Gräshoppor, honungsbin och mjölbaggar är möjlig mat för oss i Sverige i framtiden.
Nu är det klart med en förstudie till projektet Måltidslaboratoriet, som har syftet att reda ut om Örebro universitet ska vara en del i den omställning som måste till för att föda en växande världsbefolkning.
– Det handlar om att kartlägga förutsättningarna för storskalig insektsodling, 3D-printning av mat och förpackningar, något som inkluderar forskare från fler institutioner och näringslivet, berättar projektledaren Annika Grälls.
Printade insekter
3d-skrivare har varit en het produktgrupp under flera år och tillverkarna har gått från att smälta plast till att skriva ut regelrätt föda.
Det är Region Örebro län som nu har beslutat om nästan 900 000 kronor till förstudien. Förutom Restaurang- och hotellhögskolan, RHS, i Grythyttan och flera företag involverar projektet också Alfred Nobel Science Park och Tillverkningstekniskt Centrum, TTC.
– Tekniken med 3D-utskrifter skulle kunna användas för att printa mat utifrån hållbara råvaror som mjöl av insekter, gräs eller alger, säger Annika Grälls.
Hållbar utveckling kräver nya sätt att tänka
Bakgrunden till projektet är den globala utvecklingen med en växande befolkning, begränsade naturresurser och klimatförändringen. Den kombination kräver ett nytt hållbart sätt att tänka om hur och vad vi äter, och om framtagningen av livsmedel.
– Det finns flera faktorer som talar för insekter som människoföda – de är näringsrika, snabbväxande och går att odla i städer. Och redan idag är insekter föda för två miljarder människor, säger Annika Grälls.
Insekter är eftertraktade som livsmedel i stora delar av världen, men är kanske inte lika aptitretande för de allra flesta här i Sverige än. 3d-tekniken kan dock göra det möjligt att paketera dessa nyttiga och mer hållbara ingredienser på ett sätt som bättre passar våra smaksinnen.
Tanken med Måltidslaboratoriet är att skapa en internationellt konkurrenskraftig miljö för innovationer där forskning och näringsliv samverkar kring produktion, konsumtion och logistik kring måltider. Under förstudien planeras även en resa till ”Basque Culinary Center” i San Sebastian för att skapa kontakter. Det nordiska och det spanska köken är framträdande i den nya gastronomin och Stefan Wennström, prefekt på RHS, ser utbyte av lärare och studenter som ett led i utvecklingen.
Förstudien ska vara klar till första september i år.
Kontaktinformation: Annika Grälls, 076-941 02 95, annika.gralls@oru.se
Valentin Dubois heter en av de forskare vid avdelningen Mikro- och nanosystem på KTH som studerat nanosprickorna och hur dessa kan skapas.
Han berättar att metoder för att få sprickorna att uppstå i material är kända sedan tidigare. Fram till idag har det trots detta varit en stor utmaning att skapa gapen.
– Med hjälp av vår metod behöver vi inte skapa mönster i materialet för att få sprickorna att skapas just där, de uppstår automatiskt så fort vissa kriterier är uppfyllda. Det vi behöver göra är att skapa ett mönster runt omkring det område där sprickorna ska uppstå. Detta mönster i materialstrukturen är betydligt större än sprickorna, och därmed enkla att skapa. Det är bland annat det som är bra med vår metod, säger Valentin Dubois.
Förutspår sprickornas karaktärsdrag
Själva det vetenskapliga resultatet, det som någon forskare tidigare inte kunna göra, är att KTH-forskarna exakt kan förutspå sprickornas karaktärsdrag. Därmed kan de redan på förhand med enkel matematik bestämma parametrar som hur breda sprickorna ska vara, från 100 nanometer ner till under 5 nanometer. Därtill är materialet med sprickorna enkelt att massproducera.
Dessa nanometerstora sprickor i material med elektrisk ledningsförmåga kan användas till att studera molekylers grundläggande elektriska egenskaper, och hur samma molekyler interagerar med ljus.
– Den förklaringen är förstås väldigt vetenskaplig. På en mindre abstrakt och mer tillämpbar nivå förutspår forskare att nanosprickor skulle kunna bidra till nästa generations elektronik. Det vill säga göra datorer och mobiler mer effektiva – detta genom snabbare processorer, lägre energiförbrukning och datorminnen med bättre kapacitetet, säger Valentin Dubois.
Tillämpningsområde inom vården
Han lägger till att det även skulle kunna gå att använda materialet med sprickorna som beståndsdel i biosensorer som används för DNA-sekvensiering, att upptäcka och fånga in enskilda molekyler och gassensorer.
– Sådana tillämpningar återfinns traditionellt inom sjukvården och medicinsk forskning, men även i så kallad wearable electronics. Det vill säga kläder med inbyggd elektronik, säger Valentin Dubois.
Valentin Dubois har tillsammans med KTH-forskarna Frank Niklaus och Göran Stemme precis fått en vetenskaplig artikel om forskningen publicerad i den vetenskapliga tidskriften Advanced Materials. Du hittar artikeln här bit.ly/1WwJqDM
Kontaktinformation: Valentin Dubois på 073 – 765 23 92 eller valentin.dubois@ee.kth.se.
För personer med njursvikt finns det två behandlingsalternativ tillgängliga: hemodialys och njurtransplantation. Martin Gunnarssons är doktorand i etnologi och knuten till Södertörns högskola samt till Lunds universitet. I hans studie står de former av person- och patientskap som skapas i hemodialys- och njurtransplantationsvården samt i de njursjukas vardagsliv. Ett av avhandlingens grundläggande antaganden är att dessa vårdformer och vardagsliv är djupt sammanflätade med våra kulturella, historiska, ekonomiska och politiska sammanhang.
– Den här avhandlingen tar ett bredare grepp än tidigare humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Här studeras de njursjukas insjuknande och första möten med de två vårdformerna, snarare än att endast rikta intresset mot organtransplantation, säger Martin Gunnarson. Jag har även tittat på hur dessa människor upplever att återvända till hemodialys efter att ha blivit transplanterade.
Dialys är en behandling som innebär att man renar blodet från slaggprodukter och olika toxiska ämnen, avlägsnar överskottsvatten samt reglerar elektrolyter.
Avhandlingen är skriven inom forskningsprojektet Kroppen som gåva, resurs och vara: organtransplantationer i Östersjöområdet, som involverade forskare från Södertörns högskola och Lunds universitet, finansierade av Östersjöstiftelsen. Den bygger på observationer och djupintervjuer med patienter och vårdgivare på fyra hemodialysavdelningar: en i Riga och tre i Stockholm.
Belyser normer kopplat till behandlingsformen
Avhandlingen visar på de normer och värderingar som behandlingsformerna är laddade med. Transplantation beskrivs som kapabel att återställa de njursjukas hälsa och återföra dem till ett normalt liv, medan synen på hemodialysbehandlingen är att patienter bör vara ansvarstagande, aktiva och kunniga i relation till sjukdomen och behandlingarna – vårdgivarna bör se dem som experter på sina egna kroppar och som individer med specifika önskningar och behov.
Det blir tydligt att det finns en utbredd syn på hemodialys som en sämre behandlingsform än transplantation. Gunnarsson avhandling visar att det är svårt för patienterna att leva upp till dessa ideal. Patienternas berättelser visar dessutom att sjukdomen är ständigt närvarande även efter en transplantation, den utlovade normaliteten är inte självklar.
– Personer som insjuknar i allvarliga och kroniska sjukdomar kan först efter en förstå och aktivt hantera sin nya tillvaro, menar Martin Gunnarson. Vårdpersonalen bör därför ge patienterna den tid och stöd de behöver för att göra upprepade försök att skapa och upprätthålla ett liv med en sjuk kropp.
Avhandlingen: ”Please Be Patient: A Cultural Phenomenological Study of Haemodialysis and Kidney Transplantation Care”.
Att magnetkompassen påverkas av ljusets polarisationsriktning upptäcktes när tränade zebrafinkar letade efter matbelöning i en labyrint. Fåglarna kunde bara använda sin magnetkompass när det polariserade ljuset var riktat parallellt med magnetfältet, inte när det var riktat vinkelrätt mot magnetfältet.
– Vi förväntade oss en effekt, men inte att den var så stor att den ledde till total desorientering när ljusets polarisationsriktning var vinkelrätt mot magnetfältets riktning, säger Rachel Muheim, som lett undersökningen.
Fortfarande är det oklart hur fåglar i naturen påverkas av olika riktningar av polariserat ljus i förhållande till jordens magnetfält. En tes som forskarna framför är att fåglar använder det för att framhäva magnetfältet i samband med solens uppgång och nedgång, de tidpunkter då flyttfåglar tros bestämma riktning och kalibrera sina kompasser inför flyttning.
– Mitt på dagen, när det polariserade ljuset är ungefär vinkelrätt till magnetfältet, kan det vara fördelaktigt att se magnetfältet mindre tydligt så att det inte stör när synen är viktig för att leta efter föda och för att upptäcka predatorer, säger Rachel Muheim.
De nya rönen beskrivs i artikeln Polarized light modulates light-dependent magnetic compass orientation in birds, publicerad i den ansedda tidskriften PNAS.
Kontaktinformation: Rachel Muheim, forskare, Lunds universitet, biologiska institutionen, rachel.muheim@biol.lu.se
Tidigare forskning har visat på vikten av en välfungerande relation mellan lärare och elev, men hur en sådan relation tar sig uttryck i undervisningen har varit obekant. I sin avhandling utforskar Ann-Louise Ljungblad med hjälp av närgående videofilmning den interpersonella kommunikationen mellan fyra lärare och hundratalet elever i matematikundervisning i såväl grundskola, gymnasieskola som gymnasiesärskola.
– Matematik är ett ämne där jämlikheten minskar och skillnaderna ökar. Det gör det intressant att lyssna till när elever anser att undervisningen fungerar väl. Min nyfikenhet väcktes av elever som beskrev att vissa lärare lyckas möta elever extra väl, säger Ann-Louise Ljungblad som studerat dessa lärares undervisning.
Svårt att diskutera med kolleger
Studien visar i detaljrika beskrivningar hur lärare relaterar till elever. Det är en aspekt av läraryrket som lärare har ett outvecklat språkbruk för, vilket gör det svårt för dem att diskutera yrkets relationella aspekter med varandra.
Ann-Louise Ljungblads resultat visar att läraren inte alltid hinner reflektera över sitt gensvar till eleven. Istället synliggör hennes analys hur lärarens tonfall, blickar och gester framträder i en pedagogisk takt, som en sinnlig improvisation. Här blir en sekund av särskild vikt synlig.
Vad möter eleven i det ögonblick hen för fram sina egna tankar och funderingar som inte alltid följer matematikens traditioner eller som läraren inte har någon metod för att möta? I det ögonblicket har lärarna en öppen och tolerant hållning där det nya som elever frambringar tas emot och kan passera in i dialogen.
Mellanmänskliga värden
Resultatet visar hur lärares pedagogiska takt och hållning kan skapa rum för elever att få tala med sina unika röster. Deltagande elever beskriver att i liknande pedagogiska möten växer det fram såväl respekt som tillit i relationen till läraren.
– Min studie väcker frågor om mellanmänskliga värden i en tid där man talar om utbildning med fokus på den pedagogiska processens effektivitet. Resultatet ger insikt om att mötet i nuet med unika barn inte kan evidensbaseras, säger Ann-Louise Ljungblad.
Studien utforskar undervisning när den blir som mest komplex och visar hur lärare kan utveckla en hög beredskap att möta svåra undervisningssituationer.
– Hur läraren relaterar till elever är en pedagogisk dimension av betydelse i matematikundervisning. Det som överraskade mig var att lärares gensvar och elevers sätt att svara tar sig liknande uttryck oavsett ålder, nivå eller skolform. Relationellt är det ingen skillnad! säger Ann-Louise Ljungblad.
Relationell pedagogik
Relationell pedagogik är ett ungt forskningsfält och generellt ingår inte yrkets relationella aspekter i lärarutbildning.
– I Danmark ser vi ett första försök vid lärarutbildningen i Århus där en sådan grundkompetens nu förts in som ett eget kompetensområde. Hur lärare relaterar till elever är av vikt för såväl lärare i praktiken som för lärarutbildningar, säger Ann-Louise Ljungblad.
För mer information: Ann-Louise Ljungblad, telefon: 031–786 2326, 070–66 519 67, e-post: ann-louise.ljungblad@gu.se
Avhandling
Takt och hållning – en relationell studie om det oberäkneliga i matematikundervisningen vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet fredagen den 5 februari kl. 13.00. Plats Kjell Härnqvistsalen. Pedagogen hus A (källarplan), Västra Hamngatan 25, Göteborg.
I en ny avhandling från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet har Jonas Hentati Sundberg gjort en omfattande empirisk studie av förändringar kring fisket i Östersjön. Bland det som studerats är hur fisket bedrivits och reglerats över tid. Slutsatsen är att det finns en tydlig trend mot ökad detaljstyrning – särskilt efter Sveriges EU-inträde 1995.
Denna detaljstyrning har varit den dominerande faktorn för att förklara det minskade antalet fiskare och förändrade fiskemönster. Fiskarna har blivit alltmer specialiserade på enskilda fiskarter och de byter alltmer sällan fiskemetod.
– Denna specialisering och minskning i flexibilitet är ett potentiellt hot mot fiskets långsiktiga hållbarhet i Östersjön, säger Jonas Hentati Sundberg.
Felrapporterat fiske av skarpsill och strömming
Detaljstyrningen har lett till andra oväntade följder. Vid trålfiske av skarpsill och strömming används den största delen av fångsten som råvara till fiskmjöl och fiskolja. Genom statistiska analyser visar Jonas Hentati Sundberg på omfattande och systematisk felrapportering i detta fiske under början av 2000-talet.
Huvudskälet har varit politiska beslut som fattats utan tanke på fiskebeståndens och fiskeflottans storlek. Denna felrapportering har stora konsekvenser för den beståndsanalys som ligger till grund för fiskeripolitiska beslut, eftersom den delvis bygger på de rapporterade fångsterna.
– På senare år har dock felrapporteringen minskat inom skarpsills- och strömmingsfisket. En avgörande anledning till detta är att man minskat på detaljregleringen och givit ett större ansvar till fiskets aktörer. Fiskeriförvaltningen står inför ett avgörande: ska man fortsätta att detaljreglera eller kan man delvis lämna över initiativet till sektorn? Detta kommer att avgöra om vi lyckas uppnå hållbarhet i framtidens fiske, säger Jonas Hentati-Sundberg.
Fiskarna anpassar sig
I avhandlingen visas att fiskarna är dynamiska aktörer som successivt anpassar sitt fiske till social-ekologiska förutsättningar. Det innebär att fisket inte kan förvaltas utan att man försöker förstå större delar av systemet.
– Det behövs en annan syn på förvaltningen av fisket där det mer ses som ett system där ekologiska, ekonomiska och sociala faktorer hänger samman och växelverkar. Den nuvarande förvaltningen har styrt mot ett effektivt och specialiserat fiske som antagligen är väldigt känsligt för oväntade förändringar, säger Jonas Hentati Sundberg.
Ytterligare information: Jonas Hentati Sundberg, telefon 073-9387969 e-post jonas.sundberg@su.se. (Jonas är nu forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser i Lysekil)
Resultatet av studien finns nu publicerad i tidskriften Developmental Cell.
Tumörformen neuroblastom är den tredje vanligaste cancersjukdomen hos barn. Dess aggressiva natur och den stora andelen fall som har spridd sjukdom redan vid upptäckt bidrar till att neuroblastom står för nästan 15 procent av de dödliga cancerfallen hos barn. Under nästan tjugo år har forskare misstänkt att ett område på kromosom 1, som ofta saknas i neuroblastomceller, kan innehålla en viktig tumörhämmande gen.
– Våra data talar starkt för att genen KIF1B-β, som är belägen på kromosom 1p36, kan vara en sådan tumörsuppressorgen och viktig vid neuroblastom, säger forskningsledare Susanne Schlisio vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet och Ludwiginstitutet för cancerforskning i Stockholm.
Celler som undkommer
Neuroblastom uppstår från samma ursprungliga celler, så kallade neurallistceller, som ger upphov till nervsystemet och andra vävnader. Medlemmar i vissa familjer har högre risk än andra att utveckla tumörer i dessa celler eftersom de har mutationer i specifika gener.
Forskargruppen bakom den aktuella studien har tidigare upptäckt att gener som är muterade i en del av tumörerna spelar en väsentlig roll för om neurallistceller lever eller dör. Neurallistceller som till följd av normal fosterutveckling borde ha dött genom så kallad programmerad celldöd kan undkomma sin ”dödsdom” om de har förlorat KIF1B-β. Senare i livet kan mutationerna leda till att cellerna utvecklas till tumörceller.
I den nya studien beskriver forskarna hur det går till när KIF1B-β orsakar celldöd. Det sker genom att KIF1B-β påverkar cellernas kraftstationer, mitokondrierna, genom att aktivera enzymet calcineurin.
Förlust av KIF1B-β-gen
Schlisio och hennes kollegor visar också att förlust av KIF1B-β stör en signal som krävs för att starta programmerad celldöd genom fragmentering av mitokondrier. Genom att undersöka biopsier från neuroblastomtumörer har forskarna funnit att förlust av KIF1B-β är kopplat till dålig prognos och förkortad överlevnad hos neuroblastompatienter.
Forskarna har även visat en generell mekanism som kan förklara hur kalcium-beroende signalering via calcineurin går till. Fyndet kan vara betydelsefullt eftersom felreglerad signalering via calcineurin tycks spela en roll i flera sjukdomar, bland annat neurodegenerativa sjukdomar, hjärtsjukdomar och cancer.
– Slutsatsen är att KIF1B-β spelar en nyckelroll i att avgöra om neurallistceller och tumörer som utvecklas från neurallisten överlever eller dör. Kunskap om mekanismen som styrs av KIF1B-β kan så småningom få betydelse för utvecklingen av nya behandlingar av neuroblastom hos barn, säger Susanne Schlisio.
Forskningen har finansierats med anslag från Ludwiginstitutet, Barncancerfonden, Vetenskapsrådet och Cancerfonden.
Resultatet av studien finns publicerad i tidskriften Developmental Cell:
The 1p36 tumor suppressor KIF 1Bβ is required for Calcineurin activation controlling mitochondrial fission and apoptosis, Shuijie Li, Stuart M Fell, Olga Surova, Erik Smedler, Zhi Xiong Chen, Ulf Hellman, John Inge Johnsen, Tommy Martinsson, Rajappa Kenchappa, Per Uhlén, Per Kogner and Susanne Schlisio, Developmental Cell, online January 25 2016,DOI:10.1016/j.devcel.2015.12.029
Kontakt: Susanne Schlisio, forskningsledare, Ludwiginstitutet för cancerforskning, Stockholm, Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet. Telefon: 08-524 87 117. E-post: susanne.schlisio@ki.se
Sydafrika var ett delat samhälle under största delen av 1900-talet på grund av Nationalistpartiets apartheidpolitik. Kyrkorna blev också påverkade eftersom flertalet lagar inte möjliggjorde för människor från olika bakgrunder att leva integrerat.
Det civila samhället motsatte sig emellertid apartheidsystemet och kyrkorna var en av de viktigaste krafterna för en demokratisk utveckling. Trots att demokratiseringen genomfördes för mer än 20 år sedan är apartheids rester fortfarande synliga i form av bland annat ojämlikhet, stora orättvisor, skeva maktrelationer och marginalisering.
Vilja att inkludera
Erik Berggren, forskare vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet, säger att kyrkornas katolicitet – vilja att omfatta och inkludera alla människor – underlättar etnisk integration.
– Att kyrkan så uttalat ska finnas till för alla och omfatta alla människor, ställer krav på församlingarnas arbete. Det var ändå inte alla församlingar i min undersökning som arbetade aktivt med integration. Men att katoliciteten, den allomfattande tanken, utmanar dem att göra det, säger Erik Berggren.
Avhandlingen visar att socioekonomiska förändringar är den största drivkraften till ökad integration inom församlingar i tidigare så kallade vita områden medan tidigare så kallade svarta områden inte nämnvärt förändrats.
Utmanar kyrkorna
– Men kyrkornas organisationer med medlemmar från skilda geografiska, ekonomiska och etniska bakgrunder underlättar möjligheten till ökad etnisk mångfald, till skillnad från många andra rörelser inom det civila samhället. I församlingarna finns många mötesplatser som överskrider etnicitetsgränserna, till exempel körer, ungdomsläger, kvinno- och mansgrupper och söndagsskolor.
Att bostadssegregation fortfarande är stark försvårar de kristna församlingarnas arbete att på ett enkelt sätt bli mer blandade.
Avhandlingen utmanar inte bara de sydafrikanska kyrkorna utan även kyrkor och samfund i världen och i Sverige som vill verka för ökad mångfald och etnisk integration.
Avhandling: Catholicity Challenging Ethnicity: An Ecclesiological Study of Congregations and Churches in Post-apartheid South Africa
Berggren E, (2015) ”Catholicity Challenging Ethnicity – An Ecclesiological Study of Congregations and Churches in Post-apartheid South Africa” ISBN: 978-91-506-2492-2
Kontakt:: Erik Berggren, 070-256 19 76 eller 076-800 01 94, erik.berggren@teol.uu.se
Den ärftliga Skelleftesjukan är en allvarlig genetisk sjukdom som är relativt vanligt förekommande i norra delen av Sverige. Den i många fall svårdiagnosticerade sjukdomen, som kan drabba hela kroppen och orsakas av en förändring i arvsanlaget för proteinet transtyretin, ger väldigt varierande symtom.
Somliga patienter drabbas främst av besvär från magtarmkanalen och nervpåverkan medan andra nästan enbart får förtjockad hjärtmuskel och så småningom utvecklar hjärtsvikt. Studien visar att de varierande symtomen delvis beror på ålder och kön, och att äldre manliga patienter utvecklar en svårare grad av hjärtpåverkan. I Sverige finns mellan 200-300 personer med Skelleftesjukan.
Förtjockad hjärtmuskulatur
Skelleftesjukan kan upptäckas genom hjärtundersökningar där en förtjockad hjärtmuskulatur kan vara ett tecken på sjukdomen. Problemet är att andra hjärtsjukdomar också kan ge en förtjockad hjärtmuskel, vilket innebär att sjukdomarna kan vara svåra att särskilja vid en ultraljudsundersökning.
– Jag har hittat specifika mått som bättre identifierar ett tjockt hjärta orsakat av Skelleftesjukan. Genom att mäta utslag på EKG och väggtjockleken i vänster kammare på ultraljudet kan en säkrare misstanke om sjukdomen väckas.
– Vi fann att patienter med Skelleftesjukan hade dämpade utslag på EKG:t och relativt symmetriskt förtjockade hjärtmuskelväggar, jämfört med patienter som hade tjock hjärtmuskel av annan orsak, säger Sandra Arvidsson, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och författare till avhandlingen.
Proteinsammansättning avgör
Vid mätningen används EKG och ultraljud, två lättillgängliga och överlag välanvända undersökningsmetoder vid misstanke om hjärtsjukdom. Användningen av dessa två mått kan därför öka sannolikheten att patienter med Skelleftesjukan erhåller korrekt diagnos i ett tidigare skede av sjukdomen.
En annan avgörande faktor för symtombilden vid Skelleftesjukan är att kika på sammansättningen av proteinet transtyretin hos patienten. Tidigare studier har påvisat att patienter med denna sjukdom haft två olika typer av proteinsammansättning. Många patienter har hela transtyretin-molekyler medan de hos andra patienter är delvis delade.
Studien visar att de patienter som uppvisade delvis delat transtyretin hade förtjockad hjärtmuskel i högre utsträckning och dessutom försämrades i sin hjärtsjukdom efter en levertransplantation.
Levertransplantation är en vanlig behandling för Skelleftesjukan. I många fall är resultatet av denna behandling god men i somliga fall fortsätter sjukdomen att utvecklas, framför allt i form av fortsatt hjärtpåverkan.
Sandra Arvidsson, kommer från Lögdeå, Västerbotten. Är legitimerad Biomedicinsk analytiker och doktorand i folkhälsa och klinisk medicin.
Avhandling
Cardiac function in hereditary transthyretin amyloidosis – An echocardiographic study
Kontakt:
Sandra Arvidsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, tel: 070-6743214, sandra.gustavsson@umu.se
Disputation
Fredagen den 29 januari försvarar Sandra Arvidsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Hjärtfunktion vid ärftlig transtyretin amyloidos – en ekokardiografisk studie. (Engelsk titel:Cardiac function in hereditary transthyretin amyloidosis – an echocardiography study).
Disputationen äger rum kl 9:00 i Entré H, Betula, Norrlands universitetssjukhus. Opponent är professor Eva Nylander, Institutionen för medicin och hälsa, Hälsouniversitetet, Linköping
Döm inte hunden efter håren, säger ordspråket. Men det är ungefär vad beteendebiologen Lina Roth vid Linköpings universitet har gjort. Hon samlade ihop 59 schäfrar, av sina ägare klassade som tävlingshundar, sällskapshundar eller arbetande hundar (polis- och försvarshundar).
Vid tre tillfällen under ett år klipptes ett par centimeter hår som sedan analyserades för hormonet kortisol, som har koppling till aktivitet och stress. Mätresultaten jämfördes med uppgifter om hundarnas liv och beteende under samma tid.
– Studien visar tydliga skillnader mellan olika typer av schäfrar. Tävlingshundarna hade de högsta kortisolhalterna, särskilt i januariprovet, som speglar tiden från oktober till december. Då är sommarens tävlingsperiod över och kanske uppstår en rastlöshet som skapar stress, säger Lina Roth.
Hög stressnivå hos främlingsaggressiva hundar
En annan grupp med hög stressnivå var individer med aggression mot främlingar. Motsatsen gällde hundar som får mycket lek och belöning av sin ägare.
– En sådan positiv interaktion ger goda möjligheter att få en hund med låg stressnivå. Det är ett trevligt samband som vi vill undersöka vidare, säger Lina Roth.
Första steget i ett större projekt
Studien är den första som undersökt hur kortisolnivåerna i ett längre perspektiv varierar med årstider och livsstil. För att ta reda på om även faktorer som beteende, ålder och hemmamiljö påverkar stressnivån har varje ägare fått besvara ett omfattande frågeformulär, C-BARQ, med ett hundratal frågor om hundens vardagsliv.
Lina Roth ser den studie som nu publicerats i open access-tidskriften Scientific Reports som första steget i ett större projekt.
– Nästa steg är att mäta kortisolnivåer hos både hunden och ägaren, kompletterat med bland annat beteendetest. Hypotesen är att om människan mår bra och har låg stressnivå, då gäller det också hunden, säger Lina Roth.
Artikel: Hair cortisol varies with season and lifestyle and relates to human interactions in German shepherd dogs av Lina S.V. Roth, Åshild Faresjö, Elvar Theodorsson och Per Jensen. Scientific Reports 6:19631. DOI: 10.1038/srep19631
Kontaktinformation: Lina Roth, bitr. universitetslektor, 0702-146657, lina.roth@liu.se
Per Jensen, professor, 013-281298, per.jensen@liu.se
Resultaten presenteras i en ny avhandling av Camilla Sandberg vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Vuxna med medfödda hjärtfel blir allt fler tack vare de framsteg som gjorts inom medicinsk och kirurgisk behandling. Många patienter med medfödda hjärtfel har nedsatt arbetsförmåga (”kondition”) i jämförelse med friska. Det är dock oklart i vilken utsträckning denna nedsättning orsakas av avvikande anatomi och fysiologi eller vad som skulle kunna bero på för lite fysisk aktivitet; till exempel skattade patienterna med komplexa hjärtfel sin tilltro till att vara fysiskt aktiva som lägre jämfört med kontrollpersonerna.
För att kunna bemöta de medicinska behoven i denna patientgrupp och förvalta de framsteg som uppnåtts inom barnhjärtsjukvården, krävs ytterligare kunskap om prestationsförmåga, fysisk aktivitetsnivå, kroppskonstitution och effekterna av träning vid medfödda hjärtfel hos vuxna.
Annan orsak än fysisk inaktivitet
Patienterna med medfödda hjärtfel var lika aktiva på medel- till högintensiv aktivitetsnivå som de hjärtfriska kontrollpersonerna. Dock var ungefär hälften av både patienter och kontrollgrupp otillräckligt aktiva för att uppnå de aktuella rekommendationerna om fysisk aktivitet. Eftersom det inte fanns någon skillnad i aktivitetsgrad mot kontrollgruppen kan det betyda att den nedsatta prestationsförmågan, som ses hos många patienter med medfödda hjärtfel, inte orsakas av brist på fysisk aktivitet.
Analyser av längd, vikt och kroppsmasseindex (BMI) visade att patienter med medfödda hjärtfel i stor utsträckning följde samma mönster som i befolkningen. Bland män med medfödda hjärtfel fanns dock en större andel av undervikt och en mindre andel av övervikt/fetma. Detta gällde särskilt patienter med komplexa hjärtfel. Dessa var också kortare i jämförelse med den övriga befolkningen.
I avhandlingen visas också att ett hembaserat intervallträningsprogram ger ökad arbetsförmåga och förbättrad uthållighet hos vuxna med komplexa medfödda hjärtfel.
Avhandling
Physical performance, physical activity, body composition and exercise training in adults with congenital heart disease
Kontakt
Camilla Sandberg, camilla.sandberg@umu.se, tel. 090-785 00 00
Disputation
Fredagen den 29 januari försvarar Camilla Sandberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling Prestationsförmåga, fysisk aktivitet, kroppskonstitution och träning vid medfödda hjärtfel hos vuxna. Disputationen äger rum kl. 09.00 – 12.00, Aulan, Vårdvetarhuset. Opponent är Professor Lena Jonasson, Institutionen för medicin och hälsa, avdelningen för kardiovaskulär medicin, Linköpings universitet.
– Jag ville se vilket som gav bäst resultat, säger Viveca Olofsson
Hon har studerat behandlingar som sker i grupp, utifrån olika teoretiska grunder. Två av programmen, Comet och De otroliga åren, bygger i korthet på barnens agerande, där föräldrarna ska ignorera dåligt beteende, belöna gott beteende och sätta gränser.
Programmet Connect är baserat på anknytningsteori och handlar om att föräldrarna ska förstå barnens beteende genom att reflektera över sin egen roll, sin egen barndom och sitt sätt att förhålla sig till barnet.
Det fjärde, Cope, har en blandad teoretisk bas med familjen som helhet i fokus.
Många olika program
– En kartläggning från 2010 visar att det i Sverige används 200 olika program för att förebygga problem med mental ohälsa hos barn. Samtidigt finns det väldigt få utvärderingar och nästan ingen svensk forskning om hur programmen fungerar, dessutom ingenting för gruppbaserade föräldrastöd som mäter effekten längre än sex månader efter avslutad behandling, konstaterar Viveca Olofsson.
Med den utgångspunkten valde hon fyra program som nu använts i praktiken av 30 huvudmän. De flesta hade erfarenhet av något av programmen tidigare, men fick nu tillgång till alla fyra. Connect, med sin anknytningsteori, var en nyhet för alla. Effekten mättes efter avslutad behandling, efter ett år och till slut efter två år.
– Programmen som bygger på ändrat föräldrabeteende gav högre direkt effekt. Förklaringen kan ligga i de tekniker som föräldrarna använder direkt. Men skillnaden mot de andra behandlingarna jämnades ut vid mätningarna efter ett år.
Mätta effekter
Viveca Olofsson har mätt effekten hos föräldrarna och hos barnen. Det handlar till exempel om förekomsten av vredesutbrott, brist på koncentration, reta syskon, depression, villighet att förstå och fysiskt våld.
Den 30 enheterna fanns inom barn-och ungdomspsykiatrin, i socialtjänsten och i skolan. Förutom att jämför programmen sinsemellan har Viveca Olofssons också mätt resultaten hos de olika huvudmännen. Det visade sig att de verkar ge likartade effekter.
– Men det är skillnad i förutsättningar. För dem som går hos barn- och ungdomspsykiatrin ligger problem på annan nivå än hos barnen som kommer från skolan.
Icke genomförda program
Viveca Olofsson har också undersökt omständigheterna runt programmen, alla praktiska detaljer, stora som små, som kan vara avgörande för om föräldrarna väljer att delta och om programmen kan genomföras som det var tänkt. En kartläggning i avhandlingen visar att det saknas utvärderingar av hur gruppbaserade behandlingsprogram implementeras
– Det räcker inte med att titta på effekten av själva programmen. För en ensamstående förälder med dålig ekonomi kan utgifter för transporter till mötena eller pengar till barnvakt göra det omöjligt att delta. På behandlingsenheten kan det handla om att det inte finns pengar till barnpassning, eller om arbete på övertid. Då genomförs inte programmen, säger hon.
För mer information kontakta:
Viveca Olofsson, viveca.olofsson@oru.se, 070-697 29 99
Ledbrosk finns i alla kroppens leder. Eftersom brosk inte har några blodkärl har vävnaden en låg läkningsförmåga. När ledskador och slitage skadar eller bryter ner ledbrosket leder det till ett sjukdomstillstånd som kallas artros.
2012 hade mer än var fjärde svensk i åldrarna 45 och äldre en artrosdiagnos. I allvarliga fall kan artros innebära att patienten i praktiken förlorar allt brosk i den påverkade leden. Tillståndet orsakar smärta och orörlighet för individen och innebär också en börda för samhället i form av vårdkostnader.
– För tillfället finns inget bra botemedel mot artros, säger Janne Ylärinne, doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet.
Ledproteser enda lösningen
– Kirurgiska behandlingar kan hjälpa när skadorna på ledbrosket är relativt små, men att helt ersätta med ledproteser är den enda tillgängliga lösningen för patienter med allvarligare artros. Men, artificiella leder håller endast ett par decennier, vilket gör det till ett mindre lämpligt alternativ för yngre personer. Därför behöver vi en mer permanent lösning.
Vävnadsodling erbjuder en potentiellt ny behandling av artros. Genom experiment har den forskargrupp som Janne Ylärinne ingår i gjort upptäckter som kan vara användbara i arbetet med att utveckla nya metoder för odling av brosk-liknande ”nyvävnad” i laboratoriemiljö.
I odlingsprocessen kombineras celler, signalmolekyler och ett artificiellt byggmaterial (på Engelska: scaffold) för att bygga upp vävnad i den skadade leden. Processen är krånglig och forskarna känner fortfarande inte till så mycket om vilka faktorer som skapar bäst tillväxt samt vad som utgör en optimal odlingsmiljö.
Ledreparationer
I dag finns en stor mängd olika sorters syntetiska och biologiska byggmaterial för broskodling. Det är också oklart om stamceller eller primära celler är bäst lämpade.
I försöken användes primära broskceller, så kallade kondrocyter, från kor. Genom att förbättra metoderna för att odla brosk i laboratoriemiljö kunde forskarna producera en vävnad som liknar det ledbrosk som finns hos människan.
Resultaten kan i framtiden komma att underlätta arbetet med att ta fram en metod där odlat brosk används i ledreparation för artrospatienter. I detta syfte skulle stamcellsodling kunna utgöra en oändlig källa till grundmaterial för vävnadsodling. Men, mer forskning behövs för att förbättra kvalitén på odlat ledbrosk och göra det strukturellt mer lik det genomskinliga brosk som finns i människokroppens leder.
Avhandling
Production of neocartilage tissues using primary chondrocytes
Om disputationen:
Tisdagen den 26 januari försvarar Janne Ylärinne, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, sin avhandling med titeln: Fabrikation av konstgjord brosk med primära broskceller. (Engelsk titel: Production of neocartilage tissues using primary chondrocytes). Opponent: Professor Mats Brittberg, Avdelningen för ortopedi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Mikko Lammi. Disputationen äger rum kl. 09:00 i N430, Biologihuset, NUS
För mer information, vänligen kontakta:
Janne Ylärinne, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet
Telefon: +35 844 384 5412 E-post: janne.ylarinne@umu.se
Pia Sundqvist, docent i engelska, har i tidigare studier visat att dataspelande har en positiv påverkan på barnens ordförråd och den talade engelskan. I den nya studien har hon, tillsammans med doktoranden Peter Wikström, undersökt den skrivna engelskan i uppsatser som elever i årskurs 9 skrivit i de nationella proven och vilka betyg de fick.
– När vi testar ordförrådet i särskilda ordprov, så ser vi att ju mer tid barn lägger på att spela dataspel på engelska, desto större ordförråd har de. Det framkom även i den här studien. Det nya som vi såg var att de som spelade fem timmar eller mer per vecka faktiskt även skrev bäst, säger Pia Sundqvist.
Högre betyg i engelska
Resultaten visar att de frekventa dataspelarna till exempel använde fler antal ”svåra” ord i sina uppsatser, jämfört med de elever som var måttliga spelare eller inte spelade alls. Några exempel på svåra ord från elevernas uppsatser är creation, furthermore, maturity, opportunities, resources, surrender och vehicle. Den här gruppen fick även högre betyg på sina uppsatser.
– Vi studerade hur många svåra ord eleverna skrev genom att helt enkelt räkna hur många ord med tre stavelser eller fler de använde, samt även vilka typ av ord de skrev. En viktig delförklaring till att de frekventa spelarna fick högst uppsatsbetyg är sannolikt det faktum att de använde fler avancerade ord jämfört med de andra två grupperna. Det är också intressant att gruppen med frekventa spelare faktiskt hade det högsta genomsnittliga slutbetyget i engelska när grupperna jämfördes, berättar Pia Sundqvist.
Killar spelar mer än tjejer
Eftersom det brukar vara vanligare bland pojkar än flickor att spela dataspel undersökte forskarna även resultaten utifrån kön. Det visade sig att gruppen med icke-spelare till en övervägande del bestod av flickor medan de frekventa spelarna var uteslutande pojkar. Gruppen måttliga spelare bestod av en blandning av såväl flickor som pojkar.
– Vi kan bara konstatera att så är fallet. Det känns relevant att lyfta pojkarnas framgång i engelska här. Den beror ju inte på att de är pojkar, utan sannolikt på att de spelade mer än vad flickorna gjorde, även om vi inte kan veta riktigt säkert om orsak och verkan. Men det brukar se ut så här, förklarar Pia Sundqvist.
Gruppen med icke-spelare placerade sig som god tvåa vad gäller användningen av svåra ord, uppsatsbetyg och slutbetyg. Det kan möjligen ha att göra med att det i denna grupp fanns såpass många flickor och flickor brukar prestera bättre än pojkar i skolan.
Språklig utveckling med spel
Det finns hittills få studier som i detalj undersöker samband mellan dataspelande och skrivförmåga. I undersökningen från Karlstads universitet ingick 77 elever och Pia Sundqvist betonar att fler och större studier är nödvändiga, i synnerhet om man vill kunna befästa orsakssamband. Hon själv är inte speciellt förvånad över resultaten, då hon ser många språkliga utvecklingsmöjligheter med att spela dataspel.
– Vi kontrollerade ett antal bakgrundsvariabler som brukar kunna förklara skillnader mellan grupper i språkforskning, till exempel föräldrarnas utbildningsnivå, elevernas läsvanor, både på svenska och engelska, samt hur vanligt det var att de hade rest utomlands. Studiens resultat visade att de statistiskt säkerställda skillnaderna mellan de tre grupperna kvarstod.
Studien finns publicerad i tidskriften System och har nyligen nominerats till “The 2016 TESOL Award for Distinguished Research”. TESOL är världens största organsation för lärare som undervisar i engelska.
Artikel
Out-of-school digital gameplay and in-school L2 English vocabulary outcomes
Mer information
Pia Sundqvist, docent i engelska, telefon arbete: 054-7001508, mobil: 076-8496226, e-post: pia.sundqvist@kau.se
I debatten har elvägar lyfts fram som ett lovande alternativ för storskalig effektivisering av transporterna. Fokus har ofta legat på tung godstrafik men även möjligheten att koppla in personbilarna har nämnts.
En unik BTH-ledd studie har gjort den hittills mest omfattande jämförelsen över elvägars och snabbladdningssystems potential att minska transporternas miljöpåverkan och kostnader över systemens livscykler.
– Vi bör inte vänta på elvägarna. Snabbladdarna behöver börja skalas upp redan nu om fordonsflottan ska hinna ställas om i tid till 2030. Även om elvägar eller andra lösningar vinner på sikt bör vi satsa på snabbladdare i dagsläget. Detta skulle kunna ge ökade andelar på en världsmarknad för elbilssystem som förväntas växa snabbt efter hand som trycket från klimatförändringarna ökar, enligt forskningsledaren Dr. Henrik Ny vid BTH.
Studien konstaterar att elvägssystemen ännu är väldigt tidiga i sin utveckling. Klart är i alla fall att endast 10 procet av personbilarna idag kör så långt (över 150 km) på daglig basis att de behöver extra laddning och då kan snabbladdare räcka långt. En stor miljövinst ser dock ut att vara möjlig med elvägarna. De ger troligen större koldioxidbesparing per investerad krona (ca 3 kg CO2/kr) än snabbladdare (ca 0,6 kg CO2/kr). En nackdel med elvägarna är att de kräver en inlåsning av stora ekonomiska resurser under tre gånger så lång tid eftersom de förväntas ha cirka 60 års livslängd medan snabbladdarna håller i cirka 20 år. Dessutom kan elvägar i bästa fall vara på plats i stor skala om 10-15 år.
Kontaktinformation: henrik.ny@bth.se
Studien utfördes av Jesko Schulte som ett examensarbete vid Linnéuniversitetet. Den drevs dock av Henrik Ny som en del av forskningen inom GreenCharge-projektet. Studiens goda kvalitet understryks av att den hittills har vunnit två priser – Sparbanksstiftelsen Kronans och Rambölls priser för bästa examensarbete.
Himalayatrast är namnet på en helt ny fågelart som har upptäckts av en internationell forskningsgrupp ledd av uppsalaprofessorn Per Alström. Det som forskare tidigare trott var en fågelart – bergtrasten – är i själva verket tre: alptrast, sichuantrast och den nya himalayatrasten.
– Himalayatrasten har proportionellt längre näbb, kortare ben och kortare stjärt. Det är små skillnader i fjäderdräkten, men framför allt är den mycket mer musikalisk än alptrasten. Himalayatrasten har en vacker, lätt flöjtande och visslande sång, jämfört med alptrastens raspiga läte, säger professor Per Alström, forskare vid Uppsala universitet och Artdatabanken på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som i och med himalayatrasten har upptäckt sin sjunde fågelart.
Forskningsgruppen med forskare från Sverige, Kina, USA, Indien och Ryssland, har hittat fågeln i trakterna kring gränslandet mellan nordöstra Indien och angränsande delar av Kina.
Olika läten
Himalayatrasten, Zoothera salimalii, upptäcktes under ett fältarbete på omkring 4 000 meter höjd i östra Himalaya. Forskarna noterade att det som de trodde var bergtrastar hade olika läte beroende i vilken miljö de befann sig.
I skogen sjöng de vackert och melodiskt. I den alpina miljön ovanför trädgränsen hade den en strävt raspande omusikalisk sång. Efter att ha tagit dna-prover på levande fåglar och jämfört med museisamlingar insamlade under mer än hundra års tid, kunde de konstatera att det var två olika arter det handlade om.
– Himalayatrasten och alptrasten är genetiskt väl skilda från varandra. Genom att analysera dna:t vet vi att trastarterna har varit genetiskt åtskilda i flera miljoner år, säger Per Alström.
Litteraturstudier visade att den skogslevande arten saknade namn. Den art som lever i alpin miljö föreslogs byta namn till alptrast, men behålla den ”ursprungliga” artens vetenskapliga namn, Zoothera mollissima.
Zoothera salimalii
Trasten i skogsmiljö gavs namnet himalayatrast Zoothera salimalii. Arten har fått sitt vetenskapliga namn efter den berömde indiske ornitologen Dr Sálim Ali (1896–1987), för att uppmärksamma hans enorma betydelse för utvecklingen av indisk ornitologi och naturskydd.
Under arbetet med att undersöka skillnaderna mellan alptrast och himalayatrast, avslöjades att det finns en tredje art av ”bergtrast” i Sichuanprovinsen i centrala Kina. Denna var känd sedan tidigare, men klassificerad som en underart av ”bergtrast”. Den får det svenska namnet sichuantrast. Möjligen kan det finnas en fjärde art.
Genetiska studier av gamla museiexemplar tyder på att det existerar ännu en okänd trastart i Kina, men den har inte med säkerhet observerats sedan början av 1900-talet.
Artikel
Per Alström, Pamela C. Rasmussen, Chao Zhao, Jingzi Xu, Shashank Dalvi, Tianlong Cai, Yuyan Guan, Ruiying Zhang, Mikhail V. Kalyakin, Fumin Lei and Urban Olsson; Integrative taxonomy of the Plain-backed Thrush (Zoothera mollissima) complex (Aves, Turdidae) reveals cryptic species, including a new species. Avian Research.
Ytterligare information:
Professor Per Alström, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet och Artdatabanken, 070-454 69 65, per.alstrom@ebc.uu.se.
