FN:s 17 hållbarhetsmål ska omsättas till verklighet i alla världens länder fram till år 2030 och flätar samman ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter, säger Måns Nilsson, som förutom jobbet som forskningschef på Stockholm Environment Institute, SEI är adjungerad professor på KTH.

– De är unika just genom att de är universella och integrerade. En del är formulerade som nollvisionsmål medan klimatmålen är mer försiktiga – men det centrala är att de finns med.

Måns Nilsson har i sitt arbete fokus på policy- och konsekvensanalys. Nyfikenheten vaknade då han som nationalekonom började intressera sig för varför ingenting hände på den politiska spelplanen trots att miljöekonomiska analyser visade vådan och kostnaderna av att inte agera.

Vad beror trögheten på?

– Det är flera orsaker men huvudsakligen är det starka normer som ofta bärs av kortsiktiga ekonomiska intressen, föreställningen om att det skulle kosta så mycket att använda mer miljövänliga alternativ – och kunskapsbrist.

Måns Nilsson tar koldioxidskatten som infördes i Sverige 1991 som exempel. Där var motståndet stort, men som nu är en självklarhet. Här sker en stor omvälvning och det finns så många miljömässigt bra lösningar som hela tiden blir billigare i takt med att tekniken utvecklas – där gröna alternativ snarare kan löna sig.

– Inom fem år kommer det finnas elbilar som kostar lika mycket som dagens bilar. Det gör mig hoppfull.

Även i fråga om normer har perspektiven förändrats.

– Det är ingen höger/vänster-fråga längre. Att värna naturen är numera viktigt för de flesta – till och med påven har markerat sin åsikt i frågan om hållbar utveckling.

Forskningens roll för hållbarhetsmålen
– Här finns flera aspekter som är viktiga. Men först och främst är det forskarnas uppgift att diagnosticera läget, hitta tekniska lösningar – inte minst forskare på KTH kan göra stor skillnad – ta fram beslutsunderlag, vara en nationell och internationell arena för dialog.

KTH och SEI som har ett utvecklat samarbetsavtal sedan två år tillbaka och arbetar redan i dag med olika forskningsprojekt som har relevans för att hitta hållbara lösningar. Exempelvis när det gäller forskning kring hållbara städer, mätning av konsumtionens miljöpåverkan och analysmetoder kring säker och hållbar tillgång till vatten, energi och livsmedel i länder under utveckling.

Idag börjar klimattoppmötet i Paris. Alla de deltagande länderna har fått ”lägga ett bud” på vad de klarar av ifråga om minskade utsläpp. Vad tror du om utgången.

– Jag tror att det blir ett bindande avtal. Även om det finns flera försvårande omständigheter som brist på tillit mellan nord och syd, det vill säga vad man traditionellt betraktar som fattiga respektive rika länder.

Negativt laddade ord
Måns Nilsson nämner också ett annat hinder av mer språkmässig natur. Berättelsen om klimatet kopplas till negativt laddade ord som skuld, skador och bördefördelning vilket lätt kan ge en skev bild av verkligheten.

– Att ställa om till fossilfritt är ingen börda utan snarare en tillgång för städer och länder som de facto tjänar på det såväl ekonomiskt som miljömässigt har det visat sig.

Trots att klockan klämtar högljutt för klimatet är Måns Nilsson optimistisk.

– Det sitter säkert 1000-tals förhandlare som diskuterar omställning till hållbar utveckling i termer av bördor och skador. Men världen utanför har rusat ifrån dem. Samhällsomvandlingen pågår för fullt. För första gången i världshistorien investeras mer pengar i förnybar el än i fossilt bränsle – och det är bara ett exempel.

FN:s utvecklingsmål ersätter och är en utveckling av Millenniemålen som gick ut 2015. De 17 nya målen med 169 delmål med definierade mätetal antogs i FN:s generalförsamling i september. Målen ska förverkligas till 2030.

För mer information:
Måns Nilsson, mansnil@kth.se eller 073 – 330 93 82.

 FN:s 17 HÅLLBARHETSMÅL:
  1. Utrota all form av fattigdom överallt.
  2. Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
  3. Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
  4. Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
  6. Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
  7. Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
  9. Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
  10. Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
  11. Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med UNFCCC).
  14. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
  15. Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
  16. Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
  17. Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling. 

Rikard Karlsson vid juridiska institutionen, Umeå universitet har undersökt vilka rättsliga krav som ställs på myndigheterna att samverka vid olyckor och extraordinära händelser och hur dessa krav förhåller sig till sekretesslagstiftningen.

– Lagstiftaren har en ambivalent syn på samverkan, säger han.

I avhandlingen analyseras samverkan utifrån ett kommunalt perspektiv. Särskilt intresse riktas mot kommunernas samverkan med de statliga myndigheterna som har ett särskilt ansvar för samhällets krishantering, som länsstyrelserna och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Dessutom undersöker Rikard Karlsson samverkan mellan blåljusmyndigheterna, det vill säga räddningstjänst, polis och ambulans.

Samverka blir en sekundär uppgift
Avhandlingen visar att den vaga regleringen av samverkan innebär att myndigheternas skyldigheter att samverka får ge vika för andra rättsliga krav. Samverka blir en sekundär uppgift som myndigheterna ska vidta i mån av tid och resurser. Att lagstiftaren inte närmare har preciserat vilka krav som ställs på myndigheternas samverkan innebär att innebörden av de olika samverkansbestämmelserna i stor utsträckning styrs av hur myndigheterna uppfattar och tolkar begreppet samverkan.

– Innebörden av de olika samverkansbestämmelserna bestäms i huvudsak utifrån andra än rent rättsliga avvägningar. Det finns flera anledningar för lagstiftaren att närmare reglera förutsättningarna för samverkan i lag, säger Rikard Karlsson.

Ett annat grundläggande problem med dagens samverkansideal är att frågan om sekretess ofta behandlas i andra hand och inte sällan efter att något har inträffat. Sedan införandet av dagens krishanteringssystem 2002 har myndigheterna fått flera nya uppgifter, utan att det undersökts vilket sekretesskydd som finns och om detta bör ändras.

Brister i enskildas sekretesskydd
I undersökningen framgår att det finns ett relativt gott sekretesskydd beträffande myndigheternas säkerhetsåtgärder, däremot finns det brister i den enskildes sekretesskydd i myndigheternas hantering av olyckor och extraordinära händelser.

– Bristerna i sekretesskyddet innebär att myndigheternas möjligheter att utbyta uppgifter försvåras och att allmänhetens förtroende för myndigheterna kan minska. Det finns även oklarheter i de genombrott som finns i sekretesskyddet och som möjliggör för utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheterna.

– Med tanke på samverkans stora betydelse inom samhällets krishanteringssystem är det förvånande att lagstiftaren har lagt så lite tid på att utveckla de rättsliga förutsättningarna för samverkan, säger Rikard Karlsson.

Avhandling
Fredagen den 4 december försvarar Rikard Karlsson, juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Samverkan och sekretess: En rättsvetenskaplig studie av myndigheters informationsutbyte vid olyckor och extraordinära händelser. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Samhällsvetarhuset, sal S213h. Fakultetsopponent är justitieråd Thomas Bull, Högsta förvaltningsdomstolen.

För mer information:
Rikard Karlsson, Juridiska institutionen, Umeå universitet, 010-142 8179, rikard.karlsson@jus.umu.se

Vägen från forskningsresultat till politisk handling är ofta lång och krokig, konstaterar forskarna i projektet ”Mind the Gap”. Inte minst gäller det miljöfrågorna och i högsta grad klimatförändringar, menar Mikael Karlsson, forskare inom miljö- och energisystem och Karin Edvardsson Björnberg, docent i miljöfilosofi.

Forskningsprojektet har sin bakgrund i nästan inga officiella miljömål nås och att vetenskapliga rön inte tillräckligt ofta ligger till grund för politiska beslut.

Varför når vi inte miljömålen i Sverige?

– Man kan ha förståelse för att det tar tid, men det räcker inte som förklaring. Vi vill borra djupare i frågan för att kunna medvetandegöra politiker och andra beslutsfattare om de hinder och störningsmoment som finns, säger Karin Edvardsson Björnberg.

Hon gör tillsammans med andra forskare i projektet en kartläggning av vad hon kallar avsiktliga försök att sakta ned miljöpolicyprocessen. I studien beskrivs över 100 artiklar om ”scientific denialism”, vetenskapsförnekelse, kopplade till klimatvetenskapen.

Förnekandet av klimatvetenskapen kan se olika ut. En variant är att man lyfter fram avvikelser på detaljnivå, enstaka forskningsdata och blundar för helhetsbilden, en annan att använda experter som inte är experter inom det vetenskapsområde som är i fokus.

Det kan också handla om att man fabricerar oenighet inom vetenskapssamhället. Ett annat problem är att man ställer orimligt höga krav på evidens,bevisföring, för att kunna vidta politiska åtgärder, enligt KTH-forskarna.

Karin Edvardsson Björnberg pekar ut vetenskapsförnekare i olika grupperingar som en stark påverkansfaktor för att bromsa in utvecklingen av forskningsbaserad klimatpolitik, framför allt i USA.

Men var går gränsen mellan att förneka forskningsresultat och att vara skeptiskt inställd – vetenskapens framsteg bygger ju på ifrågasättande och prövning?

– Visst, osäkerheten finns alltid med när nya forskningsresultat presenteras. Men om det råder vetenskaplig konsensus är osäkerheten liten och då är det inte rimligt att förneka de fundament som forskningen vilar på, säger Karin Edvardsson Björnberg.

Ett mål med forskningsprojektet är att systematisera bilden av förseningsmekanismer, bland annat tittar man på hinder i politiska beslutsprocesser.

Enligt Mikael Karlssons studie motverkar trögheten i det svenska systemet förändringar mot en mer klimatvänlig politik.

– Bevisbördan läggs i regel på dem som vill förändra medan förespråkare för ”business as usual” gynnas av hur beslutsunderlag, bevisföring och utredningssystem är konstruerade, säger han.

Snedvridet fokus
Statliga svenska utredningar har som exempel ett snedvridet fokus som drabbar möjligheten att driva miljöpolitik baserat på vetenskaplig grund, menar han. Utredningarna lägger stor vikt vid beräkningar av kostnader, medan nyttoeffekter och helhetstänk ofta hamnar i skymundan.

– Systemet är riggat så att det är svårt att leverera ett balanserat beslutsunderlag för en ny politisk kurs. Kostnader utreds i ett snävt monetärt perspektiv, med det pris vi får betala ligger delvis på ett annat plan. Den sammanlagda nyttan av att driva en hållbar miljöpolitik fångas sällan upp i processen.

Är det inte bra att vara försiktig och ha tillräckligt på fötterna inför politiska beslut?

– Jovisst, men att inte vidta en åtgärd är också ett beslut och det visar sig i klimatfrågan vara dyrare för samhället. Det är balansen som saknas. Och att vara försiktig i klimatfrågan handlar om att ta även den signifikanta sannolikheten för extrema utfall på allvar. Det finns tillräcklig vetenskaplig bevisning för att motivera omedelbara politiska åtgärder om de politiska målen ska nås, säger Mikael Karlsson.

Forskningsprojektet Mind the Gap är treårigt och finansieras av Formas. För närvarande jobbar Mikael Karlsson, fil dr i miljö- och energisystem och Karin Edvardsson Björnberg, biträdande universitetslektor, båda vid KTH:s avdelning för filosofi, med två studier:

1) Genomgång av cirka 150 vetenskapliga artiklar inom området ”scientific denialism”, vetenskapsförnekelse, ett begrepp som framför allt har diskuterats i förhållande till den pågående klimatförändringen och klimatvetenskapen. Ett syfte med studien är att beskriva de strategier som aktörerna inom vetenskapsförnekelse använder sig av.

2) Studie av klimatpolitiska beslut avseende krav på att utreda nytta och kostnader. Studier analysera rimligheten i krav i relation till begrepp som försiktighetsprincipen, vetenskaplig koncensus och sannolikhetskalkylering.

För mer information:
Karin Edvardsson Björnberg på 08 – 790 95 96, karin.bjornberg@abe.kth.se eller Mikael Karlsson på 070 – 316 27 22, mikaelka@kth.se.

Allt detta framgår i en avhandling av Charles Lue, vid Institutet för rymdfysik och Umeå universitet.

Månens atmosfär är för tunn för att man ska kunna se samma fenomen där, och månen saknar dessutom ett eget globalt magnetfält som kan styra solvinden. Man har därför länge trott att månen passivt absorberar solvinden utan att nämnvärt påverka sin omgivning, men nya rön visar att månens yta och även lokalt magnetiserade områden i månskorpan reflekterar en del av solvinden.

– Detta har stor betydelse för rymdmiljön runt månen. Miljön påverkas både på månens dagsida och på nattsidan, säger Charles Lue.

Spiralliknande banor
De reflekterade solvindsjonerna rör sig i spiralliknande banor som kan föra dem från dagsidan, där solvinden först träffar, till nattsidan av månen. Lokalt vid starkt magnetiserade områden förhindras solvindsflödet till ytan, medan intilliggande områden tar emot ett större flöde. Detta får på sikt konsekvenser för månens yta, och kan till exempel påverka mängden vatten i månens ytmaterial.

– Effekterna kan till och med ses i synligt ljus, som ljusa virvlar inpräntade i månens yta, säger Charles Lue.

Partikelinstrumentet SARA (Sub-keV Atoms Reflecting Analyzer) som utvecklats vid Institutet för rymdfysik fördes till månen ombord på den indiska satelliten Chandrayaan-1. SARA studerade solvindens växelverkan med månen under 2009, och instrumentets observationer har sedan dess analyserats av forskare, bland annat Charles Lue.

– Observationerna hjälper oss att kartlägga och förstå variationerna i månens rymdmiljö. De ger oss också ledtrådar till de fysikaliska processer som är inblandade och de långsiktiga effekter de har på månens yta, förklarar han.

Avhandling
Solar Wind Proton Interactions with Lunar Magnetic Anomalies and Regolith. Svensk titel: Solvindsprotoners växelverkan med månens magnetiska anomalier och yta

Fredagen den 4 december försvarar Charles Lue, Institutet för rymdfysik i Kiruna, samt Institutionen för fysik vid Umeå Universitet, sin avhandling. Disputationen äger rum klockan 10.00 i aulan vid Institutet för rymdfysik, Kiruna. Fakultetsopponent är doktor Urs Mall, Max Planck-institutet för solsystemsforskning, Göttingen, Tyskland. Handledare är doktor Yoshifumi Futaana och professor Stas Barabash vid Institutet för rymdfysik, Kiruna.

För mer information, kontakta:
Charles Lue, Institutet för rymdfysik, 0730-72 54 50, charles.lue@irf.se

’- En mycket kostnadseffektiv vårdform som kostar mindre är den vård som denna patientgrupp vanligtvis får, säger Klas Göran Sahlén, forskare vid Institutionen för omvårdnad och Enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet.

Resultaten publicerades i veckan i den vetenskapliga tidskriften Palliative Medicine och är en av få kostnadseffekt-studier som gjorts av avancerad hemsjukvård.

Studien genomfördes under 2011-2013 i Skellefteå. Det så kallade HOPP-projektet byggde på att ett tvärdisciplinärt vårdteam bedömde vårdinsatser för patienterna och att en stor del av hjälpen gavs i hemmet.

Personalkostnader högre
En patientgrupp på 36 patienter fick denna avancerade hemsjukvård med omfattande insatser av läkare och sjuksköterskor samt av sjukgymnast och arbetsterapeut i hemmet så snabbt som behov fanns. Den andra gruppen, som också bestod av 36 patienter, fick traditionell primärvård och sjukhusvård.

Den avancerade hemsjukvårdsgruppens kostnader för personal var betydligt högre än motsvarande kostnader för den grupp patienter som fick traditionell vård. Men dessa högre kostnader balanserades med råge av kostnaden för ambulanstransporter och sjukhusvård. Sammantaget innebar projektet att cirka 500 000 kronor kunde disponeras för andra behov.

– Under samma tidsperiod har man observerat att med den avancerade hemsjukvården upplever patienterna bättre livskvalitet och mindre symtom, vilket gör projektet mycket intressant och förtjänar beteckningen som mycket kostnadseffektiv vård.

Det säger Margareta Brännström, Institutionen för omvårdnad och Kurt Boman, forskningsenheten medicin-geriatrik kliniken i Skellefteå, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, som är projektledare. Båda hoppas också på fler och större studier för ökad evidens.

Artikel
A cost-effectiveness study of person-centered integrated heart failure and palliative home care: Based on a randomized controlled trial

För mer information:
Klas Göran Sahlén, Institutionen för omvårdnad samt Institutionen för folkhälsa och klinisk vetenskap/Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, 090-786 63 58, 090-785 13 91, 070-697 20 11, klasse.sahlen@umu.se

Han har tillsammans med Mikael Klintman bidragit med kapitlet Citizen-consumers i den nyutkomna antologin Research Handbook on Climate Governance.

Kapitlet definierar fyra olika strategier för klimatstyrning som utgår från individernas roller. En strategi handlar om att upplysa personer så att de medvetet ska kunna agera på ett klimatriktigt sätt i vardagen. En andra strategi handlar om att genom regleringar underlättar en livsstil som släpper ut mindre med växthusgaser.

Strukturer som gynnar klimatet
En tredje strategi riktar sig till individers mål, men utifrån bevekelsegrunder som indirekt gynnar klimatet. Det kan vara personer som cyklar för hälsans skull. Den fjärde strategin handlar om att upprätta strukturer som indirekt gynnar klimatet, som till exempel stadsplaneringen som inte bygger på bilberoende.

– Ingen av dessa strategier är perfekt, och alla måste finnas med i klimatpolitiken, säger Magnus Boström som i kapitlet förespråkar en kombination som underlag för politik och styrning. De som utformar klimatpolitiken har mycket att lära från andra områden eftersom klimatet är så nära kopplat till andra aspekter av ett gott liv för både människor och planeten.

Det tar lång tid att ändra på attityder. Därför pekar Magnus Boström på behovet av styrning och regler som i förstone kan möta hårt motstånd.

Politiker måste våga
– Vissa behöver knuffas på och politiker måste våga gå emot opinionen. Det är lite naivt att tro att konsumenterna ska lösa alla problem, säger han och exemplifierar med trängselskatt för bilar. Det finns studier som pekar på att skatten blivit allt mer accepterad när folk märker att den ger positiva effekter. Ett annat exempel är rökning, där förbud och attitydförändringar följts åt.

Utgångspunkten för antologin med forskarartiklar är FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn 2009. Höga förväntningar om globala avtal förbyttes där i besvikelse över uteblivna beslut. Sedan dess har politiken splittrats och de vetenskapliga bevisen klimatförändringen blivit allt fler.

– Politiker ska nog inte hoppas på att medborgarna själva ska kunna lösa problemen, säger Magnus Boström. Han pekar på att ”vänta och se” inte varit någon framgångsrikt förhållningssätt – och att länder måste våga gå före.

För mer information kontakta:
Magnus Boström, 070-863 13 94, magnus.bostrom@ore.se

’- Det här är århundradets experiment som verkligen bevisar att de kvantmekaniska teorierna är enda alternativet, säger Jan-Åke Larsson, professor i informationskodning vid Linköpings universitet.

Den danske fysikern Niels Bohr insåg redan i början av 1900-talet att det råder helt andra lagar i atomernas värld än i den klassiska fysiska värld vi ser omkring oss. Han formulerade en kvantmekanisk modell av väteatomen 1913, medan Albert Einstein bidrog med en kvantmekanisk modell av ljus redan 1905, det vi i dag kallar fotoner. De hade dock helt olika åsikter om hur teorin borde fungera.

Debatten nådde sin kulmen år 1935 när Niels Bohr påpekade att snärjda, eller sammanflätade, par av kvantmekaniska partiklar verkar påverka varandra på långt avstånd. Albert Einstein avfärdade detta som spöklik avståndsverkan (spooky action at a distance).

Olikhet à la Bell
Tills helt nyligen har detta varit teorier. Men nu har en stor forskargrupp, med deltagare från flera europeiska universitet, ledda av professor Anton Zeilinger vid Wiens universitet, visat att spöklik avståndsverkan verkar finnas och fungera. Därmed har de också en gång för alla bevisat att kvantmekanikens snärjda par faktiskt finns i naturen.

De har använt ett test, en olikhet som formulerades av fysikern John Bell 1965. Olikheten fungerar som en gräns för hur stor korrelationen mellan två system kan vara om en avståndsverkan inte finns. Kvantmekanikens lagar förutsäger att så kallade snärjda partiklar har större korrelation än så, en effekt som forskargruppens experiment nu påvisat i naturen.

Det verkar nämligen som om en mätning av polarisationen på den ena fotonen i ett snärjt par får den andra fotonen att omedelbart anta motsatt polarisation.

– Hur kan den ena fotonen veta att vi mäter på den andra och vilken polarisation den har just då? frågar Jan-Åke Larsson retoriskt.

Han har medverkat i de experiment som utförts vid universitetet i Wien, i en källaren under Hofburg, och är också medförfattare till en uppmärksammad vetenskaplig artikel som publicerats på den öppna plattformen arXiv.org och som inom kort också publiceras i ansedda Physical Review Letters.

Fysiker har tävlat i femtio år
I 50 år har alltså fysiker runt om i världen tävlat om att bli först med att bevisa de snärjda parens existens. En forskargrupp i Delft fick stor uppmärksamhet för ett första experiment som publicerades i somras.

Men Jan-Åke Larsson och hans kollegor har nu lyckats ta fram en experimentuppställning där bevisen är ovedersägliga. De har bland annat kunna detektera så många fotoner att urvalet är representativt. Inställningarna har varit slumpmässiga och så snabba att ingen information har kunnat överföras från experimentets ena ände till den andra.

Mätprocesserna för de snärjda fotonerna har därmed kunnat separerats rumsligt från varandra. Nu är det verkligen bevisat att de kvantmekaniska teorierna är enda alternativet, menar Jan-Åke Larsson.

Rent praktiskt försöker nu forskare runt om i världen att dra nytta av de kvantfysiska egenskaperna, exempelvis för att skapa helt säker dataöverföring genom kvantkryptering eller bygga kvantdatorer med mångdubbelt större beräkningskapacitet jämfört med dagens värsta superdatorer.

Artikeln
A significant-loophole-free test of Bell’s theorem with entangled photons Marissa Giustina, Marijn A. M. Versteegh, Sören Wengerowsky, Johannes Handsteiner, Armin Hochrainer, Kevin Phelan, Fabian Steinlechner, Johannes Kofler, Jan-Åke Larsson, Carlos Abellán, Waldimar Amaya, Valerio Pruneri, Morgan W. Mitchell, Jörn Beyer, Thomas Gerrits, Adriana E. Lita, Lynden K. Shalm, Sae Woo Nam, Thomas Scheidl, Rupert Ursin, Bernhard Wittmann, Anton Zeilinger.

Kontakt
Professor Jan-Åke Larsson, 013 28 14 68 (mobilkopplat) eller jan-ake.larsson@liu.se

Över 20 procent av mycket gamla personer har någon gång drabbats av en stroke och har även generellt sett en svagare livsgnista. Bland dem som haft en stroke var depression, nedsatt hörsel eller kärlkramp i hjärtat viktiga faktorer kopplade till svag livsgnista.

– Livsgnista hos mycket gamla människor kan påverkas av en allvarlig livshändelse, som exempelvis en stroke. Samtidigt visar forskning att en stark livsgnista kan vara hälsobefrämjande i sig självt. Om det går att stärka en svag livsgnista, får framtida forskning utvisa, säger Johan Niklasson, doktorand vid Umeå universitet samt överläkare på Sunderby sjukhus i Luleå.

De allra äldsta är en åldersgrupp som ökar påtagligt i storlek. Idag är 5 procent av Sveriges befolkning 80 år eller äldre men år 2060 väntas de utgöra 12 procent av Sveriges befolkning. Trots detta är de allra äldstas välbefinnande ett i hög grad outforskat område.

Livsgnista sisu eller framtidstro
Forskningsavhandlingen är en del av studien Umeå 85+/GERDA (GErontologisk Regional DAtabas) som undersöker 85-åringar, 90-åringar och de 95 år eller äldre, som är bosatta i Umeå, fem kommuner i Västerbottens inland samt i Vasa och Korsholm i finska Österbotten.

Avhandlingen fokuserar på livsgnista, ett begrepp som är en översättning av det engelska ordet ”morale” och vars synonymer är geist, sisu eller framtidstro. I avhandlingen testades den svenska översättningen av den skala som används internationellt för att mäta livsgnista. Skalan, som har 17 ja/nej frågor, visade sig fungera bra på mycket gamla individer och en hög andel av de äldre klarade av att besvara den.

Johan Niklasson, som är uppvuxen i Umeå, arbetar som överläkare vid kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik vid Sunderby sjukhus i Luleå. Han är också doktorand vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik, vid Umeå universitet.

Avhandling
Fredagen den 4 december försvarar Johan Niklasson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering/Enheten för geriatrik, sin avhandling med titeln: Livsgnista hos mycket gamla människor med fokus på stroke, depression och överlevnad (Engelsk titel: Morale in very old people with focus on stroke, depression and survival). 

För mer information:
Johan Niklasson, Institutionen fört samhällsmedicin och rehabilitering/Enheten för geriatrik, 070-551 9965, Johan.niklasson@umu.se

Med självklarhet talas det om osynliga kvinnor, men hur män i familjeföretag upplever fenomenen är oklart och ännu ett relativt outforskat område, menar familjeföretagsforskaren Henrietta Nilson vid Linnéuniversitetet.

Detsamma gäller för hur fenomenen påverkar interaktionen mellan familjemedlemmar i familjeföretagandet. Då medvetenheten om (o)synlighet är ytterst begränsad, använder Henrietta Nilson en interaktiv metod där forskare och familjemedlem i dialog diskuterar fenomenen för att söka gemensam kunskap.

Reproducerar (o)synlighet
Tre huvudsakliga frågor ställs i avhandlingen: Hur görs (o)synlighet i familjeföretag? Hur kan (o)synlighet förstås i familjens situation i familjeföretag? Hur påverkar medvetandegörandeprocessen familjemedlemmar i familjeföretag?

I studien har sammanlagt tre familjer, totalt elva personer, med familjeföretag deltagit. Företagen varierar i storlek och härstammar från olika branscher.

Avhandlingen visar att (o)synlighet kan påverka alla familjemedlemmars känslor och möjligheten att knyta an till familjeföretaget. Beroende på hur (o)synlighet används framkallas varierande reaktioner, såsom viljan att jobba i, eller ta över familjeföretaget.

– Det specifika med (o)synlighet i relation till familjeföretag är att familjen sedan tidigare haft en relation där (o)synlighet etablerats, säger Henrietta Nilson. Familjeföretagandet reproducerar på det sättet (o)synlighet som i vissa fall kan lyfta, men lika gärna traumatisera familjemedlemmen.

Avhandlingen visar vidare att de tilldelade roller familjemedlemmar oftast får i familjeföretag, blir problematiska vid de tillfällen då (o)synligheten kopplade till rollerna inte harmonierar med individen. Familjemedlemmars känslor influeras därmed av fenomenen vilket i sin tur också påverkar företagandet som sådant.

Henrietta Nilson är engagerad inom området familjeföretag, organisation- och affärsutveckling och undervisar på kandidat- och masternivå på Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet.

Avhandling
Snacka om (o)synlighet. Familjeföretagarens nästa drag av Henrietta Nilson, försvaras fredagen den 27 november 2015, kl. 13.00  i sal Wicksell, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är Professor Anne Kovalainen, University of Turku, Finland. Avhandlingen kan beställas genom henrietta.nilson@lnu.se

Miriam Münnich Vass har analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.

EU vill även efter det stundande klimatmötet i Paris ha en ledande roll i bekämpningen av växthusgasutsläppen. Hittills har dock åtgärderna inom EU för att nå klimatmålen varit alltför ensidiga, menar Miriam Münnich Vass.

Dagens klimatpolitik handlar i stor utsträckning om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser till atmosfären. EU:s stats- och regeringschefer har till exempel enats om att utsläppen år 2030 ska vara minst 40 procent lägre än de var 1990.

Skogen kan bidra på flera sätt i klimatarbetet, genom att producera biobränslen som kan ersätta fossila bränslen, och träprodukter som kan lagra koldioxid under lång tid. Dessutom går det att öka det kolförråd som är bundet i framförallt skog, ”skogssänkan”. Miriam Münnich Vass har i sitt doktorsarbete analyserat hur mycket skogen kan bidra till att minska koldioxidutsläppen inom EU och hur detta skulle påverka kostnaderna för att nå EU:s klimatmål.

Senarelägga avverkningar
Enligt dagens europeiska klimatöverenskommelser kan ett medlemsland inte utnyttja möjligheten att öka inlagringen av kol i skog och mark för att nå klimatmålen.

Miriam Münnich Vass studier visar dock att en sådan möjlighet skulle kunna leda till stora kostnadsbesparingar i klimatpolitiken. Vilka politiska styrmedel som skulle kunna förändra skogsbruket i en sådan riktning har inte undersökts, men det handlar bland annat om intrångsersättningar till skogsägare.

Att ersätta skogsägare för den kostnad det innebär att senarelägga avverkningar i skogen, för att därmed öka skogssänkan, skulle alltså bli mycket billigare än att minska utsläppen av motsvarande mängder fossila bränslen genom vissa dyra klimatåtgärder inom andra områden, till exempel transportsektorn.

Behövs bättre samarbete över kommungränser
I Sverige pågår redan en hel del åtgärder som leder i rätt riktning. Till exempel de förbättringar av transportsystem och avfallshantering som sker i många kommuner. Men där det brister är i samarbetet kommuner emellan.Ett skogrikt land som Sverige skulle förvisso gynnas mer än andra av detta, men denna orättvisa kan åtgärdas genom till exempel förändringar i de nationella målen eller tilldelningen av utsläppsrätter.

– Min slutsats är att skogssänkan bör tas med i klimatpolitiken, säger Miriam Münnich Vass. Det är en billig åtgärd, och bördefördelningen kan justeras så att den uppfattas som rättvis av medlemsländerna.

En annan fråga är på vilket sätt skogen utnyttjas bäst i klimatpolitiken, ur samhällsekonomisk synvinkel; vore det lönsamt att minska på produktionen av bioenergi och träprodukter och i stället lämna kvar mer kol i skogen? Här visade beräkningarna att skogssänkan tycks vara en mer kostnadseffektiv metod för att minska koldioxidutsläppen än produktion av bioenergi.

Från bioenergi till skogssänka
– Detta innebär att det kan finnas skäl att omprioritera dagens fokus inom EU från bioenergi till skogssänka, säger Miriam Münnich Vass.

Om skoglig bioenergi har svårt att konkurrera med skogssänkan som klimatåtgärd, och samhället ändå vill öka användningen av biobränslen och andra förnybara energikällor, kan det behövas fortsatt stöd för dessa.

– Om skogsägare får bättre betalt för att lagra kol än för att leverera biobränsle, kommer det att minska tillgången på detta bränslesortiment, säger Miriam Münnich Vass.

I avhandlingen finns också en analys av hur mycket skogssänkan förändras under det kommande seklet, då klimatförändringarna leder till högre skogstillväxt och därmed sänka i vissa länder (Norden) och lägre skogstillväxt i andra delar av EU (Medelhavsländerna). Resultaten tyder på att EU kommer få mer skogssänka över tid. Detta leder då till lägre kostnader för att nå klimatmålet, eftersom skogssänkan är en relativt billig åtgärd för att minska koldioxidutsläppen.

Miriam Münnich Vass skriver att det finns en rad svårigheter som bör ses över innan skogssänkan kan inkluderas i EU:s klimatpolitik. Dessa svårigheter rör framförallt osäkerheten i denna åtgärd, det faktum att åtgärden inte är permanent och hur man ska beräkna kvantiteten sänka.

Avhandling
Miriam Münnich Vass, institutionen för ekonomi, försvarar sin doktorsavhandling Cost-efficient carbon abatement strategies in the EU with specific focus on forest carbon sequestration vid SLU i Uppsala. Fredagen den 4 december 2015, kl 10:00. Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Professor Peichen Gong, institutionen för skogsekonomi, SLU, Umeå

För mer information:
Miriam Munnich Vass, Institutionen för ekonomi, Miljöekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-376 86 77,miriam.munnich.vass@slu.se

– Det är mera tillåtet och allmänt accepterat att prata om kultur och kulturella skillnader än att tala om ”ras” och rasism. Men att prata om kulturella skillnader istället för ”ras” är också ett sätt att kategorisera och skapa skillnader mellan olika grupper i samhället, menar Osa Lundberg, doktorand i pedagogiskt arbete Göteborgs universitet..

I USA och Storbritannien är ras och rasism väl etablerade områden inom utbildningsvetenskap.

– Den svenska utbildningsvetenskapen förefaller dock sakna ras som analytiskt verktyg. Men begreppet är av stor vikt för att kunna belysa och studera social och kulturell ojämlikhet för icke-vita ungdomar, säger Osa Lundberg som i sin avhandling bland annat applicerar ras och rasism som analytiska begrepp för att studera kulturell reproduktion i skolan.

Undviker rasbegreppet
Under tre års tid har hon följt tre olika lärarlag i årskurs 9 i en multietnisk förortsskola i ett så kallat utsatt område.

– I liberala och demokratiska samhällen konfronteras lärare ständigt med vad som kallas “den multikulturella frågan”, om hur de ska hantera mångfald. Lärare är därför ofta i behov av vägledning i frågor som berör mångfald, rättvisa och ras. Men de undviker rasbegreppet enligt den färgblinda ideologi som dominerar i både skolan och i samhället i övrigt, säger Osa Lundberg.

I sin studie pekar hon på att ”icke-vita” elever i utsatta områden ofta upplever kulturell rasism i mötet med det dominerande samhället. Deras utsatthet snarare förstärks vid mötena med elever från skolor utanför den multietniska förortsskolan.

Erfarenheter av rasism förbisedda
– Lärarna undviker att diskutera vardagsdiskriminering och andra negativa händelser som uttryck för rasism. De vill hellre förmedla budskapet att: Du duger som du är! säger hon.

Hennes resultat visar bland annat hur elevernas erfarenheter av vardagsrasism, i och utanför skolan, hålls utanför undervisningen och därmed riskerar att öka deras känsla av utanförskap.

– Pedagogiken skapar ett hålrum där det okända förblir osagt, säger Osa Lundberg, som menar att idén om ”rasneutralitet” bidrar till att upprätthålla gapet mellan vardagskunskap och skolkunskap. Detta istället för att skolan hjälper eleverna att sätta ord på det de upplever i sin vardag.

Avhandling
Osa Lundberg lägger fram sin avhandling Mind the Gap – Ethnography about cultural reproduction of difference and disadvantage in urban education vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande fredagen den 27 november, kl. 13.00. Plats: Sal BE 036, Pedagogen Hus B (entréplan), Läroverksgatan 15, Göteborg. Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, vid Göteborgs universitet.

För mer information:
Osa Lundberg, 031-786 2002, 0721-570664, osa.lundberg@gu.se

– Allt pekar på att uppvärmning leder till större naturliga växthusgasutsläpp. I sjöar ser man ett klart mönster av större metanutsläpp vid högre temperaturer, det visar våra detaljerade mätningar, säger Sivakiruthika Natchimuthu, doktorand vid Tema Miljö, Linköpings universitet, och huvudförfattare till forskargruppens senaste publikation om ämnet.

Forskargruppen vid Linköpings universitet har under två år publicerat ett flertal studier som pekar åt samma håll – att de naturliga växthusgasutsläppen påverkas när klimatet blir varmare och då i sin tur kan öka signifikant.

I den senaste studien har man, genom att bland annat undersöka växthusgasen metan och dess flöde i tre sjöar, tydligt sett att över tid spelar temperatur en viktig roll för metannivån. Forskarnas mätningar visar att vid en höjning av temperaturen från 15 till 20 grader nästan fördubblas metanet. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Limnology and Oceanography.

Ond spiral
Att utsläpp orsakade av människor påverkar växthuseffekten som i sin tur påverkar klimatet har forskarna vetat länge. Därför har man också kunnat ta med utsläpp orsakade av människor i beräkningen när man försöker förutspå hur klimatet kommer att utvecklas över tid. Den framtida utvecklingen av naturliga växthusgasutsläpp har dock varit mer oklar.

Nu framträder en ond spiral – växthusgasutsläpp från förbränning av fossila bränslen leder till uppvärmning som i sin tur ger ökade naturliga utsläpp och ytterligare uppvärmning.

Därmed får varje minskning av utsläpp orsakade av människan en dubbelt gynnsam effekt eftersom både den omedelbara direkta uppvärmningen och bieffekten med ökade naturliga utsläpp förhindras. Det menar professor David Bastviken vid Linköpings universitet.

– Resultaten om att naturliga växhusgasutsläpp påverkas är överraskande tydliga. Det finns flera oberoende studier baserade på både vår och andras forskning som stöder detta. Frågan är inte längre om de naturliga utsläppen kommer att öka utan snarare hur mycket, säger David Bastviken.

Kontakt:
Sivakiruthika Natchimuthu, doktorand, 013-282959, sivakiruthika.natchimuthu@liu.se
David Bastviken, professor, 013-28 22 91, david.bastviken@liu.se

Publikation
Spatio-temporal variability of lake CH4 fluxes and its influence on annual whole lake emission estimates. Natchimuthu S, Sundgren I, Gålfalk M, Klemedtsson L, Crill P, Danielsson Å, Bastviken D. 2015.  Limnology and Oceanography.
doi: 10.1002/lno.10222.

Tidigare publikationer

– Orsakerna till att följsamhet till reseråden inte minskar risken för att bli sjuk kan vara flera, till exempel ligger dålig hygien på restauranger bakom mycket av problemen med diarrésjukdomar. Varannan student som reste utomlands som en del i sina universitetsstudier blev sjuk. Vi ser generellt att yngre resenärer tar större risker jämfört med äldre resenärer och blir också därför oftare sjuka, säger Martin Angelin, infektionsläkare samt forskare på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, och som nu skrivit en avhandling.

Martin Angelin har i en enkätstudie undersökt utlandsresenärer som inför en resa besökt resevaccinationsmottagningen på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå samt i en annan studie universitetsstudenter från Umeå, Stockholm och Göteborg som genomfört en del av sina studier utomlands.

Hälsostudenter tar störst risker
Hälsostudenter utmärker sig när det gäller riskexponering. I jämförelse med studenter från andra utbildningar fick hälsostudenter förvisso mer hälsorådgivning före resan men utsatte sig ändå för större risker, till exempel i trafiken. Dessutom så blev var tredje hälsostudent bärare av antibiotikaresistenta tarmbakterier, så kallade ESBL-bakterier, i samband med resan. Hälsostudenterna blev förutom ESBL-bakterier även bärare av många andra typer av antibiotikaresistenta bakterier. Många av dessa antibiotikaresistenta bakterier har man tidigare inte sett hos svenska resenärer.

Risken för bärarskap med ESBL-bakterier ökade beroende på resmål och ifall man behandlades med antibiotika under resan. Resenärer till Indien hade högst risk för bärarskap. Konsekvenserna av detta bärarskap är oftast små för den enskilde friske resenären, men bidrar till ökningen av antibiotikaresistens i Sverige och leder till att mer utsatta individer kan insjukna i sjukdomar orsakade av dessa resistenta bakterier.

Martin Angelin är uppväxt i Helsingborg och tog sin läkarexamen i Göteborg 2003. Han arbetar som infektionsläkare på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Avhandling
Fredagen den 27 november försvarar Martin Angelin, institutionen för klinisk mikrobiologi, sin avhandling med titeln: Resande – en riskfaktor för sjukdom och spridandet av antibiotikaresistens. Engelsk titel: Travel – a risk factor for disease and spread of antibiotic resistancen. Opponent: Anu Kantele, professor vid Institutionen för klinisk medicin, Helsingfors universitet. Huvudhandledare: Helena Palmgren. Disputationen äger rum kl 09 i Byggnad 6A, Sal A5, Norrlands universitetssjukhus

För mer information:
Martin Angelin, Institutionen för klinisk mikrobiologi. Telefon: 070-372 9646 martin.angelin@umu.se

Forskarna bygger ett digitalt kvinnobiografiskt lexikon som lyfter fram glömda och förbisedda insatser gjorda av kvinnor.

− I befintliga lexikon missgynnas kvinnor, bland annat på grund av rådande könsnormer i urvalskriterierna, med också för att ojämlika villkor gjort att männen haft större utrymme att genomföra handlingar som gjort officiella avtryck i samhället, säger Maria Sjöberg, professor i historia som leder projektet tillsammans med Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap.

Utvald på grund av känd man
De kvinnor som finns med i dagens lexikon har inte sällan valts ut för att de varit gifta med en prominent man eller möjligen varit framstående kulturellt, som till exempel skådespelerska, sångerska eller författare. I och med det förloras många kvinnliga insatser.

För att hamna i det kvinnobiografiska lexikonet finns fyra urvalskriterier som är mer vidsträckta: a) kvinnor med anknytning till Sverige som har bidragit till samhällsutvecklingen i Sverige, internationellt, regionalt eller lokalt b) historiskt betydelsefulla kvinnor som har levt i Sverige c) pionjärer på olika områden d) kvinnor som bidragit väsentligt i kampen för könens jämlikhet.

En redaktion bestående av både historiker och litteraturvetare ska under de kommande två åren ta fram listor på kvinnor som borde vara med i lexikonet. Ett urval kommer sedan ske och skribenter utses som kan författa artiklar över kvinnorna. Uppskattningsvis kommer 1000 artiklar att ingå i projektet.

Underlag för ny forskning
Tanken är att lexikonet ska vara tillgängligt gratis på webben och länka till andra uppslagsverk, arkiv och museer. På så sätt skapas ett historiskt relevant källmaterial för studier av såväl kvinnors som mäns skilda och ibland lika villkor i det förflutna. Lexikonet kommer att finnas både på svenska och på engelska.

− Därmed görs svenska kvinnors bidrag till vetenskap, litteratur, konst, politik, filosofi och populärkultur tillgängliga för svensk såväl som internationell forskning, och bildar samtidigt underlag för ny forskning, säger Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap.

Kontakta för mer information:
Maria Sjöberg, 0709-35 37 39, 031-786 52 57, maria.sjoberg@history.gu.se
Lisbeth Larson, telefon: 0708-16 30 58, lisbeth.larsson@lir.gu.se

Fakta
Projektet Svenska kvinnor on-line, från medeltid till nutid. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon på svenska och engelska har fått 5,7 miljoner kronor av Riksbankens Jubileumsfond och kommer att pågå under två år. I projektet ingår förutom Maria Sjöberg och Lisbeth Larsson historikerna Linus Karlsson och Ulrika Lagerlöf Nilsson, litteraturvetaren Cecilia Pettersson, språkvetaren Lars Borin och bibliotekarien Berith Backlund. Göteborgs universitetsbiblioteks personal kommer att sköta inmatningen av artiklar i databasen som kommer att konstrueras av Språkbanken och SWE Clarin, Svensk språkteknologi för humaniora och samhällsvetenskap, vid Göteborgs universitet. Vid projektets slut kommer uppdraget att uppdatera lexikonet att flyttas över till SWE Clarin och KvinnSam, nationellt bibliotek för genusforskning, vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Det visar Kristoffer Stighäll i sin avhandling vid Örebro universitet.

– Vi vet att arter allmänt hotas när det blir allt längre mellan reviren. Det som varit okänt tidigare är att de svenska vitryggsreviren i sig är fragmenterade. Det finns för lite lövträd och för mycket gran, säger Kristofer Stighäll.

Antalet häckande par har minskat från 100 på 1970-talet till förra årets tre par. Finland hade för 20 år sedan tio häckande par, samma antal som i Sverige detta år.Idag kan man räkna in 120 par i Finland. I Sverige är målet att komma upp i 100 par för att arten ska bli livskraftig.

Mer björk i finskt skogsbruk
– Det svenska skogsbruket har varit så otroligt effektivt och helt inriktat på gran och tall, medan lövträden har bekämpats. I Finland är det annorlunda. Där är björken det bäst betalda träslaget och används i möbelindustrin, förklarar Kristoffer Stighäll.

Den vitryggiga hackspetten lever av insekter som i sin tur lever i lövträd. Det är inte enbart denna fågelart som fått sin livsbetingelser kringskurna av skogsbruk. Men den har en unik position.

– Den vitryggiga hackspetten är en värdemätare på den biologiska mångfalden i skogen. Om vi klarar av vitryggen så vet vi att klarar vi en massa andra arter också. Det finns ingen annan som fyller den uppgiften, säger Kristoffer Stighäll.

Det handlar om alla sorters arter, från andra fåglar som får hjälp med att hacka ut bon i träden, ner till markens lavar och svampar.

Uppfödning i fångenskap
I avhandlingen ingår en studie av arbetet med att föda upp vitryggiga hackspettar i fångenskap för att sedan släppa dem fria. Avelsprojektet har visat att fåglarna vill ha lugn och ro och trivs i stora burar. Sammanlagt har 181 fåglar släppts ut. I det fria har 13 individer räknats in i år, inklusive de tre häckande paren.

– Uppfödningen har fungerat väldigt bra och förra året slog ett par rekord med att få fem ungar. Vi vet hur vi ska får vitryggen att fortplanta sig i fångenskap och vi vet hur skogen ska se ut för att den ska klara sig sedan, konstaterar Kristoffer Stighäll.

Det är skogsbolagen som kan skapa förutsättningarna. Storägare som Bergvik Skog, Stora Enso och Sveaskog är redan engagerade.

Söka med satellitbild
– Det min forskning visar nu är att storleken på de revir som finns avsatta idag inte räcker till eftersom det är så ont om lövträd. Mer lövträd måste också sparas, säger Kristoffer Stighäll. Han pekar också på vikten av långsiktighet, av den enkla anledningen att skogen växer långsamt.

Kristoffer Stighäll har också provat fram ett nytt sätt att söka av skogen med satellitbilder för att hitta lövrika områden som skulle gynna den vitryggiga hackspetten. Studien visar att lövträd nära sjöar och vattendrag och lövsumpskogar är särskilt viktiga för vitryggen.

Avhandling
Habitat composition and restocking for conservation of the white-backed woodpecker in Sweden. Avhandlingen innehåller också en sudie om betydelsen av olika former döda träd för vitryggens möjlighet att hitta mat.

För mer information kontakta:
Kristoffer Stighäll, 070-669 68 96

I en longitudinell studie undersöktes 758 kvinnors intresse för olika modeller av förlossningsvård, såsom hemförlossning med barnmorska, vård på en ABC-klinik (Alternative Birth Center) och vård med samma barnmorska genom hela vårdkedjan.

Studien visar att drygt 50 procent av kvinnorna efterfrågar en större kontinuitet i vården med samma barnmorska under graviditet, förlossning och tid efter förlossning.

– Modeller som erbjuder en sammanhängande vård med en eller två barnmorskor är säkra, kostnadseffektiva och ökar chansen för en normal förlossning, en positiv förlossningsupplevelse och kan också minska förlossningsrädsla bland gravida kvinnor, säger Ingegerd Hildingsson, professor i omvårdnad vid Mittuniversitetet.

Få ville föda hemma
Bara cirka två procent av de tillfrågade kvinnorna önskade en förlossning i hemmet när de tillfrågades under graviditeten, och intressetvar ännu lägre efter födseln. Intresset för vård på en ABC-klinik var cirka fem procent.

– I Sverige är kvinnor ofta mycket nöjda med dagens modell av mödravård, så det är logiskt att valet faller på möjligheten att behålla en relation till barnmorskan genom hela vårdkedjan om den möjligheten skulle ges, säger Ingegerd Hildingsson.

I Sverige är det endast vissa sjukhus i Stockholmsområdet som erbjuder en vårdmodell med en större kontinuitet av barnmorskor under hela vårdkedjan, vilket ökar chansen att få en barnmorska under förlossningen som varit med tidigare i vårdkedjan.

Studie på förlossningsrädda
– Att erbjuda alla kvinnor möjligheten att ha samma barnmorska kan på sikt vara ett bra alternativ. I dagsläget väljer vi att satsa på kvinnor med förlossningsrädsla. Vetenskapsrådet har tilldelat oss forskningsmedel för att göra en randomiserad studie. Där kommer kvinnor med förlossningsrädsla kunna ingå i en studie där de antingen lottas till ”standardvård”, vilket idag innebär samtalsstöd, eller till en vårdform som förutom samtalsstöd också innebär en ökad kontinuitet, säger Ingegerd Hildingsson.

Studien
Swedish women’s interest in models of midwifery care – Time to consider the system? A prospective longitudinal survey

För mer information:
Ingegerd Hildingsson, professor, 010-142 85 87, e-post: ingegerd.hildingsson@miun.se