.
För att studera luftflödet utförde forskarna experiment med en tredimensionell kopia av stacken. Sedan simulerade de vind med hjälp av en högtalare för att driva en oscillerande blandning av koldioxid och luft genom nätverket.
I ett andra experiment använde forskarna genomskinlig akrylplast för att skapa 2D-modeller där det är möjligt att se hur flödet beter sig inuti modellen. För att spåra luftflödet i utloppet använde de en elmotor för att driva oscillerande vatten spetsat med ett fluorescerande färgämne genom tunnlarna.
Resultaten visade att nätverket av kanaler som finns i termitstackens ytterväggar kan fånga upp vind och skapa turbulens inuti, vilket leder till ökat luftutbyte med omgivningen och bidrar till att kontrollera inomhusklimatet.
David Andréen, forskare vid institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds tekniska högskola, david.andreen@abm.lth.se
Antalet människor i världen med en hörselnedsättning förväntas öka till cirka 2,5 miljarder inom 30 år. Den främsta orsaken är att hårceller i hörselsnäckan, ansvariga för att förmedla ljud till hjärnan, dör eller försvinner. Det sker på grund av mutationer av viktiga gener, åldrande, buller och andra faktorer.
Hårceller återskapas inte naturligt hos människor och andra däggdjur, men genterapi har visat lovande resultat. I tidigare studier har forskare fått hårceller att växa tillbaka hos nyfödda och unga möss. Men hos vuxna är det svårare.
Hörselsnäckan blir svårare att nå
– När både möss och människor åldras, blir hörselsnäckan, som redan är en känslig struktur, innesluten i tinningbenet, säger Barbara Canlon, professor i hörselfysiologi vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet.
Det gör att den nästan blir otillgänglig, fortsätter hon. Och försök att nå snäckan via operation riskerar att skada det känsliga området och förändra hörseln.
Ny väg in i hörselsnäckan
I en ny studie beskrivs en passage in i hörselsnäckan som kallas koklear-akvedukten. Den fungerar som en väg för ryggmärgsvätska att flöda från innerörat till hjärnan för att bland annat tvätta bort giftigt avfall.
Forskarna bakom studien har testat denna passage som en ny väg för leverans av läkemedel till hörselsnäckan.
– Vi gjorde en injektion i bakhuvudet på en punkt där det är möjligt att komma i kontakt med ryggmärgsvätskan. Den vätskan flyter sedan in i koklear-akvedukten, som leder in i hörselsnäckan. Det är ett mindre ingrepp än en operation eller en injektion direkt i hörselsnäckan, säger Barbara Canlon.
Vuxna döva möss fick hörseln åter
Forskarna injicerade ett virus som uttryckte ett protein vid namn vesicular glutamate transporter-3 . Detta återställde hörseln hos de vuxna döva mössen.
– Dessa fynd visar att ryggmärgsvätsketransport utgör en tillgänglig väg för genleverans till det vuxna innerörat och kan vara ett viktigt steg mot att använda genterapi för att återställa hörseln hos människor, säger Barbara Canlon.
Barbara Canlon, professor i hörselfysiologi vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet. barbara.canlon@ki.se
Idag är bilåkande det som beskattas mest i de flesta industrialiserade länder. Dels för att finansiera transportsystem och annan välfärd, dels för att den som orsakar kostnader som drabbar hela samhället, som vägslitage och utsläpp, ska hjälpa till att täcka kostnaderna.
Staten förlorar pengar
Men med bränslesnålare bilar och allt fler elfordon riskerar staten att stå med stora hål i börsen. Både i Sverige och i andra länder finns därför en diskussion om att införa en skatt per körd kilometer. Det skulle ske genom att övervaka bilar via tekniska system.
Men det är en dålig idé, bland annat eftersom det blir dyrbart att kontrollera så att ingen fuskar. Det menar Maria Börjesson, adjungerad professor vid Linköpings universitet och professor vid Statens väg- och transportforskningsinstitut.
Simulering av trafiksituation 2040
I en ny studie föreslår hon och forskarkollegor en annan lösning, nämligen att fler betalar trängselskatt. Oavsett hur bilar drivs, resonerar forskarna, orsakar de trängsel vid vissa platser och tider. Förmodligen kommer trängseln även att öka om det framöver blir billigare att köra elbil.
För att undersöka hur en trängselskatt skulle kunna se ut i framtiden har forskarna gjort en simulering av den tänkta trafiksituationen på alla vägsträckor i Mälardalen år 2040. Då kommer nästan alla bilar troligen att vara eldrivna. Området valdes eftersom där finns både landsbygd och städer av olika storlek. Graden av urbanisering liknar Nederländerna och Storbritannien.
Simuleringen visar att den stora trängseln, precis som idag, uppstår vid vissa tider och platser kring Stockholm och Uppsala medan de flesta vägsträckor har liten eller ingen trängsel alls.
Mer och högre trängselskatt…
För att jämna ut trafikflödet år 2040 måste trängselskatt både tas ut på fler sträckor och även höjas kraftigt under vissa tider, enligt forskarna. Idag kostar det knappt 45 kronor att passera vägtullen i Stockholms innerstad vid högtrafik under högsäsong. I framtiden kan det bli minst det dubbla under rusningstid.
– Det effektiva kan bli riktigt hög trängselskatt under de värsta timmarna men betydligt lägre under andra tider. Men för den mesta vägtrafiken i Sverige är inte trängselskatt effektivt, säger Maria Börjesson.
…och högre fordonsskatt
Även en något förhöjd fordonsskatt skulle kunna bli effektivt, enligt forskarna. Enligt deras analys kan inkomster från trängselavgift samt höjd fordonsskatt täcka samhällets kostnader för vägtrafiken.
Behövs intäkter för finansiering av välfärden i stort rekommenderar forskarna bredare skattebaser, som höjd moms.
Det finns osäkerheter i simuleringen, som ekonomi, befolkningsutveckling och framtida bilpriser. Ett möjligt problem är också att invånare i större städer kan tycka att det är orättvist om de får stå för en stor del av kostnaden för hela vägsystemet.
– Men det beror ju på hur man ser det. Det gynnar ju dem som bor på landet, men det är också en politisk fråga, säger Maria Börjesson.
Sommaren 2007 observerades stora mängder av en ny art i grunda områden i Bohuslän. Arten – med sylvassa skal – var det invasiva stillahavsostronet som även kallas japanskt ostron. Forskare vid Göteborgs universitet har nu för första gången gjort en uppskattning av hur omfattande invasionen är.
Studien visar att stillahavsostronet nu är den vanligaste arten som lever ovanpå bottnarna. Den utgör ungefär två tredjedelar av den totala biomassan, där även blåmusslor och europeiskt ostron ingår.
– Även om vår undersökning gjordes i norra Bohuslän är det troligt att det ser likadant ut längs hela Bohuskusten, säger forskaren Youk Greeve vid Göteborgs universitet.
Kan konkurrera med blåmusslor
Trots att stillahavsostronet breder ut sig är det inte säkert att den konkurrerar ut sin inhemska släkting. Det europeiska ostronen lever nämligen ofta på större djup, mellan 1 och 30 meter.
Nyligen blev även vildfångade platta ostron från Grebbestad klassade med skyddad ursprungsbeteckning inom EU. Det innebär att dessa ostron har samma skydd som Kalixlöjrom och champagne.
Men för blåmusslan, som också växer vilt i grunda vikar, kan det vara värre.
– Men vi behöver mer forskning för att kunna uttala oss hur stillahavsostronet påverkar förekomsten av blåmusslor, säger Youk Greeve.
Påverkar livsmiljön för fler arter
Etableringen av ostronet har sannolikt haft, och kommer att ha, djupgående konsekvenser för ekologin i grunda kusthabitat i Sverige.
Stillahavsostronet växer på varandra och skapar rev som ger nya livsmiljöer för andra arter att leva och trivas i. De påverkar också planktonsamhällena genom att filtrera stora mängder vatten. De långtgående effekterna av ostronets utbredning återstår att undersöka, enligt forskarna.
Invasiv knivmussla gräver ner sig
Forskarnas undersökning gjordes under 2021. De inventerade då förekomsten av olika mussel- och ostronarter på en rad strandnära havsbottnar i norra Bohuslän genom att plocka upp alla musslor och ostron inom utlagda kvadrater på havsbottnen.
Resultaten visade att två invasiva arter nu är de vanligaste i Bohuslän. Förutom stillahavsostronet var den amerikanska knivmusslan den mest betydelsefulla vad gäller biomassa av de arter som lever nere i sedimenten.
– Knivmusslan är bra på att gräva ner sig och klarar sig bra även i områden där sanden blåser bort vid olika stormar, säger Youk Greeve.
Stillahavsostronet planterades in
Spridningen av stillahavsostronet har orsakats av människor. När de europeiska ostronen nere på kontinenten slogs ut av parasiter på 1960-talet valde ostronodlare att plantera in stillahavsostron som är mer motståndskraftiga mot parasiter. Mycket talar för att de första exemplaren av den invasiva arten blåste över som larver från danska odlingar i Kattegatt och Skagerrak under hösten 2006.
I svenska vatten har de europeiska ostronen klarat sig från parasitsjukdomar. Många menar att smaken skiljer sig åt och att det europeiska ostronet är godare.
– Självklart vill vi skydda det inhemska ostronet vid västkusten, men det går inte att utrota stillahavsostronet. Det är livskraftigt och här för att stanna, säger Youk Greeve.
Inte tillåtet att plocka ostronen
I dag får bara markägare plocka ostron längs västkusten. En idé är, enligt forskarna, att tillåta plockning av stillahavsostron i badvikar och andra områden där man vill skydda det inhemska ostronet från konkurrenten. I gengäld skulle stillahavsostron få odlas på andra ställen eftersom det finns ett kommersiellt intresse för detta.
– Det skulle vara en win-win-lösning för både ostronodlare, förvaltare och badgäster, säger Youk Greeve.
Youk Greeve, forskare i marinbiologi vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, youk.greeve@gu.se
Multipel skleros, MS, är en neurologisk sjukdom som oftast debuterar i åldern 20–40 år. Den är vanligare hos kvinnor än hos män. Vid MS angriper immunsystemet av misstag hjärnan och ryggmärgen, vilket resulterar i symtom som går i skov samt en gradvis ökad funktionsnedsättning. Trots att det finns nya och effektivare behandlingsalternativ försämras de flesta personer med MS ändå med tiden.
Tidigare studier har visat genetiska faktorer som ökar risken att utveckla MS. De genetiska faktorerna leder till brister i immunsystemet. Det kan till del kan behandlas, för att sakta ner sjukdomen. Men de genetiska riskfaktorerna förklarar inte den stora variationen i sjukdomens svårighetsgrad.
Genvariant ställer till det
I ny genetisk kartläggning från bland annat Karolinska Institutet har forskare funnit en genvariant som ökar sjukdomens svårighetsgrad. När denna genvariant ärvts från båda föräldrar till en MS-drabbad påskyndades tiden till att behöva ett gånghjälpmedel med nästan fyra år.
– Det här är ett genombrott eftersom fyndet innebär det första verkliga framsteget för att förstå långvarig funktionsnedsättning vid MS, där patienter gradvis förlorar sin rörlighet och självständighet, säger Ingrid Kockum, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Det här ger möjlighet, menar hon, att utveckla nya behandlingar som förhindrar den ökande funktionsnedsättningen hos människor med MS.
Tycks påverka mekanismer i hjärna och ryggmärg
Genvarianten sitter mellan två gener som inte har någon tidigare koppling till MS. Dessa gener är normalt sett aktiva i det centrala nervsystemet och involverade i att reparera skadade celler, respektive kontrollera virusinfektioner.
– Genvarianten som ger svårare MS verkar alltså påverka mekanismer i hjärnan och ryggmärgen, till skillnad från gener som ökar risken att utveckla MS, där immunsystemet är centralt. Det tyder på att dagens antiinflammatoriska standardbehandlingar kan behöva kompletteras med läkemedel som skyddar nervsystemet, säger Pernilla Stridh, forskare och medförfattare till den nya studien.
Studien är resultatet av ett internationellt samarbete mellan mer än 70 institutioner från hela världen Totalt inkluderades över 22 000 personer med MS.
Pernilla Stridh, forskare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet pernilla.strid@ki.se
Forskare känner nu till hudton, hårfärg och ögonfärg hos en kvinna som befann sig på Vasaskeppet. Dessutom går det att säga en del om hur kvinnan var klädd. Kvinnan brukar kallas ”G”.
– Vi har med nya DNA-analyser kommit fram till att individen vi kallar G med stor sannolikhet hade ljust hår, blå ögon och ljus hudton, säger Marie Allen, professor i forensisk genetik vid Uppsala universitet och en av dem som har gjort analyserna.
DNA-analyser vid Vasamuseet. Bild: Vasamuseet/SMTM.
Idag går det att få fram till exempel biologiskt kön och utseende genom DNA-analyser.
– Det går också att se om personen i fråga hade vått eller torrt öronvax, var laktosintolerant eller tyckte om koriander, säger Marie Allen.
Ny rekonstruktion
Oscar Nilsson, arkeolog och skulptör, har gjort en ny ansiktsrekonstruktion av individ G.
– Det är bra att jag nu vet att G är en kvinna och dessutom vad hon har för ögonfärg och hårfärg. Rekonstruktionen är fortfarande min tolkning av den här personen. Nu känns det som att jag kommit henne mycket närmare, säger Oscar Nilsson och fortsätter:
– Inte minst när hennes mössa kom på plats. Jag blev väldigt berörd av att se henne i mössan. Det var som att stå framför henne den 10 augusti 1628. Hon har klätt upp sig för den här färden.
Mössan har återskapats av Anna Silwerulv, dräkt- och textilforskare på Vasamuseet. Hon och Oscar Nilsson har samarbetat tätt kring rekonstruktionen som forskarna har börjat kalla Gertrud.
Bild: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM.
– Delar till en yllemössa har hittats nära G:s skelett. Det gjorde mig väldigt nyfiken. Kunde den höra till henne? Modellen kändes först lite udda, men när jag rekonstruerade den föll bitarna på plats, säger Anna Silwerulv.
– Den passar storleksmässigt och dessutom hittade jag blonda hårstrån i tyget. Jag tror att vi har hittat rätt. Det är tydligt i mikroskop att mössan varit röd.
Fler undersökningar väntar
Vasamuseets forskare arbetar både med att studera skeletten ytterligare – genom till exempel osteologiska undersökningar och isotopundersökningar – och att undersöka tillhörigheter för att ta reda på mer om människorna som var ombord.
Även arbetet med att studera skelettens DNA fortsätter.
– Just nu tittar vi på olika typer av information som vi får fram från deras kärn-DNA. Det är roligt att lära känna dem lite bättre allteftersom vi får fram nya resultat, säger Marie Allen.
Läkemedel med betablockerare är sedan över 30 år tillbaka en del av standardbehandlingen vid hjärtinfarkt för att minska risken för nya infarkter. Men nu pekar en ny studie på att dessa läkemedel hos de allra flesta inte har någon effekt efter ett år.
– De här preparaten med betablockerare studerades under 60-, 70-, och 80-talen. Då visade de sig vara effektiva hos patienter med hjärtinfarkt, men sedan dess har det ju hänt väldigt mycket med hjärtinfarktvården, säger forskaren Gorav Batra vid Uppsala universitet och fortsätter:
– Vi gör bland annat fler ballongsprängningar och stentningar och ger annan behandling, till exempel blodfettssänkande och mer potenta blodförtunnande läkemedel som gör att betablockerarna kanske inte längre behövs.
Färre får hjärtsvikt
Chanserna att överleva en hjärtinfarkt är betydligt bättre idag än de var förr. Tidigare var även hjärtsvikt en mycket vanlig komplikation vid hjärtinfarkt och betablockerare är dokumenterat effektiva vid hjärtsvikt. Men avsevärt färre patienter med hjärtinfarkt drabbas idag av hjärtsvikt tack vare snabbare vårdinsatser och behandling.
– Det kanske är så att betablockerare är till nytta under den korta första tiden, men inte under ett längre tidsspann. Det var därför vi började titta på hjärtinfarktpatienter ett år efter infarkten, säger Gorav Batra.
I en stor registerstudie har forskare följt hjärtinfarktpatienter som behandlats med betablockerare. De jämfördes med patienter som inte fått läkemedlet.
– Sedan studerade vi det kombinerade utfallet som inkluderade död, ny hjärtinfarkt, ny revaskulering, det vill säga en ny ballongsprängning eller om man lades in på grund av hjärtsvikt, för det är allvarliga sjukdomar som vi vill undvika. Vi såg att betablockerare inte hade någon effekt när det kom till det här sammanslagna utfallet, säger Gorav Batra.
Många hjärtinfarktpatienter deltog i studien
I studien följdes drygt 43 000 hjärtinfarktpatienter ur det nationella svenska kvalitetsregistret för kranskärlssjukdom SWEDEHEART. De hade insjuknat i hjärtinfarkt 2005–2016 och ingen hade utvecklad hjärtsvikt när studien inleddes.
Forskarna hämtade också in information från Patientregistret, Dödsorsaksregistret och Läkemedelsregistret för att se vilken behandling patienterna fick och om de, under de 4,5 år de följdes, lades in på sjukhus eller avled.
Eftersom det är en registerstudie kunde forskarna inte undersöka om det fanns skillnader i livskvalitet mellan patienternas som tog betablockerare och de som inte gjorde det. Preparaten har precis som andra läkemedel kända biverkningar.
– Det är ju framför allt trötthet. Det upplever några av mina patienter. Vissa kan känna nedstämdhet och vissa patienter kan få mardrömmar. De är inte jättemånga, men ibland kan man se det, säger Gorav Batra.
En del patienter upplever också en försämrad kondition vilket kan leda till att de inte orkar vara lika fysiskt aktiva som de borde.
Fler studier på gång
Trots att resultaten i studien entydigt pekar mot att betablockerare inte har någon långvarig effekt på patienter som haft hjärtinfarkt men inte utvecklat hjärtsvikt, går det inte att dra några långtgående slutsatser av en enskild studie. Innan det skulle kunna bli aktuellt att ändra rekommendationerna behövs randomiserade kliniska prövningar som visar samma resultat.
– Som tur är så pågår det stora randomiserade studier inom det här området, bland annat en i Sverige där man slumpmässigt fördelar patienter till att antingen få betablockerare eller ingen sådan behandling. Vi i Uppsala är också med och inkluderar patienter i den här studien. Förmodligen har vi resultat från den här studien ganska snart, säger Gorav Batra.
Gorav Batra, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och Uppsala kliniska forskningscentrum (UCR), gorav.batra@ucr.uu.se
Obduktioner är medicinska undersökningar där kropp och organ undersöks för att fastställa dödsorsak.
Kliniska obduktioner görs för att få kunskap om sjukdomar och möjliga behandlingar. Rättsmedicinska obduktioner görs när det finns misstanke om brott, som mord eller dråp. Det kan också handla om dödsfall till följd av olyckor, självmord eller felbehandling i vården.
Många kluriga moment
En obduktion innebär en del utmaningar, säger Lonni Besançon, biträdande universitetslektor vid avdelningen för Medie- och informationsteknik vid Linköpings universitet.
– Ofta behöver obducenten jämföra sina fynd med både polisrapporter och blodprovsvar och samtidigt göra egna anteckningar och kolla skiktröntgenbilder. Det innebär att läkaren måste ta av sig handskarna och tvätta händerna upprepade gånger, vilket blir ineffektivt.
Digital version av kroppen
Lonni Besançon och en forskarkollega i Australien har nu utforskat möjligheten att använda en teknik för att skapa en så kallad blandad verklighet, ”mixed reality”, i obduktionssalen.
Så här fungerar det: En digital modell av kroppen på den avlidna skapas via information från datortomografier. Läkaren har den riktiga kroppen framför sig i obduktionssalen, men framför ögonen har läkaren också ett headset som gör det möjligt att se den digitala versionen av kroppen. Via headsetet finns även en meny, styrd av handrörelser.
I menyn syns information som inte hade fått plats på en tvådimensionell skärm, tillsammans med rapporter och traditionella datortomgrafiskikt. Läkaren kan också se olika delar av kroppen, lager för lager, i 3D. Det är möjligt att göra vissa saker på digital väg, som att mäta kroppsdelar.
Dröjer flera år
Tekniken är utvecklad i samarbete med obduktionstekniker i Australien. Men Enligt Lonni Besançon dröjer det antagligen några år innan tekniken blir mer allmänt utbredd.
– Jag skulle tro att inom tre till fem år kommer obducenter kunna jobba med en hybridlösning, förutsatt att headset-tekniken blir bättre.
Lonni Besançon säger också att vissa saker inte går att göra digitalt, som att väga organ.
– Men vårt verktyg kan vara ett komplement till riktiga obduktioner och ett steg på vägen mot att till slut inte behöva skära i kroppen alls.
Sommar och vinter innebär vitt skilda levnadsförhållanden för djur och växter i stora delar av världen. Så hur har olika organismer anpassat sig evolutionärt för att handskas med variationerna? I en studie har forskare vid Stockholms universitet undersökt frågan genom att studera två närbesläktade fjärilsarter.
– Det här sättet att se på säsongsanpassningar kan bland annat hjälpa oss att förstå hur arter kommer att svara på förändrade förhållanden i framtiden, säger forskaren Loke von Schmalensee vid Stockholms universitet.
I studien undersökte forskarteamet säsongsanpassningar hos rovfjärilen och rapsfjärilen, som är två nära besläktade arter.
– Till det yttre är fjärilarna lika, båda är medelstora och vita och under gemensamma förhållanden föredrar de ofta att lägga ägg på samma sorters kålväxter. De förekommer på samma områden i stora delar av Sverige, och när de gör det sammanfaller fjärilarnas två generationer i tid, säger Loke von Schmalensee.
Lika men olika
Rovfjärilen och rapsfjärilen är alltså ekologiskt väldigt lika varandra, men forskarna har upptäckt skillnader genom att analysera observationer av fjärilarna som gjorts av medborgarforskare.
Forskarna såg att de två arterna skiljer sig drastiskt när det gäller storleken på avkommorna, som de får två gånger årligen.
Rovfjärilens första generation under vår och tidig sommar – och som består av nykläckta fjärilar som övervintrat som puppor – är mycket mindre till antal än den andra generationen under sensommaren. Rapsfjärilen har i stället två relativt jämnstora generationer.
– Rovfjärilen är alltså bättre än rapsfjärilen på att föröka sig över sommaren, men har sämre vinteröverlevnad. Rovfjärilen är med andra ord en ”sommarspecialist” och rapsfjärilen en ”vinterspecialist”. Det återspeglas i en rad temperaturanpassningar, säger Loke von Schmalensee.
Rovfjärilen föredrar till exempel att lägga ägg på varmare platser under sommaren än vad rapsfjärilen gör. Denna preferensskillnad motsvarar skillnader i fysiologiska temperaturanpassningar mellan fjärilarna.
Rovfjärilen växer snabbare i värme
Forskarna har även visat i labbexperiment att den värmeälskande rovfjärilen både växer och utvecklas snabbare under varma förhållanden än rapsfjärilen. Den löper även mindre risk att dö av extrem värme.
– I sin tur klarar rapsfjärilen av kalla övervintringsförhållanden bättre. Det verkar som att det finns flera lösningar på att hantera säsongsvariation när en och samma individ upplever flera kontrasterande säsonger. Att maximera tillväxt under sommarsäsongen, kanske på bekostnad av vinteröverlevnad, är en fungerande strategi – att i stället investera i vinteranpassningar är en annan, säger Loke von Schmalensee.
Rovfjärilen är bättre än rapsfjärilen på att föröka sig över sommaren.
Den värmeanpassade rovfjärilen, har gjort bättre ifrån sig det senaste årtiondet än rapsfjärilen. Däremot verkar rovfjärilen vara inkapabel att sprida sig lika långt norrut som rapsfjärilen, eftersom sommarsäsongen då blir för kort för att producera två generationer. Utan en andra generation, där rovfjärilspopulationerna kan återhämta sig från vinterförlusterna, dör de ut.
– På så vis kan nordliga breddgrader eller höga berg utgöra viktiga tillflyktsorter för ”vinterspecialister” i en allt varmare värld. Det är ett exempel på hur våra resultat kan hjälpa oss att förutspå organismers svar på ett skiftande klimat, säger Loke von Schmalensee.
En del stor del av människors känslor uttrycks på ett icke-verbalt sätt.
– Ansiktet förmedlar ju väldigt mycket information, vi har minst 40 muskler i ansiktet som gör att vi kan kommunicera med varandra på ett väldigt rikt sätt och som ger oss möjligheter att lösa saker effektivt i grupp, säger Lennart Högman, forskare vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Lennart Högman och kollegor forskar i ett projekt där ett nytt AI-verktyg utvecklas. Tanken är att verktyget främst ska användas av terapeuter, kanske framför allt i sådan terapi där mötena sker digitalt. I den typen av möten kan sådant som kroppsspråk vara svårare än annars för terapeuten att läsa av.
AI:n märker om båda känner samma
Forskarna i projektet studerar verbal och icke-verbal kommunikation som tonen på rösten, ansiktsmimik och kroppsrörelser – till exempel om en person rör sig närmare eller bortåt.
AI-verktyget gör det möjligt, enligt forskarna, att följa en klients emotionella utveckling. Det ska även gå att se när terapeuten och klienten samtidigt uppvisar en viss sorts känslor – och när det uppstår skillnader i synkningen.
Just samstämmighet, tror forskarna, är viktigt för hur effektiv en behandling blir. Det är relativt vanligt att klienter avbryter sin terapi i förtid. Det kan ha att göra med att en del människor upplever att de inte får den kontakt med terapeuten som de hade förväntat sig.
Kan ge bättre terapi
AI-verktyget kan också ge användaren sammanfattningar av samtal. Framöver ska man även kunna ställa specifika frågor till verktyget, som i Chat GPT.
– Till exempel ”Kan du sammanfatta allt som den här personen har sagt kring sin mor, sin far, en plats eller vad som helst”, samtidigt som man kan få fram vilka positiva och negativa känslor som visats i olika sammanhang. Systemet blir som en assistent som minns vad som försiggått under hela terapin, säger Lennart Högman.
Lätt att överskatta egna förmågan
På så sätt, menar han, kan verktyget förbättra terapi-behandlingar.
– Har man jobbat 30 år som terapeut har vi all respekt för att man kanske inte vill använda det. Men i en framtid kan det vara till stor nytta, man tränar upp sin förmåga att läsa av. Det är lätt att överskatta den egna kunskapen om hur andra människor tänker, ofta utgår vi från vårt egna sätt att fungera och applicerar det på andra.
Verktyget ska också kunna visa när en klient förmedlar motstridiga signaler, när det en person säger inte stämmer överens med kroppsspråket. Men tekniken ska inte få användas i förhörssituationer av något slag, säger Lennart Högman.
Ett annat möjligt användningsområde är rekrytering. Det är dock inte problemfritt, menar Lennart Högman. Den oro de flesta känner inför en anställningsintervju skulle kunna förstärkas om man dessutom blir bedömd av en AI.
Läser av omedvetna processer
En fördel, menar forskarna, är att AI-verktyget inte kommer styras av minnesbilder. Allt finns istället samlat svart på vitt, dels transkriberat och dels i en sammanfattning. I den kan man se var i samtalet personerna har agerat emotionellt. Dock är det terapeuten som står för tolkningen, säger Lennart Högman.
– Mänskliga reaktioner är komplicerade, det finns oerhört mycket information i ett möte mellan två människor. Man skulle kunna säga att vi genom projektet försöker öppna dörrarna till de omedvetna processerna i mellanmänskliga möten.
Så kallade kroppskameror har nyligen införts för poliser i yttre tjänst. Och kamerorna, som ofta sitter på bröstkorgen utanpå uniformen, blir allt vanligare hos ordningsvakter.
På senare år har ordningsvakter fått allt fler uppdrag att upprätthålla ordning vilket har gjort dem till en mer utsatt yrkesgrupp.
Cecilia Hansen Löfstrand, docent i sociologi, har i en rapport fokuserat på användningen av kroppsburna kameror hos ordningsvakter. I intervjuer framkommer att det finns olika, och ibland motstridiga, användningsområden för kroppskamerorna. Det finns också möjliga risker.
Kameror kan avstyra stök
Ett syfte med kamerorna, enligt rapporten, är att skydda ordningsvakter mot hot och våld. Personer som förväntas ställa till med oordning kan med kamerans hjälp förmås att avlägsna sig – antingen genom att ordningsvakten faktiskt spelar in, eller genom att låta andra tro att inspelning sker.
Ordningsvakter upplever att kameran lugnar ned aggressiva personer och fungerar avvisande, säger Christel Backman, docent i sociologi och medförfattare till rapporten.
– När hotfulla situationer inte kan undvikas används den i stället för att dokumentera vakternas utsatthet. Möjligheten att få erkännande som brottsoffer ses som en viktig del i arbetet med att förbättra arbetsmiljön inom branschen.
Sätt att motbevisa anklagelser
Att bära kamera har också blivit ett sätt för vakter att hantera misstro och ifrågasättanden från allmänheten.
– Den kan användas för att motbevisa anklagelser om felaktig eller brottslig tjänsteutövning. Det förekommer också att dold inspelning används mot grupper som inte erkänner ordningsvakter som legitim ordningsmakt, säger Christel Backman.
Kameror övervakar även vakter
Men vad gäller ordningsvakternas arbetsmiljö finns inte bara positiva konsekvenser. I rapporten visar forskarna att vissa arbetsgivare förespråkar kroppskameror som ett sätt att kontrollera de anställda. Via kamerorna kan anställda disciplineras och hållas ansvariga för sina handlingar på ett nytt sätt.
– Det finns en oro bland ordningsvakter för hur arbetsgivare och rättsväsendets aktörer ska tolka deras ageranden inspelade med kroppskameran, säger Cecilia Hansen Löfstrand.
Risk att arbetsgivare snålar
Vakter som inte vill bära kamera kan även bli misstänkliggjorda av chefer och kollegor eftersom oviljan kan tolkas som att de har något att dölja.
Forskarna har också sett att kameror kan bli ett sätt för arbetsgivare att spara pengar. En anställd med kamera kan anses kunna göra det arbete som tidigare gjordes av två medarbetare.
Möjliga risker för rättssäkerheten
Rapportförfattarna menar att säkerhetsbranschen och i förlängningen lagstiftarna bör vara vaksamma på utvecklingen, speciellt kring hur kroppskameran används i brottsbekämpande syfte.
– Att som ordningsvakt till exempel samla bevis för en eventuell framtida polisutredning genom dolda ljud- och bildupptagningar är tveksamt ur både ett etiskt perspektiv och ett rättssäkerhetsperspektiv, säger Cecilia Hansen Löfstrand.
Svårt att sia om utvecklingen
Även om teknologin införs med den bästa av intentioner går det enligt forskarna aldrig på förhand att veta vilka syften som kommer att styra användningen i praktiken, eller vilka användningsområden som utvecklas med tiden.
– Införandet av övervakningsteknologi sker alltid i spänningen mellan kontroll och omsorg, säger Christel Backman.
Intensiva jordbruksmetoder som odling av få grödor, plöjning och storskalig användning av kemikalier skadar organismer i marken.
Men de miljontals olika arter av mikroorganismer och ryggradslösa djur som lever i jorden är en viktig del av välmående jordar. De bryter bland annat ned dött organiskt material, gör näringsämnen tillgängliga för växter och luckrar upp marken.
En avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat närmare på hur daggmaskar och mykorrhiza-svampar, som anses särskilt viktiga för jordbruket, kan gynnas.
Baljväxter tycks gynna daggmaskar
En av studierna visar att daggmaskarna blev fler när ärtor ingick i växtföljden. Det gällde oavsett hur intensiv jordarbetningen var.
– Arterna som ökade besväras inte så mycket av plöjning. De bryr sig mer om tillgången på föda i jorden, och baljväxtrester verkar vara bland deras favoriträtter, säger forskaren Kaisa Torppa vid SLU.
Däremot finns arter som är känsliga för plöjning, till exempel stor daggmask som har en viktig funktion i jorden. Deras gångar förstörs och de kan dö eller skadas. En del av maskarna hamnar på ytan där de riskerar att bli uppätna av måsar eller dödas av solljuset. Enligt studien är det därför viktigt att kombinera varierade växtföljder med minskad plöjning.
Viktiga hjälpredor för jordbruket
Daggmaskar är ekosystemingenjörer och påverkar levnadsförhållandena för övriga markorganismer samt reglerar förhållandena för växternas rottillväxt och näringsåtkomst. Skörden från grödor har visat sig vara i medeltal 25 procent högre i jordar med daggmaskar än i jordar utan daggmaskar.
Arbuskulära mykorrhiza-svampar är en annan viktig grupp. De lever i symbios med växterna genom att svampen får kol, växten får näringsämnen. Förutom att förbättra näringsupptaget, kan dessa svampar hjälpa sina värdväxter genom att skydda dem mot torka, sjukdomar och skadedjur.
Avhandlingen visar också att markpackning, som kan orsakas av tunga maskiner, kan påverka symbiosen mellan mykorrhiza-svampar och vete. I packad jord tycks vetesorter med ineffektivt näringsupptag via rötterna bli mer beroende av näringsupptag via svamparna än vad andra vetesorter är.
Naturbetesmarker viktiga för daggmaskar
Avhandlingen har också undersökt daggmaskar i olika naturbetesmarker. Daggmaskarnas antal och artvariation var högst i fuktiga och näringsrika naturbetesmarker. Dessutom fanns fler daggmaskar i mer varierande gräsmarker.
Enligt studien kan dessa naturbetesmarker hjälpa till att behålla mångfalden av daggmaskar i jordbrukslandskapet, vilket också kommer åkrarna till del.
– Oftast identifieras daggmaskar på basis av deras synliga egenskaper, men jag använde också dna-metoder. På det sättet kunde jag identifiera dubbelt så många arter än om jag bara gjort det manuellt, säger Kaisa Torppa.
Mer forskning behövs
Hon har också sett att det är möjligt att tillsätta daggmaskar och svampar i åkerjord. Men även om antalet blev fler var effekten på grödan inte lika tydlig.
– Mångfalden av daggmaskar och mykorrhiza-svampar skulle möjligen kunna restaureras genom att man satte till relevanta daggmaskarter eller gräsmarksjord som är rik på svampar, men mycket mer forskning krävs. Då måste vi veta att effekterna är bestående och att det inte finns några oönskade biologiska effekter och dessutom reda ut vilka arter som är viktigast att använda, säger Kaisa Torppa.
Hon menar att mindre intensiva jordbruksmetoder, som till exempel minskad plöjning och mer varierande växtföljder, antagligen är det bästa sättet att gynna de viktiga markorganismerna. Det ökar sannolikt den biologiska mångfalden och därmed jordens hälsa som helhet.
Kaisa Torppa, forskare vid institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, kaisa.torppa@slu.se
Havssallat är gröna makroalger som finns nästan överallt längs den svenska kusten från Strömstad och upp till Bottenhavet i Östersjön.
Havsallat förökar sig lätt och växer snabbt. Forskning pågår både i Sverige och utomlands för att bland annat kunna använda havssallat som livsmedel.
Det har varit okänt hur många arter som finns, men forskare vid Göteborgs har nu undersökt den biologiska mångfalden i Östersjön, Kattegatt och Skagerak. De har tagit en lång rad prover av havssallat som sedan genomgått dna-analys.
– Vi hittade totalt 20 unika arter och underarter av havssallat. Tre av dessa är invasiva arter som har kommit hit på olika sätt, säger marinekolog Sophie Steinhagen vid Göteborgs universitet.
Invasiva arter påträffades
Forskarna hittade också helt nya arter av havssallat i svenska vatten. Några av dessa tycks bara växa i Östersjön.
Betydelsen av kartläggningen är stor. Odling av havsallat till livsmedel är en växande verksamhet och det finns risk att främmande arter sprids på grund av okunskap.
För att kunna bevara och skydda värdefulla ekosystem längs kusterna är det viktigt att veta vilka arter som växer där, och att inte föra in nya arter som riskerar att konkurrera ut de ursprungliga arterna.
– Vår studie visar att dagens artbestämning, som oftast sker genom att titta på utseendet av grönalgen, inte räcker för att kunna identifiera de olika arternas utbredning. Vi har inte kunnat se den verkliga omfattningen av den biologiska mångfalden, säger Sophie Steinhagen.
Mer om havssallat
Havssallat är flera arter i grönalgsläktet Ulva. I Sverige växer havssallat på klippor och sten i vattenbrynet längs hela västkusten och i Östersjön upp i Bottenhavet.
Havssallat har bra näringsvärden med relativt hög proteinhalt, nyttiga fleromättade fetter och kostfibrer. Den innehåller dessutom olika värdefulla biokemiska molekyler. Forskning pågår både i Sverige och utomlands för att använda havssallat i livsmedelsframställning och i olika biokemiska applikationer.
Viktigt att odla på rätt ställe
Upptäckten av de många nya arterna kan bli värdefull när odling av havsallat startar på nya ställen längs kusten. Det gäller att odla rätt art på rätt ställe för att inte riskera att mångfalden ska utarmas.
– Genom denna nya kunskap kan man utveckla metoder för att bevara de unika havsallatarterna i ett visst kustområde. Vår kartläggning kan också ligga till grund för bestämmelser kring invasiva arter som inte bör användas i odlingar om de ska vara hållbara, säger Sophie Steinhagen.
Sophie Steinhagen, marinekolog på institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, sophie.steinhagen@gu.se
Erik Carlsson, nybliven doktor i demografi, har i sin avhandling bland annat jämfört kristna, muslimska och icke-religiösa invandrare från samma ursprung, som Mellanöstern och Nordafrika, Östeuropa och Afrika söder om Sahara.
Hans slutsats är att både ursprungsregion och religion har betydelse för att förstå barnafödandet hos människor som har invandrat.
Kristna och muslimer önskar större familjer
Men huruvida den som är troende är kristen eller muslim verkar spela mindre roll i sammanhanget. ”Religionsfaktorn” handlar i första hand om skillnader mellan icke-religiösa å ena sidan och kristna och muslimer å andra sidan, säger Erik Carlsson.
– Både kristna och muslimer hade högre ideal när det gäller antal barn, intentioner och faktiskt barnafödande än de icke-religiösa, säger Erik Carlsson.
Runt två barn i medel
Erik Carlsson menar också att skillnaderna mellan icke-religiösa och religiösa är mindre än vad många tror.
De allra flesta grupper i studien tyckte att idealet var att ha under tre barn. Det faktiska barnafödandet låg i de flesta fall på i snitt mellan 1,5 och 2,5 barn.
Frikyrkor i topp
Även bland svenskar utan invandrarbakgrund finns ett tydligt samband mellan religion och barnafödande, enligt avhandlingen.
Bild: Adrianna Geo/Unsplash
Icke-religiösa personer i Sverige utan invandrarbakgrund önskar sig förhållandevis få barn och får också få barn, jämfört med andra. Medlemmar i Svenska kyrkan uttrycker ett något högre ideal för antal barn och får också fler barn.
Medlemmar i frikyrkor uttrycker högst ideal för antal barn och uppvisar även högst faktiskt barnafödande, jämfört med de andra grupperna.
Viktigt att förstå trender
Erik Carlsson menar att det finns flera viktiga skäl till att studera barnafödande hos olika grupper i befolkningen, till exempel hos personer som har invandrat till Sverige.
– Först och främst, för att kunna förstå barnafödandet i befolkningen som helhet är det viktigt att förstå skillnader mellan olika befolkningsgrupper för att kunna förstå trender över tid och ha en uppfattning om hur trender kommer att utvecklas i framtiden.
Ett motargument till extremhögern
Men den kanske viktigaste anledningen till att forska i ämnet, säger Erik Carlsson, är att det är en laddad fråga som debatteras av vissa grupper i samhället, exempelvis i det franska valet, där ”folkutbytet” var en central del av extremhögerns kampanj. Muslimer och andra icke-vita minoritetsgrupper påstods skaffa fler barn och med tiden ersätta den ursprungliga befolkningen. Idéerna om ett ”folkutbyte” har också lyfts av ledande företrädare för Sverigedemokraterna.
– Då är det viktigt att kunna ta fram fakta, hur ser det ut egentligen? Att kunna ge mer nyanserade perspektiv, vad är ett rimligt sätt att se på de här sakerna? Annars är det lätt att det blir förenklingar och stereotyper som får fäste, säger Erik Carlsson.
Studien som är en del av avhandlingen Fertility Behavior and Preferences Among Immigrants and Children of Immigrants in Sweden bygger på enkätsvar från två omgångar av Generations and Gender Survey från 2012-13 och 2021. Frågorna gällde åsikter om det totala antalet barn, människors barnafödandeintentioner gällande de närmaste tre åren samt människors faktiska barnafödande, det vill säga det totala antalet barn, vid 40 års ålder.
I studien jämförs kristna, muslimer och icke-religiösa från samma ursprung, till exempel Mellanöstern och Nordafrika, Östeuropa och Afrika söder om Sahara, och även olika religiösa grupper utan invandrarbakgrund.
Det finns ett inbyggt problem i alla monarkier: reserverna.
De släktingar som inte ärver kronan kan hjälpa eller stjälpa kungen. Det syns i dagens kungahus – och det var ännu tydligare i Sverige på 1500- och 1600-talen.
– Problemet är att det behövs många reserver. Men då riskerar man att de vill vara självständiga, bråka och inte rätta in sig i ledet. Blod är inte alltid tjockare än vatten, säger Alexander Isacsson, forskare i historia vid Örebro universitet.
I en avhandling ger han ett historiskt perspektiv på de upprörda känslor som reserver i både det brittiska och det danska kungahuset har visat under senare tid.
Gustav Vasa planerade in i det sista
Alexander Isacsson har studerat vad som hände med kända och mer bortglömda reserver under nära 70 års tid, strax före och långt efter Gustav Vasas död.
Ända in i sitt sista levnadsår arbetade Gustav Vasa på sitt testamente. Han var svag, hade värk och kände själv att slutet på livet närmade sig. Samtidigt funderade han över hur kommande generationer av hans släkt skulle fortsätta regera Sverige.
Den första juli 1560 presenterades det viktiga dokumentet för riksdagen i Stockholm. Tidigare forskning tyder på att det kan ha lånat delar från ett eller flera tyska kungliga testamenten, där man brottats med samma problem.
Många reserver behövdes
För att säkra tronföljden behövdes många barn. Risken var stor att de kungliga ättlingarna skulle dö, och då behövdes reserver som kunde ta över tronen. Gustav Vasa, som även kallas Gustav I, var far till elva barn. Två söner dog tidigt och de fem döttrarna kom inte i fråga för att ärva tronen enligt testamentet. Så då återstod fyra söner – en kung och tre reserver.
– Han har en väldigt tydlig vision om att de skulle samarbeta och att makten skulle fördelas inom familjen mellan de här sönerna, säger Alexander Isacsson.
Reserverna blev hertigar enligt testamentet, som verkställdes snabbt. Redan under hösten 1560 dog Gustav Vasa.
Hertigarna har fått lite uppmärksamhet
Men allt gick inte som planerat. I avhandlingen undersöks vad som hände med de svenska hertigarna, de kungliga reserverna, under åren 1556 till 1622. Där ingår bröder, kusiner, brorsöner eller farbröder till regenterna under perioden.
– Det är slående att hertigarna fått relativt lite uppmärksamhet i tidigare forskning. Många är ju kanske bekanta med den politiska maktkampen under 1500-talet som rörde Gustav I:s söner Erik XIV, Johan III och sedan Karl IX. Men de hertigar som aldrig blev kungar – Magnus och Johan av Östergötland samt Karl Filip – är det nog färre som har hört talas om.
Nödvändigt ont för monarkin
Genom att gå igenom en mängd olika källor som kungakröningar, begravningar, utbildningsresor, brev, testamenten, riksdagsbeslut, predikningar och genealogier har Alexander Isacsson studerat hur både omgivningen och de olika individerna själva har sett på hertigrollen – och hur reservernas agerande ibland har varit ett hot mot kungen. För att ha reserver var ett nödvändigt ont för monarkin.
– Det är ju absolut en inbyggd svaghet. Men under tidigmodern tid var det ändå viktigt att ha reserver. Man kunde dö ung, av sjukdom eller i krig. Så utan reserver fanns ju risken att kronan inte skulle gå i arv inom familjen.
– Problemet är att det behövs många reserver. Men då riskerar man att de vill vara självständiga, bråka och inte rätta in sig i ledet.
Det var precis vad som hände.
Självstyre, egenintresse och kungahot
Hertigarna fick egna hertigdömen och en egen maktbas. Alexander Isacsons forskning visar att det blir svårt att tala om dynastibyggen när man gräver på djupet.
Sammanställningen av källorna visar hertigdömen med ett stort mått av självstyrande, med hertigar som ibland är ett stöd för regenten, men ibland är ett hot.
– Resultaten är ganska förvånande. Som student i historia får man ofta höra eller läsa att härskare i förmodern tid tänkte om sig själva i termer av dynastier. Att deras agerande styrdes av att förvalta ett arv och föra detta vidare till sina ättlingar. Men om man studerar vad exempelvis hertigarna och kungarna gjorde och sa blir det ganska tydligt att det är förenklad bild. Arv, traditioner och förpliktelser knutna till släktskap var viktigt, men inte alltid viktigast. Det finns också inslag av egenintresse, säger Alexander Isacsson.
Missnöjda reserver idag
Likheterna med både dagens monarkier och storföretag som går i arv är slående. De reserver som inte får makten riskerar att bli missnöjda och ställa till problem. I Danmark fråntogs några unga reserver sina kungliga titlar förra året, med högljudda mediautspel som följd.
I Storbritannien har flera reserver varit missnöjda med sin roll, nu senast hertigen av Sussex, prins Harry. Hans memoarer fick titeln Spare, som ju betyder just reserv.
– En skillnad mellan dagens moderna konstitutionella monarkier och den monarki jag har studerat är att dessa frågor är mindre avgörande för statens utveckling. Att prins Harry skapar skandaler är ett problem för den brittiska monarkin men kanske inte ett problem för den brittiska staten.
Hertigarna försvann och staten stärktes
Under 1600-talet blev Sverige en stark stat – och en stormakt. En viktig orsak till det, menar Alexander Isacsson, är att det inte längre fanns några hertigar. Den sista hertigen, Gustav II Adolfs lillebror Karl Filip, avled i svår feber under ett fälttåg 1622. Han blev bara 20 år.
– Framväxten av en stark och centraliserad stat under 1600-talet berodde delvis på att alla hertigar hade dött utan några manliga arvingar som kunde överta deras position. Om hertig Karl Filip hade blivit äldre och om han hade fått söner är det alltså mycket möjligt att Sveriges politiska utveckling under Gustav II Adolf sett betydligt annorlunda ut, säger Alexander Isacsson.
Det handlar om metalliska ämnen som dysprosium, neodym och niob – se faktaruta nedan. De används till sådant som datorer, mobiltelefoner, elektroniska komponenter, solceller, batterier och elektriska motorer.
De kallas ibland även för ”bristmetaller” eller ”kritiska metaller” eftersom utbudet är litet samtidigt som efterfrågan är specifik – och stor.
Bristmetallerna, här är några exempel:
Bitar av dysprosium. Bild: Materialscientist, via Wikimedia commons. *
Dysprosium är ett metalliskt grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. Dysprosium förekommer inte i naturen som rent grundämne, men finns i vissa mineral. 99 procent av världens tillgång på metallen utvinns i Kina, främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.
Neodym är också ett metalliskt grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. Det är en silvervit, mjuk, metall som gulnar i luft och måste förvaras i fotogen. Ca 95 procent av världens neodymutvinning görs i Kina. Neodym används bland annat till vindturbiner, högtalare, hårddiskar och magneter i elmotorer.
Niob är ett mycket sällsynt metalliskt grundämne som tillhör övergångsmetallerna. Flera niobhaltiga mineral innehåller förutom grundämnet niob även en varierande halt av grundämnet tantal. Dessa kan skiljas åt med olika metoder. Niob utvinns i Kanada och Brasilien. I Amazonas i Brasilien finns fyndigheter som ännu inte har exploaterats och där invånare och andra aktivister har protesterat mot planer på utvinning.
Mangan används också i elektronik och är ett grå-vitt metalliskt grundämne som liknar järn. Det används ofta i legeringar med järn i till exempel rostfritt stål. Den största förekomsten av manganföreningar finns bland annat i Sydafrika, Australien och Ryssland. Den största svenska manganfyndigheten finns i Stora Uttervik mangangruva, nedlagd sedan 1950-talet.
Kina har en dominerande ställning vad gäller utvinning av ämnen som används till elektronik och så kallad grön teknik. En del av niob-utvinningen i Brasilien, till exempel, ägs av det kinesiska bolaget CMOC.
Chalmersforskaren Maria Ljunggren och forskarkollegor har, på uppdrag av EU-kommissionen, kartlagt de metaller som idag finns i Europas fordonsflotta. I en databas finns nu uppgifter om metaller i nya fordon, fordon i användning och fordon som återvinns.
Kartläggningen, som går tillbaka till 2006, visar att andelen så kallade kritiska metaller har ökat kraftigt i fordonen, en utveckling som forskarna bedömer kommer fortsätta. Flera av de sällsynta jordartsmetallerna är några av de metaller som har ökat mest.
– Neodym och dysprosium har ökat med runt 400 respektive 1 700 procent i nya bilar under perioden, och detta redan innan elektrifieringen slagit igenom. Guld och silver, som inte listas som kritiska metaller men har stort ekonomiskt värde, har ökat med omkring 80 procent, säger Maria Ljunggren.
EU är starkt importberoende
Metallerna har stor ekonomisk betydelse för EU, bland annat med tanke på den ökande efterfrågan på elbilar. EU är samtidigt starkt importberoende eftersom utvinningen är koncentrerad till ett fåtal länder som Kina, Sydafrika och Brasilien.
– Den bristande tillgängligheten är både ett ekonomiskt och miljömässigt problem för EU, och riskerar att fördröja omställningen till elbilar och miljömässigt hållbara tekniker, säger Maria Ljunggren, som är docent i hållbara materialsystem.
Liten återvinning
En stor utmaning är att de kritiska metallerna, som finns utspridda i mycket små koncentrationer i varje bil, är svåra att återvinna på ett ekonomiskt sätt.
– Om återvinningen ska öka behöver bilarna vara designade så att dessa material kan tas tillvara, samtidigt som incitament och flexibla processer för mer återvinning behöver finnas på plats. Och så ser det inte ut idag, säger Maria Ljunggren.
Det är också nödvändigt med ett ökad fokus på hur metallerna kan ersättas med andra material, säger Maria Ljunggren.
– Men på kort sikt är det nödvändigt med en ökad utvinning i gruvor om elektrifieringen inte ska bromsas.
EU: Leta egna fyndigheter
Enligt EU-kommissionen är det viktigt för europeiska länder att dels öka återvinningen, dels utforska egna geologiska resurser.
Det svenska gruvbolaget LKAB gick i början av 2023 ut med ett pressmeddelande om stora fynd av sällsynta jordartsmetaller i Kiruna. Bolaget uppger sig ha identifierat mineraltillgångar på mer än en miljon ton oxider – vilket de beskriver som den nu största kända fyndigheten i sitt slag i Europa.
– Det är väldigt intressant, inte minst när det gäller fyndet av neodym som används i magneter i bland annat elmotorer. På sikt kan det förhoppningsvis bidra till att vi blir mindre importberoende, säger Maria Ljunggren.
Kartläggningen av metaller i EU:s fordonsflotta har genomförts av Maria Ljunggren på Chalmers i samarbete med forskningsinstitutet EMPA, på uppdrag av EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum, Joint Research Center (JRC).
Resultaten redovisas i databasen Raw Materials in Vehicles som omfattar 60 fordonstyper under 3,5 ton från alla EU:s medlemsländer. Kartläggningen gäller elva olika metaller i nya fordon, fordon i användning och fordon som återvinns. Den sträcker sig från 2006 till 2023, där de tre sista åren är en prognos.
Kontakt:
Maria Ljunggren, docent i hållbara materialsystem, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers tekniska högskola. maria.ljunggren@chalmers.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
