Detta konstaterar sjukgymnast Maria Sehlin i sin avhandling. Patienter som exempelvis genomgår kirurgi kan drabbas av problem med sin andning och kan då vara hjälpta av andningsgymnastik i form av så kallad motståndsandning. Vanligtvis används två olika typer av motståndsandning. Den ena heter PEP, vilket är en metod där patienten regelbundet får andas ut i ett rör som går ner i en flaska med vatten, alternativt får de en ansiktsmask med en ventil som ger ett andningsmotstånd. En annan metod som används är CPAP, där patienten via en mask andas mot ett kontinuerligt mottryck.

– PEP och CPAP är väldigt viktiga metoder för att behandla och förebygga komplikationer i lungorna, exempelvis efter kirurgi, eller vid olika lungsjukdomar. Något som vi dock ofta stöter på är att många patienter inte alls klarar att andas i PEP-flaska, men när de får en PEP-mask så kan de andas tio andetag i rad utan problem, säger Maria Sehlin.

När det gäller PEP och CPAP så används PEP bland annat för att förebygga och behandla andningskomplikationer hos patienter som har genomgått en operation, samt för att lossa och ta bort slem vid olika lungsjukdomar som kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros, samt vid lunginflammation.

CPAP är en mer avancerad metod som bland annat används som behandling vid akut lungödem, som är en komplikation vid uttalad hjärtsvikt, men även vid andningsuppehåll under sömnen och för att förebygga och behandla andningskomplikationer efter operationer. CPAP kan ges både med en särskilt CPAP-apparat men finns även inbyggd som en funktion i respiratorer för att förebygga lungkomplikationer hos patienterna.

Maria Sehlin visar i sin avhandling att olika typer av andningshjälpmedel för motståndsandning påverkar andningen på olika sätt och att det finns signifikanta skillnader i relationen mellan luftflöde och luftvägstryck mellan PEP-flaskan och PEP-masken.

– Det vi kan visa är att andningshjälpmedel med så kallade flödesstyrda motstånd, CPAP eller PEP, verkar öka lungans luftinnehåll mer än andningshjälpmedel med tryckstyrda motstånd. Därför är just flödesstyrda motstånd med mask att föredra för vissa patienter, säger Maria Sehlin.

Hon berättar vidare att det dock finns tillfällen då tryckstyrda metoder är att föredra. Om en patient behöver behandling med CPAP under flygtransport visar en av studierna att valet av CPAP utrustning är viktigt. Anledningen är att prestandan hos tryckstyrda CPAP-hjälpmedel är mycket stabilare än hos flödesstyrda hjälpmedel, när omgivande lufttryck sjunker, vilket sker under flygning.

– Det här innebär att valet av metod för att åstadkomma motståndsandning både måste anpassas efter individen och den miljö patienten befinner sig i, på sjukhus eller vid andningspåverkan vid flygtransport i samband med akut sjukdom, säger Maria Sehlin.

Avhandlingen är publicerad digitalt

FAKTA
Om avhandlingen: Fredagen den 7 november försvarar Maria Sehlin, institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, sin avhandling med titeln: Motståndsandning med PEP och CPAP. Effekter på respiratoriska parametrar. (Engelsk titel: Resistance breathing with PEP and CPAP. Effects on respiratory parameters.) Opponent: Monika Fagevik Olsén, docent, sjukgymnast, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Ola Winsö.

Maria Sehlin är uppvuxen i Örnsköldsvik. Hon är sjukgymnast/fysioterapeut, verksam vid Centrum för intensiv och postoperativ vård, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, samt Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet.

Det är väl känt att karies orsakas av syror från bakterier. Ny forskning indikerar att kroppsegna enzymer möjligen bidrar till att bryta ned tandens kollagen när karies uppstår i tandbenet, dentinet. Ett av dessa enzym är MMP*- 8. Anders Hedenbjörk Lager har studerat förekomsten av enzymet vid befintliga kariesangrepp.

– Det finns ett samband mellan karies och MMP-8. De patienter som har hål i tänder har också höga halter av MMP-8 i saliven. Men det krävs fler studier innan vi kan svara på hur sambandet ser ut, säger han.

Har studerat bakterieflora
Anders Hedenbjörk Lager har också jämfört olika metoder för att avlägsna kariesskadad tandsubstans och samtidigt studerat hur bakteriefloran ser ut på olika djup i skadan. Många bakteriearter växer i kariesangreppet och de återfinns dessutom i olika kombinationer. Det tyder på att många arter har förmåga att i olika konstellationer orsaka eller bidra till karies i dentin.

Jämför metoder för lagningar
Den vanligaste metoden för att laga hål i tänder är att avlägsna den skadade tandvävnaden genom att fräsa bort den med en borr och sedan försluta skadan med en fyllning. Under 1990-talet lanserades en ny metod där en kemisk gel som mjukar upp skadad tandvävnad används. Den skadade tandvävnaden skrapas sedan bort. Anders Hedebjörk Lager har jämfört metoderna med avseende på förekomsten av bakterier efter behandlingen.

– Jag hade en tanke om att den kemiska behandlingen skulle bidra till att minska antalet bakterier, men så var det inte. Oavsett vilket metod som används finns det alltid ett litet antal bakterier kvar i tandsubstansen, säger han.

FAKTA
Fredag 31 oktober disputerar Anders Hedenbjörk Lager på avhandlingen ”Dentine caries: Acid-tolerant microorganisms and aspects on collagen degradation” vid Malmö högskolas Odontologiska fakultet.

* MMP står för matrix metalloproteinas.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, medverkar sedan flera år i ett europeiskt projekt initierat av Världshälsoorganisationen, som samlar in data om 7 till 9-åringars längd och vikt.

I de senaste svenska mätningarna från 2008 mättes 4 600 barn i 94 skolor över hela landet.

Mätningarna visade att ett av sex barn i årskurs 1 och 2 var överviktiga, och cirka tre procent av dessa hade fetma. Förekomsten av övervikt och fetma var högre bland barn i mer glesbebyggda områden, och bland de som hade föräldrar med låg utbildningsnivå.

De flesta länderna i projektet upprepade undersökningen 2010 och 2013. Men bristen på finansiering gjorde att de uppföljande mätningarna i Sverige bara kunde genomföras i Västra Götaland.

Dessa mätningar visar inga förändringar i förekomsten av övervikt och fetma hos barnen i Västra Götaland. De socioekonomiska skillnaderna kvarstår och bland flickor noteras en tendens till ökande klyftor i fetma mellan områden med hög och låg utbildningsnivå.

Konsumtionen av läsk minskade hos barn med högutbildade föräldrar, men var konstant bland barn med lågutbildade föräldrar.

Studierna visade också att majoriteten av barnen i Västra Götaland tittade på TV, använde datorn eller läste mer än två timmar per dag efter skoltid. Cirka 15 procent var inaktiva i mer än fyra timmar under dagen.

Barn i storstadsområden och de med välutbildade föräldrar var mindre inaktiva och deltog i sport fler dagar i veckan än barn i mer glesbebyggda områden. De senare lekte dock oftare utomhus.

Enligt studierna, som redovisas i doktoranden Lotta Moraeus avhandling, har inaktiviteten bland barn i Västra Götaland generellt sett ökat de senaste fem åren.

– Men det som främst oroar oss är att de socioekonomiska skillnaderna i övervikt och fetma kvarstår, och i vissa fall till och med har ökat, säger Lotta Moraeus.

Göteborgsforskarna efterlyser nu ett system som bättre kan följa utvecklingen över tid bland barn från alla samhällsgrupper, över hela landet.

– I Sverige sker ingen kontinuerlig nationell kartläggning och uppföljning av barns längd och vikt. Därmed finns det också en stor kunskapsbrist om hur svenska barns övervikt och fetma utvecklas över tid, säger Lotta Moraeus:

– Vi föreslår därför att man tar vara på de mätningar som redan genomförs i barn- och skolhälsovården. Det skulle göra oss oberoende av forskningsfinansiering, men förutsätter förstås att samma utrustning och metod används vid mätningarna och att ett gemensamt system för att rapportera informationen upprättas.

Avhandlingen Surveillance of childhood obesity in Sweden – focus on lifestyles and socioeconomic conditions försvarades vid en disputation den 26 september.

Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är en obotlig tumörsjukdom som kan utvecklas mycket olika hos olika patienter. Vissa behöver behandling relativt snart efter diagnos medan andra kan leva med sin sjukdom i många år, även utan behandling. För att läkarna ska kunna bedöma vilka patienter som behöver behandling, och när den ska sättas in, är det angeläget att hitta egenskaper hos sjukdomen som kan kopplas till bättre eller sämre prognos.

I den aktuella studien har forskare från Uppsala universitet i ett internationellt samarbete analyserat prover från över 8500 KLL-patienter. Proverna kunde delas in i undergrupper baserat på uttryck av mycket likartade B-cellsreceptorer hos de vita blodkroppar som växer okontrollerat vid KLL. När forskarna sedan undersökte hur sjukdomsförloppet sett ut för patienterna i de olika undergrupperna såg de ett klart samband.

– Det var tydligt att patienter i en viss undergrupp hade ett visst sjukdomsförlopp, och att det skiljde sig åt från en annan undergrupp. Till exempel hade patienter i undergrupp #2 ett mycket aggressivt förlopp och det tog bara i genomsnitt två år innan man fick sätta in den första behandlingen. Undergrupp #4 å andra sidan hade en mer ”vilande” sjukdom, med i genomsnitt elva år till första behandling, säger Panagiotis Baliakas, läkare och doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och en av dem som koordinerat studien.

Indelningen i undergrupper med avseende på liknande B-cellsreceptorer kan även kombineras med andra prognostiska markörer för att säkrare identifiera patienter med olika prognos. Det kan förbättra möjligheterna att redan vid diagnos identifiera patienter som har en hög risk för en mer aggressiv sjukdom.

– Men det är också både medicinskt och psykosocialt värdefullt att kunna identifiera de undergrupper där det är låg sannolikhet att behandling behövs. I dessa grupper finns en stor andel yngre patienter som skulle kunna få ett lugnande besked om att de har en snällare sjukdom, säger Panagiotis Baliakas.

FAKTA
Resultaten publiceras i tidskriften The Lancet Haematology.
Studien har koordinerats från Uppsala, Milano och Thessaloniki och genomförts i samarbetet med en rad forskningscenter i Europa och USA.

Forskarna ovan är knutna till Science for Life Laboratory (SciLifeLab). SciLifeLab är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.

Högt blodtryck, övervikt, en pågående låggradig inflammation och förekomsten av protein i urinen hos i övrigt friska tonåringar har visat sig vara oberoende varningssignaler för att en person riskerar att drabbas av svår njursjukdom senare i livet.

– Vi var förvånade över hur stor risken att drabbas var, speciellt för människor som utan känd anledning har protein i urinen i tonåren, säger Per-Ola Sundin, forskare vid Örebro universitet och läkare vid Universitetssjukhuset Örebro.

– Det visar att njurarna redan är påverkade trots att tonåringarna inte kommer att få några märkbara symtom på många år.

Studien är baserad på den hälsokontroll som alla unga män genomgick inför den obligatoriska militärtjänstgöringen på 1970-talet. Majoriteten av dessa var 18 eller 19 år gamla och forskarna har följt dem under upp till 40 års tid. Vid 58 års ålder hade 534 män utvecklat svår njursvikt med behov av dialysbehandling eller njurtransplantation. Dessa jämfördes med 5127 män som inte utvecklat sjukdomen.

Förekomsten av protein i urinen i tonåren var förknippat med en sju gånger högre risk att drabbas av svår njursjukdom. Med en förhöjd sänka, som tyder på att det pågår en låggradig inflammation i kroppen, var risken att drabbas av njursvikt dubbelt så stor. För högt blodtryck, definierat som 160/100 eller högre, innebar en fyrfaldigt ökad risk medan ett BMI över 30 ökade risken 3,5 gång.

Även om studien har begränsats till svenska män anser forskarna att resultaten gäller så väl kvinnor som män från andra industrialiserade länder. Per-Ola Sundin betonar att studien visar hur viktigt det är att ha ett livslångt  perspektiv för att förstå hur risken för att utveckla svår njursjukdom byggs upp.

– Resultaten visar på en möjlighet att förebygga kronisk njursvikt genom tidiga kontroller. Patienter som utan anledning har protein i urinen bör följas upp av läkare, säger Per-Ola Sundin.

– Dessutom är det aldrig för tidigt att ta itu med övervikt eller högt blodtryck eftersom det är mycket svårare att ändra livsstil senare i livet. Hur du lever under tonåren får konsekvenser för din hälsa senare i livet.

Studien finansierades av Örebro universitet och UK Economic and Social Research Council.

Forskargruppen i Lund och deras partners i USA och Brasilien publicerar sin studie av detta i den ansedda tidskriften Neuron. Förutom att studien visar positiva resultat av behandlingen, så ger den också nya rön om vad som händer inne i en Parkinson-sjuk hjärna.

Den metod forskarna studerat kallas ryggmärgsstimulering. Elektroden ligger dock inte inne i själva ryggmärgen utan i ett litet hålrum omedelbart vid sidan av, så nära att signalerna kan stimulera de nerver som går mellan ryggmärg och hjärna. Ingreppet är relativt litet, och elektroden kan när som helst tas bort om det skulle behövas.

Ryggmärgsstimulering används redan för patienter med kronisk smärta
Lundaforskarna provade metoden för ett par år sedan på försöksråttor och -möss med ett Parkinsonliknande tillstånd, och fick goda resultat. När andra forskargrupper gick vidare till försök på patienter blev resultatet dock mycket blandat.

– Två av patienterna fick ingen lindring alls. Det förvånade oss, eftersom det gått så bra i våra djurförsök. Förklaringen kan ligga i hur elektroderna var utformade och var de placerats. Vi tror därför fortfarande på metoden, säger neuroforskaren Per Petersson i Lund.

Lundagruppen har tillsammans med sina brasilianska partners har nu utfört försök på fem silkesapor*, som blev mycket bättre av ryggmärgsstimuleringen. Den stelhet och nedsatta rörelseförmåga som kännetecknar Parkinsons sjukdom minskade, och rörligheten ökade i alla delar av kroppen. Förbättringen var jämförbar med den man kunde uppnå med medicinering.

Aporna hade samtidigt försetts med elektroder i hjärnan för att forskarna skulle kunna se vad som hände när stimuleringen sattes in. Här fann man intressanta mönster.

– Vi såg att aktiviteten i vissa delar av hjärnbarken, basala ganglierna och thalamus var hopkopplad på ett onormalt sätt hos de sjuka djuren. När de sedan behandlades, antingen med ryggmärgsstimulering eller med medicinering, upphörde denna överdrivna hopkoppling, säger Per Petersson och hans kollega Pär Halje.

Försöken har på så sätt gett en ny inblick i Parkinson-sjukdomens fysiologiska mekanismer. Dess biokemiska mekanismer – bristen på dopamin och vad denna leder till – är väl kända, men exakt vad som händer i hjärnan har varit mer okänt. Att sätta elektroder på olika ställen i hjärnan på mänskliga försökspersoner går ju inte att göra i rent studiesyfte, och icke-invasiva metoder som magnetkamerabilder ger inte tillräcklig information.

Forskargruppen i Lund kommer att fortsätta utveckla metodiken i försök med råttor och möss, helst så att stimuleringen kan bli mer behovsstyrd, dvs starta bara när det behövs. Kliniska försök på patienter med Parkinsons har redan påbörjats i Brasilien. Mindre försök kan kanske göras också i Lund längre fram, under ledning av neurokirurgen Hjalmar Bjartmarz.

Publikation
”Spinal Cord Stimulation Alleviates Motor Deficits in a Primate Model of Parkinson Disease”

Författare: Maxwell B. Santana, Pär Halje, Hougelle Simplico, Ulrike Richter, Marco Aurelio M. Freire, Per Petersson, Romulo Fuentes, Miguel A.L. Nicolelis

* Silkesapor är små apor inom familjen kloapor. De är godkända för djurförsök även i Sverige, fast detta sker mycket sällan. Brasilien har motsvarande etiska regler för djurförsök som Sverige.