Varje år drabbas omkring 30 000 personer av stroke, och sjukdomen slår lika hårt mot män som kvinnor. Stroke är dessutom den tredje vanligaste dödsorsaken i världen, efter hjärtinfarkt och tumörsjukdomar.

– I dag kan det ta timmar från det att patienten kommit in med en stroke till dess att man via röntgen kan se om det är en blodpropp eller hjärnblödning. Ju längre tid som går, desto större del av hjärnan går förlorad, säger Fernando Seoane, universitetslektor på Skolan för teknik och hälsa vid KTH.

Han har tillsammans med professor Kaj Lindecrantz varit handledare för doktoranden Seyed Reza Atefi, en av forskarna bakom medicintekniken som gör det möjligt att behandla patienten redan under ambulanstransporten mot sjukhuset.

Diagnos i ambulansen
Själv berättar Seyed Reza Atefi att han jobbat med att använda metoden bioimpedans för att upptäcka effekterna av en stroke redan i en akut fas. Denna tidiga upptäckt och identifiering möjliggör påbörjad behandling av patienten redan under ambulanstransporten.

– Detta skulle definitivt avföra stroke som en av de tre största dödsorsakerna världen över, säger Fernando Seoane, som vid sidan av att vara universitetslektor också är docent i medicinsk teknik på KTH.

Bioimpedans är en metod att mäta andelen kroppsfett hos en individ. Hur är det då tänkt att metoden ska användas i kampen mot stroke?

Sänder svag ström genom hjärnan
Genom kliniska tester på patienter har Seyed Reza Atefi funnit att stroke modifierar de dielektriska egenskaperna så att skadad hjärnvävnad uppvisar ett annat impedansspektrum än frisk vävnad. Alltså sänder tekniken en svag ström genom hjärnan och mäter motståndet. Eftersom olika typer av vävnader leder ström skiftande bra, går det enligt hypotesen att få fram vilken typ av stroke en patient drabbats av.

Planen är nu att gå vidare med tester av flera patienter med akut stroke, för att vidare verifiera tekniken så att den kan ge kvalitativa diagnoser.

Tekniken ska enligt Fernando Seoane även kunna användas i många andra situationer där hjärnan är i fara, som vid trauman orsakade av bilolyckor, i militära konflikter, vid skador från sprängning eller på sjukhusens TIA-avdelningar (TIA är en förkortning av Transitorisk Ischemisk Attack, även kallat mini-stroke).

Projektet genomförs i samarbete med Karolinska sjukhuset, Karolinska Institutet, Högskolan i Borås, Martinos Center at Harvard University och Massachusetts General Hospital.

Avhandling
Electrical Bioimpedance Cerebral Monitoring From Hypothesis and Simulation to First Experimental Evidence in Stroke Patients.

För mer information:
Seyed Reza Atefi, 070 723 96 14 atefi@kth.se,
Fernando Seoane, 033 435 44 14 fsm@kth.se
Kaj Lindecrantz, 8 790 48 25 kaj.lindecrantz@sth.kth.se

– Risken att drabbas av infektioner med resistenta bakterier är hög hos svårt brännskadade. De har ofta stora sår och saknar hudlager som normalt fungerar som en skyddande barriär. Dessutom vårdas patienterna ofta länge i respirator inom intensivvården. Sårinfektioner och blodförgiftning är vanligt förekommande, säger Hanna Montelin, infektionsläkare på Akademiska sjukhuset och doktorand vid Uppsala universitet.

Främsta syftet med patientstudien, menar hon är att se hur tarmfloran och förekomsten av resistenta bakterier förändras under vårdtiden. Forskarna vill även undersöka hur antibiotikabehandling påverkar tarmfloran och effekter av behandling med avföringstransplantation, så kallad fecestransplantation, efter avslutad antibiotikabehandling. Studien görs i samarbete med infektionskliniken och beräknas pågå under två år.

Under senare år har kopplingen mellan tarmflorans sammansättning och förhöjd risk att drabbas av övervikt, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes blivit allt tydligare. Sambandet mellan tarmflora, resistenta bakterier, antibiotikabehandling och infektionskänslighet hos brännskadade patienter är däremot mindre utforskat. Men en nyligen publicerad studie har bekräftat att tarmfloran påverkas vid allvarliga brännskador och att det finns ett samband mellan graden av rubbad tarmflora, omfattningen av inflammation och organsvikt.

Intakt tarmflora – bättre immunförsvar
Slutsatsen är att patienter som har en mer intakt tarmflora kan ha ett mer välfungerande immunförsvar och därmed bättre skydd mot blodförgiftning med problem med organfunktion.

I studien kommer tarmfloran undersökas vid ankomst, utskrivning och efter utskrivning. En del av avföringsproverna skickas till mikrobiologen på Akademiska sjukhuset för analys av multiresistenta bakterier. Den andra delen fryses ned och skickas till Scilifelab i Stockholm för kartläggning av tarmflorans sammansättning med hjälp av nya sekvenseringstekniker. En grupp patienter kommer dessutom att få ett lavemang baserat på deras egen ursprungliga avföring i syfte att återskapa normal bakterieflora. Det är första gången sådan behandling ges till brännskadepatienter. Den har tidigare visat sig framgångsrik vid behandling av diarré orsakad av bakterien Clostridium difficile.

– Den som får en rubbad tarmflora och blir bärare av antibiotikaresistenta bakterier kan få problem senare, till exempel med svårbehandlade infektioner. Därför är det värdefullt att se om denna patientgrupp kan ha nytta av transplantationsbehandling, säger Hanna Montelin.

Mer information:
Hanna Montelin, doktorand och infektionsläkare Akademiska sjukhuset, 018-611 17 21
Thomas Grenholm Tängdén, infektionsläkare och forskare vid Uppsala universitet, 018-471 6613
Fredrik Huss, överläkare brännskadecentrum, 018-611 37 57 eller 0738-670483

Tarmflorestudie på brännskadepatienter, Akademiska sjukhuset
Startar i mitten av december på brännskadecentrum, Akademiska sjukhuset
Beräknas pågå under två år och inkludera 40-50 patienter över 18 år som vårdas inneliggande för svåra brännskador
Hos samtliga kommer tarmfloran undersökas både vid ankomst, utskrivning samt 1, 3 och 6 månader efter utskrivningen.
Vid inskrivningen tas ett avföringsprov för undersökning av förekomst av multiresistenta bakterier och tarmflorans sammansättning
Vissa patienter kommer fyra veckor efter utskrivning att få ett lavemang med den egna ursprungliga tarmfloran som kan återskapa en normal bakterieflora.

Rapportförfattarna studerar relationen mellan arbetskraftsdeltagande och hälsa hos dem som var 55–69 år under perioden 1985–2009. De finner att hälsan förbättrats väsentligt, dödligheten bland 65-åringar har till exempel minskat från 0,2 promille år 1991 till 0,13 promille 2009.

– Gruppen 60–65 år är inte densamma idag som i mitten av 1990-talet, de har betydligt lägre dödlighet och en bättre självskattad hälsa, säger Mårten Palme som är en av rapportförfattarna.

Ännu fler skulle kunna jobba
Sysselsättningen bland de äldre har ökat under samma tid, men inte på motsvarande sätt som hälsan förbättrats. Sysselsättningsraden vid en given hälsonivå var mycket lägre år 2009. Vid en given hälsonivå jobbade till exempel 80 procent av männen år 1985, jämfört med 65 procent av männen år 2009.

– De äldres sysselsättning har ökat, men sett enbart till hälsan finns en stor potential för ett ännu högre arbetskraftsdeltagande bland äldre i Sverige i framtiden. I genomsnitt skulle männen kunna arbeta drygt tre år längre om de arbetat lika mycket som de gjorde 1985 vid motsvarande hälsa, säger Mårten Palme.

– Hälsa är naturligtvis inte det enda som påverkar de äldres arbetsutbud, säger Mårten Palme vidare. Arbetsmiljön och trygghetssystemens utformning spelar troligtvis också in.

Författarna studerar också hur mycket mer de äldre i arbetskraften skulle kunna arbeta om de arbetade lika mycket som de i åldersgruppen 50–54 år som hade motsvarande hälsa. De finner att männen i åldersgruppen 60–64 skulle kunna ha 13,5 procent högre sysselsättning och de i åldersgruppen 65–69 år skulle kunna ha 68 procents högre sysselsättning. För kvinnor är resultaten likartade: lite lägre för åldersgruppen 55–59, men lite högre för kvinnor äldre än 60 år.

Data och metod
Författarna gör statistiska analyser baserade på registerdata och enkätdata, där sannolikheten att vara sysselsatt för olika åldersgrupper relateras till dödlighet och mått på självskattad hälsa. Via skattade samband för en yngre grupp kan man ställa frågor om hur mycket en äldre grupp skulle arbeta om sambandet mellan hälsa och sysselsättning var detsamma som i den yngre gruppen.

Kontaktuppgifter
IFAU rapport 2015: 24 Kan vi jobba tills vi blir 75? Är skriven av Per Johansson Uppsala universitet och IFAU; Lisa Laun IFAU och Mårten Palme vid Stockholms universitet. Rapporten är en sammanfattning av IFAU Working paper 2015:29.

För mer information
Mårten Palme 08-16 33 07 eller marten.palme@ne.su.se

I Sverige är ungskogar en mycket vanlig naturtyp – det finns ca 300 000 hektar skog där beståndsåldern är 15 år eller yngre. Dessa marker sågs tidigare som ”skräpbiotoper” där bara de vanligaste och tåligaste organismerna klarade sig, men med den naturhänsyn som tas vid avverkningar sedan några årtionden är förutsättningarna ofta annorlunda idag. En vanlig form av hänsyn är att lämna kvar höga stubbar (2–3 m).

Per Westerfelt, forskare vid SLU har undersökt hur bin, humlor och andra gaddsteklar nyttjar dessa skogar. Till skillnad från de flesta andra insekter föds och utvecklas deras avkomma i skyddade bon och förses med mat. Bin och humlor samlar pollen och nektar, och i skogen är de viktiga för produktionen av till exempel blåbär, lingon och hallon. Andra steklar, som getingar, samlar insekter och spindlar.

Högstubbar är värdefulla som boplatser
Per Westerfelt detaljstuderade ca 5 800 hål i död ved, för att bestämma vem som gjort dem och om de användes som bo av bin eller andra gaddsteklar. Mindre än 2 procent av hålen utnyttjades som boplats, vilket är ett tecken på att stekelhonorna är kräsna.

Kvarlämnade högstubbar och döda träd visade sig användas mycket oftare som boplats än stubbar och toppar och grenar på marken. I solbelysta högstubbar fanns många fler arter och individer av vedlevande gaddsteklar än i högstubbar som stod mer skuggigt.

För många arter av bin och steklar är skalbaggsgångar i högstubbar naturliga platser för äggläggning och larvutveckling. När Per Westerfelt undersökte detta närmare fann han att ju fler arter av hålgörande skalbaggar som hade koloniserat en högstubbe, desto fler arter fanns det också av vedlevande gaddsteklar. Olika arter av bin och steklar föredrog hål från olika vedborrande insekter, beroende på hur stora de var.

Vägrenar viktiga för bin och kantzoner för humlor
En gaddstekelart som föredrar att göra egna bohål i död ved utnyttjade framförallt högstubbar som var ”lagom” angripna av vitrötesvamp, och därmed varken för hårda eller för nedbrutna. Vilka arter av skalbaggar och svampar som koloniserar en högstubbe tycks till stor del bero på vilket trädslag det handlar om.

Hur många vedlevande bin som fanns i en viss ungskog berodde inte bara på tillgången på lämpliga bohål, utan också på blomrikedomen. Floran längs vägrenarna på solbelysta skogsbilvägar i anslutning till ungskogar verkar ha betydelse för bin i skogslandskapet. Per Westerfelt konstaterade också att humlor var vanligare längs kanter mot äldre skog jämfört med mittpartier i ungskogsbestånd. Förklaringen är förmodligen att humlor föredrar att anlägga sina boplatser intill kantzoner.

Biolog Per Westerfelt, institutionen för ekologi, försvarade sin doktorsavhandling Bees and wasps (Aculeata) in young boreal forests den 11 december 2015 vid SLU i Uppsala. Opponent var professor Tone Birkemoe, Norges miljø- og biovitenskapelige universitet.

Mer information:
Per Westerfelt, Institutionen för ekologi. Sveriges lantbruksuniversitet, 018-18 85 32,, per.westerfelt@slu.se

Bilden: Megachile lapponica är ett tapetserarbi och heter rallarbi på svenska. Arten är vanlig i ungskogar och nyttjar gångar i död ved som boplatser. Foto: Sven Tegelmo

Forskare vid Karolinska Institutet vet nu varför genombrottet för de gentester som möjliggör individuellt anpassade läkemedelsbehandlingar har dröjt.

– För den enskilda patienten ger testerna inte tillräckligt med information, utan det finns ett behov av att hela den genetiska variabiliteten karaktäriseras för att man ska nå ända fram. De här heltäckande analyserna är fortfarande dyra och behöver utvecklas ytterligare, men i takt med att tekniken blir billigare och bättre och mängden genetiska data ökar bör det vara möjligt att genomföra, säger Magnus Ingelman-Sundberg, professor i molekylär toxikologi och forskningsledare vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet.

Den stora variationen mellan människor när det gäller effekter och bieffekter av läkemedel har varit ett problem sedan den vetenskapligt baserade medicinens barndom. Idag vet vi att det till stor del är genetiska variationer som gör att människor reagerar så olika på läkemedel och behandlingar. Både i EU och USA har stora belopp satsats på att påskynda biomedicinska upptäckter och ge läkare nya verktyg för individualiserad behandling.

Många läkemedel har fått så kallade farmakogenomiska etiketter som informerar om huruvida genetiska tester behöver göras på patienten för att bestämma val och dos av preparat.  Dessa etiketter är baserade på de vanligaste genvarianterna med betydelse för läkemedelsmetabolism, läkemedelstransport eller läkemedlets interaktion med sitt målområde i kroppen.

Över 6000 mutationer
I de nu två aktuella arbetena som finns publicerade i tidskrifterna Pharmacogenetics and Genomics och Trends in Pharmacological Sciences har Magnus Ingelman-Sundberg och hans kollegor utgått från redan insamlat material i två stora gensekvensdatabaser (1000 Genomes Project och Exome Sequencing Project).

De har där undersökt gener som reglerar olika läkemedelsomsättande så kallade CYP450-enzymer och funnit över 6000 mutationer, varav mer än hälften var okända sedan tidigare och över 90 procent sällsynta. Varje individ av europeisk härkomst har i genomsnitt 94,6 unika varianter av dessa genmutationer, varav 24,6 påverkar funktionen hos det enzym som genen kodar för.

Detta innebär enligt forskarna att det totala antalet genvarianter som kan påverka en individs läkemedelsrespons sannolikt kan uppskattas till flera tusen, alltså betydligt fler än vad som tidigare förmodats. Forskarna konstaterar också att de gentester som idag utförs i samband med läkemedelsutveckling och individanpassad behandling bara hittar en bråkdel av de aktuella genvariationerna.

Ny programvara krävs
– Dagens analyser återspeglar med andra ord inte den sanna interindividuella variabiliteten i farmakologiskt viktiga gener i den specifika patienten, inte heller för tumörspecifika mutationer som har stor betydelse för korrekt behandling. Det som behövs, förutom ytterligare billigare och effektivare sekvenseringsmetoder, är bland annat att man utvecklar programvaror som enklare kan analysera all genetisk information och ge prediktion för vilka av patientens mutationer som verkligen kommer att ge genomslag för behandlingsresultatet, säger Volker Lauschke, postdoctoral forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi och medförfattare till de båda artiklarna.

Forskningen har genomförts i samarbete med universitetet i Kobe, Japan och finansierats med anslag från Vetenskapsrådet och EU:s sjunde ramprogram.

Publikationer
Genetic variation in the human cytochrome P450 supergene family, Kohei Fujikura, Magnus Ingelman-Sundberg and Volker M. Lauschke, Pharmacogenetics and Genomics, online 3 September 2015.
Precision medicine and rare genetic variants, Volker M. Lauschke and Magnus Ingelman-Sundberg, Trends in Pharmacological Sciences, online 15 December 2915

För mer information:*
Magnus Ingelman-Sundberg, professor. Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet. 070-6017590. Magnus.Ingelman-Sundberg@ki.se

Luleå tekniska universitet är först i världen med att i sin anläggning LTU Green Fuels tillverka förnybart drivmedel av pyrolysolja som är en bioolja. Den framställs i en ny process genom att snabbt hetta upp skogsrester i en syrefri miljö och därefter snabbt kyla ner de produkter som bildas. Genom samförgasning med svartlut framställs ett fossilfritt drivmedel.

– Vi har gjort ett genombrott för en ny process och lyckats med konststycket att få 1+1 bli lika med 3, säger Erik Furusjö, projektledare vid Luleå tekniska universitet och ansvarig för projektet ”Katalytisk förgasning”.

Svartluten gör nämligen att pyrolysoljan kan förgasas vid en lägre temperatur, vilket enkelt uttryckt ger bättre utbyte än om råvarorna skulle förgasas var för sig

Förgasning med svartlut
Genom att omvandla skogsrester till vätska, även kallad bioolja eller pyrolysolja, höjs energitätheten och transport underlättas. Omvandlingen av pyrolysolja till fossilfritt bränsle sker genom en process som kallas förgasning. Det sker tillsammans med svartlut som är en restprodukt från pappers- och massatillverkning och som finns i stora volymer i bland annat Sverige. Projektet ”Katalytisk förgasning” finansieras av Energimyndigheten och ett industrikonsortium.

I slutet av oktober kom den första lastbilslasten med pyrolysolja till LTU Green Fuels anläggning i Piteå. Den har nu framgångsrikt omvandlats till fossilfritt drivmedel. Om ett lastbilslass pyrolysolja blandas med svartlut och omvandlas till drivmedel tillsammans med svartlut räcker volymen till att driva en personbil tio varv runt jorden.

Färdigt för storskalig produktion
Genom tidigare forskning har svartlut förgasats mer än 26 000 timmar i LTU Green Fuels pilotanläggning i Piteå. Målsättningen inom pågående program är 1000 timmar samförgasning av pyrolysolja och svartlut, vilket totalt ger ca 125 ton av drivmedlet dimetyleter (DME), populärt kallad grön diesel. Detta ger tillräckligt tekniskt underlag för att bygga en stor kommersiell anläggning med den nya tekniken.

När de inledande resultaten i projektet ”Katalytisk förgasning” redovisades vid en konferens i Chicago (tcbiomass 2015) i början av november var intresset stort. Omställningen till den nya tekniken, baserad på råvaror från den svenska skogen kan starkt bidra till att minska negativ klimatpåverkan. Det innebär att Sverige skulle kunna uppnå visionen om en fossiloberoende transportsektor 2030. Mer än en tredjedel av dagens svenska drivmedelsanvändning skulle kunna ersättas med den nya tekniken.

För mer information:
Erik Furusjö, projektledare, Luleå tekniska universitet, 0920-49 25 45, erik.furusjo@ltu.se

Biomaterial används idag i en rad olika kliniska applikationer. Ett ständigt ökande utbud av biomaterial bidrar till en mängd lovande behandlingar och därigenom bättre livskvalitet för många människor. Men fördelarna med utvecklingen går hand i hand med riskerna.

När biomaterialet kommer i kontakt med patientens blodsystem reagerar patientens immunsystem för att eliminera detta främmade material. Denna försvarsreaktion varierar i svårighetsgrad beroende på individuella skillnader, men kan exempelvis ge blodpropp och infektioner. I de mest allvarliga fallen kan den till och med vara dödlig.

– Förväntningarna på dagens biomaterial är höga och de kliniska kraven ökar ständigt, säger Shan Huang, doktorand vid vid Institutionen för kemi och biomedicin vid Linnéuniversitetet,

Biomaterial och blod
Shan Huang understryker vikten av att identifiera sambanden mellan biomaterial och biologiska system, i synnerhet blod.

I sin avhandling presenterar hon bland annat en modell för en robust testning av biomaterial. Hon har också undersökt komplikationer i kliniska tillstånd som resultat av biomaterial i en mänsklig kropp och de grundläggande mekanismerna för komplementaktivering i förhållande till sjukdomssymptom.

När biomaterialet kommer i kontakt med patientens blodsystem reagerar patientens immunsystem för att eliminera det främmande materialet. Denna försvarsreaktion varierar i svårighetsgrad beroende på individuella skillnader, men kan exempelvis ge blodpropp och infektioner. I de mest allvarliga fallen kan den till och med vara dödlig.

Bildar ett proteinskikt
När biomaterialet kommit i kontakt med patientens blod, adsorberas plasmaproteiner snabbt på materialets yta och bildar ett proteinskikt som slutligen täcker hela ytan. Som en följd av detta reagerar patientens immunsystem och aktiverar blodplättar och immunceller i blodet, vilket kan leda till allvarliga komplikationer.

Eftersom de artificiella materialytorna vanligen saknar lämpliga immunregulatorer, kommer de kontinuerligt att attackeras av patientens immunförsvar, vilket resulterar i biverkningar för patienten och att funktionen av biomaterialet påverkas.

Shan Huang är född 1987 och växte upp i Dongying i östra Kina. Efter en magisterexamen inom bioteknik från Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 2011, började hon samma år sin forskarutbildning vid Institutionen för kemi och biomedicin vid Linnéuniversitetet

Avhandling
Interaction between biomaterials and innate immunity with clinical implications behandlas vid ett offentligt försvar fredagen den 18 december 2015, klockan 09:30. Disputationen äger rum i sal N2007, Smålandsgatan 24, Linnéuniversitetet i Kalmar. Fakultetsopponent är docent Charlotte Dahle, Universitetssjukhuset, Linköping. Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, lupress@lnu.se.

För mer information:
Shan Huang, epost: shan.huang@lnu.se

Forskare vid Karolinska Institutet och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs har hittat en möjlig mekanism för hur genvarianten påverkar nivåerna av specifika proteiner i ryggvätskan och ger kliniska symtom.

– Vi har hittat en genetisk variant som är kopplad till specifika psykotiska symptom och till kognitiva svårigheter hos personer med bipolär sjukdom. Att det finns en koppling till kognitiva symptom är särskilt intressant, eftersom det idag inte finns några behandlingar som förbättrar problem med uppmärksamhet, minne och koncentrationsförmåga, vilka har stor betydelse för funktionsnivån och förmågan till återhämtning, säger Mikael Landén, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin.

Specifika genvarianter ökar risken
Bipolär sjukdom och schizofreni kan i hög grad förklaras av ärftliga faktorer. De senaste åren har forskare identifierat specifika genvarianter som ökar risken, men dessa riskvarianter kan bara till viss del förklara varför vissa blir sjuka och andra inte.

I nuläget känner vi inte till hur dessa genetiska riskfaktorer påverkar hjärnans kemi och ger specifika symptom. Därför är det ännu inte möjligt att designa läkemedel som påverkar hjärnans kemi för att lindra symptomen hos personer som har en specifik genvariant. Att, som i den aktuella studien, på en molekylär nivå koppla ihop en genvariant, biokemiska förändringar och kliniska symtom vid en ärftlig psykiatrisk sjukdom är därför något nytt.

I studien deltog personer med bipolär sjukdom som deltar i S:t Göranprojektet som genomförs i Stockholm och Göteborg. Förutom noggrann kartläggning av specifika symtom har personerna genomfört testning av kognitiv förmåga. Forskarna mätte nivåerna av olika proteiner i personernas blod och ryggvätska.

Ryggvätskan, eller cerebrospinalvätskan, omger hjärnan och speglar därför hjärnans kemi väl. Forskarna gjorde en genome-wide association study, GWAS, och fann då att en genetisk variant av genen SNX7 var kopplad till nivåerna av ett särskilt protein, kynurensyra, i ryggvätska och till sjukdomssymtom.

– Genom en rad kompletterande experiment identifierade vi en sannolik signaleringsväg, från förekomst av den genetiska riskvarianten till kliniska symptom i form av psykos och kognitiva svårigheter. Signaleringsvägen involverar huvudsakligen signalering via hjärnans immunceller och skiljer sig därmed från hur dagens läkemedel fungerar.

– Vår förhoppning är därför att de nya mekanismer vi pekar på ska bidra till utvecklingen av mer riktade läkemedel, där även existerande immunmodulerande läkemedel kan vara av intresse, säger Mikael Landén.

Personerna i studien lider av bipolär sjukdom, men forskarna bakom studien tror att dessa mekanismer har betydelse även vid andra psykossjukdomar, exempelvis schizofreni.

Forskningen har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet, Stiftelsen för strategisk forskning och Hjärnfonden.

Publikation
A genome-wide association study of kynurenic acid in cerebrospinal fluid: implications for psychosis and cognitive impairment in bipolar disorder, Carl M. Sellgren, Magdalena E. Kegel, Sarah E. Bergen, Carl Johan Ekman, Sara Olsson, Markus Larsson, Marquis P. Vawter, Lena Backlund, Patrick F. Sullivan, Pamela Sklar, Jordan W. Smoller, Patrik K.E. Magnusson, Christina M. Hultman, Lilian Walther-Jallow, Camilla I. Svensson, Paul Lichtenstein, Martin Schalling, Göran Engberg, Sophie Erhardt, Mikael Landén, Molecular Psychiatry, online 15 December 2015, doi: 10.1038/MP.2015.186.

För mer information:
Mikael Landén, professor. Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet samt Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, 0702-082304 (sekreterare Anne Snellman 031-343 98 59) mikael.landen@ki.se eller mikael.landen@neuro.gu.se

Carl Sellgren Majkowitz, överläkare, forskare, Stanley Center for Psychiatric Research, Broad Institute of MIT and Harvard samt institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet. Tel: +1 (857) 272-0619 E-post: csmajkowitz@broadinstitute.org

Sophie Erhardt, docent, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet 08-524 868 83 eller 070-6296706, sophie.erhardt@ki.se

En avhandling vid Göteborgs universitet visar på lärarens centrala roll även under projektarbeten, eget arbete och grupparbeten. Det är läraren som ramar in uppgiften, instruerar hur ett fortsatt arbete kan se ut, återkopplar till tidigare arbeten och fortlöpande utvärderar elevernas arbete.

– Trots att mer av undervisningen organiseras i form av projektarbete har få studier undersökt hur projektarbete genomförs i praktiken. Tidigare studier har slagit fast att lärarens roll förändras, men inte hur undervisningen inom ramen för projektarbeten skiljer sig från undervisning i andra sammanhang, säger avhandlingens författare Mikaela Åberg.

Filmade elever vid projektarbete
Mikaela Åberg har undersökt elevers och lärares interaktion i ett projektarbete i årskurs nio, ett arbete som handlade om hållbar utveckling, växthuseffekten och olika länders miljöpolitik.

Utifrån fem veckors videoinspelningar visar Mikaela Åberg hur eleverna arbetar med information de hittar på nätet och i andra källor, hur de omformulerar informationen och hur de förhåller sig till den.

Avhandlingen visar också lärarens roll i projektarbete: hur lärarna får eleverna att tänka på ett annat sätt, får dem att ställa nya frågor, leder elever in på nya förhållningssätt och hur de förhindrar eventuella misstag eller missförstånd.

– Även om projektarbetet är ett undervisningsupplägg som beskrivs som ett ”elevcentrerat” arbetssätt har läraren ändå en central roll, säger Mikaela Åberg.

Mötet mellan elev och lärare avgörande
Avhandlingens tre studier undersöker också vad eleverna gör, hur de arbetar med de uppgifter de får och vilka krav detta ställer på dem. Centralt är mötet mellan lärare och elev. Bland annat visar studierna hur elever presenterar problem som de har stött på för läraren, och hur lärare och elever förhandlar om hur dessa problem ska lösas.

– Mycket av elevernas tid går åt till att stämma av med lärarna huruvida de är på rätt spår. Det är lärarna som sätter agendan och planerar arbetets upplägg. Det är också de som formulerar instruktioner, ger vägledning, sätter upp mål, ramar in uppgiften och slutligen bedömer elevernas arbete, säger Mikaela Åberg.

Projektarbeten i skolan har studerats tidigare. Men för Mikaela Åberg har den huvudsakliga frågan inte varit om denna arbetsform är bra eller dålig, om elever lär sig mer eller mindre, eller hur projektarbete bäst bör bedrivas. Istället riktas fokus mot de kommunikativa och konkreta villkoren.

– Genom att studera hur uppgifter och instruktioner omsätts i praktiken blir det möjligt att undersöka hur lärare och elever tillsammans formar undervisningen. På det sättet bidrar avhandlingen till att ge en ökad förståelse för en arbetsform i skolan som blir allt vanligare, säger Mikaela Åberg.

För mer information
Mikaela Åberg, telefon: 031–786 2760, 0736-510244, e-post: mikaela.aberg@ped.gu.se

Avhandling
Mikaela Åberg lägger fram sin avhandling Doing Project Work.The Interactional Organization of Tasks, Resources, and Instructions vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, fredagen den 18 december kl 13.00
Plats: sal BE 036, Pedagogen hus B, entréplan, Läroverksgatan 15, Göteborg

Översättarnas arbete ger oss nya kunskaper och ökar våra förståelser för andra kulturer. För att ta del av världen utanför Sverige, både i form av information och kultur, är översättning nödvändig. Mall Stålhammar, professor emerita i engelska vid Göteborgs universitet, har skrivit den första boken på svenska som tar upp vad översättning innebär och hur översättare arbetar med olika texter.

Under sitt arbete med översättarkurser har Mall Stålhammar genom åren fått så många frågor från allmänheten, och insett hur många missuppfattningar som florerar, att hon beslöt sig för att skriva en bok för att få folk att förstå hur komplext och komplicerat översättning är. Hon ville också ge en introduktion till dem som vill bli översättare.

Oumbärlig översättning
Resultatet, Att översätta är nödvändigt, riktar sig till alla som är intresserade av översättning, både de som vill arbetat med det själva, och alla de som undrar hur det praktiskt går till. Den är tänkt att användas dels som information om hur oumbärlig översättning har varit genom historien, dels som en introducerande handbok, inklusive praktiska råd om hur man griper sig an olika texter.

− Många språk finns inte på svenska universitet, och alla intresserade kanske inte kan eller vill ägna flera år åt universitetsstudier, men vill ändå försöka sig på översättning. De flesta litterära översättare är faktiskt självlärda, men praktiska tips underlättar för alla, säger Mall Stålhammar.

All översättning föregås av en tolkning av texten, och mycket god läsförståelse är första förutsättningen. Svårast att översätta är poesi, i synnerhet bunden sådan. Rim och rytm är sådant som oftast blir ”lost in translation”. Ordlekar, skämt, ironi, allusioner och nyskapade hör också till översättandets utmaningar.

− Att översätta är mer krävande än de flesta tror. Långt mer än ordkunskap krävs: kunskap om källspråkets kultur, om kraven i olika genrer och om språkliga förändringar eftersom ords betydelse och användning förändras med tiden. Framför allt krävs mycket god svenska, och förmåga att läsa noggrant, säger Mall Stålhammar.

Mer information:
Mall Stålhammar, telefon: 031-14 87 97, e-post: mall.stalhammar@comhem.se

– Det starkaste argumentet vi ser är att de icke-statliga aktörerna kan föra fram intressen som hör ihop med de beslut som ska tas. Aspekter som kanske inte annars hade hamnat på dagordningen. Ett exempel är de perspektiv som representanter från ursprungsbefolkningar kan bidra med, säger Naghmeh Nasiritousi, vid Centrum för klimatpolitisk forskning, Linköpings universitet.

Doktoranden Naghmeh Nasiritousi och hennes kollegor har undersökt vilken roll olika deltagare på stora internationella klimatförhandlingar anser att de icke-statliga aktörerna fyller.

Under internationella förhandlingar som klimatmötet COP 21 i Paris fanns tusentals deltagare som inte representerar stater och huvudsakligen inte är där för att fatta beslut. Dessa icke-statliga aktörers medverkande har ökat under de senaste tio åren och är delvis ett svar på kritiken om brist på demokrati inom FN-förhandlingar.

Bland förhandlarna själva anser 40 procent att de icke-statliga aktörerna representerar intressen som är viktiga för besluten. Bland andra statsrepresentanter, exempelvis personal på nationella myndigheter, är denna siffra 44 procent.

Starkt stöd för deras närvaro
Åsikterna om de icke-statliga aktörernas vara eller icke vara under internationella förhandlingar har diskuterats under åren. Kritiken har bland annat rört att det även kan vara negativt att ursprungsbefolkningar, organisationer, företag och forskargrupper har sina egna intressen och för upp dem på dagordningen.

Naghmeh Nasiritousi och hennes kollegors forskning visar dock att bland de som deltar under internationella klimatförhandlingar är stödet för de icke-statliga aktörernas närvaro starkt. Att de bidrar till att implementera fattade beslut och har större närhet till medborgarna, är några av argumenten. Bara tre procent av de tillfrågade tycker att icke-statliga aktörer inte ska delta alls.

– De icke-statliga aktörerna kan påverka beslut indirekt. Det är viktigt att vi vet vilken roll de har eftersom de påverkar demokratiprocessen, säger Naghmeh Nasiritousi.

Undersökningen bygger på 1843 personers svar under klimatmöten mellan åren 2011 och 2014. Förutom Naghmeh Nasiritousi är universitetslektor Mattias Hjerpe från Linköpings universitet och Karin Bäckstrand från Stockholms universitet medförfattare till den vetenskapliga artikeln.

Kontakt:
Naghmeh Nasiritousi, doktorand, 011-36349, naghmeh.nasiritousi@liu.se”>naghmeh.nasiritousi@liu.se
Mattias Hjerpe, universitetslektor, 011-36 34 38, mattias.hjerpe@liu.se

Publikation:
Normative arguments for non-state actor participation in international policymaking processes: Functionalism, neocorporatism or democratic pluralism? Naghmeh Nasiritousi, Mattias Hjerpe och Karin Bäckstrand (2015) European Journal of International Relations
doi:10.1177/1354066115608926.

Slakteriavfall av nötkreatur kan blandas med sädesslag, gödsel och hushållsavfall för effektiv produktion av biogas och biologiska gödningsmedel. Det visar doktoranden Jhosané Pagés Díaz forskning vid Högskolan i Borås. Resultaten ska snart presenteras för Kubas jordbruksdepartement, för en eventuell start av återanvändning av avfallet.

I Sverige produceras en del biogas av avfallet, men produktionen är inte så effektiv som den skulle kunna vara.

På andra ställen, som Kuba där Jhosané Pagés Díaz kommer ifrån, läggs avfallet bara på hög och ruttnar. Det höga innehållet av protein och fett är bra för biogasproduktion, men för att göra processen mer effektiv och stabil behöver proteinet och fettet kompletteras med andra material.

Hittat optimala mixen
Jhosané Pagés Díaz har undersökt olika blandningar av slakteriavfall, sädesslag, gödsel och hushållsavfall och hittat de som är mest effektiva och ger störst och säkrast biogasproduktion på kortast tid.

– Det visade sig att samma blandningar är bra oavsett var någonstans man använder dem, säger hon. Klimatet verkar inte ha så stor påverkan och därför kan den här kunskapen både hjälpa Sverige att på ett mer effektivt sätt använda slakteriavfallet och användas för att starta biogasproduktion från sådant avfall på Kuba.

Den blandning som har lyckats bäst innehåller omkring en tredjedel slakteriavfall (bestående av mjuka delar, det vill säga inga skelettdelar), en liten gnutta blandade sädesslag och knappt två tredjedelar blandat hushållsavfall.

Biogas i stället för växthusgas
Slakteriavfallet hon använder i sin forskning kommer från nötkreatur. Vanligtvis blir över hälften av djurets avfall vid köttproduktion av nöt. Här kan en stor del av avfallet användas och med hjälp av bakterier förvandlas till biogas och biologiska gödningsmedel.

Inom kort kommer Jhosané Pagés Díaz att resa tillbaka till Kuba, för att fortsätta forska och undervisa. Hon ska också ha ett möte med jordbruksdepartementet för att diskutera sina resultat och hur de kan användas.

– Vi hade ett möte innan jag startade projektet, och de visade ett stort intresse, säger hon. Det finns mycket att vinna på att ta vara på slakteriavfallet: det skapar förnyelsebar energi som kan användas både för elektricitet, matlagning, värme och fordonsbränsle. En annan biprodukt är flytande biologiska gödningsmedel. Om slakteriavfallet bara ligger och ruttnar i det fria bildar det växthusgaser. Men om vi tar hand om det kan vi använda det till sånt som vi behöver.

Blandat avfall på labbet
Jhosané Pagés Díaz har bedrivit sin forskning både vid ett universitet i hemstaden Havanna och vid Högskolan i Borås. De mesta laboratorieundersökningarna har gjorts i Borås. I en komplicerad process har hon blandat slakteriavfall med olika blandningar av sädesslag, växtrester, gödsel och hushållsavfall och undersökt hur biogasproduktionen påverkas i effektivitet, stabilitet och tid.

– Ärligt talat har det varit ganska äckligt att hantera slakteriavfallet, säger hon. Men jag tycker det är så viktigt att utveckla sådana här metoder att jag har fått ignorera det. Vi måste hitta fler sätt att skapa förnyelsebar energi, och vi behöver hitta vägar att minska föroreningar. Här når vi både och, och det känns väldigt bra!

Avhandling
Biogas from Slaughterhouse Waste: Mixture Interactions in Co-digestion
Disputation: 10 december 2015 vid Högskolan i Borås. Huvudhandledare: Ilona Sárvári Horváth, biträdande professor vid Högskolan i Borås

Kontakt
Jhosané Pagés jhosane.pages_diaz@hb.se0729-12 23 00

I en avhandling från Linnéuniversitetet undersöker socionomen Ingrid Jonasson hur livet kan se ut för enskilda individer som under en längre tid fått socialbidrag. Avhandlingen bygger på kvalitativa intervjuer med 11 personer som hade långvarigt socialbidrag i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet. Sju av dessa intervjuades igen efter närmare 20 år. Resultaten visar att personerna varken hade socialbidrag eller kontakt med socialtjänsten. Alla befann sig också i en bättre social och ekonomisk situation än för 20 år sedan.

Belyser specifika påverkansfaktorer 
Det övergripande syftet med avhandlingen är att belysa hur livet kan se ut för enskilda individer på längre sikt och efter att långvarigt socialbidragsmottagande har upphört. Det mera specifika syftet är att studera vilka förändringar och händelser som har ägt rum under livsloppet och i vilken utsträckning dessa ser ut att ha påverkat försörjningssituationen och hur livet i stort har gestaltat sig. Ett särskilt intresse riktas mot hur de enskilda individerna verkar ha agerat och anpassat sig till händelser och situationer under livsloppet.

Socialtjänsten mindre betydande för individerna
Föreställningen om att sociala problem kraftigt förstärks och förvärras med tiden är förenklad, visar studien. Långvarigt socialbidragsmottagande är sällan ett permanent tillstånd. Förr eller senare tar sig de flesta människor ur det även om det sker på olika sätt. Det framgår också att socialbidraget och socialbyrån inte tycks ha haft någon större betydelse i ett livsloppsperspektiv. Det var helt andra områden i livet som intervjupersonerna lyfte fram som centrala. En sammanfattande slutsats är att tvärsnittsstudier av personer som befinner sig i en utsatt situation har ett begränsat värde. Ett enda nedslag i människors liv säger väldigt lite om hur resten av livet gestaltar sig.

Avhandlingen: Vad hände sen? Om tidigare socialbidragsmottagare ur ett livsloppsperspektiv kan beställas via lupress@lnu.se

Ingrid Jonasson är socionom och har tidigare bland annat arbetat som socialsekreterare i Stockholms stad och som utredare på Sveriges Kommuner och Landsting. Idag arbetar hon på Socialstyrelsen.

Kontaktuppgifter:
Ingrid Jonasson, e-post: ingrid.jonasson@socialstryelsen.se

 

– Hos vilda änder är influensaviruset främst en mag-tarm-smitta, och inte som hos oss en luftvägsinfektion, säger Professor Jonas Waldenström, forskningsledare vid Linnéuniversitetet. Influensavirus är inte farliga för fåglarna, i vart fall inte de varianter som normalt sett finns i naturen. Man brukar kalla dess för lågpatogena, säger Jonas Waldenström. Men emellanåt kan ett virus förändra sig och bli högpatogent och då kan det orsaka stor skada hos tamfjäderfä, exempelvis fågelinfluensaviruset H5N1 som härjade i Europa 2005-2006.

Del i europeisk övervakning
Provtagningen vid Ottenby har varit en del i den europeiska övervakningen av influensavirus och data från änder fångade vid Ottenby har nu sammanfattas i en studie publicerad i Applied and Environmental Microbiology.

Kalmarforskarna analyserade mer än 26 000 prover och jämförde hur olika provtyper och analysmetoder påverkade resultatet och styrkan av de slutsatser man kan dra. Studien visar bland annat att virus är lättast att hitta i avföringsprover, och att PCR-baserade molekylära metoder är mycket bättre än traditionella odlingsmetoder.

– Det kan låta tråkigt att jämföra metoder, men det är egentligen oerhört viktigt, säger Doktor Neus Latorre-Margalef, huvudförfattare till studien. Om man vill jämföra resultat från olika länder eller lab måste man veta hur proverna har tagits, hur de förvarats samt vilken metod man använt på lab för att analysera dem. Enkelt uttryckt så kan man kan inte jämföra päron och äpplen, och det gäller även för influensavirus, säger Dr Neus Latorre-Margalef.

Äldre änder kan ha bättre immunförsvar
Och likväl som att metoderna för proverna är viktiga är också fåglarnas biologi viktig. Genom att studera ändernas fjäderdräkt kunde de åldersbestämmas och till forskarnas förvåning visade det sig att positiva prover från äldre änder i genomsnitt innehöll färre virus än unga fåglar.

– Vi tror att detta beror på att äldre fåglar har varit infekterade flera gånger tidigare, och att deras immunförsvar därför är bättre på att hålla nere infektionen, säger Dr Neus Latorre-Margalef.

– Vi hittade också många änder som bar på flera influensavarianter samtidigt. Detta ger viruset chansen att blanda gener från olika influensavirus och därigenom skapa nya varianter, säger Dr Neus Latorre-Margalef.

Studien har publicerats i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Applied and Environmental Microbiology.

http://aem.asm.org/content/early/2015/12/07/AEM.03283-15.abstract

Kontaktinformation:
Neus Latorre-Margalef, e-post: neus.latorre@lnu.se
Jonas Waldenström, e-post: jonas.waldenstrom@lnu.se, Institutionen för biologi och miljö,

Forskargruppen har i tidigare försök på djur visat att alkohol, precis som nikotin, påverkar hjärnans belöningssystem genom att engagera nikotinreceptorer. Detta har lett forskarna till tesen att läkemedel mot rökning möjligen kan vara effektiva även mot alkoholberoende.

För att testa tesen använde forskarna ett läkemedel kallat Champix, som tillverkas av Pfizer och som är baserat på den aktiva substansen vareniklin. Studien utfördes i Göteborg, Stockholm och Malmö/Lund och inkluderade 160 försökspersoner med alkoholberoende som under 12 veckor fick antingen vareniklin eller placebo. Under studien dokumenterade de sin alkoholkonsumtion i en dagbok. Försökspersonerna kom på regelbundna besök och vid varje besök togs prover för att analysera markörer för alkoholkonsumtion.

25-30 procent lägre alkoholintag
Resultaten visar att individer med alkoholberoende som fick läkemedlet sänkte sin alkoholkonsumtion med mellan 25 och 30 procent jämfört med den grupp som fick placebo. Skillnaden var tydlig vid analys av alkoholmarkörer men inte när man tittade på dagboksanteckningar av alkoholkonsumtion.

Förutom de mest vanligt använda markörerna (CDT och GGT) använde forskarna alkoholmarkören Phosphatidylethanol (PEth), ett ämne som bara kan bara bildas om man har alkohol i blodet. PEth-testet, som utvecklats av forskare i Lund, är känsligt och kan mäta även små mängder av den alkohol man druckit under de senaste veckorna.

PEth-test mest effektivt
Vid jämförelse av PEth-halten i blodet med de uppgifter som patienterna själva lämnade om sin alkoholkonsumtion samt de övriga markörerna upptäckte forskarna att PEth var den variabel som gav en mest korrekt bild av en individs alkoholkonsumtion .

– Vår slutsats är att PEth kan vara det bästa alternativet för att objektivt mäta en individs alkoholkonsumtion både i vården och i arbetslivet, i olika legala sammanhang och inom forskningen, säger professor Bo Söderpalm vid Sahlgrenska akademin.

– Och om ytterligare studier visar att vareniklin påverkar alkoholkonsumtionen kan det bli aktuellt att använda som behandling av alkoholberoende, säger Andrea de Bejczy, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

 

Artiklarna Varenicline for Treatment of Alcohol Dependence: A Randomized, Placebo-Controlled Trial samt Phosphatidylethanol is Superior to Carbohydrate-Deficient Transferrin and ƴ-Glutamyltransferase as an Alcohol Marker and is a Reliable Estimate of Alcohol Consumption Level publicerades i tidskriften Alcoholism: Clinical and Experimental Research i november.

 

Kontaktinformation:
Andrea de Bejczy, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, andrea.debejczy@neuro.gu.se

Bo Söderpalm, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, bo.soderpalm@neuro.gu.se

Forskare vid Karlstads universitet ska i samverkan med SLU, myndigheter och industri undersöka hur man kan uppnå ekologiskt och samhällsekonomiskt hållbar vattenkraft.

– Genom åtgärdsinriktade studier av ålyngel ska vi utvärdera effektiva lösningar för uppströmspassage, habitatkrav för hög överlevnad, samt vandringsmönster. Allt för att hitta nödvändiga verktyg för att uppnå både ekologiskt och samhällsekonomiskt hållbar vattenkraft, säger Anders Nilsson, professor i biologi vid Karlstads universitet.

Samverkan en framgångsfaktor
– Vårt forskningsprojekt fokuserar på ålynglens övergångsfas mellan havsmiljö och tillväxtområden i sötvatten, säger Olle Calles, universitetslektor i biologi. Alla intressenter är överens om att denna kunskap är avgörande för att återskapa ett livskraftigt europeiskt ålbestånd i samklang med en hållbar vattenkraftsproduktion.

I ett både energikrävande och miljömedvetet samhälle blir förnyelsebara energiformer allt viktigare. Vattenkraften är en värdefull resurs som producerar el med en begränsad klimatpåverkan, men verksamheten innebär påverkan på den lokala miljön och dess ekosystem och värden. Exempel på sådana värden är biologisk mångfald, dricksvatten, rekreation och fiske.

Fisk hindrade från att röra sig fritt
Vattenkraft innebär att fördämningar byggs i vattendraget vilket gör att fiskar hindras från att röra sig fritt. Den akut hotade ålen (Anguilla anguilla) är särskilt känslig eftersom delar av den Europeiska populationen är beroende av vandringar mellan hav och vattendrag för att kunna fullfölja sin livscykel, med reproduktion i Sargassohavet, vandring till Europas sötvattenssystem för att upp till 20 år senare simma tillbaka till Sargassohavet som lekmogen ål.

Antalet uppvandrande ålyngel har minskat med 90-99 procent under en trettioårsperiod. Kraftbolagen är ålagda att genomföra åtgärder som historiskt sett har utvecklats från att lyfta naturligt uppvandrande ålyngel förbi vandringshinder samt utsättning av importerad ål, till att i dag fokusera på fria vandringsvägar.

– Merparten av genomförd forskning, förvaltning och passageförbättrande åtgärder har fokuserat på lekmogen ål, medan nästan inget gjorts för att möjliggöra en naturlig rekrytering av ålyngel till våra vattendrag, säger Olle Calles.

– För att kraftbolagens miljövårdsarbete ska kunna stärka de naturliga bestånden behöver kunskapen förbättras avsevärt om var och hur åtgärder ska implementeras. Åtgärder vid vattenkraftverk är kostsamma och måste implementeras på rätt sätt på rätt plats, vilket innebär att en kunskapsförbättring är såväl ekologiskt som samhällsekonomiskt motiverad.

Vid Karlstads universitet har forskargruppen Naturresurs rinnande vatten under ledning av Professor Larry Greenberg, en lång och framgångsrik historia av samverkan med industri, miljöorganisationer och myndigheter.

Unika möjligheter att lyckas
– Eftersom kraftbolag, förvaltande myndigheter och universitet i det här frågan har gemensamma mål för ålförvaltningsarbetet har vi nu unika möjligheter för framtagandet av framgångsrika åtgärdsprogram, säger Anders Nilsson. Ålars vandring upp i sötvatten kan pågå under flera år innan de når fram till optimala uppväxtområden, men på vägen kan det finnas flera hinder. Det är av stor vikt för återhämtningen av det europeiska ålbeståndet att sådana hinder identifieras och i möjligaste mån elimineras.

Finansiär för projektet är Formas som beviljat ett anslag på 3 miljoner kronor fördelat på tre år. Karlstads universitets samverkanspartner i projektet är Statkraft, Falkenbergs kommun, E.ON, Havs- och vattenmyndigheten samt Sveriges Lantbruksuniversitet.

För mera information kontakta Olle Calles, universitetslektor i biologi, tel 070 177 1144, mejl olle.calles@kau.se eller Anders Nilsson, professor i biologi, tel 070 346 25 66, mejl p.anders.nilsson@kau.se