Utvecklingen av appar för mobiltelefoner har öppnat upp för ännu fler vårdmöjligheter, inte minst när det gäller förebyggande folkhälsovård.

Sara Eriksén är professor i informatik vid Blekinge Tekniska Högskola och projektledare för ett forskningsprojekt om hälsofrämjande mobila tjänster för hållbar samhällsutveckling.

– Det handlar om att utveckla mobila teknologier som kan förändra hälsovården. Tjänster som informerar, motiverar och möjliggör för människor att sköta sin egen hälsa och samtidigt stödja kontakt mellan patienter och vårdgivare, säger Sara Eriksén, professor i informatik vid Blekinge Tekniska Högskola och projektledare för ett forskningsprojekt om hälsofrämjande mobila tjänster för hållbar samhällsutveckling.

Trådlös blodsockermätare
I projektet jobbar man bland annat med diagnosen diabetes typ 2, där dålig kosthållning och en allmänt ohälsosam livsstil ofta ger upphov till följdsjukdomar. Fokus ligger på preventiva insatser såsom egenkontroller, motion och kost.

– Genom en app kan patienten överföra data från en trådlös blodsockermätare via mobilen till sjukhus och vårdlag. Öppenvårdspersonal kan på samma sätt ge patienten feedback och förslag på åtgärder för en hälsosam livsföring och kosthållning.

Sara Eriksén efterlyser moderna tekniklösningar i vården och poängterar att detta inte behöver vara förbehållet den unga generationen.

– Tvärt om utvecklas det till exempel allt fler surfplattor som är specialanpassade för att användas av äldre och vara ett stöd för dem i vardagen – om de behöver komma åt tjänster som finns tillgängliga via internet till exempel.

Terapi på nätet framgångsrikt
Vad beträffar faktiska behandlingar på nätet, är det inom psykologin framgången varit störst. Sedan slutet av 1990-talet har internationell forskning bedrivits och svenska forskare är ledande i att utveckla och utpröva terapeutiska behandlingar på nätet. Resultaten är lovande, behandling via internet har ofta visat sig fungera lika bra som traditionell behandling för problem såsom depression, sömnproblem och prokrastinering.

– Generellt är det lika goda resultat när man ger behandling via internet som när man ger vanlig live-behandling. Depression och ångest är de områden vi studerat mest, och där ingår bland annat paniksyndrom och social fobi. Men vi har också gjort studier på ätstörningar och erektionsproblem. Även där får man i stort sett samma resultat som när man behandlar på sedvanligt sätt, säger Per Carlbring.

Per Carlbring är psykolog, psykoterapeut och professor i psykologi vid Stockholms universitet. Sedan 1999 har han utvecklat och bedrivit forskning kring psykologiska behandlingar på nätet. Framför allt handlar det om KBT, kognitiv beteendeterapi, som är den terapiform som varit lättast att föra över till internet eftersom dess upplägg är strukturerat och tydligt. Oftast går man igenom ett färdigt program i olika moduler som innehåller information och övningar med hemuppgifter. Patienten utför dessa, reflekterar över hur det gått och därefter ger terapeuten återkoppling, vanligtvis genom krypterad mejl.

Individuell feedback viktigt
– Den personliga kontakten är givetvis inte densamma på nätet. De icke-verbala delarna i kommunikationen försvinner och det kan förstås göra att man lättare missförstår varandra. Men det finns en del fördelar med att inte träffas också, att initialt få känslan av att det är mer anonymt har många deltagare tyckt varit positivt, säger Per Carlbring.

Den största fördelen med terapi på nätet är att fler patienter kan komma i behandling, oavsett var de bor i landet. Internetterapeuten lägger ner ungefär 15 minuter per patient och vecka, att jämföra med de 45 minuter en terapeut traditionellt spenderar med sin patient per vecka.

Per Carlbring pekar dock på det viktiga i att det är en person skolad i psykoterapi som håller i behandling och ger feedback eftersom inga mallade svar passar alla, och den individuella bedömningen från en terapeut är viktig. Enligt honom är en kombination av behandlingar, så kallad blended therapy, förmodligen den bästa lösningen – patienten får då hjälp både via nätet och vid personliga möten med en terapeut.

Reality-terapi mot spindelfobi
Nästa etapp i den digitala terapivärlden är ett projekt under hösten 2015, där Per Carlbring och hans kolleger ska jämföra traditionell livebehandling för spindelfobi med ett slags virtual reality-terapi. Patienten får genom speciella glasögon en helhetsupplevelse av att vara i en annan värld.

– Den typen av terapi, som blir en mer uppslukande upplevelse, skulle dessutom kunna öppna upp för en ännu bredare målgrupp och även passa människor som inte är så vana att ta till sig text. Det är den grupp som i dagsläget har svårast att tillgodogöra sig terapi på nätet, säger han.

Sedan 2014 finns det också en myndighet för samordning och utveckling av e-hälsa, alltså elektroniska och digitala hälsotjänster.

Text: Karin Skagerberg, frilansjournalist

Intervjuade forskare:
Sara Eriksén. Professor i informatik med inriktning mot arbetsvetenskap vid Blekinge Tekniska Högskola. Hon är projektledare för forskningsprojektet ”Hälsovård i förändring – innovativa mobila teknologier för främjande av hälsa”, om hälsofrämjande mobila tjänster för hållbar samhällsutveckling. Det beräknas vara klart 2016.
Per Carlbring. Psykolog och psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi samt professor i psykologi vid Stockholms universitet.

Kontaktinformation
red@forskning.se

Äventyrare, vetenskapsmän, konstnärer och andra resenärer har i alla
tider förbryllat och fascinerat människor med sina reseberättelser.

År 1647 tog den 26-årige Nils Matson Kiöping tjänst hos Ostindiska kompaniet och reste till Sydostasien, Kina, Ceylon, Iran, Madagaskar och Atlantöarna utanför Afrikas västkust. Väl hemma skrev han en reseberättelse. Carina Lidström, forskare i litteraturvetenskap vid Örebro universitet, har samlat berättelser som Kiöpings.

Hon ger en överblick av svenska reseberättelser som trycktes under det långa 1700-talet – boken startar 1667 och slutar 1829. Vilka var de som reste och skrev och vilka former tar sig den svenska reseberättelsen under den här perioden?

– Jag har helt enkelt inte hittat några tryckta exempel på reseberättelser från tiden innan 1667 och jag drog strecket 1829 eftersom utgivningen ändrat karaktär runt 1830, säger Carina Lidström.

Olika roller
Hon har delat in berättelserna i olika resenärsroller: äventyraren, vår man på plats, vetenskapsmannen och esteten. Äventyraren vill framför allt väcka läsarens förundran medan vår man på plats åtar sig att likt en nyhetsreporter åskådliggöra, roa och informera. Hos vetenskapsmannen får reseobservationerna ibland stå tillbaka för vetenskapliga resonemang medan esteterna reser ut för att se och beskriva det sköna och dramatiska. Äventyrarens sätt att se och beskriva det han mött på resan är präglat av mytiska och fantastiska berättelser om platser som kan uppfattas som världens utkant. Han ligger i sin framtoning inte så långt från sagans eller mytens resenärer.

– Äventyraren tycks förhålla sig lite löst till sanningen. I tidiga reseberättelser blev noshörningar enhörningar och sjölejon sjöjungfrur. Nils Matson Kiöping som är först ut i min bok drar ibland till med en skröna mest för att underhålla och förundra, berättar Carina Lidström.

– Fast äventyraren är inte ensam om att inte alltid hålla sig helt till sanningen. Maria Lindeberg var vår kvinna på plats och skrev brev från Paris som publicerades i Stockholmsposten. Hon skönmålade delvis kvinnornas liv i Paris för att lyfta kvinnofrågan.

Ur en svensk fruntimmerssynvinkel
Lindeberg skriver ur en ”svensk fruntimmerssynvinkel” och var den första kvinnan som publicerat reseberättelser när hennes bok kom 1827. Carina Lidström beskriver henne som en föregångare till Fredrika Bremer.

– Jämlikhetsfrågor är ett återkommande tema i Lindebergs brev. Hon tar tillfället i akt att samtidigt som hon beskriver tillvaron i Paris lyfta förhållanden hemma, inte minst kvinnofrågan. Maria Lindeberg är den enda kvinnan, som trycker reseberättelser under tidsperioden. Men strax efter 1830 börjar Sophie von Knorring, Amalia Lundeberg och Fredrika Bremer skriva.

– Med ett undantag var alltså samtliga reseberättelser skrivna av män. Självklart vore det intressant att gå vidare framåt i tiden och närmare undersöka kvinnors resor. Men mitt syfte med den här boken är att ge en litteraturhistoriskt orienterad överblick av svensk reseberättelse under det långa 1700-talet.

Resor och berättande hör ihop men trots detta är reseberättelsen i någon mån en genre som bara skymtar i den svenska litteraturhistoriens periferi, avslutar Carina Lidström.

Kontaktinformation
Carina Lidström: E-post: carina.lidstrom@oru.se Telefon: 019-303109

Det är sedan tidigare känt att socioekonomiska faktorer, som inkomst, är kopplade till risk för att få hjärt-kärlsjukdom. Men vilken roll dessa faktorer spelar för prognosen efter en hjärtoperation är mindre välstuderat.

Nu har forskare vid Karolinska Institutet gjort en registerstudie som visar att disponibel familjeinkomst är starkt koppat till långtidsöverlevnad efter hjärtkirurgi i Sverige. I studien ingår drygt 100 000 patienter som genomgick en hjärtoperation någon gång mellan 1999 och 2012, samtliga hämtade ur kvalitetsregistret Swedeheart.

Information om patienterna har sedan samkörts med andra register, som Socialstyrelsens dödsorsaksregister och patientregister och Statistiska Centralbyråns LISA, Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier, som innehåller information om bland annat inkomst, utbildningsnivå och civilstånd.

Patienterna delades sedan in i fem lika stora grupper utifrån inkomstnivån i sitt hushåll, där alltså varje grupp innehöll cirka 20 000 patienter. De följdes sedan via registren under i genomsnitt drygt sju år. Vid uppföljningstidens slut hade totalt 29 procent de hjärtopererade patienterna avlidit – bland dem med lägst inkomster hade 43 procent dött att jämföra med 14 procent hos dem med högst inkomster.

När forskarna hade tagit hänsyn till flera andra kända riskfaktorer, se nedan, var risken för död efter hjärtkirurgi ca 30 procent lägre i den grupp som hade den högsta inkomsten jämfört med den grupp som hade den lägsta disponibla familjeinkomsten.

– Vi ser ett starkt samband mellan inkomst och överlevnad efter hjärtkirurgi, men på grund av studiens upplägg kan vi inte påstå att det rör sig om ett direkt orsakssamband. Det kan finnas andra faktorer som spelar in. Men med rätt åtgärder borde prognosen kunna förbättras hos patienter med lägre inkomster.

Svårigheten ligger i att avgöra vad som är rätt åtgärd och kommande studier bör inriktas på att undersöka detta vidare, säger Ulrik Sartipy, docent vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet samt överläkare vid thoraxkliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Det finns faktorer som sedan tidigare är kända för att öka risken för dödlighet efter hjärtkirurgi. Sådana är till exempel ålder (där högre ålder innebär en större risk), kön, njursjukdom, diabetes och annan hjärt-kärlsjukdom. Det går att beräkna i vilken utsträckning dessa faktorer innebär en ökad dödlighet och forskarna har justerat siffrorna med hänsyn till detta, så att dessa faktorer inte längre kan förklara den ökade dödligheten.

Forskarna har dock inte tagit hänsyn till faktorer som rökning, kost, fysisk aktivitet eller följsamhet till läkemedel, som också påverkar överlevnaden efter hjärtkirurgi. Ett skäl till att dessa faktorer inte har vägts in är att sådan information inte är tillgänglig på individnivå i den aktuella studien, som är en av flera inom ramen för ett större projekt.

– Det är en svaghet i studien. Dessa faktorer har koppling till socioekonomisk status och kan troligen förklara en del av den bättre överlevnaden i högre inkomstgrupper, men detta behöver undersökas vidare, säger Magnus Dalén, doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet samt ST-läkare vid thoraxkliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Den aktuella studien är finansierad med medel från bland annat Svenska Läkaresällskapet, Karolinska Institutet och Mats Klebergs Stiftelse.

Publikation
Artikeln Household Disposable Income and Long-Term Survival After Cardiac Surgery, är publicerad i tidskriften Journal of the American College of Cardiology (JACC) Magnus Dalén, Torbjörn Ivert, Martin J. Holzmann och Ulrik Sartipy, JACC – Journal of the American College of Cardiology, online 19 October 2015.

Kontaktinformation
Ulrik Sartipy, överläkare och docent Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet Tel: 08-517 728 94 eller 070-690 75 61 E-post: Ulrik.Sartipy@ki.se Magnus Dalén, ST-läkare och doktorand Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet Tel: 08-517 708 37 eller 070-589 10 04 E-post: Magnus.Dalen@ki.se

Idén till satsningen började med att Jonas Anund Vogel, initiativtagare till och projektledare för KTH Live-In Lab, gjorde en intervjustudie 2012. Målet var att identifiera vilka hinder som finns för att införa olika former av ny teknik vid nyproduktion och renovering av bostadhus.

Det visade sig att verifierings- och valideringsprocessen – det vill säga själva testandet av att tekniken verkligen fungerar som avsett – var alltför lång.

– Saknas verifiering av produkter, det vill säga riktiga tester som resulterar i att produkten eller tjänsten anses som professionell enligt gällande standardavtal, så är det få projektörer eller entreprenörer som vågar föreslå ny innovativ teknik.

Därmed erhåller fastighetsägare sällan den senaste tekniken i sina bostäder. Med KTH Live-In Lab vill vi påskynda införandet av till exempel ny miljö- och informationsteknik och öka innovationstakten samt förkorta ledtiden mellan forskningsresultat och bred marknadsintroducering, säger Jonas Anund Vogel, som också är forskare på avdelningen för Energiteknik på KTH.

Han lägger till att KTH Live-In Lab inte bara blir en katalysator för innovation. Genom tester kring innovativ teknik kan även olika strukturella aspekter kring boende och byggande utmanas och ifrågasättas. Ett exempel kan vara teknikens roll för relation mellan upplevd nytta och yta. Genom introducering av ny teknik kan det finnas möjligheter att skapa samma upplevda nytta på färre kvadratmeter än dagens regelstrukturer tillåter. Inte nog med det, samtidigt undersöks nya affärsmodeller, incitamentsstrukturer och samarbetsformer för dessa nya boenden. Ett levande laboratorium uppstår som täcker allt från planering och byggande till förvaltning och ägande.

– På ett år kan man testa lika mycket i KTH Live-In Lab som det vanligtvis tar tio år i en ordinär byggnad att hinna med. Dessutom ska vi inte glömma att det kan gå 50 år mellan att lägenheter totalrenoveras och det finns nya möjligheter till teknikskiften i dem. Kan vi då se till att vid den avgörande tidpunkten leverera ett batteri av verifierade produkter och tjänster till fastighetsägaren så bör valet mellan ordinär upprustning och hållbar renovering väsentligt underlättas, säger Jonas Anund Vogel.

Vad är det för teknik som kan testas i labbet som studenterna ska bo i? Jonas Anund Vogel har en diger förslagslista framtagen av forskare på KTH och företag inom miljötekniksektorn. Där ingår bland annat fasändringsmaterial för lagring av värme, isolering och som kan expandera vid förändrat värmebehov samt forskning om den personliga integriteten i samband med utökad mätning och adaptiv styrning av tekniska system. Det senare knyter an till energieffektivisering. För att kunna göra detta måste man också mäta, men frågan är hur informationen som samlas in ska hanteras och vem som ska ha tillgång till den.

– Vidare kan man tänka sig väggar av alger som produceras gas, variabel ventilation samt lågspänningsnät och tillhörande innovativa lågspänningsprodukter om 12 eller 24 volt istället för dagens 230 volt. Vi ser också skärmar i stället för fönster och golv som genererar energi när man går på dem. Dessa golv skulle dessutom kunna motverka ett stillasittande liv, säger Jonas Anund Vogel.

Han berättar om en annan spännande forskningsidé. Att frekvent flytta på en vägg i en lägenhet, så att boendeytan endera minskar eller ökar.

– Detta kan sedan påverkade hyreskostnaden och bli till ett sätt att ta reda på mer om kostnad kontra storlek på en lägenhet, säger Jonas Anund Vogel.

Cirka 40 forskare och ett tiotal företag är i dagsläget involverade i KTH Live-In Lab. KTH Live-In Lab är uppdelat i en passiv och en aktiv del. I den passiva delen kommer ett omfattande informationsinsamlande att pågå. Här ska forskarna mäta hur ofta folk gör saker, om det är fler än två personer hemma, när de boende är hemma respektive borta, om de sover eller är vakna och när detta inträffar, och så vidare. Det kommer att ge stort statistiskt underlag.

– I den aktiva delen kommer framtidsteknik att implementeras och testas. Lägenheterna är bygglovsbefriade vilket medger tester och verifiering av nya produkter och tjänster vilka inte är möjliga att testa inom den vanliga bebyggelsen. Lägenheterna byggs om årligen och kommande års lägenheter utformas av studenter, forskare och företagsrepresentanter genom innovationskurser knutna till labbet, säger Jonas Anund Vogel.

I början av 2016 tas det första spadtaget för byggandet av lägenheterna, och de beräknas vara klara för inflyttning hösten 2017. Forskningsprojektet kommer att pågå i minst tio år, och lägenheterna kommer att vara belägna mitt på KTH Campus Vallhallavägen i Stockholm.

Bakom finansieringen av KTH Live-In Labb står bland andra byggföretaget Einar Mattsson, men det är KTH som ansvarar för och driver forsknings- och utvecklingsverksamheten i labbet. KTH har tillsammans med Ericsson, Einar Mattsson, Semrén & Månsson, Swerod, Wostman, Grunditz Göransson Arkitekter, Belkab och Pinnab Inneklimat bildat en arbetsgrupp för att tillsammans utarbeta affärs- och samarbetsstrukturer som skall resultera i ökad innovation, ökat företagande och minskad resursanvändning i befintliga och kommande bostäder.

Fler partners och intresserade aktörer uppmanas att kontakta projektledare Jonas Anund Vogel, alternativt någon annan i styrelsen för KTH Live-In Lab: Hans Lind, Tove Malmqvist, Per Lundqvist eller Lars Nordström.

Kontaktinformation
Jonas Anund Vogel på 070 – 823 37 26 eller jonas.anund@energy.kth.se.

– Vi har under lång tid studerat ett stort antal kallblodstravare i Norge och Sverige och har inte kunnat se några skäl till varför hovbroskförbening ska stoppa en avelskarriär.

Det säger veterinär Ulf Hedenström, som vid sidan av sin ordinarie tjänst på riksanläggningen Wången i Jämtland har studerat hur hovbroskförbening har påverkat kallblodstravare. Projektet, som har mynnat ut i en licentiatavhandling, har pågått under tio år och totalt har 649 norska och svenska kallblodiga travhästar undersökts. Hästarna inom studien gjorde under perioden 1973–2009 över 23 000 tävlingsstarter, och det gick inte att se några nackdelar när det gällde förekomst av hovbroskförbening.

– Det fanns inga som helst samband mellan olika grader av förbening och de objektiva sport- eller hästdata vi kunde inhämta. Oavsett förbening eller inte har dessa hästar kunnat prestera lika bra, lika snabbt, lika länge, lika felfritt och utan anmärkningar från funktionärerna på sina gångarter, konstaterar Ulf Hedenström.

Gammal ”sjukdom” inom hästsläktet Hovbroskförbening hos häst är en sjukdom som uppmärksammades redan på 1300-talet och som kan ses på fossila hovben som är mer än 1,2 miljoner år gamla.I modern tid har man kunnat konstatera att förändringen nedärvs från generation till generation. Den finns främst hos tyngre hästraser såsom nordsvensk brukshäst, travhäst samt ardenner, men den är även vanlig hos halvblodshästar. Trots mängder av studier både i Norden och i övriga världen har ingen lyckats påvisa ett klart samband mellan hovbroskförbening och sjukdom, skada eller prestationsnedsättning.

Den höga arvbarheten har medfört att hingstar som har hovbroskförbening inte har fått verka inom svensk hästavel. Sjukdomen finns med på den defektlista inom hästavel som regleras via gällande djurskyddslag.

– Det beslutet grundar sig på studier som gjordes med äldre diagnostik, bland annat genom att med fingrarna känna på hästens ben, så kallad palpation. Röntgen har använts i detta syfte ända sedan 1959 och är idag en ”Gold Standard”. Idag har vi helt andra diagnostiska hjälpmedel, såsom scintigrafi, datortomografi och magnetresonansundersökningar, som ger mer information, men ännu inte är fullt utvärderade, säger Ulf Hedenström.

Dessutom menar Ulf att studier som inte kan anses representera hästpopulationen som helhet ska tolkas med viss försiktighet. Den aktuella forskningen visar att hästar som bär på anlag för förändringen utvecklar denna redan före 2,8 år. Därefter klingar tillväxten snabbt av och har ingen negativ betydelse för hästarnas karriär på travbanan.

– Våra resultat tyder på att hovbroskförbening är att betrakta som en genetisk fysiologisk variation, alternativt anpassning till okända stimuli tidigt i hästens liv. Hur och exakt när hoven utvecklas är ännu okänt och det behövs därför mer forskning kring det. De flesta föreningarna ger avelsförbud De flesta avelsföreningarna för tyngre hästraser följer idag rekommendationen att kassera hingstar med höggradig hovbroskförbening. Enda undantaget är Avelsföreningen för svenska ardennerhästen som har valt att godkänna hingstar som bär på anlaget, bland annat för att minska risken för inavel.

Det är ett beslut som Ulf Hedenström tycker är helt rimligt.

– Vissa rasklubbar har efter årtionden av utslagning inte lyckats sänka förekomsten av en förändring som ingen har lyckats visa vara negativ för hästen, och har därför bytt strategi och fokuserar hellre på andra och för hästen mer kliniskt relevanta hälsoaspekter.

Ulf Hedenström menar att framtida studier bör fokuseras på hur förbeningsprocessen utvecklas och möjligen påverkar hästen under de flesta levnadsåren. Här bör man ta hänsyn till hästens storlek, utfodring, underlag för träning, hovvård eller annan yttre påverkan. Det finns också skäl att samtidigt undersöka om den ökande graden av inavel hos kallblodstravaren påverkar prestationer eller förekomst av hovbroskförbening i en representativ grupp av kallblodiga travhästar.

Avhandling
Ulf Hedenström försvarar sin licentiatavhandling Development and clinical significance of side bones in cold-blooded trotters vid SLU den 30 oktober 2015 kl 13.15 i lokal Audhumbla, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum, SLU i Uppsala. M

Kontaktinformation
Ulf Hedenström, riksanläggningsveterinär på Wången AB 0640-17428, 070-5439767 Ulf.hedenstrom@wangen.se

Tekniska Högskolan vid Jönköping University har under de senaste två åren utvecklat material för en nätbaserad utbildning. Efter en lång granskningsprocess har KK-stiftelsen beslutat om finansiering på 16,8 miljoner kronor för att fortsätta utveckla och bedriva utbildningen.

– Detta ger näringslivet tillgång till djup kompetens och internationell utblick i en skräddarsydd och därmed relevant utbildning, säger Madelene Sandström, vd för KK-stiftelsen.

Samarbetet med industrin ger dessutom Jönköping University möjlighet att säkra relevansen i sina kurser och sin inriktning. Projektet, som syftar till att långsiktigt stärka och utveckla den svenska gjuteriindustrin, drivs av Tekniska Högskolan, Swerea SWECAST och Svenska Gjuteriföreningen inom Casting Innovation Centre.

Utbildningen kommer att vara nära kopplad till näringslivet, med följande företag som medverkar: Volvo Powertrain; Scania CV AB; SKF Mekan; Nya Arvika Gjuteri; Fundo Components AB; Ljunghäll AB; Lundbergs Pressgjuteri AB; AB Mönsterås metall; Shiloh; Xylem AB; AB Bruzaholms Bruk; Bryne AB; samt Husqvarna Group.

Målet är skapa en dynamisk utbildning för både studenter och yrkesverksamma, som har en stark samproduktion med industrin.

– Genom att utbildningen sker mestadels via nätet och med ett fåtal kursträffar får yrkesverksamma enkel tillgång till utbildning och kan förhoppningsvis omsätta sina nya kunskaper direkt i sin yrkespraktik, säger Madelene Zetterlind, biträdande projektledare vid Tekniska Högskolan.

Syftet är att utbildningen ska ge ringar på vattnet och ge utveckling i företagen. Sex kurser har utvecklats och de första fyra pilotkurserna har genomförts på halvfart med en till två campusträffar per kurs. Deltagarna har varit yrkesverksamma från 17 olika företag.

– Våra teststudenter har berättat hur bra det är att kunna genomföra föreläsningar med en flexibilitet, för att kunna fungera i de vanliga arbetsuppgifterna. Magisterutbildningen riktar sig mer mot processkunskap, där vi ser ett stort behov av att lära mer om de teoretiska grunderna på akademisk
nivå. säger Håkan Stadig, teknikchef Gjutning på Volvo Powertrain i Skövde.

Jönköping University kan starta det fullständiga ettåriga magisterprogrammet hösten 2017. Utbildningen ingår i KK-stiftelsens program Expertkompetens för innovation, som syftar till att ge nyckelpersoner hos företag kompetenslyft för kunskapsintensiv företagsutveckling och innovation.

Kontaktinformation
Ulf Hall, kommunikationschef KK-stiftelsen. ulf.hall@kks.se, 08-566 481 33 Olle Vogel, programansvarig Expertkompetens för innovation, KK-stifelsen. olle.vogel@kks.se, 08-566 481 52 Salem Seifeddine, professor i Mechanical Metallurgy och projektledare för magisterprogrammet i gjuteriteknik, Högskolan Jönköping. 070-383 16 62

Kvinnor är statistiskt överrepresenterade när det gäller risken att drabbas av långvarig ohälsa och sjukskrivning. Förutom samhällsekonomiska påfrestningar har långtidssjukskrivningarna påtagliga negativa konsekvenser för kvinnorna själva, både hälsomässigt och ekonomiskt.

Få vetenskapliga studier har tittat på vilka utmaningar dessa kvinnor ställs inför, och hur dessa utmaningar kan hanteras i rehabiliteringen. Denna kunskapsbrist, menar forskaren Eva Lidén vid Sahlgrenska akademin, är problematisk ur både ett etiskt-, rättvise- och vårdperspektiv.

Under åren 2010-2011 lanserade regeringen särskilda medel för att minska sjukfrånvaron bland kvinnor. I ett av de totalt fyra projekt som beviljades pengar har forskare vid Sahlgrenska akademin i samarbete med en rad instanser kombinerat två beprövade metoder för rehabilitering: trädgårdsterapi och jobbcoachning. Projektet har nu utvärderats i en vetenskaplig studie, och resultaten är goda.

– En kombination av trädgårdsterapi och coachning stärkte deltagarnas fysiska och psykiska hälsa, och ledde till att kvinnorna rapporterade en förbättrad vitaliteten och social förmåga. Vår slutsats är att denna modell därför bör övervägas vid rehabilitering av vissa långtidssjukskrivna kvinnor, säger Eva Lidén.

En inledande mätning av kvinnornas upplevda livskvalitet (genomförd med ett vetenskapligt etablerat instrument) visade att de medverkande låg på en mycket låg nivå jämfört med andra kvinnor i samma ålder i befolkningen. Skillnaden var särskilt stor när det gällde de mentala och sociala faktorerna som mättes: jämfört med ett normalt referensvärde på 50 låg kvinnorna i studien i genomsnitt på 19, ett värde som enligt Eva Lidén är extremt lågt.

Vid slutet av studien hade en signifikant ökning skett och låg på 28. I projektet deltog kvinnor mellan 21 och 62 år som fått offentligt ekonomiskt stöd från 1 och upp till 10 år, och vars fysiska och psykiska hälsa bedömdes som dålig.

Projektet genomfördes vid fyra så kallade ”Grön Rehab-trädgårdar” där sjukgymnast, arbetsterapeuter och socionomer arbetade i olika konstellationer. Vid 2-4 halvdagar per vecka under 14 veckor fick kvinnorna tillsammans med rehabiliteringspersonalen arbeta med bland annat sinnesövningar, reflekterande samtal, fysisk aktivitet och praktiskt trädgårdsarbete.

Vidare fick kvinnorna i samband med starten av rehabiliteringsprocessen träffa en jobbcoach som initierade och gav stöd i kvinnornas arbetssökande så länge behov fanns, alltså i vissa fall även efter att tiden vid Grön Rehab var avslutad.

Artikel
Combining garden therapy and supported employment – a method for preparing women on long-term sick leave for working life finns publicerad i Scandinavian Journal of Caring Sciences i september.

Fakta
I projekt Fyrklövern samverkade Samordningsförbunden i Göteborg och närliggande kommuner, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunen och Västra Götalands-regionen. Kont

Kontaktinformation
Eva Lidén, universitetslektor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0766-186427 eva.liden@gu.se

Den svenska särskolan är en unik skolform för elever som inte antas kunna nå lärandemålen i grundskolan på grund av utvecklingsstörning. Särskolan har funnits en längre tid, men väldigt lite forskning har bedrivits för att lära sig hur eleverna har det och hur de tar till sig nya kunskaper.

Projektet En särskild skola? – undervisning och lärande i särskolan löper över 4 år, och har som huvudsyfte att ta fram kunskap om hur undervisning och lärandemiljöer i särskolan fungerar. Fokus ligger på elevernas kunskapsutveckling, deras sociala liv i skolan och deras demokratiska fostran till aktiva medborgare.

Projektet förväntas även generera beskrivningar av hur olika undervisningsideologier praktiseras och vad de innebär för elevernas lärande, något som kan ha betydelse även för andra skolformer.

Projektet leds av Kerstin Göransson, docent i specialpedagogik och gästforskare vid Karlstads universitet, samt av Claes Nilholm, professor i pedagogik med inritning mot specialpedagogik vid Uppsala universitet.

– Vi hoppas att resultaten kommer att stimulera utveckling inom särskolan, säger Kerstin Göransson.

Eftersom det saknas forskning på området sedan tidigare, är det också svårt att se hur särskolan har utvecklats fram tills nu. Skolinspektionen har gjort vissa nedslag på ett urval vid olika tillfällen, och det finns en kritik mot att en del klasser inte är tillräckligt intellektuellt stimulerande – men det är inte regelrätt forskning, och det ger inte heller någon representativ bild.

En särskild skola? – undervisning och lärande i särskolan har en total budget på drygt 4 miljoner kronor. Det finansieras av Stiftelsen Sävstaholm som har beviljat 1 miljon kronor för år 2016.

Projektet är ett samarbete mellan Karlstads universitet och Uppsala universitet, som förutom de huvudansvariga bidrar med två forskare vardera.

Kontaktinformation
Kerstin Göransson på 073-662 08 05 eller kerstin.goransson@kau.se

– Olika behandlingsmetoder kan användas för att minska riskerna. Metoderna bör anpassas efter vilka produkter som ska behandlas och vilka virus som kan tänkas ingå. Det handlar om metoder som värme, högt tryck och intensiva ljuspulser, eller att använda kemikalier som ammoniak eller organiska syror, som till exempel mjölksyra, säger Eva Emmoth som disputerar med avhandlingen Virus Inactivation-Evaluation of Treatment Processes for Food and Biowaste vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Spill och rester efter livsmedelsproduktionen är betydande i Sverige. Avfallet innehåller värdefulla näringsämnen som kan användas som gödningsmedel. Men det finns också risker, eftersom smittämnen kan följa med i produktionen av sådan gödsel. Det som växer på våra åkrar hamnar så småningom i våra livsmedelsproducerande djurs foder.

Även vilda djur kan smittas. Smittämnen som virus kan följa med hela livsmedelskedjan från jord och foderväxter, via köttdjur, slakt, paketering och distribution ända fram till tallriken. Men med rätt behandling kan riskerna minskas, visar Eva Emmoth avhandling från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Med hjälp av resultaten i avhandlingen kan industrin hitta effektivare metoder för säkrare matprodukter och användning av biologiskt avfall som grund för gödsel.

– Mina resultat redovisar metoder för att säkra att ammoniak- och värmebehandling minskar förekomsten av smittämnen i biologiskt avfall i enlighet med EU-krav. När det gäller till exempel ett utbrott av fågelinfluensa så visar jag att ammoniakbehandling eller kompostering, under en given tid, ger en tillräcklig minskning av virus i fågelavfall. En del av avhandlingen berör livsmedel från gris. Jag visar här hur nivå och tid för högtrycksbehandling minskar risken för olika typer av smittsamma virus.

Många aktuella livsmedelsburna virus går inte att odla på traditionellt sätt, såsom hepatit E-virus från gris. För att kunna visa effekt av behandling, har Eva Emmoth därför använt alternativa metoder, som är enklare att utföra och mindre kostsamma.

Hon har då utnyttjat likheter hos andra typer av virus, som har fått tjäna som modeller för hur effektivt behandlingsmetoderna har fungerat.

Avhandling
Eva Emmoth disputerar torsdag den 22 oktober med start kl 09:15, i sal Audhumbla, Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum, SLU Uppsala. Avhandlingens titel är Virus Inactivation-Evaluation of Treatment Processes for Food and Biowaste.

Kontaktinformation
Eva Emmoth, SVA och SLU, tel. 018-67 46 41, e-post: eva.emmoth@sva.se

Många fler aktörer i samhället än bara jordbruket bör ändra beteende visar Havsmiljöinstitutets senaste rapport Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön.

– Det vi kommit fram till i vår undersökning ger myndigheter stöd och
argument för åtgärder som medför omställningar i stora delar av
samhälle. Vårt nästa steg är att beräkna de potentiella effekterna i havet av sådana omställningar, säger Eva-Lotta Sundblad, vetenskaplig koordinator,
miljöpsykolog och en av de fyra författarna till rapporten.

Övergödning av havet är ett globalt problem som beror på utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor. Det leder till ökade växtplanktonmängder, algblomningar och syrebrist i djupvattnet där stora områden ödeläggs då bottendjur och fiskar försvinner. Sedan 1970-talet har åtgärder mot övergödningen haft fokus på näringsämnesläckage från jordbruket, rening av toalettavfall, industriutsläpp och förbränning av fossila bränslen.

Havsmiljöinstitutets rapport pekar på många fler källor i samhället, och dessutom på en orsak till övergödningen av havet: Vi konsumenter vill äta kött och annat animaliskt protein. Dessutom vill vi äta mer och mer. Svenskars genomsnittliga proteinintag har ökat sedan 1970-talet och är idag 110 gram per person och dag, med dubbelt så stor andel animaliskt protein som vegetabiliskt. Det kan jämföras med WHO:s uppskattning av dagsbehovet som innebär att en person som väger 70 kg i genomsnitt behöver ca 58 gram protein per dag.

Just animaliska proteinrika livsmedel som kött, fisk, ägg och mejeriprodukter har högt innehåll av kväve och ofta även fosfor. Hög konsumtion av dessa livsmedel medför höga flöden av näringsämnen genom samhället, med övergödning och störda ekosystem i havet som följd. Utsläpp till vatten och luft orsakas av såväl odling av djurfoder som betesdrift och hantering av gödsel. Styrkan i kopplingen mellan köttkonsumtion och utsläpp framgår av att över 70 procent av Sveriges jordbruksmark utnyttjas för foderproduktion.

Trots att reningsgraden är hög för både kväve och fosfor är reningsverken en betydande föroreningskälla. Tänkbara styrmedel för att minska konsumtionen av animaliskt protein är skatt på kött och bättre information om hur matkonsumtion är kopplad till övergödning av havet.

Samverkan mellan myndigheter och kommersiella aktörer är andra exempel på åtgärder som föreslås.

– Det vi kommit fram till i vår undersökning ger myndigheter stöd och argument för åtgärder som medför omställningar i stora delar av samhälle, säger Eva-Lotta Sundblad, vetenskaplig koordinator, miljöpsykolog och en av de fyra författarna.

Sjutton samhällsfenomen med betydelse för övergödning av havet beskrivs i rapporten, tillsammans med förslag på åtgärder för att minska miljöeffekterna. Fyra fenomen presenteras mer ingående: :

Rapporten Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön är skriven av Eva-Lotta Sundblad, Are Vallin, Anders Grimvall och Richard Emmerson.

Ladda ner rapporten som pdf här www.havsmiljoinstitutet.se/publikationer/rapporter/2015/2015-6-samhallsfenomen-och-atgarder-mot-overgodning-av-havsmiljon

Journalister är välkomna till konferensen Hav och samhälle 2015 21-22 oktober i Marstrand som har temat Åtgärder i samhället för bättre havsmiljö, Konferensprogrammet

Havsmiljöinstitutet är ett nationellt samarbete mellan flera universitet, läs mer på www.havsmiljönstitutet.se Havsmiljöinstitutet arbetar för ökad förståelse kring miljösituationen i havet och vad som påverkar den. Med analyser och synteser bistår institutet beslutsfattare, myndigheter och organisationer med aktuell och tvärvetenskaplig kunskap som kan användas vid beslut om hur havet ska förvaltas.

Havsmiljöinstitutet är ett samarbete mellan Umeå universitet, Stockholms universitet, Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
Eva-Lotta Sundblad, vetenskaplig koordinator, 0766 186562, eva-lotta.sundblad@havsmiljoinstitutet.se Kommunikatör: Karin Backteman, 0708 74 51 31, karin.backteman@havsmiljoinstitutet.se

Doktoranden och läkaren Hanna Sartor vid institutionen för translationell medicin har fördjupat sig i röntgenbildernas hittills outnyttjade ledtrådar. Hypotesen har varit att de kan tillföra ytterligare användbar information i samband med diagnostik och ställningstagande till behandling av kvinnor med bröstcancer.

– Röntgenbilden av bröstet bär på mycket information som inte används fullt ut idag. Det handlar om både tumörens och bröstets utseende. Därtill kan det spela roll för tolkningen hur tumören upptäcktes, om det skett genom screening eller egen upptäckt, berättar Hanna Sartor.

Större tumörer vanligare i täta bröst
Forskningen bygger vidare på tidigare fynd som har visat att kvinnor som har s.k. mammografiskt täta bröst, det vill säga bröst med mycket stödjevävnad och körtelceller, har högre risk för bröstcancer än de kvinnor som istället har fettrika bröst.

Fynden i avhandlingen förfinar kunskapen ytterligare om att tumörerna kan ha olika utseenden och egenskaper beroende på bröstets beskaffenhet. När det gäller tumörutseende hade fettrika bröst oftare välavgränsade eller strålformade tumörer medan täta bröst mer frekvent hade svåravgränsade tumörer (som också ofta var större).

Det framkommer även att större tumörstorlek och spridning till lymfkörtlarna var mer förekommande i täta bröst. I tumörer som upptäckts på egen hand (kliniskt upptäckta) sågs också ett samband mellan täta bröst och hormonreceptor-negativ bröstcancer vilket ibland kan representera en svårare form av bröstcancer.

Läkare och mjukvara mäter troligen på olika sätt
I avhandlingens sista del undersöktes om ett etablerat sätt att mäta mammografisk täthet var jämförbart med hur en ny mjukvara mäter täthet. Resultaten visar att överensstämmelsen var högst måttlig, vilket talar för att läkare och mjukvara mäter täthet på olika sätt.

Avhandlingens tre inledande studier bygger på data och prover från mer än 800 kvinnor som insjuknade i bröstcancer 1991-2007 och som deltagit befolkningsstudien Malmö Kost Cancer. Det sista arbetet bygger på ungefär 9000 mammografiundersökningar ifrån en stor klinisk prövning som avslutades 2015, Malmö Breast Tomosynthesis Trial.

Sammanfattningsvis visar Hanna Sartors avhandling att brösttumörens olika egenskaper varierar med de parametrar som är möjliga att hämta från röntgenbilden, såsom tumörutseende, mammografisk täthet och hur tumören har blivit upptäckt.

Hanna Sartor är doktorand vid institutionen för translationell medicin, Lunds universitet och läkare vid verksamhetsområde Bild- och funktion, Skånes Universitetssjukhus. Den 15 oktober 2015 försvarade hon avhandlingen Mammographic density in relation to breast cancer Tumor characteristics, mode of detection, and density assessments.

Text: Björn Martinsson

Fakta/Bröstcancer
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och i Sverige, och utgör en tredjedel av all cancer hos kvinnor. Trenden är ökande, men överlevnadsprognosen är god, bland annat tack vare att diagnostik och behandling har förbättrats. Behandling av bröstcancer är dock ofta förenat med omfattande konsekvenser för patienten, både i form kirurgi, medicinering och strålbehandling

Ett sätt att lindra klimatförändringarna kan vara att binda koldioxid från luften, och därigenom minska växthuseffekten. Hittills har det varit svårt att göra, då upptaget av koldioxid har förhindrats av närvaron av vattenånga. Att först göra luften helt torr är väldigt dyrt.

Forskare har nu skapat ett stabilt och återvinningsbart material där mikroporerna har olika platser för bindning av koldioxid och vatten.

– Så vitt jag vet är det här det första material som kan binda koldioxid effektivt från fuktig luft. I andra fall är det en konkurrens mellan koldioxid och vatten och vatten vinner oftast. Det här materialet tar upp båda, men bindningen av koldioxid är enorm, säger Osamu Terasaki, professor vid Institutionen för material- och miljökemi vid Stockholms universitet.

Forskningen sker i internationellt samarbete och det nya materialet har fått namnet SGU-29, efter Sogang University i Korea. Materialet består av kristaller av kopparsilikat. Metoden skulle kunna användas för att binda koldioxid från atmosfären, och framför allt för att rena utsläpp.

– Koldioxid skapas alltid tillsammans med fukt. Nu kan vi ta bort koldioxiden trots fukten, och tillsammans med andra tekniker som är under utveckling kan kolet sedan användas för att skapa andra värdefulla material. Forskare jobbar väldigt hårt på det här och jag tror att det kommer vara möjligt inom fem år. Det svåraste är att fånga koldioxiden och det har vi en lösning för nu, säger Osamu Terasaki.

Forskningen publicerades nyligen i en artikel i tidskriften Science.

Kontaktinformation
Osamu Terasaki, professor vid Institutionen för material- och miljökemi, Stockholms universitet. E-post: osamu.terasaki@mmk.su.se Tfn: 08-16 23 79 Peter Oleynikov, forskare vid Institutionen för material- och miljökemi, Stockholms universitet. E-post: peter.oleynikov@mmk.su.se Tfn: 08-16 23 66 Presstjänsten vid Stockholms universitet, 08-16 40 90, press@su.se

Livmoderinflammation (pyometra) är en vanlig och livshotande sjukdom hos tikar och den behandlas vanligen kirurgiskt. Supranee Jitpean visar i sitt doktorsarbete vid SLU vilka möjligheter det finns att tidigt identifiera tikar som löper stor risk att drabbas av komplikationer.

Fler tikar med dålig prognos skulle överleva om en optimal behandling kan sättas in i ett tidigt skede. Slutsatserna i arbetet bygger på analyser av försäkringsdata för olika raser, sjukjournaler och en rad blodtester.

Kraftigt förhöjd risk hos vissa raser
En genomgång av försäkringsdata visade att 19 procent av alla tikar hade diagnosticerats med livmoderinflammation före tio års ålder. Risken att drabbas var dock betydligt större för vissa av de 110 olika raser som ingick i materialet.

I tio raser drabbades minst hälften av tikarna:

– Längst ned i listan finns norrbottenspets (4 %) och finsk spets (3 %), säger Supranee Jitpean.

För första gången undersöktes också ras-specifika data för den kombinerade risken att diagnosticeras med livmoderinflammation och/eller juvertumörer hos 110 hundraser, och dessa resultat kan vara till stor hjälp vid bedömning av risk och nytta med kirurgisk kastration för individuella hundar.

Låg halt vita blodkroppar är ett varningstecken
Supranee Jitpean har också gjort en systematisk genomgång av sjukjournaler, som täckte 315 tikar som behandlats kirurgiskt för livmoderinflammation. Där visade det sig att flera iakttagelser som görs vid klinisk undersökning, liksom resultat från laboratorieanalyser, kan vara till god hjälp vid bedömningen av prognosen för en tik med livmoderinflammation.

Den viktigaste upptäckten var att tikar med lågt antal vita blodkroppar (leukopeni) hade en 18-faldigt förhöjd risk för bukhinneinflammation, som är den vanligaste komplikationen och som diagnosticerades hos 13 procent av tikarna. Hos tikar med lågt antal vita blodkroppar fanns också en över 3,5-faldigt förhöjd risk för förlängd vårdtid på djursjukhus efter operationen (3 dagar eller fler).

Onormal kroppstemperatur var kopplat till en 3-faldigt ökad risk för bukhinneinflammation och hundar med måttligt till kraftigt nedsatt allmäntillstånd eller bleka synliga slemhinnor hade en 7-faldigt respektive 3-faldigt förhöjd risk för att behöva vårdas längre tid efter operationen än normalt.

Inflammationsmarkörer i blodprov ger ytterligare ledtrådar
I avhandlingen har Supranee Jitpean även undersökt om det går att bedöma prognosen för sjuka tikar med hjälp av olika inflammationsmarkörer i blodprov. I denna studie jämfördes hon 30 tikar med livmoderinflammation och 17 friska kontrolltikar.

Blodkoncentrationerna av C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA) var förhöjda, medan koncentrationerna av insulinliknande tillväxtfaktor 1 (IGF-1), albumin och järn var lägre hos tikar med livmoderinflammation än hos friska tikar.

Ett viktigt fynd var att SAA-koncentrationerna var högre hos de tikar som också drabbats av blodförgiftning. Dessa resultat tyder på att SAA kan vara en potentiell markör för att diagnosticera blodförgiftning hos hundar. Trots att analysen är ospecifik, eftersom SAA stiger vid många sjukdomar, skulle SAA därmed kunna hjälpa till att identifiera de hundar med livmoderinflammation som är svårast sjuka.

Proteinet kromogranin A undersöktes för första gången hos hundar med bakterieinfektion genom mätning av två nedbrytningsprodukter, catestatin och vasostatin. Vid livmoderinflammation var koncentrationerna av catestatin lägre och av vasostatin oförändrade jämfört med hos friska tikar.

Ingen av de undersökta inflammationsmarkörerna hade något samband med vårdtiden på djursjukhus efter kirurgisk behandling. Sammanfattningsvis leder denna nya kunskap till ökad förståelse för att fynd från sjukdomshistorik, klinisk undersökning och blodprovsanalyser av inflammationsmarkörer kan vara värdefulla för bedömning av prognos och sjukdomsgrad hos en tik med livmoderinflammation.

Risken för en individuell tik att drabbas av livmoderinflammation och juvertumörer beror mycket på ras och kan vara värdefull att ta hänsyn till vid bedömning av risk och nytta av kastration av individuella hundar av olika ras. –

Leg. Vet. Supranee Jitpean försvarade sin doktorsavhandling Predictive markers and risk factors in canine pyometra 9 oktober vid SLU i Uppsala. Opponent var professor Wenche Farstad, Norges miljø- og biovitenskapelige universitet, Ås, Norge.

Kontaktinformation
Supranee Jitpean Institutionen för kliniska vetenskaper Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 13 45, supranee.jitpean@slu.se, supraneeji@kku.ac.th Frågor på svenska kan ställas till docent Ragnvi Hagman vid samma institutionen. 018-67 29 18, Ragnvi.Hagman@slu.se

I september är det arktiska istäcket som minst och de senaste 36 åren har det blivit allt mindre. Däremot varierar det mycket mellan enskilda år, och hittills har forskarna inte förstått vad det beror på.

Mellan 2012 och 2013 ökade exempelvis istäcket med en storlek som motsvarar nästan två gånger Skandinaviens yta. Den nya avhandlingen visar att processer i atmosfären bidrar till de årliga variationerna i isens utbredning.

– Vårens förhållanden i atmosfären är väldigt viktiga för isens utbredning under resten av året. Det här är ett viktigt steg i förståelsen av storskaliga mönster, och visar en anledning till att isläget varierar från år till år, säger Marie-Luise Kapsch, doktorand vid Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Arktis is är viktig för det globala klimatet eftersom isen och snötäcket reflekterar upp till åtta gånger mer solstrålning än öppet hav. Vad forskare nu har visat är att ökad värme och fukt i Arktis ger mer vattenånga och moln än vanligt. På våren, när solen står lågt, resulterar mer moln i en varmare yta och en tidigare start på den årliga smältningen. Det leder i sin tur till mer öppet hav tidigare vilket alltså reflekterar mindre sol och ytterligare skyndar på avsmältningen. Baserat på resultaten har forskarna utvecklat en modell som kan förklara delar av variationerna i septemberisen, där mycket moln under våren ger litet istäcke.

– När vi förstår mer om vad som ger variationerna kan vi förhoppningsvis förutsäga dem bättre i framtiden. Förutom isens betydelse i det globala klimatsystemet får ett ändrat isläge också andra konsekvenser, till exempel för sjöfartens transportvägar, säger Marie-Luise Kapsch.

Avhandling
The atmospheric contribution to Arctic sea-ice variability.

Artiklar
Springtime atmospheric energy transport and the control of Arctic summer sea-ice extent har publicerats i Nature climate change.

The importance of spring atmospheric conditions for predictions of the Arctic summer sea ice extent har publicerats i Geophysical research letters.

Kontaktinformation
Marie-Luise Kapsch, doktorand Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet. E-post: marie@misu.su.se Tfn: 08-16 43 48 Mobil: 076-583 35 61

– Fysisk aktivitet cirka tre timmar per vecka, att avstå från rökning och att äta sunt har stor betydelse för att minska sjuklighet i cancer, hjärtinfarkt och stroke säger överläkare Ulf Hållmarker, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper som snart ska försvara sin avhandling.

I avhandlingen belyser han hur livsstil och fysisk aktivitet påverkar överlevnad och insjuknande i de stora folksjukdomarna hjärtinfarkt, stroke och cancer. Med hjälp av medicinska data har 200 000 Vasaloppsåkare kunnat jämföras med 500 000 slumpvis utvalda i befolkningen. Från de unika svenska sjukvårdsregistren har drygt 12 000 fall av cancer och 10 000 fall av hjärtinfarkt och stroke undersökts.

Fysiskt aktiva personer med sund livsstil har ungefär hälften så hög risk att få en första hjärtinfarkt eller stroke och för dem som ändå drabbas är risken för död eller återinsjuknande 30 procent lägre gällande hjärtinfarkt och 15 procent lägre gällande stroke.

En intressant iakttagelse är att tränade personer har en något ökad risk att få förmaksflimmer, en sjukdom som ibland är orsak till stroke. Dock har vasaloppsåkarna trots detta både lägre risk för förstagångsstroke och de som drabbas får lindrigare stroke. Stroke orsakade av förmaksflimmer är också mindre vanligt hos skidåkarna.

En allvarlig risk, om än sällsynt, är de hjärtstopp som kan utlösas av ansträngande idrotter. I Vasaloppet drabbar det ungefär en åkare per 50 000. Räknat per en miljon timmar skidåkning eller löpning händer det två till tre gånger.

Hjärtstopp kan behandlas med hjärtlungräddning och hjärtstartare. Hög beredskap för sådana insatser är viktigt eftersom 25 procent av fallen kan räddas, menar Ulf Hållmarker.

Risken för hjärtstopp uppvägs dock i hög grad av den positiva effekt för hälsan som motion och en bra livsstil innebär. I en av avhandlingens delstudier som beskrivits i ett tidigare pressmeddelande visar Ulf Hållmarker att fysiskt aktiva personer har 30 procent lägre risk att under en uppföljningstid på tio år drabbas av den tredjedel av all cancer, som är kopplade till livsstil, bland annat i tjocktarmen, livmodern, lungor, njurar, gallblåsan och bukspottkörteln.

Samtidigt har dessa personer en högre andel av hudcancer vilket förklaras av att Vasaloppsåkarna vistas mera utomhus.

Avhandling
Epidemiological Studies on Long Distance Cross-Country Skiers: Participants in the Vasaloppet 1955-2010

Samtliga delarbeten i avhandlingen, är publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Ulf Hållmarker är överläkare vid Medicinkliniken i Mora och har i många år varit tävlingsläkare i Vasaloppet. Han har varit chef för de medicinska området och senare landstingsdirektör i Dalarna. Han har även varit ordförande i Svensk internmedicinsk förening och ledamot i SBUs styrelse.

De epidemiologiska studierna i doktorsavhandlingen om längdsskidåkarna ska läggas fram vid en disputation vid Akademiska sjukhuset i Uppsala 22 okt 2015. Medförfattare är forskare från Uppsala, Dalarna, Stockholm och Umeå. Huvudhandledare är professor Stefan James, överläkare i kardiologi och forskningsansvarig vid Uppsala Clinical Research center, UCR.

Kontaktinformation
Ulf Hållmarker, tel: 070-3266 248

Hösten 2005 bröt våldsamma upplopp ut i Paris förorter efter att två ungdomar mist livet i en polisjakt. Sedan dess har liknande händelser utspelat sig runt om i Europa och i maj 2013 bröt oroligheter ut i Husby i samband med att en man sköts till döds av polis.

– De flesta forskare är överens om att upplopp och konfrontation mellan polis och ungdomar inte enbart beror på en uppgång i ungdomsbrottslighet, säger Christophe Foultier, doktorand vid institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköpings universitet.

I avhandlingen Regimes of Hospitality visar Christophe Foultier hur lokala utvecklingsstrategier ökar isolering och social stigmatisering i utsatta områden. I strategierna, som kan röra allt från ombyggnationer till hur man får invånarna i arbete, ser Christophe Foultier två motsättningar.

– Å ena sidan strävar projekten efter att få de som bor i området engagerade i förändringen. Å andra sidan betraktas invånarna i förorterna ofta med misstänksamhet av samma projekt som försöker få dem att delta. De ses i en bemärkelse som ett säkerhetshot och i vissa fall bygger man utefter detta, säger Christophe Foultier.

Resultatet av de dubbla budskapen leder till att invånarna skapar en misstro gentemot alla strategier, program och projekt som vill ha deras engagemang. Säkerhetssträvandet bidrar alltså istället till att öka isolering och social stigmatisering hos de boende.

Med utgångspunkt i två förorter utanför Paris, Le Franc-Moisin-Bel-Air och Les Cinq Quartiers, undersöker Christophe Foultier hur lokala utvecklingsstrategier påverkar invånarna där.

Det han ser är att lokala politiker, bostadsbolag och andra lokala intressenter bygger ett samhälle som passar den bild av hot och säkerhet som de själva har – en bild som bygger inte sällan bygger på rasistiska föreställningar. Därmed präglas de boendes hemmiljö ofta av videoövervakning på publika platser, digitala lås, magnetlås, poliser samt staket och murar som ska hindra att folk samlas. Vad trygghet innebär för de som bor i området tas inte i beaktande.

– Jag tolkar det som en maktfråga och ett sätt att vilja styra förorten. Akademiker och politiker måste ta till sig den här kunskapen, för förorten är i kris. Både den franska och den svenska.

I ett nytt projekt ska Christophe Foultier undersöka hur lokala utvecklingsstrategier ser ut, och påverkar, två svenska förorter. Dessa ska sedan jämföras med de franska exemplen.

Avhandlingen
Regimes of Hospitality: Urban Citizenship between Participation and Securitization – the Case of the Multiethnic French Banlieue

Kontaktinformation
Christophe Foultier, tel: 086536443, Christophe.foultier@liu.se