Peter Byass, professor i global hälsa vid Umeå universitet, är en av de forskare som har varit delaktiga i arbetet.

– I de flesta industriländer, exempelvis Sverige, har vi sedan länge både folkbokföring och dödsorsaksregister, vilket ger oss möjlighet att planera och förbättra hälso- och sjukvården. Detta saknas helt många länder i Afrika och Asien. Därför är det mycket positivt att vi nu för första gången får möjlighet att analysera uppgifter om dödsorsak i länder där enskilda dödsfall hittills inte har registrerats, säger Peter Byass.

Till databasen INDEPTH har hundratals utvalda personer under 20 års tid samlat in data om fler än 110 000 enskilda dödsfall och dödsorsaker i 13 länder, däribland Ghana, Sydafrika, Kenya, Bangladesh och Vietnam. Totalt omfattar materialet uppgifter från cirka 100 000 personer på 22 platser. De personer som har samlat in data har I samtliga fall genomfört en cirka 15 minuter lång intervju med någon närstående till den som har avlidit.

Resultaten från INDEPTH publiceras i ett specialnummer av tidskriften Global Health Action, i form av sex artiklar som behandlar specifika dödsorsaker; hiv/aids, malaria, graviditetsrelaterade dödsfall, yttre orsaker, som oavsiktlig död och självmord, dödlighet på grund av icke smittsamma sjukdomar och barnsjukdomar.

De insamlade uppgifterna visar bland annat att dödsorsakerna varierar stort mellan olika platser, särskilt när det gäller dödsfall orsakade av folksjukdomar som malaria och hiv. Även om bilden är komplex, det finns vissa belägg för att det går att koppla dödlighet till olika investeringar som har genomförts inom sjukvården under de två decennier som studien har pågått. Ett exempel som Peter Byass nämner är en plats i nordöstra Sydafrika där man tidigare har dokumenterat en topp när det gäller hiv/aids-relaterade dödsfall och ser nu en kraftig nedgång av dödligheten på grund av det folkhälsoprogram som har satts in för att motverka sjukdomen. Hiv/aids-dödligheten var för övrigt mer än 300 gånger högre på vissa afrikanska platser, jämfört med de undersökta platserna i Asien.

Resultaten visar också att dödligheten bland barn under fem år varierade från 15 döda per 1 000 barn per år på en undersökt plats i Vietnam, till 152 per 1 000 barn per år på en plats i Kenya. När det gäller malaria var dödligheten noll personer per 1 000 per år på en undersökt plats i Bangladesh, medan den var 2 per 1 000 per år i delar av Afrika.

– Utöver mycket viktiga data som har samlats in när det gäller dödlighet på varje plats har vi med dessa studier kunnat visa att det fungerar bra att genomföra standardiserade samtal, ungefär 15 minuter långa, med en person i den familj där någon har avlidit och att intervjuerna utförs av icke klinisk personal. Det gör att vi nu har en välfungerande metod för att samla in data till en låg kostnad och med en förhållandevis liten ansträngning, säger Peter Byass.

Läs mer om resultaten det aktuella numret av Global Health Action

FAKTA
Verbal autopsy (VA) är den engelska benämningen på en metod som används i låg- och medelinkomstländer för att fastställa dödsorsaker när läkarintyg inte är möjliga, till exempel när läkare saknas i området. Metoden går ut på att systematiskt intervjua släktingar och vänner efter ett dödsfall för att samla in uppgifter som kan tolkas i form av en sannolik dödsorsak. Forskning vid Umeå Centre for Global Health Research (UCGHR), kopplad till enheten för epidemiologi och global hälsa, har medfört att Umeå universitet ligger i den globala forskningsfronten för att utveckla VA-metoder.

Peter Byass är professor vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, samt ansvarig för det samarbetscentrum för ”verbal autopsy” vi Umeå universitet, som Världshälsoorganisationen WHO har inrättat.

Det visar en avhandling som bygger på en historisk fallstudie av staden och länet Szatmár/Satu-Mare i det ungerska och rumänska gränslandet 1867–1944. Här favoriserades generellt majoritetsbefolkningen, vilket ledde till att minoriteterna tappade förtroendet för staten.

– De politiska ledarna i Ungern och Rumänien hittade oftast problem med minoriteterna, förklarar Anders Blomqvist. Här exkluderades judar under förevändningen att de var för rika, romer för att de var för fattiga, och ungrare/rumäner för att de sågs som säkerhetsrisker. 

Det goda undantaget var att judarna inkluderades som ungrare under perioden före första världskriget, vilket gynnande både Ungerns ekonomiska utveckling och judarnas frigörelse. Exkluderandet av minoriteter och framförallt judar drevs på under mellankrigsperioden och kulminerade i förintelsen i Ungern 1944, då majoriteten av de ungerska judarna mördades. Deporteringen legitimerades genom ekonomiska löften om att ungrarna skulle få judarnas tillgångar.

– Det har varit debatt i Sverige och Ungern om ungrarnas respektive nazisternas ansvar gällande deportationerna eftersom Ungern ockuperades av Nazi-Tyskland 1944. Min studie stödjer uppfattningen att de lokala ungrarna drev på utvecklingen och hade starka intressen att deportera judarna. Kombinationen av lokala ungerska intressen och de nazistiska förintelselägren samt avsaknaden av motstånd utgör de avgörande orsakerna till den judiska förintelsen i Ungern, kommenterar Anders Blomqvist.

I sin forskning visar han att det verkliga problemet inte alls var minoriteterna, utan i själva verket majoritetens exkluderande av minoriteterna. Minoriteterna reagerade genom att avskärma sig politiskt, ekonomiskt och socialt. Så skapades ett etniskt uppdelat land.

Hans slutsats är att etnisk exkludering får negativa konsekvenser som slår tillbaka mot majoritetsbefolkningen. Det uppstår en negativ spiral där etnisk uppdelning, politisk instabilitet och bristande förutsättningar att nå ekonomisk tillväxt förstärker varandra.

– Etnisk exkludering tjänar elitens kortsiktiga politiska och ekonomiska intressen, men underminerar landets möjligheter att utveckla och överleva i det långa loppet, säger Anders Blomqvist. Alla blir förlorare.

Om avhandlingen och disputationen
Anders Blomqvist har genomfört sina doktorandstudier i historia på Institutionen för historia och samtidsstudier samt BEEGS, Baltic and East European Graduate School, på Södertörns högskola. Han examineras av Stockholms universitet.

Den 15 november disputerar Anders Blomqvist i historia på Stockholms universitet och Södertörns högskola med avhandlingen ”Economic Nationalizing in the Ethnic Borderlands of Hungary and Romania”.

Disputationen äger rum den 15 november klockan 10-12, Stockholms Universitet, Frescati, hörsal 7. Opponent: Professor Dennis Deletant.

Idag är akademiskt skrivande en vanlig metod för att introducera studenter till nya kunskapsfält. I Ann-Marie Erikssons studie arbetar 14 masterstudenter med en akademisk skrivuppgift, en egen rapport vardera, där de undersöker en specifik fråga för hållbar utveckling.

Hennes material utgörs av 33 filmade handledningssamtal och studenternas textunderlag. Allt sker på engelska. Hon studerar särskilt handledningen av skrivuppgiften. Hon har hittat en serie utmaningar under studenternas textproduktionsprocess.

– Handledning av texter utgör en form av samtal där studenters och lärares gemensamma arbete med progression blir observerbart samtidigt som det synliggör komplexiteten i frågor om hållbar utveckling, säger Ann-Marie Eriksson.

Hennes resultat visar att det är i interaktion runt detaljer i texterna som studenter utmanas och därigenom får hjälp med att ta sig an och ta sig in i specialiserade kunskapsfält.

– Att resonera och argumentera om den här typen av frågor innebär ett i högsta grad konkret arbete. Som student behöver man brottas med hur frågorna produceras och formeras inom ett givet kunskapsfält. Tillsammans med personer som är mer erfarna får studenter alltså möjlighet att erfara hur detta konkret går till, säger Ann-Marie Eriksson.

Det är en stor utmaning för masterstudenterna att föra ett resonemang och en argumentation, och att inte nöja sig med att rapportera vad andra sagt eller skrivit.

– Den språkliga dimensionen hänger alltså nära samman med kunskapsämnet och är svår att särskilja. Genom studenternas och lärarnas interaktion kring detaljer i studenternas textutkast lotsas studenterna in i hur det går till att producera och formulera frågor om hållbar utveckling.

Vad en textformulering går ut på eller vilken funktion den kan fylla i en argumentation framträder alltså inte för studenter per automatik eller enbart med hjälp av instruktioner. Tvärtom verkar det som att ett nära samarbete mellan studenter och lärare kring konkreta detaljer i studenternas texter ger den nödvändiga startpunkten för att kunna påbörja arbetet med att som här ta sig in i de komplexa frågorna runt hållbar utveckling.

Läs avhandlingen.

Det finns många bilder av hiphop. Genren ses ofta antingen som antirasistisk eller som extra sexistisk och homofob. Men hur pratar rapartister egentligen om teman som rasism, klass, kön och sexualitet i sina låttexter? Medan det finns en hel del forskning om hiphopkulturen i USA, är Kalle Berggrens avhandling om svensk hiphop en av de första studierna i Europa som försöker ta ett helhetsgrepp på frågor om såväl kön och sexualitet som klass och ras.

I avhandlingen ”Reading rap” analyseras låttexter från ett 40-tal svenska rapartister under två decennier, från början av 1990-talet och framåt. Bland rappare som är män är frågor om rasism och klassojämlikheter framträdande i texterna.

– Det finns berättelser om erfarenheter av alltifrån kronofogden och socialtjänsten till diskriminering på arbetsmarknaden, och inte minst om rasism från polisens sida, säger Kalle Berggren.

Studien visar samtidigt att kritiken av den svenska rasismen och klassamhället ofta hänger ihop med föreställningar om kön och sexualitet. Bland män används gärna ”bög” som ett skällsord för att beskriva polisen. Men samtidigt som manliga rappare tar avstånd från homosexualitet finns en ambivalens i och med att de ofta ger uttryck för mycket kärlek till sina ”bröder” och ”grabbar”.

– De utför ett intressant gränsdragningsarbete här, när de å ena sidan ger uttryck för att älska andra män mest, men å andra sidan tydligt tar avstånd från att vara homosexuella.

Hos kvinnor är frågor om klass och ras mindre framträdande och istället kritiseras mansdominansen och sexismen inom såväl hiphopscenen som samhället i stort.

– Det kan handla om att bli sedd som en avvikare eller paradox inom hiphoppen, berättar Kalle Berggren. Men det finns också berättelser om mäns våld mot kvinnor, om ojämlika löner och om killar som beter sig sexistiskt i relationer.

Avhandlingen visar även hur forskning om maskulinitet kan vidareutvecklas genom att i större utsträckning använda sig av aktuell feministisk teori. I fokus står poststrukturalistisk feminism, feministisk fenomenologi, intersektionalitet och queerteori.

Läs avhandlingen digitalt: Reading Rap: Feminist Interventions in Men and Masculinity Research

– Våra resultat talar för att dessa gener förekommer i mellan fem och tio procent av de allvarliga våldsbrotten i Finland, där studien är gjord. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att våra resultat vare sig kan eller bör användas för screening på individnivå. Det går inte att använda den här typen av genanalys i preventivt eller rättskipande syfte, säger Jari Tiihonen, professor i klinisk psykiatri vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett studien.

En majoritet av alla våldsbrott begås av en liten grupp återfallsbrottslingar med antisociala personlighetsdrag. Tidigare forskning har i viss mån kunnat länka ett antal gener till ökad risk för våldsbrott, exempelvis en gen som kallas MAOA och som ansvarar för metabolism av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Men resultaten från dessa studier har varit otydliga och det har heller inte gjorts någon koppling mellan gener och ökad risk för återfall i grova våldsbrott.

I den nu publicerade studien ingick bland annat en genanalys av totalt 895 personer som dömts för brott i Finland. Forskarna klassificerade brotten från icke våldsamma förseelser, så som rattonykterhet eller stöld, till brottsrubriceringar som innefattar olika former av grov misshandel och dödligt våld. Forskarna kunde då se en koppling mellan våldsbrott och MAOA-genen, med det starkaste sambandet i gruppen upprepade våldsförövare. Genom att göra en så kallad genomvid associationsstudie (GWAS) på en större grupp individer kunde forskarna också identifiera en variant av en annan gen, CDH13, hos gruppen som utfört upprepade våldshandlingar. CDH13 har i tidigare forskning kopplats till beteendestörningar och psykisk sjukdom där bland annat bristande impulskontroll ingått som en del, konstaterar forskarna.

– Hos de personer som dömts för brott som inte innefattade våld kunde man inte se samma närvaro av vare sig MAOA eller CDH13, något som talar för att dessa genvarianter är kopplade till våldsamt beteende. Det kan också vara så att låg dopaminmetabolism, som kan knytas till MAOA, kan bidra till ökad aggressivitet tillsammans med droger, vilket naturligtvis ökar risken för våldsamt beteende, säger Jari Tiihonen.

Utöver forskare från Karolinska Institutet har forskare från Niuvanniemi-sjukhuset/Östra Finlands universitet och Institutet för hälsa och välfärd i Finland, samt ytterligare ett antal sjukhus och universitet i Finland, Storbritannien och USA deltagit i forskningsarbetet (för fullständig lista se vetenskaplig artikel). Forskningen har finansierats genom anslag från Niuvanniemi-sjukhuset. Jari Tiihonen är även knuten som forskare till Centrum för psykiatriforskning, ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.

Publikation: “Genetic background of extreme violent behavior”, Jari Tiihonen, Marja-Riitta Rautiainen, Hanna M. Ollila, Eila Repo-Tiihonen, Matti Virkkunen, Aarno Palotie, Olli Pietiläinen, Kati Kristiansson, Matti Joukamaa, Hannu Lauerma, Janna Saarela, Sasu Tyni, Heikki Vartiainen, Jussi Paananen, David Goldman, Tiina Paunio, Molecular Psychiatry, online 28 oktober 2014, doi: 10.1038/MP.2014.130.