Medicinteknikbranschen består till 95 procent av små och medelstora företag. Många av dem är nystartade och utvecklar banbrytande teknik för användning i sjukvården. Konkurrensen är global och i länder där den inhemska marknaden är liten, som till exempel Sverige, är det viktigt att ta sig ut på den internationella marknaden. Även om den potentiella efterfrågan för medicintekniska innovationer är global, har varje land olika sjukvårdssystem och olika regler och rutiner för hur ny medicinteknik subventioneras och implementeras.

Hélène Laurell, som nyligen lagt fram sin doktorsavhandling i ämnet, har utgått från medicinteknikbranschen för att undersöka hur unga företag internationaliseras. Resultaten visar att processen för att komma ut på en internationell marknad är i stor grad beroende av vilken bransch företaget tillhör.

– Att förstå vilken typ av kund företaget har, i kombination med vilken typ av produkt som säljs, har stor betydelse för hur snabbt och brett ett företag bör internationalisera sig, säger Hélène Laurell.

Att arbeta mot institutioner gör att internationaliseringen blir mer fokuserad, men också tar längre tid.

– Kombinationen av att ha helt nya medicintekniska produkter, och att sälja dem till en komplex kund som nationsspecifika sjukvårdsorganisationer, ger en komplicerad försäljningsprocess. Det gäller särskilt när produkten behöver subventioneras, eller evidens av olika slag behöver presenteras innan det kan bli tal om någon försäljning överhuvudtaget.

Nätverk är avgörande
Det avgörande för företagen i den här innovativa branschen, menar Hélène Laurell, har varit att hela tiden skapa nya nätverk. Till exempel är det viktigt att vara med på medicinska kongresser och mässor. Förutom kommersiella och sociala nätverk är det också viktigt att ha vetenskapliga, institutionella och åsiktsskapande nätverk. Företagets kompetens inom teknologi, marknadsföring och entreprenörskap måste även kompletteras med kunskap inom finans, vetenskap och olika regleringar.

Hélène Laurell, som är knuten till både Jönköping International Business School och Högskolan i Halmstad, försvarade framgångsrikt sin doktorsavhandling: The role of industry context for new venture internationalization – Evidence from the medical technology sector vid Jönköping International Business School den 24 april.

Kontaktinformation
Hélène Laurell, 0768–662266, E-post: helene.laurell@hh.se

I syfte att undersöka fenomenet hälsa inom skolors hälsofrämjande arbete har Karin Gunnarsson, Centrum för de humanistiska ämnenas didaktik vid Stockholms universitet, studerat skol- och hälsopolitiska policytexter samt det manualbaserade hälsofrämjande programmet Depression in Swedish adolescence, Disa, som riktar sig till alla flickor utifrån antagandet att hela gruppen löper risk att drabbas av depression.

I sin studie fann Karin Gunnarsson fyra olika uttryck för hälsa: hälsa som plats, som kompetens, som känslor och som könad kropp.

– Gemensamt för de fyra uttrycken är att det finns en stark önskan om att förändra eleverna. Både i policydokumenten och i Disa finns en strävan efter att eleverna behöver bli mer hälsosamma genom att förbättra sina förmågor och sin livsstil. I Disa handlade det främst om att eleverna först ska bli medvetna om att de har negativa tankar, till exempel kring skolarbetet, för att sedan lära sig att kontrollera sina tankar och känslor. När eleverna lärt sig såväl att kontrollera tankar och känslor som att resonera om sig själva på specifika sätt kommer de att bli hälsosamma.

På så sätt är inte Disa något passivt verktyg utan medskapare av tankar, känslor, kropp och hälsa. Eleverna kommer snabbt in i manualens logik och börjar tänka att de behöver förändras. Samtidigt ifrågasätter de matrisernas stelbenta utformning. Eleverna vill svara ”både och” när manualen vill ha enklare och tydligare svar, eller så protesterar de mot att det inte går att fylla i tankar och känslor i en liten specifik ruta. Att de instrumentella instruktionerna ifrågasätts och förhandlas visar hur skolans önskan om att kontrollera elevernas hälsa blir något imaginärt, något som snarare skapar ohälsa, menar Karin Gunnarsson.

– Både policydokumenten och Disa förenklar och förbiser komplexiteten kring hur hälsa och ohälsa skapas.

I stället för att förutsätta att en metod passar för alla borde fokus i hälsoarbetet flyttas från individerna till att mer uppmärksamma hur miljön, såsom rum, möbler, manualer, namnlappar, statistik och rapporter, är med och skapar hälsa. Det görs till en viss del i policydokumenten, men förbises helt i Disa, menar Karin Gunnarsson.

– Man måste kunna gå in i det hälsofrämjande arbetet utan generella antaganden om att förändra alla elever på specifika sätt. Eftersom det inte går att ha någon fast kunskap om de som deltar måste arbetet utformas genom ett varsamt och kollektivt experimenterande. Det innebär att inget kan tas för givet, att arbetet sker med nyfikenhet och osäkerhet om vad som sker utan att ha manualen som styrande verktyg.

Karin Gunnarsson disputerade den 4 juni med avhandlingen ”Med önskan om kontroll: Figurationer av hälsa i skolors hälsofrämjande arbete”.

Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
Karin Gunnarsson: 073-908 93 24, karin.gunnarsson@cehum.su.se

Avhandlingsstudien visar att lärare kan skapa en specifik form av kunskap om lärande och undervisning genom att utforska sin praktik. Denna specifika form beskrivs i avhandlingen som kunskap om lärandeobjekt eller vad eleverna behöver lära för att utveckla kunskaper om ett avgränsat ämnesinnehåll.

I studien deltog fyra matematiklärare. Trots att lärarna hade goda matematikkunskaper, en gedigen yrkeserfarenhet samt relativt goda insikter i matematikdidaktisk forskning lyckades lärarna inte med att utveckla elevernas kunskaper utifrån sina intentioner. Men kunskapen om lärandeobjektet blev mer kvalificerad och specificerad när lärare gemensamt och systematiskt analyserade sin undervisning och elevernas lärande. Under processen med gemensamma planeringar, genomförande och analys av lektioner identifierade de avgörande detaljer om elevers skilda förståelse av matematikinnehållet vilket bidrog till att de fick syn på avgörande skillnader om hur ämnesinnehållet kunde behandlas i undervisningen för att utveckla elevernas lärande.

– Formell matematikkunskap är inte tillräckligt för att lärare ska kunna undervisa så att ämnesinnehållet blir begripligt för eleverna. De behöver även vad som kallas pedagogical content knowledge (PCK), säger Pernilla Mårtensson.

I PCK-begreppet inkluderas bland annat kännedom om elevers (miss)uppfattningar, kunskap om styrdokument, kännedom om vilka exempel, metaforer, material och representationer som är lämpliga för att ämnesinnehållet ska bli förståeligt för andra. Men hur ska man veta vilken metafor eller vilket exempel som är bäst om man inte vet vad eleverna behöver lära? Kunskap om lärandeobjektet kan därför bidra med ny förståelse om vad PCK kan vara

Pernilla Mårtensson försvarade framgångsrikt sin doktorsavhandling Att få syn på avgörande skillnader: Lärares kunskap om lärandeobjektet den 8 maj 2015.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Pernilla Mårtensson, pernilla.martensson@hlk.hj.se, 0704-851057

Vi upplever ofta digitala medier, till exempel webbplatser, videospel, program och virtuella världar, som rumsliga företeelser som vi navigerar och förflyttar oss i.

När vi använder dessa digitala medier interagerar vi med både bilderna på skärmen och ljudet och ofta ligger någon typ av berättande till grund för vårt agerande.

Avhandlingen The Ergodic Revisited: Spatiality as a Governing Principle of Digital Literature undersöker vilken rumslighetens funktion har i fyra digitala, interaktiva litteraturverk. Dessa verk är Dreamaphage av Jason Nelson (2003), Last Meal Requested av Sachiko Hayashi (2003), Façade av Michael Mateas och Andrew Stern (2005), och Egypt: The Book of Going Forth by Day av MD Coverley (2006).

Verken undersöks genom närläsning och rumslig analys, i en modell som kombinerar berättande, design och interaktionsteorier. Resultatet visar att de rumsliga komponenterna i de digitala verken definierar såväl läsarens interaktion med verken, som de berättelser som blir resultatet av interaktionen. Detta är en av mycket få fördjupade studier grundade på närläsning av rumslighet i digital interaktiv litteratur.

I avhandlingen undersöks hur rumsliga representationer av städer och byggnader, och karaktärerna som finns i dem, påverkar oss att göra vissa val eller bidrar till att vi gör vissa tolkningar. Ur samspelet mellan det digitala mediet och användare uppstår sedan berättelser, som till stor del styrs av just rumsligheten.

Disputationen äger rum på fredag 5 juni, kl. 13:00 – 15:00, i Samhällsvetarhuset, Hörsal C, Umeå universitet. Opponent är Hans Kristian Rustad, försteamanuens, Høgskolen i Hedmark, Norge.

Avhandlingen finns publicerad digitalt

Kontaktinformation
Kontakt:James Barrett, james.barrett@umu.se

Medicinteknikbranschen består till 95 procent av små och medelstora företag. Många av dem är nystartade och utvecklar banbrytande teknik för användning i sjukvården. Konkurrensen är global och i länder där den inhemska marknaden är liten, som till exempel Sverige, är det viktigt att ta sig ut på den internationella marknaden.

Även om den potentiella efterfrågan för medicintekniska innovationer är global, har varje land olika sjukvårdssystem och olika regler och rutiner för hur ny medicinteknik subventioneras och implementeras.

I sin doktorsavhandling har Hélène Laurell utgått från medicinteknikbranschen för att undersöka hur unga företag internationaliseras. Resultaten visar att processen för att komma ut på en internationell marknad är i stor grad beroende av vilken bransch företaget tillhör.

– Att förstå vilken typ av kund företaget har, i kombination med vilken typ av produkt som säljs, har stor betydelse för hur snabbt och brett ett företag bör internationalisera sig, säger Hélène Laurell.

Att arbeta mot institutioner gör att internationaliseringen blir mer fokuserad, men också tar längre tid.

– Kombinationen av att ha helt nya medicintekniska produkter, och att sälja dem till en komplex kund som nationsspecifika sjukvårdsorganisationer, ger en komplicerad försäljningsprocess. Det gäller särskilt när produkten behöver subventioneras, eller evidens av olika slag behöver presenteras innan det kan bli tal om någon försäljning överhuvudtaget.

Det avgörande för företagen i den här innovativa branschen, menar Hélène Laurell, har varit att hela tiden skapa nya nätverk. Till exempel är det viktigt att vara med på medicinska kongresser och mässor. Förutom kommersiella och sociala nätverk är det också viktigt att ha vetenskapliga, institutionella och åsiktsskapande nätverk. Företagets kompetens inom teknologi, marknadsföring och entreprenörskap måste även kompletteras med kunskap inom finans, vetenskap och olika regleringar.

Hélène Laurell, som är knuten till både Jönköping International Business School och Högskolan i Halmstad, försvarade framgångsrikt sin doktorsavhandling The role of industry context for new venture internationalization – Evidence from the medical technology sector vid Jönköping International Business School den 24 april.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Héléne Laurell på 0768-662266 eller marie_helene.laurell@hh.se

I varje möte mellan pedagog och barn inom förskola och skola finns etiken inneboende i situationen. Men etiken är svår att diskutera och inte alltid lätt att peka på i olika händelser.

– Yrkesetiken handlar om att ha ett förhållningssätt till ansvaret i mångtydiga situationer, att väva samman barnets lärande med relationer och känslor, att inkludera varje barn, att använda egna erfarenheter för barnets bästa och att skapa en atmosfär av glädje, trygghet och respekt genom att sätta gränser. Yrkesetiken hindras eller försvåras av yttre faktorer men utvecklas när teori och praktik förs samman i reflektionen, säger Marita Cronqvist, avhandlingens författare och verksam vid Högskolan i Borås.

Hon har studerat erfarenheter av moral och etik hos lärarstudenter inom fyra olika lärarprogram under deras verksamhetsförlagda utbildning, utifrån de dilemman och utmaningar studenterna ställs inför, samt hur det går till när de lär yrkesetik.

Hennes resultat visar att etiken behandlas ytligt eller inte alls i didaktiska planeringar och på de seminarier som såväl förbereder som följer upp studenternas praktik på förskolor och skolor.

– Ska pedagogen fungera som förebild för barnen måste det personliga och det professionella föras samman i utbildningen, säger Marita Cronqvist.<br /><br />I hennes studie finns det många exempel på hur studenter relaterar till sin egen barndom, egna barn eller egen skolgång.

– Detta visar att tidigare erfarenheter inte kan förbises utan istället bör användas som en resurs i lärarutbildningen. Genom erfarenheterna formas utbildningen på olika sätt för enskilda studenter, säger hon.

Ansvaret för barn kan hanteras på en mängd olika sätt. För att klara av att hantera oförutsedda skeenden behöver lärarstudenten utveckla ett omdöme som bygger på de faktorer som uppmärksammas i situationen. Handlingar utförs utifrån hur situationen uppfattas och lärarstudenten måste ta ansvar för konsekvenserna.

– När exempelvis ett barn uttalar sig kränkande mot någon annan behöver lärarstudenten reagera snabbt utifrån hur yttrandet görs, hur allvarligt det är, vad som sagts tidigare och utifrån vilka som är inblandade. Beroende på hur studenten agerar blir konsekvenserna bra eller dåliga oavsett avsikten. Trots att konsekvenserna inte kan förutses måste studenten ändå ta ansvar för vad som händer och göra ytterligare val utifrån detta, säger Marita Cronqvist.

Med utgångspunkt i studien har en didaktisk modell, Didetik, skapats i syfte att stärka etikens synliggörande i både planering, genomförande och utvärdering av möten med barnen.

– Förhoppningen är att denna modell kan fungera som verktyg för att synliggöra och få igång en diskussion om yrkesetiken genom hela lärarutbildningen, både i högskoleförlagda kurser och under studenternas praktik, säger Marita Cronqvist.

Marita Cronqvist, som är anställd vid institutionen för pedagogik vid Högskolan i Borås, lägger fram sin avhandling Yrkesetik i lärarutbildning – en balanskonst vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet.

Disputationen sker fredagen den 12 juni klockan 13.00 i sal C203, Byggnad Balder, Allégatan 1, Högskolan I Borås.

Läs avhandlingen

Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För mer information: Marita Cronqvist, telefon: 033-435 4269, e-post: marita.cronqvist@hb.se

– Vi visar att man via några få enkla frågor kan förutspå risken för att dö inom fem år med större säkerhet än något annat sätt vi känner till idag. Vi tror vår studie, och den tillhörande riskkalkylatorn, kommer att bli ett viktigt verktyg för ett brett fält av forskare, men även för läkare, beslutfattare och allmänhet, säger Erik Ingelsson, professor vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien som nu publiceras i tidskriften the Lancet.

UK Biobank innehåller insamlade data, hela 655 variabler, från runt en halv miljon britter 40-70 år. Tidigare studier har genomförts av sambanden mellan en eller några få riskfaktorer och risken för framtida död, dock ingen baserad på ett så omfattande datamaterial. Erik Ingelsson och hans kollega Andrea Ganna gjorde en rad intressanta upptäckter:

1. De variabler som kunde förutsäga risken att dö bäst var överraskande nog inte i första hand biologiska mätvärden utan självskattade faktorer som ”självvärderad hälsa” eller ”promenadhastighet”. Risken att dö närmaste fem åren var till exempel 3.7 gånger högre vid låg promenadhastighet än vid normal hastighet. Och risken att dö ökade tydligt om man inte hade någon bil, vilket tolkas bero på socioekonomiska orsaker
2. De variabler som bäst förutsåg risken var inte desamma hos män och kvinnor, och säkerheten i förutsägelsen var generellt högre för män
3. När man studerande enbart helt friska personer var rökning den starkaste prediktorn för att dö inom fem år.
4. Risken för att dö av externa orsaker, såsom självmord eller olycksfall – man samlade också in data över dödsorsak – förutsågs bäst genom socioekonomiska och psykologiska faktorer
5. Prediktionen var generellt osäkrare för äldre än för yngre.

Forskarna gick vidare genom att låta en datoralgoritm plocka fram den kombination av enkätfrågor som hade allra högst träffsäkerhet. Resultatet blev 13 frågor för män och 11 för kvinnor, och utifrån svaren på dessa frågor kan man räkna ut en persons ”Ubble-ålder”. Är den lägre än den faktiska åldern betyder det att risken att dö är lägre än för genomsnittet för personer med samma kön och ålder. Forskarna har arbetat tillsammans med webbtekniker och designers för att utveckla ett enkelt och användarvänligt verktyg för att åskådliggöra resultaten samt för att kunna räkna ut risken att dö närmaste fem åren samt Ubble-åldern.

– Vi ser väldigt många som kan ha nytta av detta. Forskare kan använda det för att komma på hypoteser för uppföljande studier, läkare för att identifiera riskpatienter, beslutsfattare för att göra rätt hälsosatsningar och allmänheten för att lära sig mer om hälsa, säger Andrea Gunna.

Han betonar dock att studien endast visar statistiska samband, och understryker att den inte berör frågan om huruvida de olika variablerna orsakar död. Man ska också vara försiktig med att dra alltför omfattande slutsatser om en enskild individ, då den snarare visar genomsnittlig risk. Men att studien är så omfattande är viktigt inte minst mot bakgrund av alla larmrapporter om hälsorisker som bygger på sambandsstudier. Dessa är oftast för små för att ge någon tillförlitlig information.

– Verktyget kan nog bli användbart även för journalister i nyhetsvärderingen av en ny studie genom att de kan jämföra resultaten mot ett större datamaterial. Förhoppningsvis väljs små studier bort i nyhetsflödet istället för att orsaka oro i onödan.

Testa hälsoverktyget Ubble (UK Longevity Explorer):

Kontaktinformation
För frågor, kontakta Erik Ingelsson, tel: 070-7569422, email: erik.ingelsson@medsci.uu.se

Kvickrot är ett besvärligt flerårigt ogräs som kan orsaka stora skördeförluster i en mängd olika grödor, framförallt i områden med ett tempererat klimat, såsom Sverige. De vanligaste sätten att bekämpa ogräset är kemisk bekämpning respektive intensiv jordbearbetning, till exempel upprepad stubbearbetning följd av höstplöjning.

Nackdelen med mekanisk bekämpning är att det går åt mycket diesel och att jordbearbetningen kan orsaka stora kväveförluster. Björn Ringselle har i sitt doktorsarbete utvärderat metoder för att bekämpa kvickrot utan kemiska bekämpningsmedel, och med så låg bränsleåtgång och så lite kväveläckage som möjligt.

Fältförsök som syftade till att hitta optimala tidpunkter för jordbearbetning gav några oväntade resultat. Bland annat visade försöken att man utan dåligt samvete verkar kunna vänta några dagar med stubbearbetningen efter skörd.

– Man ska dock inte vänta för länge. När stubbearbetningen skedde 20 dagar efter skörd var bekämpningseffekten sämre, säger Björn Ringselle.

Att upprepa stubbearbetningen, vilket oftast rekommenderas idag, gav ingen ökad bekämpningseffekt eller ökning av kommande skörd, under de förhållanden som rådde i denna studie. Björn Ringselles slutsats av detta är att man inte rutinmässigt bör använda sig av upprepad stubbearbetning, utan endast då man har anledning att tro att höstförhållandena ger kvickroten möjlighet att lagra ner ett netto av energi om ingen ytterligare behandling görs.

­– Upprepad stubbearbetning bör alltså oftast vara en pålitlig metod mot kvickrot, men om man strävar efter en energieffektiv bekämpning bör denna anpassas efter mängden kvickrot på fältet och årsmånen, förtydligar Björn Ringselle.

I avhandlingen visade det sig också att mellangrödor kan utnyttjas för att trycka tillbaka kvickrot. Syftet med att så in mellangrödor är att de växer vidare när huvudgrödan har skördats och därmed minskar utlakningen av kväve, men dessutom kan de alltså förhindra att kvickrot får fritt spelrum på åkrarna.

– Hur effektivt mellangrödan konkurrerar med kvickroten beror framförallt på hur frodig mellangrödan är, säger Björn Ringsell. Täta bestånd av engelskt rajgräs, rödklöver, eller en blandning av dessa, hade god effekt mot kvickrot.

Mindre täta mellangrödor hade en viss positiv inverkan, såsom högre efterföljande skörd och en minskad mängd kvickrotsskott, men de hade ingen varaktigt hämmande effekt på kvickrotsbeståndet. Ett glest bestånd av rödklöver kan till och med öka mängden kvickrot.

Mellangrödorna gick bra att kombinera med både putsning och radhackning. Upprepad putsning hade en hämmande inverkan på kvickrot, men det gick inte att se någon motsvarande effekt av radhackning. Kombinationen av mellangrödor och putsning eller radhackning gav även ett lågt kväveläckage.

MSc Björn Ringselle, institutionen för växtproduktionsekologi vid SLU i Uppsala, försvarade sin doktorsavhandling Resource efficient control of Elymus repensden 19 maj 2015. Opponent var professor Paolo Barberi från Scuola Superiore Sant’Anna, Pisa, Italien.

Kontaktinformation
Björn Ringselle 018-67 23 54, bjorn.ringselle@slu.se http://www.slu.se/sv/institutioner/vaxtproduktionsekologi/kontakt/personal/bjorn-ringselle/