Resultaten visar att en typ av stödjeceller, oligodendrocyter, som är viktiga för nervcellernas kommunikationshastighet, är mer sofistikerade hos människa än hos råttor och möss – något som delvis kan förklara den mänskliga hjärnans större plasticitet.

Inlärning sker bland annat genom att nervceller knyter nya kontakter. Därför är nervcellerna i sig centrala för hur vi lagrar ny kunskap. Men det är också viktigt att nervimpulserna har hög hastighet, och här spelar ett ämne som heter myelin en viktig roll. Myelin fungerar som en isolering kring nervfibrer, de så kallade axonerna, och större mängder myelin ger högre hastighet på nervimpulserna och bättre funktion. När vi behöver lära oss något nytt ökar mängden myelin i de nervbanor där inlärningen sker. Detta samspel, där hjärnan formas efter de krav som ställs på den, är det som avses då man talar om hjärnas plasticitet.

Myelin tillverkas av celler som kallas oligodendrocyter. Under senare år har intresset för oligodendrocyter varit stort, och många studier har gjorts på möss och råttor. De studierna har visat att när försöksdjurens nervceller behöver mer myelin, då byts oligodendrocyter ut. Därför har forskarna trott att detta gäller även för människor. Nu har dock forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med internationella kollegor visat att så inte är fallet. Hos människor är nybildningen av oligodendrocyter mycket låg, men trots det kan myelinmängden förändras och öka vid behov. Det verkar alltså finnas en beredskap för detta i den mänskliga hjärnan, medan det hos möss och råttor fordras en nytillverkning av oligodendrocyter innan myelinmängden kan öka.

I den aktuella studien har forskarna undersökt hjärnor från 55 avlidna personer i ett åldersspann från under ett år till 92 år. Forskarna kunde konstatera att vid födseln var de flesta oligodendrocyter omogna. Därefter mognade de i snabb takt fram till fem års ålder, då de flesta var utmognade. Efter det var omsättningen mycket låg. Endast en av 300 oligodendrocyter byttes ut per år, vilket innebär att vi bär med oss de flesta av dessa celler hela livet. Detta framgick då forskarna gjorde en kol-14-mätning av de avlidnas celler. Halten av kolisotopen kol-14 steg kraftigt i atmosfären i samband med provsprängningar av kärnvapen under det kalla kriget, och det gav en datummärkning av cellerna. Genom att studera halten av kol-14 i oligodendrocyterna har forskarna kunnat åldersbestämma dem.

– Vi blev förvånade över den här upptäckten. Hos människa modulerar de befintliga oligodendrocyterna sin myelinmängd, i stället för att som hos möss byta ut cellerna. Detta möjliggör sannolikt en snabbare anpassning och inlärning. Produktionen av myelin är av stor betydelse vid flera neurologiska sjukdomar, som till exempel MS. Här har vi nu ny grundkunskap att bygga vidare på, säger Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.

Forskningen har finansierats genom anslag från Vetenskapsråde, Cancerfonden, Tobias Stiftelsen, AFA Försäkring, StratRegen vid Karolinska Institutet, SSF, Europeiska forskningsrådet ERC, Torsten Söderbergs Stifelse, samt Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse.

Publikation: ”Dynamics of oligodendrocyte generation and myelination in the human brain”. Maggie S.Y. Yeung, Sofia Zdunek, Olaf Bergmann, Samuel Bernard, Mehran Salehpour, Kanar Alkass, Shira Perl, John Tisdale, Göran Possnert, Lou Brundin, Henrik Druid och Jonas Frisén, Cell, online 6th November 2014.

Försöken, som utförts i råttmodeller av Parkinsons sjukdom, visar hur dopaminceller utvecklade från stamceller, så kallade stamcellsderiverade dopaminceller, på alla viktiga punkter imiterar egenskaperna hos de dopaminceller som går förlorade vid Parkinsons sjukdom. Det potentiellt obegränsade utbudet av transplanterbara celler, framtagna från stamcellslinjer, öppnar dörren till nya behandlingsmöjligheter för stora grupper parkinsonpatienter. Studien publiceras nu i den ansedda tidskriften Cell Stem Cell.

– Den här studien visar att vi nu kan producera fullt fungerande dopaminceller från stamceller. Dessa celler har samma förmåga som hjärnans normala dopaminceller att skicka utskott som når fram till och integrerar i precis rätt område i hjärnan. Detta har varit vårt mål under en lång tid, och nästa steg är att producera dessa celler i större skala under de säkerhetsföreskrifter som krävs för klinisk applikation. Vår förhoppning är att de ska vara redo för kliniska studier om cirka tre år, säger Malin Parmar, forskargruppsledare vid Lunds universitet.

Hjärncellstransplantationer med dopaminceller från mänskliga foster har redan utförts vid ett par tillfällen, med varierande resultat. Under det senaste decenniet har EU-nätverket TRANSEURO jobbat hårt för att få en ny och förbättrad klinisk studie på fötter. Det ögonblicket är nu här. Under de närmaste månaderna kommer ett fåtal patienter att transplanteras med just fosterceller i Lund och Cambridge.

TRANSEURO-studien har drivit forskningsfältet framåt och skapat nytt hopp om cellterapi för Parkinsons sjukdom som en framtida behandling. Men de fetala dopaminceller som kommer att användas inom TRANSEURO för med sig vissa begränsningar, menar Malin Parmar.

– Framförallt är det avgörande svårigheter kopplade till den faktiska tillgången på fosterceller. Logistiken kring insamlingen av dessa celler beror i allt för stor utsträckning på externa faktorer som inte går att kontrollera. Man kan inte heller kvalitetstesta cellerna innan transplantation. Dessa problem försvinner om de stamcellsderiverade dopamincellerna blir tillgängliga i kliniken. Detta skulle innebära att behandlingen kan göras tillgänglig för större patientgrupper.

FAKTA
Publikationen “Human ESC-derived dopamine neurons show preclinical efficacy and potency similar to fetal neurons when grafted in a rat model of Parkinson’s disease” Shane Grealish, Elsa Diguet, Agnete Kirkeby, Bengt Mattsson, Andreas Heuer, Yann Bramoulle, Nadja Van Camp, Anselme L Perrier,Philippe Hantraye, Anders Bjorklund, Malin Parmar Cell Stem Cell,  Volume 15, 6 November 2014

– Genom att följa människor från tidig skolålder har det varit möjligt att se hur såväl individuella faktorer som omvärlden påverkar dem på kort och lång sikt, säger professor Henrik Andershed vid Örebro universitet.

Han är sedan 2011 vetenskaplig ledare för IDA-programmet tillsammans med Anna-Karin Andershed, docent vid Örebro universitet. De är redaktörer för boken och berättar om så kallad longitudinell forskning och dess fördelar och utmaningar.

– Att följa människor över lång tid är det bästa sättet att studera människors utveckling. Det gör att vi kan studera faktiska utvecklingsvägar och med större säkerhet dra slutsatser om påverkansprocesser, om hur tankar, åsikter, beteenden och händelser hänger ihop över tid, säger Henrik Andershed.

Förebygga problem
IDA-programmet startade 1965 och de över 1000 skolbarn som då gick i årskurs 3 har sedan följts upp i vuxen ålder. De har svarat på frågor om skolan, hemmet, kompisar och värderingar. Forskarna har också hämtat uppgifter från lärare, föräldrar, psykologer, läkare och olika register och studerat deltagarnas studie- och yrkesval, arbetsförhållanden och familjeliv. Kvinnorna har dessutom genomgått en medicinisk undersökning.

Programmet har till exempel gett forskare inblick i vad som kan öka risken för alkoholproblem, vilken betydelse kompisar har för både unga och vuxna och hur en tidig pubertet kan påverka uppväxten och vuxenlivet.

– Det är viktig kunskap som kan hjälpa oss att förebygga problem, säger Henrik Andershed.

Hans egen forskning fokuserar på normbrytande, kriminellt beteende och hur dess risk- och skyddsfaktorer kan användas i praktiskt arbete.

– Studier som IDA-programmet kan lära oss mycket om kriminalitetens risk- och skyddsfaktorer och hur vi kan undvika att människor hamnar snett.

IDA-programmet startades 1965 i Örebro av professor David Magnusson vid Stockholms universitet. På 1990-talet tog professor Lars R. Bergman, Stockholms universitet, över ansvaret och 2011 lämnade han i sin tur över forskningsledarskapet till Anna-Karin Andershed och Henrik Andershed vid Center for Criminological and Psychosocial Research, CAPS, Örebro universitet. IDA-programmet har hittills genererat cirka 500 publikationer.

Projektet syftar till att skriva fram en pedagogisk-filosofisk grundläggning av innehållet i skolans värdegrundsarbete. Forskningen fyller därmed en kunskapslucka inom värdegrundsforskning.

Utgångspunkten för studien är att arbetet med värdegrunden i svensk skola har fått slagsida på form (hur-frågan) på bekostnad av innehåll (vad-frågan), en slagsida som reflekteras i både forskning och utvärdering. 

– Mycket pedagogisk forskning har hittills ägnats åt att analysera hur den så kallade värdegrunden kan implementeras och realiseras i undervisningen, men det saknas till dags dato systematisk forskning om vad de värden och dygder kan betyda som lärare och skolpersonal ska fostra till, säger Lovisa Bergdahl. Detta behov aktualiseras inte minst av den oro som många lärare känner idag inför att våga gå in i svåra etiska diskussioner i klassrummet. Lovisa Bergdahl ser frågan som extra viktig i ljuset av ett mångkulturellt samhälle där värdegrundens betydelse är i ständig omförhandling. 

– Det finns ett akut behov av en genomlysning av innehållet i de värden och dygder som den svenska skolan vilar på, betonar hon. Om värdena ska hållas levande behövs en systematisk innehållsmässig analys av värdegrundsbegreppen, däribland frihet, rättskänsla, generositet, tolerans, solidaritet och ansvarstagande, inom ramen för ett integrerat kunskaps- och fostransuppdrag.

Projektet utlovar att bidra med en revitalisering av skolans kunskaps- och fostransuppdrag i en tid som ställer höga krav på lärarens förmåga att tillsammans med eleverna leva och gestalta läroplanens värden i det dagliga arbetet i skolan.

Medsökande och medarbetare i projektet är Elisabet Langmann, lektor i pedagogik vid Mälardalens högskola, samt professor Carl Anders Säfström, Södertörns högskola.

Nya träbyggnadssystem har utvecklats och en ökad bärförmåga i bjälklagen har gjort det möjligt att bygga med längre spännvidder. I de nya typerna av bjälklag används ofta EWP-produkter dvs. vidareförädlade sammansatta trämaterial som exempelvis limträbalkar och korslimmade skivor. Det konstruktiva verkningssättet för bjälklag där de här produkterna används, skiljer sig från verkningssättet hos traditionella träbjälklag med sågade träreglar och skivmaterial. Den låga massan hos bjälklag av trä gör dem mera känsliga för belastning orsakad av personer som går, springer eller hoppar på bjälklaget, jämfört med tunga bjälklag som exempelvis betongbjälklag.

Kirsi Jarnerö har genomfört vibrationstester på olika typer av bjälklag både i laboratorium och i fält i verkliga byggnader. Dessutom har vibrationsförsöken kompletterats med enkätstudier av upplevd störning av vibrationer. Resultat från avhandlingen visar att:

• Boende i flerbostadshus med lättbyggnadsstomme störs av vibrationer i en omfattning som inte bör försummas. Nedböjningskriteriet som används idag, dvs. max 1.5 mm/kN nedböjning orsakad av en punktlast, är alldeles för generöst och behöver revideras. Ett system med kvalitetsklasser för klassificering av vibrationsprestanda, liknande det som finns för klassificering av ljudisolering, föreslås.

• Både laboratorietester och tester i fält visar att dämpningen i bjälklag är en parameter som bör beaktas vid dimensionering i bruksgränstillstånd av träbjälklag; inte som ett gränsvärde att dimensionera emot, utan snarare som en parameter som ingår i dimensionering för att förutsäga vibrationsnivåer orsakade av mänsklig aktivitet. Laboratoriemätningar visar att dämpningen är en viktig parameter för upplevelsen av vibrationer och fältmätningar och att dämpningen i ett bjälklag ökar kraftigt när bjälklaget byggs in i en byggnadskonstruktion.

• Konstruktionslösningar som ger hög styvhet i riktningen tvärs mot den lastbärande riktningen kan vara ett praktiskt sätt att uppnå goda vibrationsegenskaper i träbjälklag med lång spännvidd. Antalet resonansfrekvenser som exciteras i det kritiska området på grund av gång minskar jämfört med antalet resonansfrekvenser för ett mer traditionellt bjälklag med lägre tvärstyvhet.

Kirsi Jarnerö är verksam som forskare på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, på sektionen för byggande och boende på SP Trä. Hon är civilingenjör från Väg- och Vattenbyggnadslinjen på KTH och har under många år arbetet som byggnadskonstruktör på olika byggkonsultföretag. Forskarstudierna har bedrivits som industridoktorand på SP under handledning av Anders Olsson på Linnéuniversitetet, Bo Källsner på SP och Linnéuniversitetet samt Anders Brandt på Syddansk Universitet.

Avhandlingen “Vibrations in timber floors – Dynamic properties and human perception” försvaras fredagen den 7 november 2014 klockan 10.00. Disputationen äger rum i sal N1017, hus N på Linnéuniversitetet i Växjö. Opponent är Dr. Tomi Toratti verksam på Confederation of Finnish Construction Industries, Helsingfors, Finland.

Cilier är ytterst små utskott på celler som tillskrivs flera viktiga funktioner, bland annat en roll i signalöverföring i celler. Flera sjukdomar och patologiska tillstånd anses vara kopplade till brister i ciliernas funktion. Därför intresserade sig forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm, University College London och Helmholtz Zentrum München (HMGU) för ciliernas betydelse för reglering av blodsockernivån och typ 2-diabetes.

– Det har varit känt en tid att typ 2-diabetes är vanligare hos personer med ciliopati, en patologisk funktionsrubbning i cilierna. Våra resultat bekräftar den observationen och förklarar dessutom hur cilier är kopplade till sockermetabolism och diabetes, säger studiens försteförfattare Jantje Gerdes, tidigare vid Karolinska Institutet och numera vid the Institute of Diabetes and Regeneration Research vid HMGU.

Forskarna undersökte funktionen hos cilier på de insulinutsöndrande betacellerna i bukspottskörteln. Insulin är det hormon som sänker blodsockernivån. När forskarna stimulerade betacellerna med socker ökade antalet insulinreceptorer på deras cilier. När cirkulerande insulin fäster till receptorerna leder det till att betacellerna släpper ut mer insulin i blodet. Cilierna spelar därför en viktig roll för insulinutsöndring och -signalering.

Forskarna studerade också vad som händer när cilierna är skadade. De upptäckte att möss som har få eller defekta cilier har minskad insulinfrisättning och djuren har signifikant förhöjda blodsockernivåer.

– Funktionsrubbning i cilierna och felaktig glukosomsättning är direkt kopplade till varandra. Ciliopatier kan därför eventuellt användas som modeller i studier av många hittills okända mekanismer som ligger bakom diabetes, säger Per-Olof Berggren vid Rolf Luft Forskningscentrum för diabetes och endokrinologi vid Karolinska Institutet, huvudansvarig för studien.

Forskningen har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Novo Nordisk Fonden, Europeiska forskningsrådet (ERC), Familjen Erling-Perssons stiftelse, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Stichting af Jochnick Foundation.

Publikation: “Ciliary dysfunction impairs pancreatic insulin secretion and promotes development of type 2 diabetes in rodents”, Jantje M. Gerdes, Sonia Christou-Savina, Yan Xiong, Tilo Moede, Noah Moruzzi, Patrick Karlsson-Edlund, Barbara Leibiger, Ingo B. Leibiger, Claes-Göran Östenson, Philip L. Beales & Per-Olof Berggren, Nature Communications, online 6 November 2014, doi: 10.1038/ncomms6308.


Bakgrunden är att det blivit allt vanligare att mäta forskningsresultat i olika former medan forskningsaktiviteter traditionellt sett betraktats som omöjliga att styra. Kritiken talar om ökad stressnivå bland forskare, att mer tid läggs på själva prestationsmätningarna än på forskningen och att de premierar snabba och säkra publikationer framför nydanande forskning.

– Vi vill se om, hur och varför forskares identiteter kan omformas av de allt vanligare mätningarna och vilka konsekvenser utvecklingen får på lång sikt, säger professor Jonas Gerdin. Om forskningens långsiktighet, innovativitet och kvalitet riskeras, kan trenden mot ökad mätning få både långtgående och oönskade samhällskonsekvenser.

Kritiska röster menar att prestationsmätningar förminskar komplicerade sammanhang till siffror och det kan leda till fokus hamnar på vissa saker medan andra döljs. Det kan också leda till olyckliga jämförelser mellan olika forskningsinriktningar.

Genom observationer och intervjuer ska projektet fånga de sammanhang där prestationsmätningarna förekommer och via en enkät till 800 forskare vill man få en generell bild av vilka mätningar som förekommer och vad forskarna anser om dem och deras konsekvenser.

Projekter heter Räkna med vetenskapen –
Prestationsmätningar och forskares sociala identiteter. Projektet startades av professor Jonas Gerdin tillsammans med docenterna Hans Englund och
Tobias Johansson.

Förstadiet till utvecklat hormon kallas prohormoner. Ett sådant prohormon är dehydroepiandrosteron, DHEA, som bildas i binjuren och som kan omvandlas till aktiva könshormoner. Det är sedan länge känt att nivåerna av DHEA sjunker med ökad ålder, men prohormonets vidare biologiska roll är i stora delar okänd. Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu visat att män som har låga nivåer av DHEA i blodet löper ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom.

I studien följde forskarna 2 614 äldre män (69-80 år) i Göteborg, Uppsala och Malmö under fem år, där bland annat nivåerna av DHEA mättes. Studien visar att ju lägre DHEA-nivåer var desto större var risken att drabbas av en hjärt-kärlsjukdom vid uppföljningen fem år senare.

– Den kroppsegna produktionen av DHEA tycks alltså skydda män från kranskärlssjukdom. Höga nivåer kan också generellt vara en markör för god hälsa hos äldre män, säger forskaren Åsa Tivesten vid Sahlgrenska akademin som lett studien.

– Studien visar att det finns en koppling mellan DHEA i blodet och hjärt- och kärlsjukdom men detta fynd klargör inte om behandling med DHEA kommer att minska risken för framtida hjärt- och kärlsjukdom, säger professor Claes Ohlsson vid Sahlgrenska akademin.

Artikeln Dehydroepiandrosterone and its Sulfate Predict the 5-Year Risk of Coronary Heart Disease Events in Elderly Men publicerades i Journal of the American College of Cardiology den 28 oktober.

FAKTA
Omkring 1,4 miljoner människor antas vara drabbade av en hjärt-kärlsjukdom i Sverige idag. Hjärt-kärlsjukdom är också den vanligaste dödsorsaken i landet. Den som drabbas av hjärtsjukdom idag lever dock i genomsnitt 12-15 år längre än för bara trettio år sedan.

– Datorer är ett av de mest komplexa system som människan har skapat och det är en utmaning att lära sig förstå dem. Ett exempel är de datoriserade systemen i bilar. Om de är felaktiga lägger motorn kanske bara av, utan förvarning, vilket kan få ödesdigra konsekvenser. Testningen av dessa system är därför oerhört viktig, säger Mohammad Mousavi, professor i datorsystemteknik på Sektionen för informationsvetenskap, data- och elektroteknik vid Högskolan i Halmstad.

För att inbyggda system, det vill säga datorer i saker omkring oss, ska fungera effektivt och felfritt, krävs avancerad testning. Inbäddad programvara testas ofta för sent, för lite och på ett ostrukturerat sätt. Testningen har blivit en kostsam flaskhals vid inbäddad mjukvaruutveckling. Problemet försvåras när flera olika inbyggda system ska samverka. Målet med forskningsprojektet är att utforma effektiva metoder för modellbaserad testning av samverkande inbäddad mjukvara.

– Det är mycket glädjande att vårt team har fått forskningsmedel från Vetenskapsrådet. Vi kan nu stärka gruppen med fler forskare och fortsätta vårt arbete med modellbaserad testning, säger Mohammad Mousavi.

Det var hård konkurrens om att få bidrag i Vetenskapsrådets stora utlysning 2014 inom naturvetenskap och teknik, och Högskolan i Halmstad var ett av få mindre lärosäten att beviljas medel. Forskningsprojektet om modellbaserad testning vid Högskolan i Halmstad genomförs i samarbete med tre andra ledande internationella forskningsgrupper vid Reykjavik University, Island, University of Illinois at Urbana-Champaign, USA och Radboud University of Nijmegen, Nederländerna.

Med våra ögon kan vi enkelt beskriva objekt i vår omvärld. Men med doftsinnet är det annorlunda och till och med vanliga dofter som banan eller kokos är svåra att känna igen och beskriva. I ett experiment där deltagarna fick matcha ord efter att ha sett en bild eller känt en doft upptäcktes att hjärnan aktiverades på olika sätt beroende på om ett felaktigt ord föregicks av en doft eller en bild.

­– Dessa fynd kan förklara varför det är så svårt att känna igen dofter. Hjärnan återaktiverar doftsystemet för att förstå att ordet inte stämmer, men det är inte hela dofthjärnan som återaktiveras utan endast de regioner där dofterna översätts till språkliga uttryck, säger Jonas Olofsson, docent i Psykologi vid Stockholms universitet.

Resultaten gör att forskarna kan identifiera ”gränssnittet” mellan dofter och språk i hjärnan mer precist än vad tidigare studier har lyckats med. Två regioner i hjärnan aktiverades i experimentet; främre delen av tinningloben och frontallobens undersida. Områden som sedan tidigare är kända för att sammanföra olika sinnesintryck.

– Dessa områden ligger väldigt tidigt i hjärnans bearbetning av dofter. Detta skiljer sig från synintrycken som bearbetas i flera olika hjärnregioner innan de översätts till språk. Kanske är dofthjärnan helt enkelt inte redo för uppgiften att direkt översätta ett doftintryck till språk, säger Jonas Olofsson.

Resultaten kan vara till hjälp i utvecklingen av dofttest för att upptäcka demenssjukdom då förmågan att känna igen dofter är särskilt försämrad i tidiga stadier av Alzheimer’s sjukdom.

– Nu när vi vet mer om vilka hjärnregioner som behövs för att känna igen lukter kan vi utforma bättre test som utmanar just de regioner som är särskilt utsatta i demenssjukdom, säger Jonas Olofsson.

Om studien
Forskarna konstruerade ett psykologiskt experiment där försöksdeltagarna skulle bedöma om ett ord, exempelvis ”citron”, matchade med ett sinnesintryck som presenterats strax innan ordet. Tidigare studier har visat att ord vars betydelse bryter mot sammanhanget, exempelvis när en bild av en ros följs av ordet ”citron”, aktiverar hjärnans språknätverk. I denna studie gjorde forskarna emellertid en förändring av experimentet; sinnesintrycket var ibland en bild, ibland en doft.

Studien är utförd av forskare vid Stockholms universitet och Northwestern University i Chicago, USA. Forskningen finansieras av Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond.

I glesbygd är rehabilitering efter en akut hjärtinfarkt inte tillgänglig i samma utsträckning som i tätorter p.g.a. långa avstånd. Deltagarna i en studie som avhandlingen grundar sig i hade i vissa fall 18 mil till närmaste sjukhus där rehabilitering och stöd i form av t.ex. hjärtskola erbjöds. 

Avhandlingens huvudsyfte har varit att studera erfarenheter av att drabbas av en akut hjärtinfarkt för nyinsjuknade personer boende i glesbygdslän. Den har också undersökt om en intervention med kamratstöd, i form av mentorer, skulle vara värdefullt och påverka sjukdomsuppfattning, hälsorelaterade livskvalitet och vardagsliv bland deltagarna i studien. Syftet var även att beskriva mentorernas stöd utifrån deras perspektiv, och vad mentorskapet har betytt för dem. Deltagarna var involverade under ett år i studien.

– Andra personer som har gått igenom en akut hjärtinfarkt kan vara ett stöd för drabbade personer, därför kan det vara bra att uppmuntra dem att ta kontakt med andra som delar erfarenheten, säger Lena Junehag, doktorand.

Studien visar att de utan mentor hade en mer negativ syn på vad hjärtinfarkten innebar ur ett längre perspektiv, än dem med en mentor. Deltagare i samtliga undersökta grupper uppgav ändå att de hade både fysiska och psykologiska följder av hjärtinfarkten.

Betydelsen av stöd gav en insikt om närståendes betydande roll efter en AHI. Vad gäller mentorskapet hade det i vissa fall misslyckats även om de flesta både av de nyinsjuknade samt mentorerna var nöjda, för vissa hade relationen inneburit en ny vänskap. Mentorerna kände sig uppskattade och de gladdes åt att deras erfarenhet var värdefull för andra, men även för dem själva.

– Hälsan förbättrades under året som de nyinsjuknade följdes under studien, och även mentorerna uppgav att de mådde bättre efter sitt uppdrag, än innan, säger Lena Junehag.

Lena Junehag, leg. sjuksköterska och doktorand vid Avdelningen för omvårdnad försvarar fredagen den 14 november 2014 avhandlingen ”Peer Mentoring – a Complementary Support to Persons after an Acute Myocardial Infarction” vid Mittuniversitetet, Campus Östersund.

Vid en skogsavverkning lämnas cirka 20 procent av trädens biomassa kvar på hygget i form av stubbar och rötter. Att använda en del av detta förnybara bränsle skulle göra Sverige mer självförsörjande på energi, men det skulle också påverka möjligheterna att nå miljömålet om minskade utsläpp av växthusgaser. Att det på lång sikt skulle vara bra för klimatet att ersätta fossilt kol med t.ex. stubbar har det länge rått enighet om. Nu visar Ylva Melin att det har funnits fog för att vara skeptisk till att det också skulle finnas kortsiktiga klimatvinster med att elda stubbar.

Ett sätt att hejda växthuseffekten är att ersätta fossila bränslen med biobränslen, ett annat sätt är att binda in kol i biomassa såsom stubbar och rötter. Ylva Melin har i sitt doktorsarbete jämfört olika scenarier där man utnyttjar olika andelar av den svenska ”stubbproduktionen” för att ersätta stenkol i kraftvärmeverk. För varje scenario har hon beräknat hur mycket koldioxid som avges till atmosfären och hur mycket kol som finns kvar i stubbar och rötter, från år till år. Centralt i arbetet är hur snabbt stubbarna förmultnar, dvs. hur koldioxidavgången förskjuts framåt i tiden när stubbar lämnas kvar i stället för att eldas upp direkt.

Om man skulle ersätta hälften av produktionen vid Ringhals kärnkraftverk 2013 (14 TWh) med skördade stubbar skulle det ta ungefär nio år innan detta scenario blev mer klimatvänligt än förbränning av stenkol, enligt Ylva Melins beräkningar. Under en inledande period ger stubbförbränning alltså större koldioxidutsläpp än användning av fossilt bränsle. Orsaken är de fossila bränslenas högre energivärde – de ger mer energi per mängd utsläppt koldioxid.

– Stubbar är alltså inget idealiskt bränsle om man vill satsa på åtgärder som ger omedelbara klimateffekter, säger Ylva Melin.

På längre sikt (>10 år) minskar däremot koldioxidutsläppen om stubbar och rötter används istället för stenkol. Skälet till detta är bränslenas olika benägenhet att brytas ner när de lämnas orörda i naturen. När man eldar stenkol istället för stubbar och rötter kommer utsläpp från både kolförbränning och förmultning att ackumuleras i atmosfären. När stubbar och rötter ersätter stenkol uppstår däremot enbart utsläpp från stubb- och rotförbränning, då nedbrytningen av stenkol är försumbar. Stubbskördscenariot på 14 TWh skulle på lång sikt minska utsläppen av ”fossil koldioxid” med 5 miljoner ton per år, vilket motsvarar 8,6 procent av Sveriges nuvarande årliga utsläpp av växthusgaser.

Avhandlingen visar också att den svenska kolpoolen i stubbar och rötter skulle börja minska om mer än ca 30 TWh skördas årligen, vilket motsvarar ca hälften av alla stubbar från en normal svensk årsavverkning. För ett stubbskördsscenario med en skörd på 14 TWh per år skulle alltså kolpoolen fortfarande öka i Sverige. Utan stubbskörd ökade kolpoolen i stubbar och rötter med i genomsnitt 6,9 miljoner ton koldioxid per år.

Fil. mag. Ylva Melin, institutionen för skoglig resurshushållning, försvarade sin doktorsavhandling Impacts of stumps and roots on carbon storage and bioenergy use in a climate change context den 17 oktober vid SLU i Umeå. Opponent var professor Annette Cowie, School of Environmental and Rural Science, University of New England, Australien.<br />Mer information

Länk till avhandlingen (pdf)

SBU:s rapport om kosttillägg är en systematisk sammanställning av internationell och svensk forskning. Översikten belyser nyttan av kosttillägg till personer över 70 år som är undernärda eller som riskerar att bli undernärda.

SBU har funnit stora kunskapsluckor. Det finns få studier där personerna som ingår är över 70 år, och antalet personer som ingår i studierna är få. Eftersom det vetenskapliga underlaget är otillräckligt finns det heller inte stöd för att sluta ge kosttillägg.

På grund av kunskapsluckorna kan SBU inte göra en hälsoekonomisk bedömning av effekterna av kosttillägg.

Idag vet vi inte hur kosttillägg används inom vården. Den senaste undersökningen gjordes i slutet av 1990-talet. De exempel SBU har gått igenom talar för att det är stora variationer i hur kosttillägg används runt om i landet.

Bakgrund
Undernäring bland äldre är vanligt. I Socialstyrelsens vägledning ”Näring för god vård och omsorg” uppskattas att undernäring kan förekomma hos upp till 5 procent bland äldre personer som bor hemma. I äldreboenden bedöms att andelen ligger mellan 10 och 35 procent. Bland de som vårdas på sjukhus räknar Socialstyrelsen att mellan 20 och 40 procent av de äldre har undernäring. Kosttillägg kallas ofta näringsdryck och kan komplettera vanlig mat för personer som är undernärda eller som riskerar att bli undernärda.

FAKTA
Rapporten ”Kosttillägg för undernärda äldre” (2014) med slutsatser och sammanfattning finns på www.sbu.se.

SBU är en statlig myndighet som kritiskt granskar sjukvårdens metoder och utvärderar nytta, risker och kostnader.

Människans immunförsvar kan delas upp i det ospecifika och det specifika försvaret. Medan det ospecifika försvaret svarar på allt kroppsfrämmande reagerar det specifika immunförsvaret bara på särskilda ämnen.

Receptorer viktig pusselbit i det specifika immunförsvaret
Det specifika immunförsvaret sköts av celler som kallas lymfocyter. Dessa reagerar på ämnen som de är programmerade för att svara på. På ytan av lymfocytcellerna sitter receptorer som är proteinmolekyler som är designade för att känna igen specifika kroppsfrämmande ämnen.

För att kunna studera de här receptorerna (proteinmolekylerna) så måste de först produceras. Proteiner är sammansatta molekyler som inte kan framställas med modern organisk kemi. Istället använder man sig vanligen av levande organismer, till exempel bakterier. Man för in DNA i bakterien och lurar den att koda för och producera proteinet.

– Men i vår forskning har vi använt oss av och utvecklat en alternativ metod som kallas cellfri protein expression. Istället för att använda levande celler så producerar vi proteinet i ett provrör genom att härma den process som sker i celler, säger Linnéa Isaksson, som forskar på NMR Centrum vid Göteborgs universitet.

Snabbar på tillverkningen av receptorerna
Den nya metoden innebär att forskarna kan tillverka det aktuella proteinet på bara ett par timmar jämfört med flera dagar som det tar att framställa proteinet med hjälp av bakterier.

För att kunna karakterisera receptorerna (proteinmolekylerna) har man införlivat magnetiskt aktiva atomer i dem.

– Vi kan sedan studera hur receptorerna beter sig när man placerar dem i stora magneter, som har magnetfält upp till 400 000 gånger starkare än jordens magnetfält, säger Linnéa Isaksson.

De här magneterna används ofta inom proteinforskning och i Göteborg finns en av världens mest välutrustade NMR faciliteter (Svenskt NMR Centrum). Tekniken kallas för kärnmagnetiskt resonans (NMR).

– Forskningen har betydelse för att kunna förhindra uppkomsten av till exempel astma, diabetes, leukemi och cancer. När aktivering av receptorerna på ytan av lymfocyterna inte fungerar som det ska kan detta leda till uppkomsten av ett flertal olika sjukdomar.

Avhandlingens titel: Intrinsically Disordered Domains of the B-cell Receptor: Cell-Free Expression and Characterization by NMR

Läroböcker påverkas av faktorer som till exempel skolans styrdokument, traditioner och avsedda målgrupper. Men läroböcker påverkas även av författarnas bakgrund.

Alla de här faktorerna som påverkar böckernas ämnesinnehåll och design kallas för den erbjudna meningen. Forskaren Maria Ferlin poängterar att det inte är säkert att den erbjudna meningen överensstämmer med det som eleverna uppfattar när de läst och tolkat böckernas innehåll.

– Alla de böcker jag undersökt innehåller mycket fakta om biologisk mångfald men begreppet förklaras inte i flera av dem. Dessutom upptäckte jag att böckerna innehåller felaktigheter och tveksamma formuleringar liksom förenklingar och vardagliga uttryck istället för naturvetenskapligt korrekta, säger Maria Ferlin, universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås, som disputerar i naturvetenskap med inriktning utbildningsvetenskap vid Naturvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.

Lärande påverkas av hur begrepp definieras
Elevers möjligheter till meningsskapande kan också påverkas av hur begrepp definieras och används i böckerna.

– Ta till exempel artbegreppet. Resultaten av min studie visar att begreppet definieras tidigt i böckerna och att det därefter förutsätts bekant. Men grundskoleelever använder andra definitioner av artbegreppet och dessutom använder de ordet art på ett annat sätt än böckerna, säger Maria Ferlin.

Det här leder till flera oönskade konsekvenser.

– Detta är något som skulle kunna leda till problem för elevernas lärande. Lärare och författare kan stödja lärandet genom att känna till hur elever uttrycker sig om olika begrepp och genom tydlig och konsekvent begreppsanvändning samt genom att skapa begreppsstrukturer, säger Maria Ferlin.

Hon konstaterar att det finns många strategier för hur erbjuden mening presenteras i de studerade biologiböckerna.

– Mina resultat skulle kunna bidra till en utveckling av framtida läroböcker, säger Maria Ferlin.

Avhandlingen: Biologisk mångfald i läroböcker i biologi

I fritidspedagogernas beskrivningar har också föreställningar om barns relationsarbete blivit synliga. Dessa föreställningar säger något om rådande normer för hur barn bör vara i relation med andra barn.

– Det finns en stark underliggande idé om att arbeta för ”goda” relationer, vilket inte minst blir tydligt genom de kvaliteter som framträder som eftersträvansvärda, säger Marianne Dahl. Starkt betonade kvaliteter är konsensus och tolerans, som enligt pedagogerna har ett stort värde för barnen. Andra kvaliteter som uppmuntras är respekt, inkludering, ömsesidighet och anpassning efter regler, liksom trygghet, närhet, lugn samt intimitet och förtroende.

I arbetet möter fritidspedagogerna också relationer som de uppfattar som problematiska och refererar då till relationer, som innehåller konflikt och disharmoni. För att komma tillrätta med det som uppfattas som problematiskt försöker fritidspedagogerna arbeta med att förbättra barnens relationer genom att träna barnen i att hitta alternativa sätt att handla.

– En outtalad norm i fritidspedagogernas handlingsrepertoar förefaller vara att relationer, som innehåller spänningar och konflikter, är improduktiva och därför bör undvikas, säger Marianne Dahl. I handlingsrepertoaren verkar det således saknas förståelse för att barns relationsarbete skulle kunna gynnas eller utvecklas genom just konflikter och oenighet. Istället är idén om att arbeta för att undvika konflikter och disharmoni starkt framträdande.

I fritidspedagogernas handlingsrepertoar uttrycks en medvetenhet om att barn inte alltid vill ge vuxna tillträden till sina gemenskaper. Snarare befinner sig de vuxna i periferin och är därför inte alltid insatta i det som pågår i barns relationer. Det blir också tydligt i studien att det saknas en gemensam diskussion och analys av arbetet med barns olika relationer, liksom ett professionellt språk om just relationer. Dessa aspekter är självfallet relaterade, utan ett språk blir det svårt att utveckla en analys och i avsaknad av analys begränsas möjligheten och behovet av språk för arbete med relationer. Studiens bidrag är bland annat en begreppsapparat för relationell didaktik och ett språk för relationer på fritidshemmet.

FAKTA
Marianne Dahl är utbildad fritidspedagog och har tidigare arbetet i fritidshem. Hon arbetar numera som lärare och forskare på lärarutbildningen vid Linnéuniversitetet.

Marianne Dahl försvarar avhandlingen Fritidspedagogers handlingsrepertoar. Pedagogiskt arbete med barns olika relationer fredagen den 7 november 2014 kl. 13.15. Disputationen äger rum i sal V159 på Linnéuniversitetet, Stagneliusgatan 14 i Kalmar. Opponent är Anna Klerfelt från Högskolan i Jönköping. Hon har studerat arbetslag på två olika fritidshem.