I sitt avhandlingsarbete har Iolanda Santos Tavares Silva vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, studerat delaktighet hos personer med utländsk bakgrund och funktionsnedsättning.
Forskningen har fokuserat på personer med funktionsnedsättning efter polio och avhandlingen baseras på 12 intervjuer med män och kvinnor som immigrerat till Sverige från östra Afrika, samt statistiska analyser av data från 89 personer ur en svensk poliodatabas.
Avhandlingen visar att personer med sena effekter efter polio, och som också har en utländsk bakgrund, för en ständig kamp för att kunna leva och göra som andra och att de inte känner att de har tillgång till dagliga aktiviteter i den utsträckning som de önskar.
– Det påverkar personernas känsla av delaktighet i vardagen. Tillgången till aktiviteter påverkas både av personernas funktionsförmåga och av de resurser de har tillgång till, säger Iolanda Santos Tavares Silva, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Skillnad mellan män och kvinnor
I en av studierna syntes en stor skillnad mellan män och kvinnor.
– Kvinnorna gav uttryck för en större hopplöshet och trodde inte på en framtid med familj och barn, säger Iolanda Santos Tavares Silva.
Resultaten visar också att känslan av delaktighet handlar om flera olika saker – allt från att ha kapacitet att utföra dagliga sysslor till att kunna vinna tillit och förtroende vid möten med andra i samhället.
Möjligheten att kunna leva som andra visade sig vara central för de intervjuade personernas känsla av delaktighet. De använde sig av olika strategier för att finna balans mellan fysisk kapacitet, aktiviteter som de vill och behöver göra, egna och andras uppfattningar, normer samt andras värderingar om personer som är födda utomlands och om personer med funktionsnedsättningar.
Ökat tryck utan förutsättningar i vardagen
– För att hantera sociokulturella normer, värderingar och attityder från andra människor kan det därför vara så att personer med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund känner ett ökat tryck när de saknar förutsättningar i vardagen; att kunna arbeta, transportera sig, kommunicera på svenska och ha tillgång till en ”karta” över det svenska samhället, säger Iolanda Santos Tavares Silva.
Hon menar att det är viktigt att komma ihåg att bemötande i vardagen ger avtryck och anser att det finns ett behov av att uppmärksamma villkor för delaktighet både på individnivå och på en social och politisk nivå.
– Vardagliga möten och aktiviteter tillsammans med andra personer har en avgörande roll för människors känsla av delaktighet. De strukturer som reglerar tillgång till olika samhällsresurser för personer med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund bör ses över för en ökad jämlikhet, säger Iolanda Santos Tavares Silva.
Mer information:
Iolanda Santos Tavares Silva, leg. arbetsterapeut och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-786 5735, 0737-04 61 52 Iolanda.tavares-silva@neuro.gu.se
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demensformen. Den orsakar ett stort lidande för både patienter och anhöriga och sjukdomen kostar samhället mer än hela hjärt- och kärlsjukvården och cancervården tillsammans.
En viktig orsak till varför det hittills inte finns några läkemedel mot Alzheimers är att hjärnskadorna börjar långt innan en demensdiagnos sätts. Det innebär att patienter som deltar i kliniska Alzheimersstudier ofta har irreversibla skador som inte går att bromsa.
Biomarkörer som tidigt kan avgöra vilka som kommer att insjukna och vilka som inte kommer att göra det behövs för att öka chansen att finna framgångsrika läkemedel mot Alzheimers sjukdom.
Ett annat viktigt område för biomarkörer vid Alzheimers sjukdom är att kunna påvisa effekten av ett läkemedel i en klinisk prövning. Detta är särskilt viktigt vid denna sjukdom då den fortskrider långsamt, och utan biomarkörer skulle en klinisk prövning kunna ta tio år eller mer.
Studerat nästan 17 000 patienter
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i en stor studie gått igenom cirka 5 000 vetenskapliga artiklar och inkluderat 231 artiklar som avhandlar 15 biomarkörer för Alzheimers sjukdom i blod och cerebrospinalvätska. Totalt inkluderar denna studie 16 699 patienter med Alzheimers sjukdom och 13018 kontrollpersoner.
– Vi har kunnat visa att T-tau, P-tau, Aβ42 och NFL i cerebrospinalvätskan är mycket bra biomarkörer för att skilja patienter med Alzheimers sjukdom och kontroller åt medan NSE, VLP-1, HFABP och YKL-40 är måttligt bra, säger Bob Olsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
– Vi kan även visa att T-tau, P-tau, Aβ42 i cerebrospinalvätska är bra på att skilja ut de patienter med lättare kognitiv störning som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom mot de som inte förvärras kognitivt.
Databas som sprider kunskap
Parallellt med studien har forskarna utvecklat en online-databas tillsammans med Alzforum, en intresseorganisation som fungerar som en plattform för att sprida kunskap och de senaste forskningsresultaten kring Alzheimers sjukdom.
Den nya databasen AlzBiomarker samlar data om biomarkörer vid Alzheimers och andra demensformer. Där finns även andra data om studierna, grafiska verktyg för att på bästa sätt kunna visualisera de biomarkörer som man är intresserad av, samt en lista över de biomarkörer som fungerar bäst för Alzheimers sjukdom. Databasen uppdateras kontinuerligt varför listan kan ändras över tid, i takt med nya vetenskapliga framsteg.
– Databasen samlar flera decenniers forskning om biomarkörer vid Alzheimers sjukdom. Den kommer att vara en ovärderlig hjälp för alla som forskar om Alzheimers och öka chansen att finna framgångsrika läkemedel, säger Bob Olsson.
Mer information:
Bob Olsson, docent vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
031-343 2372, 0702-22 72 38, bob.olsson@neuro.gu.se
Henrik Zetterberg, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
031-343 0142, 0768-67 26 47, henrik.zetterberg@gu.se
Styrelsen i aktiebolag ansvarar för organisationen och förvaltningen av bolagets hela verksamhet. Behörigheten är mycket vidsträckt. Samtidigt har ägarna i många bolag bristfällig insyn i och inflytande över verksamheten och vad styrelseledamöterna gör. Det kan leda till att styrelseledamöterna skor sig på bolagets bekostnad.
– Den särskilt förtroendefulla ställning som styrelseledamöterna har ställer mycket höga krav på lojalitet. De senaste årens företagsskandaler visar tydligt att det inte står klart för var och en var gränserna går för ett lojalt beteende och att okunskapen om rättsläget är stor såväl bland styrelseledamöter som bland praktiskt verksamma jurister. En lojal styrelse är en förutsättning för att finansiärer ska våga investera i företagen, säger Jessica Östberg, Juridiska institutionen vid Stockholms universitet.
Strängare regler internationellt
I sin avhandling härleder hon ett antal särskilda lojalitetsförpliktelser ur den allmänna lojalitetsprincipen, däribland en skyldighet att undvika och informera om intressekonflikter, ett förbud att otillbörligen motta eller utnyttja förmåner eller andra fördelar i anledning av uppdraget, ett konkurrensförbud, en upplysningsplikt, en tystnadsplikt och ett förbud att utnyttja affärsmöjligheter som tillkommer företaget. Vidare berör hon kort de civil- och straffrättsliga sanktioner som kan aktualiseras vid ett brott mot lojalitetsplikten. I flera fall illustreras problemställningarna med praktiska typfall och exempel.
Jessica Östberg hämtar till viss del inspiration från rättsläget internationellt. I de amerikanska delstaterna råder en mycket sträng syn på lojalitetsplikten och motsvarande gäller i huvudsak även i tysk rätt. I engelsk rätt är lojalitetsplikten om möjligt ännu strängare och där har nyligen flera lagbestämmelser som rör lojalitetsplikten införts. Även i grannländerna Norge och Danmark finns vissa delar av lojalitetsplikten lagreglerade.
Även om samtliga lojalitetsförpliktelser gäller även utan lagreglering, föreslår Jessica Östberg i sin avhandling att också Sverige inför bestämmelser om såväl den allmänna som vissa av de särskilda lojalitetsförpliktelserna för att klargöra rättsläget och öka förutsebarheten. Hon redogör också för vad en sådan lagreglering i huvudsak bör innehålla.
”Bristen på reglering ökar risken för att bolag skadas”
– Bristen på tydlig reglering ökar risken för att bolagen drabbas av skada. Man ska också komma ihåg att det kan vara ett brott mot lojalitetsplikten även om det saknas illojal avsikt och att rättsvillfarelse, det vill säga bristande kännedom om reglerna, inte är någon ursäkt. Ett otydligt rättsläge kan därför drabba inte bara bolagen, utan även enskilda styrelseledamöter negativt. Därför ligger det även i ledamöternas eget intresse att rättsläget klargörs. En otydlig lojalitetsplikt kan dessutom medföra att en negativ företagskultur sprids längre ner i företagsleden, säger Jessica Östberg, Juridiska institutionen, Stockholms universitet.
Avhandlingen: ”Styrelseledamöters lojalitetsplikt – Särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter”.
Mer information:
Jessica Östberg, Juridiska institutionen, Stockholms universitet., telefon: 070-211 11 29, e-post: jessica.ostberg@juridicum.su.se
Jennie Sivenbring vid Göteborgs universitet har undersökt hur 28 elever från tre skolor i årskurs 9 talar om bedömningars betydelse och hur de inverkar på deras vardag. Hon är förvånad över resultatet.
– Jag trodde att de ständiga bedömningarna skulle ha stor betydelse för ungdomarna, men att det vid den här tidpunkten inverkar på i princip allt de gör och tänker om skolan förvånade mig faktiskt, säger Jennie Sivenbring.
När språket i bedömningskriterierna är för komplicerat använder sig eleverna av de resurser de har. De uppför sig, anpassar sig och försöker framstå som goda elever. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Bedömning och betygssättning ökar
För att säkra kunskapsutveckling och höja svenska elevers resultat i internationella jämförelser har bedömningar, betygssättning och tester ökat successivt under det senaste decenniet. Den bärande utbildningspolitiska idén är att mätbara resultat ska mana till motivation genom konkurrens.
– Kunskap om hur elever förstår och hanterar bedömning i skolan är av betydelse för att göra den begriplig och effektiv. Elevers perspektiv på detta har rönt anmärkningsvärt lite intresse i forskningssammanhang, säger avhandlingens författare Jennie Sivenbring.
Eleverna tar bedömningarna på mycket stort allvar eftersom betygen har stor betydelse för deras framtidsutsikter, en insikt som kommer sent för många elever. Dessutom är gymnasievalet i regel det första viktiga val de gör, och detta val är villkorat av betyg.
Språket alltför byråkratiskt
Många ungdomar upplever att det är ett stort ansvar som placeras i deras egna händer. De talar om en vilja att förstå vad lärarna kommunicerar men uttrycker samtidigt att det språk som används vad gäller mål, kunskapskrav och bedömningar är alltför byråkratiskt och tekniskt för att kunna ge ledning till vad de behöver göra.
– När ungdomarna på grund av otillgängliga kunskapsmål inte förstår vad som förväntas av dem i skolvardagen använder de sig av andra resurser. De uppför sig, är trevliga, anpassar sig och försöker framstå som goda elever, säger Jennie Sivenbring.
Bedömningarna blir istället ett incitament för eleverna att ”spela sina kort rätt”. De är själva medvetna om att det finns fördelar med att spela ett klassrumsspel där de anpassar sig och arbetar med relationer till sina lärare för att vinna fördelar. Att vara en disciplinerad och välartad elev i klassrummet kan vara som en investering för att få bättre betyg i utbyte. Eleverna säger att de kalkylerar var och när det är värdefullt och motiverat att investera.
– Det är dock viktigt att poängtera att bedömningar har god potential att fungera för kunskapsutveckling och motivation, men då behöver läraren utgå från hur eleverna talar om det. En förutsättning är att eleverna får insikter i vad de förväntas uppnå, hur de kan arbeta för att uppnå målet och hur detta hanteras i den pedagogiska praktiken. Detta är något som ungdomarna efterfrågar, säger Jennie Sivenbring.
För mer information: Jennie Sivenbring, telefon: 0705-423244 e-post: jennie.sivenbring@gu.se
Plats: Sal BE 036, Pedagogen hus B, entréplanplan, Läroverksgatan 15, Göteborg
Ny forskning visar att handledsfrakturer med en splittring av skelettet på handflatesidan av handleden havererar, det vill säga felläker, i 96 procent av fallen om de gipsas utan att först opereras. Men en tredjedel av dessa handledsfrakturer havererar dessutom först efter den rutinmässiga röntgenkontroll som vanligtvis sker efter 1-2 veckor. Det innebär att problem med felläkning upptäcks först senare när patienten återkommer med besvär.
– Om operation tillgrips redan vid akuttillfället kan både onödig gipstid och förekomsten av sena haverier för den här frakturtypen elimineras, säger Mats Wadsten, som överläkare på ortopedkliniken i Sundsvall och författare av doktorsavhandlingen.
– Ett förbättrat initialt omhändertagande av handledsfrakturer skulle inte bara gynna den enskilde individen utan också vara fördelaktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Röntgenbild på handledsfraktur (Foto: Mats Wadsten)
Handledsfraktur är den vanligaste frakturen
Handledsfraktur, även kallad distal radiusfraktur (DRF), är den vanligaste frakturen och varje år drabbas över 20 000 personer i Sverige. Flera studier har visat ett samband mellan anatomisk felställning, som sker vid en felläkning, och försämrad funktion efter handledsfraktur. Dessutom kan en felläkning också vara smärtsam.
En av svårigheterna med handledsfrakturer är att korrekt bedöma stabiliteten vid den första undersökningen. Många frakturer har förlorat sitt anatomiska läge vid uppföljningen, trots ett bra initialt frakturläge eller ett framgångsrikt stabiliserade tillrättaläggande av brottet vid gipsningen.
– Vi gjorde kliniska uppföljningar ett år efter skadan och såg att de patienter som drabbats av ett sent haveri, efter den rutinmässiga röntgenundersökningen, hade sämre rörlighet och styrka än personer vars frakturer läkt i ett bra läge, förklarar Mats Wadsten.
Tillförlitligt klassifikationssystem
I sin forskning utvärderade Mats Wadsten tillförlitligheten och reproducerbarheten hos ett nytt klassifikationssystem för bedömning av handledsfraktur. Det nya klassifikationssystemet är det första att inkludera splittring av skelettet på handflatesidan av handleden, så kallad volar splittring, som en separat parameter. Klassificeringen visade sig ha hög tillförlitlighet för att förutsäga det röntgenmässiga slutresultatet. I avhandlingen ingick en studien där 332 patienter med handledsfraktur utvärderades två gånger med 1 års mellanrum, samt en studie som undersökte läkning av 428 handledsfrakturer.
Fotnot: Mars Wadsten är från Stockholm. Förutom sina doktorandstudier arbetar Mats på ortopedkliniken i Sundsvall och är sedan 2001 ansvarig överläkare för den handkirurgiska verksamheten. Mellan 2011 och 2015 arbetade Mats också deltid på handkirurgiska kliniken på Universitetssjukhuset i Umeå.
Mer information:
Mats Wadsten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet
Telefon: 070-373 0113
E-post: mats.wadsten@gmail.com
De ekonomiska förlusterna från stora naturkatastrofer som skogsbränder, jordbävningar, orkaner och översvämningar har ökat kraftigt de senaste åren. Det är bakgrunden till EU-projektet IMPROVER, Improved risk evaluation and implementation of resilience concepts to critical infrastructure. Det leds av SP och ett tiotal institut och organisationer från hela Europa medverkar. Projektet mål är att ta fram ny kunskap och strategier som förbättrar samhällets resiliens, motståndskraft, mot katastrofer.
– Med kritisk infrastruktur menar vi tjänster som rör energi, vatten och transport och som är viktiga för hälsa, säkerhet och välbefinnande hos människor, säger David Lange.
I projektet studerar forskarna sådan infrastruktur på en rad områden, bland annat Oslos hamn, dricksvattenförsörjning i Portugal och A4-motorvägen mellan Paris och Strasbourg.
Det är viktigt för forskarna att få kunskap om vad allmänheten har för förväntningar på infrastrukturen under och efter katastrofer. En enkät är ett av verktygen för detta.
– Vi är tacksamma för alla svar vi får in. Enkäten är helt anonym, säger David Lange.
Mer information:
David Lange, forskare SP, tel 010-516 58 61, david.lange@sp.se
Att vårtecken kommer tidigare till följd av den globala uppvärmningen är kanske inget som förvånar. En av klimatförändringens tydligaste effekter är att tidpunkten för vårtecken och annat i naturens kalender förändrats.
Många av oss känner nästan instinktivt när vårvärmen kommer att det är dags att börja spana efter vårtecken och vi blir inte förvånade om tussilagon dyker upp flera veckor tidigare en varm vårvinter jämfört med en kall.
– Vi är mycket tacksamma för alla frivilliga som spanar efter vårtecken och rapporterar in dessa till oss. Tack vare dessa data kan vi analysera skillnader mellan olika arter, säger Kjell Bolmgren vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Naturens kalender. Vi har till exempel fått lite oväntade resultat för höstfaserna, som vi måste forska vidare om.
Under förra året skickades över 16 000 observationer av vårtecken och annat in till Naturens kalender. Mer än hälften kom från så kallade fenologiväktare, det vill säga frivilliga som ställt upp på att göra sina observationer enligt en gemensam instruktion.
Stolt tradition
Fenologiväktarna ansluter till en stolt tradition i Sverige och nu bidrar de till uppföljningen av Sveriges miljömål på Miljömålsportalen. På slutet av 1800-talet organiserades ett landsomfattande nätverk av observatörer, som dokumenterade allt från vårtecken till hösttecken i både jordbruket och naturen.
– Eftersom vi gör på samma sätt idag kan vi jämföra våra observationer med de som gjordes för hundra år sedan, fortsätter Kjell Bolmgren, och det är de jämförelserna vi använder till uppföljningen av de svenska miljömålen.
Att naturens kalender förändras påverkar både oss människor och samspelet i naturen. Pollenallergiker drabbas tidigare på säsongen och honungsbina får en kortare vintervila. När äppelblomningen kommer igång tidigare ökar risken för att den drabbas av frostskador. Samtidigt betyder en förlängd växtsäsong att skogens träd växer sig större och att det finns mer mat i naturen till insekter och älgar och oss.
Svårt förutsäga förändringar på sikt
De långsiktiga effekterna av att naturens kalender förändras kan dock vara svåra att förutsäga. Tajmingen mellan växter och djur är viktig, till exempel för pollinatörer och de blommor som ska pollineras, men det är svårt att förutsäga när den pågående förändringen leder till oönskade effekter för biologisk mångfald eller andra ekosystemtjänster.
– Tillsammans med biodlarna har vi startat ett särskilt projekt, som heter Bikalendern. Där fokuserar vi på honungsbina, biodlingen och de växter som är särskilt intressant för bina, säger Kjell Bolmgren, och utvecklar ny kunskap för hur biodlarna ska möta klimatförändringen.
Hela verksamheten kring Naturens kalender är uppbyggd som så kallad medborgarforskning, där frivilliga och professionella samverkar. Alla som är intresserade av årstidsväxlingar i naturen är välkomna att delta, och tycker man det är givande kan man bli så kallad fenologiväktare och bidra med data av särskilt god kvalitet.
Kontaktperson: Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket
Sveriges lantbruksuniversitet 0730-67 03 65, kjell.bolmgren@slu.se
Forskningen siktar in sig på att industriella arbetsplatser där människor och maskiner rör sig på ett oförutsägbart och oregelbundet sätt. Det innebär också ökade olycksrisker då det kan vara svårt för en maskinförare att se människor i rörelse i närheten eller omvänt, för människor på arbetsplatsen att förstå vart maskiner är på väg.
– Vi har använt en teknik med algoritmer för maskininlärning alltså att lära maskinen uppfatta olika situationer, berättar Rafael Mosberger. Genom att bygga en modell från ett stort antal inmatade exempel lär sig maskinen känna igen reflektiva mönster. På så sätt kan vi få datorn att lära sig själv skilja mellan olika objekt, och bestämma om det till exempel handlar om en stolpe med en reflex eller en människa i en reflexväst.
Nära infrarött
Tekniken bygger på att en kamera sänder ut det som kallas nära infrarött ljus (NIR) i ett smalt spektrum, som reflekteras på de arbetskläder, som används på arbetsplatsen till kameran. Ljusvågorna passerar ett filter, som nästan enbart släpper igenom NIR-ljuset och därmed filtrerar bort andra ljuskällor.
Via en sensor får algoritmen en bild av det som händer, kan bearbeta informationen och kan sända ett budskap till föraren.
– Vi har funnit att den här tekniken är robust och fungerar bättre på industriarbetsplatser än många befintliga tekniker. Det gäller speciellt under svåra ljusförhållanden, där vanliga kameror levererar bilder med sämre kontrast vilket gör att automatisk människodetektering kan vara svårt. Det mest intressanta är att vår teknik är effektiv och inte är beroende av dyra sensorer. Därför har den också potential att användas i verkligheten.
Mest bilar och trafik
Rafael Mosberger och hans forskarkolleger är förvånade över att det tidigare bedrivits så lite forskning om människodetektering på arbetsplatser.
– Biltrafik och förarassistanssystem är ett väldigt aktivt forskningsområde men det är inte mycket forskning som siktar på att anpassa systemen till industrins arbetsplatser. Det har varit svårt att inte haft någon annan forskning att jämföra med. Vi hoppas att vår forskning ska minska skillnaderna mellan de här områdena. Här handlar det ofta om stora och tunga maskiner där föraren har begränsad sikt och risken är stor för allvarliga olyckor om det finna människor i närheten.
Steget mellan forskning och färdig produkt kan ofta vara långt. Rafael Mosberger och hans kolleger har dock kommit en bit på väg mot målet att skapa en intelligent kameramodul, som monteras på tunga arbetsfordon. Kameran upptäcker själv folk som befinner sig nära fordonet och levererar information om det till föraren.
I sin avhandling visar Helena Backman, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, också att vissa av de referensvärden som idag används vid mätning av lungfunktion är för låga. I avhandlingen presenteras nya uppdaterade referensvärden för mätning av lungfunktion.
– Det är såklart väldigt positivt att förekomsten av KOL minskat i Norrbotten, men varför astma ökar vet vi ännu inte, säger Helena Backman.
– Korrekta referensvärden för vad som anses vara frisk lungfunktion är viktigt vid bedömning av sjukdomsförlopp och svårighetsgradering av både astma och KOL. Vi har upptäckt att vissa referensvärden som idag används i vården inte passar vår befolkning.
Forskningen visar att parallellt med markant minskade rökvanor i befolkningen så minskade förekomsten av KOL mellan 1994 och 2009. Utvecklingen är troligtvis ett resultat av minskade rökvanor i befolkningen under flera årtionden.
Reell ökning av astma
Enligt resultaten har läkardiagnosticerad astma ökat i förekomst mellan 1996 och 2006 från 9,4 till 11,6 procent av befolkningen. Ökningen tyder delvis på en ökad diagnostik av astma, men även på en reell ökning av astma i befolkningen.
Avhandlingen visar också att de referensvärden för lungfunktion som idag vanligen används i Sverige, så kallade ECSC, är betydligt lägre än de värden som observeras i befolkningen. Även nyare internationella referensvärden, så kallade GLI, var lägre och då särskilt hos kvinnor.
Utifrån utvärderingen har Helena Backman tagit fram nya referensvärden för lungfunktion. Värdena visade sig ha god validitet när de utvärderades på ett urval från Västra Götaland.
Fotnot: Avhandlingen baserades på epidemiologiska data för vuxna individer i Norrbotten, inom ramen för de omfattande studierna Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten (OLIN). Förändring i förekomst av KOL analyserades genom att jämföra resultaten från lungfunktionsundersökningar år 1994 och 2009. Förändring i förekomst av astma analyserades genom att jämföra svar på stora enkätundersökningar år 1996 och 2006. Referensvärden för spirometri utvärderades på ett urval av 501 friska icke-rökande individer. Nya referensvärden för spirometri framställdes separat för män och kvinnor mellan 22 och 91 år genom regressionsanalys.
För mer information:
Helena Backman, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet
Telefon: 070-210 8900; 0920-284 484
E-post: helena.backman@nll.se
Att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen är ett problem som ökat globalt och även i Sverige. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor är en utsatt grupp jämfört med andra yrkesgrupper när det gäller risken att utsättas för hot och våld, både fysiskt och mentalt.
Inom traumasjukvården vårdas bland annat patienter som utsatts för fysiskt våld och eventuellt även utsatt andra, samt patienter med beroendeproblematik, vilket har visat sig vara faktorer som ökar risken för att uppträda hotfullt eller våldsamt gentemot andra.
I en ny studie har sjuksköterskor inom traumasjukvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset intervjuats om sina erfarenheter av hot och våld och vad det har för påverkan på bemötandet inom traumasjukvården.
Ofta verbala hot
De hotfulla situationerna var framför allt av verbal karaktär, som hotande eller kränkande kommentarer, eller arga blickar. Ofta var de orsakade av en upplevd konflikt mellan sjuksköterskan och patienten eller dess anhöriga.
– Många gånger upplevdes anhöriga som mer aggressiva och hotfulla än patienterna, säger Karin Avander, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin.
Konsekvenserna av de upplevda hoten var både kort- och långsiktiga. Känslor som beskrevs var rädsla och att känna sig förolämpad, stressad och osäker. Förutom oron över sin egen säkerhet beskrevs en stark känsla av ansvar gentemot övriga patienter som vårdades på enheten.
– Ytterligare en konsekvens av hotfulla situationer var att sjuksköterskan ibland faktiskt omprioriterade sina omvårdnadshandlingar, för att på så sätt förebygga ytterligare hotfulla situationer, säger Anna Heikki, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin.
Oro även efter arbetstid
Konsekvenserna sträckte sig även utanför arbetsplatsen, till sjuksköterskornas privatliv. Vissa beskrev att de numera var överbeskyddande hemma, upplevde en rädsla över att bli igenkända ute i samhället av patienter de vårdat och oroade sig för att eventuellt tvingas vittna mot någon ifall en allvarlig situation skulle uppstå, och vilka följder detta kunde få.
Det framkom också att den negativa stressen fått några av sjuksköterskorna att överväga en annan arbetsplats, där risken för hot och våld skulle vara avsevärt mindre.
För att undvika konflikter och hotfulla situationer förespråkade sjuksköterskorna en god kommunikation. Oftast fungerade det bäst att prata med en lugn och mjuk ton, medan det på andra patientgrupper istället fungerade bättre med en bestämd, kort och konkret ton.
Likt tidigare forskning visar denna svenska studie att traumavården påverkas av hot och våld och att hotfulla situationer kan leda till kort- eller långsiktiga konsekvenser för sjuksköterskan.
– Sjuksköterskorna bör ges bättre förutsättningar att hantera dessa situationer genom exempelvis utbildning och diskussionsforum. Studien visar på behovet av kunskap och beredskap i hela organisationen gällande dessa hotfulla situationer och på behovet av strategier för hur hot och våld kan undvikas genom hela vårdkedjan, säger Karin Avander.
Artikeln Trauma Nurses’ Experience of Workplace Violence and Threats: Short- and Long-Term Consequences in a Swedish Setting publiceras i mars/aprilnumret av Journal of Trauma Nursing.
Kontaktinformation: Karin Avander, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin, karin.avander@vgregion.se
Anna Heikki, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin, anna.heikki@vgregion.se
Forskare har beräknat risken för dengueutbrott i Europa, baserat på fyra olika prognoser för klimatförändring. Både växande temperaturvariationer och generellt högre medeltemperaturer som följer med klimatförändringen i Europa har en stor påverkan på myggor av släktet Aedes, som får en ökad förmåga att sprida denguevirus. Aedes-myggor, speciellt Aedes aegypti, är förknippade med de flesta stora dengueutbrotten.
– Den geografiska expansionen av både dengueviruset och Aedes-myggorna som virusbärare är en stor global hälsofråga, säger Jing Liu-Helmersson, som är forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och huvudförfattare av artikeln.
– Den uppvärmning som sker på den europeiska kontinenten, i kombination med en mängd olika komplexa faktorer som exempelvis förändrade resebeteenden och ökad handel, gör att Europa nu befinner sig i riskzonen för myggburna epidemier som exempelvis denguefeber.
Varmare temperaturer = högre infektionsförmåga hos virus
Tidigare studier har visat hur stigande medeltemperaturer kan öka den geografiska spridningen av tropiska och subtropiska myggburna virussjukdomar till tempererade områden såsom Europa. Den här studien är dock den första som undersöker hur stigande medeltemperaturer och större variationer i dygnstemperatur är kopplat till en ökad kapacitet hos myggorna av replikera och sprida viruset till människor. Myggornas kapacitet beror på en mängd parametrar men generellt så leder varmare temperaturer till högre reproduktions- och infektionsförmåga hos virus, en bättre överlevnad samt en ökning av antalet bett från honmyggor. Ett varmare klimat innebär att säsongen då risken finns att myggor kan sprida dengue förlängs väsentligt.
För att bedöma risken för en dengue-epidemi i Europa studerade forskarna vid Umeå universitet vilken effekt temperaturförändringar har på den så kallade vektorkapaciteten hos Aedes-myggor. Genom att använda historisk klimatdata, myggobservationer samt olika framtida klimatscenarier som utgångspunkt, har forskarna bedömt hur risken för dengue-epidemier i Europa påverkas av hur mycket växthusgaser vi släpper ut framöver.
Aedes-myggor – ett framtida permanent inslag i Europa.
Studien visar att Dengue-epidemier är möjliga under sommaren i områden av södra Europa där Aedes-myggor redan finns. Framtida klimatförändringar kommer dessutom att förstärka myggornas förmåga att sprida sjukdomen, expandera riskområdena norrut och förlänga spridningssäsongen. Forskarna bedömer att det i slutet av århundradet kan komma att ske dengueutbrott säsongsvis i stora delar av Europa där Aedes-myggor finns.
Forskarna betonar att flera faktorer tyder på att Aedes-myggor troligtvis kommer bli ett permanent inslag i Europa. Aedes-myggor fanns i många europeiska länder under första delen av 1900-talet. Den huvudsakliga myggspridaren av dengue – Aedes aegypti – har nyligen dokumenterats i Ryssland och Georgien. Och ny bevakningsdata visar att den sekundära myggspridaren – Aedes albopictus – redan finns i stora delar av södra Europa och så pass lång norrut som Nederländerna.
– Dengueutbrottet på Madeira 2012-2013 blev ett uppvaknande för Europa att agera. Mer effektiva metoder för myggbekämpning kommer sannolikt att vara viktiga för att minska denguerisken i Europa. Men detta är inte så enkelt som det kan verka. I Singapore, till exempel, har det visat sig vara svårt att bekämpa Aedes-myggor till och med när stora resurser finns. Det viktigaste som vår studie visar är att en minskning av växthusgasutsläpp för att motverka den globala uppvärmningen kommer vara minst lika viktigt i kampen mot dengue, säger Jing Liu-Helmersson.
Dengue – ett växande globalt hälsoproblem
Enligt WHO är denguefeber den virussjukdom som spridits snabbast i världen de senaste 20 åren.
Omkring 100 länder kan anses vara endemiska, men länder i Sydostasien och Sydamerika är värst drabbade.
Varje år smittas upp emot 390 miljoner människor av dengue medan ungefär 2,5 miljarder lever i riskzoner, främst i tropiska och subtropiska områden.
Denguefeber är en stor samhällsekonomisk sjukvårdsbörda för drabbade länder.
Eftersom Aedes-myggor är aktiva dagtid och barn är en grupp som oftast inte har utvecklat immunitet, är skolbarn den mest smittutsatta gruppen.
Om publiceringen:
EBioMedicine, artikel: Climate Change and Aedes Vectors: 21st Century Projections for Dengue Transmission in Europe. Författare: Jing Liu-Helmersson, Mikkel Quam, Annelies Wilder-Smith, Hans Stenlund, Kristie Ebi, Eduardo Massad och Joacim Rocklöv. DOI: 10.1016/j.ebiom.2016.03.046
Läs en digital publicering av artikeln i EBioMedicine
Kontaktinformation: Jing Liu-Helmersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet
E-post: jing.helmersson@umu.se
– Det florerar en sensationslystnad kring BDSM i media och film, säger Charlotta Carlström. Jag har velat komma under ytan och ta reda på hur utövarna själva talar om och beskriver BDSM.
Tidigare en psykiatrisk diagnos i Sverige
I ett inledande kapitel i avhandlingen gör Carlström en historisk exposé och ser hur man från medicinskt, populärvetenskapligt, forskningsmässigt och politiskt/ feministiskt håll betraktat BDSM och hur synen förändrats då samhället förändrats.
– Sadomasochism var exempelvis ända fram till 2009 en psykiatrisk diagnos i Sverige, säger Charlotta Carlström. I många andra länder klassificeras sadomasochism fortfarande som en sjukdom och som något kriminellt.
– Meningarna inom feminism är tudelade. En del feminister ser BDSM som patriarkalt förtryck medan andra menar att en kvinnas njutning i sexuella sammanhang är hennes ensak även om smärta är inblandad.
I avhandlingen låter Carlström utövarna ta ställning till beskrivningar av BDSM utifrån medicinska och feministiska utsagor. Avhandlingen är en etnografisk studie. Via intervjuer, hembesök, klubbesök och en webbsajt har hon etablerat kontakt och skapat relationer med utövarna av BDSM. Totalt har hon intervjuat ett 30-tal personer och gjort ett antal observationer på pub- och klubbkvällar.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Utövarna är väldigt reflekterande över vad de håller på med. De arbetar med att förstå sin egen identitet. De värjer sig mot den mer skambelagda och stigmatiserade bilden och ser BDSM som något positivt i deras liv. Ändå säger flera att det skulle vara en katastrof om deras familj och kollegor fick reda på att de sysslade med BDSM, säger Charlotta Carlström.
Carlström pekar på att BDSM-utövarna framhåller tillit, tillhörighet och gemenskap och hur viktigt det är att hitta sina likar. Utövarna menar också att man tar ansvar för nykomlingar i klubbar och på mötesplatser för att lära ut rätt sorts BDSM. Utövarna menade att det fanns tydliga regler för att kommunicera vad man ställer upp på sexuellt respektive inte ställer upp på.
– Beteenden som i andra sammanhang betraktas som omoraliska och felaktiga, kan alltså göras moraliskt försvarbara i BDSM-sammanhang.
Kroppsliga sensationer
– Ett annat viktigt resultat är att utövarna uttryckte att BDSM utmanade tabun och framkallade starka känslor. De intervjuade talar om kroppsliga sensationer och ett förändrat medvetandetillstånd och jämför det med spiritualitet och religiositet.
BDSM blir ofta sammankopplat och likställt med våld. Avhandlingen visar dock att BDSM och våld bör ses som två skilda saker, eftersom BDSM ska innefatta samtycke och kommunikation.
Carlström menar att avhandlingen visar på ambivalens och paradoxer som utövarna av BDSM är med om. Det finns grundmurade föreställningar kring BDSM samtidigt som utövarna pekar på alternativa meningar.
Så hur ska avhandlingen användas?
– Jag vill att den når ut till utövarna, till sexologifältet och sociala verksamheter, till vårdsektorn och i synnerhet till rättsväsendet, då det finns så mycket myter kring BDSM, säger Charlotta Carlström.
Vad är BDSM?
BDSM är ett paraplybegrepp för en slags sex där B=Bondage, bindning, begränsning av någons rörelsefrihet, D=Disciplin, S=Submission, undergivenhet och M= sadoMasochism, helt kopplat till smärta som exempelvis att piska någon. I detta sammanhang brukas även ”switch” där dominans och undergivenhet mellan parterna växlar.
[/textblock]
De flesta hushåll har säkringar för upp till 16 A och i de allra flesta fall räcker det bra. Effektuttaget åker dock berg- och dalbana över dygnet, topparna finns på morgonen och när vi kommer hem från jobbet på kvällen. Att ladda elbilen direkt när man kommer hem är därför ingen bra idé, då är elen dessutom som dyrast. Elbilen kan också bli droppen som gör att hushållet måste säkras upp till 20 eller 25 A. Om många hushåll i ett område behöver säkra upp räcker inte transformatorstationen till och det leder till höga kostnader.
Sprid ut laddningen över dygnet
Men detta problem har en lösning: om vi istället sprider ut effektuttaget över dygnet och laddar när det är billigt, det vill säga på natten, finns det enligt forskarnas beräkningar utrymme för hushållen att ladda upp till en miljon elbilar.
– För att beräkna hushållens effektuttag har vi använt data över förbrukningen av hushållsel från Tekniska verken i Linköping. Vi har också hämtat väderdata från SMHI för att beräkna uppvärmningsbehovet, berättar Christofer Sundström, forskare vid Avdelningen för fordonssystem, Linköpings universitet.
Forskningen har ingått i ett större flerårigt projekt kring plugin-hybridbilar och smarta ”post carbon cities” som LiU drivit tillsammans med VTI och som finansierats av Energimyndigheten.
Som en annan del i projektet har Malin Henriksson, forskare på VTI, studerat i vilken mån kommunerna arbetar för att få fram laddinfrastruktur, i första hand laddstolpar.
Inte alls, visade det sig. I de två kommuner, Norrköpings och Linköpings kommun, som Malin Henriksson valt ut för studien, ansåg varken tjänstemän eller politiker att det var en prioriterad kommunal uppgift idag.
Intresse finns
I projektet specialstuderas två områden där kommunerna uttryckligen lagt ett miljöperspektiv på byggplanerna, Vallastaden i Linköping och Inre hamnen i Norrköping. I Vallastaden hade projektet kommit så långt att hela frågan lämnats till byggherrarna och eventuellt till de personer som så småningom ska hantera en tänkt bilpool. I Norrköping hade projektet i Inre hamnen inte kommit lika långt, men det saknades politiska beslut för tjänstemännen att arbeta emot just i fråga om elbilar. Intresset fanns, men den kommunala strategin handlade om att satsa på gång, cykel och kollektivtrafik.
– Då valde vi att även intervjua politikerna hur de ser på kommunens roll och idag pågår det faktiskt ett arbete i Norrköpings kommun att skriva fram ett inriktningsdokument för elbilar, säger Malin Henriksson.
Men hon är noga med att påpeka att detta inte är någon enkel fråga. Att bygga laddstolpar vid köpcentrum med flera platser ser nog bra ut, men har inte så stor effekt.
– Det är störst behov av laddinfrastruktur i hemmen och det är inte i första hand i flerbostadshus som folk har råd med elbilar. Det gäller nog att tänka efter noga hur och var man börjar investera i laddstolpar för att få så stor effekt som möjligt, säger hon.
Forskningsprojektet Plug-in hybrid
Ett forskningsprojekt där forskare vid LiU och VTI arbetat nära tillsammans. Det handlar om beteenden hos förare av elhybridbilar samt om beslutsprocesser och smart energianvändning i ”Smart Post Carbon Cities”. Forskningen har pågått under närmare tre år och har finansierats av Energimyndigheten.
Forskningsstudierna som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B demonstrerar att olika populationer av den marina arten tånggråsugga (Isopod) skiljer sig i hur de reagerar på havsförsurningen.
− Resultaten visar att populationer är olika toleranta mot havsförsurning, säger Hannah Wood, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Resultaten visar även att de olika populationerna av tånggråsugga påverkas fysiologiskt olika av havsförsurningen både vad det gäller ämnesomsättning och jonreglering.
− De olika fysiologiska reaktionerna får konsekvenser för individernas hälsa och innebär att de olika populationerna kommer att möta skilda utmaningar till följd av försurningen, säger Hannah Wood.
Variationen har betydelse på flera plan
Variationen mellan olika populationer av samma art är viktig av två skäl.
Dels visar forskningsresultatet att det inom en art kan finnas individer som bättre eller sämre klarar av havsförsurningen. Dels visar resultaten att en slumpmässigt utvald population, som används i praktiska experiment för att studera havsförsurningens effekter, kanske inte är representativ för arten som helhet.
− Det senare är något som bör fästas avseende vid när man utför framtida experiment med fokus på havsförsurningens effekter på marina arter. Vi är mycket glada över att kunna presentera de här intresseväckande resultaten, säger Hannah Wood.
Mer information:
Hannah Wood, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap (Lovéncentret, Kristineberg), Göteborgs universitet. 031-786 9687, hannah.wood@bioenv.gu.se
I nästan tre år har forskare vid LiU och VTI samarbetat i en forskningsstudie kring elhybridbilar. I projektet har körning av elhybridbilar jämförs med körning av bilar som går på biogas eller bensin. Förarna har fått svara på enkäter och forskarna har loggat deras körning. Tekniker och beteendevetare har här arbetat sida vid sida och studierna har givit ett antal intressanta resultat:
Förarna använder den körstil de är vana vid och utnyttjar inte respektive bils fördelar.
– Vi ser i enkätsvaren att många tror att de anpassar körstilen efter bilen, men vi kan inte se några spår av det i de loggade körningarna. Det verkar som man fortsätter köra på samma vis som man är van, säger Christofer Sundström, forskare vid Avdelningen för fordonssystem vid Linköpings universitet.
Gör aktiva val
Ett spännande undantag finns. Loggningen visar bland annat hur väl föraren utnyttjar hybridbilens möjligheter att välja bränsle. I bilen finns knappar där föraren kan välja eldrift, hybrid eller bara diesel.
– I körningar gjorda av förare som anger att de handlar ekologisk mat kan vi se att de gör aktiva val för att få bilen att gå så långt som möjligt på el, berättar Christofer Sundström.
Något som kan bero på att de är medvetna konsumenter som är intresserade av att veta hur bilen faktiskt fungerar
Men att vara intresserad räcker inte alltid.
– För att batteriet ska kunna utnyttjas så bra som möjligt ska man gasa försiktigt och sedan bromsa långsamt så att batteriet får tid på sig att ladda. De som är tränade i eko-körning har en nackdel här, konstaterar Lars Nielsen, professor i fordonssystem.
Låga hastigheter är mera energisnålt
Ännu ett resultat är att vinsterna i energiförbrukning för en elhybridbil finns i de låga hastigheterna, i höga hastigheter är energiförbrukningen ungefär densamma, oavsett vilket bränsle bilen går på. Eftersom bilen är så snål kan det exempelvis löna sig att köra på diesel i god men jämn fart på landsväg för att ha elen kvar i stadstrafiken.
Förarna i studien ser både för- och nackdelar med elhybridbilarna. De tycker att bilarna är tysta och härlig att köra, men räckvidden för elen tycker de är för kort och i vissa situationer i stadsmiljön är den så tyst att det inte hörs att man kommer. Och elhybriden anses ännu så länge för dyr.
Förarna av elhybridbilar visade sig också mer känsliga för den faktiska bränsleförbrukningen än de övriga.
– Även om man vet att bilar alltid drar mer så är toleransen låg hos elbilsförarna. Bilen får inte bara gå 3,5 mil på el om den har specificerats för att gå fem, säger Christofer Sundström.
Påminnelse hjälper till
Förarna ser heller ingen koppling till sin egen körstil. En tydlig slutsats är därför att det krävs kunskap om hur bilen fungerar för att kunna utnyttja fördelarna med elhybridtekniken. Det kan också behövas någon typ av kognitivt stöd så att föraren enkelt ser hur väl elen utnyttjas.
– En kort text på instrumentpanelen eller röst som exempelvis säger ”bromsa långsammare så hinner batteriet ladda mer energi” skulle säkert hjälpa dem som idag tror att de anpassar sin körstil, säger Lars Nielsen.
Han är också nöjd med samarbetet.
– Projektet visar på styrkan i samarbetet mellan LiU och VTI. Det här resultaten hade vi aldrig kunnat få fram om vi forskat var för sig.
Forskningen kring elhybridförares beteenden är en av tre studier inom projektet Plug-in-hybrid. Forskningen har finansierats av Energimyndigheten. Vid VTI har Magnus Hjälmdahl varit ansvarig för utformningen och insamling av enkäter som sedan kompletterats med tekniska data som analyserats av forskarna Christofer Sundström, LiU, och Christer Ahlström, VTI.
De övriga studierna handlar om beslutsprocesser och om smart energianvändning i ”Smart Post Carbon Cities”.
2009 fattades ett riksdagsbeslut där målet är att antalet dödade i vägtrafiken ska halveras mellan åren 2007 och 2020. En av indikatorerna för att följa utvecklingen är hastighetsefterlevnad på det kommunala vägnätet. Ett delmål är att minst 80 procent av trafiken håller gällande hastighetsgräns.
Den första mätningen av hastigheter på kommunala vägar i tätort genomfördes 2012 och under 2015 gjordes den tredje uppföljande mätningen. För att nå målet att 80 procent av trafiken ska följa gällande hastighetsgräns år 2020 är det framför allt hastighetsefterlevnaden på gator med lägre hastighetsbegränsning som behöver förbättras.
Inga signifikanta förändringar
– Vad vi kan se i den här mätningen är att det inte skett några signifikanta förändringar jämfört med 2014, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
Vad gäller efterlevnaden av hastighetsgränserna var det totalt sett 64 procent av den studerade trafiken som höll hastighetsgränsen i den senaste mätningen. Sämst var det på gator med hastighetsbegränsning 40 km/tim, där endast 44 procent av trafiken höll hastighetsgränsen. På gator med 50 km/tim var det 66 procent som höll hastighetsgränsen, vid 60 km/tim 75 procent och 70 km/tim 72 procent .
Jämför man med 2014 har det inte skett några signifikanta förändringar av reshastigheten och såväl 2014 som 2015 var hastigheten drygt en km/tim lägre på dagen än på natten.
– Sammanfattningsvis kan konstateras att de genomsnittliga reshastigheterna i tätort ligger under gällande hastighetsgräns, men bristande hastighetsefterlevnad är fortfarande ett problem, säger Anna Vadeby.
Mätningarna genomfördes med radar av NTF:s personal under september i 23 olika orter, på kommunala huvudvägar med hastighetsgränser mellan 40 km/tim och 70 km/tim. I varje ort mättes hastigheten på tre olika mätplatser, sammanlagt genomfördes mätningar i 69 olika punkter och i varje punkt mättes hastigheten under en vecka.
Hastigheter på kommunala gator i tätort. Resultat från mätningar 2015
För mer information:
NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande): Marie Nordén, generalsekreterare NTF, tel: 0702-21 59 65
VTI: Anna Vadeby, tel: 013-20 42 34
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
