Han har tillsammans med Mikael Klintman bidragit med kapitlet Citizen-consumers i den nyutkomna antologin Research Handbook on Climate Governance.

Kapitlet definierar fyra olika strategier för klimatstyrning som utgår från individernas roller. En strategi handlar om att upplysa personer så att de medvetet ska kunna agera på ett klimatriktigt sätt i vardagen. En andra strategi handlar om att genom regleringar underlättar en livsstil som släpper ut mindre med växthusgaser.

Strukturer som gynnar klimatet
En tredje strategi riktar sig till individers mål, men utifrån bevekelsegrunder som indirekt gynnar klimatet. Det kan vara personer som cyklar för hälsans skull. Den fjärde strategin handlar om att upprätta strukturer som indirekt gynnar klimatet, som till exempel stadsplaneringen som inte bygger på bilberoende.

– Ingen av dessa strategier är perfekt, och alla måste finnas med i klimatpolitiken, säger Magnus Boström som i kapitlet förespråkar en kombination som underlag för politik och styrning. De som utformar klimatpolitiken har mycket att lära från andra områden eftersom klimatet är så nära kopplat till andra aspekter av ett gott liv för både människor och planeten.

Det tar lång tid att ändra på attityder. Därför pekar Magnus Boström på behovet av styrning och regler som i förstone kan möta hårt motstånd.

Politiker måste våga
– Vissa behöver knuffas på och politiker måste våga gå emot opinionen. Det är lite naivt att tro att konsumenterna ska lösa alla problem, säger han och exemplifierar med trängselskatt för bilar. Det finns studier som pekar på att skatten blivit allt mer accepterad när folk märker att den ger positiva effekter. Ett annat exempel är rökning, där förbud och attitydförändringar följts åt.

Utgångspunkten för antologin med forskarartiklar är FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn 2009. Höga förväntningar om globala avtal förbyttes där i besvikelse över uteblivna beslut. Sedan dess har politiken splittrats och de vetenskapliga bevisen klimatförändringen blivit allt fler.

– Politiker ska nog inte hoppas på att medborgarna själva ska kunna lösa problemen, säger Magnus Boström. Han pekar på att ”vänta och se” inte varit någon framgångsrikt förhållningssätt – och att länder måste våga gå före.

För mer information kontakta:
Magnus Boström, 070-863 13 94, magnus.bostrom@ore.se

‘- Det här är århundradets experiment som verkligen bevisar att de kvantmekaniska teorierna är enda alternativet, säger Jan-Åke Larsson, professor i informationskodning vid Linköpings universitet.

Den danske fysikern Niels Bohr insåg redan i början av 1900-talet att det råder helt andra lagar i atomernas värld än i den klassiska fysiska värld vi ser omkring oss. Han formulerade en kvantmekanisk modell av väteatomen 1913, medan Albert Einstein bidrog med en kvantmekanisk modell av ljus redan 1905, det vi i dag kallar fotoner. De hade dock helt olika åsikter om hur teorin borde fungera.

Debatten nådde sin kulmen år 1935 när Niels Bohr påpekade att snärjda, eller sammanflätade, par av kvantmekaniska partiklar verkar påverka varandra på långt avstånd. Albert Einstein avfärdade detta som spöklik avståndsverkan (spooky action at a distance).

Olikhet à la Bell
Tills helt nyligen har detta varit teorier. Men nu har en stor forskargrupp, med deltagare från flera europeiska universitet, ledda av professor Anton Zeilinger vid Wiens universitet, visat att spöklik avståndsverkan verkar finnas och fungera. Därmed har de också en gång för alla bevisat att kvantmekanikens snärjda par faktiskt finns i naturen.

De har använt ett test, en olikhet som formulerades av fysikern John Bell 1965. Olikheten fungerar som en gräns för hur stor korrelationen mellan två system kan vara om en avståndsverkan inte finns. Kvantmekanikens lagar förutsäger att så kallade snärjda partiklar har större korrelation än så, en effekt som forskargruppens experiment nu påvisat i naturen.

Det verkar nämligen som om en mätning av polarisationen på den ena fotonen i ett snärjt par får den andra fotonen att omedelbart anta motsatt polarisation.

– Hur kan den ena fotonen veta att vi mäter på den andra och vilken polarisation den har just då? frågar Jan-Åke Larsson retoriskt.

Han har medverkat i de experiment som utförts vid universitetet i Wien, i en källaren under Hofburg, och är också medförfattare till en uppmärksammad vetenskaplig artikel som publicerats på den öppna plattformen arXiv.org och som inom kort också publiceras i ansedda Physical Review Letters.

Fysiker har tävlat i femtio år
I 50 år har alltså fysiker runt om i världen tävlat om att bli först med att bevisa de snärjda parens existens. En forskargrupp i Delft fick stor uppmärksamhet för ett första experiment som publicerades i somras.

Men Jan-Åke Larsson och hans kollegor har nu lyckats ta fram en experimentuppställning där bevisen är ovedersägliga. De har bland annat kunna detektera så många fotoner att urvalet är representativt. Inställningarna har varit slumpmässiga och så snabba att ingen information har kunnat överföras från experimentets ena ände till den andra.

Mätprocesserna för de snärjda fotonerna har därmed kunnat separerats rumsligt från varandra. Nu är det verkligen bevisat att de kvantmekaniska teorierna är enda alternativet, menar Jan-Åke Larsson.

Rent praktiskt försöker nu forskare runt om i världen att dra nytta av de kvantfysiska egenskaperna, exempelvis för att skapa helt säker dataöverföring genom kvantkryptering eller bygga kvantdatorer med mångdubbelt större beräkningskapacitet jämfört med dagens värsta superdatorer.

Artikeln
A significant-loophole-free test of Bell’s theorem with entangled photons Marissa Giustina, Marijn A. M. Versteegh, Sören Wengerowsky, Johannes Handsteiner, Armin Hochrainer, Kevin Phelan, Fabian Steinlechner, Johannes Kofler, Jan-Åke Larsson, Carlos Abellán, Waldimar Amaya, Valerio Pruneri, Morgan W. Mitchell, Jörn Beyer, Thomas Gerrits, Adriana E. Lita, Lynden K. Shalm, Sae Woo Nam, Thomas Scheidl, Rupert Ursin, Bernhard Wittmann, Anton Zeilinger.

Kontakt
Professor Jan-Åke Larsson, 013 28 14 68 (mobilkopplat) eller jan-ake.larsson@liu.se

Över 20 procent av mycket gamla personer har någon gång drabbats av en stroke och har även generellt sett en svagare livsgnista. Bland dem som haft en stroke var depression, nedsatt hörsel eller kärlkramp i hjärtat viktiga faktorer kopplade till svag livsgnista.

– Livsgnista hos mycket gamla människor kan påverkas av en allvarlig livshändelse, som exempelvis en stroke. Samtidigt visar forskning att en stark livsgnista kan vara hälsobefrämjande i sig självt. Om det går att stärka en svag livsgnista, får framtida forskning utvisa, säger Johan Niklasson, doktorand vid Umeå universitet samt överläkare på Sunderby sjukhus i Luleå.

De allra äldsta är en åldersgrupp som ökar påtagligt i storlek. Idag är 5 procent av Sveriges befolkning 80 år eller äldre men år 2060 väntas de utgöra 12 procent av Sveriges befolkning. Trots detta är de allra äldstas välbefinnande ett i hög grad outforskat område.

Livsgnista sisu eller framtidstro
Forskningsavhandlingen är en del av studien Umeå 85+/GERDA (GErontologisk Regional DAtabas) som undersöker 85-åringar, 90-åringar och de 95 år eller äldre, som är bosatta i Umeå, fem kommuner i Västerbottens inland samt i Vasa och Korsholm i finska Österbotten.

Avhandlingen fokuserar på livsgnista, ett begrepp som är en översättning av det engelska ordet ”morale” och vars synonymer är geist, sisu eller framtidstro. I avhandlingen testades den svenska översättningen av den skala som används internationellt för att mäta livsgnista. Skalan, som har 17 ja/nej frågor, visade sig fungera bra på mycket gamla individer och en hög andel av de äldre klarade av att besvara den.

Johan Niklasson, som är uppvuxen i Umeå, arbetar som överläkare vid kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik vid Sunderby sjukhus i Luleå. Han är också doktorand vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik, vid Umeå universitet.

Avhandling
Fredagen den 4 december försvarar Johan Niklasson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering/Enheten för geriatrik, sin avhandling med titeln: Livsgnista hos mycket gamla människor med fokus på stroke, depression och överlevnad (Engelsk titel: Morale in very old people with focus on stroke, depression and survival). 

För mer information:
Johan Niklasson, Institutionen fört samhällsmedicin och rehabilitering/Enheten för geriatrik, 070-551 9965, Johan.niklasson@umu.se

Med självklarhet talas det om osynliga kvinnor, men hur män i familjeföretag upplever fenomenen är oklart och ännu ett relativt outforskat område, menar familjeföretagsforskaren Henrietta Nilson vid Linnéuniversitetet.

Detsamma gäller för hur fenomenen påverkar interaktionen mellan familjemedlemmar i familjeföretagandet. Då medvetenheten om (o)synlighet är ytterst begränsad, använder Henrietta Nilson en interaktiv metod där forskare och familjemedlem i dialog diskuterar fenomenen för att söka gemensam kunskap.

Reproducerar (o)synlighet
Tre huvudsakliga frågor ställs i avhandlingen: Hur görs (o)synlighet i familjeföretag? Hur kan (o)synlighet förstås i familjens situation i familjeföretag? Hur påverkar medvetandegörandeprocessen familjemedlemmar i familjeföretag?

I studien har sammanlagt tre familjer, totalt elva personer, med familjeföretag deltagit. Företagen varierar i storlek och härstammar från olika branscher.

Avhandlingen visar att (o)synlighet kan påverka alla familjemedlemmars känslor och möjligheten att knyta an till familjeföretaget. Beroende på hur (o)synlighet används framkallas varierande reaktioner, såsom viljan att jobba i, eller ta över familjeföretaget.

– Det specifika med (o)synlighet i relation till familjeföretag är att familjen sedan tidigare haft en relation där (o)synlighet etablerats, säger Henrietta Nilson. Familjeföretagandet reproducerar på det sättet (o)synlighet som i vissa fall kan lyfta, men lika gärna traumatisera familjemedlemmen.

Avhandlingen visar vidare att de tilldelade roller familjemedlemmar oftast får i familjeföretag, blir problematiska vid de tillfällen då (o)synligheten kopplade till rollerna inte harmonierar med individen. Familjemedlemmars känslor influeras därmed av fenomenen vilket i sin tur också påverkar företagandet som sådant.

Henrietta Nilson är engagerad inom området familjeföretag, organisation- och affärsutveckling och undervisar på kandidat- och masternivå på Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet.

Avhandling
Snacka om (o)synlighet. Familjeföretagarens nästa drag av Henrietta Nilson, försvaras fredagen den 27 november 2015, kl. 13.00  i sal Wicksell, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är Professor Anne Kovalainen, University of Turku, Finland. Avhandlingen kan beställas genom henrietta.nilson@lnu.se

Miriam Münnich Vass har analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.

EU vill även efter det stundande klimatmötet i Paris ha en ledande roll i bekämpningen av växthusgasutsläppen. Hittills har dock åtgärderna inom EU för att nå klimatmålen varit alltför ensidiga, menar Miriam Münnich Vass.

Dagens klimatpolitik handlar i stor utsträckning om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser till atmosfären. EU:s stats- och regeringschefer har till exempel enats om att utsläppen år 2030 ska vara minst 40 procent lägre än de var 1990.

Skogen kan bidra på flera sätt i klimatarbetet, genom att producera biobränslen som kan ersätta fossila bränslen, och träprodukter som kan lagra koldioxid under lång tid. Dessutom går det att öka det kolförråd som är bundet i framförallt skog, ”skogssänkan”. Miriam Münnich Vass har i sitt doktorsarbete analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.

Senarelägga avverkningar
Enligt dagens europeiska klimatöverenskommelser kan ett medlemsland inte utnyttja möjligheten att öka inlagringen av kol i skog och mark för att nå klimatmålen.

Miriam Münnich Vass studier visar dock att en sådan möjlighet skulle kunna leda till stora kostnadsbesparingar i klimatpolitiken. Vilka politiska styrmedel som skulle kunna förändra skogsbruket i en sådan riktning har inte undersökts, men det handlar bland annat om intrångsersättningar till skogsägare.

Att ersätta skogsägare för den kostnad det innebär att senarelägga avverkningar i skogen, för att därmed öka skogssänkan, skulle alltså bli mycket billigare än att minska utsläppen av motsvarande mängder fossila bränslen genom vissa dyra klimatåtgärder inom andra områden, till exempel transportsektorn.

Behövs bättre samarbete över kommungränser
I Sverige pågår redan en hel del åtgärder som leder i rätt riktning. Till exempel de förbättringar av transportsystem och avfallshantering som sker i många kommuner. Men där det brister är i samarbetet kommuner emellan.Ett skogrikt land som Sverige skulle förvisso gynnas mer än andra av detta, men denna orättvisa kan åtgärdas genom till exempel förändringar i de nationella målen eller tilldelningen av utsläppsrätter.

– Min slutsats är att skogssänkan bör tas med i klimatpolitiken, säger Miriam Münnich Vass. Det är en billig åtgärd, och bördefördelningen kan justeras så att den uppfattas som rättvis av medlemsländerna.

En annan fråga är på vilket sätt skogen utnyttjas bäst i klimatpolitiken, ur samhällsekonomisk synvinkel; vore det lönsamt att minska på produktionen av bioenergi och träprodukter och i stället lämna kvar mer kol i skogen? Här visade beräkningarna att skogssänkan tycks vara en mer kostnadseffektiv metod för att minska koldioxidutsläppen än produktion av bioenergi.

Från bioenergi till skogssänka
– Detta innebär att det kan finnas skäl att omprioritera dagens fokus inom EU från bioenergi till skogssänka, säger Miriam Münnich Vass.

Om skoglig bioenergi har svårt att konkurrera med skogssänkan som klimatåtgärd, och samhället ändå vill öka användningen av biobränslen och andra förnybara energikällor, kan det behövas fortsatt stöd för dessa.

– Om skogsägare får bättre betalt för att lagra kol än för att leverera biobränsle, kommer det att minska tillgången på detta bränslesortiment, säger Miriam Münnich Vass.

I avhandlingen finns också en analys av hur mycket skogssänkan förändras under det kommande seklet, då klimatförändringarna leder till högre skogstillväxt och därmed sänka i vissa länder (Norden) och lägre skogstillväxt i andra delar av EU (Medelhavsländerna). Resultaten tyder på att EU kommer få mer skogssänka över tid. Detta leder då till lägre kostnader för att nå klimatmålet, eftersom skogssänkan är en relativt billig åtgärd för att minska koldioxidutsläppen.

Miriam Münnich Vass skriver att det finns en rad svårigheter som bör ses över innan skogssänkan kan inkluderas i EU:s klimatpolitik. Dessa svårigheter rör framförallt osäkerheten i denna åtgärd, det faktum att åtgärden inte är permanent och hur man ska beräkna kvantiteten sänka.

Avhandling
Miriam Münnich Vass, institutionen för ekonomi, försvarar sin doktorsavhandling Cost-efficient carbon abatement strategies in the EU with specific focus on forest carbon sequestration vid SLU i Uppsala. Fredagen den 4 december 2015, kl 10:00. Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Professor Peichen Gong, institutionen för skogsekonomi, SLU, Umeå

För mer information:
Miriam Munnich Vass, Institutionen för ekonomi, Miljöekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-376 86 77,miriam.munnich.vass@slu.se

– Det är mera tillåtet och allmänt accepterat att prata om kultur och kulturella skillnader än att tala om ”ras” och rasism. Men att prata om kulturella skillnader istället för ”ras” är också ett sätt att kategorisera och skapa skillnader mellan olika grupper i samhället, menar Osa Lundberg, doktorand i pedagogiskt arbete Göteborgs universitet..

I USA och Storbritannien är ras och rasism väl etablerade områden inom utbildningsvetenskap.

– Den svenska utbildningsvetenskapen förefaller dock sakna ras som analytiskt verktyg. Men begreppet är av stor vikt för att kunna belysa och studera social och kulturell ojämlikhet för icke-vita ungdomar, säger Osa Lundberg som i sin avhandling bland annat applicerar ras och rasism som analytiska begrepp för att studera kulturell reproduktion i skolan.

Undviker rasbegreppet
Under tre års tid har hon följt tre olika lärarlag i årskurs 9 i en multietnisk förortsskola i ett så kallat utsatt område.

– I liberala och demokratiska samhällen konfronteras lärare ständigt med vad som kallas “den multikulturella frågan”, om hur de ska hantera mångfald. Lärare är därför ofta i behov av vägledning i frågor som berör mångfald, rättvisa och ras. Men de undviker rasbegreppet enligt den färgblinda ideologi som dominerar i både skolan och i samhället i övrigt, säger Osa Lundberg.

I sin studie pekar hon på att ”icke-vita” elever i utsatta områden ofta upplever kulturell rasism i mötet med det dominerande samhället. Deras utsatthet snarare förstärks vid mötena med elever från skolor utanför den multietniska förortsskolan.

Erfarenheter av rasism förbisedda
– Lärarna undviker att diskutera vardagsdiskriminering och andra negativa händelser som uttryck för rasism. De vill hellre förmedla budskapet att: Du duger som du är! säger hon.

Hennes resultat visar bland annat hur elevernas erfarenheter av vardagsrasism, i och utanför skolan, hålls utanför undervisningen och därmed riskerar att öka deras känsla av utanförskap.

– Pedagogiken skapar ett hålrum där det okända förblir osagt, säger Osa Lundberg, som menar att idén om ”rasneutralitet” bidrar till att upprätthålla gapet mellan vardagskunskap och skolkunskap. Detta istället för att skolan hjälper eleverna att sätta ord på det de upplever i sin vardag.

Avhandling
Osa Lundberg lägger fram sin avhandling Mind the Gap – Ethnography about cultural reproduction of difference and disadvantage in urban education vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande fredagen den 27 november, kl. 13.00. Plats: Sal BE 036, Pedagogen Hus B (entréplan), Läroverksgatan 15, Göteborg. Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, vid Göteborgs universitet.

För mer information:
Osa Lundberg, 031-786 2002, 0721-570664, osa.lundberg@gu.se

– Allt pekar på att uppvärmning leder till större naturliga växthusgasutsläpp. I sjöar ser man ett klart mönster av större metanutsläpp vid högre temperaturer, det visar våra detaljerade mätningar, säger Sivakiruthika Natchimuthu, doktorand vid Tema Miljö, Linköpings universitet, och huvudförfattare till forskargruppens senaste publikation om ämnet.

Forskargruppen vid Linköpings universitet har under två år publicerat ett flertal studier som pekar åt samma håll – att de naturliga växthusgasutsläppen påverkas när klimatet blir varmare och då i sin tur kan öka signifikant.

I den senaste studien har man, genom att bland annat undersöka växthusgasen metan och dess flöde i tre sjöar, tydligt sett att över tid spelar temperatur en viktig roll för metannivån. Forskarnas mätningar visar att vid en höjning av temperaturen från 15 till 20 grader nästan fördubblas metanet. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Limnology and Oceanography.

Ond spiral
Att utsläpp orsakade av människor påverkar växthuseffekten som i sin tur påverkar klimatet har forskarna vetat länge. Därför har man också kunnat ta med utsläpp orsakade av människor i beräkningen när man försöker förutspå hur klimatet kommer att utvecklas över tid. Den framtida utvecklingen av naturliga växthusgasutsläpp har dock varit mer oklar.

Nu framträder en ond spiral – växthusgasutsläpp från förbränning av fossila bränslen leder till uppvärmning som i sin tur ger ökade naturliga utsläpp och ytterligare uppvärmning.

Därmed får varje minskning av utsläpp orsakade av människan en dubbelt gynnsam effekt eftersom både den omedelbara direkta uppvärmningen och bieffekten med ökade naturliga utsläpp förhindras. Det menar professor David Bastviken vid Linköpings universitet.

– Resultaten om att naturliga växhusgasutsläpp påverkas är överraskande tydliga. Det finns flera oberoende studier baserade på både vår och andras forskning som stöder detta. Frågan är inte längre om de naturliga utsläppen kommer att öka utan snarare hur mycket, säger David Bastviken.

Kontakt:
Sivakiruthika Natchimuthu, doktorand, 013-282959, sivakiruthika.natchimuthu@liu.se
David Bastviken, professor, 013-28 22 91, david.bastviken@liu.se

Publikation
Spatio-temporal variability of lake CH4 fluxes and its influence on annual whole lake emission estimates. Natchimuthu S, Sundgren I, Gålfalk M, Klemedtsson L, Crill P, Danielsson Å, Bastviken D. 2015.  Limnology and Oceanography.
doi: 10.1002/lno.10222.

Tidigare publikationer

– Orsakerna till att följsamhet till reseråden inte minskar risken för att bli sjuk kan vara flera, till exempel ligger dålig hygien på restauranger bakom mycket av problemen med diarrésjukdomar. Varannan student som reste utomlands som en del i sina universitetsstudier blev sjuk. Vi ser generellt att yngre resenärer tar större risker jämfört med äldre resenärer och blir också därför oftare sjuka, säger Martin Angelin, infektionsläkare samt forskare på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, och som nu skrivit en avhandling.

Martin Angelin har i en enkätstudie undersökt utlandsresenärer som inför en resa besökt resevaccinationsmottagningen på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå samt i en annan studie universitetsstudenter från Umeå, Stockholm och Göteborg som genomfört en del av sina studier utomlands.

Hälsostudenter tar störst risker
Hälsostudenter utmärker sig när det gäller riskexponering. I jämförelse med studenter från andra utbildningar fick hälsostudenter förvisso mer hälsorådgivning före resan men utsatte sig ändå för större risker, till exempel i trafiken. Dessutom så blev var tredje hälsostudent bärare av antibiotikaresistenta tarmbakterier, så kallade ESBL-bakterier, i samband med resan. Hälsostudenterna blev förutom ESBL-bakterier även bärare av många andra typer av antibiotikaresistenta bakterier. Många av dessa antibiotikaresistenta bakterier har man tidigare inte sett hos svenska resenärer.

Risken för bärarskap med ESBL-bakterier ökade beroende på resmål och ifall man behandlades med antibiotika under resan. Resenärer till Indien hade högst risk för bärarskap. Konsekvenserna av detta bärarskap är oftast små för den enskilde friske resenären, men bidrar till ökningen av antibiotikaresistens i Sverige och leder till att mer utsatta individer kan insjukna i sjukdomar orsakade av dessa resistenta bakterier.

Martin Angelin är uppväxt i Helsingborg och tog sin läkarexamen i Göteborg 2003. Han arbetar som infektionsläkare på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Avhandling
Fredagen den 27 november försvarar Martin Angelin, institutionen för klinisk mikrobiologi, sin avhandling med titeln: Resande – en riskfaktor för sjukdom och spridandet av antibiotikaresistens. Engelsk titel: Travel – a risk factor for disease and spread of antibiotic resistancen. Opponent: Anu Kantele, professor vid Institutionen för klinisk medicin, Helsingfors universitet. Huvudhandledare: Helena Palmgren. Disputationen äger rum kl 09 i Byggnad 6A, Sal A5, Norrlands universitetssjukhus

För mer information:
Martin Angelin, Institutionen för klinisk mikrobiologi. Telefon: 070-372 9646 martin.angelin@umu.se

Forskarna bygger ett digitalt kvinnobiografiskt lexikon som lyfter fram glömda och förbisedda insatser gjorda av kvinnor.

− I befintliga lexikon missgynnas kvinnor, bland annat på grund av rådande könsnormer i urvalskriterierna, med också för att ojämlika villkor gjort att männen haft större utrymme att genomföra handlingar som gjort officiella avtryck i samhället, säger Maria Sjöberg, professor i historia som leder projektet tillsammans med Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap.

Utvald på grund av känd man
De kvinnor som finns med i dagens lexikon har inte sällan valts ut för att de varit gifta med en prominent man eller möjligen varit framstående kulturellt, som till exempel skådespelerska, sångerska eller författare. I och med det förloras många kvinnliga insatser.

För att hamna i det kvinnobiografiska lexikonet finns fyra urvalskriterier som är mer vidsträckta: a) kvinnor med anknytning till Sverige som har bidragit till samhällsutvecklingen i Sverige, internationellt, regionalt eller lokalt b) historiskt betydelsefulla kvinnor som har levt i Sverige c) pionjärer på olika områden d) kvinnor som bidragit väsentligt i kampen för könens jämlikhet.

En redaktion bestående av både historiker och litteraturvetare ska under de kommande två åren ta fram listor på kvinnor som borde vara med i lexikonet. Ett urval kommer sedan ske och skribenter utses som kan författa artiklar över kvinnorna. Uppskattningsvis kommer 1000 artiklar att ingå i projektet.

Underlag för ny forskning
Tanken är att lexikonet ska vara tillgängligt gratis på webben och länka till andra uppslagsverk, arkiv och museer. På så sätt skapas ett historiskt relevant källmaterial för studier av såväl kvinnors som mäns skilda och ibland lika villkor i det förflutna. Lexikonet kommer att finnas både på svenska och på engelska.

− Därmed görs svenska kvinnors bidrag till vetenskap, litteratur, konst, politik, filosofi och populärkultur tillgängliga för svensk såväl som internationell forskning, och bildar samtidigt underlag för ny forskning, säger Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap.

Kontakta för mer information:
Maria Sjöberg, 0709-35 37 39, 031-786 52 57, maria.sjoberg@history.gu.se
Lisbeth Larson, telefon: 0708-16 30 58, lisbeth.larsson@lir.gu.se

Fakta
Projektet Svenska kvinnor on-line, från medeltid till nutid. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon på svenska och engelska har fått 5,7 miljoner kronor av Riksbankens Jubileumsfond och kommer att pågå under två år. I projektet ingår förutom Maria Sjöberg och Lisbeth Larsson historikerna Linus Karlsson och Ulrika Lagerlöf Nilsson, litteraturvetaren Cecilia Pettersson, språkvetaren Lars Borin och bibliotekarien Berith Backlund. Göteborgs universitetsbiblioteks personal kommer att sköta inmatningen av artiklar i databasen som kommer att konstrueras av Språkbanken och SWE Clarin, Svensk språkteknologi för humaniora och samhällsvetenskap, vid Göteborgs universitet. Vid projektets slut kommer uppdraget att uppdatera lexikonet att flyttas över till SWE Clarin och KvinnSam, nationellt bibliotek för genusforskning, vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Det visar Kristoffer Stighäll i sin avhandling vid Örebro universitet.

– Vi vet att arter allmänt hotas när det blir allt längre mellan reviren. Det som varit okänt tidigare är att de svenska vitryggsreviren i sig är fragmenterade. Det finns för lite lövträd och för mycket gran, säger Kristofer Stighäll.

Antalet häckande par har minskat från 100 på 1970-talet till förra årets tre par. Finland hade för 20 år sedan tio häckande par, samma antal som i Sverige detta år.Idag kan man räkna in 120 par i Finland. I Sverige är målet att komma upp i 100 par för att arten ska bli livskraftig.

Mer björk i finskt skogsbruk
– Det svenska skogsbruket har varit så otroligt effektivt och helt inriktat på gran och tall, medan lövträden har bekämpats. I Finland är det annorlunda. Där är björken det bäst betalda träslaget och används i möbelindustrin, förklarar Kristoffer Stighäll.

Den vitryggiga hackspetten lever av insekter som i sin tur lever i lövträd. Det är inte enbart denna fågelart som fått sin livsbetingelser kringskurna av skogsbruk. Men den har en unik position.

– Den vitryggiga hackspetten är en värdemätare på den biologiska mångfalden i skogen. Om vi klarar av vitryggen så vet vi att klarar vi en massa andra arter också. Det finns ingen annan som fyller den uppgiften, säger Kristoffer Stighäll.

Det handlar om alla sorters arter, från andra fåglar som får hjälp med att hacka ut bon i träden, ner till markens lavar och svampar.

Uppfödning i fångenskap
I avhandlingen ingår en studie av arbetet med att föda upp vitryggiga hackspettar i fångenskap för att sedan släppa dem fria. Avelsprojektet har visat att fåglarna vill ha lugn och ro och trivs i stora burar. Sammanlagt har 181 fåglar släppts ut. I det fria har 13 individer räknats in i år, inklusive de tre häckande paren.

– Uppfödningen har fungerat väldigt bra och förra året slog ett par rekord med att få fem ungar. Vi vet hur vi ska får vitryggen att fortplanta sig i fångenskap och vi vet hur skogen ska se ut för att den ska klara sig sedan, konstaterar Kristoffer Stighäll.

Det är skogsbolagen som kan skapa förutsättningarna. Storägare som Bergvik Skog, Stora Enso och Sveaskog är redan engagerade.

Söka med satellitbild
– Det min forskning visar nu är att storleken på de revir som finns avsatta idag inte räcker till eftersom det är så ont om lövträd. Mer lövträd måste också sparas, säger Kristoffer Stighäll. Han pekar också på vikten av långsiktighet, av den enkla anledningen att skogen växer långsamt.

Kristoffer Stighäll har också provat fram ett nytt sätt att söka av skogen med satellitbilder för att hitta lövrika områden som skulle gynna den vitryggiga hackspetten. Studien visar att lövträd nära sjöar och vattendrag och lövsumpskogar är särskilt viktiga för vitryggen.

Avhandling
Habitat composition and restocking for conservation of the white-backed woodpecker in Sweden. Avhandlingen innehåller också en sudie om betydelsen av olika former döda träd för vitryggens möjlighet att hitta mat.

För mer information kontakta:
Kristoffer Stighäll, 070-669 68 96

I en longitudinell studie undersöktes 758 kvinnors intresse för olika modeller av förlossningsvård, såsom hemförlossning med barnmorska, vård på en ABC-klinik (Alternative Birth Center) och vård med samma barnmorska genom hela vårdkedjan.

Studien visar att drygt 50 procent av kvinnorna efterfrågar en större kontinuitet i vården med samma barnmorska under graviditet, förlossning och tid efter förlossning.

– Modeller som erbjuder en sammanhängande vård med en eller två barnmorskor är säkra, kostnadseffektiva och ökar chansen för en normal förlossning, en positiv förlossningsupplevelse och kan också minska förlossningsrädsla bland gravida kvinnor, säger Ingegerd Hildingsson, professor i omvårdnad vid Mittuniversitetet.

Få ville föda hemma
Bara cirka två procent av de tillfrågade kvinnorna önskade en förlossning i hemmet när de tillfrågades under graviditeten, och intressetvar ännu lägre efter födseln. Intresset för vård på en ABC-klinik var cirka fem procent.

– I Sverige är kvinnor ofta mycket nöjda med dagens modell av mödravård, så det är logiskt att valet faller på möjligheten att behålla en relation till barnmorskan genom hela vårdkedjan om den möjligheten skulle ges, säger Ingegerd Hildingsson.

I Sverige är det endast vissa sjukhus i Stockholmsområdet som erbjuder en vårdmodell med en större kontinuitet av barnmorskor under hela vårdkedjan, vilket ökar chansen att få en barnmorska under förlossningen som varit med tidigare i vårdkedjan.

Studie på förlossningsrädda
– Att erbjuda alla kvinnor möjligheten att ha samma barnmorska kan på sikt vara ett bra alternativ. I dagsläget väljer vi att satsa på kvinnor med förlossningsrädsla. Vetenskapsrådet har tilldelat oss forskningsmedel för att göra en randomiserad studie. Där kommer kvinnor med förlossningsrädsla kunna ingå i en studie där de antingen lottas till ”standardvård”, vilket idag innebär samtalsstöd, eller till en vårdform som förutom samtalsstöd också innebär en ökad kontinuitet, säger Ingegerd Hildingsson.

Studien
Swedish women’s interest in models of midwifery care – Time to consider the system? A prospective longitudinal survey

För mer information:
Ingegerd Hildingsson, professor, 010-142 85 87, e-post: ingegerd.hildingsson@miun.se

Ateroskleros, eller åderförkalkning, är en inflammatorisk sjukdom som leder till plackbildning i artärer, vilket hindrar blodtillförseln till hjärnan, hjärtat samt andra organ och extremiteter. Vid kraftig åderförkalkning täpper plackbildningen igen blodkärlen och stoppar blodtillförseln till de vitala organen. Åderförkalkning i halsartärer, så kallad karotisstenos, kan leda till stroke och är ett allvarligt tillstånd som ofta drabbar äldre eller personer med riskfaktorer såsom högt blodtryck, rökning, diabetes, högt kolesterol och fetma.

Ateroskleros kan kontrolleras med exempelvis kolesterolsänkande mediciner medan allvarliga fall av tillslutna artärer hos symptomatiska patienter kan behandlas kirurgiskt.

Förhindra onödiga operationer
– Vi vet att förebyggande kirurgisk behandling av karotisstenos endast fungerar för en liten grupp patienter och att de flesta patienterna med symptom på åderförkalkning behandlas bättre med mediciner. Med ultraljud kan vi identifiera de patienter som på grund av hög risk att drabbas av stroke skulle kunna behandlas kirurgiskt. Men att kunna förhindra onödiga operationer är i de flesta fall lika viktigt, säger Fisnik Jashari, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.

För att diagnostisera åderförkalkningssjukdom och mäta mängden plackbildning i artärer är ultraljud en metod att föredra framför andra eftersom den är strålningsfri, billig och skonsam för patienter.

Fisnik Jashari kommer från Prishtina, Kosovo, där han arbetar som ST-läkare inom neurologi. Han är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.

Avhandling
Carotid artery disease: plaque features and vulnerability

Disputation
Torsdagen den 26 november försvarar Fisnik Jashari, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, försvarar sin avhandling med titeln: Karotissjukdom: Plack-särdrag och vulnerabilitet. (Engelsk titel: Carotid artery disease: plaque features and vulnerability). Opponent: Christine Kremer, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. Huvudhandledare: Michael Henein. Disputationen äger rum kl 09.00, i Unod T9, Hörsal D, Norrlands universitetssjukhus

Kontakt
Fisnik Jashari, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.Telefon: 090-785 0000/ +377 4419 4792.  fisnik.jashari@medicin.umu.se

Det visar Cecilia Magnusson Sporre i sin avhandling i måltidskunskap vid Örebro universitet.

Måltider är så mycket mer än mat. FAMM är en teoretisk modell som beskriver hur man ur olika synvinklar kan se på måltider, en modell som har tagits fram vid Restaurang- och hotellhögskolan. Förutom den självskrivna utgångspunkten – maten och drycken – spelar rummet, mötet och styrsystemet roll för att skapa stämningen, den avgörande helheten.

Atmosfären viktig
– Tallriksmodellen räcker inte längre. Bemötandet, upplevelsen, känslan och atmosfären är viktiga. När sjukhusen tänker gäster istället för patienter så blir det bättre, säger Cecilia Magnusson Sporre.

Hon har kartlagt hur FAMM spridit sig från den akademiska hemvisten i Grythyttan, ut till storköken i den offentliga sektorn och tagit plats i projektplaner, måldokument och statliga direktiv. Hon konstaterar i avhandlingen att den offentliga måltiden är en viktig del av det svenska välfärdssamhället – och att det finns en diskussion om hur måltiderna kan bli bättre.

En ökad komplexitet i det som Cecilia Magnusson Sporres benämner ”måltidsgörandet” ställer nya krav på ”måltidsgörarna”. I den gruppen samlas alla yrken som jobbar med allt runt matlagning och servering, och inte bara de ”som rört i grytorna”. Här finns pedagoger på skolor och undersköterskor i omsorgen och vården med många fler.

Medveten måltid
Tillagning och synen på måltiden har utvecklats sedan 1980-talet.Då kom begreppet ”det medvetna köket” som förenade nyttig mat med god mat och vackra presentationer. Idag gäller begreppet ”den medvetna måltiden”.

– Nu är det viktigt med etisk reflektion, med miljö och ekologi. Det räcker inte längre med att maten bara är god, vacker och hälsosam, konstaterar Cecilia Magnusson Sporre.

Tankemönstret kring ”den medvetna måltiden” är en spegling av tidsandan, precis som de tidigare synerna på mat och måltider, enligt henne. Idag är begrepp som ekologiskt, äkta vara och hållbarhet viktiga, behov som ställer nya krav.

– Vi inom den akademiska gastronomin måste svara upp mot kraven från samhället för att kunna ge rätt utbildning. Det är viktigt att vi lägger ribban och är de verkliga experterna när intresset för mat är så stort.

Ekonomin begränsar
Tre kockar ur olika generationer ger sin syn på ”den medvetna måltiden” i en av Cecilia Magnusson Sporres studier. De konstaterar att ekonomin begränsar möjligheten att välja råvaror, främst de ekologiska. En andra slutsats är att förtroendet för närproducerat är högre än för ekologiska produkter.

– Potatisen från åkern bredvid restaurangen har ett värde, fast den kanske innehåller miljögifter. Det finns ett symbolvärde och en trygghet i svamp från skogen i närheten, säger Cecilia Magnusson Sporre och konstaterar att det är svårt att hålla isär begreppen närproducerat, småskaligt och ekologiskt.

Komplexiteten ställer nya krav på den gastronomiska utbildningen och på måltidsgörarna.

– Sammanhanget är avgörande. Förutsättningarna för en lyckad måltid är så olika, säger Cecilia Magnusson Sporre som själv har lång yrkeserfarenhet som kock. Hennes avhandling heter Måltidsgörarens utmaningar – komplexiteten i det medvetna måltidsgörandet.

För mer information:
Cecilia Magnusson Sporre, 070-230 49 54, cecilia.sporre@oru.se

Metoden kom till på 80-talet inom beroendebehandlingen och har på grund av de positiva erfarenheterna kommit att användas på allt fler livsstilsrelaterade problem.

2011 kom så nationella riktlinjer från Socialstyrelsen för sjukdomsförebyggande metoder. Detta som en guide för vårdpersonal i hur de ska hantera de stora problemen som följer av till exempel tobaksanvändande, riskbruk med alkohol eller för lite fysisk aktivitet. Och då rekommenderades bland annat rådgivande samtal, MI är en av de metoder som föreslås.

Hälften hade fått utbildning
Ann-Sofi Östlund har i sin forskning tittat på hur distriktssköterskor och sjuksköterskor i primärvården använder motiverande samtal.

I en enkätstudie, utförd i tre län, har hon frågat hur mycket utbildning de fått i att använda sig av motiverande samtal, hur ofta de använder MI och vad de tycker de har för förutsättningar.

– Cirka hälften av primärvårdssjuksköterskorna hade gått utbildning i MI. Många tyckte sig också använda tekniken, även de som inte fått utbildning, säger Anna-Sofi Östlund.

Att så ett frö
Vid intervjuer med 20 primärvårdssjuksköterskor från två län, uppger de som använder metoden att MI verkligen har underlättat arbetet med patienterna.

– Förr tyckte de att de bara stod och stampade och att ingenting hände. Men nu känner de att de kommer ett steg vidare varje gång och också att patienten blir hjälpt och motiverad.

Tanken med MI är att man ska väcka insikten hos patienten, vilken sedan själv skall komma med idéerna. Det handlar om att så ett frö, inte om att predika.

– Man ska inte pracka på dem: ”Du ska gå hem och göra det här…” Utan man ska fråga; Hur tänker du själv? Vad skulle du kunna göra?

På samma nivå
MI ska göras på ett empatiskt och respektfullt sätt. Patienten ska aldrig känna sig anklagad eller dömd. Att motivera patienten att själv komma till insikt, det är det som är andan i MI.

– Och att man gör det på samma nivå. Patienten är ju expert på sig själv och på sitt liv, vi ska bara hjälpa dem vidare i det.

– Det ingår i MI att också bekräfta. Att jag förstår att det här är jobbig för dig och att man har ett samarbete.

Rätt förutsättningar saknas
Primärvårdssjuksköterskorna tycker att det är en respektfull metod. De har känslan av att ansvaret inte hänger på dem längre. Även om förändringen inte kommer, så har man kanske sått ett litet frö i alla fall och det tycker de känns bra.

– Tidigare så kände de att de skulle få patienten att gå ner i vikt. Men nu är det patienten som måste göra denna förändring själv, även om de ska hjälpa patienten dit.

Så primärvårdssjuksköterskorna tycker att metoden är bra, men de tycker också att de inte får rätt förutsättningar. De upplever att efter utbildningen på två dagar så händer inget mer.

– Det intressanta var att de flesta tyckte de fått för lite utbildning i MI. De tror på metoden men det är få som fått någon feedback, uppföljning eller handledning och därför tycker de att det är svårt att komma vidare.

Skolade i det gamla sättet
Medelåldern på primärvårdssjuksköterskorna är också över 50 år och de är skolade i det gamla sättet att ge råd och nu måste de tänka om helt i den här metoden.

Förr gav man bara råd: Så här ska du äta, och sedan skickade man hem patienterna och tyckte att de skulle förstå det.

Att motivera är att väcka att patienten överhuvud taget har en problematik. Det är första steget, man kanske inte ens är medveten om att man äter ohälsosamt eller dricker ohälsosamt.

Vid analys av 32 inspelade samtal, så uppnådde ingen kompetensnivå för MI samtal. Den del av MI som de uppnådde minst kompetens i var ”öppna frågor” och det är ett av de grundläggande verktygen i MI.

Riktade frågor
Vid analys av 50 inspelade samtal, så var det vanligaste pratet var ”neutralt” och det är inte MI och där blev det heller inga svar att patienten skulle ändra sig.

– Intressant var att man såg att de frågor som var riktade mot att patienten skulle göra en förändring, följdes också mest av förändringsprat från patienterna.

Och om man riktar frågan fel, till exempel: Vad är det som gör att du vill fortsätta röka? Då blev det mest prat om att man behåller sitt nuvarande beteende.

– Detta är nytt i MI, det har man inte riktigt känt till i metoden. Att riktningen på frågan kanske har större betydelse än om den är öppen eller sluten.

Förr ville man få fram den här diskrepansen, att fråga så för att sedan fråga vidare vad som skulle vara bra med att inte röka.

– Men nu ser man att det blir för mycket prat om det som inte skall vara där. Man skall uppmuntra det positiva!

MI måste användas rätt
Det satsas stora resurser på att detta är en av de metoder som skall användas när det gäller att verka för livsstilsförändring.

– Men man försäkrar sig inte om att MI används rätt. Då kommer det inte att synas några resultat hos patienterna och så tror man att det är fel på metoden.

Avhandling
Ann-Sofie Östlund försvarar sin avhandling Motivational Interviewing in Primary Care – Nurses´ experiences and actual use of the method 25 november kl.13.00 i Universitetshuset sal IX, Uppsala.

Huvudhandledare har varit Barbro Wadensten, docent, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap och bihandledare Marja-Leena Kristofferzon, docent, och Elisabeth Häggström, docent, båda på Högskolan i Gävle.

Kontakt
Ann-Sofi Östlund, doktorand i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle. Telefon: 026- 64 50 10, 070-371 73 31. E-post: ann-sofi.ostlund@hig.se

I den antika mytologin fick kärlekens och begärets gudinna Afrodite det tvekönade barnet Hermaphroditos tillsammans med gudarnas budbärare Hermes. I sin avhandling har Linnea Åshede studerat hur Hermaphroditus framställs i den romerska konsten. Hon har undersökt hur figuren porträtteras i gruppscener på bland annat skulpturer och fresker vilket illustrerar hur romarna tänkte sig att en tvekönad varelse borde relatera till och bemötas av kvinnor, män, människolika figurer och djuriska satyrer.

− Hermaphroditus och de figurer hen avbildas tillsammans med, till exempel Pan, menader, gudar och eroter, avspeglar genom sin specifika konstruktion i bildspråket hur antikens kulturer såg på gränsdragningar, till exempel vad som var acceptabelt beteende för mer eller mindre ”kvinnliga” eller ”manliga” kroppar, säger Linnea Åshede.

Synen på sex skiljer sig från den moderna könsbaserade uppdelningen

Det viktigaste resultatet av studien är att Hermaphroditus-figuren inte framställs som hälften kvinna, hälften man – hen bör i stället förstås som en kropp sammansatt av skönheten hos kvinnor och erotiskt objektifierade ynglingar. Figuren speglar därmed den romerska synen på sexualitet, som skiljer sig från den moderna, strikt könsbaserade uppdelningen i homoerotiska eller heteroerotiska begär.

I stället gjordes en uppdelning i vuxna män som aktivt begärande, och kvinnor och ynglingar som passiva objekt. Hermaphroditus avbildas så gott som helt utan konventionellt maskulina drag, och framstår därmed som ”det bästa av två världar” som objekt för manliga begär.

Viktigt skilja den mytologiska figuren från verkliga individer

− Tvärtemot den dominerande moderna synen på atypiskt könade individer som patologiska avvikelser avbildas Hermaphroditus som en tilldragande, idealiserad och positiv figur. Här är det dock viktigt att skilja på henom som mytologisk figur och verkliga atypiskt könade människor som under antiken ofta uppfattades som problematiska och behandlades illa.

Linnea Åshedes studie visar också att tidigare forskning kring Hermaphroditus-figuren har varit färgad av sin tids uppfattningar om sexualitet och kön som inte överensstämmer med den romerska synen. Moderna förväntningar på att hermafroditer alltid måste uppfattas som chockerande eller ”missbildade” har lett tidigare forskning till att bortförklara de manliga figurernas erotiska intresse för Hermaphroditus som ”misstag”.

− Genom att hävda att manliga figurer som klär av Hermaphroditus egentligen var på jakt efter en kvinna har man oavsiktligt reproducerat transfobiska stereotyper där individer med ovanliga genusuttryck betraktas som falska bedragare, säger hon.

Kan ha fungerat som en ”säkerhetsventil”

Avhandlingen visar att Hermaphroditus generellt mottas väl så länge hen håller sig till reglerna för hur en ”passiv” kvinna/pojke förväntas uppföra sig, men möts med motstånd om hen tar för ”maskulint” initiativ. Generellt tycks det som att romarna tänkte sig att alla – kvinnor, män, gudar, människor och djur – kände samma sorts begär, men att bara vissa grupper tilläts agera utifrån dem. Det finns dock undantag där Hermaphroditus uppvisar beteenden och begär som traditionellt associeras med en maskulin genusroll utan att för den sakens skull möta censur.

− Det mest unika med Hermaphroditus är alltså inte att hen är tvekönad, utan att hen kan framställas i konsten som både begärande subjekt och begärligt objekt på samma gång – som sant könsrollsöverskridande.

Gruppbilderna där Hermaphroditus ingår avbildar inte kompletta berättelser med given utgång, utan ”kristalliserade ögonblick” som innehåller många olika typer av avsiktliga tvetydigheter, med syfte att engagera betraktarens fantasi och erbjuda möjligheter till tolkning och spekulation.

− Figuren kan därför ha fungerat som en ”säkerhetsventil” i relation till samhällets normer, det vill säga erbjudit utrymme för fantasier om alternativ till de rigida könsrollerna, säger Linnea Åshede.

Avhandling:

Desiring Hermaphrodites: The Relationships of Hermaphroditus in Roman Group Scenes

Forskarna har även studerat ett proteinkinas som är viktigt för reglering av ämnesomsättning i såväl maskar som människor.

– Det är fortfarande oklart vilka mekanismer på molekylnivå som egentligen styr hur kroppen absorberar näringsämnen. Dessa insikter, i hur protonutsläpp och tarmrörelser spelar en avgörande roll i ämnesomsättning hos rundmaskar, kan vara en viktig del i fortsatt forskning kring ämnesomsättning hos människor, säger Ming Sheng, doktorand vid Umeå centrum för molekylär medicin och författare av avhandlingen.

Rundmasken, även kallad Caenorhabditis elegans, är en millimeterkort enkel organism som ofta används som genetisk modell för molekylärbiologisk forskning. Eftersom rundmaskens genom är helt kartlagd så kan upptäckterna om ämnesomsättning ligga till grund för vidareforskning kring hur genetiska samband eller enzymer reglerar upptagningen av fettämnen även hos däggdjur.

Avhandling
Regulation of energy balance in Caenorhabditis elegans

Kontakt
Ming Sheng, Umeå centrum för molekylär medicin, UCMM. 070-639 8071,  ming.sheng@umu.se

Disputationen
Tisdagen den 24 november försvarar Ming Sheng, Umeå centrum för molekylär medicin, sin avhandling med titeln: Reglering av energibalans i Caenorhabditis elegans. Engelsk titel: Regulation of energy balance in Caenorhabditis elegans. Opponent: Professor Carina Holmberg-Still, Molecular Cancer Biology Program & Institute of Biomedicum, Helsingfors. Huvudhandledare: Simon Tuck. Disputationen äger rum kl 09.00 på Major Groove, Umeå centrum för molekylär medicin, 6L.