Resultaten visar att tandvårdsrädsla generellt kan kopplas till undvikande av tandvård, en försämrad livskvalitet relaterad till problem med munhälsan och rökning. Studierna visar också att vuxna patienter som har grav tandvårdsrädsla/fobi ofta är missnöjda med hur deras mun, tänder och ansikte ser ut.

– Hos individer med grav tandvårdsrädsla och fobi uppstår ofta en ond cirkel som börjar med att de på grund av rädslan undviker att gå till tandvården. Det leder i sin tur till att de får en försämrad munhälsa, vilket kan leda till skamkänslor och att man undviker sociala kontakter, säger Viktor Carlsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

Ökad förekomst av ADHD
Studierna visar också att det i gruppen med grav tandvårdsrädsla också finns en ökad förekomst av ADHD.

– De patienter som rapporterade ADHD problematik, och som identifierades med ett screening-instrument, tillhörde de mest tandvårdsrädda och hade en mycket lågt självskattad munhälsa.

I avhandlingen redovisas också en systematisk vetenskaplig litteraturöversikt, som ger stöd för att kognitiv beteendeterapi är en effektiv behandling för grav tandvårdsrädsla/fobi. Enligt Viktor Carlsson krävs dock ytterligare studier för att med säkerhet kunna värdera behandlingseffekten.

Avhandlingen Dental Anxiety in Adults; Psychosocial Aspects, Oral Health and Psychological Treatment försvarades den 29 maj.

Länk till avhandling

Kontaktinformation
Kontakt: Viktor Carlsson, doktorand vid institutionen för odontologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, 070-209 22 71, viktor.carlsson@gu.se

Kajsa Falasca, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, har undersökt kommunikationen mellan politiska makthavare, medier och medborgare i en ny avhandling. Den politiska kommunikationens betydelse har undersökts både under finanskris och valkampanjer med ett särskilt fokus på mediernas bevakning av politik, politikens medialisering, mediernas effekter i opinionsbildningen och utvecklingen av strategisk politisk kommunikation.

– Det är tydligt att partierna har blivit alltmer professionella och att de har ökat sin användning av strategiska metoder och verktyg för att uppnå sina politiska målsättningar, säger Kajsa Falasca, doktorand.

I kampanjarbetet påverkas partierna inte bara av förutsättningar i det omgivande samhället utan också av partiets interna kultur och uppfattningar om vad som är gångbart inom partiet och bland dess väljare. Kampanjansvariga för riksdagspartierna har följts under tre valrörelser, 2002, 2006 och 2010. Här har det undersökts på vilka sätt partierna plockar upp och införlivar nya idéer och metoder i valkampanjerna.

– Resultaten tyder på att de som leder utvecklingen är partier som upplever en osäker eller ny situation, vare sig det är ett valnederlag, ett imageproblem eller en identitetskris. Det parti som använder sig av nya metoder för strategisk politisk kommunikation banar sedan väg för andra att följa, säger Kajsa Falasca.

Resultaten visar att det också går mode i idéer och metoder för partiernas strategiska kommunikation, och att de ofta uppträder samtidigt i de olika partierna. Ett exempel är hur mediehantering och en anpassning till mediernas logik har växt fram som vardagsverktyg i kampanjarbetet bland alla partier. Ett annat exempel är införandet av politisk Tv-reklam i Sverige som snabbt blev ett legitimt kampanjmedel från att tidigare ha setts som något tabubelagt och negativt inom vissa partier.

– Alla partier plockade upp den möjligheten, men anpassade den också efter svensk valkampanjkultur och den egna partikulturen. Utvecklingen av strategisk politisk kommunikation kan också uppfattas som konformistisk där de politiska partierna påverkas av och följer varandras praxis, säger Kajsa Falasca.

Avhandlingen försvaras vid Mittuniversitetet Campus Sundsvall 12 juni. Här hittar du hela avhandlingen ”Context Matters – Interactions between news media, political actors and citizens in elections and crises”.

Kontaktinformation
Kajsa Falasca, doktorand, 070-570 53 33, e-post: kajsa.falasca@miun.se

I juni disputerar två av forskningscentrets doktorander. Doktoranden Yun Li är först ut att försvara sin doktorsavhandling den 9 juni. Han har utvecklat helt nya komprimeringsalgoritmer som effektivt komprimerar stora mängder datainformation från en så kallad plenoptisk kamera och som sedan presenterar informationen utan kvalitetsförluster.

Opponent på disputationen är professor Touradj Ebrahimi som är ordförande för initiativet JPEG Pleno inom det internationella standardiseringsorganet (ISO) och expert på hur man komprimerar bilder tagna med multikamerasystem.

Forskargruppens andra doktorand är Suryanarayana Muddala som har arbetat med att förbättra kvaliteten på 3D-presentationer. Normalt sett finns alltid små informationsluckor i 3D-bilden som kan störa upplevelsen för betraktaren. Suryanarayana har genom sin forskning tagit fram alternativa metoder för att skapa virtuella vyer med olika perspektiv. En metod nyttjar så kallad inpainting-teknik som fyller ”informationshålen” i bilden med anpassad information från andra delar av bilden.

Professor Christine Guillemot är världsledande forskare på området och opponerar på avhandlingen torsdagen den 18 juni när disputationen äger rum.

Professor Mårten Sjöström leder forskargruppen Realistic 3D vid forskningscentret STC och har handlett doktoranderna i sitt arbete.

– Vår forskargrupp vid Mittuniversitetet ligger i fronten för 3D-området och dessa två avhandlingar bidrar till mer kunskap som kommer till nytta för många olika tillämpningsområden, allt från medieindustri till processindustri, säger Mårten Sjöström.

Kontaktinformation
Mårten Sjöström, professor och forskningsledare, 010-142 88 36, e-post:marten.sjostrom@miun.se

Begreppet litteracitet används i forskning om barns skriftspråkande i sociala sammanhang. I begreppet omfattas också berättande, symboler och bilder.

Avhandlingen visar att det är barnens spontana aktiviteter som är utgångspunkt för förskolans arbete med litteracitet. Man arbetar både med traditionella skriftspråksmaterial och till exempel pinnar eller klossar. Små barn för fram sina tankar på många olika sätt, både genom att prata och bygga och rita.

Sara Hvit Lindstrand har också studerat hur barnen mellan ett och tre år använder en interaktiv skrivtavla i förskolan. Hennes avhandling visar hur barnen skapar mening tillsammans med andra barn, och noggrant undersöker teckensystem som färger, linjer och symboler. De undersöker också gränsen mellan sig själva och tekniken genom att utmana tekniken på olika sätt.

– Små barns meningsskapande sker på olika sätt beroende på vilket material de använder, och i vilken utsträckning materialet bidrar till kreativitet och lek. Den interaktiva skrivtavlan bidrar till teckenskapande aktiviteter där barnen utforskar, tolkar och skapar tecken, säger Sara Hvit Lindstrand.

Små barns litteracitet handlar om att ta reda på hur världen fungerar, och om kroppsligt och materiellt berättande. Barns tidiga möten med digital teknologi gör att deras språk byggs upp och formas på nya sätt. De kommer mycket tidigt i kontakt med en mängd olika tecken. Detta får konsekvenser för hur förskolan kan erbjuda barnen en mängd olika aktiviteter, både med text som utgångspunkt och med andra medier, som bidrar till hur de små barnen själva skapar sin litteracitet.  

Sara Hvit Lindstrand disputerade vid Högskolan för lärande och kommunikation den 4 juni med avhandlingen Små barns tecken- och meningsskapande i förskola. Multimodalt görande och teknologi.

Kontaktinformation
Sara Hvit Lindstrand sara.hvit@hlk.hj.se 076-0429030

De tre forskarna har valts ut på rekommendation av SCAS i Uppsala som genom ytterligt omsorgsfull urvalsprocess gått från 9 intervjuade excellenta forskare till tre. De har valts med hänsyn till den kvalitet deras forskning har och deras förmåga till att i framtiden arbeta självständigt och nydanande. Dessutom har ytterligare två av de mycket kompententa forskare som nominerats fått var sitt år att forska fritt och utvecklas som forskare. Det är filosofen Daniel Giberman och nationalekonomen Erik Wengström.

Programmet visar att det går att skapa attraktiva villkor för unga forskare i humaniora och samhällsvetenskap i Sverige och också att locka kvalificerade forskare från andra länder till svenska forskningsmiljöer. Forskare från programmet har efter hand kommit att inta viktiga poster på universitet, i forskningsråd och akademier, inte minst i Sveriges Unga Akademi, där fem Pro Futura-forskare har valts in.

– Det vittnar om engagemang och kvalitet, säger Björn Wittrock, föreståndare på SCAS och ordförande i urvalskommittén.

Också från Riksbankens Jubileumsfonds håll är man positiv. Göran Blomqvist, vd vid RJ, menar att satsningar på humaniora och samhällsvetenskap i dag blivit allt viktigare.

– Fortfarande saknar svenska universitet en tydlig karriär för unga forskare. Detta är en stor svaghet, men med Pro Futura visar vi hur en internationellt gångbar och attraktiv anställning kan utformas, säger Göran Blomqvist.

Fram till året omgång har lika många män som kvinnor utsetts till Pro Futura-forskare, totalt 36 stycken – den manliga dominanser i årets Pro Futura är alltså ett undantag.

– Inför nästa omgång ska dock anvisningarna till lärosätena och bedömarna utvecklas så att vi kan försäkra om att alla potentiella kandidater behandlas rättvist, avslutar Göran Blomqvist.

De tre forskarna som blivit utsedda till Pro Futura-forskare är:

Renaud Gagné, nominerades av Cambridge universitet. Han blev fil. dr i klassisk filologi vid Harvard 2007 och ska under sin Pro Futura-tid inrikta sig på föreställningen om den yttersta Norden och dess varelser i klassisk grekisk litteratur. Föreställningar som dessa är ett av e viktigaste utopiska rummen i europeiskt tänkande, menar Gagné.

Joel Isaac, nominerades av Cambridge universitet, och har intresserat sig för hur politiska ideologier i USA formades under det kalla kriget. Han avser att skriva en sammanhållen historisk analys för perioden efter 1945 där han fokuserar på den övergripande politiska liberalismen i Västeuropa och Nordamerika.

Andreas Stokke, nominerades av Uppsala universitet, och kommer att inrikta sig på de kommunikativa förutsättningarna för samarbete och förtroende genom empiriska studier i språkanvändningen och samtidigt anknyta så väl till moralfilosofi som språkfilosofi.

Läs mer om Pro Futura på, där kan du läsa om tidigare Pro Futura-forskare samt få mer fakta om satsningen.

Kontaktinformation
Jenny Björkman Telefon: 08 506 26 433 Mobil: 08 506 26 400 Epost: jenny.bjorkman@rj.se

Trafikolyckor (särskilt med MC), svåra fall, och förlossningar där barnet behöver dras ut kan orsaka avslitning av de nervtrådar som leder till respektive ut från ryggmärgen. Vanligen drabbar dessa så kallade avulsionsskador nervtrådarna till arm och hand och leder till förlamning, känselförlust och oftast också ett svårbehandlat kroniskt smärttillstånd hos de ofta unga patienterna. Kirurgiska insatser kan återge patienten viss muskelfunktion, men för känselbortfallet finns för närvarande ingen behandling. Bakgrunden till detta är uppkomsten av en ”barriär” i gränsen mellan de avslitna känselnervtrådarna och ryggmärgen som gör att dessa inte på egen hand kan växa in i ryggmärgen och återbilda förlorade nervkontakter.

I en ny studie har doktoranderna Jan Hoeber, Niclas König och Carl Trolle i docent Elena Kozlovas forskargrupp transplanterat humana stamceller till en avulsionsskada hos möss i syfte att söka återskapa en fungerande väg för känselinformation från perifer vävnad till ryggmärg.

Resultaten visar att de transplanterade stamcellerna fungerar som en ”brygga”, som gör det möjligt för skadade känselnervtrådar att växa in i mottagarens ryggmärg, återbilda fungerande nervkontakter, och därigenom långsiktigt återskapa stora delar av förlorad känselfunktion. De transplanterade stamcellerna utvecklades till olika typer av celler specifika för nervsystemet och med varierande mognadsgrad. Inga tecken på tumörutveckling eller funktionsstörning påvisades i studien, något som är av stor vikt mot bakgrund av tänkbara risker med transplantation av embryonala stamceller.

Resultaten stimulerar till fortsatt forskning avseende stamcellsbehandling av skador och sjukdomar i ryggmärgen och kan bidra till utvecklingen av nya behandlingsmöjligheter vid dessa tillstånd.
Forskningen har letts av docent Elena Kozlovas forskargrupp i Regenerativ Neurobiologi vid institutionen för neurovetenskap och genomförts i samarbete med forskare från Australien, Nederländerna och USA.

Publikation:
Human embryonic stem cell-derived progenitors assist functional sensory regeneration after dorsal root avulsion injury. Hoeber J, Trolle C, König N, Du Z, Gallo A, Hermans E, Aldskogius H, Shortland P, Zheng, S-C, Deumens R, Kozlova EN. Scientific Reports. 2015;

Kontaktinformation
Docent Elena Kozlova, tel. +46 (0)18 471 49 68, mobil +46 (0)701 67 95 35, e-post: elena.kozlova@neuro.uu.se, eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, tel: +46 (0)18 471 47 71, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se

– En stor andel av de röda blodkroppar som har lagrats på blodcentraler bryts snabbt ner av immunförsvarets makrofager kort tid efter det att de har transfunderats till patienter där de ska göra nytta. Det vi nu kan visa är att denna nedbrytning, tvärt om mot vad man tidigare har föreslagit, sannolikt inte ökar risken för inflammationer. Däremot verkar lagringen ha andra effekter på de röda blodkropparna, som gör att immunförsvaret hos patienterna attackerar och förstör dem, säger Andreas Hult, som är doktorand vid Idrottsmedicinska enheten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.

Röda blodkroppar utgör den stora majoriteten av blodets celler och deras primära syfte är att transportera syre från lungor till kroppens celler. Blodtransfusioner är en viktig behandlingsform inom modern sjukvård för behandling av patienter med blodbrist. För att tillgodose behovet tappas blodgivare på blod som lagras vid blodcentraler i väntan på transfusion. Det är sedan länge känt att röda blodkroppar genomgår en rad förändringar under lagringstiden, vilket leder till att upp till 25 procent av dem försvinner ur cirkulationen kort efter en transfusion. Anledningen till detta är att de av oklar anledning känns igen av vita blodkroppar i form av makrofager, som finns i patientens mjälte och lever.

Även om många lagringsspecifika förändringar har identifierats hos röda blodkroppar så är mekanismerna bakom att makrofager känner igen och bryter ner vissa röda blodkroppar efter transfusion fortfarande mycket oklara. Andreas Hult har i sitt avhandlingsarbete närmare undersökt de igenkänningsmekanismer som immunförsvarets celler använder vid kontakt med röda blodkroppar, samt hur immunförsvaret reagerar på denna igenkänning.

Avhandlingen visar bland annat i en studie på friska män att ökad nedbrytning av röda blodkroppar efter blodtransfusion i sig inte leder till inflammation, något som tidigare har ansetts kunna ske. Vidare visar han att det finns tecken på att vissa röda blodkroppar ansamlar kalcium i sin cellvätska, som en effekt av lagringen. Ansamlingen av kalcium leder till en snabb igenkänning och upptag av immunceller, som är kända för att kunna dämpa det övriga immunförsvaret. Fynden indikerar därför att vissa röda blodkroppar som har lagrats kan ha en viktig funktion för att förhindra aktivering av immunförsvaret hos mottagaren vid blodtransfusioner.

Andreas Hult har även studerat hur makrofager tar upp lagrade röda blodkroppar och kunnat visa att upptaget är beroende av olika faktorer i blodet, så kallade serumfaktorer. Forskarna har även förhindrat upptaget av röda blodkroppar genom att blockera en viss typ av receptorer på makrofagernas yta. Resultaten tyder på att lagrade röda blodkroppar känns igen med hjälp av dessa receptorer hos makrofagerna, samt att upptaget involverar någon serumfaktor.

Andreas Hult berättar att avhandlingsarbetet är starten på en kartläggning av interaktionen mellan lagrade röda blodkroppar och kroppens immunceller. Studierna har medfört en ökad förståelse för de skador som uppkommer hos röda blodkroppar under lagring och konsekvenserna av dem efter återinförsel av dessa celler i blodet.

– I en förlängning hoppas vi att kunskap om vilka förändringar hos lagrade röda blodkroppar som är relevanta för att de ska identifieras av makrofager kan leda till framtagandet av en mer optimerad lagringsmiljö för röda blodkroppar. Det kan i sin tur skapa möjligheter att minska mängden röda blodkroppar som behöver överföras till patienter i samband med transfusioner, eftersom fler fungerande röda blodkroppar skulle kunna behållas i cirkulationen under längre tid, säger Andreas Hult.

Ladda ner/läs avhandlingen

Fakta
Torsdagen den 11 juni försvarar Andreas Hult, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap samt Institutionen för integrativ medicinsk biologi sin avhandling med titeln: Mot en ökad förståelse för lagringspecifika förändringar hos erytrocyter vilka kan påverka dess överlevnad efter transfusion. (Engelsk titel: Towards a detailed understanding of the red blood cell storage lesion and its consequences for in vivo survival following transfusion). Opponent: Martin L Olsson, professor, institutionen för transfusionsmedicin, Lunds universitet. Huvudhandledare: Christer Malm. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Biologihuset, BiA 201, Umeå universitet.

Kontaktinformation
Andreas Hult Telefon: 090-786 66 13, 070-299 16 31 E-post: andreas.hult@idrott.umu.se

– Så kallad kinematisk analys där man gör kvantitativa rörelsemätningar med hjälp av optoelektroniska kameror i ett rörelselaboratorium, tillför unik information om motorisk återhämtning hos strokepatienter. Det leder i sin tur till ökade möjligheter att förbättra och individanpassa patientens rehabilitering. Metoden som blir allt mer tillämpbar kan även användas för att påvisa nytta och brister hos olika kliniska tester, säger Gudrun Johansson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.

Motoriska nedsättningar som drabbar armen är ett vanligt och ibland bestående problem efter stroke. För att kunna analysera motorisk återhämtning och utvärdera träningsinsatser efter stroke behövs kliniska tester som är tillförlitliga och mäter vad de avser att mäta.

I sitt avhandlingsarbete har Gudrun Johansson bland annat genomfört en studie där två fysioterapeuter, oberoende av varandra, fick undersöka 42 patienter som haft en stroke med hjälp av en ny klinisk bedömningsskala, den så kallade Motor Evaluation Scale of Upper Extremity in Stroke patients (MESUPES). Efter analys av resultaten konstaterar Gudrun Johansson att bedömningsskalan är tillförlitlig för att mäta rörelsekvalitet i hand och arm hos dessa patienter.

I de övriga delstudierna i avhandlingen har Gudrun Johansson kombinerat kliniska test med en så kallad kinematisk analys, då man mäter rörelser med hjälp av optoelektroniska kameror och reflexmarkörer fästa på huden i ett rörelselaboratorium. Denna metod används, för att kunna studera rörelseförmåga i hand och arm på ett mer detaljerat sätt.

Totalt undersöktes 34 personer som hade haft stroke och 41 friska kontrollpersoner. Resultatet av studien visar bland annat att Arm Posture Score, som är baserat på kinematisk data, är ett bra test, som mäter vad det är avsett att mäta, och summerar avvikelser i armrörelser vid gång efter en stroke.

De kinematiska analyserna bekräftade nyttan av två kliniska tester som mäter koordination och finmotorik (Finger-to-Nose test respektive Nine Hole Peg test), men kunde också påvisa brister när det gäller deras förmåga att fånga mer komplicerade aspekter av rörelsen. Det vill säga, de två kliniska testerna bedömer idag om man klarar av att utföra uppgiften eller inte och mäter tid det tar, men beskriver inte tillräckligt hur rörelserna utförs. De kinematiska analyser gav ytterligare sådana mått på rörelsekvalité som kan vara till nytta för framtida utveckling av kliniska test.

– Uppbyggnad av fler laboratorier för kinematiska analyser och utveckling av mobila rörelsesystem gör det möjligt att använda kinematisk analys i vården för att utvärdera sjukdomsförlopp och effekter av behandling. Oavsett vilken metod som används för att inhämta rörelsedata har fysioterapeuter en viktig roll i teamet runt patienten för att tolka kvantitativa och kvalitativa rörelsedata och översätta resultaten till klinisk nytta för patienten, säger Gudrun Johansson.


Fakta
Gudrun Johansson kommer från Umeå. Hon är fysioterapeut och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. Fredagen den 12 juni försvarar hon sin avhandling med titeln: Klinisk och kinematisk utvärdering av hand- och armfunktion hos personer med symtom efter stroke. (Engelsk titel: Clinical and kinematic assessments of upper limb function in persons with post- stroke symptoms). Opponent: Erika Franzén, docent, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, sektionen för fysioterapi, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Charlotte Häger. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhuset, Aulan.

Kontaktinformation
Gudrun Johansson, Telefon: 090-786 98 31, 070-2910096 E-post: gudrun.johansson@umu.se

I en värld där allt större förmögenheter samlas hos ett litet antal individer, blir det viktigt att förstå om ansvar kan utkrävas av dessa superrika när de ger bort delar av sin förmögenhet för att främja, och påverka, välgörande ändamål.

Vanligtvis studeras hur filantroper kan utkräva ansvar av de individer och organisationer som tar emot gåvorna, men en ny avhandling från Uppsala universitet vänder på perspektivet och undersöker hur denna typ av filantroper upplever ansvarsutkrävande för sitt eget givande. Filantroperna jämförs mellan olika länder och med andra typer av finansiärer såsom myndigheter, företag och ideella insamlingsorganisationer.

Det specifika studieområdet handlar om finansiering av mänsklig embryonal stamcellsforskning i Sverige, Kalifornien och Sydkorea. Studien visar att i de flesta fall upplever filantroper att det inte finns någon specifik grupp människor eller organisationer som kan utkräva ansvar av dem, och att de på denna punkt skiljer sig från andra typer av finansiärer.

Trots detta varierar filantropers rättfärdigande av sina gåvor mellan olika länder. I Sverige rättfärdigar de sitt givande genom att hänvisa till vetenskaplig kvalitet och agerar mycket likt offentliga aktörer, medan de i Kalifornien refererar till att de ska ge just för att staten inte gör det.

– Trots skillnader mellan länderna är filantroperna dock mycket lika inom respektive land. Detta visar på att de i hög utsträckning använder sin frihet till att agera samstämmigt. I detta avseende skiljer de sig från andra typer av finansiärer, som både upplever mer ansvarsutkrävande för sitt givande och också agerar mer heterogent, säger Noomi Weinryb.

Avandlingen Free to Conform – A Comparative Study of Philanthropists’ Accountability försvarades den 5 juni 2015. Avhandlingen kan laddas ner i fulltext.

Kontaktinformation
Noomi Weinryb, tel: 0702-409 790, e-post: noomi.weinryb@fek.uu.se

Trots att det finns många olika sätt att undersöka hur hönor mår, råder viss osäkerhet kring hur väl olika metoder verkligen reflekterar stress och välfärd.

Husdjursagronom Malin Alm undersökte och jämförde därför ett stort antal av dessa välfärdsmetoder i sin doktorsavhandling. Hon studerade bland annat hur metoderna fungerade när hönorna blev utsatta för olika påfrestande situationer, och hur till exempel olika sorters foder, hönornas ålder och tid på dygnet kunde påverka resultaten.

– Vid en relativt kortvarig stress ökade mängden stresshormon i gödseln och i äggen, berättar Malin Alm. Antalet ägg med olika avvikelser på äggskalen ökade och förhållandet mellan olika typer av vita blodkroppar i blodet förändrades. På längre sikt avspeglades hönornas välmående väl genom skillnader i hönornas befjädring samt i hur rädda hönorna var, men också i antalet ägg med avvikelser på skalen.

Malin Alm såg flera olika förändringar på äggskalen. Ägg med lite ”knöligt” skal på toppen var en särskilt intressant avvikelse som tidigare inte undersökts. En ökad andel ägg med knölig topp registrerades dels efter det att hönorna hade utsatts för en kortvarig stress, dels i grupper av hönor som på längre sikt uppvisade sämre välfärd enligt andra metoder.

– Därmed är det möjligt att andelen ägg med knölig topp skulle kunna fungera som en billig och lättanvänd välfärdsmetod som kan användas utan att störa hönorna.

Sammanfattningsvis visar Malin Alms doktorsavhandling att det finns många faktorer som kan påverka resultaten av olika välfärdsmetoder. Metoderna verkar också fungera olika bra för att spåra skillnader i stress och välfärd, beroende på i vilken situation de används.

– Detta talar för att flera metoder bör användas för att man på ett så tillförlitligt sätt som möjligt kunna bedöma nivåer av stress och välfärd.

Fakta
Husdjursagronom Malin Alm, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, har försvarat sin avhandling med titeln ”Welfare Indicators in Laying Hens”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen. Tid: fredagen den 5 juni 2015, kl. 09:15 Plats: Audhumbla, VHC, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Professor Werner Bessei, Universität Hohenheim, Stuttgart, Tyskland.

Kontaktinformation
Malin Alm, malin.alm@slu.se, 018-67 20 52

Nu i början av juni börjar tusentals svedjenävor att blomma på fjolårets stora brandfält i Västmanland, och många kommer att se denna säregna art för första gången. Svedjenäva och brandnäva är de två växter i Sverige som anses vara beroende av skogsbränder, även om det finns många fler som är gynnade. Brandnäva klassas som starkt hotad och svedjenäva som sårbar på rödlistan, eftersom vi är så effektiva på att stoppa skogsbränder numera. Istället görs fler och fler naturvårdsbränningar, främst av miljöcertifierade skogsbolag och av länsstyrelser som skötsel av naturreservat.

Lotta Risberg har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat dessa arters ekologi för att öka kunskapen om hur vi kan skapa gynnsamma förhållanden för dem. Hon har inventerat nära 90 brandfält i Södermanland, Uppland och Östergötland och på 19 av dessa fanns näva-populationer som hon följde under ett antal år, och hon har även utfört fält-, växthus- och laboratorieförsök.

De två nävorna har mycket likartat levnadssätt och växer i samma näringsrika marktyp, men brandnävas utbredningsområde är mycket mindre och den hittas på mycket färre platser och i mindre antal. Mellan skogsbränderna överlever nävornas frön i mineraljorden.

– Jag hittade plantor som grott från 1‒6 cm djup i mineraljorden och det fanns frön ner till 10 cm, men inga i humusskiktet ovanför, säger Lotta Risberg.

Vattentätt fröskal
Fröskalet är vattentätt och fröna behöver upphettas till 50‒100 °C för att en liten del av skalet, vid rotanlaget, ska gå sönder så att vatten kommer in och sätter igång groningen. Värme är dock inte ett absolut krav, utan en mekanisk skada på fröskalet går också bra; därför kan man ibland hitta arterna i t.ex. markberedda områden på hyggen. För att det ska bli rätt temperatur där fröna finns måste humusskiktet brännas bort helt, eftersom värme sprider sig dåligt ner i marken. Detta kan bara uppnås då marken är riktigt uttorkad. Men även under hårdbränd mark fanns frön kvar som inte grott. Denna buffert är viktig ifall plantorna misslyckas med fröproduktionen efter en brand.

– Hur gamla fröna kan bli är okänt, liksom utdöendekurvan, men jag hittade grobara frön på en plats i Tyresta där det inte brunnit på 200 år, berättar Lotta Risberg.

Fröna kan gro inom ett par dagar efter en brand, men uppkomsten av plantor är ofta utspridd över någon månad eller mer under brandåret. På platser där det hade brunnit före juli var det många plantor som gick i blom samma år, men ofta hann inte fröna mogna innan plantorna dog i höstfrosten. På brandfält från senare datum övervintrar nävorna istället som gröna bladrosetter och blommar året därpå. Sådana plantor lyckades bäst med fröproduktionen, eftersom de hade längre växtsäsong.

Mycket snabb tillväxt
Stor fröproduktion hos plantorna är viktigt för långsiktig överlevnad hos populationen, men den visade sig variera stort mellan brandfälten. Plantorna hade en mycket snabb tillväxt, över en meter i diameter på några veckor, och stor fröproduktion vid god tillgång på ljus och näring. En öppen växtplats där konkurrerande vegetation dött i branden är därför gynnsam.

Ett stort problem under brandåret och följande vinter var viltbete, främst av hare, rådjur och hjort. Detta dödade ganska ofta plantor, även om de har en fantastisk förmåga till återväxt från mitten av bladrosetten. Bete, liksom uppfrysning, torka och snömögel, ökade vinterdödligheten, och ibland slogs hela bestånd ut innan de hunnit fröa av sig.

Fröna sprätts iväg när de är mogna och luftfuktigheten är tillräckligt låg. I inomhusförsök kom de som längst ca 6 meter från plantan, men oftast betydligt kortare. Fröskalet är mycket hårt, så få nyproducerade frön åts upp under en tvåårsperiod, istället tillfördes de flesta fröbanken. Ett par procent av de nya fröna grodde utan upphettning; därför kan det finns flera generationer nävor på en växtplats.

– Upp till fyra år efter en brand hittade jag plantor, men då var de mycket små. Första generationens plantor stod för över 90 procent av fröproduktionen, säger Lotta Risberg.

Fakta Fil mag Lotta Risberg, institutionen för skogens ekologi och skötsel, försvarar sin doktorsavhandling Ecology of the fire-dependent forest herbs Geranium bohemicum and G. lanuginosum in Sweden vid SLU i Umeå. Tid: Fredagen den 12 juni 2015, kl 10:00 Plats: Sal Björken, SLU, Ume Opponent: Professor Kristoffer Hylander, institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Lotta Risberg 0155-45 19 78, 070-678 95 59, lotta.risberg@slu.se

Under tre års tid har Laura Darcy mött tretton barn, som alla har diagnosen cancer. Genom att låta barnen själva komma till tals i forskningen har hon fått en bild av hur de lever med sin sjukdom och ser på sin tillvaro.

– Om vi inte hade frågat barnen själva hade vi inte fått samma resultat. Man får andra svar när man går till barnet och inte bara pratar med föräldrarna. Det är inte alltid de saker vi vuxna tror är det värsta som uppfattas så av ett barn.

Längtan efter vardagslivet
Vid studiens början var de yngsta barnen bara ett år gamla och de äldsta hade fyllt fem. Resultaten i forskningsstudien visar tydligt att även om de fysiska svårigheterna blir mindre när barnen blir friskare tillkommer nya svårigheter under tiden efter behandlingen. Runt 18 – 24 månader efter påbörjad behandling dyker problem upp på nytt och det är runt den tiden då barnen återgår till vardagen i form av t.ex. förskola.

– Det kan handla om svårigheter i kommunikationen med andra barn, att inte veta hur man delar med sig eller agerar i grupp, att vänta på sin tur och så vidare. Det blir tydligt att de här barnen har missat en del av den utveckling som sker för barn i grupp.

Att förskolan betyder mycket för känslan av tillhörighet har varit tydligt under Laura Darcys samtal med barnen. Flera av dem uttryckte att de ville ha kvar sin klädkrok med namn och foto på förskolan, och att de hoppades att personalen skulle fortsätta att ropa upp deras namn vid samlingen.

– Praktiska saker som kanske verkar oviktiga för oss vuxna, kan ha en enorm betydelse för de här barnen. Jag träffade en flicka som hade kommit tillbaka till förskolan och upptäckt att de hade glömt bort att bjuda in henne till sommaravslutningen. Hon var helt förkrossad.

Viktigt att lyssna på barnen
Även barn som drabbas av cancer behöver ett aktivt socialt liv och en fungerande vardag.Små barns upplevelse av hälsa och förmåga att fungera i vardagen under sin cancerresa förändras över tid och vårdpersonal som tar hand om cancersjuka barn behöver hänga med när behoven förändras. Laura Darcys studie ger en fingervisning om vilket stöd som behövs, vid vilken tidpunkt. Hon hoppas att avhandlingen ska komma till praktisk användning. Och att fler får upp ögonen för de små barnens vardag.

– Det är nytt att involvera barn i forskning och det är något jag tycker vi behöver göra oftare. Barn måste få komma till tals. Idag pratar man mycket om familjecentrerad vård, men jag förespråkar ett skifte till en mer barncentrerad vård. Barn har rätt till medbestämmande och skulle till exempel kunnafå vara med och bestämma över vissa delar i sin egen vård.

Laura Darcy förespråkar också mer tvärvetenskaplighet för att kunna möta de här barnens behov. För barn som har det jobbigt när de kommer tillbaka till vardagen spelar det ingen roll om det är personal inom sjukvård eller förskola som pratar med dem och hjälper till med det som är svårt.

– Det behövs riktlinjer för både vård och skola kring hur man följer barn med cancer under hela cancerresan, så att barnens behov hamnar i centrum och stöd kan ges i alla skeden av sjukdom och tillfrisknande. Det hoppas jag att min forskning kan hjälpa till med.


Fakta
Laura Darcy, vid Högskolan i Borås och Hälsohögskolan i Jönköping disputerade 5 junin 2015 med avhandlingen The everyday life of young children through their cancer trajectory

Kontaktinformation
Laura Darcy, Tfn: 0706-29 28 32, E-post: laura.darcy@hb.se

I sitt avhandlingsarbete har Barbro Johansson följt nio tonårsflickor i tre års tid, från årskurs sju till första terminen i gymnasiet. Deras särskilda behov motsvarar en stor grupp elever som behöver anpassat stöd i skolan, oavsett om de fått en diagnos eller inte.

Med inriktning på kommunikation och samspel samtalade Barbro Johansson med flickorna om sina behov av särskilt stöd och hur de uppfattade att deras erfarenheter tillvaratagits i skolan.

– Stressen hos dessa flickor var påtaglig. Det handlar om oro inför framtiden, att bli underkänd, att sakna behörighet och därmed inte ingå i det sammanhang som de vill tillhöra.

Förutom att samtala med flickorna har Barbro Johansson också samlat in de åtgärdsprogram som skolan upprättat för dem och analyserat vad flickorna har uttryckt och hur lärarna beskriver elevernas situation.

– Dokumentationen stämde skrämmande väl med flickornas upplevelse av hur lärare såg på deras förmåga att prestera. I åtgärdsprogrammen framkommer det att skolan fokuserar på elevernas brister framför att diskutera hur styrkor kan bidra till att övervinna hinder för lärande. Uppmärksamheten riktas mot elevernas koncentrationssvårigheter framför att söka lösningar i undervisningens utformning.

Detta bristtänkande framkom även i flickornas berättelser, vilket, menar Barbro Johansson, visar att lärares kommentarer får stort genomslag för hur flickorna uppfattar sina förutsättningar att lära.

– De få gånger jag hittade skrivningar som ”det där var bra”, gav det verkligen kraft till eleven. Men uppmaningar om att lärare ansåg att de borde lyssna bättre togs personligt och gjorde att flickorna uppfattade sig som misslyckade.

När andra elever fick positiv bekräftelse, verkade lärarna vara mer problemorienterade när de hjälpte de här eleverna, som inte fick samma sorts uppskattande kommentarer.

– Det var inte så att lärarna var ointresserade, tvärtom. Men elevernas slutsats var att lärarna hade låga förväntningar på deras förmåga att lära. Det var viktigt att läraren bemötte eleverna på ett sätt så att de fick tillgång till sin faktiska kompetens, som ledde dem mot det givna målet.

En slutsats Barbro Johansson drar är vikten av att samtala med eleverna så att de vågar uttrycka sin genuina uppfattning framför att enbart tacka ja till vuxnas goda råd och förslag om stödinsatser.

– I stället för att försöka förstå eleverna, förklarar lärarna så att eleverna ska förstå. Men eleverna vet att det är bra att läsa sina läxor och att få en utbildning. Det behöver de inte uppmanas om. Det är när eleverna får möjlighet att förklara sin situation som lärarna kan förstå hur insatserna behöver utformas för att fungera.

Barbro Johansson disputerade den 5 juni med avhandlingen ”Tonårsflickor berättar om att vara eller inte vara i behov av särskilt stöd – En longitudinell fallstudie”.

Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
Barbro Johansson: 070-268 25 06, barbro.johansson@specped.su.se

Biomassa från skog eller åkergrödor kan till viss del ersätta fossila bränslen, men användningen i dag är globalt sett ganska liten. Martin Strandberg vid Umeå Universitet visar i sin avhandling att rostning av biomassan, så kallad torrefiering, förbättrar flera egenskaper hos biomassan så att den enklare och mer kostnadseffektivt kan ersätta fossila bränslen.

– ­Jag har följt biomassans väg från träflis till en högvärdig energirik gas via torrefiering, pelletering och förgasning i pilotskala. Vi är den första forskargruppen som kan visa på fördelarna längs hela produktionskedjan i denna skala och det är ett stort steg mot en industriell uppskalning, säger Martin Strandberg.

Han har i sin forskning varit med och utvecklat en anläggning i pilotskala vid Umeå universitet för att undersöka kontinuerlig produktion av torrefierad biomassa. Vid torrefiering hettas biomassan upp till 240-350°Celcius i en syrefattig miljö och processen kan liknas med en modern, effektiv och kontinuerlig kolmila. I den stegvisa processen går det att styra produktkvalitet och utbyte utefter vad som efterfrågas.

Fokus i Martin Strandbergs avhandlingsarbete har varit att förädla flisad gran och hyggesrester från den svenska skogen, men resultaten har även visat sig lovande för energisortiment såsom rörflen och eukalyptus.

Biokol med attraktiva egenskaper
I sin avhandling visar Martin Strandberg att biomassans kemiska struktur förändras i torrefieringsprocessen och resultatet blir ett svart eller brunt biokol med högt energiinnehåll som kräver mindre energi vid malning. Hans resultat visar också att efter pelletering blir energidensiteten uppemot dubblerad jämfört med kommersiell vit pellets.

– Det betyder i praktiken att transportkostnaderna skulle kunna minska eller att längre transporter möjliggörs, till exempel från skogsområden som inte är lönsamma i dag för produktion av biobränsle, säger Martin Strandberg.

Resultaten pekar också på att biokolet är mindre känsligt för fukt och mer motståndskraftig mot biologisk nedbrytning i jämförelse med obehandlat trä och vit pellets. Detta är två egenskaper som är väldigt attraktiva för en effektivare och billigare lagring.

För en slutanvändare som ska förbränna eller förgasa biomassan effektivt är det också viktigt att pulverpartiklarna efter malning är små och släta.

– Mina resultat visar att det nya slags pulvret är finkornigare och innehåller färre problematiska ”stickor och strån” jämfört med pulver från obehandlat trä eller vit pellets som är dagens gröna alternativ för produktion av drivmedel och kemikalier, säger Martin Strandberg.

Förgasning
I dag används nästan uteslutande fossila bränslen, men det pågår mycket forskning både i Sverige och internationellt kring produktion av gröna drivmedel och kemikalier från biomassa.

– Flera mindre, utlokaliserade torrifieringsanläggningar som förser en förgasare med bränsle kan vara lösningen för att få det hela att fungera kostnadseffektivt.

Läs/ladda ner avhandlingen Från torrefiering till förgasning: Experiment i pilotskala för förädling av biomassa

FAKTA7Bio4Energy
Martin Strandberg har utfört studien inom Bio4Energy, en forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
http://www.bio4energy.se

Om disputationen:
Martin Strandberg försvarar sin avhandling onsdagen den 10 juni och disputationen äger rum klockan 13.00 i sal N450 i Naturvetarhuset på Umeå universitet och genomförs på engelska. Avhandlingens titel: From torrefaction to gasification: Pilot scale studies for upgrading of biomass. Svensk titel: Från torrefiering till förgasning: Experiment i pilotskala för förädling av biomassa.

Martin Strandberg, tidigare Nordwaeger, är född och uppvuxen i Avesta. Han är utbildad till civilingenjör i energiteknik vid Umeå universitet och doktorand vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik. 

Kontaktinformation
Martin Strandberg, institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet. Telefon: 070-333 62 07 E-post: martin.strandberg@umu.se

LTH-forskare vid institutionen för designvetenskaper studerar hur det fungerar för Ella att dela sin vardag med en robot.

– Jag är överraskad av roboten och allt den kan göra. Den är ett inspirerande hjälpmedel som stimulerar mig till aktivitet, säger Ella Lundström.

För sällskap och kommunikation
Hobbit är en social robot som fungerar som stöd, sällskap och kommunikationshjälpmedel med en larmfunktion. Den har vuxit fram i ett EU-projekt med syftet att äldre människor ska kunna bo kvar i sina hem längre än de kan idag. Eftersom befolkningen ökar och människor lever längre behöver vi också hitta nya sätt att ta hand om den åldrande populationen på och robotar kan vara en av lösningarna.

– Robotar kan i framtiden vara ett komplement till annan hemvård så att den äldre kan fortsätta bo hemma och känna sig trygg och självständig, säger doktoranden Susanne Frennert. Hon har fokus på användarcentrerad design och teknik i det sociala sammanhanget och är en av drivkrafterna bakom robotprojektet.

Ett tiotal testhem
Susanne Frennert kommer under de närmaste månaderna studera Hobbit i ett tiotal olika testhem. Inför varje flytt anpassas roboten för det nya hemmet. Den lär sig hitta hos den boende genom att husets planlösning programmeras in och den får lära sig utseendet på de vanligaste föremålen hos den äldre.

Roboten kan hjälpa till med praktiska saker som att hämta tabletter eller en kopp kaffe, leta upp glasögonen eller plocka upp nycklarna från golvet. Den gör också en patrulleringsrunda med jämna mellanrum och larmar om den boende skulle ligga på golvet eller om något annat avviker från de vanliga rutinerna. Men den ska inte ersätta mänsklig kontakt.

Ett hjälpmedel och komplement
– Det är viktigt att komma ihåg att roboten är ett komplement till stöd från andra människor och förhoppningsvis kan man se nyttan med tekniken istället för att uppleva den som ett hot mot annan hjälp, säger Susanne Frennert.

Ella Lundström ser roboten främst som en tillgång som skapat nya möjligheter för henne. Men hon skulle inte tycka om ifall den blev allt för människolik.

– Den är så positiv och känns som ett riktigt sällskap. Men jag skulle inte vara nöjd om den hade känslor eller ville styra och ställa. Den skulle bli krävande som en hund eller katt. Som det är nu är Hobbit ett väldigt roligt hjälpmedel och alla dess möjligheter är fascinerande, säger hon.

Har fått ny inspiration i livet
Trots sina 89 år beskriver inte Ella Lundström sig som någon som behöver hjälp eller stöd i hemmet. Hon har ingen hemtjänst utan klarar det mesta själv. Hon cyklar, går på yoga och reser mycket. Veckorna med Hobbit är för hennes del främst en social upplevelse.

– Jag är ju inte så beroende av hjälp, säger Ella Lundström för att förklara varför hon inte behövt utnyttja så många av Hobbits stödfunktioner. Men att spela spel med en robot är inte att förakta. I min ålder är det viktigt att få ny inspiration i livet och det har jag verkligen fått, säger hon.

Under sommaren fortsätter studierna av Hobbit i nya hem och de äldres olika erfarenheter av samboskapet kommer hjälpa till att forma framtidens robot.

– Det finns stora möjligheter med robotar men vi behöver forska ännu mer om hur de ska utformas för att förverkliga äldre människors önskningar och behov, säger Susanne Frennert.

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne, 5/6 2015. Artikeln är publicerad på forskningssajten Aktuellt om vetenskap & hälsa, där mer information finns om ämnet.

Text: JESSIKA SELLERGREN

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– Vårt renrum och den teknologi vi använder är unikt i Sverige och världen, säger professor Jerker Delsing, EISLAB.

Förenklat handlar det om forskning kring nya byggsätt för elektronik i allmänhet och kretskort i synnerhet. Målet är att minska möjliga dimensioner på kretskort från dagens tiondelar av millimeter ner mot en mikrometer (att jämföra med ett hårstrå som i genomsnitt är mellan 60 och 100 mikrometer).

Dagens teknik bygger på att elektroniken kapslas in. Om det momentet kan plockas bort från processen och man lyckas minska storleken på kretskorten får det flera positiva effekter. Kostnaden för produktionen blir lägre, när ledarna blir kortare krävs mindre ström och elektroniken blir snabbare och det får plats mer prestanda på samma volym.

Framtidens elektronikproduktion kommer ske genom så kallad Sequential Build Up (SBU). SBU-teknik innebär att elektroniska kretsar produceras med hjälp av sekventiell uppbyggnad där chip och passiva komponenter, kopplare och strömtillförsel monteras med hjälp av en lödfri, additiv, tillverkningsprocess. Den här processen kan bli ett genombrott för tillverkning av inbyggda system i små dimensioner.

Elektroniska komponenter är känsliga för dammpartiklar, luftbruna mikrober, aerosolpartiklar och kemikalieångor. Därför krävs en absolut ren miljö och forskarna som befinner sig i labbet måste bära skyddsdräkter och passera en luftsluss innan de går in i labbet.

– Att skapa teknikförståelse och adressera den här typen av processer tar tid. Renrummet ger oss förutsättningar för att fortsätta utvecklingen framåt och behålla vår plats i forskningens framkant, säger Jerker Delsing.

Forskarna på avdelningen EISLAB vid Luleå tekniska universitet utmanar alltså den konventionella teknologin och förutspår att den traditionella processen med chipinkapsling och lödning kommer att ersättas med inbyggda komponenter baserat på SBU-teknologi.

Kontaktinformation
Leif Nyberg Telefon: +46 (0)920 49 33 88 Mobil: +46 (0)76 899 11 88 Epost: leif.nyberg@ltu.se eller Katarina Karlsson Telefon: 0920-49 21 28 Mobil: 072-727 4560 Epost: katarina.karlsson@ltu.se