– Unga omsorgsgivare är en utsatt grupp som lämnas utan stöd från samhället. Vi visar att ämnet behöver komma upp på dagordningen, säger Monica Nordenfors, lektor i socialt arbete, som tillsammans med lektor Charlotte Melander och professor Kristian Daneback på uppdrag av Socialstyrelsen skrivit rapporten Unga omsorgsgivare i Sverige.

Studien är baserad på en enkät besvarad av närmare 2 500 elever i årskurs 9, slumpmässigt utspridda över 300 skolor i landet, samt en webbenkät besvarad av 12 ungdomar som själva definierade sig som någon som ger stöd, hjälp eller vård till en vuxen person som står dem nära.

Rapporten visar att hela 20 procent av de unga uppgav att de håller ett öga på sin förälder och försöker få sin förälder att må bättre, något som forskarna menar kräver både tid och känslomässig energi.

– Några av dessa barn tar själva ett steg tillbaka och avlastar föräldern genom att inte be om hjälp när de själva behöver det, säger Monica Nordenfors.

Tolv procent av de unga som deltog i studien uppgav att de arbetar för att tjäna pengar till hushållet och hälften bidrar till familjens ekonomi genom att inte be om pengar till kläder eller fritidsaktiviteter. En tredjedel hjälper sin förälder att tolka minst en gång i månaden och drygt 40 procent bistår en förälder med att förstå information.

– Det är rimligt att tro att vissa av de unga därför tvingas hantera viktiga och känsliga beslut och agera bryggan mellan samhälle och förälder, säger Charlotte Melander.

Rapporten visar att barnen påverkas på olika sätt av omsorgsgivandet. Vissa barn uppger att de får positiva självkänslor av att hjälpa någon annan och att det är nyttigt att lära sig att ta ansvar. Andra beskriver en betydligt mörkare livssituation.

– En negativ konsekvens är att vissa unga uteblir från skolan på grund av sitt omsorgsansvar. Detta är särskilt viktigt att beakta eftersom både sociala kontakter i skolan och goda skolresultat kan fungera som en skyddande faktor för barn i utsatta livssituationer, säger Charlotte Melander.

Tidigare forskning visar att unga omsorgsgivare inte sällan växer upp i familjer där vuxna har allvarlig fysisk sjukdom, missbruksproblematik, psykisk ohälsa eller där det förekommer våld. Bland de unga som deltog i studien och som själva identifierade sig som omsorgsgivare, uppgav flera att de känner sig stressade och att livet ibland inte är värt att leva. Detta ökar i sin tur risken att utveckla psykisk ohälsa.

– De som möter barn och unga i sitt dagliga arbete, till exempel inom psykiatrin, socialtjänsten och skolan, behöver börja ställa frågor kring omsorgsgivande, säger Monica Nordenfors.

Rapporten pekar också på att politiker och tjänstemän behöver tänka in de unga omsorgsgivarna i beslutsprocesser och när de utformar stödåtgärder. Idag är det till exempel enbart vuxna anhörigvårdare som har rätt till stöd, inte personer under 18 år.

– Samhällets föreställning om att barn i en välfärdsstat inte ska behöva utöva ansvar i alltför hög grad har paradoxalt nog bidragit till att vissa barn lämnas helt ensamma med en ännu högre grad av omsorgsgivande som följd, säger Monica Nordenfors.

Under 2015 utförs en intervjustudie med unga omsorgsgivare i syfte att få en djupare förståelse för barn och ungas upplevelser av att ge stöd, vård och hjälp till en person som står dem nära.

Kontaktinformation
Monica Nordenfors, lektor i socialt arbete, mobil: 0730-661364, 031–786 5790, e-post: monica.nordenfors@socwork.gu.se. Jenny Meyer kommunikatör, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. jenny.meyer@socwor.gu.se 031-7863567 0705-261430

– Målet är att pröva om det är möjligt att spinna tunna garner från smala remsor av papper som behandlas och sträcks under tillverkningen. Det är ett spännande projekt där vi också får utveckla samarbete med bland andra Högskolan i Borås, Smart Textiles, Svenskt Konstsilke, Svenska Pappersbruket och Mondi Dynäs, säger Magnus Norgren, professor vid FSCN, Mittuniversitetet.

Hypotesen är att ett tunt pappersgarn går att tillverka från vanligt papper genom att spinna och sträcka pappersremsor. Pappersgarnet baseras på pappersmassa från barrved som är tillräckligt tunn, stark och töjbar. Produktutvecklingen sker i laboratorieskala och slår projektet väl ut skulle pappersgarnet kunna ta marknadsandelar från syntetfibrer som består av fossilbaserad råvara.

– Målsättningen är att kunna erbjuda ett miljövänligt alternativ eftersom vårt pappersgarn ska tillverkas av en förnyelsebar råvara, säger Bo Westerlind, professor vid FSCN, Mittuniversitetet. Pappersgarnet går att återvinna biologiskt och inga miljöfarliga kemikalier krävs vid tillverkningen.

Idag är produktionen av syntetfibrer större än bomullsfibrer och marknaden för ”gröna” textilier växer. Om spinndragningen av pappersremsor slår väl ut finns en stor utvecklingspotential i att kunna tillverka garn av papper.

De deltagande företagen och lärosätena i projektet har kompetens inom hela kedjan från fiber till tråd. Två papperstillverkare är med, Svenska Pappersbruket och Mondi Dynäs, ett företag som spinner garn, Svenskt Konstsilke och ett som utvecklar maskinutrustning, Swema Industriteknik. Forskningserfarenheten kommer från Högskolan i Borås och Smart Textiles samt Mittuniversitetet som forskar om fiberkemi och fibermekanik.

– Om vårt projekt lyckas finns goda förutsättningar att snabbt kunna nå ut på marknaden med en ny produkt via Åkroken Science Park, BioBusiness Arena och IUC Sjuhärad, säger Magnus Norgren.

Projektet genomförs inom det nationella forskningsprogrammet Bio Innovation.

Kontaktinformation
Magnus Norgren, 010-142 88 77, e-post: magnus.norgren@miun.se. Bo Westerlind, 010-142 83 77, e-post: bo.westerlind@miun.se

Ratinginstituten och deras rapporter har gått från att uppmuntra organisationsformer och arbetssätt som är vanliga i civilsamhället, till att istället uppmuntra alltmer företagslika modeller.

I sin avhandling Evaluations as Mirrors and Co-constuctors har Sofia Nilsson Altafi undersökt hur ratinginstituts utvärderingar och betygsättning av mikrofinansorganisationer i Indien förändrats mellan 1999 och 2014.

Från början uppmuntrade rapporterna en större mångfald av organisationer samtidigt som de innehöll tydliga riktlinjer för hur mikrofinansorganisationerna borde bedriva sina verksamheter.

− Rapporterna har efter hand blivit mer likformiga och är idag också mer sakliga och beskrivande. Det gör att investerare som läser rapporterna får dra egna slutsatser och själva bedöma organisationerna, säger Sofia Nilsson Altafi.

Även om ratingrapporterna återspeglar större trender i mikrofinanssektorn, händer det också att ratinginstitut avviker från mer allmänna förväntningar, vilket tyder på att dessa utvärderare kreativt försöker att förändra förväntningar och krav som innehas av andra viktiga målgrupper.

− Ratinginstituten har gått i bräschen när det gäller att göra mikrofinansorganisationerna mer företagslika. Det har skett en likformning och en kommersialisering på bekostnad av mångfald och sociala värden, säger Sofia Nilsson Altafi.

Kontaktinformation
Sofia.Altafi@hhs.se 08-736 9569

Nudging kan beskrivas som en slags mild knuff för att påverka en persons beteende utan att man använder förbud eller begränsar valmöjligheterna. Det kan exempelvis handla om att få fler människor att bli organdonatorer, välja ett mer miljövänligt beteende eller att leva hälsosammare.

I många länder, däribland England och USA, har nudging på senare år fått stort genomslag som policyverktyg inom offentlig politik. Flera statliga organ använder denna metod, bland annat Obama-administrationen. I Storbritannien har en särskild sådan enhet sparat statliga pengar genom att minska bedrägerier och se till att skatteskulder betalas i tid, men även att få människor att spara energi i hemmet och leva mer hälsosamt.

– Vardagliga beslut är sällan genomtänkta. Därmed kan informationen och valsituationens utformning påverka människors beteende. Det har företag förstås länge vetat om och utnyttjat. Men nu är området väldigt hett även bland politiker och beslutsfattare, konstaterar Gustav Tinghög.

Han är en av fyra författare bakom en beteendeekonomisk studie där allmänhetens syn på en sådan form av nudging i Sverige och USA kartläggs.

Exempel på offentliga nudgeinterventioner kan vara att medborgare aktivt måste säga ifrån att de inte vill bli organdonatorer, istället för att aktivt anmäla sitt intresse för att bli det, eller att ägare till miljöbilar får vissa fördelar i trafiken.

– Principen är att hjälpa personer att göra val i en viss riktning, utan att för den skull ta bort andra valmöjligheter. Men det finns kritik mot att statliga organ använder sig av sådan påverkan eftersom det kan ses som ett sätt att manipulera individer och inskränka deras autonomi och fria val, säger Gustav Tinghög.

I den aktuella studien har därför närmare tusen personer i Sverige och USA tillfrågats om deras syn på nudging. Resultaten visar att acceptansen för sådana statliga interventioner är hög i båda länderna, dock högre i Sverige. Främst finns en acceptans för statlig påverkan som ska leda till att individer fattar bättre beslut för sin egen skull (som att exempelvis leva hälsosammare) än för interventioner som påverkar samhället i stort (exempelvis ett mer miljövänligt beteende).

Resultatet visar också att personer som har en mer kollektivistisk världssyn är mer benägna att tycka att nudging är bra, jämfört med de med en mer individualistisk syn som tycker att statlig påverkan inskränker deras möjlighet till fria val.

Artikeln Public Wiews on Policies Involving Nudges är publicerad i tidskriften Review of Philosophy and Psychology.

Artikelförfattare är William Hagman, Daniel Västfjäll, David Andersson och Gustav Tinghög. Samtliga tillhör det beteende- och neuroekonomiska forskningslabbet JEDILAB (Judgement, Emotion, Decisionand Intution Lab) vid Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Kontakt: Gustav Tinghög, e-post: gustav.tinghog@liu.se, tel: 0733 – 22 30 91

Resultaten kan vara användbara för polis och underrättelsetjänst när de ska bedöma sanningshalt i förhör. Undersökningen bygger på experiment där en grupp försökspersoner skulle planera en icke-kriminell handling och en annan grupp skulle planera ett fingerat brott.

Alla fick två uppsättningar frågor; dels förväntade frågor om vilka avsikter man hade, dels oväntade frågor om hur de planerade utföra handlingen.

– Det visade sig att de oväntade frågorna förstärkte skillnaden mellan sanningssägare och lögnare. Svaren på de oväntade frågorna från dem som talade sanning var längre, mer detaljerade och tydligare, säger Tuule Sooniste som skrivit avhandlingen.

Försökspersonerna fick också jobba tillsammans i par eller fyra och fyra. I intervjuer därefter var det tydligt att sanningssägare var mer samstämmiga än lögnarna i sina svar på oväntade frågor. Men i svaren på förväntade frågor fanns det inte någon skillnad.

– Lögnare pratade också mer om varför de ville uppnå målet, medan sanningssägare fokuserade mer på att berätta om hur målet skulle uppnås. En ytterligare komponent i avhandlingen var att jämföra en standardintervju med metoden kognitiv intervju, en intervjuform som bland annat går ut på att den intervjuade återberättar tankar och känslor i samband med en specifik händelse och återger alla minnen utan att sålla stort från smått. Resultatet visade att med kognitiv intervju i kombination med oväntade frågor förstärktes skillnaderna mellan sanning och lögn.

– Övergripande visar resultaten att strategiska förhör kan ge ledtrådar till vad som är falska och vad som är sanna avsikter. Att använda oväntade frågor förstärker skillnaderna mellan de som ljuger och de som talar sanning. Och om man analyserar svar på förväntade frågor är det till hjälp att fokusera på svarens specifika innehåll, hur och varför målet skulle uppnås, säger Tuule Sooniste.

Läs mer om avhandlingen:
Avhandlingens titel är Discriminating Between True and False Intentions: Questions to Pose and Cues to Use.

Kontaktinformation
Tuule Sooniste, tel: 072-5408960, tuule.sooniste@psy.gu.se

– Populärkultur ändrar platsers popularitet och hur de beskrivs i guideböcker och marknadsföringsmaterial, säger Maria Månsson vid Institutionen för service management och tjänstevetenskap vid Lunds universitet.

I sin avhandling har Maria Månsson använt sig av kyrkan Rosslyn Chapel i Skottland som figurerar i Da Vinci-koden och som därefter blivit en turistattraktion. Att hon just valde den platsen beror på att hon ville illustrera ett fenomen som blivit allt viktigare inom besöksnäringen. Nämligen att populärkultur kan påverka och förändra beskrivningen av en plats och på det sättet generera en större effekt på vilket sätt platsen uppfattas av besökande turister.

Avhandlingen visar också att populärkultur kan påverka turisternas beteende/aktiviteter när de besöker en plats.

– Jag har tittat på guideböcker och hur de beskrev kyrkan Rosslyn Chapel innan Da Vinci-koden gjordes om till film och hur guideböckerna beskrev platsen efteråt. Det är en väldigt stor skillnad. Innan filmen kom ut så nämndes kyrkan knappt, men tittar du i de senaste guideböckerna så nämns den som en av de viktigaste platserna i Skottland, säger Maria Månsson.

Statistiken över antalet besökare vid Rosslyn Chapel visar sitt tydliga spår. Innan Da Vinci-koden publicerades 2003 hade kyrkan runt 35 000 besökare. Efter att filmen hade haft premiär 2006 ökade antalet till runt 170 000 besökare per år. Idag har kyrkan runt 140 000 besökare per år. Men det är inte enbart filmer och litteratur som påverkar platsers popularitet. I Maria Månssons forskning framkommer även att den vanliga turisten, genom att vara aktiv i sociala medier, tagit en ny och gratis roll i dagens marknadsföring. Om slutsatserna i avhandlingen säger Maria Månsson så här:

– Att turistorganisationer kan öka kännedomen om sina destinationer genom att lägga till populärkulturella element till sina medieprodukter. Men där är det viktigt att förstå att det är en samverkan mellan flera faktorer som oftast skapar effekter. Ta till exempel filmerna om Sagan om ringen, som genererade turism till Nya Zeeland, de bygger på en trilogi av böcker som redan är superkända och så bygger man vidare på det, säger Maria Månsson.

Läs/ladda ner avhandlingen:
Mediatized tourism – The convergence of media and tourism performances

Kontaktinformation
Maria Månsson, Forskare Institutionen för service management och tjänstevetenskap, Lunds universitet Epost: maria.mansson@ism.lu.se Tel: 042-356653