Den nya versionen av Skogsskada innehåller fler trädarter och fler beskrivningar av skadeorsaker. Samtidigt har det blivit enklare för användare att rapportera in skogsskador (se fakta nedan).
– På våren kan tallskytteangrepp oroa när tallföryngringen lyser röd, men oftast blir inte skadorna så allvarliga. Det är årsbarren från fjolåret som angrips, inte skottet och knopparna, de kan utvecklas normalt, berättar Pia Barklund, expert på svamppatogener.
Rådgivningen om insekts-, svamp, vilt- och väderleksskador drivs av en rad experter vid institutionerna för ekologi, skoglig mykologi och växtpatologi samt vilt, fisk och miljö på SLU.
– Skogsskada kommer att hjälpa oss att sprida och dela kunskapen om skogsskador i samhället, särskilt bland skogsvårdsorganisationer och skogsägare, säger Åke Lindelöw, fältentomolog vid SLU, och en av experterna bakom tjänsten.
En förhoppning med verktyget är att fler ska rapportera in sina observationer av skogsskador.
– Drömscenariot är att vi i framtiden genom Skogsskada ska kunna fånga upp och kartlägga nya skador och fenomen på ett bättre sätt, som underlag för åtgärder, säger Åke Lindelöw.
Ett allt mer uppmärksammat fenomen är att inströmningen av nya skadeinsekter och patogener ökar, bland annat beroende på ökad handel med växter och ett förändrat klimat. I genomsnitt får Europa in 6-8 nya skogsskadegörare per år.
– Lärkborre och tallsjukdomen Diplodia är exempel på nya arter som vi behöver hålla ögonen på. Ju fler ögon i skogen desto bättre, säger Åke Lindelöw.
Skogsskada: www.slu.se/skogsskada
FAKTA
Innehållet i Skogsskada är utökat så att alla skogsträd som används i skogsbruk är inkluderade och antalet skadeorsaker är också fler. Det rör sig totalt om ett 40-tal trädslag och cirka 300 skadeorsaker (vilt, svampar, insekter, andra).
Inrapporteringen av skogsskador har förenklats. Det går nu att skicka med bilder i skaderapporten och att ange skadeposition som en punkt eller ett område. För den som väljer att registrera sig som rapportör är det enklare att rapportera. Det finns också en ny geografisk sökfunktion för skador. Där kan användare välja att filtrera skador för valfritt område, kommun, län och skogsstyrelsedistrikt. Uppgifterna kan som tidigare exporteras för vidare bearbetning hos användaren.
Kontaktinformation
Åke Lindelöw (skador av insekter), ake.lindelow@slu.se, mobil 070-64333 17, tel. 018-672337. Pia Barklund (skador av svampar och väder-/vindskador) pia.barklund@telia.com, mobil 0708-741952. Skogsskada har tagits fram inom ramen för SLU:s fortlöpande miljöanalys, program Skog
Intresset för att använda online (eller webbaserade) metoder för att fånga upp kundernas engagemang ökar hos företag i många branscher. Att tillämpa den här typen av metoder för kundengagemang gör företagen mer innovativa och minskar kostnaderna för att få kontakt med en kundbas från olika delar av världen.
I avhandlingen Web-enabled customer involvement in innovation activities: a firm´s perspective, i ämnet industriell ekonomi, fokuserar Natalia Ryzhkova på de utmaningar som företagen ställs inför när de ska dra nytta av online-metoder för kundengagemang. Resultaten i avhandlingen visar att företagen bör utveckla tre typer av ledningskompetens för att hantera utmaningarna och den ger också svar på hur ledningen bör agera. Avhandlingen visar också att webbaserade metoder kan öka företagets sannolikhet till att införa tjänsteinnovationer.
Natalia Ryzhkova menar att företagen kan ha god nytta av de insikter som kommer fram i avhandlingen då de ska besluta om att införa och hantera webbaserade metoder för kundengagemang.
FAKTA
Disputationen är öppen för allmänheten. Dag: Fredagen den 17 april. Kl 10:00. Sal J1650, hus J, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona. Vänligen observera att det inte går att komma in i salen efter att disputationen startat.
Kontaktinformation
Natalia Ryzhkova, via e-post: natalia.ryzhkova@bth.se eller via telefon: 0455-38 56 05.
I den forskning som jag och mina kollegor bedriver har vi tagit utgångspunkt i en av världens stora utmaningar med ambitionen att lösningarna ska bidra till en hållbar utveckling, säger Helen Williams, universitetslektor i miljö- och energisystem på Karlstads universitet. För att se möjligheterna och bli riktigt innovativa så tror vi att vi behöver prata mer om förpackningens tjänster, det vill säga vad den gör för olika användare och inte bara prata om material och återvinning. Ur det större perspektivet och när man räknar på det miljömässigt kan förpackningen bli en miljöhjälte istället för en miljöbov.
Stor miljöpåverkan och mycket mat slängs
Livsmedelskonsumtionen står för nästan en tredjedel av hushållens miljöpåverkan där odling av mat står för den största delen även om förädling, transporter och förpackningar också har betydelse. Någonstans mellan 30-50 procent av den framtagna maten äts aldrig upp av oss människor. Världen behöver förändras, utvecklas och det nästan lika mycket i de rika delarna som i de fattigaste.
Redan om 15 år då vi kommer att vara cirka 8,3 miljarder människor måste vi ha ändrat både inställning och beteenden för att vara på rätt väg mot en värld där vi tar bättre hand om jordklotet och om varandra.
Bättre förpackningar kan minska miljöpåverkan
Både för miljön skull och för framtida generationer behöver vi bättre förpackningar som bidrar till att mer mat äts upp. För ingen vill slänga mat, varken 2015 eller 2030. Med förpackningar som bidrar till bättre skydd, är lättare att öppna och tömma, och finns i den storlek som efterfrågas så är det möjligt att öka miljöpåverkan hos själva förpackningen till förmån för att lösa det större problemet. Om vi tar ost som exempel och om vi verkligen slösar med förpackning så att en ny lösning får fördubblad klimatpåverkan mot dagens lösning, så skulle det motsvara ett minskat svinn av ost med 0,4 procent och det är inte mycket, bara 2,5 g om vi utgår från en ostbit på 600 g. Därför kan färdigskivad ost vara motiverad klimatmässigt, förutsatt att den minskar mängden ost som slängs.
Att göra en hjälte av en bov sker inte av sig självt, möjligheterna är stora, hindren många, man om man förstår den stora problembilden och verkligen vill utveckla de funktioner som bidrar till ökade värden hos användare så kanske framtidens kartonger precis som sagans hjältar kan göra världen lite bättre.
Kontaktinformation
Helen Williams, universitetslektor i miljö- och energisystem, tel 0733 655 491 eller helen.williams@kau.se
Sedan de första svenska fallen noterades i början av 2000-talet har idag över 2000 patienter förts in i det nationella hjärtregistret under diagnosen brustet hjärta-syndrom, även kallat takotsubo av de japanska forskare som först beskrev syndromet.
En studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att takotsubo kan vara både vanligare och farligare än vad forskare och hjärtläkare trott.
I studien granskades data från drygt 15 000 patienter registrerade i det svenska hjärtregistret SWDEHEART. Av fallen hade 2,2 procent diagnostiserats med takotsubo, vilket enligt forskarna är fler än förväntat. Enligt studien noteras 3-5 nya fall i månaden bara på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och över 50 nya fall per månad i hela Sverige.
Sviterna av takotsubo har tidigare bedömts vara betydligt lindrigare än vid en vanlig hjärtinfarkt. Göteborgsstudien ger enligt forskaren Elmir Omerovic vid Sahlgrenska akademin anledning att omvärdera detta.
– Det finns fall där människor fått 80 procent av hjärtfunktionen utslagen men kunnat lämna sjukhuset några veckor senare med god prognos. Vår studie visar dock att dödligheten vid takotsubo både kortsiktigt och långsiktigt ligger på samma nivå som vid akut hjärtinfarkt, säger han.
Samtidigt som antalet fall stiger saknas nationella och internationella riktlinjer för hur takotsubo ska diagnosticeras, behandlas och följas upp inom vården. Detta kan enligt Elmir Omerovic leda till att många patienter utsätts för fara och att deras livskvalitet påverkas.
– Eftersom takotsubo är kliniskt mycket likt en akut hjärtinfarkt har det under många år inte diagnosticerats korrekt. Men patienterna skiljer sig avsevärt från de med akut hjärtinfarkt, vilket innebär att de läkemedel som används för behandling av akut hjärtinfarkt kan vara direkt skadliga för patienter med takotsubo, säger han.
De data som ingår i studien har hämtats ur det så kallade SWEDEHEART-registret, som är unikt i världen med sin registrering av takotsubo.
Artikeln Mortality in takotsubo syndrome is similar to mortality in myocardial infarction — A report from the SWEDEHEART1 registry publicerades i tidskriften International Journal of Cardiology den 17 mars 2015.
Länk till sammanfattning: http://www.internationaljournalofcardiology.com/article/S0167-5273%2815%2900401-5/abstract
FAKTA
Kännetecknet för takotsubo, och det som skiljer ut syndromet från en vanlig hjärtinfarkt, är att hjärtats kammare (oftast den vänstra) vidgar sig och antar en ballongliknande form som försämrar hjärtats pumpförmåga. Symptomen vid takotsubo liknar de vid en akut hjärtinfarkt, och visar sig som bröstsmärta, förhöjda värden av hjärtskademarkören troponin och onormalt EKG. I många fall har tillståndet visat sig övergående, där hjärtats form inom några dagar återgått till det normala, med följd att takotsubo-patienten återhämtar sig snabbare än en hjärtinfarktspatient. Vanligtvis lämnas inga bestående skador i hjärtat och återfallen är få.
Kontaktinformation
Elmir Omerovic, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 0704 560 787, 031-3427560, elmir@wlab.gu.se
I ungefär 10 procent av fallen beror ALS, amyotrofisk lateralskleros, på en ärftlig, dominant gen. Resterande 90 procent av fallen är sporadiska, och uppstår utan att forskarna vet varför.
För att råda bot på detta, genom att öka kunskapen om sjukdomens uppkomst och möjliga behandlingsmetoder men också kunna möjliggöra tidigare diagnoser än idag, så letar forskarna efter så kallade biomarkörer. Biomarkörer kan här beskrivas som gener och proteiner som är förändrade i relation till en viss sjukdom och som då kan användas som ledtrådar för att följa och förstå en sjukdom.
Ett exempel på en typisk biomarkör är ämnet triponin som utsöndras i blodet när en hjärtmuskel blivit skadad efter en hjärtinfarkt.
Anna Häggmark, forskare inom proteomik vid KTH och Science for Life Laboratory, ingår i forskningsprojektet där tre potentiella biomarkörer för ALS har identifierats i blod.
– Detta är intressanta och spännande ledtrådar. De tre proteinerna vi har funnit tycks representera olika aspekter av denna sjukdoms utveckling. Efter att vi utvärderat biomarkörernas betydelse för ALS kan det kanske visa sig att de kan hjälpa till att göra diagnostisering av sjukdomen enklare, och kanske till och med utgöra måltavlor för medicinering för de som drabbats av ALS, säger Anna Häggmark.
Idag finns det inga tillförlitliga markörer för ALS, sjukdomen som först skadar nervcellerna och så småningom förstör dem. Det gör upptäckt och behandling av sjukdomen svår. ALS-patienternas muskler förtvinas med förlamning som resultat. Eftersom det bara är de motoriska nervcellerna som angrips, påverkas inte medvetandet.
Anna Häggmark förklarar att ett av de tre proteinerna, vid namn NEFM, är en strukturell komponent i nervcellerna i både det perifera och det centrala nervsystemet. Om proteinet återfinns i blodplasman kan det vara en indikator på att nervtrådar har dött.
RGS18 är ett signalprotein. En ökad mängd av detta protein i blodet kan tyda på att det läckt ut från förtvinad muskelmassa kopplat till en ALS-diagnos.
Studien visar vidare att förekomsten av det tredje proteinet vid namn SLC25A20 även det kan vara en länk till sjukdomen.
För patientmaterialet står forskningsgruppens samarbetspartner på Medical University of Warsaw i Polen och studien är baserad på blodplasma från 367 ALS-patienter och 101 friska personer. Förekomsten av 278 proteiner har analyserats med hjälp av 352 antikroppar från Human Protein Atlas-projektet.
– Så vitt vi vet så är detta den mest omfattande blodplasmastudien som gjorts inom ramen för ALS när det kommer till antalet patienter, säger Anna Häggmark.
Forskarna kommer att jobba vidare med att verifiera forskningsresultatet och öka förståelsen om dessa tre proteiners roll i ALS. Detta bland annat genom att jobba med ett utökat antal prover från bland annat från Polen, Tyskland och Sverige.
– Vi kommer även att titta på om dessa proteiner är specifikt förknippade med ALS eller om de också är intressanta inom andra neurologiska sjukdomar, säger Anna Häggmark.
Här hittar du mer information om Anna Häggmarks forskning: www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4184557/
Kontaktinformation
Anna Häggmark på 070 – 738 06 67 eller anna.haggmark@scilifelab.se.
De politiska partiernas interndemokrati och deras sätt att bedriva valkampanjer är två teman i en ny bok om svenska partier och partisystem som i dagarna kommer ut på Studentlitteratur. Två av Mittuniversitetets forskare medverkar i antologin, Niklas Bolin, universitetslektor i statsvetenskap och Lars Nord, professor i politisk kommunikation.
De politiska partiernas interndemokrati diskuteras av Niklas Bolin. Fokus i kapitlet ligger på partiernas formellt sett högsta beslutande organ -partikongressen – och på vilket sätt som den anses vara central för interndemokratiska beslutsprocesser.
– Samtidigt som det oftast anses vara eftersträvansvärt att partier är internt demokratiska finns en uppfattning om att de har blivit allt mer toppstyrda organisationer. Men även om ledningar har betydande manöverutrymme är medlemmarna i de svenska partierna inte utan inflytande, säger Niklas Bolin.
Partiernas sätt att bedriva valkampanjer analyseras av Lars Nord, som i sitt kapitel beskriver hur svenska valkampanjer utvecklats över tid och vilken betydelse inflytande från andra länder, inte minst USA, haft på utvecklingen av de svenska valrörelserna.
– Alla partier i Sverige, från höger till vänster, har blivit mer professionella i sitt sätt att kampanja, men alla metoder och kampanjtekniker fungerar inte bland de svenska väljarna som till exempel välregisserade massmöten eller negativ tv-reklam, säger Lars Nord.
Redaktör för boken är docent Magnus Hagevi, Linnéuniversitetet. Mer information om boken ”Partier och partisystem” och kapitlen om de svenska partiernas arbete, internt och i valkampanjer, kan fås via förlagets webbplats eller direkt från författarna.
Kontaktinformation
Niklas Bolin, 060-14 86 11, e-post: niklas.bolin@miun.se Lars Nord, 070-550 93 33, e-post: lars.nord@miun.se
Fånggrödor, eller mellangrödor, har använts med gott resultat i framförallt södra Sverige under 10–15 år i syfte att minska utlakningen av kväve från jordbruksmark. Vanligtvis används rajgräs som sås in i huvudgrödan på våren. Förutom att minska kväveutlakningen har fånggrödorna även andra positiva egenskaper, såsom att begränsa erosion, öka den biologiska mångfalden och förbättra markstrukturen.<
Rajgräset växer och tar upp kväve huvudsakligen under hösten, efter det att huvudgrödan har skördats. Genom att förlänga perioden av fotosyntes ökar fånggrödorna inlagringen av atmosfäriskt kol i växtmaterial som sedan blandas in i jorden. Enligt SLU-forskarnas beräkningar kommer ungefär en tredjedel av det kol som tagits upp i fånggrödan att lagras in som stabilt humus i marken. På detta sätt ökar mullhalten i jorden, och kolet kommer att för mycket lång tid vara borta från atmosfären.
Tre års odling av fånggrödor kan bidra till att det binds in ett ton kol per hektar. Det krävs dock ungefär 12 hektar fånggrödor för att balansera koldioxid-utsläppen från varje svensk.
Forskarna bakom studien kommer från institutionerna för ekologi respektive mark & miljö vid SLU. Resultaten redovisas i aprilnumret av den vetenskapliga tidskriften Geoderma Regional.
Artikeln finns här
Effect of perennial ryegrass cover crop on soil organic carbon stocks in southern Sweden. Geoderma Regional 4 (2015), 126–133. Christopher Poeplau, Helena Aronsson, Åsa Myrbeck & Thomas Kätterer. (doi:10.1016/j.geodrs.2015.01.004)
Kontaktinformation
Thomas Kätterer, professor Inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 24 25, thomas.katterer@slu.se
– En av mina studier visar att anställda som upplever orättvisa på jobbet har svårt att släppa jobb-relaterade tankar, de oroar sig och grubblar. En konsekvens av att inte kunna släppa tankar på jobbet är att kroppen kan ha svårare för att återhämta sig vilket är en riskfaktor för att utveckla sjukdomar och försämrad hälsa, säger Constanze Eib vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet som i sin avhandling valt att titta närmare på hur känslan av rättvisa påverkar anställda.
Enkätstudien som Constanze Eibs avhandling bygger på är gjord på ett stort konsultföretag. Den visar att vissa människor mer än andra riskerar att grubbla och ha svårt att släppa tankarna. Det är de människor som ältar jobbet och upplever att de själva inte kan påverka händelser, de har så kallat externt kontrollfokus. Personer med externt kontrollfokus tror att utfallet av olika händelser avgörs av andra personers agerande eller helt enkelt på tur eller otur.
Constanze Eib har även studerat hur chefers rättvisebeteende påverkar deras hälsa. Studien visade att när chefer är övertygade om att de har ett moraliskt ansvar för att bete sig rättvist mot sina anställda, beter de sig också mer rättvist. Också är det viktigt att cheferna har utvecklat en övertygelse att vara rättvist vilket gör det lättare att följer regler av rättvisa. När det gäller konsekvenser för chefers hälsa visade det sig att det finns både positiva och negativa konsekvenser, beroende på vilken typ av rättvisa det handlar om. De chefer som uppgav att de försökte behandla sina anställda på ett särskilt respektfullt och hövligt sätt skattade själva sin hälsa högt. De chefer som angav att de beter sig på ett informativt rättvist sätt och bland annat tar sig tid att förklara och ge information i god tid visade sig ha sämre självskattade hälsa och sömn.
– Rättviseupplevelser och rättvisebeteende påverkar både anställdas och chefers hälsa. Att uppleva organisationen och chefen som rättvis är mycket viktigt för anställda. Samtidigt är det inte alltid lätt att behandla alla anställda på ett rättvist sätt, och för en chef kan det kosta mycket energi att göra det. Nästa steg inom det här forskningsområdet är att utveckla handlingsstrategier för anställda så att orättviseupplevelser blir mindre ohälsosamma, samt interventioner för att göra det enklare för chefer att bete sig på ett rättvist sätt, säger Constanze Eib.
Avhandlingens namn: Processes of organizational justice: Insights into the perception and enactment of justice. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-114113.
Kontaktinformation
Constanze Eib, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet: 076-93 89 621 e-post constanze.eib@psychology.su.se.
Kunskapsstyrning ska ses i ljuset av de reformer som genomsyrat offentlig sektor sedan början av 1990- talet och som brukar benämnas för New public managament. Kunskapsstyrning innebär att statliga myndigheter sammanställer och sprider evidensbaserad kunskap om vilka metoder och arbetssätt som ska användas i praktiken. Missbruksvården är ett av de områden där stora resurser satsats i form av särskilda projekt och utbildningar för att få praktiker att i högre grad använda evidensbaserade metoder. Styrningen innebär att samma sorts kunskap sprids till verksamheter som har olika organisatoriska och professionella förutsättningar.
Resultatet i avhandlingen visar att kunskapsstyrning inte är en oproblematisk styrform. Några komplikationer i relation till fältet missbruks- och beroendevård handlar om att vetenskaplig kunskap prioriteras i relation till praktisk kunskap. Vidare sprids kunskap i standardiserad form medan professionell yrkesutövning innebär att kunskap måste anpassas till klienters behov och livssituation.
– Dessutom innebär kunskapsstyrning en strävan mot homogenisering, säger Maria Alm. Samma metoder och arbetssätt ska användas inom hela missbruks- och beroendevården, samtidigt som det handlar om ett heterogent fält, där ansvaret för vården är uppdelad på flera huvudmän och flera professioner. Tvärtemot en strävan mot ökad likriktning visar resultatet att kunskapsstyrningen blir föremål för anpassning och tolkning till den lokala praktiken.
Maria Alm menar vidare att det kan finnas skäl att tvivla på att kunskapsstyrning kan fungera som ett medel för att bidra till kunskaps- och verksamhetsutveckling inom missbruks- och beroendevården. Strategier med detta syfte måste beakta lokala förhållanden i termer av organisatoriska och professionella villkor. Det krävs också att beslutsfattare är medvetna om hur dessa villkor samspelar med förutsättningar för lärande och tar hänsyn till detta vid planering och genomförande av olika insatser.
– Med tanke på de goda intentionerna, att med statliga och regionala insatser medverka till en kunskapsbaserad missbruks- och beroendevård, finns anledning att hoppas på en framtida förändring, där dessa villkor får ett tydligt genomslag, säger Maria Alm.
Utvecklingen tycks dock gå i en annan riktning genom att den statliga och centraliserade kunskapsstyrningen ytterligare förstärks. Exempel på det är inrättandet av ett gemensamt kunskapsråd för hälso- och sjukvård och socialtjänst, samtidigt som styrningen knyts till indikatorer och resurser. Detta innebär en styrning på distans där den kontext- och situationsbundna kunskapen riskerar att gå förlorad samtidigt som styrningen minskar professionernas handlingsutrymme. Istället för att bidra till kunskaps- och verksamhetsutveckling kan en tvingande form av kunskapsstyrning leda till försämrad kvalitet och effektivitet inom missbruks- och beroendevården, genom att utrymmet för organisationer och professioner att själva bedöma vad som är relevant kunskap och utveckla kunskap i relation till lokala förhållanden minskar.
Maria Alm är verksam som forskare och lärare vid institutionen för pedagogik vid Linnéuniversitetet.
Avhandlingen När kunskap ska styra – om organistoriska och professionella villkor för kunskapsstyrning inom missbruksvården försvaras fredagen den 17 april, kl. 10.15 i sal Homeros, Hus F, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Per-Olof Thång, Göteborgs universitet.
Avhandlingen kan beställas genom Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.
Kontaktinformation
Maria Alm, e-post: maria.alm@lnu.se, telefon 0470-70 8973
Livmodercancer är den vanligaste formen av gynekologisk cancer i Europa och Nordamerika och i Sverige drabbas årligen cirka 1400 kvinnor. Behandlingen baseras på att kirurgiskt avlägsna livmodern och eventuellt erbjuda cytostatikabehandling om risken för återfall i sjukdomen anses hög.
I den aktuella studien undersökte forskarna hur mycket av proteinet ASRGL1 som fanns i tumörcellerna i livmodercancer. Baserat på mängden ASRGL1 kunde forskarna skilja ut kvinnor med dålig prognos och hög risk för återfall från de patienter som klarade sig bättre efter operation. Studien utfördes som ett samarbete mellan forskare vid universiteten i Uppsala, Åbo och Bergen och baserades på material insamlat från 500 kvinnor som diagnostiserats med livmodercancer mellan åren 1981 och 2007.
Proteinet ASRGL1 är ett enzym som normalt finns i livmoderns friska celler. Resultaten från studien visar att patienter som helt eller delvis förlorat ASRGL1 i livmodertumörens cancerceller hade en mycket högre risk att dö i återfall av sjukdomen medan patienter med ett bibehållet högt uttryck av ASRGL1 löpte en betydligt lägre risk för återfall. Studien visade även att ASRGL1 var en oberoende prognostisk faktor även efter att man kompenserat för andra riskfaktorer som tumörstadium och tumörgrad.
Forskarna hoppas att analyser av ASRGL1 på sikt ska bli ett diagnostiskt verktyg inom sjukvården för att identifiera de kvinnor som löper högre risk för återfall och därför behöver intensivare behandling.
– Jag ser resultaten som ett första steg mot personlig behandling av livmodercancer. Idag drabbas cirka 10-15 procent av patienterna av återfall trots att de med klassisk diagnostik ansågs tillhöra lågriskkategorin. Genom att använda ASRGL1 skulle man ha större chans att identifiera sådana dolda högriskindivider och erbjuda dem aggressivare behandling efter operation, säger Per-Henrik Edqvist, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och försteförfattare till studien.
Fortsatta studier planeras nu för att bland annat undersöka om ASRGL1 även kan vara vägledande i vävnadsmaterial som tas innan operation.
– Våra resultat är lovande men det krävs mer forskning innan ASRGL1 kan accepteras som ett nytt diagnostiskt verktyg i sjukvården. Men förhoppningsvis kan det påskyndas av att det svenska bioteknikföretaget Atlas Antibodies visat intresse för att kommersialisera fynden, säger Per-Henrik Edqvist.
Studien är ett resultat av den decennielånga kartläggningen av människans proteiner, The Human Protein Atlas project, som bland annat utförts vid Uppsala universitet och vars resultat presenterades i höstas. Det var inom proteinatlasprojektet som uttrycket av ASRGL1-proteinet först kartlades i människokroppens normala vävnader och i olika former av cancer. Genom sökningar i proteinatlasens offentliga databas kunde därför ASRGL1 identifieras som en potentiell biomarkörskandidat.
– Proteinatlasprojektet möjliggjorde vår upptäckt och vår studie är ett utmärkt exempel på hur atlasen kan användas av forskare världen över för att hitta intressanta spår att följa upp, säger Per-Henrik Edqvist.
Studien har publicerats online i tidskriften Gynecologic Oncology.
Artikel: Loss of ASRGL1 expression is an independent biomarker for disease-specific survival in endometrioid endometrial carcinoma
Forskningsstudien har genomförts i samarbete med bioteknikföretaget Atlas Antibodies.
Forskarna ovan är knutna till Science for Life Laboratory (SciLifeLab). SciLifeLab är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.
Kontaktinformation
Per-Henrik Edqvist, 018 471 4483, 0735457760 per-henrik.edqvist@igp.uu.se
Risken för att insjukna i hjärt- och kärlsjukdom styrs av både genetiska faktorer och vår livsstil, där till exempel rökning och låg fysisk aktivitet är kända riskfaktorer. Men effekten av en förbättrad livsstil beror i stor utsträckning på vilka genvarianter vi bär på. Det visar en avhandling vid Sahlgrenska akademin.
I de aktuella studierna ingick 1 831 patienter som insjuknat i kranskärlssjukdom samt 5 175 kontrollpersoner från den vuxna befolkningen i Stockholms- och Göteborgsområdet.
Resultaten, som redovisas i doktoranden Jaana Gustavssons avhandling, visar att personer som bär på en särskild genvariant av genen APOE (apolipoprotein E) delvis är skyddade mot risken för hjärt-kärlsjukdom från både rökning och fysisk inaktivitet. Genvarianten bärs av ungefär 15 procent av alla svenskar.
Omvänt tycks personer med andra APOE genvarianter ha en ökad sjukdomsrisk från rökning och fysisk inaktivitet. Till exempel har kvinnor som bär på en genvariant kallad e4 en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom från rökning.
En annan gen som studerades var den så kallade ”fetma-genen” FTO.
– Våra resultat visar att de ungefär 60 procent som bär på en variant av FTO-genen inte bara har en ökad risk att utveckla övervikt/fetma, utan även en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom, säger doktoranden Jaana Gustavsson som presenterar rönen i sin avhandling:
– Sambandet verkar inte enbart vara en effekt av fetma, utan det tycks finnas andra, hittills okända, biologiska effekter till den ökade hjärt-kärlsjukdomsrisken.
Tidigare forskning har visat att en hälsosam livsstil, såsom ökad fysisk aktivitet och ett lägre fettintag, motverkar fetmagenens effekt på fetma. I avhandlingen studerades om detta gäller även för genens effekt på hjärt-kärlsjukdomsrisken. Något oväntat fann forskarna inga sådana tecken
– Den ökade sjukdomsrisken var densamma hos personer med låg och hög fysisk aktivitet. Genvariantens effekt på hjärt-kärlsjukdomsrisken tycks inte heller kunna motverkas av ett lägre intag av fett eller mättat fett, säger Jaana Gustavsson.
Med andra ord: även om mer motion och en hälsosam kost kan bromsa FTO-genvariantens fetmaeffekt tycks det inte motverka genvariantens effekt på hjärt-kärlsjukdom.
– Genom att kartlägga samspelet mellan genvarianter och livsstil får vi en ökad förståelse för de mekanismer som leder till hjärt-kärlsjukdom, och också varför en del personer tycks särskilt känsliga för en ohälsosam livsstil, säger Jaana Gustavsson.
Avhandlingen Genes, Lifestyle and Coronary Heart Disease Risk- Epidemiological interaction Studies försvarades vid en disputation den 27 mars.
Länk till avhandling: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/37999
Kontaktinformation
Jaana Gustavsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-786 62 85 0733-14 10 91 jaana.gustavsson@amm.gu.se Huvudhandledare: Fredrik Nyberg, 0702-61 92 26, fredrik.nyberg@amm.gu.se
Det är vetenskapligt beskrivet hur djur lär sig av varandra, så kallad social inlärning, vid en annalkande fara. Ett exempel är hur information om en fiende sprider sig i en fågelflock, som sedan kollektivt reagerar och flyr från platsen. Men enligt forskarna bakom den aktuella studien är betydelsen av social inlärning för att undvika faror är inte särskilt studerad hos människor.
– Vi ville förstå av hur dessa känslomässiga situationer, där det handlar om att undvika fara, fungerar hos människor. Det visade sig att två var för sig väldigt enkla psykologiska mekanismer, att å ena sidan lära sig av gruppen och å andra sidan att det är belönande att undvika fara, tillsammans kan ge en förklaring till hur vi skapar och upprätthåller normer och traditioner, säger Björn Lindström, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap.
Han har tillsammans med forskargruppsledaren Andreas Olsson genomfört fyra psykologiska experiment där 120 försökspersoner ingår. I det första försöket fick studiedeltagarna vid 20 tillfällen välja mellan två bilder, kallade A och B, på en skärm. De fick veta att de vid fel val skulle få en obehaglig elstöt, som de först fått känna på. Men i själva verket skulle inga elstötar delas ut, oavsett hur de svarade. Innan försökspersonerna gjorde sina val fick de på en film se en annan persons val, utan att få se konsekvensen av detta val. Den inspelade personen valde bild A varenda gång. Och det gjorde försökspersonerna också, i över 95 procent av sina svar. När studiedeltagarna i stället utlovades en möjlig belöning, en chans att vinna biobiljetter, då följde de valet som personen på filmen gjort endast till under 60 procent. Även i ett experiment där godtyckliga bestraffningar delades ut så sjönk följsamheten till filmpersonens svar till under 70 procent.
– Vår slutsats är att om man letar efter en belöning, då är man beredd att bryta mönstret, så den sociala inlärningen spelar mindre roll. Men om det handlar om att undvika en fara och den sociala inlärningen har gett bra resultat, då har det en kraftfull effekt på vårt beteende. Om den sociala inlärningen däremot inte skyddar mot faran, då är man också beredd att bryta mönstret, säger Andreas Olsson, docent och forskargruppsledare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
I den fjärde studien ville forskarna undersöka hur väl följsamheten till endast A-svar kunde ärvas från en person till en annan, under upplevt hot om elstöt som aldrig delades ut. De lät då tio försökspersoner var för sig titta på filmen där en person väljer endast A-svar och sedan göra sina val. Sedan fick tio nya försökspersoner se hur någon av de första försökspersonerna valt, fortfarande utan att få veta konsekvenserna. När fem generationer av försökspersoner gjort sina val efter att ha fått se svaren från någon i den föregående generationen, då var fortfarande 95 procent av svaren endast alternativ A.
– Det här är mekanismerna bakom hur vissa godtyckliga traditioner kan skapas och upprätthållas, som tabun kring mat, kläder eller beteenden som egentligen inte borde ha betydelse för gruppen eller individerna. I det här fallet skapade vi en svara-A-tradition som efter fem generationer var fortsatt stark. Ett godtyckligt förbud mot till exempel viss mat, som i dag inte behöver undvikas av några särskilda skäl, kan upprätthållas genom att individerna i gruppen fruktar hotet om de andras missaktning om de skulle börja äta den förbjudna maten, säger Björn Lindström.
Studien är finansierad med medel från Vetenskapsrådet och Europeiska Forskningsrådet (ERC, 284366, ELSI).
Publikation: ”Mechanisms of Social Avoidance Learning Can Explain the Emergence of Adaptive and Arbitrary Behavioral Traditions in Humans”. Björn Lindström och Andreas Olsson. Journal of Experimental Psychology: General, online 13 April 2015, doi: 10.1037/xge0000071
Kontaktinformation
Björn Lindström, forskare Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet Tel: 070-2225886 E-post: bjorn.lindstrom@ki.se Mer information om Andreas Olssons forskningsgrupp på Karolinska Institutet på: www.emotionlab.se
Diabetes bland barn ökar. Men orsaken till varför sjukdomen bryter ut är okänd. Man vet att genetiska anlag spelar roll och man misstänker att hygien, virusinfektioner och faktorer i kosten påverkar
– Nu har vi kunnat visa ytterligare en orsak. I vår studie kan vi se att barn som upplevt allvarliga händelser i form av exempelvis våld, dödsfall eller skilsmässa löper tre gånger så stor risk att utveckla typ 1- diabetes, säger Johnny Ludvigsson, professor i pediatrik vid Linköpings universitet.
Länge har man trott att traumatiska händelser kan bidra till diabetes, men nu har man alltså fått bevis.
Det som händer i vissa barn vid extrem stress är att den autoimmuna processen triggas igång, något som kanske aldrig hänt om de inte upplevt ett trauma. Forskarna såg redan för tio år sedan att barn i högre grad utvecklade antikroppar mot diabetes efter allvarliga livshändelser. Flera år senare har en del barn ur den gruppen utvecklat sjukdomen.
– Den här studien säger inte att man aldrig ska skilja sig. Man kan heller inte förhindra att någon dör. Detta är endast en faktor bland andra som bidrar till diabetes hos barn, säger Johnny Ludvigsson.
Resultaten bygger på ABIS-studien där 10 495 familjer från Östergötland, Jönköping, Blekinge och Kalmar län, med barn födda mellan 1997 och 1999, har följts under en lång tid. Data samlades regelbundet in från barnens födelse till dess att de var 14 år. Även föräldrarna fick uppge om de upplevde stress eller om de tyckte att de hade tillräckligt socialt stöd kring familjen.
– Detta säger oss att man bör vara medveten om att traumatiska händelser påverkar barn på många sätt. Kanske behöver familjer uppbackning av samhället på något sätt vid en skilsmässa eller vid andra stora händelser, säger Johnny Ludvigsson.
Kontaktinformation
Presskontakt: Åke Hjelm Telefon: 013 – 28 13 95
Christina Bergqvist är statsvetare i Uppsala och har i det RJ-finansierade projektet Vem tar hand om barnen? En jämförande studie av samspelet mellan politik och kultur för beslutsfattande i familjen undersökt hur institutioner och kulturella värderingar interagerar för de beslut föräldrar tar rörande vem som bör ta hand om små barn, hur föräldrar bör dela på omvårdnaden om barnen och när barnen bör börja barnomsorg/förskola.
– Vi har jämfört förhållandet mellan policies, normer och praktik i två mycket olikartade kulturella och institutionella kontexter, Tjeckien och Slovakien och Norge och Sverige, genom bland annat intervjuer med familjer om hur de resonerar omkring sina val av olika typer av familjepolitik, berättar Christina Bergqvist.
Frågorna utformades för att få förståelse för hur föräldrarna idealt skulle vilja göra och vad de faktisk tog hänsyn till när de beslutade om föräldraledighet, barnomsorg och arbete. Resultaten visar att det var ganska små skillnader mellan de intervjuade i Tjeckien och Slovakien, men några intressanta skillnader mellan svenskar och norrmän. Mer eller mindre alla intervjuade föräldrar i de båda nordiska länderna sade att idealt borde föräldrar dela på föräldraledigheten, vilket dock av olika anledningar inte var möjligt i praktiken.
– Svenska pappor tog ut längre föräldraledigheter, mer än de öronmärkta ”pappamånaderna”, och mer än norska pappor. Förklaringen är de incitament staten tillhandahåller! menar Christina Bergqvist
Förklaringen är att den svenska staten ger tydliga signaler om hur man bör göra. Svenska pappor måste exempelvis skriva under på att de överför sin tid till mamman om de inte tar ut sin andel. Det är en tydlig moralisk signal om att staten förväntar sig att papporna delar lika trots att det inte finns något ekonomiskt incitament att göra så.
FAKTA
I projektet har man också gjort jämförelser med Slovakien och Tjeckien. Läs mer om projektet i slutredovisningen på Riksbankens Jubileumsfonds webbplats
Kontaktinformation
Christina Bergqvist, Uppsala universitet per mail: Christina.Bergqvist@statsvet.uu.se. Presskontakt: Jenny Björkman. Telefon: 08 506 26 433 . Epost: jenny.bjorkman@rj.se
– Vi tror att de här resultaten kommer att väcka stor uppmärksamhet i forskarvärlden och sätta grafen på kartan för tillämpningar inom spinntroniska komponenter, säger Saroj Dash, som leder forskargruppen på Chalmers.
Spinntronik bygger på elektronernas kvanttillstånd och tekniken används redan idag i avancerade hårddiskar för datalagring. Men där behöver den spinnbaserade informationen bara förflytta sig några få nanometer, alltså miljondelar av en millimeter. Vilket är tur, eftersom samordnat spinn är en egenskap hos elektroner som i de flesta material är extremt kortlivad och ömtålig.
Det finns dock stora fördelar med att utnyttja spinn som informationsbärare, i stället för eller som komplement till elektrisk laddning. Spinntronik skulle bland annat kunna göra processorer betydligt snabbare och mindre energikrävande än vad de är idag.
Grafen är en lovande kandidat för att vidga användningen av spinntronik inom elektronikindustrin. Det tunna kolnätet är nämligen inte bara en utmärkt elektrisk ledare, utan har även teoretiskt en sällsynt förmåga att släppa fram elektroner med spinnet i behåll.
– I framtida spinnbaserade komponenter räknar man med att elektronerna måste kunna föra med sig sitt spinn flera tiotals mikrometer. Metaller, som aluminium eller koppar, har inga förutsättningar att klara detta. Grafen framstår som det enda möjliga materialet, säger Saroj Dash.
I dag tillverkas grafen kommersiellt av ett fåtal företag enligt några olika metoder, som alla befinner sig i en tidig utvecklingsfas.
Förenklat kan man säga att grafen av hög kvalitet bara kan fås fram i mycket små bitar, medan större grafenstycken tillverkas på ett sätt som antingen ger för låg kvalitet eller har andra nackdelar ur elektronikindustrins synvinkel.
Men den sanningen ställs nu på ända genom de resultat som presenteras av forskargruppen på Chalmers.
De har nämligen genomfört sina experiment på så kallat CVD-grafen, som tillverkas genom kemisk ångdeponering. Metoden ger grafen med en hel del rynkor, ojämnheter och andra defekter.
Men den har även fördelar: Det finns goda utsikter för produktion av stora grafenstycken i industriell skala. Grafenet kan också enkelt tas loss från den kopparfolie där det byggs upp och lyftas över på en kiselplatta – halvledarindustrins standardmaterial.
Trots att materialkvaliteten alltså är långt ifrån perfekt kan forskargruppen nu visa på parametrar för spin som är upp till sex gånger högre än vad som tidigare rapporterats för någon form av grafen på liknande underlag.
– Våra mätningar visar att spinnsignalen går fram i grafenkanaler som är upp till 16 mikrometer långa. Varaktigheten för det samordnade spinnet har uppmätts till över en nanosekund, säger chalmersforskaren Venkata Kamalakar som är artikelns försteförfattare.
– Detta är lovande eftersom det talar för att spinnparametrarna kan förbättras ytterligare i takt med att tillverkningsmetoden utvecklas.
Att forskarna fokuserar på hur långt spinnströmmen kan förmedlas ska inte tolkas som att det bara handlar om att skicka information i ett nytt material – alltså att ersätta metaller eller halvledare med grafen.
Målet är i stället ett helt nytt sätt att utföra logiska operationer och lagra information. Ett koncept som, om det lyckas, skulle ta den digitala tekniken ett steg bortom dagens beroende av halvledare.
– Grafen är en god ledare och saknar bandgap. Men inom spinntroniken behövs inga bandgap för att ställa om mellan på och av, etta och nolla. Det styrs i stället med hjälp av elektronströmmens upp- eller nerspinn, förklarar Saroj Dash.
Ett mål på kort sikt är nu att konstruera en logisk komponent – inte olik en transistor – uppbyggd av grafen och magnetiskt material.
Huruvida spinntroniken på sikt helt och hållet kan ersätta halvledartekniken är en öppen fråga – mycket forskning återstår. Men att grafen, med sina dubbla ledningsförmågor, kommer att finnas med i sammanhanget är högst sannolikt.
Bildtext: Forskarna har tillverkat spinntronik-komponenten i Nanotekniklaboratoriet på Chalmers tekniska högskola. Från vänster: Saroj Prasad Dash, Venkata Kamalakar Mutta och André Dankert.
Foto: Oscar Mattsson
FAKTA
Läs den vetenskapliga artikeln Long Distance Spin Communication in CVD Graphene. http://www.nature.com/naturecommunications
Forskargruppen på Chalmers
består av Saroj Dash, som leder gruppen, Venkata Kamalakar, som är artikelns försteförfattare, samt André Dankert och Christiaan Groenveld. Forskningen har finansierats av Chalmers styrkeområde Nanovetenskap och nanoteknik.
Detta är spinn
Spinn är en kvantmekanisk egenskap hos elementarpartiklar, som bland annat ger upphov till fenomenet magnetism. Spinnet kan vara antingen riktat upp eller ner. Bland elektroner i en normal elektrisk ström är spinnet slumpvis fördelat, strömmen bär ingen spinnsignal. Men med hjälp av magneter kan elektroner som matas in i en ledare polariseras, så att alla får spinnet riktat upp – eller ner. Man kan likna elektronerna vid en rad små kompassnålar, som alla pekar mot nord eller syd. Utmaningen är att upprätthålla denna ordning tillräckligt länge och över tillräckligt stora avstånd.
Därför funkar spinn i grafen
Elektronernas samordnade spin störs lätt av faktorer i omgivningen. Atomer och deras kristallstrukturer i det ledande materialet har ett elektriskt fält, som uppfattas som ett magnetfält av de elektroner som rusar förbi. Men eftersom kol är en så pass lätt atom, med bara sex protoner som sitter i en symmetrisk hexagonstruktur, blir denna magnetiska störning mycket begränsad.
Atomkärnans eget spinn är också en potentiell störningskälla. Men nettospinnet från kärnan är försumbart, tack vare att de flesta kolatomer är av isotopen C12, med lika många neutroner som protoner.
Tre sätt att tillverka grafen
Nobelpristagarna Geim och Novoselov tillverkade grafen från grafit med hjälp av vanlig hushållstejp. Liknande metoder används idag för att producera grafen av hög kvalitet. Men bitarna blir små.
Företaget Graphensic, som bildats av forskare vid Linköpings universitet, tillverkar grafen som ”odlas fram” ur ett underlag av kiselkarbid.
På Chalmers tillverkas grafen med metoden kemisk ångdeponering (CVD, chemical vapor depositition). I den aktuella studien har forskarna använt grafen som det spanska företaget Graphenea har tillverkat med kemisk ångdeponering.
Kontaktinformation
Venkata Kamalakar Mutta, forskare i kvantkomponentfysik, Chalmers, +46 31 772 51 70, venkata.mutta@chalmers.se. Saroj Dash, docent i kvantkomponentfysik, Chalmers, +46 31 772 51 70, saroj.dash@chalmers.se
Hops kan få praktisk betydelse på många områden, bland annat inom genforskningen. Jim Dowling nämner det svenska Lifegene-projektet, med mängder av livsstils- och gendata och det engelska The 100 000 Genomes Project med fokus på bland annat cancer. Kartläggning av DNA kräver mycket stor datorkapacitet.
Hops är en vidareutveckling av Hadoop – en plattform som används av
bland andra Yahoo, Facebook och Spotify för hantering av gigantiska
mängder data, så kallad Big Data.
– Systemet Hops har bättre egenskaper än alla andra Hadoop-distributioner på marknaden. Det är lättare att installera och skräddarsy, pålitligare och mer storskaligt. Bara Google har bättre verktyg men dem har ingen annan tillgång till, säger Jim Dowling, ledare av forskningsprojektet vid SICS och KTH.
Speciellt för Hops är lagringen av metadata
– I Hadoop är mängden metadata begränsad eftersom den måste få plats på en enda Javaprocessor i en dator. I Hops är den lagrad i MySQL Cluster som kan bestå av upp till 48 datorer. I Hops kan man upprätthålla integriteten mellan data och metadata – det är inte möjligt i befintliga plattformar av Hadoop, säger Jim Dowling.
Den nya plattformen är framtagen av en forskargrupp för distribuerade
system vid det svenska forskningsinstitutet SICS Swedish ICT, i
samarbete med Kungliga tekniska högskolan, KTH.
– En vanlig hårddisk på fyra terabyte kan lagra ungefär 20 personers fullständiga DNA-sekvenser, med Hops kan vi skräddarsy plattformar som klarar av hundratusentals personers DNA. Vi kan bygga kluster som motsvarar cirka 10 000 datorer jämfört med dagens maximala 3 500, säger Jim Dowling.
Helt andra verksamheter med behov av att bearbeta mängder med information är företag med digitala tjänster, som vill kunna följa kunderna användningsmönster för att anpassa sina tjänster. Både musikdistributören Spotify, med kluster på 1 100 datorer, och spelföretaget King, utvecklare av bland annat Candy Crush Saga, kan få användning för Hops, enligt Jim Dowling.
Hops står för ”Hadoop Open Platform-as-a-Service”. Hops på engelska betyder humle, därav logotypen.
Open source, eller öppen källkod, ger utvecklare möjlighet att lägga till funktioner och göra ändringar.
Distribuerade system innebär system med data utspridd på många datorer i ett kluster, system som av användaren uppfattas som ett enda sammanhängande system. Ett optimalt exempel är Internet.
Läs mer om Hops: http://www.hops.io/
SICS Swedish ICT är en obunden forskningsorganisation som ingår i institutsgruppen Swedish ICT Research – en del av RISE, Research Institutes of Sweden.
