Idag bor över 200 000 barn med en bonusförälder enligt statistik från Statistiska centralbyrån. Växelvis boende är numera den vanligaste boendeformen i Sverige för barn med föräldrar som separerat. Att fler barn bor mer hos sin pappa idag än tidigare förknippas ofta med att Sverige har blivit mer jämställt.
– Men mina studier visar att en stor del av omsorgen om barnen snarare delas mellan barnens mamma och pappans nya partner, säger Hanna Samzelius vid Örebro universitet.
Hålla ihop familjen
I en avhandling har hon intervjuat både bonusmammor och kvinnor som vuxit upp med en bonusmamma. Pappans nya partner förväntas ta ansvar för hushållet, uppmärksamma barnens behov, köpa genomtänkta presenter, bidra till olika kostnader och hålla ihop familjen.
Om hon har egna barn ska hon inte göra någon skillnad på dem och bonusbarnen. Samtidigt ska hon inte ta beslut, sätta gränser eller ha åsikter om ekonomi när det gäller bonusbarnen.
– Det blir i stort sett ett omöjligt uppdrag eftersom idealen krockar. Det mest anmärkningsvärda är nog att kvinnornas stora omsorgsansvar går obemärkt förbi och att omsorgen tillskrivs så låg status, säger Hanna Samzelius.
Bonusfamiljen inte ett bevis för jämställdhet
Samtidigt får pappor godkänt utan att göra hushållsarbete eller det lilla extra – som att köpa presenter eller kläder. Pappan förväntas sätta gränser, ta beslut och försörja familjen.
– Det är traditionella könsroller som är mönstret, snarare än att bonusfamiljen är ett bevis för jämställdhet. Kvinnor som inte ställer upp på villkoren beskrivs som elaka styvmammor som vi känner väl från sagorna.
Flera av bonusmammorna i studien berättar att de tar ansvar för hushållsarbetet och att organisera familjelivet för att pappan ska få kvalitetstid med sina barn. När bonusbarnen får egna barn fortsätter det i samma mönster och bonusmamman förväntas ta hand om barnbarnen också.
– Om pappan får förtroendet att vara barnvakt förväntas han inte vara bra på att se när deras barn blir hungriga, att blöjan är full eller trösta barnen på natten. Därför vill de gärna att hans kvinnliga partner tar ansvar för detta, säger Hanna Samzelius.
Räknas inte alltid till familjen
Även om bonusmamman lever upp till förväntningarna är det inte säkert att hon räknas in i familjen av barnen. Det är till exempel inte alls säkert att hon kan räkna med hjälp som äldre.
– Medan pappans partner förväntades ställa upp för bonusbarnen var det närmast självklart att döttrarna gjorde skillnad i sin omsorg om en förälder respektive en förälders partner. Dottern känner att hon kan välja om hon hjälper pappans partner när hon blir äldre. Bonusmamman har inga rättigheter men många skyldigheter, avslutar Hanna Samzelius.
Mer om studien
I avhandlingen igår intervjuer med tio döttrar som vuxit upp med en bonusmamma och nio kvinnor som träffat en partner med barn. Det är inte döttrar och bonusmammor i samma familj. Kvinnorna är i dag mellan 29 och 46 år respektive 45 och 76 år.
Kvinnorna har fått berätta hur relationerna har sett ut sedan de inleddes fram till att bonusdottern blev vuxen och fick egna barn.
I en avhandling har forskaren Elias Ingebrand låtit tio personer med demens testa att använda surfplattor för första gången i sitt liv. Åtta av deltagarna bodde på ett särskilt boende.
Till stöd hade de någon ur personalen eller en anhörig, men den enda instruktionen var att använda surfplattan som de själva ville. Det visade sig snart att apparaten väckte testpersonernas upptäckarlust.
– Det blev jag ganska förvånad över. Jag hade kanske förväntat mig att den bara skulle ligga där och att man skulle prata om något annat, men här såg vi en fokuserad uppmärksamhet, säger forskaren Elias Ingebrand vid Linköpings universitet.
Utforskade surfplattan självständigt
Försöket varade i 4–6 veckor. Trots att personernas minnesförmåga var starkt påverkad kunde de gradvis lära sig att utnyttja surfplattan mer självständigt. Förklaringen är, enligt Elias Ingebrand, att kroppen minns rörelserna som krävs – även om man inte längre har förmåga att prata och berätta om det. Men det är även viktigt att väcka personens intresse.
En kvinna som tidigare sysslat med orientering började spontant använda surfplattan för att kolla tävlingsresultat. En man som brukat bli rastlös och aggressiv lärde sig att hitta till Öppet arkiv på SVT Play. Efter ett tag noterade personalen hur han kunde sitta lugn och fokuserad länge.
Påverkar synen på demens
Deltagarna i studien kunde lösa surfplattans mysterier även utan stöd av personal eller anhöriga. Det gjorde de genom att samarbeta och lära av varandra. Även här klarade de av att vara fokuserade på uppgiften.
Enligt Elias Ingebrand är samarbete mellan personer med demens ett outforskat område. Däremot finns en del tidigare studier som också konstaterat att personer med demens har förmåga att lära sig nya saker. Det har då handlat om att komma ihåg nonsensord eller minnas namnen på okända ansikten.
Avhandlingen visar att lärande kan ske även utan särskilda instruktioner. Resultatet kan dessutom användas direkt inom demensvården.
– Avhandlingen påverkar synen på personer med demens. Man ska inte behandla dem som barn utan som personer som fortfarande har vilja och drivkraft. I förlängningen handlar det om möjligheten till deltagande i meningsfulla aktiviteter som utgår från personens egna intressen och önskemål, säger Elias Ingebrand.
Fler aktiviteter kan gynnas
Detta innebär dock en utmaning för personalen på äldreboendena som sällan har tid att sitta ner en längre tid med bara en person. Att då utnyttja möjligheten att låta personer med demens göra saker i samarbete skulle kunna vara en lösning, menar Elias Ingebrand, som även tror att studiens resultat är överförbara till andra former av lärande.
– Det jag vill gå vidare med i min forskning är hur man kan ta vara på kunskap och expertis hos personer med demens och därifrån skapa meningsfulla aktiviteter. Någon kan kanske skapa en aktivitet och lära andra på boendet. Det kan vara en seminariecirkel eller att sticka. Rätten till livslångt lärande borde inkludera alla, det är just chansen att få lära sig som är viktig, säger Elias Ingebrand.
Elias Ingebrand, institutionen för kultur och samhälle, avdelningen för åldrande och social förändring, elias.ingebrand@liu.se
Grupp A streptokocker är en ganska vanlig bakterie som bland annat kan orsaka halsfluss eller svinkoppor. Men om bakterien blir invasiv kan det bli riktigt farligt. Då byter den ibland namn till mördarbakterie, eller köttätande bakterie. Den kan ge upphov till livshotande sjukdomar som blodförgiftning, septisk chock eller mjukdelsinfektioner som kan leda till amputation av till exempel armar eller ben.
Invasiva streptokockinfektioner har ökat de senaste decennierna. Under perioden juli 2021 till juli 2022 rapporterades 220 fall av invasiva streptokockinfektioner i Sverige.
Infektionerna kan slå väldigt olika, och det är fortfarande okänt varför vissa personer utvecklar livshotande sjukdom medan andra inte gör det.
Samverkan mellan gener
Forskare har under de senaste fem åren studerat de grundläggande biologiska mekanismer som förklarar hur de potentiellt aggressiva streptokock-bakterierna påverkar människor.
– Vår hypotes var att det beror på en samverkan mellan gener i både människa och bakterie. Man har tidigare vetat väldigt lite om hur olika varianter av gener hos bakterier och vårt immunsystem samspelar och påverkar utfallet av infektionssjukdomar, säger Fredric Carlsson som är forskare i infektionsbiologi vid Lunds universitet.
Forskarnas hypotes visade sig stämma – generna är olika och det spelar roll för risken att utveckla allvarlig sjukdom.
Olycklig kombination ökar risk för allvarlig sjukdom
Studien visar att hur allvarlig infektionen blir beror på ett samspel mellan en gen – Sting – i vårt immunsystem och ett bakteriellt enzym som finns i de bakterier som också härjat mer i västvärlden sedan 1980-talet. Genen kan skilja sig mellan människor och detta förklarar varför vissa blir mer sjuka än andra.
En person med den ”dåliga” genvarianten av Sting löper 20 procent risk att få en kroppsdel amputerad vid en invasiv infektion av de värsta bakterierna. För personer med den ”bra” genvarianten är risken bara tre procent.
Andelen patienter som drabbas av septisk chock skiljer sig också beroende på samverkan mellan människans Sting-varianter och bakteriens enzym-aktivitet. Skillnaden beror på en unik kombination av arvsmassa från värd och patogen, det vill säga den sjukdomsframkallande bakterien.
– Dels handlar det om att immunsystemet hos personer med en viss variant av genen Sting ger upphov till ett missriktat och farligt inflammatoriskt svar. Dels beror utfallet på om vi infekteras av bakterier som är aggressivare på grund av att de har en väldigt aktiv variant av det så kallade NADase-enzymet. Omvänt är normal aktivering av immunförsvaret till följd av en annan Sting-variant och lägre bakteriell enzym-aktivitet associerat med skydd, säger Fredric Carlsson.
Riskvariant vanligare i vissa världsdelar
Forskarna har även studerat evolutionen av de olika Sting-varianterna i människa. Resultaten visar att riskvarianten av Sting dök upp i människa för cirka 35 000 år sedan, och att den började få olika spridning över världen i samband med den första jordbruksrevolutionen för 10 000 år sedan. Konsekvensen idag är att riskvarianten av Sting är vanligare i vissa världsdelar än andra.
Forskarna har inte studerat de senaste tidens utbrott av streptokockinfektioner bland barn i Storbritannien och Danmark. Men en vanlig uppfattning är att ökningen är en konsekvens av pandemin då människor i länder med lock down-strategi utsattes för färre infektioner än vanligt, med följden av att skyddet hos vissa grupper då blivit lägre.
Forskarna kommer att arbeta vidare med att i detalj förstå den molekylära mekanismen varmed bakterier blockerar Sting och ett normalt inflammatoriskt svar.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid bland annat Lunds universitet, Karolinska institutet och Harvarduniversitet i USA.
Det har länge varit okänt hur mycket kol som finns i grundvattnet och hur halterna förändras över tid.
Forskare har nu utvärderat analyser av vattenprover som Sveriges geologiska undersökning, SGU, har tagit mellan 1980 och 2020. Resultatet visar en kraftig ökning av koldioxidhalter och andra former av oorganiskt kol i grundvattnet. Halten av oorganiskt kol har ökat med 28 procent under de senaste 40 åren.
Viktigt för klimatmodeller
Analysen visar en ökning över hela landet. Resultatet ger en viktig pusselbit för forskarnas förståelse av klimatsystemet. Om de ökade halterna innebär att grundvattnet kan bli ytterligare en källa till koldioxidutsläpp att ta hänsyn till, eller om det fortsätter att lagra mer koldioxid, kan dock forskarna inte svara på idag.
– Å ena sidan kan ökade halter i grundvattnet tyda på ett ökat upptag av koldioxid från atmosfären. Å andra sidan hamnar en stor del av kolet i grundvattnet förr eller senare i sjöar och vattendrag och skulle kunna släppas ut till atmosfären därifrån. Oavsett så bör det här inkluderas i klimatmodellerna, säger forskaren och naturgeografen Marcus Klaus vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Oorganiskt kol i grundvattnet kommer i huvudsak från två källor. Den ena är vittring från berggrund och jordavlagringar, den andra är marklevande organismer som andas eller bryter ner döda växter eller djur.
Kol i vatten
Kol finns löst i vatten i form av olika kemiska föreningar. Det kan vara organiskt kol, humusämnen, som brukar färga vattnet brunt. Det kan dock också handla om oorganiskt kol som till exempel koldioxid och karbonater. Medan ytvattnet, till exempel vattendrag och sjöar, främst innehåller organiskt kol, innehåller grundvattnet främst oorganiskt kol. Halten koldioxid brukar vara ett flertal gånger högre än i atmosfären.
Enligt forskarna kan flera förklaringar finnas till den ökade förekomsten av kol i grundvattnet. Luftföroreningar och svavelnedfall har minskat under de senaste decennierna. Detta förändrar vittringsprocesserna och orsakar en ökning av oorganiskt kol.
– Det här kan dock inte vara hela förklaringen, för vi ser samma nivå av ökning över hela Sverige, även där svavelnedfallet har varit litet, säger Marcus Klaus.
Mer skog kan ligga bakom
En annan förklaring handlar om klimatförändringarna. Grundvattnet är 1,5 grader varmare idag än för 40 år sedan. Enligt forskarna kan det vara så att varmare grundvatten leder till snabbare nedbrytning.
Ytterligare en faktor som skulle kunna förklara ökningen av oorganiskt kol är att skogarna har vuxit bättre under dessa 40 år. Biomassan har bland annat ökat till följd av aktiv skogsskötsel. Ju mer träden växer desto mer koldioxid tar de upp. Men en del av denna koldioxid släpps ut igen genom att mer växtmaterial dör och bryts ned. Trädens rötter bidrar också till en ökad avgång i marken.
Marcus Klaus, forskare vid institutionen för skogens ekologi och skötsel
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, marcus.klaus@slu.se
Tidigare forskning har visat att en majoritet av personer som genomgår fetmakirurgi, så kallad gastric bypass, ökar i vikt inom fem år efter operationen. Men vad som händer med ämnesomsättningen har inte varit klarlagt.
I en ny studie vid Lunds universitet har forskare därför studerat ämnesomsättningen hos personer med övervikt före och efter fetmakirurgi.
Studien visar att de största förändringarna skedde strax efter operationen. Ett år senare närmade sig koncentrationen av metaboliter och fetter samma nivå som före operationen hos alla deltagare.
– Att enbart följa upp vikten hos personer som har genomgått fetmaoperation kan vara ett trubbigt instrument för att studera effekterna av ingreppet. Vår studie ger ökad förståelse av vad som händer med ämnesomsättningen i samband med en gastric bypass-operation, säger forskaren Peter Spégel vid Lunds universitets diabetescentrum.
Kortvarig effekt på ämnesomsättning
Studien baserar sig på data från 148 personer, med och utan typ 2-diabetes, som fick en gastric bypass-operation i Sverige.
Deltagarna lämnade blodprover före operationen och vid minst två tillfällen efter ingreppet. Deras kroppsmasseindex, BMI, mättes före och efter operationen. Det följdes sedan upp vid flera tillfällen.
Forskarna gjorde detaljerade analyser av fetter och metaboliter i blodet för att studera förändringar i ämnesomsättningen. Redan ett år efter operationen var en del studiedeltagare tillbaka på exakt samma nivå som före operationen, medan återgången för andra inte var lika markant.
– Vi kunde se förändringarna när deltagarna fortfarande hade ett lågt BMI efter operationen. Genom att studera ämnesomsättningen kan vi få en tidig indikation om att ohälsosamma förändringar är på väg. Vi hoppas att kunskapen kan användas för att följa upp individer efter fetmakirurgi och sätta in förebyggande åtgärder som kan förhindra en kommande viktuppgång, säger forskaren Nils Wierup vid Lunds universitets diabetescentrum.
Risker för typ 2-diabetes
Nivåerna av vissa fleromättade fetter ökade direkt efter operationen. Därefter minskade och närmade de sig samma nivåer som tidigare. Fleromättade fetter är livsviktiga för människan och kan minska risken för sjukdomar i hjärta och kärl.
Studien visade också på en minskning av koncentrationen av en viss typ av aminosyror efter operationen, därefter skedde en ökning. Nivåerna av dessa aminosyror är vanligtvis höga hos personer med insulinresistens och ger ökad risk att utveckla typ 2-diabetes.
– En slutsats vi drar är att risken för att utveckla typ 2-diabetes minskar kraftigt efter operationen hos individer utan sjukdomen, men ett år senare ser vi återigen en ökad risk. Hos personer som redan hade typ 2-diabetes vid tiden för operationen ser vi en tillbakagång av sjukdomen, men risken för att återgå i sjukdom ökar sedan med tiden, säger Peter Spégel.
Nyttan med fetmaoperationer
Personer som opereras för fetma behöver gå ner i vikt innan operationen med hjälp av en diet. En tidigare studie av samma forskarlag studerade effekterna av en lågkaloridiet och gastric bypass-operationen var för sig.
Studien visade att dieten hade störst effekt på ämnesomsättningen, medan kirurgin ledde till små förändringar. Nu visar forskarnas senaste studie att de positiva effekterna på ämnesomsättningen avtar hos många redan efter ett år.
– Vi behöver göra fler och större studier för att dra säkra slutsatser. En fördel med fetmaoperationer är att en majoritet av personer med typ 2-diabetes ser en tillbakagång av sin sjukdom efteråt. Och även om en stor andel av de personer som får en fetmaoperation går upp i vikt efteråt så blir det oftast inte en återgång till samma vikt som tidigare, säger Nils Wierup.
En studie vid Malmö universitet har undersökt sajten Samtiden för att förstå hur högerkonservativa uttrycker sin invandringskritik.
Samtiden beskriver sig som ”fristående nyhetssajt med socialkonservativ tendens på ledarsida”, men ägdes tidigare av Sverigedemokraternas bolag Samtid och Framtid AB.
Forskaren och statsvetaren Anders Hellström har velat undersöka vad som menas med nationell identitet och hur den beskrivs. Han ville också ställa frågan: Vilket folk mobiliserar mot vilken elit?
– Elitism förknippas med olika personer som representerar olika elittyper – ekonomisk, kulturell, moralisk – men också med kulturella värden, som kosmopolitism och imperialism. Värden som står mot det nationella och vanliga, säger Anders Hellström, docent i statsvetenskap vid Malmö universitet.
Tydliga skiljelinjer
En sökning på ”nationell identitet” på Samtidens sajt gav träff i 169 artiklar mellan 2016 och 2020. Men vad är det som utgör nationell sammanhållning och vilken typ av nationell identitet förmedlas i texterna?
Anders Hellström konstaterar att det i artiklarna dras två tydliga skiljelinjer för att visa på den nationella identiteten: Folk mot elit och folk mot icke-folk.
– Eliten kan vara inhemsk eller utländsk. Vad gäller folket dras en väldigt tydlig gräns mellan invandrare och ”vårt eget folk”, säger Anders Hellström.
Fokus ligger däremot inte på ekonomisk elit. Det som artiklarna i Samtiden lyfter fram är, enligt Anders Hellström, snarare den moraliska eliten som talar om ”vad som är bäst för mig” och den kulturella eliten.
– Det är kulturjournalister och andra som kör med akademisk jargong, gillar finkultur och bokar in drag queens. Men vi, är budskapet, ”vi gillar populärkultur”.
Förebilder i folkhemsbyggare
Sammantaget menar Anders Hellström att artiklarna förmedlar ett nostalgiskt skimmer till ett homogent samhälle, en längtan tillbaka till gyllene tider på 1950- och 1960-talen med förebilder i socialdemokratiska folkhemsbyggare som Per-Albin Hansson och Tage Erlander.
– Kulturell konformism hänger ihop med en aktiv välfärdsstat och ses som positivt. Solidaritet förutsätter kulturell samhörighet. Nationalism handlar inte om att skapa en ny nation utan om att återskapa hur Sverige var efter andra världskriget. Tiden innan mångkulturalism blev officiell policy 1975.
Nostalgi och framtidsvision
Artiklarna förmedlar både en nostalgisk vision och vision för framtiden. Enligt Hellström kan det beskrivas som tillbaka till ”Vi på Saltkråkan, före gängvåld”.
Han menar också att det är en väldigt tydlig vision som oppositionen inte lyckats möta med en egen. Där knyts nyttan med invandringen till abstrakta ideal om en gränsöverskridande gemenskap, men sällan till en konkret motberättelse.
– Nu är berättelsen som hörs mest att folk skjuter ihjäl varandra, att skolbarnen läser sämre och folk pratar inte svenska, säger Anders Hellström.
Han menar att en alternativ vision för framtiden snarare finns utanför partipolitiken hos unga aktivister som Greta Thunberg.
– En vision som handlar om att leva tillsammans i olikhet. Det är vår verklighet idag.
*Bild: Gunnar Lundh, Nordiska museet. Licens: Wikimedia commons, CC-BY-4.0
Vetenskaplig studie:
The Populist Divide in Far-Right Political Discourse in Sweden:
Anti-Immigration Claims in the Swedish Socially Conservative
Online Newspaper Samtiden from 2016 to 2022, Societies.
Kontakt:
Anders Hellström, docent i statsvetenskap vid institutionen för globala politiska studier, Malmö universitet, anders.hellstrom@mau.se
Sötvattensystem står för hälften av de globala utsläppen av metan, som är en kraftfull växthusgas som bidrar till den globala uppvärmningen. Men kunskapsluckor har funnits om flodernas och bäckarnas roll för utsläppen.
En studie från forskare i Sverige och USA ger nu nya insikter i globala nivåer, mönster och drivkrafter för metanutsläpp från vattendrag.
Torvmarker och våtmarker kraftfulla metankällor
Forskarna förväntade sig att hitta de högsta utsläppen i tropikerna, där det är varmt, eftersom den biologiska produktionen av metan är mycket temperaturkänslig.
– I stället fann vi att utsläppen också är förhöjda på tundran och i barrskogsregionen, trots låga temperaturer. Orsaken är sannolikt att nordliga vattendrag ofta står i förbindelse med torvmarker och våtmarker, som är kraftfulla metankällor, säger forskaren Gerard Rocher Ros vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Bäckar och floder är mycket dynamiska ekosystem. För att kunna förutsäga metanutsläppen på global nivå krävdes att forskarna samlade in omfattande data. Före studien ägnade de flera år åt att sammanställa observationer av metan i floder och vattendrag. De fördes sedan in i en offentlig databas.
– Genom att tillämpa maskininlärningsverktyg på dessa många tusen observationer över hela världen kunde vi så småningom modellera metanutsläpp från vattendrag på stora rumsliga skalor, säger Gerard Rocher Ros.
Bidrar till växthusgaser i atmosfären
Kartläggningen visade att de samlade utsläppen av metan från jordens bäckar och floder verkligen är ett viktigt flöde till atmosfären, och i nivå med vad som dokumenterats för sjöar.
Det globala mönstret var att höga utsläpp från vattendrag ofta är förknippade med egenskaper i landskapet som främjar metanproduktion genom ökad tillförsel av organiskt material och syrefattiga förhållanden i sediment, i synnerhet i jordar och våtmarker i avrinningsområdet.
Det visade sig dock att temperatur inte var ett bra sätt att förutsäga höga metanutsläpp från floder och vattendrag, varken på global nivå eller vid jämförelser inom enskilda vattendrag över tid.
Skiljer sig från sjöarna
Medan metanutsläpp från sjöar och våtmarker ofta regleras av temperaturen, verkar vattendrag alltså inte fungera på samma sätt.
– Det här innebär att andra processer kan påverka metanutsläppen från floder, till exempel förändringar i avrinningen eller i de hydrologiska kopplingarna till mark och våtmarker, säger forskaren Ryan Sponseller vid Umeå universitet och fortsätter:
– Detta är viktigt när vi beräknar framtida metanutsläpp. Medan temperaturökningar kan vara den viktigaste drivkraften för sjöar och våtmarker, kan det för floder vara viktigare att förstå hur miljöförändringar ökar eller minskar metantillförseln från det omgivande landskapet, men detta är fortfarande osäkert.
Högre utsläpp i förändrade miljöer
Eftersom metanproduktion är mycket beroende av organiskt material och låg syrehalt, utnyttjade författarna också den nya databasen för att undersöka hur människor direkt kan påverka metanutsläppen från floder. De konstaterar att miljöer som i hög grad förändrats av människan – till exempel dikade vattendrag, kanaler och floder nedanför avloppsreningsverk – också tenderar att ha förhöjda utsläpp.
– Människor modifierar aktivt vattensystem över hela världen, och i allmänhet verkar dessa förändringar öka metanutsläppen. Forskningsresultaten visar att en bieffekt av restaurering av vattendrag kan vara en minskning av metanutsläppen från vattendrag, säger Ryan Sponseller.
Kan användas i klimatmodeller
Eftersom forskarna kunde ta fram månadsvisa globala kartor över metanutsläpp från floder är databasen också användbar för att bättre förstå den globala metancykeln, och den införlivas för närvarande i den senaste versionen av den globala metanbudgeten.
– Det här är viktigt eftersom en bättre förståelse av alla metankällor, deras omfattning och rumsliga mönster verkligen kan bidra till att förbättra Earth System Models. Det är de storskaliga modeller som används för att förutsäga det framtida klimatet och som vi behöver för att förbereda samhället, säger Gerard Rocher-Ros.
Gerard Rocher-Ros, postdoktor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, gerard.rocher.ros@slu.se
Ryan Sponseller, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, ryan.sponseller@umu.se
Rökning är idag en välkänd riskfaktor, men få känner till att smärta kan påverka risken för död efter en hjärtinfarkt.
Forskare har nu studerat sambandet mellan smärta, rökning och död genom att följa 18 000 personer i cirka åtta år efter att de haft en hjärtinfarkt.
Risken för död ökar efter hjärtinfarkt
Omkring 45 procent av patienterna i studien angav att de hade måttlig eller svår smärta ett år efter hjärtinfarkten.
– Vi fann att risken att dö under studieperioden var större för de personer som angav att de hade smärta ett år efter sin hjärtinfarkt jämfört med dem som inte hade smärta, säger forskaren Linda Vixner vid Högskolan Dalarna.
Studien visar också att personer med svår smärta dör tidigare jämfört med rökare.
– Risken att dö under studieperioden var dubbelt så hög för dem som hade svår smärta jämfört med de som inte hade smärta. För dem som hade måttlig smärta var risken 35 procent högre, säger forskaren Björn Äng vid Högskolan Dalarna.
Smärta underskattad riskfaktor
Omkring 20–40 procent av Sveriges befolkningen lider idag av långvarig smärta. Tidigare har det varit till stora delar varit okänt hur smärta kan ses som en egen riskfaktor för att utveckla andra sjukdomar och för tidig död. Långvarig smärta har därför setts som ett symtom på annan sjukdom eller skada.
Sedan 2019 har dock Världshälsoorganisationen, WHO, fastställt att långvarig smärta är ett eget sjukdomstillstånd.
– Vi behöver i större utsträckning än tidigare betrakta långvarig smärta som en egen riskfaktor för att utveckla andra sjukdomar eller för tidig död. Vår studie ökar förståelsen för smärta som en viktig riskfaktor och bekräftar att det är en underskattad riskfaktor för död de närmaste åren efter en hjärtinfarkt, säger Linda Vixner.
Linda Vixner, docent i medicinsk vetenskap vid institutionen för hälsa och välfärd, Högskolan Dalarna, lvi@du.se
Björn Äng, professor i medicinsk vetenskap vid Högskolan Dalarna, bja@du.se
Det är väl känt att natur är positivt för människor. Framför allt i städer har studier visat att träd och annan grönska bidrar till ett bättre mående. Men orsaken till detta fenomen, som kallas för biofili, är omtvistad.
Vissa menar att det är självklart att människan känner en automatisk positiv anknytning till naturen eftersom människans utveckling skett där. Andra menar att påverkan under uppväxten avgör hur vi ser på naturen.
Nu har forskare från Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, gått igenom flera studier som undersöker både medfödda faktorer och det individer får uppleva under livet, främst under barndomen.
Samspel arv och miljö
Forskarnas slutsats blir att både arv och miljö påverkar individens förhållningssätt till naturen, men att det finns en lång rad faktorer som påverkar hur kärleken till naturen tar sig uttryck.
– Vi kan slå fast att många människor har en omedveten positiv upplevelse av natur. Men biofili-hypotesen bör modifieras så att variationen i individers förhållande till naturen kopplas till ett samspel mellan arv och miljöpåverkan, säger forskaren Bengt Gunnarsson vid Göteborgs universitet.
Människor reagerar nämligen olika på naturen. I en japansk studie fick försökspersoner vandra i skog respektive stad samtidigt som deras hjärtslag mättes. Det visade att de positiva känslorna under skogsvandring ökade hos 65 procent av personerna. Långt ifrån alla upplevde alltså natur som något positivt.
Barndomens naturupplevelser kan påverka
En annan studie inom miljöpsykologi visade att försökspersoner omedvetet dras till natur i stället för städer, och att det här draget förstärktes hos dem som haft en naturrik barndom.
– I ytterligare en studie på enäggs- och tvåäggstvillingar kunde man se att det finns en genetisk komponent som påverkar individens positiva eller negativa förhållande till naturen.
Men studien visade också miljöns betydelse för attityden till naturen. Dessutom kan natur kan betyda helt olika saker för olika individer. Vissa uppskattar mest en park med gräsmattor och planterade träd, andra mår bättre av att vistas i ren vildmark.
Forskarna menar att även denna variation avgörs av både arv och miljö.
– Därför är det viktigt att vi inte standardiserar naturen när vi planerar för grönska i våra städer. Vi får inte ersätta vild grönska med en park och tro att det är bra för alla, säger forskaren Marcus Hedblom vid SLU.
Natur i staden har många fördelar
I dagens stadsplanering har förtätning varit en vanlig väg för att uppnå en mer hållbar stad. Detta kan ibland krocka med strävan att erbjuda natur i städerna.
Ett stort antal studier pekar på att parker och grönområden i städer bidrar till ökad fysisk aktivitet och stressåterhämtning. Grönskan i våra städer är också viktig ur andra aspekter. Träd kan rena luften och bidra med sin skugga för att skapa ett drägligt klimat i staden under varma dagar.
– Det finns troligen ett ganska stort antal personer som inte hyser så positiva känslor för naturen, delvis på grund av ärftliga faktorer. Framtida undersökningar, som gräver djupare i frågan om samspel mellan arv och miljö, är ett måste om vi ska förstå vad som formar individers förhållande till naturen. Vi måste hela tiden ha med oss att vi är olika och ta hänsyn till det när vi planerar för olika naturområden i städerna, säger Bengt Gunnarsson.
Bengt Gunnarsson, professor emeritus i miljövetenskap på institutionen för biologi och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, bengt.gunnarsson@bioenv.gu.se
Det är känt sedan tidigare att fysisk aktivitet kan förebygga vissa typer av cancer. Men forskare har nu studerat kopplingen mellan fysisk kondition vid mönstring och risken att senare insjukna i 18 olika cancerformer.
Analyserna bygger på data från drygt en miljon män som mönstrade i Sverige under åren 1968 och 2005.
Tydligast minskning vid magtarmcancer
Studien visar att bra kondition vid mönstring följdes av lägre risk att utveckla cancer i huvud-halsområdet, matstrupen, magsäcken, bukspottkörteln, levern, tjocktarmen, ändtarmen, njurarna och lungorna.
Kopplingarna till kondition var starkast för cancersjukdomar i magtarm-kanalen, däribland cancer i matstrupe och lever. Här hade personer med bra kondition vid mönstring cirka 40 procent lägre risk att drabbas. De hade även 20 procent lägre risk att få cancer i magsäck och tjocktarm.
Forskargruppen på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har även studerat kondition vid mönstring och dödlighet inom fem år efter en cancerdiagnos senare i livet.
Lägre dödlighet vid cancerdiagnos
Preliminära data visar att dödligheten i cancer, alla kategorier, var i genomsnitt 30 procent lägre för personer som haft bra kondition.
– Att ha god kondition verkar både kunna minska risken att få många typer av cancer, och göra en bättre rustad för en framgångsrik cancerbehandling om man drabbas. Resultaten förstärker argumenten för att arbeta med att etablera hälsosamma levnadsvanor som leder till god kondition redan tidigt i livet, säger forskaren Aron Onerup vid Göteborgs universitet och St Jude Children’s Research Hospital i Memphis.
Enligt Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi på Göteborgs universitet, grundas levnadsvanor tidigt och är ofta stabila genom livet.
– Studien ska inte tolkas som att det räcker att röra sig som ung, vi tror att det är av stor betydelse fortsatt upp i åren, säger han.
Fler resultat från studien
Deltagarna i studien hade snittålder på 18 år. Alla resultat var oberoende av eventuell övervikt eller fetma, vilket år personerna mönstrade och föräldrarnas utbildningsnivå.
Uppgifterna om rökning var knapphändiga, men sannolikt var personerna med bra kondition oftare rökfria. Detta tros förklara en del av den starka kopplingen mellan sämre kondition och cancer i matstrupe och lever, samt hela kopplingen mellan sämre kondition och lungcancer.
För endast två cancerformer, hudcancer och prostatacancer, var bra kondition i unga år kopplat till ökad sannolikhet för diagnos. En trolig förklaring är att män med bra kondition också har bättre koll på hudförändringar och prostata, vilket leder till fler tidiga vårdkontakter och diagnoser.
Lewykroppssjukdom är ett samlingsbegrepp för Parkinsons sjukdom och Lewykroppsdemens.
– Lewykroppssjukdom beror på att proteinet alfa-synuklein felveckas i hjärnan. När detta händer klumpar proteinet ihop sig och bildar så kallade Lewykroppar, vilket skadar nervcellerna, säger Oskar Hansson som är professor i neurologi vid Lunds universitet.
Tidigare har det inte varit möjligt att med säkerhet avgöra om en person med rörelsesvårigheter eller kognitiva funktionsnedsättningar hade Lewykroppar i hjärnan. Det kunde ses först efter att personen avlidit.
Men nu kan ett ryggvätskeprov visa om det felveckade proteinet förekommer.
Syns före symtom
Oskar Hanssons forskargrupp har nyligen avslutat en stor studie med drygt 1100 personer, där ingen av deltagarna uppvisade några kognitiva nedsättningar eller rörelsesvårigheter. Trots det visade det sig att nära tio procent hade Lewykroppar i hjärnan enligt ryggvätskeprovet. Det går alltså att upptäcka Lewykroppssjukdom redan innan de första symtomen visar sig.
– Trots att personerna inte hade några kognitiva eller neurologiska problem i början av studien, såg vi att de med Lewykroppar i hjärnan försämrades i sina kognitiva funktioner över tid. Det var också de som utvecklade Parkinsons sjukdom eller Lewykroppsdemens under de kommande åren, säger Oskar Hansson.
Försämrat luktsinne
En annan upptäckt var att Lewykroppar är starkt kopplat till nedsatt luktsinne redan innan andra symtom har hunnit utvecklas.
Luktsinnet försämras även när sjukdomen framskrider. Sambandet är så tydligt att det skulle kunna vara motiverat att screena personer över 60 år med ett lukttest för att sedan gå vidare med en testning av ryggvätska för att hitta Lewykroppssjukdom tidigt, menar Oskar Hansson.
– Just nu utvecklas flera läkemedel riktade mot Lewykroppar, som man hoppas ska kunna bromsa sjukdomen. Troligtvis har denna typ av läkemedel störst chans till en bra effekt om det sätts in tidigt i sjukdomsförloppet. Hade man kunnat hitta symtomfria personer med nedsatt luktsinne där testet för Lewybodykroppar är positivt, skulle dessa kunna vara delaktiga i läkemedelsprövningar, med syfte att utveckla nya mediciner för att tidigt stoppa sjukdomen.
Oskar Hansson understryker dock att det finns många orsaker till luktbortfall som inte har med Lewykroppsdemens att göra. Därför är tester med ryggvätskeprov viktigt.
Hjärnförändringar som samverkar
I en annan studie har forskargruppen undersökt drygt 800 personer med kognitiva svårigheter. De såg att omkring var fjärde person hade ett testresultat som talade för Lewykroppssjukdom. Omkring 50 procent av dem med Lewykroppssjukdom hade även ansamling av proteinerna amyloid och tau, som kopplas till Alzheimers sjukdom.
För personer som både hade amyloid och tau, samtidigt som Lewykroppar, var sjukdomsförloppet snabbare. Det tyder på att dessa hjärnförändringar samverkar. Det här är av stor vikt för att kunna förutsäga hur patientens prognos blir.
– Jag tror att detta test för Lewykroppssjukdom kommer börja användas inom relativt kort tid för att förbättra diagnostik och prognosbestämning på kliniker som tar hand om personer med rörelsestörningar och kognitiva symtom, säger Oskar Hansson.
Hoppas på framtida blodprov
Han hoppas också att ett blodprov, som numera finns för Alzheimers sjukdom, kan utvecklas för att upptäcka Lewykroppssjukdom. En av utmaningarna är dock att koncentrationen av proteiner som kommer från hjärnan ofta är 100 – 1000 gånger lägre i blodet än i ryggvätskan. Det försvårar upptäckt av Lewykroppsförändringar.
– För fem år sedan trodde vi å andra sidan, knappt att det skulle ske för Alzheimers sjukdom och nu är det verklighet. Så vi satsar mycket på att förfina metodiken och jag är optimistiskt inför framtiden, säger Oskar Hansson.
Oskar Hansson, professor i neurologi vid enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet, oskar.hansson@med.lu.se
Den europeiska ålen, som är den art som finns i Sverige och övriga Europa, har minskat kraftigt och är listad som akut hotad. Bara några få procent av den ursprungliga populationen finns kvar idag. Minskningen beror på fiske, utbyggnad av vattenkraft och dammar men den kan också ha andra orsaker, till exempel miljögifter och sjukdomar.
Ålarna kan också drabbas av parasiten Anguillicola crassus, en rundmask som härstammar från Asien där den parasiterar på japansk ål. Den har funnits i Europa sedan 1980-talet och tros ha kommit hit via handel med ål och ballastvatten. I Sverige upptäcktes parasiten i ål under 1987.
Skador på simblåsan
I en ny studie har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt om förekomst av parasiter påverkar en rad hälsoparametrar, till exempel fetthalt, kondition eller storlek på lever och mjälte.
De flesta av dessa parametrar var dock inte påverkade av antalet synliga parasiter i simblåsan. De flesta ålarna i studien hade relativt få parasiter.
Men det som framför allt oroade forskarna var skador på ålens simblåsa. Det skulle kunna påverka ålen under vandringen, då ålen använder simblåsan för att reglera sin flytkraft.
– Att många av de undersökta ålarna hade synliga parasiter och också skador på sina simblåsor är oroväckande med tanke på ålarnas långa vandring mot Sargassohavet, säger Elin Myrenås, miljöanalytiker vid SLU.
Oklart hur vandring påverkas
Ålen antas ofta vara en tålig art men sjukdomar, parasiter och miljögifter påverkar dem negativt, enligt forskarna.
– Effekterna av den här parasiten är än så länge understuderade, eftersom vi i princip enbart kan undersöka effekter på ål som uppehåller sig i inlandsvatten eller längst kusterna. Eventuella effekter under ålens långa vandring mot Sargassohavet, där de reproducerar sig, vet vi i princip ingenting om, säger forskaren Josefin Sundin vid SLU.
Sedan parasiten upptäcktes har flera studier gjorts för att undersöka om, och i så fall hur, parasiten påverkar europeisk ål. Det är dock svårt att dra några generella slutsatser utifrån dessa studier eftersom resultaten inte är entydiga. Vissa studier har funnit att simblåseparasiten påverkar tillväxt och kondition, medan andra studier inte har funnit några sådana samband.
Stort antal ålar har undersökts
Det skulle kunna bero på att ålar som har parasiter kompenserar genom ett högre intag av föda. Det nya med SLU-forskarnas studie är att de analyserat uppgifter från en stor databas. De kunde kunde då undersöka effekten av parasiter på ett stort antal ålar.
– I EU:s övervakning av ålbeståndet ingår idag att räkna antalet synliga parasiter i simblåsan. Vår studie visar att det vore värdefullt att även samla in data på hur skadad simblåsan är. Då kan vi i framtiden göra bättre analyser av hur allvarlig denna simblåseparasit är, säger Elin Myrenås.
Så gjordes studien
I studien analyserades data över ålar från Ringsjön och Mälaren som samlades in under 2021. I studien ingår också data från 17 000 ålar insamlade från hela Sverige under mer än 30 år.
I Ringsjön hade 82 procent av de undersökta ålarna parasiter, motsvarande siffra för Mälaren var 50 procent. I det större datatestet med ål från hela Sverige var parasiteringsgraden 60 procent. Den ål som hade flest synliga parasiter hade 167 stycken, men det vanligaste var att det rörde sig om 2–3 parasiter.
Josefin Sundin, forskare vid institutionen för akvatiska resurser,
Sveriges lantbruksuniversitet. josefin.sundin@slu.se
Elin Myrenås, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, elin.myrenas@slu.se
− Med tanke på de rika gravgåvorna kan vi mycket väl tala om kungliga gravar även om vi idag inte vet så mycket om styrelseskicket av staden. Utan tvekan tillhörde de döda stadens styrelse, säger Peter Fischer som är professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Gravarna, som ligger utanför den 50 hektar stora bronsåldersstaden Hala Sultan Tekke på Cypern, består av underjordiska kamrar som nåddes via en trång gång från marken. Kamrarna var olika stora, med mått upp till 4 x 5 meter.
Mer än 500 föremål
Den svenska expeditionen har grävt i bronsåldersstaden nära Larnaka sedan 2010. Även tidigare har forskarna hittat kammargravar med värdefulla gravgåvor. Det som skiljer de nyupptäckta kammargravarna från de som tidigare grävts ut är mängden föremål och kvaliteten.
− Sammanlagd hittade vi mer än 500 kompletta föremål fördelade på två gravar. Många av föremålen är av ädla metaller och stenar samt elfenben och lyxig keramik.
I en grav hittades en hästfigurin från cirka 1350 före vår tideräkning. Bild: Peter Fischer
Importerades från många länder
Ungefär hälften av föremålen har importerats från närliggande kulturer. Guld och elfenben kom från Egypten. Ädla stenar, som blå lapis lazuli, mörkröd karneol och blågrön turkos, importerades från Afghanistan, Indien och Sinai. Det finns även föremål av bärnsten från Östersjöområdet.
Gravarna hittades med hjälp av magnetometrar, en typ av mätinstrument som kan producera bilder som visar vad som finns ungefär ner till två meter från ytan.
− Vi jämförde platsen där trasig keramik genom jordbruk hade plöjts fram med magnetometerkartan som visade stora hålrum en till två meter under ytan. Det ledde till att vi fortsatte undersökningen av området och hittade gravarna, säger Peter Fischer.
Dyrbara smycken i gravar
Bland flera välbevarade skelett i gravarna fanns en kvinna omgiven av ett tiotal keramiska kärl, smycken och en rund spegel av brons som en gång i tiden var polerad. Bredvid henne låg ett ettårigt barn med en leksak av keramik.
− Ett flertal individer, båda kvinnor och män, bar diadem och några hade halskedjor med hängsmycken av yppersta kvalitet, sannolikt tillverkade i Egypten under den 18:e dynastin med faraoner som Thutmosis III och Eknaton med hans hustru Nefertiti.
På diademen finns präglade bilder av tjurar, gaseller, lejon och blommor. Majoriteten av de funna keramiska kärlen är importerades från det vi idag benämner Grekland. Expeditionen har även hittat krukor från Turkiet, Syrien, Palestina och Egypten.
Krukor och andra föremål följde med ägarna efter döden. Bild: Peter Fischer
Koppar bakom rikedom
Bland gravgåvorna fanns också vapen av brons, några av dem med elfenbensinläggningar och ett guldinfattat sigill av den hårda mineralen hematit med inristningar av gudar och härskare.
− Anledningen till att de begravda personerna var så rika var produktionen av koppar. Kopparmalm hämtades från de närliggande gruvorna i Troodos-bergen och renades i staden. Sedan exporterades den renade metallen i stora mängder från denna hamnstad till omkringliggande kulturer. Koppar var en viktig vara eftersom den tillsammans med tenn blir den hårda legeringen brons som har gett namnet till bronsåldern, säger Peter Fischer.
Peter Fischer, professor i arkeologi och expeditionens ledare, Göteborgs universitet, peter.fischer@gu.se
Efter den varma sommaren 2018 har barkborren blivit ett rejält problem för skogsbruket i södra och mellersta Sverige. Varje år skadas runt tio miljoner kubikmeter virke bara i Sverige. På kontinenten ser problemen ännu värre ut och i hela Europa skadas runt 100 miljoner kubikmeter virke per år.
Efter årets varma start på sommaren är det troligt att problemen kommer att öka ytterligare, menar forskare.
Idag bränns nästan allt förstört virke till ett lågt värde. Skogsägarna är tvungna att ta bort det angripna trädet inom en kort tid efter angreppet för att minska spridningen.
Barkborren angriper träd och ställer till stora problem för skogsägare. Bara i Sverige förstörs cirka tio miljoner kubikmeter virke varje år.
Skadat virke kan bli textilfiber
Nu kan det dock finnas nya användningsmöjligheter för virke som skadats av barkborrar. Ett projekt vid Stockholms universitet undersöker nämligen om textilfiber från barkborreskadat trä kan ersätta bomullsprodukter inom sjukvården.
Forskarna inom projektet har i en studie visat att barkborreskadat virke kan generera högkvalitativ fiber. Denna fiber kan ersätta bomull för flera funktioner inom bland annat sjukvården. Samtidigt går det att få fram miljövänliga, så kallade gröna kemikalier som kan användas i kemikalieindustrin eller som biodrivmedel, bland annat för flygtransporter.
– Genom att använda en restström, med lågt värde, visade det sig att miljöpåverkan av den genererade fibern från barkborreskadat virke var betydligt lägre än bomull avseende bland annat vattenförbrukning, klimatförändringar, landanvändning och resursanvändning. Resultaten har en positiv påverkan på 10 av 17 FN:s globala mål för hållbar utveckling, säger Joseph Samec som är professorer inom kemi vid Stockholms universitet.
Kan ersätta delar av bomullstillverkning
Om tekniken implementeras i Europa finns, enligt Joseph Samec, potential att tillverka 15 miljoner ton textilfiber och fyra miljoner ton gröna kemikalier.
– 15 miljoner ton textilfiber motsvarar nästan 60 procent av bomullstillverkningen och därmed skulle 20 miljoner hektar bördig jordbruksmark kunna friläggas för matproduktion. Detta utan att fälla träd som ändå inte skulle stått kvar i skogen, säger Joseph Samec.
Forskningsprogrammet drivs av Region Stockholm, Stockholms universitet och Mistra SafeChem.
När stadsområden expanderar flyttar allt fler djur in i städer och samhällen. Vissa djur kan dra fördel av mildare temperaturer och färre naturliga fiender i stadsmiljöer, men de måste även hantera föroreningar och förändringar i sin föda.
Tidigare forskning har visat att talgoxar som lever i städer har blekare gul-orange-röda färgtoner jämfört med fåglar som lever på landsbygden. Men de studier som gjorts har endast fokuserat på enskilda geografiska platser.
– Därför använde vi fjäderprover insamlade från urbana och skogslevande talgoxar i hela Europa. Olika metoder bekräftade alla att stadslevande talgoxar har en blekare fjäderdräkt, säger biologiforskaren Hannah Watson vid Lunds universitet.
Blekare fjäderdräkt kan påverka hälsan
Den gula färgen i stjärtfjädrarna hos talgoxar kommer från karotenoider, som fåglarna får genom att äta insekter. Insekterna får i sin tur i sig näringsämnet från växterna de äter.
Karotenoider är viktiga antioxidanter som hjälper kroppen att bekämpa de giftiga effekterna av föroreningar. Om stadsfåglar inte kan få i sig tillräckligt med karotenoider från sin föda blir deras fjäderdräkt blekare. Det resulterar i svagare skydd mot de skadliga hälsoeffekterna av föroreningar.
– Våra resultat tyder på att fåglar i staden inte får i sig rätt kost. Detta kan hjälpa oss att förstå hur vi kan skapa stadsmiljöer som gynnar biologisk mångfald. Genom att plantera fler inhemska träd och växter i våra trädgårdar och parker kan vi hjälpa småfåglar, som talgoxar, genom att erbjuda dem hälsosam föda av insekter och spindlar för dem själva och deras ungar, säger Hannah Watson.
Effekten varierar i Europa
Förvånansvärt nog fann forskarna att städers effekt på fåglar varierar över Europa. Till exempel hade skogslevande talgoxar i Lissabon betydligt ljusare fjädrar än deras stadslevande släktingar. I Malmö däremot var skillnaden i fjäderdräkt mellan stad och land betydligt mindre märkbar.
– Vi behöver ytterligare forskning för att förstå varför vissa städer har mer gynnsamma miljöer för fåglar och djurliv än andra. Detta kan hjälpa stadsplanerare att utveckla en politik som främjar biologisk mångfald och förbättrar livskvaliteten för människor som bor i städer, säger Hannah Watson.
Hannah Watson, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, hannah.watson@biol.lu.se
Självskadebeteende hos unga innebär lidande och ökar risken för självmord. Nu har forskare studerat om en internetbehandling kan minska självskadebeteende hos ungdomar. Studien tyder på att behandlingen har god effekt.
– Behandlingen bygger på teorin att om du lär ungdomar mer effektiva strategier för att hantera sina känslor kommer de inte längre ha samma behov av att skada sig själva. Våra resultat tyder på att det antagandet stämmer, säger forskaren Johan Bjureberg vid Karolinska institutet.
Behandling under tre månader
Självskadebeteende fungerar ofta känsloreglerande i stunden, men har många negativa konsekvenser. Tanken med behandlingen som kallas IERITA, Internet-delivered Emotion Regulation Individual Therapy for Adolescents, är att minska självskadebeteende genom att förbättra förmågan att hantera och reglera känslor.
Behandlingen genomförs i elva delar över tolv veckor. Föräldrar har en separat kurs i sex delar som syftar till att kunna stötta sitt barn. Under behandlingen har både ungdomen och föräldrar webbaserad kontakt med en behandlare.
Forskare har nu utvärderat effekterna av internetbehandlingen. I studien deltog 166 ungdomar mellan 13 och 17 år som skadat sig själva minst fem gånger, och minst en gång den senaste månaden. Även deras föräldrar deltog i studien.
Så gjordes studien
Deltagarna slumpades till att testa behandlingen IERITA som tillägg till reguljär vård inom barn- och ungdomspsykiatrin BUP, eller primärvård. En kontrollgrupp fick enbart reguljär vård.
Studien genomfördes mellan 2017 och 2020 på mottagningar i Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Skåne.
82 procent minskning
Internetbehandlingen som tillägg till reguljär vård resulterade i 82 procent minskning av självskadeepisoder och andra destruktiva beteenden. Ungdomarna fick även bättre förmåga att hantera sina känslor och ökad funktionsnivå, efter behandlingen jämfört med 47 procent vid behandling med enbart reguljär vård. Effekterna höll i sig vid en uppföljning tre månader senare.
Forskarna arbetar nu för att internetformatet ska öka tillgänglighet till behandling i fler regioner.
– Det finns få vetenskapligt utvärderade behandlingar för självskadebeteende och de som finns är det ofta kö till och erbjuds endast i tätorter. Målet med projektet var att öka tillgängligheten till behandlingen genom att erbjuda en lågtröskelbehandling som inte kräver att man åker till en mottagning, säger forskaren Clara Hellner vid Karolinska institutet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
