En del av oss har varit i kontakt med dem. Graviditetstesten. I dem sitter ett papper som fångar hormonet HCG som utsöndras i de fall ett befruktat ägg förankrat sig på livmoderväggen. Graviditetstesterna är ett bra exempel bland flera där man använder just papper för att fånga in så kallade biomarkörer. Samtidigt är detta en gammal teknik som är begränsad.
– Pappersmaterialet som används i dagens tester för att suga upp blod eller andra kroppsvätskor är baserad på cellulosa. Fibrerna är ostrukturerade i dessa papper. De förekommer huller om buller i ett slumpmässigt mönster med stor variation mellan ett medicinskt test och ett annat. I vårt syntetiska papper har vi arrangerat fibrerna på mikrometernivå. Vi kan bestämma exakt avstånd mellan fibrerna, deras vinkel i förhållande till varandra och tjocklek. Detta i ett tredimensionellt nät, säger Jonas Hansson.
Han är forskare och doktorand på avdelningen Mikro- och nanosystem på KTH. Där jobbar Jonas Hansson och hans kollegor med ytterst småskalig teknik som bland används i medicinsk diagnostik. Han berättar att dagens papper i graviditetstest i bästa fall klarar av att besvara en diagnosförfrågan med ja eller nej. Det vill säga är personen gravid eller inte. Det nya, välstrukturerade syntetiska papperet har en helt annan tillförlitlighet.
– Med tillförlitlighet menas flera saker. Vårt papper ger möjligheten att berätta mer än bara om en person har en sjukdom eller inte. Det möjliggör att avgöra koncentrationen av en eller flera biomarkörer i en kroppsvätska. För vissa sjukdomar finns endast små mängder av en biomarkör tillgängligt i kroppen, vilket innebär att testerna behöver vara väldigt känsliga. Dessutom eliminerar vi variationen mellan olika pappersark på grund av skillnader i strukturen, alla medicinska tester blir lika noggranna, säger Jonas Hansson.
Han tillägger att forskarnas nya papper alltså inte bara kan berätta att en människa är sjuk utan också hur sjuk vederbörande är.
Forskarkollegan Wouter van der Wijngaart, professor i mikrosystemteknik på KTH, berättar att det nya syntetiska papperet ger en optimal kontroll av kemi och vätskeflöde. Därmed möjliggörs till exempel självtester där en kvinna samtidigt skulle kunna kontrollera både om hon har HIV och är gravid. Detta utan att använda flera olika tester. Genom att ytan på varje fiber kan tilldelas kemiska egenskaper, till exempel hur snabbt en vätska ska sugas in i papperet, kan skilda delar av papperet användas till olika typer av tester.
KTH-forskarna jobbar inte med någon specifik sjukdom för tillämpning av det syntetiska papperet ännu, men säger att tester för till exempel hjärtinfarkt är en tänkbar framtida applikation.
– Om jag kommer in till akuten och har ont i bröstet och är orolig kan läkaren fatta en snabbt beslut och använda ett test baserat på vårt papper. Det skulle ta mellan 20-30 minuter att få ett svar. Idag gör logistiken på ett sjukhus att testresultat riskerar att dröja betydligt längre än så. När det gäller just hjärtinfarkter, men också olika njursjukdomar, krävs mycket noggranna testverktyg. Det syntetiska papperet erbjuder just den möjligheten, säger Jonas Hansson.
Ett framtida användningsområde förutom hjärt- och njursjukdomar är som sagt självtester, ett område som växer snabbt. Enligt Jonas Hansson har papperet stor potential inom detta område på grund av dess noggrannhet och att det möjliggör att enkelt testa för många diagnoser samtidigt.
– I slutändan är det efterfrågan som styr. Men vi ser ett allt större utbud av självtester på landets apotek. Folk tar tag i den egna hälsan allt mer, samtidigt som sjukvården blir mer belastad för varje dag som går. Dessutom är människor mer insatta i olika diagnoser numera tack vare internet. Slutligen kräver inte dessa tester någon särskild elektronisk utrustning utan kan göras var som helst, när som helst. Testerna kan vara helt självständiga, eller ta hjälp av exempelvis smartphones för avläsning och tolkning. Det är inte minst relevant när allt mer vård flyttar ut till hemmen, säger Jonas Hansson.
En lustig bieffekt med papperet, som väl beskriver hur det fungerar när det kommer till fibrer med olika egenskaper, är att det kan programmeras till att bara visa särskilda figurer eller bokstäver. Du kan alltså föra en bläckpenna mot det, men alldeles oavsett vad du försöker skriva kommer papperet bara att acceptera bläck på särskilda ställen. Det är bara de förprogrammerade figurerna eller bokstäver som kommer att synas.
För mer information:
Jonas Hansson på 073-056 08 05 eller jonhans@kth.se.
Trots att det är väl känt att barn med autism, Aspergers syndrom, atypisk autism och desintegrativ störning, vilket brukar benämnas med samlingsnamnet autismspektrumtillstånd, har svårigheter med talets rytm och melodi samt med gester, är studier inom dessa områden ovanliga.
En anledning att studera språkets ljudstruktur är att utveckling inom detta område sker tidigt under barndomen när vi lär oss särskilja de olika språkljuden och stavelserna i ljudströmmen som möter oss. Ofta är detta en svårighet hos barn med autismspektrumtillstånd, eftersom de kan uppleva en svårighet i att sortera sinnesintryck, lyssna och se och uppleva sin kropp på en och samma gång. Vissa sinnesintryck kan också upplevas särskilt starka.
Barn med autismspektrumtillstånd har ofta en känsla för detaljer och att fokusera på träning av ljud och stavelser kan därmed användas för att uppnå en interaktion samt utveckla andra språkliga områden.
− Vi ville se om en intervention som fokuserade på typiska drag hos barn med autismspektrumtillstånd kunde användas för att utveckla olika språkliga förmågor, som stavelsekonstruktioner, meningsbyggnad, talets melodi och gester, säger avhandlingens författare Pia Nordgren.
Hon har följt två svenska pojkar med autismspektrumtillstånd i tre olika studier. Minimala ordpar där endast ett språkljud skiljer orden åt, till exempel p-b, introducerades gradvis i syfte att öka medvetenheten om språkljudskontraster och ord i egenskap av representationer av föremål. Resultaten visar på en tidsmässig relation mellan språkets ljudstruktur, talets melodi samt gester. Vidare visar hon att varseblivning via hörseln och via synen kan vara betydelsefullt för att språklig utveckling hos barn med autismspektrumtillstånd ska sätta igång. När barnen lyssnar och iakttar kan interaktion via tal och gester utvecklas.
Hypotesen bakom avhandlingen är baserad på teorier om den mänskliga hjärnan. Idén är att de områden i hjärnan som ansvarar för taluppfattning och talproduktion stimuleras i och med lyssnandet och därmed kan leda till utveckling av ljudproduktion generellt, men även mer avancerade stavelsekonstruktioner och användning av nya ord. Detta skulle även kunna ha effekter på talets melodi, gester samt andra språkliga områden.
– Dessutom visade det sig att barnen utvecklades avseende talets melodi, trots att detta egentligen inte var föremål för intervention. Ett barn utvecklade också sin användning av gester, trots att dessa inte heller tränades, säger Pia Nordgren.
Resultaten i avhandlingen ger stöd för att det föreligger en mekanism i hjärnan (t ex spegelneuron) som överbryggar mellan taluppfattning och talproduktion. Den visar också att tal och gester samspelar och att relationen mellan dessa är stark. Vidare kan det vara så att barn med autismspektrumtillstånd får stöd av sin handmotorik vid tal-språkinlärning.
− Ytterligare resultat antyder att barn med autismspektrumtillstånd med kraftigt försenad talutveckling, kan utveckla tal så sent som vid fem års ålder. Metoden kan därför vara till nytta vid interventioner hos dessa barn och kan också ligga till grund för vidare lingvistiska studier inom området, säger Pia Nordgren.
– Vi vill kunna erbjuda tävlingsryttare att kontrollera sina hästar genom ett särskilt protokoll där hästarna rids inom respektive disciplin samtidigt som vi mäter deras rörelser. För tränare och ryttare är det viktigt att få svar på om hästens träning är anpassad efter individens förmåga.
– Det ger också möjlighet att på ett objektivt sätt följa hästens utveckling och hur den svarar på träning. Tekniken kan fånga upp små asymmetrier i hästens rörelsemönster såväl rakt fram som på volt, som knappt är möjliga att se med blotta ögat, säger Lars Roepstorff, professor i husdjurens funktionella anatomi vid SLU, och ansvarig för utvecklingen av rörelselaboratoriet för forskning och kliniska undersökningar av djur.
Visionen är att skapa en verksamhet som både möjliggör avancerad forskning kring djurs rörelsemekanik och samtidigt erbjuder en unik kontroll av tävlingshästars hälsostatus.
Bra hjälp vid hältutredningar
– Det är fantastiskt att vi kan sätta igång uppbyggnaden av en verksamhet som kommer att kunna resultera i bra forskning och dessutom bli ett viktigt hjälpmedel vid bland annat hältutredningar av häst. Det här har vi längtat efter länge.
Olika typer av hältor är de i särklass vanligaste skadorna hos dagens sporthästar, och utgör cirka 60–70 procent av kostnaderna för veterinärvård. Lars Roepstorff är övertygad om att det blivande rörelselaboratoriet vid SLU kommer att gynna hästarnas välfärd genom att man objektivt kan mäta om hästen är halt eller inte.
– Utrustningen som vi använder ställer inga diagnoser, men den ger oss bättre glasögon och blir därmed ett viktigt hjälpmedel i det kliniska arbetet.
SLU kommer i och med detta att bli en av fyra institutioner i världen som kan erbjuda mycket avancerad rörelsediagnostik av sporthästar. Motsvarande utrustning installeras samtidigt i Zürich (Schweiz), Utrecht (Holland) och Lusche (Tyskland).
Skiss över rörelsediagnostikanläggningen.
Rörelsemekanikforskarna vid SLU har redan i dag samarbete med dessa institutioner när det gäller flera forskningsprojekt, men nu kommer tekniken vid SLU även att kunna användas för halta hästar som kommer till UDS (Universitetsdjursjukhusets) hästklinik i Uppsala.
Rätt doserade travbanor
Rörelselaboratoriet kommer att utnyttjas av ett flertal forskargrupper inom SLU från framför allt den veterinärmedicinska och husdjursvetenskapliga fakulteten.
Lars Roepstorff är mycket nöjd med att verksamheten nu får en rejäl skjuts framåt. SLU:s ledning har nyligen har anslagit 5,1 miljoner kronor för forskningsinfrastruktur som ska ge förutsättning för världsledande forskning. Och anslaget räcker till att bygga upp den första etappen av SLU Animal Locomotion Laboratory (AniLocolab).
SLU har en lång tradition när det gäller forskning inom rörelsemekanik hos häst. De studier som gjordes i slutet på 1970-talet, bland annat av veterinärerna Ingvar Fredricson, Stig Drevemo och Göran Dalin, resulterade i att alla travbanor doserades i kurvorna för att minska slitaget på travhästarnas ben.
Lars Roepstorff tror att SLU åter kan hamna i rampljuset bland världens forskare inom rörelsemekanik.
För mer information: Professor Lars Roepstorff, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU, tel 0705-423143 lars.roepstorff@slu.se
En optimal farthållningsstrategi i längdskidåkning och landsvägscykling är en som minimerar variationerna i den fart som uppstår i exempelvis kuperad terräng eller av vind. Där kan varje ”hinder” ses som en möjlighet. Antingen det handlar om backar, vindar, kurvor eller något annat, så skapar dessa en möjlighet att göra skillnad mot sina konkurrenter.
– När det gäller strategier för farthållning så bör varje ”hinder” mötas på ett specifikt sätt. Det går att beräkna rent matematiskt och med bra modeller kan en optimal farthållning tas fram för att förbättra en prestation, säger David Sundström, doktorand i sportteknologi vid Mittuniversitetet.
Studierna i avhandlingen har resulterat i farthållningsstrategier som på ett teoretiskt sätt klargör orsaken till det som tidigare varit hypoteser. Somliga resultat åskådliggör inverkan av faktorer som tidigare inte studerats inom forskning på farthållningsstrategier, exempelvis: kurvor, kolhydrattömning, vindpåverkan med mera.
Potentialen för en förbättrad prestation med optimal farthållningsstrategi har också undersökts. En studie i avhandlingen visar att tidsvinsten under ett specifikt skidlopp var 6,5 procent med en anpassad farthållning jämfört med ett jämnt fördelat arbete.
– Sammanlagt visar resultaten att idrottsutövare gagnas av att anpassa effekten med hänsyn till en varierande terräng, omgivande vind, atletens egen fysiologiska och biomekaniska förmåga, banans längd och hinder, menar David Sundström.
Modellerna som presenteras i avhandlingen går att använda för både generella studier inom farthållningsstrategier och för att optimera en individuell prestation. Dessutom kan påverkan på prestationen av olika yttre förhållanden och utövarens karaktäristik utvärderas teoretiskt, utan kostsamma laboratorier och testutrustning.
– Modellerna kan också kopplas till olika typer av sportelektronik för att ge stöd till idrottsutövare. Tänkbara användningsområden inom en snar framtid är att optimera farthållningen för ett lopp eller en träning för att minimera tiden eller maximera träningseffekten, säger David Sundström.
– Det kan dessutom få en positiv psykologisk effekt och göra patienter lugnare om socker ersätter metall som kontrastmedel i kroppen, säger Linda Knutsson, universitetslektor vid Lunds universitet.
En tumörs ämnesomsättning går att undersöka genom att spruta in en liten mängd socker och sedan mäta hur mycket socker som tumören konsumerar. Ju mer socker tumören konsumerar desto mer malign är den.
Kan ersätta metall
Linda Knutsson arbetar tillsammans med ett team från Johns Hopkins University i USA som tagit fram en ny bildteknik för magnetkamera. Samarbetet har lett till att den nya bildtekniken kombineras med att naturligt socker kan ersätta metall i kontrastmedel.
Det finns ingen liknande klinisk forskning på området. Det är första gången någon använder icke-syntetiska kontrastmedel för magnetkameraundersökningar och resultaten är lovande. Upptaget av socker är högre i tumören jämfört med i frisk vävnad enligt en undersökning som Linda Knutsson och Johns Hopkins-teamet gjort i USA på tre personer med hjärntumörer och fyra friska.
Inget för diabetespatienter
Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Tomography i december i fjol. En större studie på patienter påbörjas inom kort i Lund.
– Metallbaserade kontrastmedel kostar mer än sockerbaserade. Så det här kan leda till att sjukvårdskostnaderna går ner, säger Linda Knutsson.
Nackdelen är att sockerbaserat kontrastmedel inte går att använda på diabetespatienter.
För mer information: Linda Knutsson, universitetslektor. Lunds universitet, avdelningen för medicinsk strålningsfysik. 046-17 85 47, 076-785 44 24, linda.knutsson@med.lu.se
Harpest (tularemi) orsakas av bakterien Francisella tularensis (F. tularensis). Den ytterst smittsamma och mångsidiga bakterien kan infektera såväl människor som mer än 200 andra däggdjursarter, men även insekter och amöbor.
Den underart av bakterien som finns över hela norra halvklotet är ytterst sällan dödlig, men kan ge långdragna infektioner. Däremot kan den underart som enbart finns i Nordamerika orsaka hög dödlighet om infektionen inte behandlas. Bakteriens egenskaper gör också att den av vissa anses som möjligt vapen vid biologisk krigsföring.
Det är doktoranden Marie Honn, Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, som i sin avhandling ger insikter i den robusta F. tularensis effektiva försvarsmekanismer och då också kan avslöja bakteriens svagheter.
Förökar sig i makrofagerna
För att etablera en infektion måste harpestbakterien undkomma kroppens försvar mot infektioner. En strategi som F. tularensis utnyttjar är att föröka sig i de immunceller, så kallade makrofager, som i normala fall tar upp och dödar bakterier.
För att överleva i dessa immunceller har harpestbakterien ett bra försvar mot de så kallade reaktiva syreradikaler (ROS), som orsakar en skadlig oxidativ stress som vanligtvis skadar bakterier.
F. tularensis lyckas också överkomma kroppens försök att svälta ut dem på viktiga näringsämnen som exempelvis järn. Denna metall är livsviktig för bakterien, men upptaget måste regleras noga eftersom järn i för stora mängder förstärker den skadliga stresseffekten av ROS.
Järnbalansen avgör
– Vi har upptäckt hur harpestbakterien, genom ett komplext nätverk av överlevnadsmekanismer, hanterar sin järnbalans för att försvara sig mot oxidativ stress, förklarar Marie Honn.
Forskarna vid Umeå universitet har identifierat viktiga skillnader i järnbalansen mellan harpestbakteriens två underarter. Den mindre farliga, vitt spridda, underarten innehåller väsentligt mer järn än den farliga ”nordamerikanska” underarten. Skillnaderna i järninnehåll och kopplingen till oxidativ stress kan vara en ledtråd till varför underarterna orsakar olika allvarliga infektioner.
Anpassar proteinuttrycket
I avhandlingen identifierar Marie Honn också två så kallade transkriptionsfaktorer, som är viktiga för hur F. tularensis skyddar sig mot oxidativ stress. Genom transkriptionsfaktorerna MglA och OxyR kan harpestbakterien känna av vilken miljö den befinner sig i och överleva genom att anpassa och förändra sina proteinuttryck.
– MglA är viktig för F. tularensis tillväxt i syrerika miljöer och skyddar mot skador på dess proteiner. OxyR är involverad i bakteriens skydd mot flera ROS och är nödvändig för full virulens hos bakterien, säger Marie Honn.
Marie Honn är född och uppvuxen i Strömsund och tog sin magisterexamen i molekylärbiologi vid Umeå Universitet. Hon är doktorand i molekylärbiologi på enheten för klinisk bakteriologi vid institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.
Fredagen den 26 februari försvarar Marie Honn, Institutionen för klinisk mikrobiologi, sin avhandling med titeln: Oxidativ stressrespons hos Francisella tularensis (engelsk titel: The oxidative stress response of Francisella tularensis). Opponent: Professor J. Andres Melendez, Colleges of Nanoscale Science and Engineering, University at Albany, NY, USA. Huvudhandledare: Anders Sjöstedt. Disputationen äger rum kl. 09:00 i sal E04, byggnad 6E, Norrlands Universitetssjukhus.
För mer information, kontakta: Marie Honn, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Enheten för klinisk bakteriologi, Umeå universitet Telefon: 090-785 8787
E-post: marie.honn@umu.se
Materialet är unikt eftersom dess yta är kemiskt reaktivt utan att man tillför något eller förbereder ytan på ett särskilt sätt.
Det säger Tommy Haraldsson, docent på avdelningen Mikro- och nanosystem vid KTH, och en av de som lett utvecklingen av ostemerer. Han berättar att materialet är en sorts plast, en så kallad alternerande sampolymer, som gör det genomförbart att hitta lösningar på en rad olika utmaningar.
Mikroskopiska flöden av vätska
En av dessa är möjligheten att addera olika lager på materialets yta för att hantera mikroskopiska flöden av vätskor. Detta utan att använda lim eller på annat sätta behandla materialets yta. En annan möjlighet materialet medger är att enkelt ändra på ytans så kallade vätbarhet och kemi.
– Vi kan också integrera känsliga biomaterial och bioreagenser, och tillverkningskostnaden är reducerad eftersom materialet är så enkelt att jobba med, säger Gaspard Pardon, postdoktor på samma avdelning som Tommy Haraldsson och en av huvudförfattarna i den aktuella studien.
KTH-forskarna fick nyligen en artikel publicerad i februarinumret av den vetenskapliga tidskriften Microsystems and Nanoengineering som ges ut av Nature Publishing group. I artikeln beskriver forskarna att de även upptäckt en ny fysisk förändring i materialet på molekylär nivå som uppstår när det utsätts för UV-ljus.
Biofotonik kan bli användningsområde
Denna egenskap utgör en förutsättning för det som forskarna kallar för photostructuring, det vill säga att använda UV-ljus för att formge materialet. Före denna observation så var den större klassen av polymerer som ostemerer tillhör, det vill säga thiol-ene sampolymerer, att betrakta som olämpligt för just photostructuring.
– Med denna nya förståelse för de underliggande mekanismer och materialegenskaper som finns kan vi även förutse framtida spännande applikationer. Biofotonik är ett sådant område.
– Här används ljus som färdas i kanaler för att känna av när olika biokemiska reaktioner sker. Vi har också börjat testa 3D-printing av vårt nya material, det vill säga tillverka 3D-strukturer som då har materialets speciella ytkemiska egenskaper som gör att materialet kan användas i en rad nya applikationer, säger Gaspard Pardon.
För mer information:Tommy Haraldsson på 08 – 790 77 82 tommyhar@kth.se eller Wouter van der Wijngaart på 08 – 790 66 13 wouter@kth.se.
Forskarna från Chalmers och SP har studerat olika alternativ för att minska utsläppen tillräckligt. Förutom minskad konsumtion av nötkött och mjölkprodukter är effektivare produktion och förbättrad teknik avgörande. I gynnsamma fall skulle utsläppen sammantaget kunna halveras genom olika åtgärder i produktionen.
– Täckning av stallgödselbrunnar, till exempel, skulle nästan kunna eliminera utsläppen från dessa brunnar, säger David Bryngelsson, en av forskarna bakom studien. Och utsläppen från produktion av handelsgödsel kan halveras om fabrikerna använder den senaste tekniken. Men för att driva fram sådan klimatsmart teknik krävs en mycket ambitiösare klimatpolitik för jordbruket än idag.
Minskad köttskonsumtion ett måste
Enligt forskarna är de tekniska möjligheterna sämre för utsläppen från nötdjur, som är en av de största utsläppskällorna. Därför kommer minskad konsumtion av nötkött troligen vara nödvändigt om klimatmålen ska nås.
– Men vi måste inte alls ge upp köttätande helt och hållet, säger Stefan Wirsenius, medförfattare till studien. Fläskkött och framför allt kyckling orsakar ganska låga utsläpp, motsvarande 10 till 30 kilo koldioxid per kilo protein, medan nötköttets utsläpp är hela 200 kilo per kilo protein. Vi kan därför fortsätta att äta kyckling och fläskkött i stor omfattning, förutsatt att vi samtidigt drar ner på nötköttet.
Att ost- och andra mjölkprodukter är ett klimatproblem är en annan slutsats som dras i studien.
Mjölkprodukter stor klimatbov
– Svenskars konsumtion av ost och andra mjölkprodukter är bland den högsta i världen, och orsakar mer än dubbelt så stor klimatpåverkan jämfört med vår griskött- och kycklingkonsumtion, säger Stefan Wirsenius. Om vi ersatte en del av mjölkprodukterna med vegetabiliska alternativ, till exempel havredryck, skulle det bli lättare att nå klimatmålen.
Forskarna har även studerat hur mycket minskat matsvinn kan bidra till minskade utsläpp. Något oväntat visar det sig vara lite:
– Även om det är bra för klimatet att slänga mindre mat så är effekten mycket liten jämfört med vad som krävs för att nå klimatmålen, säger David Bryngelsson. Minskat matsvinn kan inte minska utsläppen med mer än fem till tio procent. Teknikförbättringar och minskad nötkötts- och mjölkkonsumtion är mycket viktigare.
Studien visar att ju högre andel fett som ingår i kosten för normalviktiga och underviktiga personer, desto högre är risken för undernäring senare i livet. Resultaten gäller enbart underviktiga eller normalviktiga personer (BMI under 25). En teori om varför detta inte gäller överviktiga är att ett högt BMI har en sådan stark skyddande effekt mot undernäring.
Lisa Söderström anser att det finns anledning att se över mängden fett i maten samt vilken typ av fettrika livsmedel som medelålders och äldre konsumerar. Det är speciellt livsmedel med ett högt innehåll av mättat- och enkelomättat fett – till exempel helfet ost, smör till bröd, fet grädde, bullar och kakor – som ökar risken för undernäring.
Nattfastan bör vara kortare
– En möjlig förklaring till detta kan vara att näringsinnehållet generellt var lågt i denna kost, men detta kan vi emellertid bara spekulera i eftersom vi inte har studerat detta närmare. Dessa resultat är även aktuella med tanke på de fettrika dieter, exempelvis låg-kolhydrat, hög-fett (LCFH), som har blivit alltmer populär som viktminskningsmetod, men där ännu inga långsiktiga vetenskapliga studier finns som visar på konsekvenserna av dem.
En annan studie som ingår i avhandlingen som tidigare uppmärksammats visar att 65 procent av äldre som skrivs in på sjukhuset i Västerås är undernärda eller ligger i riskzonen för att utveckla undernäring. Personer med undernäring visade sig ha fyra gånger ökad risk för en för tidig död jämfört med personer utan näringsproblem.
Avhandlingen visar även att nattfastan, det vill säga tiden mellan sista målet på kvällen och första morgonen därpå, inte bör överstiga 11 timmar hos äldre. De personer som har en längre nattfasta än 11 timmar har 67 procent ökad risk för undernäring. Äldre individer bör även äta minst fyra gånger om dagen, då de individer som äter tre eller färre gånger om dagen har en tre gånger ökad risk för undernäring.
Screena för undernäring
– Förhoppningsvis kan kunskapen från studien vara ett stöd för vård-och omsorgspersonalen i deras arbete med att minska nattfastan och öka antalet måltider för äldre med risk för undernäring. Första steget är dock att hitta de äldre som har risk för undernäring. Att screena samtliga patienter 65 år och äldre som skrivs in på sjukhus borde därför göras rutinmässigt, säger Lisa Söderström.
Studien som rapporterar om ett högt energiintag från fett i kosten och framtida risk för undernäring i avhandlingen bygger på en undersökning där forskare vid Centrum för klinisk forskning och Karolinska institutet under 10 år följt upp 725 medelålders- och äldre män och kvinnor i Mellansverige.
Dessa individer rapporterade sina kostvanor genom ett så kallat livsmedelsfrekvensformulär år 1997 när medverkade i de populationsbaserade studierna Svenska mammografikohorten (SMC) och Kohorten svenska män (COSM). När dessa personer 10 år senare skrevs in på Västmanlands sjukhus Västerås screenades de för undernäring med instrumentet Mini Nutritional Assessment (MNA).
Studien som undersökt förekomsten av undernäring och sambandet mellan undernäring och nattfasta samt antalet ättillfällen per dag bygger på totalt 1771 äldre individer ≥65 år som screenades för undernäring med MNA.
För mer information kontakta: Lisa Söderström, Centrum för klinisk forskning i Västerås och institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet, tel: 073-702 25 57, e-post: lisa.soderstrom@ltv.se
I studien finns publicerad i tidskriften Nature Communications, visar Uppsalaforskare att en antikropp ger mer exakt information än vanliga radPET cameraioaktiva spårämnen vid PET-avbildning av hjärnan.
– Den stora fördelen med monoklonala antikroppar jämfört med vanliga småmolekylära PET-substanser är deras mycket höga specificitet, att de endast binder till lösliga former av amyloida plack, så kallade protofibriller, som sannolikt är förstadium till Alzheimers sjukdom och orsakar symtomen, säger Lars Lannfelt, professor i geriatrik vid Uppsala universitet och överläkare på Akademiska sjukhuset.
Positronemissionstomografi (PET) som metod för diagnostik av Alzheimers sjukdom har utvecklats snabbt de senaste åren. Vid undersökningen tillförs kroppen ett radioaktivt spårämne, oftast via ett blodkärl. Med PET-kamera kan man därefter studera hur spårämnet tas upp och fördelar sig i kroppens celler eller organ.
Fusionsprotein ökar passagen
Den nya PET-metoden har utvecklats av forskare knutna till PET-centrum vid Uppsala universitet/Akademiska sjukhuset.
Det är första gången man använt en monoklonal antikropp för PET-avbildning av molekyler i hjärnan. Sådana antikroppar används ibland som spårämnen för att diagnostisera framförallt cancertumörer ute i kroppen. I hjärnan är dock upptaget av antikroppar begränsat av blodhjärnbarriären.
För att tränga igenom har forskarna utvecklat ett fusionsprotein som ökar passagen cirka 15 gånger. Likt en trojansk häst förs en antikropp in i hjärnan via en annan antikropp som lurar en receptor på kärlväggen. Studien har gjorts på levande Alzheimermöss.
– Jämfört med traditionella spårämnen som ger mer statistiska/oförändrade signaler när sjukdomen fortskrider, kan man med vår metod följa förloppet mer i detalj. Det är en stor fördel eftersom symtomen vid Alzheimers sjukdom ofta kommer gradvis under 10-20 år. Metoden ger helt andra möjligheter att se sjukdomsutveckling och bedöma effekten av läkemedelsbehandling, säger Stina Syvänen, docent och PET-forskare i gruppen.
PET-metoden på depressioner
Forskarna arbetar för närvarande med en liknande PET-metod för Parkinsons sjukdom. I framtiden räknar man med att även andra sjukdomar i hjärnan ska kunna undersökas med denna teknik, till exempel depression och bipolär sjukdom.
Flera nya läkemedelssubstanser för behandling av Alzheimers sjukdom är i kliniska fas II- och III-prövningar. Utvecklingen försvåras av att det saknas metoder för att mäta deras effekter på molekylär nivå hos patienter.
Den nya monoklonala antikroppen, BAN2401, utvecklad i Uppsala, testas just nu i en stor internationell studie på cirka 800 patienter i Europa, Kanada, Japan och USA. I Sverige är tre universitetssjukhus involverade: Akademiska, Sahlgrenska och Skåne.
ALZHEIMERS SJUKDOM
Närmare 100 000 i Sverige har Alzheimers, den vanligaste demenssjukdomen. I befolkningen över 65 år har närmare fem procent sjukdomen, i befolkningen över 80 år runt var femte person. Vanliga tidiga symtom är försämrat minne, till exempel problem med att hitta på välkända platser. I senare skeden blir den språkliga förmågan allt sämre, det uppstår motoriska störningar, svårigheter att känna igen personer och förstå saker. Till slut blir man sängliggande.
– Det verkar finnas en utvecklingspotential i engelskaundervisningen, säger Eva Olsson doktorand vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet.
Hennes avhandling On the impact of extramural English and CLIL on productive vocabulary, visar att det saknas självklart samband mellan exponering för ett språk och akademiskt ordförråd. Inte heller frekvent användning av engelska på fritiden tycks ha någon avgörande betydelse för utveckling av en akademisk vokabulär.
Har redan bra engelska
En undersökning bland 230 gymnasieelever visade att elever som valt att studera på ett språk- och ämnesintegrerat program, ett så kallat CLIL-program (content and language integrated learning), med engelska som undervisningsspråk, använde engelska akademiska ord i större omfattning redan när de började gymnasiet jämfört med elever som valt program med svenska som undervisningsspråk.
– CLIL-program tycks attrahera elever som redan har förhållandevis goda kunskaper i engelska när de börjar utbildningen, vilket man förstås måste ta hänsyn till när man undersöker effekterna av den typen av undervisning, säger Eva Olsson.
Det visade sig dessutom att CLIL-eleverna använde engelska på sin fritid betydligt oftare och under längre tid än elever som valt program med undervisning på svenska.
– Engelskan tycks ha en viktigare och större roll i CLIL-elevernas liv, inte bara i skolan utan också på fritiden, säger Eva Olsson.
Två timmar mer engelska per dag
De eleverna använde engelska ungefär två timmar mer per dag på sin fritid än de övriga eleverna, vilket i ett längre perspektiv innebär att skillnaden i exponering är mycket stor. Även betydelsen av fritidsengelska bör därför vägas in när CLIL utvärderas.
I studien jämfördes andelen allmänakademiska ord i fyra olika skrivuppgifter om natur- och samhällsvetenskapliga ämnen som eleverna skrev under de tre gymnasieåren. Allmänakademiska ord, såsom further (vidare), require (kräva) och vital (livsviktig), är inte ämnesspecifika utan förekommer i de flesta discipliner.
CLIL-eleverna använde en större andel sådana ord i samtliga skrivuppgifter, men deras användning av akademiska ord ökade alltså inte mer än bland övriga elever när hänsyn tas till skillnader i ingångsvärden.
I avhandlingen undersöktes också hur användning av engelska på fritiden inverkar på elevers förmåga att skriva olika typer av texter på engelska. En undersökning bland högstadieelever visade att de elever som ofta använde engelska på sin fritid hade ett mer varierat och nyanserat språkbruk när de skrev texter med vardagligt språk. De kunde även anpassa sitt språkbruk i sammanhang där mer formellt språk kunde förväntas.
Strukturerad akademisk språkutveckling
Elevers användning av engelska på fritiden tycks alltså ha en större positiv inverkan på deras förmåga att skriva på engelska på lägre kunskapsnivåer än på högre, där ett mer akademiskt språkbruk behövs.
– Avhandlingens resultat visar att elevers akademiska språk inte utvecklas per automatik bara för att eleverna exponeras för språket. Eftersom svenska elever generellt har goda kunskaper i engelska, exempelvis i europeisk jämförelse, är det rimligt att skolan erbjuder strukturerad stöttning i just akademisk språkutveckling i engelska eftersom det är ett språk som används i allt större omfattning i högre studier och i yrkeslivet, där språkkunskaper utöver det vardagliga språket behövs., säger Eva Olsson.
Redan nu uppmärksammas det akademiska språket i skolans styrdokument och Eva Olssons förhoppning är att avhandlingens resultat beaktas när skolans undervisning planeras oavsett vilket ämne eller språk undervisningen sker på.
– Inget ämne undervisas utan språk och det är med hjälp av språket ämnet förstås, säger Eva Olsson.
Avhandling: Eva Olsson lägger fram sin avhandling On the impact of extramural English and CLIL on productive vocabulary vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet, fredagen den 26 februari klockan 13.00 i Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborgs universitet. Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Expressionismen lanserades omkring 1910 som en reaktion på den impressionistiska och naturalistiska bildkonsten, som hade varit rådande i decennier. Där impressionisterna försökte beskriva världen så verklighetstroget som möjligt, jobbade expressionisterna mer med intensitet, abstraktion och stilisering.
– Nu skulle konstnären i stället arbeta med expressiva uttryck för att fånga tingens kärna. Konsten skulle inte längre vara som ett fotografi utan snarare dokumentera ett aktivt förhållningssätt till omvärlden, säger Gunilla Hermansson, docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Först ut var Lagerkvist
Det var inom bildkonsten som expressionismen slog igenom först – i Frankrike, Tyskland och flera andra länder i Europa, däribland de skandinaviska. Men författare och kritiker plockade upp den nya inriktningen och tyckte att litteraturen skulle arbeta på samma sätt. I Norden var Pär Lagerkvist först ut. Efter en resa till Paris skrev han år 1913 manifestet Ordkonst och Bildkonst.
– Där säger han att framöver måste litteraturen, framförallt prosalitteraturen, arbeta på nya sätt, precis som den nya bildkonsten. Pär Lagerkvist pekar på den expressionistiska och kubistiska bildkonsten och lanserar det som ett program för ny litteratur. Han gör upp med de tjocka, realistiska romanerna, psykologiskt djupborrande och med långa miljöbeskrivningar. Han anser att det har blivit dekadent, nu behövs en ny, sträng och manlig konst!
Inom lyriken och dramatiken lämnade expressionismen starka avtryck, men vad den egentligen satte för spår inom prosan i Norden har hittills varit outforskad mark. Det har ansetts att prosa och expressionism inte hör ihop, eftersom prosans form inte fungerar tillsammans med expressionismens intensiva känsloutbrott och extrema abstraktion.
Gunilla Hermanssons nya bok Modernisternas prosa & expressionismen visar att prosan verkligen tog intryck av expressionismen. Hon går igenom sju författare som var med och lanserade begreppet i Norden, och undersöker om deras egna verk färgades av det nya.
Markerade avstånd mot våldet
– De författare som var intresserade av expressionismen och skrev om den i offentligheten tog in vissa impulser av den i sitt eget skrivande. Språket från programmen och artiklarna flyter in i romanerna och novellerna, även om de rörde sig i en mer allmänmodernistisk riktning.
– Ofta är kubismen lika central när den moderna bildkonsten tas som förebild. Men en författare som höll fast i begreppet expressionism väldigt länge var Elmer Diktonius i Finland. För honom var det kvintessensen av vad konst är.
Föreställningarna om expressionismen, liksom om de andra avantgarderörelserna i Europa, präglades av brutalitet, maskulinitet, våld, krig och viljan att rasera gamla institutioner. När de nordiska författarna plockade upp den nya estetiken ville de å ena sidan använda samma brutala språk, å andra sidan markera ett visst avstånd mot våldet.
Ett exempel är den danske författaren Tom Kristensens roman Livets arabesk, som utspelar sig under en kommunistisk revolution i Danmark. Huvudpersonen är en rik kirurg, som också är konstsamlare.
Utopiska och andliga dimensioner
– Han samlar på avantgardistisk konst, egentligen som ett uttryck över leda i tillvaron snarare än en begeistring över konstens potential. Det visar sig att han har gjort experiment på sina patienter inspirerade av den här konsten. På så sätt kopplas konstens brutalitet till verklig brutalitet. Romanen är ett tydligt exempel på när de här författarna både använder den nya konsten och distanserar sig från den, för att visa på det fatala i den.
Utöver det våldsamma, har Gunilla Hermansson kunnat se en annan linje i den nordiska, expressionistiska prosan, en linje med tydliga utopiska och andliga dimensioner: längtan efter en ny människa, ett nytt samhälle, drömmen om frälsning – ett tidigare underskattat spår i nordisk expressionism.
Där bevisas att kombinationen prosa och expressionism faktiskt fungerar, tycker Gunilla Hermansson.
– Jag menar att om vi kombinerar de här olika linjerna och även tittar på den utopiska biten, då lämpar sig prosan utmärkt för att både ta in avantgardistiska tekniker och bearbeta den återkommande frälsningsdrömmen på olika sätt.
Boken Modernisternas prosa & expressionismen utgår ifrån sju nordiska författarskap: Anna Lenah Elgström, Pär Lagerkvist, Emil Bønnelycke, Tom Kristensen, Hagar Olsson, Elmer Diktonius och Sigurd Hoel.
För mer information kontakta: Gunilla Hermansson: telefon 0732-20 66 60, 031-786 45 58, e-post gunilla.hermansson@lir.gu.se
För recensionsex: Kontakta Makadam förlag, 08-645 10 52 eller info@makadambok.se
Resultaten har publicerats i den medicinska tidskriften The Lancet. Studien omfattar 2507 patienter som opererats vid tolv kliniker i Sverige som har följts i tre år, och har genomförts av det nationella kvalitetsregistret för obesitaskirurgi, SOReg (Scandinavian Obesity Surgery Registry).
Patienterna har slumpmässigt behandlats antingen med att man förslutit de två öppningar i tarmens upphängning som uppstår då man konstruerar en gastric bypass eller att öppningarna, på konventionellt sätt, lämnas utan förslutning.
Gruppen som behandlades på det nya sättet med förslutningar av dessa öppningar fick en markant minskad frekvens av tarmvred jämfört med gruppen som opererades på konventionellt sätt.
Studien är viktig av två skäl. För det första för de medicinska resultaten, de visar att man ska försluta de öppningar i tarmens upphängning som uppstår då man gör en gastric bypass. Det är i dessa öppningar som tarmen kan klämmas fast och ett tarmvred uppstå. Detta har tidigare varit obevisat och omstritt. För det andra är studien viktig metodologiskt.
Stor studie på kort tid
– Vi har, vad vi vet först i världen, visat att man på ganska kort tid kan genomföra en stor kirurgisk studie med tusentals patienter, få mycket säkra svar på sina frågor och detta till en mycket ringa extra resursinsats. Skälet är att studien genomförts som en så kallad registerbaserad randomiserad kontrollerad studie.
– Hela studien har administrerats av ett nationellt kvalitetsregister där patienter som ingår i studien inte har inneburit några extra arbetsinsatser eller kostnader jämfört med alla andra patienter som opererats för fetma, berättar docent Ingmar Näslund, överläkare, kirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset i Örebro, huvudansvarig för studien.
– I hela världen opereras hundratusentals patienter årligen, varav över hälften med gastric bypass. Det betyder att en mycket stor grupp patienter kommer att få glädje av denna nya kunskap, säger Erik Stenberg som är doktorand vid Örebro Universitet och läkare vid kirurgiska klinikerna i Örebro och Lindesberg och som senare i år ska doktorera bland annat med denna studie i sin avhandling.
Läs sammanfattning av artikel: Closure of mesenteric defects in laparoscopic gastric bypass: a multicentre, randomised, parallel, open-label trial
För mer information kontakta: Docent Ingmar Näslund. Överläkare kirurgiska kliniken. Universitetssjukhuset Örebro Tel: 019 – 602 19 58. Mobil: 072 – 22 68 300. Mail: ingmar.naslund@regionorebrolan.se
De bekämpningsmedel som analyserats i studien förbjöds i flertalet industrialiserade länder för 20-30 år sedan. Gifterna anrikas i näringskedjan och blir kvar i kroppen under lång tid, speciellt i fettvävnaden. Därför går det fortfarande att mäta halter av de klorerade ämnena i de flesta svenskar, liksom i människor över nästan hela världen. Det mest kända av dessa ämnen är DDT.
En forskargrupp vid Uppsala universitet har tidigare påvisat samband mellan denna typ av långlivade miljögifter och diabetes, åderförkalkning och stroke. Dessa forskare har nu studerat om dessa miljögifter är associerade med framtida kognitiv störning, något som ses vid till exempel Alzheimers sjukdom.
Den så kallade PIVUS-studien omfattar cirka 1000 70-åriga män och kvinnor i Uppsala som har studerats under lång tid. Forskarna mätte halterna i blodet av tre olika klorerade långlivade bekämpningsmedel (så kallade OCPs; p,p_DDE, en nedbrytningsprodukt av DDT samt transnonaklor och hexaklorbensen) vid starten av studien och följde sedan vilka individer som under en tioårsperiod fick diagnoser som innefattar kognitiv störning.
Tre gånger högre risk för kognitiv störning
Resultatet av studien visar att individer med höga nivåer av dessa tre OCPs hade tre gånger så hög risk att få en diagnos innefattande kognitiv störning som de med låga nivåer vid studiestart. Dessa resultat var oberoende av faktorer som kön, rökning, diabetes, motionsvanor, alkoholintag, högt blodtryck och viktförändringar.
– Även om denna typ av bekämpningsmedel är kända för att påverka hjärnfunktionen i laboratorieexperiment, är det intressant att se detta samband då nivåerna i blodet idag är ganska låga i befolkningen. Men individerna i PIVUS-studien är den första generation som har exponerats för dessa ämnen under större delen av sitt liv. Så, vi ser en koppling mellan lågdos, men kronisk, exponering för vissa långlivade bekämpningsmedel och framtida negativ påverkan på hjärnan hos människor, säger Lars Lind, professor i medicin vid Uppsala universitet.
Studien har gjorts i samarbete med professor Duk-Hee Lee, Kyungpook National University, Korea; professor Bert van Bavel och Samira Salihovic, PhD, Örebro Universitet; professor David Jacobs, University of Minnesota, USA och Monica Lind, docent i miljömedicin på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Akademiska sjukhuset.
Diklordifenyltrikloretan (DDT) är ett insektsgift som introducerades 1942. DDT används i tropiska områden som har problem med insektsburen malaria och tyfus. Det sprejas då främst inomhus, för att undvika spridning i naturen; medlet är lågt toxiskt för människor. Tidigare användes DDT i stor skala på åkrar, men sådan användning är i de flesta länder förbjuden sedan 1970-talet. Källa: wikipedait
Fynden som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Molecular Biology and Evolution, har gett forskarna en större föståelse för vad problemet med de tysta mutationerna var och hur bakterierna kunde kompensera för detta.
Under lång tid har man trott att synonyma mutationer är ”tysta”, det vill säga har ingen effekt – varken positiv eller negativ – på genprodukten (proteinet) och på organismens tillväxt och överlevnad. Under senare år har dock flera studier visat att dessa mutationer ändå ofta orsakar problem för organismen, trots att de inte förändrar proteinets sekvens.
– En viktig fråga för evolutionsbiologer och genetiker är därför varför dessa mutationer har en negativ effekt. Vår studie visar hur effektivt och på hur många sätt en bakterie kan kompensera för negativa effekter av sådana mutationer genom att nya mutationer uppstår, säger Dan I. Andersson, huvudansvarig för studien.
Synonyma med kostsamma mutationer
I den aktuella studien har forskare tittat närmare på fyra synonyma men kostsamma mutationer i genen för ett ribosomalt protein och kunnat konstatera att det huvudsakliga problemet med dessa mutationer var att de orsakade minskad produktion av proteinet.
Cellerna kom in i en ond cirkel där låga proteinnivåer resulterade i defekta ribosomer som i sin tur orsakade problem i proteinsyntesen. Genom att låta dessa sjuka bakterier växa i många generationer kunde man också se att evolutionen löste problemet med de synonyma mutationerna genom uppkomst av kompenserande mutationer som återställde nivån av det ribosomala proteinet till normala nivåer.
På så vis kunde forskarna få en större förståelse för vad problemet med de tysta mutationerna var och hur bakterierna kunde kompensera för detta.
Tysta mutationer i fler gener?
– Antagligen kan man hitta liknande effekter av ”tysta” mutationer i många andra gener och organismer, speciellt i de gener som kodar för proteiner som är delaktiga i cellens centrala informationsflöde, säger Anna Knöppel, doktorand vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet.
Studien har finansierats av Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelser.
Referens: Anna Knöppel, Joakim Näsvall and Dan I. Andersson et al (2016) Compensating the costs of synonymous mutations. MBE. DOI: 10.1093/molbev/msw028
För mer information, kontakta professor Dan I. Andersson, tel: 018-471 4175, 070-1679077, e-post: Dan.Andersson@imbim.uu.se
– Jag tror att avhandlingen kan fördjupa debatten och att den i ett vidare perspektiv kan stimulera diskussioner om hur man förhåller sig till historiska orättvisor, säger hon.
Till sommaren ska de sista ansökningarna från personer som vanvårdats på barnhem eller i fosterhem vara behandlade av Ersättningsnämnden som haft till uppgift att pröva de ansökningar om ekonomisk ersättning enligt en särskild lag som trädde i kraft 2013.
– Jag har riktat in mig på att studera gränsdragningar och gråzoner och visar att det inte är självklart att ge ekonomisk ersättning. Det är heller inte oproblematiskt att säga att något tillhör historien, säger Malin Arvidsson som undviker att använda uttryck som ”en mörk del av vår historia” eftersom det inte går att exakt säga när historien slutar och samtiden tar vid.
Gränsdragningen ett dilemma
Malin Arvidsson har i sin avhandling studerat och jämfört denna lagstiftningsprocess med en tidigare ersättningslag, den som kom till för att kompensera människor som tvångssteriliserats. Hon har funnit både likheter och skillnader.
– I båda fallen var gränsdragningen ett dilemma, både i tid men också vilka människor som skulle kunna komma ifråga för ekonomisk kompensation.
Lagen om ersättning till tvångssteriliserade omfattade åren 1935 till 1975, den period då de gamla steriliseringslagarna gällde, medan lagen om ersättning till barn som vanvårdats rör tiden 1920 till 1980. Avgränsningen i tid förenar lagarna medan grunden för ersättning skiljer sig åt.
– I Steriliseringsutredningen från slutet av 1990-talet lade man vikt vid att påminna om det historiska sammanhanget medan Barnkonventionen låg till grund för dokumentation av vanvård. Både Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen hade därmed en tydlig normativ hållning hämtad från vår samtid, säger Malin Arvidsson.
Hälften har fått avslag
En likhet är att båda lagarna är av typen ”ex gratia” – av nåd. Staten tar på sig ansvaret att symboliskt kompensera människor som farit illa utan att skulden hos någon motpart prövas.
Malin Arvidsson konstaterar att den typen av lag bygger på politisk vilja och inte ger en stark position för dem som berörs av lagen, de sökande. Den nya möjligheten till ersättning kringgärdades i båda fallen av en rad kriterier. Vanvården skulle till exempel enligt formuleringen vara av ”allvarlig art”.
– Den gränssättningen orsakade mycket diskussion. När den politiska kompromissen nåddes var kriterierna inte helt klara. Men detaljerna i lagens utformning har kommit att spela väldigt stor roll, säger hon. Över hälften av de sökande har fått avslag på sin ansökan.
Journalistiska avslöjande bakom lagarna
En sak som förenar det två lagstiftningarna är på vilket sätt det hamnade på politikernas agenda. I båda fallen handlade det om journalistiska avslöjanden.
– Att be om ursäkt eller ge ersättning kan verka som politikerna agerar spontant, ett självklart svar när missförhållanden uppdagas. Men i själva verket hade berättelserna och de drabbades anspråk på upprättelse funnits där länge.
Malin Arvidsson tar upp två fall från förfluten tid i sin avhandling. Det finns fler som skulle kunna vara aktuella för en liknande process. De finska krigsbarnen är ett exempel.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
