I studien som genomförts med hjälp av Nationella Diabetesregistret, följde forskarna 18 168 personer med typ 1 diabetes i Sverige mellan åren 2005 och 2012. Av deltagarna fick 2 441 sitt livsnödvändiga insulin via pump, övriga tog insulin via sprutor flera gånger dagligen.

Studien som publiceras i British Medical Journal, visar att bland de som behandlades med insulinpump var risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och att dö kraftigt reducerad, jämfört med de som tog insulin med hjälp av sprutor. Sambandet är statistiskt säkerställt.

– Vi har noggrant analyserat de nya resultaten för att eliminera risken för orsaksförväxling, och vi hittar ingen annan förklaring än att detta är en sann effekt, säger forskaren Isabelle Steineck vid Sahlgrenska akademin.

Jämnare tillförsel av insulin
I nästa steg ska forskarna närmare granska exakt vilka mekanismer som ligger bakom insulinpumpens goda effekt. Isabelle Steineck tror att en del av förklaringen ligger i den mer omfattande patientutbildning och intensivare blodsockerkontroll som följer med användningen av insulinpump.

– Pumpen ger en jämnare tillförsel av insulin, och vi vet sedan tidigare studier att insulinpump medför färre episoder med lågt blodsocker. Låga blodsocker har i tidigare studier visats ge ökad risk för död i hjärtkärlsjukdom. Kanske tar pumpanvändarna också blodsocker oftare än sprutanvändarna, säger Isabelle Steineck.

Forskarnas slutsats är att insulinpumpen inte bara underlättar för den enskilde, utan också är en säker och bra behandling.

– Det är goda nyheter för de som har typ 1-diabetes. Men alla vill inte använda pump, och det viktigaste är fortfarande att uppnå så bra blodsockerkontroll som möjligt, säger Soffia Gudbjörnsdottir, diabetolog och ansvarig vid Nationella Diabetesregistret.

Användningen varierar
I genomsnitt 20 procent av alla vuxna patienter med typ 1 diabetes i Sverige har idag tillgång till behandling med insulinpump. Men tidigare studier vid Sahlgrenska akademin visar att användningen varierar stort mellan olika sjukhus: på vissa sjukhus får 12 procent av patienterna en pump, på andra uppåt 30 procent.

Den 30 juni är Soffia Gudbjörnsdotter i Almedalen för att debattera det faktum att allt färre patienter får insulinpump, vilket är tvärtemot de nationella riktlinjerna. Seminariet arrangeras av bland andra Diabetesförbundet och Dagens Medicin.

Artikeln Insulin pump therapy, multiple daily injections, and cardiovascular mortality in 18 168 people with type 1 diabetes: observational study publicerades online i British Medical Journal den 22 juni.

Kontaktinformation
Isabelle Steineck, läkare vid Århus Universitessjukhus och huvudförfattare till artikeln +45-51519085 isabelle.steineck@iname.com Soffia Gudbjörnsdottir, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och ansvarig för Nationella Diabetes Registret 070-77-77-323 soffia.gudbjornsdottir@medic.gu.se

Upp till 1 procent av den totala befolkningen i industriländerna har problem med kroniska sår. Det är ett ökande hälsoproblem som medför stor kostnad för samhället. De behandlingar som finns i dag fokuserar på optimering av indirekta faktorer som infektionsbehandling. Behovet av behandlingar som påverkar sårläkningsprocessen direkt är stort och forskarna har därför försökt hitta nya mål för läkemedel som kan användas för läkning av kroniska sår.

Sårläkning är en komplex process som kan delas upp i flera faser; två av dessa är inflammationsfasen och nybildningsfasen. Under inflammationsfasen städar immunceller bort döda och skadade celler samt bakterier. Därefter kommer nybildningsfasen då celler förökar sig och ny vävnad växer till. Övergången mellan dessa två faser är en kritisk regleringspunkt som kan vara avgörande för resultatet av läkningsprocessen. Därför bestämde sig forskarna för att leta efter faktorer som hjälper till med övergången.

MikroRNA eller miRNA är korta strängar av genetisk kod som reglerar gener istället för att koda för protein. Sedan miRNA upptäcktes år 1993 har många studier visat att miRNA är involverade i ett antal sjukdomar.

– Man vet mycket lite om hur miRNA uttrycks och fungerar i humana hudsår. Men vi har tidigare visat att miRNA kan reglera de celler som finns i det yttersta lagret av hud, de så kallade keratinocyterna, säger Ning Xu Landén, forskningsledare för studien vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.

I en ny studie som publiceras Journal of Clinical Investigation tog forskarna vävnadsprover från sårkanter och sökte sedan efter förändringar i uttrycket av miRNA under läkningsprocessen. De hittade särskilt ett miRNA som skulle kunna vara en lämplig kandidat, miR-132. Dess uttryck ökade markant under inflammationsfasen och sedan igen under nybildningsfasen – precis vad forskarna letade efter.

Det visade sig att i inflammationsfasen bidrog miR-132 till att färre immunceller rekryterades till såret, medan brist på miR-132 innebar fler immunceller och därför mer inflammation. Under nybildningsfasen främjade miR-132 tillväxt av keratinocyter, medan brist på miR-132 orsakade sämre tillväxt och sår som läkte långsammare.

– Resultaten visar att miR-132 är viktigt under övergången mellan inflammationsfasen och nybildningsfasen och fungerar därför som en kritisk reglerare vid läkning av hudsår. Eftersom miR-132 har en läkande effekt är det ett attraktivt mål för läkemedelsutveckling för kroniska sår. Vårt mål är att utveckla en mikro-RNA-baserad behandling som främjar sårläkning, säger Ning Xu Landén.

Studiens förstaförfattare är Dongqing Li, postdoktoral forskare vid institutionen för medicin, Solna. Utöver forskare från Karolinska Institutet har forskare från Karolinska universitetssjukhuset, Centrum för molekylär medicin, The Second Affiliated Hospital of Dalian Medical University, Kina, samt Max Planck Institute for Biophysical Chemistry, Tyskland, bidragit till arbetet med studien. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, La Roche-Posay-stiftelsen, Hedlunds stiftelse, Welander/Finsen-stiftelserna, Berth Von Kantzows stiftelse, det strategiska forskningsprogrammet i diabetes och Karolinska Institutet.

Publikation: 
MicroRNA-132 enhances transition from inflammation to proliferation during wound healing Healing, Dongqing Li, Aoxue Wang, Xi Liu, Florian Meisgen, Jacob Grünler, Ileana R. Botusan, Sampath Narayanan, Erdem Erikci, Xi Li, Lennart Blomqvist, Lei Du, Andor Pivarcsi, Enikö Sonkoly, Kamal Chowdhury, Sergiu-Bogdan Catrina, Mona Ståhle, Ning Xu Landén, J Clin Invest, online first 29 June 2015, doi:10.1172/JCI79052

Kontaktinformation
Ning Xu Landén, forskningsledare Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet Tel: 08-51772158 eller 0762345626 E-post: ning.xu@ki.se

Skrubbrar används för att tvätta fartygsavgaser rena från svaveloxider som alternativ till dyrt lågsvavligt bränsle. Men i värsta fall går det förorenade tvättvattnet rakt ut i havet med risker för den marina miljön.

− Vårt forskningsprojekt ska ta reda på effekterna av skrubbrarna som monteras på fartyget och som ska tvätta avgaserna rena från svaveloxider, säger David Turner, som leder forskningsstudien som finansieras av Formas, i samarbete med bland andra forskaren Ida-Maja Hassellöv från Chalmers.

Bättre helhetssyn krävs
I Östersjön får fartygen sedan 2015 inte släppa svaveloxider i avgaserna som motsvarar mer än 0,1 procent svavel i bränslet jämfört med generella gränsvärdet på 3,5 procent. Denna lägre gräns har införts för att värna om luftkvalitet, men det är först nu konsekvenserna för havsmiljön undersöks.

Tvättvattnet från skrubbern är kraftigt försurat av svavel- och salpetersyra eftersom svavel- och kväveoxider i avgaserna reagerar med vattnet. Det finns olika system med skrubbrar, i vissa fall kan sköljvatten dumpas överbord, men det går också att neutralisera syran innan utsläpp, eller att samla i form av avfall som körs iland.

Forskning om miljöeffekter
Förutom starka syror, innehåller obehandlat skrubbervatten såväl tungmetaller, kolväten som sotpartiklar. Forskning om utsläppens effekt på den marina miljön håller på att undersökas.

I en hamn där det ofta finns en stor mängd tungmetaller i sedimentet kan skrubbervattnet leda till att mer gifter frigörs. På EU-nivå är skrubbrar högaktuellt, en arbetsgrupp arbetar med frågan eftersom det finns en oro för vilka effekter skrubbrarna kan ha på miljön. I vissa fall har man börjat utfärda förbud mot utsläpp av skrubbervatten i hamnarna.

− Vi vill uppmana till försiktighetsprincipen om tillstånd att släppa ut skrubbervatten, framförallt i känsliga miljöer. Än så länge vet vi alldeles för lite om skrubbervattnens sammansättning och dess effekt på den marina miljön, säger David Turner.

Nu ska frågan med hur sjöfartsutsläppen bidrar till försurning belysas på seminariet Andningshjälp till Östersjön som anordnas av forskningsrådet Formas och IVL i Almedalen onsdagen den 1 juli.


Kontaktinformation
David Turner, professor vid Göteborgs universitet 0766 -229054, david.turner@gu.se

Att plantera sticklingar liggande och att använda klena sticklingar ökar
till exempel risken för luckiga bestånd. Och kvävegödsling kan gynna ogräsen
mer än salixen.Salix är lokalt ett viktigt förnybart bränsle, men med bättre odlingsmetoder och ekonomi skulle arealerna kunna bli betydligt större.

– Det viktigaste momentet i salixodling är etableringen. Om den inte blir jämn och bra så har beståndet mycket mindre chans att klara sig och ge bra avkastning säger Stina Edelfeldt.

Salix sätts vanligen med sticklingar, ca 20 cm långa pinnar. Skotten får sedan växa några år varpå man skördar dem och sedan låter nya skott skjuta från stubbarna. Ojämnheter och luckor i beståndet leder till att ogräs tar sig in och att större salixplantor konkurrererar ut mindre. Stina Edelfeldt har i sitt doktorsarbete undersökt hur sticklingarna bör vara beskaffade och hur de bör planteras för att ge så bra etablering som möjligt.

– Längre, bredare och tyngre sticklingar producerade mer biomassa och sköt fler och längre skott, men om sticklingarna blev för stora avtog den effekten, säger Stina Edelfeldt. Jag rekommenderar att man använder sticklingar som är minst 20 cm långa, och undviker sticklingar kortare än 10 cm.

Sticklingens egenskaper visade sig påverka tillväxten under lång tid, även två skördar efter planteringen. Stora sticklingar ledde till stora plantor, vilket antyder att den storlekshierarki som skapades vid planteringen behålls över flera skördar.

En annan sak som kan försämra etableringen är om jorden är så hård att sticklingarna skadas eller blir liggande ovanpå jorden, vilket kan leda till uttorkning. Sticklingar kunde också skadas om de lagrades utomhus några veckor.

– Plantering i packad jord rekommenderas inte, men om man gör det bör man använda grövre sticklingar med en diameter på minst 10–11 mm, säger Stina Edelfeldt. Då klarar de sig bättre.

Sticklingar planteras vanligen stående, med toppen några centimeter ovan mark, men det görs även försök med plantering av liggande sticklingar. Stina Edelfeldt visar dock att liggande sticklingar presterar sämre. Om sticklingarna ändå planteras liggande, bör de inte planteras djupare än 5 cm.

Ett alternativ till användning av sticklingar är att plantera upp till två meter långa liggande skott i marken. Detta visade sig dock öka risken att få ett ojämnt bestånd, eftersom en majoritet av skotten sköt upp i toppen av skottet.

Det är viktigt att se till att ogräsen inte hinner gro och skjuta skott innan salixen har blivit tillräckligt stor. När salixen väl har vuxit till sig kan den undertrycka ogräset. Kvävegödsling rekommenderas inte under etableringsåret.

– Kvävet tycks gynna ogräsen mer än salixen, säger Stina Edelfeldt. Orsaken är troligen att sticklingarna redan innehåller ganska stora näringsreserver.

FAKTA
MSc Stina Edelfeldt, institutionen för växtproduktionsekologi, försvarade sin doktorsavhandling Influence of pre-emergence cutting characteristics on early willow establishment den 12 juni 2015 vid SLU i Uppsala. Opponent var Dr Katrin Heinsoo, Estonian University of Life Sciences, Tartu, Estland.

Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/12242/

Kontaktinformation
Stina Edelfeldt, SLU. Tel 070-616 01 67, stina.edelfeldt@slu.se

I korthet handlar forskningsprojektet om tillverkning av kolfiberförstärkt plastkomposit med god prestanda och lägre pris än idag. Lignin från trä används som huvudsaklig kolfiberråvara. Syftet är att demonstrera komponenter för bilindustrin genom att skräddarsy råvaran, tillverkningsprocessen för kolfibrer samt olika tillverkningstekniker där man inriktar sig på att ersätta traditionella, tyngre material i bilar med lättviktskomposit.

Innventia som ingår i RISE Research Institutes of Sweden är värd för projektet och koordinerar genomförandet. Innventia har, tillsammans med Chalmers och industripartners, utvecklat LignoBoost-processen som ger ett rent lignin, vilket är en förutsättning för att tillverka kolfiber. Forskning och utveckling vid Innventia har resulterat i allt bättre ligninkvaliteter anpassade för kolfibrer, men även för annan användning (t ex för aktivt kol, batterier och bindemedel). Genom samarbete med Swerea SICOMP, partner i det nya EU-projektet, täcker de båda forskningsinstituten hela kedjan från massabruket till färdig komposit.

– Vi är väldigt stolta över det team av kompetenser som tillför riktigt bra förutsättningar att driva utvecklingen vidare mot ligninbaserade kolfibrer kommersiellt tillgängliga för lättviktsmaterial. Genom ett bra samarbete mellan Innventia och Södra har vi äntligen resurser att börja koppla ihop hela värdekedjan från skog, massabruk vidare till en komposit för användning i en bil, säger Per Tomani som är projektets koordinator.

– Projektet gör det möjligt för oss att komma ett steg närmare en kommersialisering av kolfiber från lignin. Om vi kan skapa detta resulterar det i minimerat utsläpp av koldioxid globalt samt skapar en fortsatt utveckling av en produkt som bedöms ha en stor lönsam marknad, säger Fredrik Gellerstedt på Södra Innovation & Nya affärer.

Forskningsprojektet GreenLight sker inom Bio-Based Industries som är ett partnerskap av europeiska industriföretag och EU. Företagen som är med i projektet ingår i hela värdekedjan, från skogen till färdig produkt. Konsortiet leds av Innventia och har beviljats 2,6 miljoner euro för projektet som löper på fyra år med start sommaren 2015.

Innventia ingår i RISE Research Institutes of Sweden. Läs mer på www.innventia.com.

Kontaktinformation
Per Tomani, koordinator för EU-projektet & teamledare för Innventias F&U-område ”Lignin & kolfibrer”. Tfn: 0768-767281, per.tomani@innventia.com. Fredrik Gellerstedt, affärsutvecklare Södra Tfn: 0768- 400 720. Laila Rogestedt, innovationsdirektör och chef för Innovation & Nya affärer Södra Tfn: 0725- 743 256.

– Det här är en stor framgång för ett unikt internationellt samarbete och vi gläds med våra kollegor i Krakow, säger Christoph Quitmann, direktör för MAX IV-laboratoriet.

För MAX IV-laboratoriet är Solaris framgångar en viktig milstolpe då det visar att den tekniska lösning som designats för den nya anläggningen på Brunnshög i Lund fungerar tillfredställande. Under hösten kommer den större 3GeV-lagringsringen på MAX IV-laboratoriet att driftsättas och även om den är något annorlunda än lagringsringen på Solaris och mer komplex är bägge byggda efter samma principer och med liknande komponenter.

– Detta visar att designen som utvecklats för MAX IV-ringarna fungerar och ger oss gott hopp om att vi kommer att kunna visa samma snabba framgång med vår 3 GeV-lagringsring i höst, förklarar Mikael Eriksson, maskindirektör vid MAX IV-laboratoriet och upphovsmannen bakom den nydanande tekniken.

Det koncept som är utvecklat vid MAX IV kopieras inte bara i Polen utan används även i den nya ringen SIRIUS i Brasilien, vid uppgraderingen av ESRF i Grenoble och vid förbättringen av Spring-8 i Japan. Arbetet på MAX IV-anläggningen följer tidsplanen väl vilket innebär att 3 GeV-lagringsringen driftsätts med start i augusti 2015 samtidigt som den mindre 1,5 GeV-lagringsringen installeras. Driftsättning av hela anläggningen är beräknad att starta under våren 2016 och invigningen av anläggningen sker den 21 juni 2016, den ljusaste dagen på året för att inviga det skarpaste ljuset i världen.

– Att det första ljuset i vår systeranläggning produceras precis vid sommarsolståndet 2015 känns symboliskt och mycket hoppfullt, avslutar Christoph Quitmann.

http://www.maxiv.se

Kontaktinformation
Mikael Eriksson, maskindirektör, +46 70-932 34 33. Tutti Johansson Falk, kommunikationschef MAxlab, +46 46 222 36 99 +46 766 323 326, tutti@maxlab.lu.se

Omkring 400 000 svenskar har idag diabetes, och typ 1-diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar.

Senare studier har indikerat att insjuknandet i typ 1-diabetes bland 15 – 34-åringar minskar. En ny avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu visa att den slutsatsen är felaktig – i själva verket är insjuknandet mellan två och tre gånger högre än tidigare beräknat.

Doktoranden Araz Rawshani har i samarbete med Nationella Diabetesregistret också undersökt hur socioekonomisk status och etnicitet påverkar sjukdomsförloppet vid diabetes.

Resultaten visar att:

Båda fallen gäller i jämförelse med individer med hög inkomst och hög utbildningsnivå.

– Dessa skillnader kan inte förklaras av traditionella riskfaktorer eller av andra demografiska variabler. Det innebär att socioekonomiska faktorer faktiskt kan utgöra en större hälsorisk än traditionella riskfaktorer, vilket i sin tur leder till att de konventionella kontroller sjukvården gör idag inte identifierar alla högriskpatienter, säger Araz Rawshani.

Göteborgsstudiernas slutsats är att diabetesvården i högre grad måste uppmärksamma socioekonomisk status och etnicitet, satsa på en mer individanpassad vård och omformulera de gällande nationella riktlinjerna för diabetes.

– Kunskapen om socioekonomiska och etniska skillnader måste spridas och de nationella riktlinjerna bör konkretisera denna utmaning tydligare, säger Soffia Gudbjörnsdottir vid Nationella Diabetesregistret.

Göteborgsforskarna planerar nu fler studier för att se hur den negativa spiralen som omger låg socioekonomisk status kan förebyggas och förhindras.

Avhandlingen Socioekonomiska aspekter av diabetes och kardiovaskulär sjukdom försvarades den 1 juni.

Kontaktinformation
Araz Rawshani, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0768762685 araz.rawshani@gu.se

Digitaliseringens påverkan på tillverknings- och byggindustrin är ännu i sin linda. Nu tas ett steg för att regionen ska ligga i framkant inom området genom ett stort innovationsprojekt med bas på Sliperiet vid Konstnärligt campus vid Umeå universitet.

– Tanken med projektet är att vi ska utveckla teknik som kan användas till att förstärka tillverkningsindustrin i regionen. För Sliperiet är projektet, som kallas +Project, en del i strategin att bygga samverkan i en öppen och tvärvetenskaplig innovationsmiljö. Här skapar vi möten och samarbeten mellan olika vetenskapliga områden och med regionens företag, säger Marlene Johansson, föreståndare för Sliperiet.

Skriva ut hela hus
Ett av delmålen i projektet är att ta fram cellulosabaserade material för 3D-utskrifter i stor skala, vilket kan handla om allt från att skriva ut fönsterlister och dörrar, till väggar och slutligen hela hus.

Sliperiet har tillsammans med olika samarbetspartners fått 17,6 miljoner i EU-stöd från strukturfondspartnerskapet i ett tvärvetenskapligt utvecklingsprojekt som ska bygga ett starkt innovationsområde och regionalt kluster inom digital tillverkning, hållbart byggande och 3D-teknik. Totalt uppgår samverkansprojektet till 35,3 miljoner kronor.

Målgrupp för projektet +Project är små och medelstora företag inom byggrelaterade näringar, träföretag och så kallade kreativa näringar såsom arkitektur, design och IT.

Digital tillverkning
Företagare, kreatörer och företag ska tillsammans med universitet och forskningsinstitut utveckla prototyper på produkter och tjänster som bygger på regionens infrastruktur och råvara – prototyper som kan kommersialiseras av regionens företag och entreprenörer. Man ska också utforska nya, cirkulära affärs- och produktionsmodeller och skapa ett kompetenscentrum för hållbart byggande och förvaltande. Vid projektets avslut 2018 ska en världsexpo byggas som positionerar regionen som världsledande inom digital tillverkning och hållbart byggande.

Vid Umeå universitet är Arkitekthögskolan, Handelshögskolan, Informatik, Tillämpad fysik och elektronik (TFE) samarbetspartners. Projektet byggs också med forskningsinstituten Interactive Institute (Swedish ICT) och SP Processum, samt företag som Revenues, White Arkitektbyrå, och Nätverket för hållbart byggande i kallt klimat. Umeå kommun och Region Västerbotten stödjer projektet genom medfinansiering.

– Det finns redan i dag teknik för utskrifter av exempelvis delar av hus i betong. Nu tas ett steg för att regionen ska ligga i framkant inom området digital tillverkning och så kallad mass-customization, som innebär en otrolig spännande framtidsmöjlighet för den regionala skogs- och byggindustrin och för regionens råvaror, säger Linnéa Therese Dimitriou, konstnärlig ledare vid Sliperiet.

Kontaktinformation
Marlene Johansson Telefon: 090-786 99 48 E-post: marlene.johansson@umu.se Linnea Therese Dimitriou Telefon: 070-653 08 71 E-post: linnea.dimitriou@umu.se

Hjärnans minsta blodkärl avviker från dem i andra organ genom att ha kärlväggar som är mycket tätare. Nervcellerna i hjärnan får den näring de behöver genom att molekyler aktivt transporteras från blodet, istället för att passivt läcka ut från kärlen.

Denna så kallade blod-hjärnbarriär är livsviktig eftersom den möjliggör strikt kontroll över vilka ämnen hjärnans nervceller kommer i kontakt med. En skyddsfunktion som om den fallerar ökar risken för stroke och andra komplikationer.

Särskild celltyp nödvändig för utvecklingen
I de minsta blodkärlen, kapillärerna, finns en celltyp som kallas pericyter. Dessa är nödvändiga för att blod-hjärnbarriären ska utvecklas. Pericyter finns även i andra organ och vad som ger hjärnans pericyter denna unika förmåga har inte varit känt tidigare.

Göteborgsforskarna har funnit att hjärnans pericyter innehåller ett protein, FoxF2, som saknas i andra organs pericyter och som koordinerar de förändringar som gör blodkärlen täta. FoxF2 behövs för att blod-hjärnbarriären ska bildas under fosterutvecklingen.

– Möss som har för lite, eller för mycket, FoxF2 får olika typer av defekter i hjärnans blodkärl, säger Peter Carlsson, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.

En gen kan ha en avgörande roll
Hos människor har man noterat att större förändringar i en region på kromosom 6 varit förenade med en ökad risk för stroke, men vilken av generna i området som ansvarat för detta har inte varit känt.

– FoxF2-genen är en högintressant kandidat, då den ligger mitt i denna region, och forskning pågår nu i samarbete med kliniska genetiker för att utreda i vilken utsträckning som variation i FoxF2-genen påverkar människors risk att drabbas av stroke, säger Peter Carlsson.

Artikeln ”Foxf2 Is Required for Brain Pericyte Differentiation and Development and Maintenance of the Blood-Brain Barrier i Developmental Cell”


Kontaktinformation
Peter Carlsson. Tel: 031-786 3804; Mobil: 0708-236776; E-post: peter.carlsson@cmb.gu.se

Sedan 2008 har det pågått ett arbete hos Trafikverket med att ompröva hastighetsgränserna på det statliga vägnätet. VTI har analyserat långtidseffekter på trafiksäkerheten då hastighetsgränsen har höjts eller sänkts.

– Inför hastighetsöversynen beräknade Trafikverket en minskning med cirka 13-14 dödade per år. Glädjande nog kan vi också se en minskning i den storleksordningen. Totalt har ungefär 17 liv per år sparats på det åtgärdade vägnätet, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.

Resultaten visar framför allt på en minskning av antalet dödade på landsvägar som fått sänkt hastighetsgräns från 90 till 80 km/tim. Där har antalet dödade minskat med cirka 14 per år. För de svårt skadade syns däremot inga signifikanta förändringar.

– På motorvägar som fått höjd hastighetsgräns har antalet svårt skadade däremot ökat med cirka 15 per år, medan antalet dödade är i princip oförändrade. Antalet svårt skadade har ökat på alla typer av motorvägar, men det är de smala motorvägarna som har markant sämst utveckling, enligt Anna Vadeby.

För 2+1-vägar med sänkt hastighetsgräns från 110 till 100 km/tim har personskadeolyckorna minskat med cirka 10 per år och de svårt skadade har minskat med cirka 16 personer per år.

Fakta om hastighetsöversynen
I samband med hastighetsöversynen var det främst vägar med låg trafiksäkerhetsstandard och dåliga sidoområden som fick sänkt hastighetsgräns medan vägar med god trafiksäkerhetstandard fick höjd hastighetsgräns. En grundprincip var även att vägar som är viktiga för det regionala näringslivets transporter och arbetspendling har högre hastighetsanspråk.

I en första etapp 2008 fick cirka 100 mil en hastighetshöjning och 250 mil en sänkning. I en andra etapp 2009 fick knappt 170 mil en hastighetshöjning och drygt 1 500 mil en sänkning. Inför hastighetsöversynen antog Trafikverket (dåvarande Vägverket) att höjd eller sänkt hastighetsbegränsning med 10 km/tim skulle ge en ökning respektive minskning av den faktiska hastigheten för personbilar med 4 km/tim. Baserat på dessa antaganden beräknades en inbesparing av 13,5 dödade och 42 svårt skadade per år på det statliga vägnätet.

Studiens genomförande
Studien baseras på olycksstatistik från polisrapporterade olyckor i olycksdatabasen Strada kombinerat med information om vägnätet från Nationell Vägdatabas, NVDB. Metoden som använts är en före-efter studie med kontrollgrupp där förändringen i olycks- och skadeutfall på försökssträckorna jämförs med förändringen på ett kontrollvägnät med oförändrad hastighetsgräns. Med ett sådant försöksupplägg kontrollerar man för generella förändringar över tid och resultaten speglar därför den rena åtgärdseffekten.

Utvärderingen av ändrade hastighetsgränsers effekter på trafiksäkerheten – VTI rapport 860

Kontaktinformation
Anna Vadeby, telefon: +46 13 20 42 34 Mobiltelefon: +46 70 943 04 88 E-post: anna.vadeby@vti.se

Det är en forskargrupp vid SLU i Uppsala som, i samarbete med kollegor i Tyskland och Sydkorea, har genomfört kartläggningen av patogenen Plasmodiophora brassicae.

Tidigare trodde man att orsaken till klumprotsjuka var en enklare svamp, men de nya undersökningarna placerar skadegöraren i undergruppen plasmodiophorider bland protister (Rhizaria). Den är nära besläktad med potatisens pulverskorv, Spongospora subterranea, och Polymyxa, som är ökänd som virusvektor på en rad viktiga grödor.

P. brassicae lever ett dolt liv i marken och inuti rötter på värdväxter. Den kräver dessutom en levande värdväxt för att tillväxa.

Manipulerar hormonbalansen
– Att producera rent material utan kontamination från andra organismer och i tillräckliga mängder för sekvensering från ensporskultur har därför varit en stor utmaning i arbetet, berättar professor Christina Dixelius vid institutionen för växtbiologi, SLU.

Genomet visade sig vara kompakt och litet och det omfattar cirka 9 700 gener. Gener för en rad metaboliska processer saknas eller är starkt reducerade, vilket tyder på att den för över och använder nödvändiga komponenter från sin värdväxt, till exempel flera essentiella aminosyror och delar av fettsyrametabolismen.

– Andra upptäckter är att parasitens genom kan manipulera hormonbalansen i värdväxten genom att förändra förhållanden mellan jasmonsyra, salicylsyra, cytokininer och auxiner, vilket tillsammans bidrar till gallbildningen på rötterna. Det är dessa galler (klumpar) som stör näringsupptaget i växten och sänker skörden.

Extremt tåliga vilsporer
En viktig upptäckt är klumprotspatogenens unika uppsättning av byggstenar i cellväggarna, inklusive kitin. Kitinlika cellväggsstrukturer är väldigt hårda och beständiga, vilket har varit en fördel under evolutionen för denna patogen.

– Detta förklarar också varför den har utvecklat så extremt tåliga vilsporer, ett av de stora problemen idag med denna jordburna växtpatogen.

Den nya kunskapen kan förhoppningsvis bringa kunskap om olika patotyper eller raser som rapporterats från olika länder. Inom det området utvecklas nya diagnostiska verktyg för både rådgivning och resistensförädling.

– Fortfarande återstår det dock att räta ut många frågetecken i organismens biologi och där utgör kunskapen om genomet en viktig grundpelare.

Läs mer
Artikeln i Nature: The Plasmodiophora brassicae genome reveals insights in its life cycle and ancestry of chitin synthases 
Temaforskning till nytta för samhället – forskningsprogrammen vid fakultetet för naturresurser och jordbruksvetenskap
BioSoM-programmet (Biological Soil Mapping) vid NJ-fakulteten, SLU 

Kontaktinformation
Professor Christina Dixelius, SLU, 018-67 32 34, Christina.Dixelius@slu.se

Att ansöka om patent i flera länder samtidigt medför omfattande administrativa kostnader. Det finns därför en rad överenskommelser på både europeisk och internationell nivå för att patent ska godkännas i samtliga länder som är parter av överenskommelsen. De tre dominerande institutionerna med inflytande över patenträtten i Europas länder är EU, EPO och WTO.

Mot bakgrund av den explosionsartade utvecklingen inom bioteknik finns i samtliga tre institutioners regelverk en bestämmelse om att ”det kommersiella utnyttjandet” av uppfinningar som anses strida mot ”allmän ordning eller goda seder” inte får beviljas patent – det så kallade moralundantaget.

Oenigheten skapar osäkerhet
Tanken är att bestämmelsen ska förhindra patent på uppfinningar som är oönskade av samhället. Åsa Hellstadius konstaterar att EU-domstolen och EPO gör olika tolkningar av begreppet kommersialisering. Enligt EPO kan aldrig kommersialisering omfatta själva utvecklingsprocessen. Frågan om moralundantag aktualiseras först vid patentansökan och därmed riktas bedömningen mot användningen av uppfinningen på marknaden.

EU-domstolen menar däremot att om utvecklingsprocessen kränker mänsklig värdighet så är även den en del av kommersialiseringen och omfattas följaktligen av moralundantaget.

– Oenigheten skapar en stor osäkerhet hos de aktörer på marknaden som berörs av regeln, säger Åsa Hellstadius.

Traditionsbrott
Vad som är ”allmän ordning eller goda seder” varierar mellan kulturer i både tid och rum. Vad som är god sed i ett land är inte nödvändigtvis det i ett annat. Inom WTO verkar hållningen vara att patent endast ska nekas om det finns ett motsvarande förbud mot kommersialisering i nationell rätt. Emellertid har EU-domstolen avslagit patent på uppfinningar trots att dessa har godkänts i ursprungslandet.

– För det första är det ett traditionsbrott. EU-domstolen brukar inte lägga sig i medlemsländernas nationella särdrag i moralfrågor. Det står naturligtvis EU-domstolen fritt att ändra rådande praxis, men då måste den öppet uttrycka det. För det andra strider EU-domstolens tolkning mot WTO:s. Eftersom två olika instanser gör två olika tolkningar måste det enskilda landet bryta mot någon av de internationella överenskommelser det har förbundit sig till, säger Åsa Hellstadius.

Hemlighållna uppfinningar
Konsekvensen av EU-domstolens strikta hållning kan bli att vissa uppfinningar inte kommer till stånd. Åsa Hellstadius poängterar att ett patentförbud inte är detsamma som ett marknadsförbud. Patentförbud gynnar ekonomiskt starka aktörer och missgynnar start up-företag som behöver patent för att kunna avyttra sina uppfinningar.

De kommer istället att hemlighålla sina uppfinningar vilket leder till att forskarsamhället inte kan ta del av dem och utveckla dem, menar Åsa Hellstadius.

Åsa Hellstadius disputerade på avhandlingen ”A Quest for Clarity – Reconstructing Standards för the Patent Law Morality Exclusion” den 12 juni. Avhandlingen kan beställas via nätbokhandlare (Bokus och Adlibris). Bokhandlare kan beställa den på Bokrondellen. Den går även att beställa som print on demand.

Kontaktinformation
Staffan Westerlund Staffan.Westerlund@juridicum.su.se

Bolaget Mälab vill kunna öka resandet genom att erbjuda en ökning av turtätheten. Men forskare på VTI anser att ökad turtäthet i stället kan bli kostsam.

– Vår studie indikerar att kostnaderna för att köra ytterligare avgångar är större än de tillkommande intäkterna, säger Roger Pyddoke, forskare på VTI. Han är förvånad över varför Mälab eller politiker inte har tittat mer noggrant på vad fler turer innebär.

– Vi ville göra en analys av om det är företags- och samhällsekonomiskt lönsamt med fler turer. Jag anser att det är viktigt att veta, oberoendet av hur mycket trafik som finns eller vem som kör trafiken i Mälardalen framöver.

Är det istället så att minskad turtäthet är lönsamt för både samhället och för operatören?

– Ja, det är vad våra beräkningar säger. Vår modell beaktar inte alla aspekter och nettoeffekterna vi ser är små. Beräkningarna tar exempelvis inte hänsyn till att olika arbetspendlare har mycket olika tidsvärden, säger Roger Pyddoke.

Studien är ett försök att undersöka om det är ekonomiskt lönsamt för företag och samhället att öka resmöjligheterna med regionaltåg. Studien visar att minskad turtäthet är både företags- och samhällsekonomiskt lönsamt.

Sänkta taxor lönsamma
Orsaken till att en frekvensökning inte är lönsam är att ökningarna i resande och därmed nyttorna inte är tillräckligt stora för att väga upp de ökade kostnaderna. Enligt studien är sänkta taxor företagsekonomiskt olönsamma men samhällsekonomiskt lönsamma.

– Både minskad turtäthet och sänkta taxor bidrar till förbättrat samhällsekonomiskt netto. Effekterna på samhällsekonomiskt netto är dock relativt små.

Bakgrunden till denna studie är att kollektivtrafikmyndigheterna i Mälardalen genom bolaget Mälab har avsikt att upphandla en operatör som bedriver trafiken med rullande materiel som ägs av Mälab. Detta skulle i så fall ersätta det avtal som förhandlats fram med SJ om en trafik som är mer omfattande än vad som skulle bli fallet om trafiken skulle bedrivas på helt kommersiella villkor.

Resandet med regionaltåg I Sverige har ökat med 179 procent från 1992 till 2012. Samtidigt har antalet avgångar ökat väsentligt. Konsekvenserna av denna ökning har inte analyserats från företagsekonomisk och samhällsekonomisk utgångspunkt. Resultaten indikerar således att det inte går att öka det samhällsekonomiska värdet av regionaltågstrafiken enbart med ökad frekvens.

– Den här studien ger exempel på hur man kan utvärdera förslag till förändrat tågutbud och hur man kan tänka om vilka förändringar som kan vara bra, säger Roger Pyddoke.

Studien har finansierats av Centrum för Transportstudier (CTS) i Stockholm, med delfinansiering av Trafikanalys. Rapporten i sin helhet

Kontaktinformation
Roger Pyddoke. Telefon: +46 8 555 770 30 Mobiltelefon: +46 70 917 42 07 E-post: roger.pyddoke@vti.se

Med onödig efterfrågan menas de nya försök som en medborgare måste göra i de fall då misstag har begåtts i hanteringen.

– Ofta är det myndigheten själv som gör fel, men misslyckanden kan också bero på den försäkrade och på tredje part, till exempel en läkare som skriver ett ofullständigt läkarintyg, säger Johan Quist, en av författarna till rapporten.

En viktig orsak till misstagen är idén om att arbetet blir mer effektivt om det styckas upp mellan olika personer och enheter. En handläggare gör en viss del och lämnar sedan över till någon annan, men ofta går överlämningarna fel och den försäkrade får inte sitt ärende avklarat.

En annan viktig orsak är föreställningen att medborgarnas krav på tillgänglighet bäst tillgodoses genom en särskild enhet, Kundcenter, vars specialitet är att snabbt svara i telefon.

Inriktningen på att svara snabbt gör dock att medarbetarna inte fullt ut har möjlighet att hjälpa dem som ringer.

– För att minska den onödiga efterfrågan måste verksamheten utformas och styras så att de anställda oftare kan göra färdigt, säger Martin Fransson, den andre av rapportens författare.

Studien är en del i metodutvecklingen på området hur onödig efterfrågan kan identifieras och mätas samt hur grundorsakerna kan bearbetas. Ett liknande arbete utförs parallellt på Skatteverket av samma forskargrupp.

Rapporten:
Onödig efterfrågan i Försäkringskassan – slutrapport, ISF Rapport 2015:7

Kontaktinformation
Martin Fransson, ek dr, Centrum för tjänsteforskning – CTF, Karlstads universitet, tel. 070 5618465. Johan Quist, ek dr, Centrum för tjänsteforskning – CTF, Karlstads universitet, tel. 070 5618464

Mindre vassa vägräcken kan rädda livet på motorcyklister. Det visar fyra krockprov som försäkringsbolaget Folksam låtit genomföra på VTI:s krockbana i Linköping.

– Folksams tester med just motorcykel och vägräcken är de första som någonsin har gjorts i Sverige, det här öppnar också upp för en fortsättning, säger Jan Wenäll, forskningsingenjör på VTI:s krockbana.

VTI har medverkat i två olika projekt med fokus på ökad mc-säkerhet. I det första projektet har VTI, tillsammans med SMC (Sveriges motorcyklister) och SVBRF (Svenska väg- och broräckesföreningen), genomfört en litteraturstudie med syfte att kartlägga vägräckens funktion vid en motorcykelolycka.

I det andra projektet, initierat och lett av Folksam, har fyra fullskaliga krockprov med olika skydd monterade på vägräcken genomförts. Resultaten från de båda projekten ledde fram till ett avslutande test där även räckets ovansida skyddades med en enkel prototyp av plast, vilket visade sig fungera utmärkt.

– Även om detta ännu bara rör sig om en enklare prototyp, så tror jag att det här är första gången som vi verkligen har en funktionsduglig idé om hur man effektivt kan minska skadorna på en motorcyklist som krockar med ett vägräcke. Anledningen till det positiva resultatet är helt enkelt att det finns mindre vassa och utstickande detaljer att fastna eller skada sig på.

Motorcyklisten fastnar inte utan glider med. Det är fortfarande farligt, men inte lika farligt som att fastna. Det handlar om att ”gömma undan” vassa plåtkanter som stolptopparna och ovansidan på räcket utgör. Det går att lösa på många andra sätt, plaströret var ett sätt att visa hur ett befintligt räcke går att förändra med enkla medel.

– Jag har sett att många omkomna motorcyklister slår sig illa på räckets ovansida och att armar och ben riskerar att hamna på räckets baksida och trassla in sig i stolpar, säger Jan Wenäll.

VTI:s krockbana utför vanligen godkännandeprov av vägräcken enligt en europanorm, där prov med motorcyklar ännu inte är fullt ut inkluderade. Erfarenheterna av motorcykelproven på VTI kommer att kunna användas även i det fortsatta internationella standardiseringsarbetet.

Kontaktinformation
Jan Wenäll. Telefon: +46 13 20 43 73 Mobiltelefon: +46 70 943 04 64 E-post: jan.wenall@vti.se Postadress: 581 95 Linköping

Det regionala innovationsklimatet för rymdverksamhet är svagt och samtidigt finns det en tydlig vilja att ändra på detta. RIT-projektet står för Rymd för Innovation och Tillväxt och drivs i samverkan mellan Luleå tekniska universitet, LTU Business AB och ett flertal regionala och nationella rymdaktörer.

Luleå tekniska universitet kommer bland annat att anställa åtta innovationsdoktorander för forskning och utveckling i samarbete med rymdindustrin. På Rymdcampus i Kiruna etableras en ny centrumbildning, en utvecklingsmiljö där forskning och näringsliv samarbetar nära. Parallellt byggs ett aktivt stöd för nya innovationer inom branschen upp.

Vid sidan om projektet byggs även en ny labb- och testmiljö för teknik ombord på rymdfarkoster, till exempel för så kallade nano-satelliter.

– Vi satsar stort på Rymdcampus i Kiruna för att befästa vår position som Sveriges ledande rymduniversitet. Vi anställer ett 20-tal personer under 2015 och stärker vår kompetens och våra rymdutbildningar för att bygga en attraktiv utvecklingsarena som lockar studenter, forskare och externa aktörer i rymdbranschen, säger professor Jonas Ekman, prefekt vid Luleå tekniska universitet.

RIT-projektet är en satsning där tolv regionala och nationella medfinansiärer deltar och behovet av projektet kommer från rymdbranschen själv.

– Att bedriva avancerade utvecklingsprojekt är krävande och tillsammans med Luleå tekniska universitet får vi ett kompetenstillskott som är svårt att hitta på annat håll. Det stärker även vår attraktionskraft och det blir lättare att behålla och rekrytera ingenjörer, vilket är viktigt för att behålla vår centrala roll inom Europas rymdsektor, säger Lennart Poromaa, platschef på Esrange Space Center.

Luleå tekniska universitet och LTU Business AB har under ett och ett halvt år fört en dialog med branschen för att undersöka hur rymdindustrin kan stärkas. RIT-projektet är resultatet av den dialogen.

– Tack vare gårdagens glädjande beslut från det regionala strukturfondsprogrammet kan vi kraftsamla och stärka vår rymdregion både nationellt och internationellt, säger Johanna Bergström-Roos, affärsutvecklare på LTU Business AB, som på uppdrag av Luleå tekniska universitet, skrivit ansökan om medel för att finansiera satsningen.

Kontaktinformation
Jonas Ekman, initiativtagare till RIT, professor och prefekt vid Luleå tekniska universitet, e-post: Jonas.ekman@ltu.se, telefon: +46 (0)920 49282, Johanna Bergström-Roos, projektledare RIT, LTU Business AB, e-post: johanna.b.roos@ltubusiness.se, telefon: +46 (0)70 544 60 21, Lennart Poromaa, platschef Esrange Space center, e-post: lennart.poromaa@sscspace.com, telefon: +46 (0)70 564 54 77