Sedan 2008 är fluorprevention och hälsolektioner tillbaka på skolorna i hela Västra Götaland. Folktandvården Västra Götaland införde då ett skolbaserat fluorlackningsprogram för samtliga barn och ungdomar i årskurs 6 till 9, efter att Ulla Moberg Sköld i sin avhandling vid Sahlgrenska akademin 2005 visat att skolbarn som blir fluorlackade två gånger om året får mycket färre hål i tänderna.
Minskad kariesutveckling
I sin avhandling har Eva-Karin Bergström nu studerat hur fluorlackningsprogrammet påverkat kariesutvecklingen i regionen men också intervjuat ungdomar och tandsköterskor om deras upplevelse av fluorlackning i skolan, studerat kostnaderna samt jämfört två olika fluorlack i en klinisk studie.
– Kariesdata för 27 943 ungdomar analyserades och resultaten visar att kariesutvecklingen var signifikant lägre, 32 procent, efter införandet av ett skolbaserat fluorlackningsprogram i Västra Götalandsregionen, säger Eva-Karin Bergström, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
Önskar större respekt för integriteten
26 ungdomar och 15 tandsköterskor fick beskriva sina upplevelser av fluorlackningsprogrammet. Ungdomarna upplevde att det var positivt att delta, men beskrev också känslor av utsatthet och grupptryck samt uttryckte önskemål om att fluorlackningarna genomförs med större respekt för integriteten.
Tandsköterskorna beskrev att de hade utvecklats i sin profession genom de utmaningar som var förknippade med att arbeta på en arena utanför sin tandvårdsklinik och också genom att de fick möta ungdomarna i ett sammanhang där de är bekväma och avslappnade, och där de kunde upptäcka ungdomar med dålig tandhälsa.
– Kostnaden för programmet var i paritet med vinsterna, i form av minskat antal fyllningar, vid 15 års ålder. Det tyder på att fluorlackningsprogrammet är kostnadseffektivt både i det korta och längre perspektivet, säger Eva-Karin Bergström.
De två olika fluorlacker som jämfördes i en 3,5-årig interventionsstudie på 1143 ungdomar visade inga statistiskt säkerställda skillnader i kariesutvecklingen. Slutsatserna i avhandlingen innebär ett stöd för det preventionsprogram som Folktandvården i Västra Götaland införde i hela regionen under 2008.
Avhandlingen Fluoride varnish programmes for adolescents at school – caries, conceptions and costs försvarades vid en disputation den 18 mars.
– Det är känt att lättare konditionsträning kan förebygga typ 2-diabetes, stroke och hjärtinfarkt men kopplingen mellan träning direkt efter akut stroke eller TIA och effekter på hälsa och livskvalitet behöver studeras mer. Vi har för lite kunskap om vilken frekvens av fysisk aktivitet som har mest gynnsam effekt och hur träning påverkar den upplevda livskvaliteten, säger Birgit Vahlberg, medicine doktor och fysioterapeut på Akademiska sjukhuset.
Ett viktigt mål med studien Strokewalk är att hitta ett effektivt träningsprogram med god följsamhet som ger bättre kondition och rörlighet, självskattad hälsa och minskad risk för ytterligare hjärt-kärlsjukdomar. Forskarna ska även kartlägga livsstilsfaktorer som kostvanor och stress. Med allt kortare vårdtider inom sjukvården, menar Birgit Vahlberg att det är extra viktigt att hitta sätt att minska stillasittandet hos personer som fortfarande har kvar rörelsefunktion men hög risk att återinsjukna i hjärt-kärlsjukdom.
Bryta stillasittande var tjugonde minut
– Flera studier, bland annat en svensk, har visat att personer som nyligen haft stroke och är hemmaboende är mycket stillasittande och bara uppnår 72 procent av den fysiska aktivitetsnivå som övriga befolkningen i samma ålder och kön har. Att bryta stillasittandet var tjugonde minut har visat sig kunna ge både lägre glukos- och insulinnivåer, fortsätter hon.
Inom ramen för Strokewalk startade en pilotstudie på Akademiska i oktober 2015 som slutförs under våren. Forskarna räknar med att inkludera cirka 80 patienter där hälften under tre månader kommer att få ett program med fysisk aktivitet, med utomhuspromenader och en muskelstärkande styrkeövning. Målet är att deltagarna ska uppnå minst 150 minuters fysisk aktivitet per vecka, som är den rekommenderade nivån för att motverka typ 2-diabetes, stroke och hjärtinfarkt. Effekterna av den fysiska aktiviteten mäts direkt efter träningsperioden samt efter ett år.
Telerehabilitering
För att förmå fler att fullfölja sin medverkan i studien kommer deltagarna att få träningsinstruktioner och påminnelser via SMS i mobilen, så kallad telerehabilitering. Det är också ett sätt att nå patienter som bor långt från sjukhuset.
– Vår hypotes är att ökad fysisk aktivitet både påverkar fysisk funktion, kondition och blodfetts-/sockervärden positivt. Förhoppningsvis kan det i förlängningen minska återinsjuknande i hjärt-kärlsjukdom, förbättra den självskattade hälsan och minska dödligheten efter ett år, avrundar Birgit Vahlberg.
Mer information: Birgit Vahlberg, medicine doktor och fysioterapeut på Akademiska sjukhuset, 070-958 34 73, e-post: birgit.vahlberg@akademiska.se
Patientstudien Strokewalk:
En prospektiv, randomiserad kontrollerad studie med syfte att utvärdera hälsoeffekter av promenad och styrketräning hos patienter som nyligen haft akut stroke eller en ischemisk attack, så kallad TIA.
Deltagarna delas slumpvis in i en interventions- eller en kontrollgrupp. Interventionsgruppen får under tre månader följa ett program för ökad fysisk aktivitet med utomhuspromenader och styrkeövningar. Målet är att deltagarna ska konditionsträna med pulshöjande fysisk aktivitet minst 150 minuter per vecka.
Före och efter träningsperioden på tre månader mäts fysisk funktion (om patienten kan gå längre och snabbare, har bättre balans med mera), fett- och muskelvävnad samt blodfetter och andra riskmarkörer för hjärt-kärlsjukdom.
Efter ett år mäts bland annat den upplevda livskvaliteten, eventuellt återinsjuknande samt dödlighet.
– Delvis handlar det om en motsättning mellan principen om reglerad invandring och principen om barns bästa. Vi behöver diskutera hur den reglerade invandringen påverkar implementeringen av barnperspektivet. Och hur den knappa ekonomiska ersättningen påverkar föräldrars förutsättningar att vara föräldrar och kunna planera familjens framtida liv.
Det säger Lisa Ottosson, som i arbetet med sin avhandling följt barnhandläggare på Migrationsverket, juridiska ombud samt barn i asylsökande familjer. Syftet var att studera barns ställning i svenskt asylmottagande och barnens egna erfarenheter av tiden som asylsökande.
Skolan utgör en viktig grund
Barnen själva, som har olika förutsättningar beroende på boendesituation, skolgång och familjernas ekonomiska villkor, strävar efter att få leva som andra icke-asylsökande barn. Skolan utgör en viktig grund för denna strävan, inte minst för att den ger barnen möjlighet att lära känna kamrater. Fritiden ägnas gärna åt fotboll eller andra idrottsaktiviteter. Många är också angelägna om att lära sig simma.
– Barnen finner på en rad taktiker som gör det möjligt för dem att hantera och påverka situationen som asylsökande. I sin strävan efter att leva ett liv som ”alla andra barn” blir det barnen själva som främst företräder barnperspektivet i asylprocessen.
Begränsat handlingsutrymme
Avhandlingen visar att de juridiska ombuden, som företräder barnfamiljerna i asylprövningen, generellt tycker att de inte har förutsättningar att prata med barnen. Föräldrarnas berättelser får företräde och barnens berättelser kommer i skymundan. Även barnhandläggarna på Migrationsverket upplever sitt handlingsutrymme som begränsat när det gäller att se till barns bästa. Studien visar också att tjänstemännen själva bidrar till att begränsa sitt handlingsutrymme.
– Enligt svensk policy ska asylsökande barn i möjligaste mån ha tillgång till ett ”normalt liv”. Men i praktiken har barnen en begränsad tillgång till det normala livet, konstaterar Lisa Ottosson.
Lisa Ottosson disputerade den 18 mars med avhandlingen ”Utan given hemvist. Barnperspektiv i den svenska asylprocessen”.
– Det är relativt nyligen som vi genom forskning vet att äldre personer med stora vårdbehov mår bra av intensiv träning, säger Erik Rosendahl, som är professor i Fysioterapi vid Umeå universitet och medförfattare av artikeln.
Erik Rosendahl ingår i en grupp av världsledande forskare inom området som tagit fram vetenskapligt baserade rekommendationer för hur personal kan öka fysisk aktivitet och träning för personer på äldreboenden. Rekommendationerna har utformats för att vara användbara i hela världen och skiljer på allmän fysisk aktivitet, vilket alla personer på ett äldreboende behöver, och målinriktad intensiv träning för personer med större vård- och rehabiliteringsbehov. Rekommendationerna publiceras i tidskriften Journal of American Medical Directors Association.
– Äldreboenden är alltför ofta en passiviserande miljö. Tyvärr är personer på äldreboenden en grupp som ofta glöms bort, speciellt när det gäller dem som på grund av en funktionsnedsättning behöver hjälp och stöd för att kunna träna. Med de rekommendationer vi tagit fram kan personalen enkelt börja att ändra på det, men då krävs även att de rätta förutsättningarna och resurserna ges.
Utbredd hälsoförödande inaktivitet
Fysisk inaktivitet på äldreboenden är ett internationellt hälsoproblem. En studie kring fysisk aktivitet på ett äldreboende i Japan fann att under de sex timmar mitt på dagen då mest personal fanns på plats och boende förväntades vara mest aktiva, tillbringade de äldre 60 procent av sin tid sittandes och 20 procent liggandes. Data från en studie vid Umeå universitet visade att nära hälften av de som bor på äldreboende inte varit utomhus de senaste två veckorna, att endast en av tio varit ute mer än en gång i veckan, och att hälften inte ens varit utanför sin egen avdelning mer än en gång i veckan.
– Personalbrist är ofta den största utmaningen. En enda fysioterapeut kan ha upp till 500 äldre personer att ansvara för, vilket i praktiken innebär att varje person får mindre än en minut personlig träning per vecka. Äldreboenden med god tillgång till fysioterapeut har bättre möjligheter, men för att vården och rehabiliteringen skall bli optimal krävs också en ökad bemanning av andra yrkesgrupper än fysioterapeuter, betonar Erik Rosendahl, som själv nyligen drivit en träningsstudie bland äldre personer med demens på äldreboenden.
Rekommendationer för ökad vardaglig fysisk aktivitet
Rekommendationerna utgår från att alla har rätt till fysisk aktivitet samtidigt som personalen kan göra mycket för att skapa förutsättningar till fysisk aktivitet i vardagen. Enkla strategier för hur stillasittandet kan brytas föreslås, med flera perioder av vardaglig fysisk aktivitet per dag som målsättning, exempelvis genom att:
uppmuntra de äldre som kan att gå till matsalen istället för att de körs i rullstol
regelbundet utvärdera behovet av läkemedelsbehandlingar som gör att personer känner sig trötta
i största möjliga mån undvika användning av fysiska begränsningsåtgärder såsom bälten runt stolar
se över hur utrustning, möblering och planlösning kan omformas för optimerad fysisk aktivitet
anordna trevliga gruppaktiviteter som motiverar till fysisk aktivitet, såsom trädgårdsarbete, dans och utomhuspromenader
använda innovativa lösningar som exempelvis djur eller ny teknologi för att stimulera till ökad fysisk aktivitet
Anpassade träningsprogram för personer med stora vårdbehov
Varje person som behöver hjälp med vardagliga aktiviteter ska ha ett personligt utformat träningsprogram, som de får hjälp att utföra. Det är viktigt att alla som kan har möjlighet till medel- eller högintensiv fysisk träning under 35-40 minuter, minst två gånger per vecka. Men experterna betonar samtidigt att det är både säkert och önskvärt för personer i bättre fysisk form att träna oftare och längre.
Enligt rekommendationerna ska styrketräning och uthållighetsträning alltid ingå. Flexibilitet- och balansträning kan inkluderas när det är möjligt. Och träningen bör oftast vara av minst medelhög intensitet, i förhållande till personens fysiska förmåga. En mellanintensiv styrketräningsövning kan vara 13-15 uppresningar från sittande till stående position, där belastningen (som exempelvis kan regleras med viktbälte runt midjan) är så hög att personen inte orkar fler repetitioner utan att först vila.
Erik Rosendahl menar att samhället ofta ser alldeles för kortsiktigt på vård och omsorg av personer på äldreboenden:
– Forskning visar att träning och fysisk aktivitet för äldre personer med vårdbehov inte bara kan ge stora hälsovinster för individen utan också skulle kunna ge samhällsekonomiska vinster. Men i takt med att kunskap ökar hoppas jag att äldrevården också får de ökade resurser som behövs.
Om artikeln:
Journal of Medical Directors Association, artikel: Recommendations on physical activity and exercise for institutionalized older adults: a task force report. Författare: Philipe de Souto Barreto, John E Morley, Wotjek Chodzko-Zajko, Kaisu H Pitkälä, Elizabeth Weening-Djiksterhuis, Leocadio Rodriguez-Mañas, Mario Barbagallo, Erik Rosendahl, Alan Sinclair, Francesco Landi, Mikel Izquierdo, Bruno Vellas, och Yves Rolland. DOI: 10.1016/j.jamda.2016.01.021.
Kontaktinformation: Erik Rosendahl, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi, Umeå universitet, E-post: erik.rosendahl@umu.se
Nedladdningsbar högupplöst porträttbild
Zehra Sayed har bedrivit sin forskning vid Media Management and Transformation Centre vid Jönköping International Business School, Jönköping University.
– Länderna i tredje världen är underskattade, säger hon. Det hörs i själva orden; utvecklingsländer, tredje världen, underutvecklade länder – allt syftar på att de här länderna är underlägsna. Det påverkar hur vi akademiker beskriver världen och vad vi lär våra studenter om världen, vilket i sin tur kommer att påverka dem när de börjar arbeta för multinationella företag. Det är min förhoppning att kunna utmana något av det vi tar för givet.
Hat-kärlek till västvärlden
I sin avhandling utforskar Zehra Sayed den ambivalens, ett slags hat-kärlek, som finns i utvecklingsländer gentemot västvärlden och utländska investerare, och hur den ambivalensen påverkar internationella affärsprocesser. Som ett exempel på detta har hon studerat kunskapsöverföring och kunskapsspridning i mediebranschen, närmare bestämt från Reuters till dess dotterbolag i Indien. Hon har intervjuat flera indiska journalister och andra mediearbetare, både anställda av Reuters och av inhemska indiska nyhetsorganisationer.
– Multinationella organisationer överför sin kunskap till sina dotterbolag i andra länder. Sedan sprider sig samma kunskap vidare inom branschen genom att andra företag kopierar dem, eller genom att anställda lämnar organisationen och börjar arbeta för lokala företag och då tar kunskapen med sig, förklarar hon.
Reuters verksamhet i Indien utgjorde en bra fallstudie, eftersom den tydligt visar kontrasten mellan etablerade arbetssätt i en organisation från väst och lokala arbetssätt. En av de viktigaste uppgifterna för Reuters är att säkerställa att nyhetsrapporteringen sker enligt vissa principer även på deras dotterbolag, för en standardiserad nyhetsförmedling. I intervjuerna märks inställningen att Reuters sätt att arbeta är bättre än det indiska sättet.
Känsla av underlägsenhet
Zehra Sayed upptäckte att lokala journalister blandade den kunskap de redan hade med sin utbildning från Reuters, vilket skapade en kunskapshybrid snarare än en exakt kopia av Reuters praxis – vilket var vad organisationen förväntat sig. Detta är inte unikt för Indien, men i före detta kolonier finns en starkare förväntan från organisationen på att kunskap från väst ska kopieras exakt, och det finns också en känsla av underlägsenhet hos de medarbetare som är födda i landet.
– Om vi kunde bli kvitt synsättet att det bara finns två olika sätt att göra saker på, och att det ena är bättre än det andra, kan vi också utmana antagandet att icke-västerländska länder ska följa samma utveckling som västvärlden, och att västerländska institutioner och kunskap är bättre än de i utvecklingsländerna, säger Zehra Sayed.
Västvärlden underskattar också ofta förmågan att agera hos människor i icke-västerländska länder. Men att förstå och beakta den förmågan är av avgörande betydelse för att förstå alla ekonomiska processer.
– Globaliseringen måste förstås som en hybridprocess, säger Zehra Sayed. Föreställningen att tredje världen kan replikera utvecklingen i väst är inte möjlig, eftersom alla möten mellan kulturer, metoder och idéer bara ger olika blandformer, aldrig prydliga kopior. Och dessa hybriduttryck är ett resultat av förmågan att agera och att göra motstånd mot den dominerande kraften som multinationella företag och andra globala institutioner utövar.
− Inför det val som hölls i februari 1936 var det spanska socialistiska partiet, PSOE, radikaliserat och djupt splittrat. Ledaren för partiets vänsterfraktion, Largo Caballero, höll kampanjtal som spelade en viktig roll för koalitionen Folkfrontens seger och den påföljande bildningen av en vänsterliberal regering där PSOE ingick, säger avhandlingens författare Soledad Miguel.
Caballero motsatte sig samarbete
Trots segern höll Largo Caballero fast vid sin revolutionära linje och motsatte sig samarbete med den valda regeringen. Indalecio Prieto, som ledde mittenfraktionen inom PSOE, var för samarbete och drev en reformistisk linje.
I avhandlingen beskrivs hur radikaliseringen som den socialistiska rörelsen undergick 1936 gav Largo Caballero fördelaktiga villkor både för att konstruera sin trovärdighet, sitt ethos, som revolutionär ledare och för att sprida ett budskap om revolutionär framtidstro.
− Largo var en facklig ledare som man lätt kunde identifiera med den socialistiska kulturens stereotyp ”den medvetna arbetaren” som utmärktes av hederlighet, lojalitet, självuppoffring och klasstolthet. Han utnyttjar denna stereotyp i sina tal, säger Miguel Soledad.
Prietos dystra förutsägelse
För Indalecio Prieto däremot var villkoren ofördelaktiga både för att konstruera sitt ethos och för att sprida sitt reformistiska budskap. Han hade rykte om sig av att vara republikan och inte en ”sann socialist”.
− Min analys visar att Prietos strategi för att vinna sina åhörare bestod i en extrem anpassning till publiken genom att utrycka starka känslor, pathos. Han anpassar även skickligt sina tal genom att göra eftergifter till den rådande revolutionära retoriken.
Avhandlingens slutsats är att Largo Caballero i sina tal målar upp en ”scenografi av hopp”, en närhet till revolutionen tack vare det oövervinnliga proletariatet, medan Indalecio Prieto målar upp en ”scenografi av hot”, där en splittring av PSOE och en militär kupp är överhängande.
− Till spanjorernas stora olycka besannades Prietos dystra förutsägelse; militärkuppen den 18 juli 1936 utlöste det tre år långa inbördeskrig som sedan följdes av Francos långvariga diktatur. Det skulle dröja 41 år innan fria val åter skulle hållas i Spanien, säger Soledad Miguel.
Mer information: Soledad Miguel, telefon: 08-754 60 36 eller 070-017 06 26
– Det finns ett gap mellan de kunskaper i matematik som yrkeslivet efterfrågar och det som eleverna kan. Det är en väldigt känslig fråga, men delvis beror det på att lärarna inte följer innehållet i ämnesplanen, säger Karolina Muhrman, lärare sedan tolv år och nyligen disputerad inom utbildningsvetenskap på Linköpings universitet.
Den nya läroplanen som kom 2011 innebar att matematik på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen skulle få en närmare koppling till elevernas yrkesinriktning och en ny matematikkurs utformades. Bakgrunden till reformen var främst att höja kvaliteten på yrkesutbildningen och att göra ungdomarna mer anställningsbara. Men Karolina Muhrmans avhandling visar att den nya anpassade matematikkursen i yrkesutbildningarna inte har gett väntad effekt.
Bristande samarbete Karolina Muhrmans studie bygger på intervjuer och enkäter med 148 elever, yrkeslärare, matematiklärare på naturbruksprogrammet samt yrkesverksamma lantbrukare. Resultatet pekar på att samarbetet mellan matematiklärarna och yrkeslärarna ofta brister och att detta leder till sämre undervisning för eleverna. Matematiklärarna har inte kunskaper om de yrken som de möter på programmen, yrkeslärarna i sin tur vet vilka matematikkunskaper som behövs, men saknar mattedidaktiska kunskaper.
Bristen på samarbete beror på många olika saker. Dels handlar det om olika lärarkategorier som inte brukar arbeta tillsammans och därför inte har kunskap om varandras kompetenser. Men det finns också organisatoriska hinder – som många gånger handlar om att ledningen inte ger lärarna förutsättningar att kunna utveckla en yrkesrelaterad matematikundervisning. Det kan handla om tid för möten och fortbildning, gruppsammansättningar och scheman. Det är heller inte ovanligt att ämneslärare och yrkeslärare arbetar i olika byggnader och aldrig mworking farm young öts.
De nationella proven visade sig också ha en avgörande roll för att undervisningen inte knyts till yrket. Många lärare uttryckte stor stress över proven och menade att de hellre fokuserar på sådana typer av uppgifter om de vet kommer på de nationella proven.
Men det finns också goda exempel i studien, där lärare har utvecklat så kallad infärgad undervisning, det vill säga när en del av yrkesämnet används som stoff i matematikämnet och vice versa, eller när undervisningen är ämnesintegrerad. Lärarna som arbetar infärgat beskriver positiva effekter på såväl elevernas motivation som utvecklingen av matematikkunskaper och yrkeskunskaper. Enligt matematiklärarna lyckas eleverna minst lika bra, eller till och med bättre, på de nationella proven än tidigare.
Inga mattekunskaper – inget jobb Det som förvånade Karolina Muhrman i arbetet med studien var hur viktigt de yrkesverksamma tyckte det var med matematikkunskaper. Vid intervjuerna framkom att de framtida arbetsgivarna, i detta fall lantbrukare, värderade matematikkunskaper så mycket att det kan vara avgörande vid anställning.
–Ska foder ges eller gödning spridas kan man inte ta fram telefonen mitt i för att använda miniräknaren. Lantbrukarna räknar varje dag i varenda arbetsuppgift och de vill inte anställa någon som riskerar att göra dyrbara misstag på grund av bristande kunskaper, säger Karolina Muhrman.
Men för att för att yrkeselever ska uppnå de kunskaper som yrkeslivet efterfrågar räcker det inte med att ändra kursplaner, enligt Karolina Muhrman. Dessa måste kunna realiseras i skolan också och hon föreslår att man redan på lärarutbildningen förbereder blivande ämneslärare och yrkeslärare på att de i framtiden måste kunna samarbeta.
Kontakt: Karolina Muhrman, doktorand i utbildningsvetenskap, Linköpings universitet, karolina.muhrman@liu.se
Som det är i dag erkänner svensk lag månggifte som skett i andra länder om det ingåtts enligt detta lands lagar och makarna saknade anknytning till Sverige. Det innebär att det i Sverige i dag finns hundratals polygama äktenskap som erkänts och registrerats hos Skatteverket.
– Det här kan skapa stora tillämpningsproblem om exempelvis en irakisk man med tre hustrur avlider, säger Göran Lind. Ska alla tre ha giftorätt i boet? Ska de dela på den hälft som en monogam änka får eller ska dödsboet delas på annat sätt? Och ska barnen betraktas som gemensamma barn eller särkullbarn.
Saknas vägledning i lagstiftningen Liknande situationer och än mer komplicerade kan uppstå vid äktenskapsskillnad mellan mannen och någon av fruarna. För detta finns ingen vägledning i svensk lagstiftning utan det blir upp till domstolarna att fatta beslut.
– Oansvarigt, menar Göran Lind eftersom det kräver ställningstaganden till en rad principiella frågor som det är lagstiftarens – inte domstolarnas – uppgift att ge vägledning om.
Barnäktenskap erkänns inte
Till skillnad från månggifte, erkänner inte svenska myndigheter äktenskap med barn under 15 år trots att det egentligen är samma lag som gäller för månggiften. Det sker med hänvisning till det som kallas ”ordre public”, det som ligger till grund för den svenska rättsordningen.
– Det borde man, enligt Göran Lind, kunna göra även vad gäller polygami. Principen om likabehandling av makar har legat till grund för äktenskapsrätten i snart 100 år. Dessutom finns det stöd i regeringsformens krav på respekt för alla människors lika värde och dess krav att ingen får missgynnas på grund av sitt kön, vilket också har stöd i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Göran Lind menar därför att svenska domstolar bör säga nej till att erkänna utländska polygama äktenskap.
Nya tider Månggifte kan i dag inte ingås i Sverige. Detta hindrar dock inte att flera personer lever tillsammans i polygama konstellationer. Ökad invandring från muslimska länder och en mer liberal hållning till olika samlevnadsformer ökar kraven på reformer som gör det möjligt att ingå sådana äktenskap här i landet. Det är ett tidens tecken att en arbetsgrupp inom Centerpartiet för en tid sedan föreslog att polygama äktenskap borde kunna ingås i Sverige.
– En sådan reform kommer att kräva omfattande omarbetningar av svensk familjerätt. Behovet av forskning kring makars och barns välbefinnande i polygama relationer är stort och innan frågan om ingående av sådana äktenskap i Sverige på allvar aktualiseras framstår det som nödvändigt att sådan forskning genomförs.
Skulle det bli möjligt med månggifte i Sverige är steget inte långt till att äktenskapet avskaffas, menar Göran Lind.
– Det kan då komma att ersättas av någon form av familjebolag med olika antal delägare och avsedda för olika typer av familjebildningar. Lagstiftningen skulle då vara neutral i förhållande till olika moraliska och religiösa värderingar, men innehålla vissa skyddsregler för en svagare part och för utomstående tredje personer, säger han.
– Även om den nu skisserade utvecklingen inte kan anses önskvärd och inte heller särskilt sannolik på kort sikt, så är den, enligt Göran Lind, fullt tänkbar i ett framtidsperspektiv.
Göran Lind är med artikeln ”Utmaningar inom familjerätten” en av ett antal rättsvetenskapliga författare, som i jubileumsboken ”Svensk Juristtidning 100 år” (Justus förlag) spekulerar om juridikens utveckling.
Religionen spelade en viktig roll i den spanska koloniseringen av Yucatánhalvön, en stor del av Mayakulturens kärnområde. Tillsammans med den spanska monarkin hade religionen en stor makt och inflytande i samhället.
− Koloniala kyrkor och kapell representerade makten i form av byggnader och arkitektur som användes för att kontrollera Mayasamhället. Att omvända mayaindianerna till kristendomen var en viktig del i spanjorernas politik och riktlinjer när det gällde kolonialiseringen i Mexiko, säger avhandlingens författare Teobaldo Ramirez Barbosa.
Två olika traditioner skapar någonting nytt Han har gjort en jämförande analys av tidiga koloniala kyrkor och Mayabostäder på Yucatánhalvön och Belize. Vanligen har kolonialismen tolkats som en ensidig relation där kolonisatören och dennes kultur inte påverkas, utan där den behålls oföränderlig. Teobaldo Ramirez Barbosas analys mellan spanska kyrkor och Mayabostäder avslöjar att den koloniserade hade en påverkan i fråga om arkitetur.
− Mayaindianer har använt samma byggmaterial i sina bostäder sedan den förspanska perioden fram till idag. Mina resultat visar att denna byggtradition med murverk eller stucco, stuckatur, halmtak eller ramadas, samt halvrunda, runda och fyrkantiga husformer är möjliga att observera i vissa typer av spanska kyrkor, säger han.
En av Teobaldo Ramirez Barbosas slutsatser är att detta kan tolkats som hybriditet, det vill säga en kombination av två olika traditioner som skapar någonting nytt.
Påträffade hittills okända bosättningar i Mexiko
Parallellt med analysen av den religiösa arkitekturen och mayabostäder gjorde han tre utforskningar i viken Espíritu Santo, Mexiko. Syftet med undersökningarna var att identifiera platsen Kachambay och dess kyrka Nuestra Señora de la Limpia Concepción som grundades 1621, samt hittills oupptäckta indianska bosättningar eller rancherias, små boplatser som var ett resultat av den koloniala politiken.
Två nya små bosättningar påträffades i norra delen av viken Espiritu Santo, vilka bevisar förekomsten av mänsklig verksamhet i en region som historiskt har ansetts vara obebodd. En av dem kan kopplas direkt till platsen Kachambay.
− Dessa fynd öppnar möjligheten för nya utforskningar i området och hur Mayaindianer anpassade sig genom att fly från den koloniala regimen, säger Teobaldo Ramirez Barbosa.
Legenden berättar om en medeltida helgonkung som dog en dramatisk död i strid utanför kyrkan där han firat mässa. Ett forskningssamarbete som letts från Uppsala universitet kan nu berätta mer om Erik den heliges hälsa, hur han såg ut, var han bodde och hur det gick till när han slutligen dödades.
Inga samtida källor nämnde Erik Jedvardsson, Sveriges konung och senare helgon. Den enda berättelsen om hans liv finns i helgonlegenden vars bevarade form är skriven på 1290-talet. Det är känt att sådana legender ofta är otillförlitliga. Erikslegenden är dock baserad på en längre legend som har försvunnit och denna längre legend kan ha varit mycket äldre.
Kvarlevor i ett relikskrin
Den bevarade legenden berättar att Erik valdes till kung och regerade rättvist, var en hängiven kristen, ledde ett korståg till Finland och stöttade kyrkan. Han dödades år 1160, under sitt tionde regeringsår, av en dansk tronpretendent. Hans kvarlevor har vilat i ett relikskrin sedan 1257.
Bild: Väggmålning av Kung Erik som varnas under gudstjänsten.
Men vad kan modern forskning berätta om de ben som tillskrivs honom? En grundlig undersökning av benen i relikskrinet gjordes 1946 men utvecklingen av nya undersökningsmetoder motiverade en ny undersökning 2014. Den 23 april 2014 öppnades relikskrinet vid en ceremoni i domkyrkan. Därefter påbörjade forskare från flera olika fält undersökningar av benen i jakt på ny kunskap om den medeltida kungen. Nu presenteras de första resultaten från undersökningarna.
Tvärvetenskaplig samarbete
– Det tvärvetenskapliga samarbetet mellan olika discipliner i arbetet med Erik den heliges skeletala lämningar ger stor information om hans hälsa (ortopeder och röntgenläkare), släktskap (aDNA analys), konsumtion (isotopanalys) och hans död (rättsmedicin), säger projektledare Sabine Sten, professor i osteoarkeologi, institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet Campus Gotland.
I relikskrinet finns 23 ben som till synes tillhör samma individ. I skrinet ligger också ett skenben som inte hör dit. Kol-14-värdena som uppmätts för benen är förenliga med ett dödsfall omkring år 1160. Den osteologiska analysen visar att benen tillhör en man som var 35-40 år gammal och 171 cm lång. När han dog hade han alla tänder i överkäken kvar.
Frisk och välnärd
Undersökningar av benen med hjälp av datortomografi på Akademiska sjukhuset i Uppsala visade inga skönjbara medicinska åkommor. DXA- och pQCT-mätningar på samma sjukhus visade att Erik inte led av benskörhet. Tvärtom hade han en bentäthet som låg 25 procent över dagens unga vuxna. Erik den helige var välnärd, var kraftigt bygd och fick rikligt med motion.
Den genomförda isotopanalysen visar på en diet som var rik på insjöfisk, vilket indikerar att kungen hörsammade kyrkans regler kring fasta, det vill säga dagar då det var förbjudet att äta kött. Analysen visar också att han under sina sista tio år inte levde i Uppsalaregionen, som förväntat, utan troligare i Västergötland. Dessa slutsatser ska dock betraktas som mycket preliminära eftersom det ännu finns få andra undersökningar att jämföra värdena med.
Släktskap studeras
I samband med att relikskrinet öppnades togs även prover för DNA-analys. Förhoppningen är att få resultat som ger ny kunskap om frågor om släktskap. Denna analys är ännu inte klar och förväntas dröja ytterligare ett år. Forskarna kan dock berätta att de har lyckats få fram DNA-information ur proverna.
Skallen i relikskrinet bär spår efter en eller två läkta skador som kan ha uppkommit efter våld med vapen. Legenden säger att Erik ledde ett korståg till Finland och skadorna skulle kunna ha uppkommit då.
Blev hånad och halshuggen
Legenden berättar att kungen under sitt sista slag blev omringad av fiender och när han föll till marken sårades han om och om igen tills han var nästintill död. Därefter hånades han och fick slutligen huvudet avhugget. De bevarade benen har minst nio märken efter hugg som uppkommit i samband med döden. Sju av dessa sitter på benen. Inga skador har hittats på revbenen eller det bevarade armbenet, vilket förmodligen betyder att kungen bar ringbrynja men hade mindre skyddade ben. Båda skenbenen har skador som tillfogats från fötterna och uppåt, vilket tyder på att kungen låg på magen.
En av halskotorna har huggits av, vilket inte kunde ha gjorts utan att ta av ringbrynjan. Alltså kunde detta inte ha gjorts i strid. Detta bekräftar att det var ett mellanspel, beskrivet som hånandet i legenden, mellan slaget och halshuggningen. De dokumenterade skadorna motsäger inte på någon punkt förloppet av striden så som den nedtecknats i den mycket senare legenden.
Fotnot: Forskningsresultaten presenteras i en kommande artikel i tidskriften Fornvännen.
För mer information:
Projektledare Sabine, Sten, professor i osteoarkeologi, institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet Campus Gotland. Tel 0498-10 83 20, 018-471 83 20. sabine.sten@arkeologi.uu.se
Tidigare studier har visat att interaktion kring mat i sociala medier kan påverka ungdomars godisintag och deras benägenhet att prova obekant mat. Dessutom har forskning visat att bilder av mat stimulerar hjärnområden som är associerade med aptit hos barn och ungdomar.
I den aktuella studien, som presenterats i den vetenskapliga tidskriften Appetite, har över 1 000 Instagramkonton tillhörande ungdomar i Skandinavien analyserats.
85 procent av kontona innehöll matbilder som analyserades.
Godis och bakverk vanligast
– De vanligaste livsmedlen vi identifierade var godis, kakor och bakverk, läsk och saft, choklad och glass. Tillsammans fanns de livsmedlen, som tillhör kategorin kaloririka och näringsfattiga livsmedel, i 68 procent av bilderna på Instagram, säger Christopher Holmberg vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap och en av forskarna bakom studien Adolescents’ presentation of food in social media: An explorative study.
Som jämförelse fanns frukt och grönt på 22 procent av bilderna.
Kopplat till kategorin kaloririka och näringsfattiga livsmedel fanns, oftare än vad gällde övriga kategorier av mat, även en positiv beskrivning samt att bilderna oftare var från högtidsstunder, som födelsedagsskalas eller fester.
Informell reklam för livsmedelsmärken
Studier i Storbritannien har påvisat att livsmedelsmärken får ökad betydelse i tonåren och blir viktiga markörer i ungdomars identitetsskapande. I den aktuella studien vid Göteborgs universitet var livsmedelsmärkena Coca Cola, Frappucinos från Starbucks samt glass från Ben & Jerrys mycket vanliga och alltså något ungdomarna själva gjorde reklam för via sina Instagramkonton.
– Det indikerar att ungdomarna är omedvetna om, eller helt enkelt accepterar, den typen av reklamspridning i sina sociala nätverk. Det faktum att ungdomarna själva skapar och sprider reklamen kan innebära att den här formen av informell reklam är mer effektiv än traditionell livsmedelsreklam, säger docent Christina Berg vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap.
För mer information: Christopher Holmberg, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, e-post christopher.holmberg@gu.se, tel 031-786 4295, 0765-54 59 51
John Chaplin, institutionen för kliniska vetenskaper, e-post john.chaplin@gu.se, tel 0708-62 88 57
Thomas Hillman, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, e-post thomas.hillman@gu.se, tel 031-786 2205
Christina Berg, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, e-post christina.berg@ped.gu.se, tel 031-786 42 07, 0709-58 72 99
Det är välkänt att flyktingar utgör en särskilt utsatt grupp med sämre hälsa än både svenskfödda personer och andra invandrargrupper som inte är flyktingar. I den nya studien använde sig forskarna av nationella register för att undersöka om flyktingar löper större risk än andra utrikesfödda grupper och svenskfödda att drabbas av psykossjukdom. Schizofreni och andra icke-affektiva psykoser är allvarliga psykiatriska sjukdomar, som drabbar ungefär 2 procent av befolkningen. Sjukdomen debuterar ofta under övergången till vuxenliv och innebär ett stort lidande.
Utlandsfödda mer utsatta
Många studier i både Sverige och i andra länder, har samstämmigt visat att utlandsfödda och deras barn har en betydligt högre risk för psykossjukdom jämfört med inrikes födda, men orsakerna är outforskade. Fram till nu har det varit okänt om flyktingar, som ju är en extra utsatt grupp bland de utrikesfödda, har en ännu större risk att drabbas av just psykos.
I den nu aktuella studien följde forskarna 1,3 miljoner unga svenskar födda antingen i Sverige eller utomlands i som mest 13 år. Alla uppgifter var anonymiserade. Personerna följdes från det att de fyllde 14 år, eller kom till Sverige, beroende på vilket som inträffade först. Under studieperioden fick 3 700 av dem diagnosen icke-affektiv psykos.
– Risken för icke-affektiv psykos visade sig vara 66 procent högre för flyktingar än för andra utrikesfödda från samma regioner som flyktingarna. Jämfört med svenskfödda var risken nästan tre gånger så hög, säger studiens förstaförfattare Anna-Clara Hollander, vid institutionen för folkhälsovetenskap.
Tydligast mönster för män
Mönstret gällde både män och kvinnor, men var tydligast för män. Flyktingar från alla regioner hade högre risk än personer som kom från samma områden men som inte var flyktingar. Ett undantag var personer som kom från Afrika söder om Sahara, där båda grupperna hade lika förhöjd risk jämfört med den svenskfödda gruppen.
Forskarna bakom studien drar slutsatsen att det är en högre risk för icke-affektiva psykoser bland flyktingar jämfört med invandrare som inte är flyktingar. Alla invandrare, både flyktingar och de som inte är flyktingar, har en förhöjd risk jämfört med svenskfödda. Forskarna menar att sett i ett större sammanhang stöder deras fynd hypotesen att traumatiska livshändelser kan spela en roll för risken att insjukna i schizofreni och icke-affektiva psykoser.
– Läkare, sjuksköterskor, psykologer och personer som planerar framtida vård behöver vara uppmärksamma på den höga psykosrisken hos flyktingar. Det är särskilt viktigt med tanke på att tidiga interventioner kan vara av yttersta vikt hos denna redan så utsatta grupp, säger Anna-Clara Hollander.
Mer information:
Anna-Clara Hollander, postdoktor, psykolog, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Telefon: 08-524 80 119, E-post: anna-clara.hollander@ki.se
Christina Dalman, professor, läkare, forskningsgruppsledare, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Telefon: 072-242 68 92, E-post: christina.dalman@ki.se
Publikation: ”Refugee migration and risk of schizophrenia and other non-affective psychoses: a cohort study of 1.3m people in Sweden”, Anna-Clara Hollander, Henrik Dal, Glyn Lewis, Cecilia Magnusson, James B Kirkbride, Christina Dalman, BMJ, online 15 March 2016
Fotnot: Studien har gjorts i samarbete med forskare vid University College London i Storbritannien. Forskningen har finansierats med stöd av FORTE, Vetenskapsrådet och Sir Henry Dale Fellowship grundat av the Wellcome Trust och the Royal Society.
I en ny doktorsavhandling från Örebro universitet studeras hur bindvävscellerna som bygger upp människans hud kommunicerar med varandra. Fibroblaster är den vanligaste cellen i läderhuden, det mellersta lagret av hudens tre lager. Den bygger upp bindväven genom att producera proteiner som exempelvis kollagen. Fibroblasterna kommunicerar med andra celler, bland annat med keratinocyter. Det är cellerna i det yttersta hudskiktet, överhuden. Samspelet mellan fibroblaster och keratinocyter är viktigt vid uppbyggnad och reparation av vävnaden som vid sårläkning.
– För att studera kommunikationen har jag odlat cellerna i laboratorium. Målet är att använda ett system som liknar huden så mycket som möjligt. Det är viktigt att förstå cellernas kommunikation. Framförallt när ena lagret inte finns som vid en brännskada, men också hur cellerna påverkas i andra fibrotiska tillstånd. Huden är kroppens största organ och den måste fungera optimalt, säger Anita Koskela von Sydow, doktorand i biomedicin vid Örebro universitet.
Omfattande brännskador
Då kroppen utsätts för en brännskada förstörs hudens yttre skikt och desto djupare beroende på grad av brännskadan. Fibroblaster i den omkringliggande vävnaden aktiveras och börjar producera bindväv för att läka skadan. För att minska ärrbildningen och hjälpa kroppen att återskapa den skyddande barriären mot omvärden flyttas hud från en annan del av kroppen.
– Vid stora brännskador transplanteras hud för att såret ska läka bättre. En stor brännskada överstiger 20 procent av kroppsytan. Patienter med 80 procent brännskador över kroppen kan läkarkåren i vissa fall numera rädda. Genom att täcka och återskapar hudbarriären som är kroppens yttre skydd.
Inflammatoriska faktorer
I samband med skada sätts en inflammation igång i vävnaden, som hjälper kroppen att ta bort smuts och skadad vävnad. Inflammation bidrar till att aktivera fibroblasterna till att producera bindväv. Långvarig inflammation kan få allvarliga konsekvenser för huden, fibros kan även drabba andra organ i kroppen med allvarliga konsekvenser.
– Vid en skada på kroppen uppstår en inflammation som hjälper kroppen att läka. Inflammationen aktiverar även fibroblasterna och får man en stark inflammation som pågår under en längre tid kommer fibroblasterna att fortsätta producera bindväv. Det är inte bara huden som påverkas av ärrutveckling utan även njurar, lever och lungor.
Anita Koskela von Sydow visar nya ledtrådar om samspelet mellan celler i huden. Hon beskriver även i sin avhandling hur olika inflammatoriska faktorer påverkar bindvävsceller. Det har betydelse för kunskapen om normala och dysfunktionella läkningsprocesser, exempelvis vid sjukdomar där fibros orsakar stora problem och kroniska sår.
Mer information:
Anita Koskela von Sydow, verksam vid Kliniskt forskningslaboratorium på Universitetssjukhuset Örebro
Mobil: 070-654 47 63, E-post: anita.koskela-von-sydow@regionorebrolan.se
Kanji är betydelsebaserat och ett tecken motsvarar i princip ett ord. Kanji är inte bara grafiskt komplicerat utan också fonologiskt oklart. Ett tecken har ofta flera uttal eller så kan olika tecken ha samma uttal. Utan sammanhang är det därför svårt att veta vilket av flera uttal som ska appliceras till ett tecken.
Tidigare forskning har visat att studenter i japanska som andraspråk och modersmålstalare beter sig olika när de läser eller skriver kanji. Tidigare studier har jämfört nybörjarstudenter i japanska som andraspråk med modersmålstalare på avancerad nivå, och det visade sig då att de båda grupperna använde olika uppsättningar av kanji, vilket orsakade oklarhet om skillnaderna var baserade på gruppernas modersmål, gruppernas nivåer eller av de olika kanji.
Jämför svenska nybörjare med japanska skolbarn Fusae Ivarsson har därför i sin avhandling genomfört noggranna och omfattande experiment bestående av läs- och skrivtest av kanji där en identisk uppsättning av tecken användes för nivåanpassade svenska studenter och japanska skolbarn. Svenska universitetsstuderande i japanska på nybörjarnivå jämfördes med japanska skolelever i årskurs två (båda grupperna hade lärt sig cirka 240 tecken), och svenska studenter på avancerad nivå jämfördes med japanska elever i årskurs fem (där båda grupperna lärt sig runt 800 tecken).
Resultatet visar att det svenska uttalets påverkan var större för nybörjare – som gör fler fel i kanji – än för de på avancerad nivå. Dessutom var skillnaden mellan de svenska nybörjarna och de på avancerad nivå större än skillnaden mellan de japanska eleverna i årskurs två och fem. Detta var mindre förvånande eftersom observationer från tidigare studier inte tydde på motsatt resultat.
– Det förvånande var att skillnaderna i minnesinhämtningsmetod för kanjis uttal mellan svenska och japanska grupper är större på avancerad nivå än på nybörjarnivå. På avancerad nivå försökte svenskarna läsa kanji genom att dela upp ett tecken i två komponenter och hitta en uttalbar komponent, medan japanerna föredrog att applicera tecknets andra uttal eller en sammanhangsbaserad gissning, säger Fusae Ivarsson.
Effektivare att lära enligt egen stategi
Denna upptäckt leder till den pedagogiska implikationen att det skulle vara effektivare att lära andraspråksstudenterna hur den läsningsstrategi de föredrar kan förbättras, snarare än att påtvinga dem att behandla tecken som modersmålstalande japaner gör.
– Detta resultat har även tillämpningsmöjlighet för svenska studenter i kinesiska eftersom kanji och hanzi, kinesiska tecken för att skriva kinesiska, har samma grund, säger Fusae Ivarsson.
Mer information:
Fusae Ivarsson, telefon: 031-786 4590, e-post: fusae.takasaki.ivarsson@språk.gu.se
Forskare från Linnéuniversitetet, University of Surrey, NHTV Breda, Nederländerna och University of Otago, Nya Zeeland har undersökt hur ny teknik som till exempel alternativa bränslen, soldrivna-plan och nya konstruktioner av flygplan, presenteras av industrin och media, tillsammans med den efterföljande nivån av framgång i praktiskt tillämpa dessa tekniker. Forskarna hävdar att diskussionen av ny teknik skapar myter om flygning med nollutsläpp, avskärmar flygindustrin från närmare granskning av sin politik för hållbar utveckling.
– Flyget har upplevt en kraftig tillväxt under de senaste 40 åren. År 2050 kommer energianvändningen inom luftfarten att ha tredubblats och flygets energianvändning kommer att stå för 19% av alla transporter, jämfört med 11% under 2006, säger Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet.
– Detta står i skarp kontrast till löften från industrin att minska utsläppen för flyget genom teknik och strävan mot nollutsläpp för flygning genom, kanske den alltför hypade, utvecklingen av soldrivna-flygplan och vätgasbränsle.
Skapar en form av propaganda
På det sätt den nya tekniken presenteras, skapas ”myter” eller en form av propaganda som förnekar sanningen och leder till att framstegen inom klimatpolitiken för luftfarten avstannat. Användningen av dessa ”teknikmyter” inom industrin och regeringen, lindrar ångesten för att ingenting görs och man pekar på framtida mirakellösningar, som i verkligheten är osannolika.
Forskargruppen har analyserat hur den nya flygtekniken som till exempel soldrivna plan, har lyfts fram av industrin som nyckeln för hållbart flygande. Tekniken presenteras som en möjlig lösning för att undvika de stora utsläppen, men forskning visar samtidigt att det är osannolikt att genomföra ”dygnet-runt” flygningar med soldrivna plan och att de soldrivna planen aldrig kommer att ersätta de bränsledriva kommersiella flygningarna.
Vi har sett tydliga mönster, när det gäller hur man lyfter fram tekniska framsteg som soldrivna- och elektriska flygningar. Genom media har industrin framgångsrikt presenterat dessa tekniker som stora genombrott, som skulle ha positiva följder för flygets framtid och för att uppnå nollutsläpp. I verkligheten är det en retorik som tar rubriker ifrån det faktum att utsläppspolitiken har misslyckas, och industrin pekar ständigt på att det finns en ”bättre framtid precis runt hörnet ”.
Även om dessa uppfinningar är fascinerande ur ett forskningsperspektiv, kommer de inte att fungera som en universallösning för att minska flygets skadliga utsläpp i vår atmosfär, ett utsläpp som dessutom ökar. Industrin kommer alltid att vilja presentera en optimistisk syn på sin roll i denna fråga, men vår forskning har också visat att vissa politiker är delaktiga i att värna om dessa myter, men de måste sluta förlita sig på retorik och börja med att hänvisa till fakta.
I aprilnumret av tidskriften Lancet Neurology ger de rekommendationer om hur patientvård, grundforskning och klinisk forskning om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar ska organiseras i framtiden. Arbetet presenteras vid en workshop i Europaparlamentet i Bryssel den 15 mars i samband med Brain Awareness Week 2016.
Rapport som identifierar en rad utmaningar
Lancets redaktörer har initierat en kommission i syfte att ge expertrekommendationer och information till politiker och beslutsfattare om Alzheimers sjukdom. Bengt Winblad, professor vid Karolinska Institutet och dess Centrum för Alzheimerforskning, fick uppdraget att organisera och leda expertkommissionen. Fler än 30 internationellt ledande forskare har bidragit och resultatet, en 78 sidor lång rapport, är den enda artikeln i aprilnumret av Lancet Neurology. Forskarna har identifierat en rad utmaningar som måste hanteras för att minska bördan av demenssjukdomar.
– Nu gäller det för politikerna att förstå att det här är ett växande problem, som redan nu kostar samhället väldigt mycket pengar. Det behöver satsas pengar på forskning inom alla delar som rör sjukdomen, dels för att hitta bättre läkemedel, men också förbättra vård och prevention, säger Bengt Winblad.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och står för ungefär 60 procent av fallen. Den viktigaste riskfaktorn är hög ålder. I takt med att den förväntade livslängden ökar räknar man med att antalet personer med demens kommer att stiga. År 2015 uppskattades nästan 47 miljoner personer runt om i världen leva med demens. Till 2030 beräknas siffrorna vara 75 miljoner. Till år 2050 uppskattas runt 131 miljoner vara drabbade. Än så länge finns ingen behandling som effektivt kan bromsa eller stoppa sjukdomen.
Förespråkar ökad samverkan
Policydokumentet tar upp hälsoekonomi, epidemiologi, prevention, genetik, biologi, diagnos, behandling, vård och etik. Forskarna förespråkar att statliga myndigheter samverkar med läkemedelsbolag på en multinationell nivå för att samordna resurser och dela risker.
– Min förhoppning är att policydokumentet ska stimulera ökat nationellt och internationellt samarbete och en öppenhet för samarbete med industrin. Det behövs samverkan, inte bara inom forskningen utan även inom politiken på alla nivåer, säger Bengt Winblad.
Artikeln är skriven av forskare från Sverige, Frankrike, Storbritannien, Australien, Danmark, Kanada, Schweiz, Italien, Luxemburg, USA, Tyskland och Nederländerna. Workshopen i Bryssel arrangeras av parlamentets STOA-panel (Science and Technology Options Assessment) i samband med internationella Brain Awareness Week 2016.
Publikation: “Defeating Alzheimer’s disease and other dementias: a priority for European science and society”, Bengt Winblad, Philippe Amouyel, Sandrine Andrieu et al, Lancet Neurology, 2016;15:455-532, online 14 March 2016.
Kontaktinformation: Bengt Winblad, professor i geriatrik, Centrum för Alzheimerforskning. Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. E-post: bengt-winblad-swedishbrainpower@ki.se eller bengt.winblad@ki.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
