I rapporten Innovation utan entreprenörskap? illustreras entreprenörskapets roll i innovationskedjan från idé till färdig produkt eller tjänst. Efter en genomgång av SWINNO – en ny databas över svenska innovationer – konstateras att entreprenöriellt handlande, snarare än universitetsforskning, ligger bakom en majoritet av svenska innovationer. Innovationerna kategoriseras efter ursprung som marknads- eller forskningsdrivna. I rapporten konstateras att de övergripande tillväxtmönstren för företag som introducerat olika innovationer mellan 1997-2007 inte skiljer sig åt radikalt åren efter att en ny innovation introducerats på marknaden. I flera tidsperioder växer företag med marknadsdrivna innovationer betydligt snabbare.
Författaren finner att entreprenören dels är en viktig källa till innovationer, dels är en aktör som introducerar allmännyttig kunskap på marknaden.
– Många politiska initiativ syftar till att stärka innovationsklimatet, senast regeringens Innovationsråd. Men det handlar inte om hur det offentliga kan planera fram innovationer genom riktade insatser. Fokus bör ligga på breda reformer istället för på selektiva åtgärder, säger Johan P Larsson, ekon dr Entreprenörskapsforum och JIBS.
Han hänvisar till att målet med innovationspolitiken bör vara god utbildning, förbättrad matchning på arbetsmarknaden, samt ett idogt arbete med skatter och regler för att flera ska ha drivkrafter att vilja arbeta med morgondagens lösningar.
Ta del av rapporten Innovation utan entreprenörskap?
FAKTA
Författare är Johan P Larsson, forskare Entreprenörskapsforum och lektor vid Internationella handelshögskolan i Jönköping.
Entreprenörskapsforum – forskning, nätverk och debatt för bättre förutsättningar för entreprenörskap, innovation och småföretag, www.entreprenorskapsforum.se.
Kontaktinformation
Johan P Larsson nås för intervjuer och kommentarer på 070-298 77 18. Pernilla Norlin, kommunikationschef 070-144 55 64, pernilla.norlin@entreprenorskapsforum.se
– Studien visar vikten av att lärare tillsammans reflekterar över sin praktik i syfte att synliggöra, beskriva, problematisera, förstå och utveckla sitt yrkeskunnande. Medvetet agerande bygger på systematisk reflektion, och kanske borde en viss del av lärares arbetstid öronmärkas för reflektion, säger Fredrik Thornberg på Akademin för lärande, humaniora och samhälle vid Högskolan i Halmstad, som genomfört forskningsstudien.
Klassrumsbedömning inbegriper de formella och informella procedurer som lärare kontinuerligt använder för att dra slutsatser om vad deras elever vet och kan göra. Fredrik Thornberg har i sin forskning studerat NO-undervisning i grundskolans låg- och mellanstadium. Studiens resultat består av tre teman med olika fokus – bedömningens intention, bedömningens realisation och bedömningens konklusion. Resultatets tre delar är en process av att utveckla, genomföra och använda bedömningar i klassrummet.
– Lärare och elever måste samarbeta och ett fördelat inflytande och ansvar krävs för att alla delar skall kunna genomföras. Bedömning kan därmed beskrivas som en ömsesidig praktik, säger han.
Lärare bör granska varandra
Fredrik Thornberg hoppas att studien kan fungera som inspiration och underlag för reflektion och nya erfarenheter gällande bedömningsfrågor.
– Kanske kan studien även få konsekvenser på policynivå. För stora dokumentationskrav kan leda till att lärare ägnar många arbetstimmar åt att beskriva elevers kunskaper, i stället för att hjälpa eleverna att utveckla dem. Lärare behöver inspireras och kritiskt granskas av sina kollegor i syfte att lära. Jag tror inte att detta är möjligt att genomföra på bred front om inte resurser tillsätts för just detta ändamål, säger han.
– Lärares kompetensutveckling tar tid och förbättrad praxis innebär att ändra vanor, inte bara att lägga till ny kunskap. Det svåraste är nog inte att inspirera lärare till nya idéer utan att få dem att överge några av de gamla, säger Fredrik Thornberg.
FAKTA
Fredrik Thornberg genomför sin forskarutbildning vid Göteborgs universitet och är verksam vid Högskolan i Halmstad. Han försvarade sin licentiatuppsats ”Kompetens i klassrumsbedömning – en studie av lärares reflektioner om videodokumenterad undervisning” den 7 april 2015 vid Högskolan i Halmstad.
Kontaktinformation
Fredrik Thornberg, Fredrik.Thornberg@hh.se, telefon:035-16 73 11, mobiltelefon: 076-724 98 88
Risken att drabbas av komplikationer vid en starroperation är procentuellt liten, men eftersom över 100 000 ögon opereras varje år drabbas ändå många individer. En avhandling vid Sahlgrenska akademin kan bidra till bättre möjligheter att bedöma risken för synnedsättande komplikationer.
Ögonsjukdomen grå starr behandlas idag framgångsrikt genom operation, där den grumlade ögonlinsen byts ut mot en syntetisk lins med likvärdiga optiska egenskaper som i det friska ögat. Fler än 100 000 ögon hos cirka 60 000 personer genomgår varje år en starroperation i Sverige, vilket gör det till ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen.
Även om komplikationer tillstöter i bara några få procent av fallen innebär de stora patientvolymerna att det faktiska antalet drabbade är ganska stort.
En av de svårare komplikationerna är att näthinnan lossnar, vilket kan ge en kraftig synnedsättning som ofta kräver avancerade ögonkirurgiska ingrepp för att, om möjligt, återställa synförmågan.
En avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att om en del av linsens kapsel går sönder i samband med operationen – vilket händer i 1-2 procent av fallen – ökar risken för framtida näthinneavlossning med mer än tio gånger.
– Dessa ögon måste akut opereras igen, men enligt våra studier blir synen i mer än hälften av fallen ändå fortsatt rejält nedsatt, säger doktoranden Gunnar Jakobsson, till vardags överläkare vid Ögonkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
En annan allvarlig komplikation är att nya konstgjorda linsen lossnar från sitt läge, vilket oftast sker flera år efter operationen. Gunnar Jakobssons avhandling visar att bland patienter som haft en konstgjord lins i 10 år så behövde var 200:e opereras för att sätta linsen i rätt läge igen.
Studierna visar att komplikationen är vanligare hos äldre patienter, i de fall där den första operationen varit komplicerad samt då det i förväg funnits vissa sjukliga förändringar i ögat.
Gunnar Jakobsson har i sin forskning också upptäckt att det under många månader och ibland år efter operationen bildas olika inflammatoriska signalmolekyler i det opererade ögat.
– Vi vet inte exakt vad dessa nya fynd har för betydelse. Men man vet sedan tidigare att en ökad inflammatorisk aktivitet kan ligga bakom flera komplikationer, säger Gunnar Jakobsson.
Gunnar Jakobsson hoppas att resultaten i avhandlingen ska bidra till att kunna förutse vissa ökade risker med grå starr-operationer, samt för att bättre hantera komplikationer hos de som drabbas.
Avhandlingen On Complications to Cataract Surgery försvaras den 24 april. Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/38000
Kontaktinformation
Gunnar Jakobsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och överläkare vid Ögonkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal 031-343 32 31, 0704-66 56 50, gunnar.jakobsson@vgregion.se. Handledare Madeleine Zetterberg, docent vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 031-343 32 55; 0709-12 61 42; madeleine.zetterberg@anatcell.gu.se
Tror du att vårt dricksvatten är sterilt? Det är det inte. Ett glas rent dricksvatten innehåller en miljon bakterier. Men det är som det ska vara, rent kranvatten innehåller alltid ofarliga bakterier. Däremot är kunskapen om dem nästan obefintlig. Men nu kan läget vara på väg att förändras.
Bakterier och mikrober växer i huvudsak till sig på insidan av våra vattenledningar vilket syns i form av en tunn, kladdig beläggning, en så kallad biofilm. Alla ytor från råvattenintag till kran är täckta av biofilmen.
Nya resultat av forskare i teknisk mikrobiologi och teknisk vattenresurslära visar att artrikedomen av bakterier i vattenrören är enorm samt att bakterierna tycks spela en större roll än vad man tidigare trott. För det mesta positiv. Bland annat anar forskarna att en stor del av vattenreningen sker i ledningsrören och inte enbart i vattenverken!
Till följd av den här kunskapen kan man i framtiden kanske styra råvattnets kvalité så att de gynnsamma bakterierna kan rena ännu effektivare än idag. Rubbningar i biofilmen kan också varna om något inte står rätt till.
– Ett tidigare helt okänt ekosystem har uppenbarat sig för oss. Tidigare gick det knappt att se några bakterier alls och nu kan vi plötsligt se åttiotusen bakterier per milliliter dricksvatten! Från att ha gått i mörker med en ficklampa befinner vi oss i ett upplyst rum, säger forskarassistent Catherine Paul entusiastiskt.
Tillsammans med professorerna Peter Rådström (projektledare), Kenneth M. Persson och doktoranden Katharina Lührig har hon nyligen publicerat resultaten i Microbes and Environments https://www.jstage.jst.go.jp/article/jsme2/30/1/30_ME14123/_article
Resultaten har lett till att biofilmsbeläggningarna diskuteras livligt i branschen.
Inte mindre än ett par tusen olika arter lever i vattenledningarna. Enligt forskarna finns ett samband mellan bakteriersammansättning och vattenkvalitet.
– Vi misstänker att det finns ”goda” bakterier som hjälper till att rena vattnet. Man kan likna det med våra kroppar. Tarmarna myllrar ju av bakterier varav merparten ser till att hålla magen i schack.
Exempelvis har de konstaterat att en bakterie, Sphingomonas, förekommer när vattenkvaliteten är god.
– Den här bakterien är känd för att äta icke önskvärt organiskt material och till och med giftiga kemikalier och plaster. Den tål också klor.
De gynnsamma bakterierna gillar inte bara smuts. De frisätter också ämnen som ger god smak och lukt åt vattnet.
Omvänt finns bakterier som visserligen inte förorsakar sjukdomsutbrott, men som kan vara en signal om att något inte riktigt står rätt till. Kanske att metallen börjar rosta eller att klorhalten inte är tillräckligt hög.
Den här kunskapen kommer väl till pass, nu när Sveriges ledningsnät från efterkrigstiden snart ska bytas ut för miljardbelopp.
– Den allra största förtjänsten med detta nyöppnade kunskapsfält är att vi så småningom kanske kan styra sammansättningen av råvattnet i våra vattenverk så att tillväxten av de ”goda” bakterierna gynnas på bekostnad av de oönskade mikroorganismerna. Ungefär som att rätt mat ger bättre tarmflora, säger Catherine Paul.
FAKTA
I Sverige finns ca 7 200 mil nedgrävda dricksvattenledningar, vilket motsvarar åtta meter vattenledning per svensk (privata rör i fastigheter ej inräknade). Varje år producerar Sverige tusen miljoner kubikmeter dricksvatten. Klimatförändringarna kommer troligen att öka risken för vattenburna sjukdomsutbrott, orsakade av parasiter och bakterier. Tekniken för att undersöka biofilmerna i vattenrören med PCR-baserad storskalig sekvensering har bland annat utvecklats tillsammans med Nationellt forensiskt centrum samt lundaforskarna Anders Tunlid, Björn Canbäck och Tomas Johansson som använt en snarlik teknik för att undersöka mikrofloran i jordprover.
Kontaktinformation
Peter Rådström, professor teknisk mikrobiologi, LTH, Lunds universitet, 0735 338987, 046-2223412, peter.radstrom@tmb.lth.se eller Catherine Paul , (nås lättast på mail) 046-222 83 28, , catherine.paul@tmb.lth.se
Utgångspunkten för studien var ca 1000 hatbrott mot muslimer som Brottsförebyggande rådet uppmärksammade under fyraårsperioden 2006-2009. Av dessa dömdes ett 50-tal i domstolar. I de flesta fallen övervägde domstolarna inte ens om brottet kunde ha ett rasistiskt motiv. De tillämpade inte heller den straffskärpningsregel som infördes i Sverige på 1990-talet för att bekämpa rasism och som kan användas när ett av motiven till brottet varit att kränka någon på grund av religion eller etnicitet eller dylikt. Marta Kolankiewicz har gjort en djupanalys av några av dessa fall för att förstå hur domstolarna resonerar.
För att en handling ska dömas som ett rasistiskt brott tycks man ofta förutsätta att gärningsmannen själv medger sitt rasistiska motiv eller tillhör en öppet rasistisk organisation, säger Marta Kolankiewicz.
Ett exempel som Marta Kolankiewicz tar upp i sin studie handlar om en moskébrand som i tingsrätten klassades som skadegörelse och i hovrätten som mordbrand. Domstolen övervägde dock inte att tillämpa straffskärpningsregeln trots att det var just en moské som brändes ner och trots att Koranen och andra religösa skrifter som fanns i moskén slängts ut på marken. Marta Kolankiewicz har jämfört fallet med ett fall av en moskébrand på 90-talet då de tilltalade öppet erkände i domstolen att de inte ville ha fler invandrare i Sverige och att de valde att bränna ner en moské för att få uppmärksamhet och föra fram sitt politiska budskap. Den gången fanns ett uttalat rasistiskt motiv, men i själva verket är det väldigt få som själva medger att de begår ett brott av rasistiska skäl, särskilt när de ställs inför rätta och riskerar ett högre straff, menar Marta Kolankiewicz:
Det kan vara en strategi för att få lägre straff men det kan också bero på att rasistiska handlingar inte nödvändigtvis utförs av uttalat ideologiska rasister.
Ett annat fall från Marta Kolankiewicz studie gäller en svart, muslimsk politiker som fick flera kränkande e-mail där hon bland annat uppmanades att ägna sig åt att odla banananer istället för politik. I det här fallet tyckte domstolen att en person i maktposition fick tåla om någon bad dem ”ägna sig åt fruktodling”. Domstolen bortsåg alltså från den rasistiska anspelningen på hennes afrikanska ursprung i meddelandet.
Rättvisa handlar inte bara om straff. Hur brottet sedan beskrivs och tolkas i domen har också betydelse. Att man helt bortser från den rasistiska dimensionen kan innebära ytterligare en kränkning av målsägande, säger Marta Kolankiewicz.
Ett annat exempel handlar om en person som vid flera tillfällen misshandlat muslimska taxichaufförer. Vid ett av tillfällena blev både straffet och skadeståndet högre på grund av det rasistiska motivet men inte när beteendet senare upprepades, trots det tydliga mönstret i den tilltalades handlingar.
– Jag tycker att det exemplet visar att det går att döma för rasistiskt brott med den lagstiftning som vi har idag, säger Marta Kolankiewicz.
Problemet är enligt Marta Kolankiewicz inte bristen på lagstiftning utan dels hur den tolkas och dels att den ofta inte tillämpas alls. – Det finns uppenbara hinder i hur man definierar rasism i domstol som gör att det är svårt att ta hänsyn till denna dimension av brottet. Men lagar utvecklas när de används och blir prejudicerande. Det finns alltså ett visst utrymme för domstolar att skapa rättspraxis så att de lagar som stiftades för att bekämpa rasism används mer effektivt , säger Marta Kolankiewicz.
Kontaktinformation
Marta Kolankiewicz disputerar den 10 april kl 10 med avhandlingen Anti-muslim Violence and the Possibility of Justice. Hon nås på Marta.Kolankiewicz@soc.lu.se eller 070-730 59 19 (upptagen mellan 15 och 17)
Resultaten visar att risken för skada minskade med 59 procent för kvinnor vid fall på dämpande golv jämfört med fall på vanligt golv, säger Johanna Gustavsson, doktorand i risk- och miljöstudier och ansvarig för studien. Genom att dämpa kraften i fallet minskar risken för skador. Detta är en princip som länge används inom andra områden, exempelvis i trafiken och olika typer av personlig skyddsutrustning.
Traditionella fallskadereducerande åtgärder såsom träning, kost och anpassningar i hemmet har tidigare visat goda resultat för äldre som bor hemma. Men för de som bor på särskilt boende är möjligheterna till fallskadepreventiva åtgärder ofta begränsade.
Det finns idag inga evidensbaserade åtgärder för denna grupp. Det stötdämpande golvet är en passiv åtgärd, det vill säga en inbyggd åtgärd som är tänkt att skapa en säkrare miljö, oavsett personens förmåga.<br /><br />Stort lidande och stora kostnader.
Fallskador är den vanligaste typen av skador i alla åldrar. Årligen drabbas cirka 18 000 personer i Sverige av en höftfraktur, huvudsakligen personer över 80 år. Fallskador kostar årligen samhället 25 miljarder kronor och leder till stort lidande för den som drabbas.
De resultat som nu publicerats gäller än så länge kvinnor och alla typer av skador, från lindriga till allvarliga.
Datainsamlingen kommer att fortsätta för att vi på sikt ska kunna beskriva hur golvet påverkar risken för olika typer av skador och även givetvis för männen, säger Johanna Gustavsson. Det tar längre tid att samla in data för männen då de på särskilda boende vanligtvis är betydligt färre än kvinnorna.
Intresset för stötdämpande golv ökar
Sen studien i Sunne inleddes har intresset för dämpande golv som fallskademinskande åtgärd ökad. Denna typ av golv finns inlagda på några ställen till i Sverige och CPS startar under året upp datainsamling för att utvärdera effekten av ytterligare två typer av dämpande golv.
Forskningen kring dämpande golv är fortfarande i ett initialt läge och det behövs fler studier och utveckling av produkter innan vi vet vilka egenskaper ett dämpande golv ska ha för att fungera optimalt för både de boende och personalen.
Kontaktinformation
För mera information kontakta Johanna Gustavsson, 054-700 25 22, 070-727 00 61, johanna.gustavsson@kau.se
– Det här betyder naturligtvis inte att söner eller bröder till sexbrottsförövare automatiskt blir förövare de också. Men även om sexbrottsdomarna totalt sett är relativt få visar vår studie att familjeriskökningarna är betydande. Förebyggande behandlingsinsatser till familjer i riskzonen skulle kunna minska antalet framtida offer, säger Niklas Långström, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare.
Den aktuella studien publiceras i tidskriften International Journal of Epidemiology och bygger på anonymiserade registerdata från bland annat det nationella lagföringsregistret och flergenerationsregistret. Totalt ingick 21 566 män som dömts för sexbrott i Sverige mellan 1973 och 2009, exempelvis våldtäkt mot vuxen (6131 förövare) och övergrepp på barn (4465 förövare).
Forskarna tittade på andelen sexbrott hos pappor och bröder (helsyskon och halvsyskon på mammas eller pappas sida) till personer som dömts för sexbrott och jämförde med normalbefolkningen i samma åldersgrupper och med motsvarande släktband. Resultaten visar på en familjär anhopning av sexbrott, där ungefär 2,5 procent av bröder eller söner till dömda sexbrottsförövare själva döms för sexbrott. Motsvarande siffra för män i normalbefolkningen är ca 0,5 procent.
Med en väl beprövad statistisk beräkningsmodell undersökte forskarna också betydelsen av genetiska och miljömässiga faktorer för risken att dömas för sexuella övergrepp. De kunde då uppskatta att sexbrottslighet främst beror av genetiska faktorer (40 procent) och miljöfaktorer som familjemedlemmarna inte delar med varandra (ungefär 58 procent).
– Att ha en pappa eller bror som dömts för sexbrott gav mellan fyra och fem gånger högre risk för män att själva dömas för liknande brott, jämfört med män som inte hade en sexuellt aggressiv pappa eller bror, säger Niklas Långström.
Forskningen har finansierats av Kriminalvårdens FoU-enhet, Vetenskapsrådet, Wellcome Trust och CIHR Banting fellowship program. Niklas Långström är även nationell vetenskaplig rådgivare inom Kriminalvården.
”Sexual offending runs in families: A 37-year nationwide study”, Niklas Långström, Kelly M. Babchishin, Seena Fazel, Paul Lichtenstein Thomas Frisell, International Journal of Epidemiology, online 9 April 2015.
Kontaktinformation
Niklas Långström, psykiater och professor i psykiatrisk epidemiologi Mobil: 070-425 4133 E-post: niklas.langstrom@ki.se
Centrumet kommer att inrikta sig på bred molekylärmedicinsk forskning inom cancersjukdomar, metabola sjukdomar som diabetes, sjukdomar i hjärna och nervsystem, samt allvarliga infektioner. Dessa forskningsområden är erkänt starka vid Umeå universitet. En mycket viktig länk och resurs för dessa forskningsområden är den befolkningsbaserade biobank som finns vid Västerbottens läns landsting, Biobanken norr, som tillsammans med patientdata och information om släktförhållanden, så kallade genealogiska data, ger ett unikt forskningsunderlag.
Till det nya centrumet bidrar Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse med totalt upp till 175 miljoner kronor under perioden 2016-2024. Anslaget ska främst gå till karriärtjänster för unga forskare.
– Det är glädjande att Stiftelsen tillsammans med universitetet och regionen kan bygga upp ett centrum för molekylär medicin i Umeå. Stiftelsen har gjort liknade satsningar vid Göteborgs och Lunds universitet. Syftet är att stärka forskningen inom livsvetenskap på ett nationellt plan och skapa centra som kan samverka med Science for Life-laboratoriet i Stockholm-Uppsala för att återföra svensk forskning till en världsledande position inom området, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Vid Umeå universitet finns i dag etablerade excellenta forskningsnätverk inom molekylärmedicin och en lång tradition av så kallad translationell forskning, forskning där sjukdomsproblem som identifieras inom sjukvården blir basen för laboratoriebaserade undersökningar. Denna forskning sker genom nära samverkan mellan universitetet och Västerbottens läns landsting. Tillgången till ett stort biobanksmaterial, avancerade tekniska plattformar och forskningsinfrastrukturer ger det nya centrumet möjlighet att nå den absoluta forskningsfronten inom molekylär medicinsk forskning.
– Vi är mycket glada för att Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse väljer att lägga denna långsiktiga satsning i Umeå. Satsningen innebär att vi kan rekrytera unga excellenta forskare och stödja dessa i utvecklingen till ledande forskningsledare inom molekylärmedicin. Eftersom det molekylärmedicinska centrumet i Umeå också ska verka i nära samarbete med övriga planerade molekylärmedicinska centra i Sverige, får vi en rejäl nationell förstärkning av forskningen inom området, säger Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet.
Tydlig koppling till sjukvården
För att garantera att den forskning som bedrivs också får betydelse för patienterna ingår en mycket tydlig koppling till sjukvården i centrumets verksamhet. Utöver medlen från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kommer Umeå universitet och Västerbottens läns landsting under perioden 2016-2024 gå in med 80 miljoner kronor vardera.
– Det är extremt glädjande att vi får denna möjlighet att stärka forskningen inom universitet och landstinget på områden där vårt samarbete redan idag väcker internationell uppmärksamhet. Forskningsresultaten kommer svårt sjuka patientgrupper tillgodo samtidigt som vi genom denna satsning även får ett fördjupat samarbete med Life Science-industrin, säger Anders Sylvan, landstingsdirektör i Västerbottens läns landsting.
Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden
Mycket glädjande är att även Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland aviserar att man kommer att stödja satsningen på det nya molekylärmedicinska centrumet.
– För Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland, med sin inriktning på stöd till forskning i norra Sverige, är det utomordentligt glädjande att Umeå universitet nu kommer med i det nationella nätverk, som tack vare Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse etableras inom Life Science. Vi vet att Umeå universitet kommer att utgöra en värdefull nod i detta nätverk, som är en nationell kraftsamling inom molekylär medicin. Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland utlovar stöd till ett post doc-program för Umeå universitet som sitt bidrag till denna satsning, säger Carl Kempe ordförande i Kempestiftelserna och Roger Henriksson, ordförande i Cancerforskningsfonden i Norrland, i ett gemensamt uttalande.
Kontaktinformation
Lena Gustafsson, rektor, Umeå universitet. Telefon: 090-786 53 50. E-post: lena.gustafsson@umu.se. Anders Sylvan, landstingsdirektör, Västerbottens läns landsting. Telefon: 090-785 72 50. E-post: anders.sylvan@vll.se. Göran Sandberg, verkställande ledamot, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Telefon: 08-545 017 80. E-post: kaw@kaw.se. Carl Kempe, ordförande i Kempestiftelserna. Telefon: 070-590 36 93. Epost: info@kempe.com. Roger Henriksson, ordförande i Cancerforskningsfonden i Norrland. Telefon: 070-588 99 33. E-post: roger.henriksson@umu.se
Om god hälsa tidigt i livet innebär att människor blir mer produktiva när de investerar i sin hälsa senare i livet kan små initiala skillnader i hälsa mellan människor leda till stora långsiktiga skillnader. Små förbättringar i tidig hälsa kan därför vara av stort samhällsekonomiskt värde, förklarar Petter Lundborg, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tillsammans med forskarkollegorna Kaveh Majlesi, Martin Salm, Prashant Bharadwaj och Johan Vikström, leder han projektet Hälsa som humankapital: Avkastningen på tidiga investeringar. Ett mål med projektet är att utreda hur god hälsa tidigt i livet kan ge långsiktig ekonomisk avkastning.
Hälsa kan ses som ett slags humankapital som människor kan investera i och som kan genera en framtida avkastning. Vi kommer att studera den långsiktiga avkastningen på god hälsa tidigt i livet, och investeringar i hälsa, i termer av ekonomiska utfall, säger Petter.
Projektet är tänkt att generera ny och viktig kunskap på detta område, bland annat genom att länka samman anonymiserade hälsoregister och populationsregister.
2015 är andra året som Ragnar Söderbergs stiftelse, genom en allmän utlysning, beviljar anslag till projekt i ekonomiska vetenskaper. Första beviljningen skedde 2013. Då fick nationalekonomen Tommy Andersson, verksam på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, och hans projektgrupp anslag för forskning kring beteendeaspekter av institutionell design.
Kontaktinformation
Petter Lundborg, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tel. +46462228989 eller e-post: petter.lundborg@nek.lu.se
Studien visar att den tinande permafrosten inte kommer orsaka omedelbara klimateffekter men man poängterar att betydande mängder växthusgaser väntas frisläppas över kommande årtionden och för en lång tid framöver.
– Permafrosten kan liknas vid en stor frys som bevarat material i årtusenden. Den globala uppvärmningen har då samma effekt som att dra ut sladden. Det organiska kolet i marken börjar nedbrytas vilket leder till ökad produktion av växthusgaser, säger Gustaf Hugelius som är forskare vid institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och medförfattare till artikeln i Nature.
I nordliga permafrostområden finns mellan 1300-1600 miljarder ton organiskt kol i marken. Det motsvarar nästan två gånger allt kol som finns i växthusgaser i atmosfären. Vad forskarna nu gjort är att försöka fastställa hur stor andel av det frusna kolet som kan frisläppas, hur snabbt det kan ske samt i vilken form det kommer att ske. Resultaten visar att en del av det frusna kolet väntas tina och sedan succesivt frisläppas som koldioxid eller metan. Klimateffekten av detta kommer inte vara omedelbar men väntas vara betydande under det kommande århundradet och kommer fortgå under en mycket lång tid.
– De senaste åren har det gjorts stora framsteg och vi får en mer balanserad bild av hur stora riskerna för förändringar i det globala klimatet är. Samtidigt återstår många osäkerheter och frågetecken. Det rör sig om enorma, nästan outforskade områden och vi har stor brist på fältdata, säger Gustaf Hugelius.
Gustaf Hugelius leder även ett nytt forskningsprojekt där man har man en strategi för att komma runt bristen på fältdata. Forskarna utvecklar detaljerade modeller för några få utvalda områden där fältdata av hög kvalitet redan finns. Med stöd av denna nya kunskap ska sedan en global klimatmodell förbättras så att den kan modellera permafrost och dess klimatinverkan.
– Vi planerar nya expeditioner till områden i Kanada och Ryssland där tillgång på fältdata är liten eller obefintlig. Vi hoppas att den nya kunskapen kan leda till förbättringar i de globala klimatmodellernas kapacitet att förutsäga hur dessa avlägsna områden kan komma att påverka jordens klimat, säger Gustaf Hugelius.
FAKTA: PERMAFROST
Den korta sommaren i de arktiska områdena gör att tjälen i marken inte tinar fullständigt – det bildas lager i marken vars temperatur förblir under vattnets fryspunkt. Detta ständigt frusna tillstånd i marken kallas permafrost. Man säger att det råder permafrost när marktemperaturen är lägre än 0 °C under minst två år i följd.
Kontaktinformation
Malin Stenberg de Serves, kommunikatör Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet: 070-618 25 35 Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet. Tel: 070-797 29 52, email: gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Patienter som drabbats av akut kranskärlssjukdom har nästan tre gånger större chans att förbättras om de får vård utifrån ett personcentrerat synsätt jämfört med traditionell vård. Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin i en studie med 199 hjärtpatienter.
En personcentrerad vård innebär att personen, och inte patienten eller diagnosen, sätts i centrum för vården. Göteborgs universitets Centrum för personcentrerad vård, GPCC, hör till de forskargrupper som ligger längst fram i Europa när det gäller den personcentrerade vårdens tillämpning och effekter.
I sin senaste studie har forskarna följt 199 slumpvis utvalda patienter som rehabiliterats efter en akut kranskärlssjukdom, där hälften fått personcentrerad vård och hälften traditionell rehabilitering.
En uppföljning sex månader efter sjukdomstillfället visar att i gruppen som fick personcentrerad vård var chansen att förbättras 2,7 gånger större än i gruppen som fick traditionell vård.
– Förbättringen innebar att gruppen hade en större tilltro till den egna förmågan, att de återgick till arbete eller till tidigare aktivitetsnivå, och att de inte blev återinlagda på sjukhus för någon ny hjärthändelse, säger Andreas Fors, doktorand vid Sahlgrenska akademin och GPCC.
Konkret innebar den personcentrerade vården i studien att patient och vårdpersonal i samråd utformade en hälsoplan, som sedan följde patienten genom hela vårdkedjan.
– Hälsoplanen bygger alltid på patientens egen sjukdomsberättelse och blir ett viktigt redskap för att lyfta fram patientens egna resurser, hinder och möjligheter. Planen involverar även det stöd som behövs för att nå de individuella målen i rehabiliteringen, både från sociala nätverk och från vårdpersonalen, säger Andreas Fors.
Den aktuella studien är enligt forskarna den första i världen som prövat effekten av personcentrerad vård genom hela vårdkedjan av sjukhus, öppenvård och primärvård.
Artikeln Person-centred care after acute coronary syndrome, from hospital to primary care – a randomised controlled trial publiceras i tidskriften International Journal of Cardiology den 24:e mars 2015.
Länk till artikel
Kontaktinformation
Andreas Fors, doktorand vid Sahlgrenska akademin och GPCC, Göteborgs universitet 0709-115931 andreas.fors@gu.se
Vi har länge vetat vilka grupper som drabbas mest av dödsfall vid brand, men varför är inte klarlagt, säger Finn Nilson, universitetslektor i riskhantering. Vår nya studie visar att den grupp som det brinner mest hos inte är de som drabbas av flest dödsfall. Det säger oss att det förebyggande arbetet inte är så enkelt som att sätta upp fler brandvarnare. I kommande studier kommer vi att intervjua överlevande från svåra bränder för att få en klarare bild av vad som gjorde att de överlevde.
Risk att omkomma
Årligen orsakar bränder cirka 100 dödsfall i Sverige och kostnader på cirka 5 miljarder kronor. Tidigare forskning har visat att risken för att omkomma i bränder är högre bland äldre människor, bland män, funktionshindrade och låginkomsttagare. Det har dock inte varit känt om detta berott på att bränder är vanligare i dessa grupper eller om det är på grund av förmågan att hantera bränder som att risken att omkomma är högre.
Risk för bränder
I studien från Centrum för Personsäkerhet har det visat sig att risken för bränder, oavsett om någon skadats eller om räddningstjänsten varit där, inte är jämt fördelat över befolkningen. Risken för att det ska brinna i bostaden är högre bland de med hög utbildningsnivå samt hos personer födda utanför Norden. En lägre risk fanns hos äldre och hos de som bodde i hyresrätter.
Resultaten tyder på att trots att risken för brand är högre bland vissa grupper är det i andra grupper som risken att omkomma är störst, exempelvis äldre ensamboende män. Därmed kan det också konstateras att det från ett förebyggande perspektiv måste tänkas om, då bränder i sig inte är vanligare bland till exempel äldre och låginkomsttagare, men att de bränder som sker i dessa hem oftare leder till alvarliga skador eller dödsfall.
FAKTA
Studien är finansierad av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Kontaktinformation
För mera information kontakta Finn Nilsson, tel 0707 131 272 eller 054 700 2353 samt mejl finn.nilson@kau.se
– Tidig upptäckt av demens är viktigt av flera skäl. Förutom att läkemedelsbehandling kan inledas ökar möjligheterna att sätta in rätt stöd till patienter och anhöriga, både träning och hjälpmedel som minskar risken för fallskador och underlättar vardagen, säger Ylva Cedervall, sjukgymnast på minnes- och geriatrikmottagningen, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet.
De viktigaste riskfaktorerna för demens är hög ålder och ärftlighet. I takt med att andelen äldre i befolkningen stiger får allt fler en sådan diagnos. Av de cirka 500 patienter som utreds på minnesmottagningen vid Akademiska sjukhuset varje år får ungefär hälften en demensdiagnos.
I den aktuella studien, som startar i april, räknar forskarna med att inkludera 280 patienter på Akademiska sjukhuset och Falu lasarett som sökt vård för minnesutredning.
Det är känt att motoriken, främst gången, påverkas tidigt vid demens. Deltagarna kommer att få göra ett gångtest, samtidigt som de gör en muntlig uppgift. Vid demens kan det vara svårt att minnas uppgiften samtidigt som det tar längre tid att utföra den. Momenten under gångtestet kommer att filmas så att forskarna också kan studera förändringar i gångmönstret. Efter testet kommer man att jämföra resultaten för dem som får en diagnos och dem som inte utvecklar demens.
– Om gångtestet håller måttet är förhoppningen att det ska kunna användas ensamt eller som komplement till de screeningtester som görs inom demensutredningar i primärvården, men även inom kommunal vård och omsorg för att tidigt upptäcka kognitiv svikt. Vid behov kan patienterna remitteras till en specialistmottagning för en utvidgad minnesutredning, säger Ylva Cedervall.
– En fördel med ett gångtest är att det kan upplevas mindre pressande än ett minnestest och kan utföras av fysioterapeuter/sjukgymnaster i olika vårdsammanhang. Därför tror vi att det kan bli ett bra komplement i vården som ökar möjligheterna att fånga in fler patienter med begynnande demens tidigt, avrundar hon.
Kontaktinformation
Ylva Cedervall, sjukgymnast på minnes- och geriatrikmottagningen, Akademiska sjukhuset och forskare, Uppsala universitet, 018-611 72 35. Anna Cristina Åberg, fysioterapeut och docent, Högskolan Dalarna, 023-778082. Elisabeth Tysk, presschef, Akademiska sjukhuset, 070-622 24 21
Nu startar Innventia projektet ”A Cellulose-Based Society”. Vi menar att en cirkulär bioekonomi i framtidens samhälle till stor del kommer att vara baserad på cellulosa. Cellulosan är naturens vanligaste förekommande byggsten. Det är den största beståndsdelen i växters cellväggar men finns även i vissa bakterier, svampar, alger och vattenlevande organismer. Skogsindustrin har länge arbetat med resurseffektiva processer för storskalig tillverkning av produkter som ligger till grunden för dagens samhälle. Papper är en del av allas vardag, i form av förpackningsmaterial, mjukpapper och som ett stöd för interaktion bland människor, lärande, kreativitet och innovation. Långt före den industriella papperstillverkningen har människor i alla kulturer använt sig av cellulosan som byggmaterial och för att förse hushållen med värme.
En av vår tids största utmaningar är klimatfrågan, därför satsas stora forskningsresurser på att ersätta de gamla fossila materialen med förnyelsebara. Behovet av en övergång till ett mer hållbart samhälle blir allt tydligare och efterfrågan på biobaserade innovationer växer starkt.
Vägen mot framtiden behöver kartläggas med både möjligheter och utmaningar som samhället står inför. I den cellulosabaserade ekonomin är cellulosan nyckelmolekylen i förädlingskedjan men i kedjan ingår även ett ansvarsfullt skogsbruk och att tillgodogöra sig sidoströmmar som förädling av lignin och hemicellulosa i alla dess former.
Projektet kommer att skapa en framtidskarta för den nya cellulosabaserade bioekonomin genom att undersöka och beskriva dagens trender och drivkrafter, intervjua experter och konsumenter och samtala med aktörer och samarbetspartner globalt. Resultaten kommer att presenteras i en ”Innventia Global Outlook”-rapport under 2016.
– Hela bioekonomin kretsar runt cellulosans fantastiska egenskaper och möjligheter. Nu gäller det att ta vara på dessa möjligheter. Den framtidskarta vi skapar blir en hjälp på vägen, säger Birgitta Sundblad, vd vid Innventia.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Marco Lucisano, projektledare för A Cellulose-Based Society, tel. 0768 767285, marco.lucisano@innventia.com.
Proteinet ifråga kallas TGFBR2 och har till uppgift att underlätta cellers respons på vissa signalproteiner.
I den aktuella studien, som presenteras av American Association for Cancer Research, visar forskare från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet att proteinet kan användas som en markör för att identifiera patienter som är resistenta mot Tamoxifen, och som därmed inte kan dra nytta av hormonbehandlingen enbart utan kräver kompletterande behandlingar.
Östrogen är ett viktigt hormon som får bröstceller att växa och dela sig. De signalproteiner som TGFBR2-proteinet påverkar kallas TGF-beta och har en motsatt, tillväxthämmande effekt. Men östrogenhormonerna och signalproteinerna samverkar med varandra, vilket innebär att om signalproteinernas aktivitet störs påverkas aktiveringen av östrogen.
Forskarna Susann Busch och Göran Landberg har i sin studie analyserat tumörprover från 276 patienter som fram till 1991 fick ta emot tamoxifen i två år och jämfört med resultaten hos 288 patienter som inte fick motsvarande behandling.
Hos kvinnor med så kallad hormonkänslig bröstcancer, som behandlades med Tamoxifen och vars tumörer dessutom hade låga nivåer av TGFBR2, var överlevnaden bland patienter utan återfall 73 procent lägre än hos de vars tumörer hade höga nivåer av TGFBR2.
Genom en serie laboratorieexperiment kan Göteborgsforskarna visa att om TGFBR2 helt raderades ur cellen blev behandling med östrogen och tamoxifen verkningslös. Låga förekomster av TGFBR2 har enligt studierna också en direkt koppling till utvecklingen av läkemedelsresistens.
FAKTA
Artikeln Loss of TGF Beta Receptor 2 Expression Impairs Estrogen Response and Confers Tamoxifen Resistance publiceras i American Association for Cancer Research tidskrift den 1 april.
Länk till AACR: http://www.aacr.org/Pages/Home.aspx
Studien finansierades av Svenska Cancerfonden, Breakthrough Breast Cancer (Storbritannien) och det nationella forskningsprogrammet Biocare.
Kontaktinformation
Susann Busch, forskare vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Cancer Center, Göteborgs universitet 0723-105708 031-105 708 susann.busch@gu.se
Forskaren Sofia Kjellström gjorde enkäter med personal på äldreboenden och inom hemtjänst och upptäckte att det gick att placera in svaren i tre grupper som hade tre olika värdesystem. Värdesystemet var det som styrde personens uppfattning om etik och moral, och spelade mycket större roll än faktorer som ålder, kön, utbildning och arbetslivserfarenhet.
De som ingick i den första gruppen tyckte att regler, rutiner och personalens arbetsvillkor skulle styra de äldres möjlighet till självbestämmande. De tänkte också mycket på hur de själva skulle vilja bli omhändertagna som gamla. De allra flesta av de som svarade på enkäten ingick i den här gruppen.
I den andra gruppen var man mer benägen att uppskatta självbestämmande och delaktighet bland de äldre. Man prioriterade dialog och samarbete med den äldre personen när beslut skulle fattas.
Den tredje gruppen var den minsta. Bara 17% av de tillfrågade ingick i den här gruppen, som ansåg att man skulle låta de äldre bestämma själva i så stor utsträckning som det bara var möjligt och att de skulle få vara delaktiga i alla beslutsprocesser.
Det här visar på ett problem inom äldrevården idag. De lagstadgade målen för äldreomsorgen stämmer överens med den tredje gruppens värdesystem, men bara en liten del av personalen inom vården är alltså inställda på att arbeta på det här sättet.
– Personal med värdesystem 1 var i majoritet i studien och de har svårt att leva upp till de krav på delaktighet för äldre som är lagstadgat, säger Sofia Kjellström.
Personer som ingick i grupp 1 gav också uttryck för en ”vi och dom” – attityd, där ”vi” var personalgruppen och ”dom” de äldre.
Det här är ett problem som ställer stora krav på ledarskap inom äldreomsorgen.
– En förtroendeingivande och tydlig ledare har möjlighet att förändra värdesystemet hos personalen så att den grupp man identifierar sig med består av både personalen och de äldre. En sådan förändring av värdesystemet skulle med all säkerhet vara till gagn för de äldre, säger Sofia Kjellström
FAKTA
Studien presenteras i: Kjellström, Sofia & Per Sjölander, The level of development of nursing assistants‘ value system predicts their views on paternalistic care and personal autonomy, International Journal of Ageing and Later Life 2015 9(1): 35-68
Om nationell värdegrund för äldreomsorg
Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund) 5 kap. 4§ socialtjänstlagen (2001:453), SoL.
För att uppnå det behöver äldreomsorgen bland annat värna och respektera den enskilda personens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning.
Kontaktinformation
Presskontakter: Maria Arpe, telefon: 070-380 21 06, mobil: 036-10 10 78, epost: maria.arpe@hs.hj.se och Sofie Sääf, telefon 0722-340626, e-post: sofie.saaf@hs.hj.se
