Resultatet av studien finns nu publicerad i tidskriften Developmental Cell.
Tumörformen neuroblastom är den tredje vanligaste cancersjukdomen hos barn. Dess aggressiva natur och den stora andelen fall som har spridd sjukdom redan vid upptäckt bidrar till att neuroblastom står för nästan 15 procent av de dödliga cancerfallen hos barn. Under nästan tjugo år har forskare misstänkt att ett område på kromosom 1, som ofta saknas i neuroblastomceller, kan innehålla en viktig tumörhämmande gen.
– Våra data talar starkt för att genen KIF1B-β, som är belägen på kromosom 1p36, kan vara en sådan tumörsuppressorgen och viktig vid neuroblastom, säger forskningsledare Susanne Schlisio vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet och Ludwiginstitutet för cancerforskning i Stockholm.
Celler som undkommer
Neuroblastom uppstår från samma ursprungliga celler, så kallade neurallistceller, som ger upphov till nervsystemet och andra vävnader. Medlemmar i vissa familjer har högre risk än andra att utveckla tumörer i dessa celler eftersom de har mutationer i specifika gener.
Forskargruppen bakom den aktuella studien har tidigare upptäckt att gener som är muterade i en del av tumörerna spelar en väsentlig roll för om neurallistceller lever eller dör. Neurallistceller som till följd av normal fosterutveckling borde ha dött genom så kallad programmerad celldöd kan undkomma sin ”dödsdom” om de har förlorat KIF1B-β. Senare i livet kan mutationerna leda till att cellerna utvecklas till tumörceller.
I den nya studien beskriver forskarna hur det går till när KIF1B-β orsakar celldöd. Det sker genom att KIF1B-β påverkar cellernas kraftstationer, mitokondrierna, genom att aktivera enzymet calcineurin.
Förlust av KIF1B-β-gen
Schlisio och hennes kollegor visar också att förlust av KIF1B-β stör en signal som krävs för att starta programmerad celldöd genom fragmentering av mitokondrier. Genom att undersöka biopsier från neuroblastomtumörer har forskarna funnit att förlust av KIF1B-β är kopplat till dålig prognos och förkortad överlevnad hos neuroblastompatienter.
Forskarna har även visat en generell mekanism som kan förklara hur kalcium-beroende signalering via calcineurin går till. Fyndet kan vara betydelsefullt eftersom felreglerad signalering via calcineurin tycks spela en roll i flera sjukdomar, bland annat neurodegenerativa sjukdomar, hjärtsjukdomar och cancer.
– Slutsatsen är att KIF1B-β spelar en nyckelroll i att avgöra om neurallistceller och tumörer som utvecklas från neurallisten överlever eller dör. Kunskap om mekanismen som styrs av KIF1B-β kan så småningom få betydelse för utvecklingen av nya behandlingar av neuroblastom hos barn, säger Susanne Schlisio.
Forskningen har finansierats med anslag från Ludwiginstitutet, Barncancerfonden, Vetenskapsrådet och Cancerfonden.
Resultatet av studien finns publicerad i tidskriften Developmental Cell:
The 1p36 tumor suppressor KIF 1Bβ is required for Calcineurin activation controlling mitochondrial fission and apoptosis, Shuijie Li, Stuart M Fell, Olga Surova, Erik Smedler, Zhi Xiong Chen, Ulf Hellman, John Inge Johnsen, Tommy Martinsson, Rajappa Kenchappa, Per Uhlén, Per Kogner and Susanne Schlisio, Developmental Cell, online January 25 2016,DOI:10.1016/j.devcel.2015.12.029
Kontakt: Susanne Schlisio, forskningsledare, Ludwiginstitutet för cancerforskning, Stockholm, Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet. Telefon: 08-524 87 117. E-post: susanne.schlisio@ki.se
Sydafrika var ett delat samhälle under största delen av 1900-talet på grund av Nationalistpartiets apartheidpolitik. Kyrkorna blev också påverkade eftersom flertalet lagar inte möjliggjorde för människor från olika bakgrunder att leva integrerat.
Det civila samhället motsatte sig emellertid apartheidsystemet och kyrkorna var en av de viktigaste krafterna för en demokratisk utveckling. Trots att demokratiseringen genomfördes för mer än 20 år sedan är apartheids rester fortfarande synliga i form av bland annat ojämlikhet, stora orättvisor, skeva maktrelationer och marginalisering.
Vilja att inkludera
Erik Berggren, forskare vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet, säger att kyrkornas katolicitet – vilja att omfatta och inkludera alla människor – underlättar etnisk integration.
– Att kyrkan så uttalat ska finnas till för alla och omfatta alla människor, ställer krav på församlingarnas arbete. Det var ändå inte alla församlingar i min undersökning som arbetade aktivt med integration. Men att katoliciteten, den allomfattande tanken, utmanar dem att göra det, säger Erik Berggren.
Avhandlingen visar att socioekonomiska förändringar är den största drivkraften till ökad integration inom församlingar i tidigare så kallade vita områden medan tidigare så kallade svarta områden inte nämnvärt förändrats.
Utmanar kyrkorna
– Men kyrkornas organisationer med medlemmar från skilda geografiska, ekonomiska och etniska bakgrunder underlättar möjligheten till ökad etnisk mångfald, till skillnad från många andra rörelser inom det civila samhället. I församlingarna finns många mötesplatser som överskrider etnicitetsgränserna, till exempel körer, ungdomsläger, kvinno- och mansgrupper och söndagsskolor.
Att bostadssegregation fortfarande är stark försvårar de kristna församlingarnas arbete att på ett enkelt sätt bli mer blandade.
Avhandlingen utmanar inte bara de sydafrikanska kyrkorna utan även kyrkor och samfund i världen och i Sverige som vill verka för ökad mångfald och etnisk integration.
Avhandling: Catholicity Challenging Ethnicity: An Ecclesiological Study of Congregations and Churches in Post-apartheid South Africa
Berggren E, (2015) ”Catholicity Challenging Ethnicity – An Ecclesiological Study of Congregations and Churches in Post-apartheid South Africa” ISBN: 978-91-506-2492-2
Kontakt:: Erik Berggren, 070-256 19 76 eller 076-800 01 94, erik.berggren@teol.uu.se
Den ärftliga Skelleftesjukan är en allvarlig genetisk sjukdom som är relativt vanligt förekommande i norra delen av Sverige. Den i många fall svårdiagnosticerade sjukdomen, som kan drabba hela kroppen och orsakas av en förändring i arvsanlaget för proteinet transtyretin, ger väldigt varierande symtom.
Somliga patienter drabbas främst av besvär från magtarmkanalen och nervpåverkan medan andra nästan enbart får förtjockad hjärtmuskel och så småningom utvecklar hjärtsvikt. Studien visar att de varierande symtomen delvis beror på ålder och kön, och att äldre manliga patienter utvecklar en svårare grad av hjärtpåverkan. I Sverige finns mellan 200-300 personer med Skelleftesjukan.
Förtjockad hjärtmuskulatur
Skelleftesjukan kan upptäckas genom hjärtundersökningar där en förtjockad hjärtmuskulatur kan vara ett tecken på sjukdomen. Problemet är att andra hjärtsjukdomar också kan ge en förtjockad hjärtmuskel, vilket innebär att sjukdomarna kan vara svåra att särskilja vid en ultraljudsundersökning.
– Jag har hittat specifika mått som bättre identifierar ett tjockt hjärta orsakat av Skelleftesjukan. Genom att mäta utslag på EKG och väggtjockleken i vänster kammare på ultraljudet kan en säkrare misstanke om sjukdomen väckas.
– Vi fann att patienter med Skelleftesjukan hade dämpade utslag på EKG:t och relativt symmetriskt förtjockade hjärtmuskelväggar, jämfört med patienter som hade tjock hjärtmuskel av annan orsak, säger Sandra Arvidsson, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och författare till avhandlingen.
Proteinsammansättning avgör
Vid mätningen används EKG och ultraljud, två lättillgängliga och överlag välanvända undersökningsmetoder vid misstanke om hjärtsjukdom. Användningen av dessa två mått kan därför öka sannolikheten att patienter med Skelleftesjukan erhåller korrekt diagnos i ett tidigare skede av sjukdomen.
En annan avgörande faktor för symtombilden vid Skelleftesjukan är att kika på sammansättningen av proteinet transtyretin hos patienten. Tidigare studier har påvisat att patienter med denna sjukdom haft två olika typer av proteinsammansättning. Många patienter har hela transtyretin-molekyler medan de hos andra patienter är delvis delade.
Studien visar att de patienter som uppvisade delvis delat transtyretin hade förtjockad hjärtmuskel i högre utsträckning och dessutom försämrades i sin hjärtsjukdom efter en levertransplantation.
Levertransplantation är en vanlig behandling för Skelleftesjukan. I många fall är resultatet av denna behandling god men i somliga fall fortsätter sjukdomen att utvecklas, framför allt i form av fortsatt hjärtpåverkan.
Sandra Arvidsson, kommer från Lögdeå, Västerbotten. Är legitimerad Biomedicinsk analytiker och doktorand i folkhälsa och klinisk medicin.
Avhandling
Cardiac function in hereditary transthyretin amyloidosis – An echocardiographic study
Kontakt:
Sandra Arvidsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, tel: 070-6743214, sandra.gustavsson@umu.se
Disputation
Fredagen den 29 januari försvarar Sandra Arvidsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Hjärtfunktion vid ärftlig transtyretin amyloidos – en ekokardiografisk studie. (Engelsk titel:Cardiac function in hereditary transthyretin amyloidosis – an echocardiography study).
Disputationen äger rum kl 9:00 i Entré H, Betula, Norrlands universitetssjukhus. Opponent är professor Eva Nylander, Institutionen för medicin och hälsa, Hälsouniversitetet, Linköping
Döm inte hunden efter håren, säger ordspråket. Men det är ungefär vad beteendebiologen Lina Roth vid Linköpings universitet har gjort. Hon samlade ihop 59 schäfrar, av sina ägare klassade som tävlingshundar, sällskapshundar eller arbetande hundar (polis- och försvarshundar).
Vid tre tillfällen under ett år klipptes ett par centimeter hår som sedan analyserades för hormonet kortisol, som har koppling till aktivitet och stress. Mätresultaten jämfördes med uppgifter om hundarnas liv och beteende under samma tid.
– Studien visar tydliga skillnader mellan olika typer av schäfrar. Tävlingshundarna hade de högsta kortisolhalterna, särskilt i januariprovet, som speglar tiden från oktober till december. Då är sommarens tävlingsperiod över och kanske uppstår en rastlöshet som skapar stress, säger Lina Roth.
Hög stressnivå hos främlingsaggressiva hundar
En annan grupp med hög stressnivå var individer med aggression mot främlingar. Motsatsen gällde hundar som får mycket lek och belöning av sin ägare.
– En sådan positiv interaktion ger goda möjligheter att få en hund med låg stressnivå. Det är ett trevligt samband som vi vill undersöka vidare, säger Lina Roth.
Första steget i ett större projekt
Studien är den första som undersökt hur kortisolnivåerna i ett längre perspektiv varierar med årstider och livsstil. För att ta reda på om även faktorer som beteende, ålder och hemmamiljö påverkar stressnivån har varje ägare fått besvara ett omfattande frågeformulär, C-BARQ, med ett hundratal frågor om hundens vardagsliv.
Lina Roth ser den studie som nu publicerats i open access-tidskriften Scientific Reports som första steget i ett större projekt.
– Nästa steg är att mäta kortisolnivåer hos både hunden och ägaren, kompletterat med bland annat beteendetest. Hypotesen är att om människan mår bra och har låg stressnivå, då gäller det också hunden, säger Lina Roth.
Artikel: Hair cortisol varies with season and lifestyle and relates to human interactions in German shepherd dogs av Lina S.V. Roth, Åshild Faresjö, Elvar Theodorsson och Per Jensen. Scientific Reports 6:19631. DOI: 10.1038/srep19631
Kontaktinformation: Lina Roth, bitr. universitetslektor, 0702-146657, lina.roth@liu.se
Per Jensen, professor, 013-281298, per.jensen@liu.se
Resultaten presenteras i en ny avhandling av Camilla Sandberg vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Vuxna med medfödda hjärtfel blir allt fler tack vare de framsteg som gjorts inom medicinsk och kirurgisk behandling. Många patienter med medfödda hjärtfel har nedsatt arbetsförmåga (”kondition”) i jämförelse med friska. Det är dock oklart i vilken utsträckning denna nedsättning orsakas av avvikande anatomi och fysiologi eller vad som skulle kunna bero på för lite fysisk aktivitet; till exempel skattade patienterna med komplexa hjärtfel sin tilltro till att vara fysiskt aktiva som lägre jämfört med kontrollpersonerna.
För att kunna bemöta de medicinska behoven i denna patientgrupp och förvalta de framsteg som uppnåtts inom barnhjärtsjukvården, krävs ytterligare kunskap om prestationsförmåga, fysisk aktivitetsnivå, kroppskonstitution och effekterna av träning vid medfödda hjärtfel hos vuxna.
Annan orsak än fysisk inaktivitet
Patienterna med medfödda hjärtfel var lika aktiva på medel- till högintensiv aktivitetsnivå som de hjärtfriska kontrollpersonerna. Dock var ungefär hälften av både patienter och kontrollgrupp otillräckligt aktiva för att uppnå de aktuella rekommendationerna om fysisk aktivitet. Eftersom det inte fanns någon skillnad i aktivitetsgrad mot kontrollgruppen kan det betyda att den nedsatta prestationsförmågan, som ses hos många patienter med medfödda hjärtfel, inte orsakas av brist på fysisk aktivitet.
Analyser av längd, vikt och kroppsmasseindex (BMI) visade att patienter med medfödda hjärtfel i stor utsträckning följde samma mönster som i befolkningen. Bland män med medfödda hjärtfel fanns dock en större andel av undervikt och en mindre andel av övervikt/fetma. Detta gällde särskilt patienter med komplexa hjärtfel. Dessa var också kortare i jämförelse med den övriga befolkningen.
I avhandlingen visas också att ett hembaserat intervallträningsprogram ger ökad arbetsförmåga och förbättrad uthållighet hos vuxna med komplexa medfödda hjärtfel.
Avhandling
Physical performance, physical activity, body composition and exercise training in adults with congenital heart disease
Kontakt
Camilla Sandberg, camilla.sandberg@umu.se, tel. 090-785 00 00
Disputation
Fredagen den 29 januari försvarar Camilla Sandberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling Prestationsförmåga, fysisk aktivitet, kroppskonstitution och träning vid medfödda hjärtfel hos vuxna. Disputationen äger rum kl. 09.00 – 12.00, Aulan, Vårdvetarhuset. Opponent är Professor Lena Jonasson, Institutionen för medicin och hälsa, avdelningen för kardiovaskulär medicin, Linköpings universitet.
– Jag ville se vilket som gav bäst resultat, säger Viveca Olofsson
Hon har studerat behandlingar som sker i grupp, utifrån olika teoretiska grunder. Två av programmen, Comet och De otroliga åren, bygger i korthet på barnens agerande, där föräldrarna ska ignorera dåligt beteende, belöna gott beteende och sätta gränser.
Programmet Connect är baserat på anknytningsteori och handlar om att föräldrarna ska förstå barnens beteende genom att reflektera över sin egen roll, sin egen barndom och sitt sätt att förhålla sig till barnet.
Det fjärde, Cope, har en blandad teoretisk bas med familjen som helhet i fokus.
Många olika program
– En kartläggning från 2010 visar att det i Sverige används 200 olika program för att förebygga problem med mental ohälsa hos barn. Samtidigt finns det väldigt få utvärderingar och nästan ingen svensk forskning om hur programmen fungerar, dessutom ingenting för gruppbaserade föräldrastöd som mäter effekten längre än sex månader efter avslutad behandling, konstaterar Viveca Olofsson.
Med den utgångspunkten valde hon fyra program som nu använts i praktiken av 30 huvudmän. De flesta hade erfarenhet av något av programmen tidigare, men fick nu tillgång till alla fyra. Connect, med sin anknytningsteori, var en nyhet för alla. Effekten mättes efter avslutad behandling, efter ett år och till slut efter två år.
– Programmen som bygger på ändrat föräldrabeteende gav högre direkt effekt. Förklaringen kan ligga i de tekniker som föräldrarna använder direkt. Men skillnaden mot de andra behandlingarna jämnades ut vid mätningarna efter ett år.
Mätta effekter
Viveca Olofsson har mätt effekten hos föräldrarna och hos barnen. Det handlar till exempel om förekomsten av vredesutbrott, brist på koncentration, reta syskon, depression, villighet att förstå och fysiskt våld.
Den 30 enheterna fanns inom barn-och ungdomspsykiatrin, i socialtjänsten och i skolan. Förutom att jämför programmen sinsemellan har Viveca Olofssons också mätt resultaten hos de olika huvudmännen. Det visade sig att de verkar ge likartade effekter.
– Men det är skillnad i förutsättningar. För dem som går hos barn- och ungdomspsykiatrin ligger problem på annan nivå än hos barnen som kommer från skolan.
Icke genomförda program
Viveca Olofsson har också undersökt omständigheterna runt programmen, alla praktiska detaljer, stora som små, som kan vara avgörande för om föräldrarna väljer att delta och om programmen kan genomföras som det var tänkt. En kartläggning i avhandlingen visar att det saknas utvärderingar av hur gruppbaserade behandlingsprogram implementeras
– Det räcker inte med att titta på effekten av själva programmen. För en ensamstående förälder med dålig ekonomi kan utgifter för transporter till mötena eller pengar till barnvakt göra det omöjligt att delta. På behandlingsenheten kan det handla om att det inte finns pengar till barnpassning, eller om arbete på övertid. Då genomförs inte programmen, säger hon.
För mer information kontakta:
Viveca Olofsson, viveca.olofsson@oru.se, 070-697 29 99
Ledbrosk finns i alla kroppens leder. Eftersom brosk inte har några blodkärl har vävnaden en låg läkningsförmåga. När ledskador och slitage skadar eller bryter ner ledbrosket leder det till ett sjukdomstillstånd som kallas artros.
2012 hade mer än var fjärde svensk i åldrarna 45 och äldre en artrosdiagnos. I allvarliga fall kan artros innebära att patienten i praktiken förlorar allt brosk i den påverkade leden. Tillståndet orsakar smärta och orörlighet för individen och innebär också en börda för samhället i form av vårdkostnader.
– För tillfället finns inget bra botemedel mot artros, säger Janne Ylärinne, doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet.
Ledproteser enda lösningen
– Kirurgiska behandlingar kan hjälpa när skadorna på ledbrosket är relativt små, men att helt ersätta med ledproteser är den enda tillgängliga lösningen för patienter med allvarligare artros. Men, artificiella leder håller endast ett par decennier, vilket gör det till ett mindre lämpligt alternativ för yngre personer. Därför behöver vi en mer permanent lösning.
Vävnadsodling erbjuder en potentiellt ny behandling av artros. Genom experiment har den forskargrupp som Janne Ylärinne ingår i gjort upptäckter som kan vara användbara i arbetet med att utveckla nya metoder för odling av brosk-liknande ”nyvävnad” i laboratoriemiljö.
I odlingsprocessen kombineras celler, signalmolekyler och ett artificiellt byggmaterial (på Engelska: scaffold) för att bygga upp vävnad i den skadade leden. Processen är krånglig och forskarna känner fortfarande inte till så mycket om vilka faktorer som skapar bäst tillväxt samt vad som utgör en optimal odlingsmiljö.
Ledreparationer
I dag finns en stor mängd olika sorters syntetiska och biologiska byggmaterial för broskodling. Det är också oklart om stamceller eller primära celler är bäst lämpade.
I försöken användes primära broskceller, så kallade kondrocyter, från kor. Genom att förbättra metoderna för att odla brosk i laboratoriemiljö kunde forskarna producera en vävnad som liknar det ledbrosk som finns hos människan.
Resultaten kan i framtiden komma att underlätta arbetet med att ta fram en metod där odlat brosk används i ledreparation för artrospatienter. I detta syfte skulle stamcellsodling kunna utgöra en oändlig källa till grundmaterial för vävnadsodling. Men, mer forskning behövs för att förbättra kvalitén på odlat ledbrosk och göra det strukturellt mer lik det genomskinliga brosk som finns i människokroppens leder.
Avhandling
Production of neocartilage tissues using primary chondrocytes
Om disputationen:
Tisdagen den 26 januari försvarar Janne Ylärinne, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, sin avhandling med titeln: Fabrikation av konstgjord brosk med primära broskceller. (Engelsk titel: Production of neocartilage tissues using primary chondrocytes). Opponent: Professor Mats Brittberg, Avdelningen för ortopedi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Mikko Lammi. Disputationen äger rum kl. 09:00 i N430, Biologihuset, NUS
För mer information, vänligen kontakta:
Janne Ylärinne, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet
Telefon: +35 844 384 5412 E-post: janne.ylarinne@umu.se
Pia Sundqvist, docent i engelska, har i tidigare studier visat att dataspelande har en positiv påverkan på barnens ordförråd och den talade engelskan. I den nya studien har hon, tillsammans med doktoranden Peter Wikström, undersökt den skrivna engelskan i uppsatser som elever i årskurs 9 skrivit i de nationella proven och vilka betyg de fick.
– När vi testar ordförrådet i särskilda ordprov, så ser vi att ju mer tid barn lägger på att spela dataspel på engelska, desto större ordförråd har de. Det framkom även i den här studien. Det nya som vi såg var att de som spelade fem timmar eller mer per vecka faktiskt även skrev bäst, säger Pia Sundqvist.
Högre betyg i engelska
Resultaten visar att de frekventa dataspelarna till exempel använde fler antal ”svåra” ord i sina uppsatser, jämfört med de elever som var måttliga spelare eller inte spelade alls. Några exempel på svåra ord från elevernas uppsatser är creation, furthermore, maturity, opportunities, resources, surrender och vehicle. Den här gruppen fick även högre betyg på sina uppsatser.
– Vi studerade hur många svåra ord eleverna skrev genom att helt enkelt räkna hur många ord med tre stavelser eller fler de använde, samt även vilka typ av ord de skrev. En viktig delförklaring till att de frekventa spelarna fick högst uppsatsbetyg är sannolikt det faktum att de använde fler avancerade ord jämfört med de andra två grupperna. Det är också intressant att gruppen med frekventa spelare faktiskt hade det högsta genomsnittliga slutbetyget i engelska när grupperna jämfördes, berättar Pia Sundqvist.
Killar spelar mer än tjejer
Eftersom det brukar vara vanligare bland pojkar än flickor att spela dataspel undersökte forskarna även resultaten utifrån kön. Det visade sig att gruppen med icke-spelare till en övervägande del bestod av flickor medan de frekventa spelarna var uteslutande pojkar. Gruppen måttliga spelare bestod av en blandning av såväl flickor som pojkar.
– Vi kan bara konstatera att så är fallet. Det känns relevant att lyfta pojkarnas framgång i engelska här. Den beror ju inte på att de är pojkar, utan sannolikt på att de spelade mer än vad flickorna gjorde, även om vi inte kan veta riktigt säkert om orsak och verkan. Men det brukar se ut så här, förklarar Pia Sundqvist.
Gruppen med icke-spelare placerade sig som god tvåa vad gäller användningen av svåra ord, uppsatsbetyg och slutbetyg. Det kan möjligen ha att göra med att det i denna grupp fanns såpass många flickor och flickor brukar prestera bättre än pojkar i skolan.
Språklig utveckling med spel
Det finns hittills få studier som i detalj undersöker samband mellan dataspelande och skrivförmåga. I undersökningen från Karlstads universitet ingick 77 elever och Pia Sundqvist betonar att fler och större studier är nödvändiga, i synnerhet om man vill kunna befästa orsakssamband. Hon själv är inte speciellt förvånad över resultaten, då hon ser många språkliga utvecklingsmöjligheter med att spela dataspel.
– Vi kontrollerade ett antal bakgrundsvariabler som brukar kunna förklara skillnader mellan grupper i språkforskning, till exempel föräldrarnas utbildningsnivå, elevernas läsvanor, både på svenska och engelska, samt hur vanligt det var att de hade rest utomlands. Studiens resultat visade att de statistiskt säkerställda skillnaderna mellan de tre grupperna kvarstod.
Studien finns publicerad i tidskriften System och har nyligen nominerats till “The 2016 TESOL Award for Distinguished Research”. TESOL är världens största organsation för lärare som undervisar i engelska.
Artikel
Out-of-school digital gameplay and in-school L2 English vocabulary outcomes
Mer information
Pia Sundqvist, docent i engelska, telefon arbete: 054-7001508, mobil: 076-8496226, e-post: pia.sundqvist@kau.se
I debatten har elvägar lyfts fram som ett lovande alternativ för storskalig effektivisering av transporterna. Fokus har ofta legat på tung godstrafik men även möjligheten att koppla in personbilarna har nämnts.
En unik BTH-ledd studie har gjort den hittills mest omfattande jämförelsen över elvägars och snabbladdningssystems potential att minska transporternas miljöpåverkan och kostnader över systemens livscykler.
– Vi bör inte vänta på elvägarna. Snabbladdarna behöver börja skalas upp redan nu om fordonsflottan ska hinna ställas om i tid till 2030. Även om elvägar eller andra lösningar vinner på sikt bör vi satsa på snabbladdare i dagsläget. Detta skulle kunna ge ökade andelar på en världsmarknad för elbilssystem som förväntas växa snabbt efter hand som trycket från klimatförändringarna ökar, enligt forskningsledaren Dr. Henrik Ny vid BTH.
Studien konstaterar att elvägssystemen ännu är väldigt tidiga i sin utveckling. Klart är i alla fall att endast 10 procet av personbilarna idag kör så långt (över 150 km) på daglig basis att de behöver extra laddning och då kan snabbladdare räcka långt. En stor miljövinst ser dock ut att vara möjlig med elvägarna. De ger troligen större koldioxidbesparing per investerad krona (ca 3 kg CO2/kr) än snabbladdare (ca 0,6 kg CO2/kr). En nackdel med elvägarna är att de kräver en inlåsning av stora ekonomiska resurser under tre gånger så lång tid eftersom de förväntas ha cirka 60 års livslängd medan snabbladdarna håller i cirka 20 år. Dessutom kan elvägar i bästa fall vara på plats i stor skala om 10-15 år.
Kontaktinformation: henrik.ny@bth.se
Studien utfördes av Jesko Schulte som ett examensarbete vid Linnéuniversitetet. Den drevs dock av Henrik Ny som en del av forskningen inom GreenCharge-projektet. Studiens goda kvalitet understryks av att den hittills har vunnit två priser – Sparbanksstiftelsen Kronans och Rambölls priser för bästa examensarbete.
Himalayatrast är namnet på en helt ny fågelart som har upptäckts av en internationell forskningsgrupp ledd av uppsalaprofessorn Per Alström. Det som forskare tidigare trott var en fågelart – bergtrasten – är i själva verket tre: alptrast, sichuantrast och den nya himalayatrasten.
– Himalayatrasten har proportionellt längre näbb, kortare ben och kortare stjärt. Det är små skillnader i fjäderdräkten, men framför allt är den mycket mer musikalisk än alptrasten. Himalayatrasten har en vacker, lätt flöjtande och visslande sång, jämfört med alptrastens raspiga läte, säger professor Per Alström, forskare vid Uppsala universitet och Artdatabanken på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, som i och med himalayatrasten har upptäckt sin sjunde fågelart.
Forskningsgruppen med forskare från Sverige, Kina, USA, Indien och Ryssland, har hittat fågeln i trakterna kring gränslandet mellan nordöstra Indien och angränsande delar av Kina.
Olika läten
Himalayatrasten, Zoothera salimalii, upptäcktes under ett fältarbete på omkring 4 000 meter höjd i östra Himalaya. Forskarna noterade att det som de trodde var bergtrastar hade olika läte beroende i vilken miljö de befann sig.
I skogen sjöng de vackert och melodiskt. I den alpina miljön ovanför trädgränsen hade den en strävt raspande omusikalisk sång. Efter att ha tagit dna-prover på levande fåglar och jämfört med museisamlingar insamlade under mer än hundra års tid, kunde de konstatera att det var två olika arter det handlade om.
– Himalayatrasten och alptrasten är genetiskt väl skilda från varandra. Genom att analysera dna:t vet vi att trastarterna har varit genetiskt åtskilda i flera miljoner år, säger Per Alström.
Litteraturstudier visade att den skogslevande arten saknade namn. Den art som lever i alpin miljö föreslogs byta namn till alptrast, men behålla den ”ursprungliga” artens vetenskapliga namn, Zoothera mollissima.
Zoothera salimalii
Trasten i skogsmiljö gavs namnet himalayatrast Zoothera salimalii. Arten har fått sitt vetenskapliga namn efter den berömde indiske ornitologen Dr Sálim Ali (1896–1987), för att uppmärksamma hans enorma betydelse för utvecklingen av indisk ornitologi och naturskydd.
Under arbetet med att undersöka skillnaderna mellan alptrast och himalayatrast, avslöjades att det finns en tredje art av ”bergtrast” i Sichuanprovinsen i centrala Kina. Denna var känd sedan tidigare, men klassificerad som en underart av ”bergtrast”. Den får det svenska namnet sichuantrast. Möjligen kan det finnas en fjärde art.
Genetiska studier av gamla museiexemplar tyder på att det existerar ännu en okänd trastart i Kina, men den har inte med säkerhet observerats sedan början av 1900-talet.
Artikel
Per Alström, Pamela C. Rasmussen, Chao Zhao, Jingzi Xu, Shashank Dalvi, Tianlong Cai, Yuyan Guan, Ruiying Zhang, Mikhail V. Kalyakin, Fumin Lei and Urban Olsson; Integrative taxonomy of the Plain-backed Thrush (Zoothera mollissima) complex (Aves, Turdidae) reveals cryptic species, including a new species. Avian Research.
Ytterligare information:
Professor Per Alström, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet och Artdatabanken, 070-454 69 65, per.alstrom@ebc.uu.se.
Träningspass på 45 minuter, två till tre dagar i veckan, kan bidra till förbättrad livskvalité för personer med demenssjukdom, en progressiv sjukdom som leder till gradvis nedsatt kognitiv förmåga och fysiska nedsättningar.
2012 fanns enligt Socialstyrelsen 150 000 personer med demens i Sverige, en siffra som väntas öka till minst 250 000 år 2050 i takt med att andelen äldre bland befolkningen ökar. Med en växande andel individer med demens i samhället så ökar vårdbehovet och vårdkostnader. För närvarande kostar demenssjukdom samhället ungefär 60 miljarder kronor per år, enligt Socialstyrelsen.
Träning borde vara en del av vården
– Regelbunden träning har en positiv effekt för personer med demens och borde därför vara en del av vården på äldreboenden. Studier som den här är ovanliga, men ger oss viktiga insikter att bygga vidare på för att utveckla en demensvård som på ett kostnadseffektivt sätt möter framtidens utmaningar och gör att personerna kan förbli självständiga längre, säger Annika Toots, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet och förste författare av artikeln.
Studien, som beskrivs artikeln med titeln Effects of a high-intensity functional exercise program on dependence in activities of daily living and balance in older adults with dementia, är en del i den större studien Umeå Dementia and Exercise Study (UMDEX), som gjordes på personer med demens på äldreboenden under 2011-2012.
I nästa steg ska forskargruppen vid enheterna för fysioterapi och geriatrik analysera vilken effekt träning hade på bland annat gångförmåga och kognitiv förmåga hos målgruppen, samt hur patienter och tränare upplevde träningsprogrammet.
Fördröjd försämring i träningsgruppen
I den publicerade studien ingick en grupp med 186 personer med demens på 16 olika äldreboenden i Umeåområdet, som alla var 65 år eller äldre och i behov av personlig vård.
Deltagarna lottades in i två grupper, där den ena fick ta del av ett högintensivt funktionellt träningsprogram under handledning av fysioterapeuter. I träningsgruppens program ingick olika funktionella övningar såsom benstyrka-, balans- och gångövningar, vilka återspeglar vardagliga rörelser. Träningspassen på 45 minuter skedde två till tre gånger i veckan under 4 månaders tid.
Istället för träning fick den stillasittande kontrollgruppen ta del av stimulerande aktiviteter i form av gemensamma prat-, sång- och högläsningsstunder. Detta för att kontrollera för de positiva effekter som mental stimulans genom gemenskap och uppmärksamhet har. Samtliga deltagare testades före träningen samt fyra och sju månader efter det att träningen avslutats.
På grund av demenssjukdomars progressiva förlopp märktes under perioden försämringar i självständighet i vardagliga aktiviteter hos alla deltagarna i studien. Men hos träningsgruppen skedde försämringarna i en långsammare takt och dessutom märktes förbättringar i balans. De positiva effekterna av träningen skiljde sig mellan olika demenstyper, där gruppen med vaskulärtypisk demens såg större effekter av träning än Alzheimer-patienter. För att bättre kunna planera och genomföra träning för demenssjuka så kan det därför vara viktigt att identifiera demenstyp.
Artikel
Effects of a High-Intensity Functional Exercise Program on Dependence in Activities of Daily Living and Balance in Older Adults with Dementia (JAGS) Författare: Annika Toots, Håkan Littbrand, Nina Lindelöf, Robert Wiklund, Henrik Holmberg, Peter Nordström, Lillemor Lundin-Olsson, Yngve Gustafson, Erik Rosendahl. DOI: 10.1111/jgs.13880
Kontakt
Annika Toots, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheterna för fysioterapi och geriatrik, Umeå universitet. Telefon: 090-785 8764. E-post: annika.toots@umu.se
En grupp forskare under ledning av Marcus Schmitt-Egenolf vid Umeå universitet har i en kohort-studie undersökt hur åldrande påverkar psoriasispatienters tillgång till moderna läkemedel i psoriasisvården.
Studien, som är den första av sitt slag, fann att äldre patienter har sämre tillgång till den relativt nya biologiska behandlingen mot psoriasis, som är mer effektiv men också dyrare än motsvarande konventionell systemisk behandling. Studien visade att patienters tillgång till behandlingsmetoden minskade för varje år av åldrande.
Tydlig ojämlikhet
– Dessa resultat tyder på att bland patienter som verkar lika på alla viktiga sätt förutom ålder finns stora skillnader i tillgång till biologiska behandlingar, säger Marcus Schmitt-Egenolf, som är professor i dermatologi vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och seniorförfattare av artikeln.
– Ojämlikheterna blir tydliga om vi jämför en mor och hennes dotter och antar att det är en 30-årig generationsskillnad mellan dem. Modern har en tredjedel så stor chans att påbörja en biologisk behandling som hennes dotter och detta endast på grund av att hon är äldre.
Den ojämna tillgången till behandlingsmetoden visar att förbättringar behövs för att minska ojämlikheten i klinisk praxis. Ytterligare forskning behövs dock för att undersöka hur mycket av detta påverkas av patienternas egna val.
Biologiska läkemedel mer effektiva
I Sverige finns uppskattningsvis 200 000 – 300 000 individer med psoriasis. Till skillnad från mild psoriasis, som behandlas med salvor, så behöver patienter med måttlig till svår psoriasis ofta regelbundna systemiska behandlingar. Många patienter med måttlig till svår psoriasis påbörjar behandling med biologiska läkemedel när andra metoder inte ger tillräcklig respons.
Den första biologiska behandlingen, som generellt antingen verkar mot T-celler eller blockerar proteiner i immunsystemet, blev godkänd för psoriasisbehandling i Sverige 2004. Dessa preparat har både hög effektivitet och höga anskaffningskostnader.
Genom att analysera hälsodata från 1465 psoriasispatienter har forskarna i studien kunnat använda en modell för att mäta vilken effekt åldrande har på sannolikheten att påbörja en behandling med biologiska läkemedel. Studien beaktade variabler såsom kön, BMI, samsjuklighet (det vill säga att ha andra sjukdomar utöver psoriasis), bedömd svårighetsgrad av psoriasis, och patientens utbildningsnivå. Dessa variabler är kända för att påverka förskrivning av biologiska läkemedel, och valdes för att möjliggöra för forskarna att objektivt uppskatta effekten av endast ålder.
Artikel (British Journal of Dermatology)
British Journal of Dermatology, artikel: Evaluating equality in psoriasis healthcare: a cohort study of the impact of age on prescription of biologics. Författare: M. Schmitt-Egenolf, K. Geale och M. Henriksson. DOI: 10.1111/bjd.14331
Kontakt:
Marcus Schmitt-Egenolf, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, Telefon: 090-785 2875, E-post: marcus.schmitt-egenolf@umu.se
Huriye Aygören disputerade nyligen vid Jönköping International Business School, Jönköping University med avhandlingen Entrepreneurial identity formation-in-practice: Immigrant women entrepreneurs’ lived practices and experiences within gender, ethnicity and class relations. När hon började studera entreprenörskap, märkte hon att det fanns två helt olika spår i forskningen. Det ena handlade om individen, och det andra om samhället.
– Jag ville slå ihop de här två spåren, och undersöka identitet i förhållande till social ställning”, säger Huriye. Min utgångspunkt var kön och etnicitet, och jag valde att studera kvinnliga företagare som hade invandrat till Sverige från Turkiet. Men när jag började mitt fältarbete, blev jag lite förvånad över att hitta tre mycket distinkta grupper bland dem, och jag insåg att jag var tvungen att lägga till klass som en tredje aspekt.
Arbetskraftsinvandrade
Den första gruppen kom till Sverige på 70-talet, oftast som en del av arbetskraftsinvandringen tillsammans med sina bröder eller fäder. Dessa kvinnor kom från små städer, gifte sig tidigt, och hade ingen högre utbildning. Att bli företagare var för dem ett sätt att visa för världen att de kunde göra något för sig själva.
Vid tidpunkten för intervjuerna var de alla frånskilda och hade därmed brutit mot kulturella normer. Men de hade fortfarande inte accepterats som ”svenska kvinnor”, och fann därför sin plats i samhället genom sitt företagande. Vinsten från företaget använde de till resor och andra saker som de kunde njuta av.
Politiska flyktingar
Den andra gruppen var politiska flyktingar som kom till Sverige på 80-talet. De var högutbildade, kom från tätorter och var redan etablerade professionellt.
I Turkiet hade de haft ledande positioner, och de kände sig degraderade i termer av klass när de blev invandrare och exponerades för fördomar från det svenska samhället. Entreprenörskap var en möjlighet för dem att få erkännande. De lärde sig nya strategier och ackumulerade kapital.
Oberoende kvinnor
Den tredje gruppen kom också till Sverige på 70-talet. De var arbetarklass men oberoende, utan högre utbildning men ändå ekonomiskt etablerade och inte begränsade i rigida könsroller. De här kvinnorna upplevde inga problem med att vara invandrare, eller kvinnor. Deras motivation var omsorg och empati; de ville ge något till samhället och vinst var inte deras huvudsakliga intresse.
Det kulturella kapitalet var mycket viktigt för alla tre grupperna, och de omvandlade sitt kulturella kapital till materiellt. Huriye Aygörens forskning visar också att entreprenörskap inte enbart är befriande men inte heller enbart hämmande. Det kan vara både och, för olika grupper av människor.
Olika grader av agency
Så kallad ”agency”, en sociokulturellt förmedlad förmåga att agera, är hjärtat av allt entreprenörskap. Men människor har olika förmåga att agera, olika grader av ”agency”, beroende på sin situation.
– Jag har upptäckt att materiella resurser och diskurser måste undersökas tillsammans, inte var för sig, eftersom de är så sammanflätade, säger Huriye. Egentligen handlar min avhandling om jämlikhet eller ojämlikhet, men inte som något fastslaget, utan jag visar att det krävs en dynamisk process. Entreprenörskap gav verkligen de här kvinnorna ett syfte.
Kontakt
Huriye Aygören, Huriye.Aygoren@ju.se
– Finland är det land av de nordiska länderna som har lägst grad av personligt ansvar för inbetalning av skatter, konstaterar Eleonor Kristoffersson, professor i skatterätt vid Örebro universitet.
Tillsammans med Ylva Larsson, lärare på Örebro universitet med lång yrkeserfarenhet från Skatteverket, sla hon jämföra de svenska reglerna med andra europeiska länder:
I Sverige måste företrädarna för ett aktiebolag, till exempel styrelsen, betala skatterna med egna pengar om bolaget i sig inte gör det.
Livskraftiga företag läggs ner
– När ett aktiebolag börjar gå dåligt finns det två saker att göra. Antingen försöker man att få det på fötter igen, eller så lägger man ner genom att gå i konkurs. Dessa regler kan leda till att livskraftiga företag läggs ner i förtid eftersom företrädarna inte vill riskerna att bli betalningsansvariga, säger Eleonor Kristoffersson och pekar på att allmänintresset att skydda skatteintäkterna i detta fall kolliderar med företagens möjligheter att klara sig ur ett besvärligt läge.
Målet för den jämförande studien är att se om det finns bättre sätt att balansera dessa två intressen.
– Vi vill se om det går att undanröja problemet med att potentiellt livskraftiga företag avvecklas av skatteskäl, säger Eleonor Kristoffersson.
Studien finansieras med 493 000 kronor av Torsten Söderbergs stiftelse.
För mer information kontakta:
Eleonor Kristoffersson, 073-947 18 59, eleonor.kristoffersson@oru.se
Den koreanska popvideon Gangnam Style har har haft ungefär 2,5 miljarder visningar på YouTube, vilket resulterar i en strömförbrukning på mer än 400GWh. Om, i det värsta scenariot, den elen skulle genereras med dieselkraftverk, skulle det innebära att mer än 250 000 ton koldioxid produceras. Det motsvarar det årliga koldioxidutsläppet från cirka100 000 bilar.
Dessa exempel är inte ovanliga. Miljontals människor använder olika tjänster som Google, Facebook, Twitter och Instagram varje dag. Denna ökning av internetanvändning och informationen som genereras av miljarder människor kräver stora datacenter med rader efter rader av servrar som behöver enorma mängder av utrymme, el och kylningssystem.
Mina Sedeghat presenterar i sin avhandling metoder och tekniker för att effektivt utnyttja servrar i datacenter, så att Internettjänsterna kan leverera resultat med hög prestanda med mindre resurser.
Vilken slags teknik handlar det om?
– Det kan till exempel röra sig om smarta scheduleringssystem, som packar ihop många tjänstekomponenter på få servrar på ett sätt så att processorer, minne, minnesbandredd, nätverkskapacitet, och andra resurser används maximalt. På så sätt kan energieffektiviteten förbättras och den negativa miljöpåverkan minskas, och samtidigt minskas driftskostnaderna för datacenter, säger Mina Sedaghat.
Mina Sedaghats avhandlingsarbete har utförts i samarbete med GoogleInc., Institutionen för matematik och matematisk statistik vid Umeå universitet och Institutionen för Communication Network vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH).
Avhandling
Cluster Scheduling and Management for Large-Scale Compute Clouds
Mina Sedaghat kommer från Iran. Hon har en högskoleingenjörsexamen i datorteknik från IAUM, Iran, och tog sedan en masterexamen i datavetenskap i Malaysia. Sedan september 2010 har hon var doktorand vid Umeå universitet under handledning av professor Erik Elmroth.
Disputation
Torsdagen den 21 januari försvarar Mina Sedaghat, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Cluster scheduling and management for large-scale compute clouds. Svensk titel: Schemaläggning och resurshantering för datakluster i storskaliga datormoln. Disputationen äger rum klockan 10:15 i Hörsal A, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Omer Rana, School of Comupter Science and informatics, Cardiff University.
Kontakt
Mina Sedaghat, Institutionen för datavetenskap. Telefon:090-786 61 27. E-post: mina.sedaghat@umu.se
Martin Maripuu, vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet, har undersökt sambandet mellan låga kortisolnivåer, så kallad hypokortisolism, och psykisk samt fysisk ohälsa hos patienter med återkommande depressioner eller bipolär sjukdom. Fysisk ohälsa i form av övervikt, höga blodfetter och metabolt syndrom var bland dessa patienter betydligt vanligare hos de som hade låga kortisolnivåer jämfört med som hade normala eller höga kortisolnivåer.
Oftare deprimerade
Vid bipolär sjukdom var personer med antingen höga eller låga kortisolnivåer också deprimerade i nästan dubbelt så stor utsträckning som personer med normal stressreglering. Låg livskvalitet var mellan fyra och sex gånger vanligare i grupperna med låg eller hög aktivitet i stressregleringssystemet. Hos personer med återkommande depressioner fanns även ett samband mellan låga kortisolnivåer och korta telomerer. Detta är intressant då korta telomerer anses vara en indikation på tidigt åldrande och hög ackumulerad stressbelastning.
– Höga kortisolnivåer har sedan tidigare visats vara associerat med sämre hälsa hos personer med depressioner eller bipolär sjukdom. Det intressanta med våra resultat är att även låga kortisolnivåer var associerade med kraftigt ökad förekomst av negativa hälsokonsekvenser, säger Martin Maripuu.
Återkommande depressioner förekommer hos cirka åtta procent av befolkningen och bipolär sjukdom som karakteriseras av både återkommande depressioner och hypomana/maniska uppvarvningsperioder förekommer hos ungefär en procent av befolkningen. Personer med dessa sjukdomar lever med depressiva eller maniska symptom cirka 50 procent av tiden, upplever en sänkt livskvalitet och har 10 till 15 år kortare medellivslängd jämfört med normalbefolkningen. Den kortare medellivslängden är framförallt beroende på ökad risk för självmord och hjärt- och kärlsjukdom.
Stress riskfaktor för depression
Stress är en av flera riskfaktorer för depression och även en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom. Stress medför normalt ökad aktivitet i hormonsystemet som reglerar utsöndringen av kortisol. Hyperaktivitet i hormonsystemet med höga kortisolnivåer, ett tillstånd som kallas hyperkortisolism, är vanligt förekommande vid depression. Men i andra änden av skalan finns exempel på att hög stress över lång tid kan leda till hypokortisolism.
Det är möjligt att återkommande depressiva och/eller maniska perioder med hög ackumulerad stressbelastning med tiden leder till en utmattning av hormonsystemet. Stöd för denna hypotes sågs i gruppen med bipolära patienter där högre ålder var relaterat till lägre kortisolnivåer speciellt hos patienter som inte medicinerat med förebyggande stämningsstabiliserande medicinering. Däremot förekom ingen ökning av andelen med hypokortisolism bland de bipolära patienterna som under en stor del av livet medicinerat med den stämningsstabiliserande medicinen litium. Detta innebär enligt Martin Maripuu att den på sjukdomsförloppet gynnsamma effekten av tidigt insatt litiummedicinering delvis skulle kunna förklaras av att litium förebygger utvecklingen av hypokortisolism.
Kontaktinformation: Martin Maripuu, Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för psykiatri, Umeå universitet, E-post: martin.maripuu@umu.se
