Ortnamn är språkets äldsta fasta kvarlevor. De kan härstamma från brons- och järnåldern och är som regel bundna till de lokaliteter namnen syftar på. Ortnamnens form och ”synliga” innehåll förändras och fördunklas naturligtvis med tiden. Men det är möjligt att utforska även dessa fornminnen, och på så sätt få uppgifter om vem som har bott i området, vilket språk de talat och vad som troligen gav upphov till platsens namn. Ortnamn utgör därför utomordentligt bra källor för att spåra upp gammal, avbruten språkkontakt.
I sin avhandling har Alexandra Petrulevich undersökt unikt vendiskt (västslaviskt) ortnamnsmaterial som i många fall endast finns belagt i den isländska Knýtlinga saga. Detta ortnamnsmaterial har anknytning till Vendland, det vill säga dagens Holstein och Pommern i norra Tyskland och norra Polen.
Språkkontakt mellan slaver och skandinaver
Undersökningen visar att hälften av de studerade namnen vittnar om språkkontakt mellan slaver och skandinaver på Östersjöns södra kust under vikingatid och tidig medeltid. Dessa ortnamn som är av slaviskt ursprung utsattes för olika anpassningsstrategier, då skandinaver integrerade namnen i sitt språk.
Beståndsdelar i namnet Rostock som härstammar från slaviskans *Roztok med betydelsen ’stället där vattnet delar sig’ byttes till exempel ut mot likalydande motsvarigheter i fornisländskan, vilket gav Rauðstokkr med betydelsen ’röd stock’. Ett annat exempel på anpassning är namnet på staden Szczecin i norra Polen som översattes till fornisländskan som Burstaborg med betydelsen ’borstborg’.
De vendiska ortnamnen i Knýtlinga saga delar även sagans komplicerade historia. Det stora tidsgapet mellan nedskrivningen i mitten på 1200-talet och sagans bevarade eftermedeltida avskrifter är svårt att överbrygga. Handskrifterna uppvisar flera varierande former av de undersökta namnen. Det är viktigt att avgöra om dessa former kan ha varit i bruk på Östersjöns södra kust under 1100-talet eller om de endast är konstruktioner av de isländska skrivarna.
De handskrifter av Knýtlinga saga som analyserats avslöjar alltså även vilka strategier isländska skrivare använde sig av för att handskas med mindre kända namn. Till exempel byttes *Dimin, ett namn av slaviskt ursprung som avser borgen Haus Demmin i Mecklenburg-Vorpommern, mot Dímun, ett namn känt från de färöiska öarna Stóra Dímun och Lítla Dímun.
Förståelse för det som händer med lånade namn
Avhandlingens teoretiska ram omfattar klassificering av anpassningsstrategier och diskussion kring de faktorer som kan förklara varför människor väljer att anpassa lånade namn på ett visst sätt. Denna teoretiska diskussion kan hjälpa oss att även förstå de processer som lånade namn genomgår här i Sverige, som också är fullt med ortnamn av icke-nordiskt ursprung. Sådana ortnamn är våra främsta vittnen om tidig språkkontakt mellan svenskar eller snarare svenskarnas förfäder och andra folkgrupper, framför allt samer och finnar, och om utbredningen av dessa folkgrupper och deras språk.
Många samiska och finska ortnamn har lånats in i svenskan i anpassad form, då man antingen bytt ut de samiska och finska språkljud som saknades i svenskan mot närliggande svenska ljud, eller översatt delar av eller hela ortnamn. Giebmegáisi blev på det sättet till Kebnekaise, Geavrovuohppi till Krokvik och Kieruna till Kiruna.
För mer information: Alexandra Petrulevich, tel: 018-471 2901, 0735850418, e-post: alexandra.petrulevich@nordiska.uu.se
Avhandling: Ortnamnsanpassning som process. En undersökning av vendiska ortnamn och ortnamnsvarianter i Knýtlinga saga.
Darwinfinkarna är ett klassiskt exempel inom evolutionsbiologin eftersom det är uppenbart att dessa fåglar måste ha utvecklats från en gemensam ursprungsart på ganska kort tid (cirka två miljoner år). Sedan dess har de utvecklats till 18 olika arter som skiljer sig åt i storlek, näbbens form, sång och färgteckning.
Förändringar i näbbens form och storlek har inneburit en evolutionär anpassning som gör att olika arter kan utnyttja olika födokällor som insekter, frön, nektar från kaktusblommor samt även blod från sjöfåglar som häckar på Galápagos. I en tidigare studie från samma grupp av forskare identifierades en gen (ALX1) som påverkar näbbens form och nu har de upptäckt en annan gen (HMGA2) som påverkar näbbens storlek.
Två gener som betytt mest
– Våra data visar som förväntat att många gener påverkar näbbens form och storlek men vi har nu påvisat de två gener som med stor sannolikhet haft störst betydelse för evolutionen av Darwinfinkarnas näbbar, förklarar Sangeet Lamichhaney, doktorand vid Uppsala universitet och studiens förstaförfattare.
Charles Darwin var den första som beskrev hur konkurrens mellan arter om samma begränsade födoresurs leder till utveckling av biodiversitet genom att olika arter divergerar från varandra vilket i sin tur leder till en minskad konkurrens mellan arter. Det är en viktig princip för utvecklingen av komplexa ekosystem men det har varit svårt att påvisa denna typ av evolutionära förändringar i naturen.
Ett bra exempel har dokumenterats hos Darwinfinkar där en art (the medium ground finch) fick mindre näbbar till följd av en allvarlig torka som drabbade Galápagos 2004-2005. Det ledde till en ökad konkurrens mellan the medium ground finch med medelstora näbbar och the large ground finch med jättestora näbbar, där medium ground finches med störst näbbar drog det kortaste strået och uppvisade en hög dödlighet eftersom de inte klarade konkurrensen med large ground finches.
Fältstudier på Galápagos
– Vår nya studie går nu ett steg längre och vi kan visa på gennivå hur denna snabba förändring av en morfologisk egenskap gått till, förklarar Peter och Rosemary Grant, Princeton University, som genomfört fältstudier under 40 års tid på Galápagos och som är medförfattare på den nya studien.
– Den selektion som påverkat HMGA2-genen under denna torkepisod är ett av de starkaste selektionstryck på en enskild gen som hittills dokumenterats i naturen, fortsätter Peter och Rosemary Grant.
HMGA2-genen har tidigare visats sig påverka kroppsstorlek hos hundar och hästar och det är en av de hundratals gener som påverkar kroppslängden hos människa. HMGA2 har också en roll vid utvecklingen av cancer eftersom somatiska (icke ärftliga) förändringar av genens aktivitet kan påverka spridningen av cancer.
Exakta mekanismen höljd i dunkel
– Den vi vet är att HMGA2-genen påverkar aktiviteten av andra gener men den exakta mekanismen hur de på verkar näbbens storlek hos Darwin-finkar eller kroppslängd hos människa är fortfarande höljt i dunkel, förklarar Leif Andersson vid Uppsala universitet, SLU och Texas A&M University, som har lett studien.
Det är spännande att denna gen dyker upp hos flera olika arter som en gen som påverkar olika former av tillväxt. Vidare forskning för att bättre förstå denna gens funktion är helt klart väl motiverad, avslutar Leif Andersson.
För mer information kontakta: Professor Leif Andersson, Uppsala universitet, SLU & Texas A&M University, Telefon: 018-4714904 eller 070-5144904, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se
Artikel: Lamichhaney et al. (2016) A beak size locus in Darwin’s finches failitated character displacement during a drought, Science
– Aktivister som vill påverka skolnedläggningar bör i första hand fokusera på lobbying och kontakta beslutsfattare direkt, eller om det är möjligt, kombinera lobbying med protester, säger Jonas Larsson Taghizadeh, forskare vid institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
I sin avhandling har han undersökt aktivismen i samband med skolnedläggningar i de 29 största kommunerna i landet. Han redovisar hur många förslag på nedläggningar som har funnits och hur många som har genomförts. Han redovisar också på vilka sätt som protesterna har gått till; genom brev, protestlistor och namninsamlingar.
Protestaktioner bra om centerpartiet sitter i majoritet
– Det är bara under speciella omständigheter som protestaktionerna påverkar beslutet: om det är viktiga väljargrupper som engagerar sig, om det är rörliga väljare det handlar om, eller – om Centerpartiet sitter i majoriteten och det är deras kärnväljare som berörs, säger Jonas Larsson Taghizadeh.
Det är större sannolikhet att en intressegrupp får behålla sin skola om de kan föreslå alternativa sparförslag eller komma med ny information om kapacitetsutnyttjandet i skolan och/eller ny information om uppgifter som saknas i kommunens ekonomiska beräkningar.
– I skolnedläggningsprocesser finns ofta en stor osäkerhet när det gäller befolkningsutveckling och ekonomiska kalkyler. Det skapar en möjlighet för medborgare att få beslutsfattarna att ändra uppfattning om hur de kan nå sina ekonomiska mål. Resultaten har viktiga implikationer för aktivister, säger Jonas Larsson Taghizadeh.
Genvägar för resursstarka medborgare
Enligt avhandlingen är aktivister i områden med många högutbildade föräldrar med tjänstemannayrken, bättre på att presentera ny information för politikerna. De lyckas därför oftare att påverka skolnedläggningar. Aktivister i bostadsområden med många utlandsfödda, i jämförelse, presenterar sällan sådan information.
– Det här visar på ett stort problem för de som fattar beslutet. Enligt demokratiska principer bör alla medborgare ha samma möjlighet att delta i och påverka politiken, oavsett politiska resurser. Men det svenska politiska systemet på lokal nivå tycks bygga på ett politiskt språk och ett sätt att argumentera som skapar genvägar för resursstarka medborgare att påverka, säger Jonas Larsson Taghizadeh.
Avhandlingens slutsats är att beslutsfattare i högre grad bör närma sig resurssvaga medborgare och även lyssna på mindre viktiga väljargrupper. I förlängningen leder det till en mer jämlik process och till att ett större spektrum av perspektiv kommer med i planeringen.
Larsson Taghizadeh, Jonas (2016) Power from Below?: The Impact of Protests and Lobbying on School Closures in Sweden
Kontakt: Jonas Larsson Taghizadeh, forskare vid institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet jonas.larsson@statsvet.uu.seMobil: 076-809 70 14
De nordiska länderna har satt upp ambitiösa miljömål, exempelvis effektivare energianvändning i boenden och industri. Ett sätt att bidra till detta mål är att energieffektivisera vid fastighetsrenoveringar.
Många av byggnaderna i de så kallade miljonprogramsområdena är idag i behov av omfattande renoveringar, men kostnaderna är i dagsläget höga och avskräcker många fastighetsägare, men genom att renovera och optimera system på ett hållbart och långsiktigt är det inte nödvändigt att kostnaderna ökar för de boende.
Krävs ett holistiskt perspektiv
För att energieffektiva renoveringar ska kunna få ett rejält genomslag i samhället behövs ett holistiskt perspektiv och i detta är ett tvärdisciplinärt perspektiv där kopplingen mellan ekonomi, hållbarhet, teknik och beteende är ett nödvändigt fokus.
Detta har projektet SURE! Nordic Built for Sustainable Retrofitting tagit fasta på. Syftet meden energikupolen och energikikarna är att öka medvetenheten kring energi och kunskapen om energieffektivisering.
Den gyllene kupolen i Husby är en demonstrator i projektet. Alla som kliver in i Energikupolen kan via ett periskop i taket rikta blicken mot de omkringliggande byggnaderna i området. Där ser användaren hur energianvändningen ser ut i husen. Genom att vrida på periskopet kan användarna jämföra energianvändningen mellan olika byggnader.
Ytterligare ett objekt som har tagits fram i projektet och som lanserades under dagens invigning är Energikikarna. Kikarna ger i form av text och bild i 3D konkreta tips och råd om energieffektivisering i hemmet.
Ta tillvara nyfikenheten
Syftet med en Energikupolen och Energikikarna är att öka medvetenheten kring energi och kunskapen om energieffektivisering.
– Det har varit väldigt roligt att få möta och prata med de boende i området och se deras reaktioner, både under installationen och vid invigningen. Många verkar väldigt förvånade, men positivt överraskade, de kommer fram till oss och undrar om det är ett gigantiskt påskägg eller ett rymdskepp säger Therese Balksjö, projektledare på Interactive Institute.
– Den naturliga nyfikenheten kan vi ta tillvara genom att då bemöta hyresgästerna, svara på deras frågor och berätta mer, säger Therese Balksjö.
Projektet arbetar vidare mot att på ett kostnadseffektivt sätt optimera energianvändningen och stärka hållbara livsstilar och praktiker för boende i de områden som är i behov av renovering. Det görs genom att kombinera olika typer av åtgärder.
Förståelse för energikonsumtion
En patenterad teknik för diagnostisering och optimering av värme- och inomhuskomfort i existerande byggnader kombineras med visualiseringstjänster och information riktad till hyresgästerna. Det kan leda till ökad insyn i och förståelse för energikonsumtionen. Allt binds samman med en öppen ICT-infrastruktur. Målet är att minska behovet av köpt energi med 30 procent.
– Vi stöder gärna denna typ av projekt. Idag och i framtiden måste vi arbeta med nya verktyg för att skapa uppmärksamhet om energiförbrukning. Det ligger ett ansvar för oss som bolag där men även för den enskilde hyresgästen, säger Björn Sundberg, kommunikationschef på D. Carnegie & Co, som äger de hus som deltar i projektet.
Projektet är interdisciplinärt med kompetenser inom energi, IKT, interaktionsdesign och beteende från Sverige, Finland och Danmark. Partners i projektet är Interactive Institute Swedish ICT, Acreo Swedish ICT, Via University College, Insero, IC-meter och BaseN.
Finansiärer är Energimyndigheten och Formas (Sverige), EUDP (Danmark) och Tekes (Finland).
Alexander Suh, forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet är expert på små bitar av dna som kan hoppa inom och mellan genom; så kallade transposoner. Tillsammans med forskare från elva vetenskapliga institutioner i fem länder har han upptäckt den nya typen av transposoner som kan hittas i genomet hos vissa fågelarter, men inte andra.
Genom att söka i dna-databaser har forskarna upptäckt att de enda andra djur som bär på dessa transposoner är rundmaskar, vilka lever som parasiter på människor och andra däggdjur.
– Upptäckten var så förvånade att vi först var alldeles mållösa, säger Alexander Suh.
Hoppade till papegojor, kolibrier och manakiner
Utifrån en jämförelse av dna-sekvensen hos enskilda transposoner har Alexander Suh tillsammans med sina kollegor visat att dna har överförts från rundmaskar till fåglar i två vågor, som svept genom de flesta tropiska regioner, bland annat på så avlägsna platser som Madagaskar. Fågelarterna som bär på dessa dna-sekvenser innefattar karismatiska grupper som papegojor, kolibrier och manakiner.
Det är känt att vissa mänskliga sjukdomar, som exempelvis fågelinfluensa och hiv/aids, har hoppat till vår art från andra värddjur. Epidemiologer har först nyligen börjat inse hur viktiga dessa så kallade zoonoser är. Det finns dock många andra mänskliga sjukdomar vars ursprungliga värddjur fortfarande är okända. Bland dessa finns lymfatisk filariasis och loiasis, två allvarliga tropiska sjukdomar som orsakas av rundmaskar och sprids via myggor och bromsar.
Parasiterna vitt spridda
Den här studien visar att dessa parasiter, som idag angriper människor, istället angrep fåglar så sent som för 25-17 miljoner år sedan. De angrep troligtvis inte däggdjur under perioden då transposonerna aktivt hoppade från en art till en annan, eftersom det inte finns spår av dessa i några däggdjursgenom.
Spåren i fågelgenomen visar att parasiterna måste ha varit vitt spridda, eftersom de infekterade en mängd olika fågelgrupper i alla större tropiska regioner, även de som var isolerade från varandra vid denna tidpunkt.
Genomsekvensering fortsätter att leverera nya överraskningar om evolutionshistorien. Jämförelser av genom kan inte bara visa på släktförhållanden utan också interaktioner mellan specifika parasiter och värdar som lämnat permanenta spår i genomen i form av transposoner som har hoppat från en art till en annan. Utifrån detta första exempel på fenomenet i fåglar och rundmaskar har forskarna sett att en typ av parasiter som är ett allvarligt problem idag en gång bytte värd från fåglar till däggdjur, en process som är alltför välbekant för dagens epidemiologer.
Kontaktinformation: Alexander Suh, Avdelningen för evolutionsbiologi, Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, E-post: alexander.suh@ebc.uu.se, telefon: 076-28 66 025.
Artikel i Nature Communications: Ancient horizontal transfers of retrotransposons between birds and ancestors of human pathogenic nematodes. Nature Communications 7: Suh, A., Witt, C. C., Menger, J., Sadanandan, K. R., Podsiadlowski, L., Gerth, M., Weigert, A., McGuire, J. A., Mudge, J., Edwards, S. V., Rheindt, F. E. 2016. 11396. http://dx.doi.org/10.1038/ncomms11396
– Studien visar att brustet hjärta är associerat till andra sjukdomar inklusive medicinering, framför allt kronisk obstruktiv lungsjukdom, psykiatriska sjukdomar och migrän. Däremot är traditionella riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom som rökning, högt blodtryck, höga blodfetter och diabetes mindre förekommande, säger Per Tornvall, hjärtläkare och forskatakotsubore vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, en av forskarna bakom studien.
Resultaten, som publiceras i tidskriften Journal of American College of Cardiology, bekräftar att prognosen vid brustet hjärta är jämförbar med prognosen för patienter med hjärtinfarkt.
Brustet hjärta farliga än man tidigare trott
Intresset för brustet hjärta har vuxit sig stort under 2000-talet, men kunskapen har hittills byggt framför allt på kliniska iakttagelser av mindre grupper patienter. Sjukdomen kallas även takotsubo, ett japanskt ord för bläckfiskfälla, på grund av hjärtats utseende vid insjuknandet.
Vid brustet hjärta är det vanligt att en av hjärtats kammare, oftast den vänstra, har vidgats och fått en ballongliknande form. Vid insjuknandet är det mycket svårt att skilja brustet hjärta från hjärtinfarkt. Cirka två procent av alla hjärtinfarkter visar sig senare vara brustet hjärta. Diagnosen ställs med bildundersökningar, som visar att hjärtfunktionen är påtagligt nedsatt men kranskärlen är normala.
Tillståndet utlöses ofta av psykisk eller fysisk stress. Prognosen har tidigare ansetts vara god, men nyare studier har pekat på att brustet hjärta-syndrom är farligare än man tidigare trott. Under 2015 kom rapporter som visade att prognosen liknade den vid hjärtinfarkt, men studierna saknade friska kontrollgrupper.
I den nya, omfattande registerstudien har forskarna studerat 500 svenska patienter med brustet hjärta i det Svenska kranskärls- och angioplastikregistret (SCAAR). Patienterna, som inte hade kranskärlsförträngningar, jämfördes med ålders- och könsmatchade patienter med hjärtinfarkt.
Flest brustna hjärtan hos kvinnor
Forskarna gjorde även jämförelser med kontrollpersoner som gjort kranskärlsröntgen på grund av bröstsmärta och som visat sig vara utan kranskärlsförträngningar. Information om individernas utbildning, inkomst, läkemedel och övriga sjukdomar hämtades från olika register.
De flesta, mer än åtta av tio, som fått diagnosen brustet hjärta var kvinnor. Studien visar också att patienter med brustet hjärta är välutbildade och har högre inkomster, särskilt jämfört med patienter med hjärtinfarkt. Studien bekräftar att prognosen är likvärdig den för patienter med hjärtinfarkt och sämre än för patienter med bröstsmärta.
– Studien har stor betydelse för att identifiera riskindivider. Den ger även indikationer avseende orsaker som kan utnyttjas för behandling. Till exempel ger studien stöd för att behandling med så kallade betablockerare skulle vara av nytta för patienter med brustet hjärta, säger Per Tornvall.
Studien har finansierats med stöd från Hjärt-Lungfonden.
Publikation: A Case-Control Study of Risk Markers and Mortality in Takotsubo Stress Cardiomyopathy, Per Tornvall, Olov Collste, Ewa Ehrenborg, Hans Järnbert-Petterson, Journal of American College of Cardiology, published online April 18 2016, doi: 10.1016/j.jacc.2016.02.029
För mer information: Per Tornvall, professor, överläkare Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset Karolinska Institutet Telefon: 072-218 05 60 E-post: per.tornvall@ki.se
Alltifrån små till större nationella och internationella företag har ett affärssystem som stöd för sina affärsprocesser. Införande och byte av affärssystem betraktas inom affärsvärlden som en av de mest krävande och riskfyllda projekt ett företag kan genomföra. Cirka 80 procent av företagens totala IT-budget används för affärssystemsprojekt.
Affärssystemsprojekten får dessutom långvariga konsekvenser för organisationen eftersom systemen förväntas stödja de flesta affärsprocesser efter införandet. En rekommendation är att vara flexibel för förändringar av mål och resursramar och en annan att inte godkänna några förändringar. Affärssystemsprojektets organisatoriska konsekvenser behöver diskuteras.
Risky business
Annika Andersson, Handelshögskolan vid Umeå universitet, diskuterar i sin avhandling vilka organisatoriska konsekvenser det kan få om leverantör och beställare bestämmer sig för att förändra och å andra sidan vara slutna för förändringar av beslutade mål och resursramar i affärssystemsprojekt. Studierna har genomförts i leverantörsföretag som genomför affärssystemsprojekt och deras beställarföretag verksamma internationellt och nationellt inom konstruktion och handel.
Resultaten visar att när parterna inte ville ändra beslutade mål och resursramar i affärssystemsprojektet blev det svårt att dra nytta av utvecklad förståelse för anpassning av affärssystemsstöd. Ett sätt för beställaren att utveckla och effektivisera organisationen var att innan, efter och parallellt med projektet genomföra organisationsförändringar och lära om sin egen organisations affärsprocesser.
Det var då bättre för leverantören att samarbeta med en beställarorganisation som redan organisationsförändrat. Leverantören valde ibland att bortse från överenskomna mål och resursramar för att förstå beställarorganisationens affärsprocesser. Istället för att tjäna pengar på projektet bidrog man med extra konsulttid och gick med förlust.
Ingen insyn i de strategiska planerna
– Detta sågs som en bra strategi för att skapa en god relation till beställaren, förstå branschen och behovet av systemstöd, och inte bara låsa in dem i ett system. De kunde då tjäna pengar i kommande projekt, säger Annika Andersson.
När båda parter beslutade sig för att vara flexibla med mål och resursramar blev konsekvenserna varken system- eller organisationsutveckling, vilket förväntats. Istället ledde det till omfattande kommunikationsproblem eftersom tekniken istället fokuserades. Enligt avhandlingen bör chefer som ingår i projektet kommunicera de strategiska planerna.
Resultaten visar också att när projektansvariga hos beställaren inte hade insyn i de strategiska planerna var det svårt att ställa krav på nödvändiga stödfunktioner. Nödvändiga anpassningar rymdes då inte inom beslutade mål och ramar.När sedan affärssystemet efter införandet inte kunde stödja nya strategiska planer behövde beställarna investera i ett nytt affärssystemsprojekt redan inom något eller några år. En kostnad på några miljoner, vilket inte kan anses ekonomiskt hållbart.
Osynkad beställning
– Det kunde vara svårt för beställarna att besluta sig för vilka affärsprocesser och arbetssätt som skulle stödjas eller förstå vilka resurser som skulle krävas av dem. De visste inte vad de kunde förvänta sig av affärssystemsprojektet, när de inte hade förståelse för affärssystemets stöd. En av leverantörens konsulter uttryckte det som att ”de beställer en Volkswagen men förväntar sig en Rolls-Royce”, säger Annika Andersson.
Annika Andersson är född och uppvuxen i Umeå. Hon är utbildad civilekonom och ekonomie licentiat vid Handelshögskolan vid Umeå universitet och doktorand vid enheten för företagsekonomi.
Avhandlingen: Affärssystemsprojekt: konsekvenser av att vara sluten eller öppen för förändringar
Avhandlingen försvaras i Hörsal B, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet, fredagen den 29 april, kl 13.15. Avhandlingen kommer att försvaras på svenska. Fakultetsopponent: Professor, Yvonne von Friedrichs, Avdelningen för Ekonomivetenskap och juridik, Mittuniversitetet.
För mer information: Annika Andersson, Handelshögskolan, Telefon: 090-786 6597 E-post: annika.andersson@umu.se
– De flesta föräldrar använder sång i samspelet med sitt spädbarn. Men när spädbarnet är sjukt eller för tidigt fött och vårdas länge på en neonatalavdelning, kan både barn och förälder behöva stöd för att komma igång med sin kommunikation.
Intresset för det här forskningsområdet väcktes för sex år sedan i samband med att neonatalavdelningen vid Centralsjukhuset i Karlstad skickade remiss till landstingets Musik- och bildterapimottagning, där Alexandra Ullsten arbetar. Två för tidigt födda barn med föräldrar, behövde utvecklingsstödjande insatser och psykosocialt stöd.
Neonatal musikterapi i vården
Det blev starten för den neonatala musikterapin i svensk sjukvård och på neonatalavdelningen på Centralsjukhuset i Karlstad, som i dag är det enda sjukhus i Norden där musikterapi nu är etablerad och ingår i det ordinarie neonatala vårdutbudet.
Nu kombinerar hon det arbetet med att doktorera på halvtid i musikvetenskap vid Musikhögskolan på Örebro universitet.
– Här har jag förmånen att få handledning av bland andra professor Mats Eriksson på Institutionen för hälsovetenskaper, som är en av Sveriges ledande forskare inom stress och smärta i nyföddhetsperioden.
Interaktiv vaggsång
Ungefär tio procent av alla barn som föds i Sverige, såväl för tidigt födda som fullgångna, alltså 10 000 per år, behöver vård efter förlossningen. Alexandra Ullstens doktorandprojekt undersöker hur vaggsång fungerar som smärtlindring. Det handlar om interaktivitet och inte om inspelad vaggsång.
– Den spädbarnsriktade vaggsången måste vara lyhörd för och anpassas efter hur spädbarnet reagerar under en smärtsam provtagning. Det är ett spännande och sparsamt utforskat forskningsområde inom musikterapin, både nationellt och internationellt.
Det är Svensk barnsmärtförening och Linde Healthcare, som delar ut stipendiet, som är på 10 000 kronor.
– Det är en stor ära att få detta stipendium och det kommer väl till pass, jag ska använda pengarna till en statistisk analys till artikel två i min avhandling, säger Alexandra Ullsten.
Avhandling: Live music therapy with lullaby singing as affective support during venepuncture. A case study with microanalysis of two premature born infants.
Kontakt: Alexandra Ullsten, e-post: alexandra.ullsten@liv.se, tel: 0730-238376
I sin avhandling Den kritiska gästen. En professionsstudie om skolkuratorer, har Cristine Isaksson, doktorand vid institutionen för socialt arbete, undersökt skolkuratorns yrkesroll.
Studien berör yrkesgruppen skolkuratorer som arbetar i sammanhang där de som ensamma företrädare för sin profession har en perifer roll i förhållande till en kärnverksamhet som domineras och leds av andra professionella yrkesgrupper.
Avhandlingen visar på de problem som kan uppstå i spänningsfältet mellan det som i skolans kärnverksamhet är moraliskt och kunskapsmässigt eftersträvansvärt och det som på motsvarande sätt är högt värderat och unikt inom skolkuratorns yrkesområde.
Återställa eleven i undervisningsbart skick
– Det finns en stor samstämmighet bland både lärare och skolkuratorer att skolkuratorns arbete behövs trots spänningar som uppstår till följd av kuratorers och lärares olika synsätt på elevers problem, men också på grund av olikheter kring synen på skolkuratorns roll, säger Cristine Isaksson.
Ett önskemål från lärare är att skolkuratorn ska ta hand om elever med problem, lösa problemen och återställa eleven i undervisningsbart skick. Detta är en förväntan som stämmer dåligt överens med ämnet socialt arbete – som kuratorn utbildas inom – och den skolkurativa praktiken.
– Skolkuratorer hävdar att deras roll är att företräda skolbarnet och att ha ett helhetsinriktat synsätt på elevproblem där sociala aspekter som skolmiljö och relationen mellan lärare och elev tillmäts stor betydelse, säger Cristine Isaksson.
Stöd från chefen saknas ofta
Studien visar att förutom skolkuratorernas arbete med elever så används en stor del av deras arbetstid åt kommunikation med skolpersonal kring elevers problem. Just detta arbete är lite uppmärksammat i både formella dokument och yrkesförbundens policydokument.Studien visar också att skolkuratorer, för sin legitimitet, är beroende av stöd från närmaste chef, vilket de inte alltid får.
I studien har data samlats in via intervjuer med både skolkuratorer och lärare. Fyra olika delstudier undersökts: skolkuratoryrkets framväxt och utveckling i Sverige, skolkuratorers handlingsutrymme, kunskapsbas och metodanvändning samt hur lärare och skolkuratorer ser på samarbetet kring elevers välmående.
Cristine Isaksson kommer ursprungligen från Stockholm och har sina rötter och sitt hjärta i Agnäs, Bjurholm. Hon är utbildad socionom och bildterapeut och har anställning som adjunkt vid institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet.
Avhandlingen: Den kritiska gästen. En professionsstudie om skolkuratorer
Fredagen den 29 april försvarar Cristine Isaksson, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling. Opponent: Kåre Heggen, Høgskulen i Volda, avdeling for Samfunnsfag och Historie. Huvudhandledare: Docent Stefan Sjöström, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Disputationen äger rum kl 10.00 i samhällsvetarhuset, hörsal C.
För mer information: Cristine Isaksson, Institutionen för socialt arbete
Telefon: 073-1522051, 090-7869774
Enligt Världshälsoorganisationen WHOs utsago från 2012 är dengue världens allvarligaste myggburna virussjukdom. Medan dengue, precis som Zika, för närvarande mestadels är ett folkhälsoproblem i tropiska och subtropiska klimat finns en växande mängd bevis för att även tempererade områden allt oftare kommer befinna sig i riskzonen.
– De faktorer som gör att riskområdena för dengue nu växer är komplexa, säger Mikkel B. Quam, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa.
Krävs flera riskfaktorer samtidigt
– De viktigaste pådrivande faktorerna är varmare temperaturer i stora delar av norra halvklotet och en ökande mängd flygresenärer mellan områden där dengue idag är vanligt, som exempelvis länder i Sydostasien och Sydamerika, och icke-drabbade områden som exempelvis Europa och Japan.
Men för att dengue-epidemier ska kunna spridas till nya områden behöver flera nyckelhändelser inträffa samtidigt och på samma plats, enligt Mikkel Quam:
– Du behöver infekterade människor som anländer till områden där det redan finns den sort av mygga som kan sprida det specifika viruset de bär på. Och detta behöver ske under den varma årstiden och i ett klimat som är lämpligt för myggorna. Om vi ser till södra Europa är denna potentiellt riskabla period för närvarande de varmaste sommarmånaderna, men våra resultat visar samtidigt att tidsramen för spridning och de geografiska riskområdena kommer vidgas framöver.
Madeira 2012-2013 och Tokyo 2014
Tillsammans med forskarkollegorna i DengueTools-projektet har Mikkel Quam undersökt vilken roll som flygpassagerartrafik och miljömässiga faktorer spelade i dengueutbrott som skett i tempererade områden, inklusive på Madeira 2012-2013 och i Tokyo 2014. Med hjälp av information hämtat från genetisk sekvensering kunde forskarna bekräfta ursprunget på dengueviruset som gav upphov till utbrotten Enligt resultaten kan importerade fall av dengue utbrott och epidemier utanför tropiska och subtropiska områden inträffa men är fortfarande ovanliga.
– Att studera Tokyos och Madeiras utbrott har gett oss en fördjupad förståelse för hur globala resmönster, i kombination med ett varmare klimat, i princip kan liknas med planterade frön som riskerar att växa till dengueutbrott i tempererade områden. Vi exempelvis vet att Aedes-myggor numera finns i södra Europa och att globala resmönster banat väg för ett ökat antal denguesmittade resenärer till Europa. Kombinerat betyder detta att Europa och andra tempererade områden inom en överskådlig framtid riskerar att drabbas av lokala och säsongsbundna dengueutbrott.
De metoder som Mikkel Quam utvecklat i sin avhandling kan komma att bidra till förbättrade riskanalyser för hur andra myggburna sjukdomar såsom chikungunya och Zika också riskerar att drabba hittills icke-exponerade länder i tempererade områden.
Avhandling: Imported infections’ importance: global change driving Dengue dynamics Fredagen den 22 april försvarar Mikkel Quam, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, sin avhandling med titeln Vikten av importerade infektioner: Kan globala förändringar förklara dengueutbrott? (Engelsk titel: Imported infections’ importance: Global change driving dengue dynamics.) Opponent: Professor Dave D. Chadee, Department of Life Sciences, The University of The West Indies, St. Augustine, Trinidad och Tobago. Huvudhandledare: Universitetslektor Joacim Rocklöv. Disputationen äger rum kl. 13 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.
Mikkel B. Quam kommer från staden Anderson i South Carolina, USA. Förutom sina doktorandstudier med DengueTools undervisar Mikkel också vid medicinska fakulteten, Umeå universitet. Mikkel är också involverad i forskning kring klimatförändringar och hälsa, vid Climate Change and Global Health vid Umeå universitet, speciellt vad gäller miljömässiga faktorer bakom infektionssjukdomars spridning i Europa. Denna forskning sker vid Europeiska smittskyddsinstitutet (ECDC). Han ingår också i ett forskarsamarbete med Hanoi School of Public Health i Vietnam och Gadjah Mada University i Indonesien. Mikkel har en magisterexamen i global hälsa från Heidelbergs universitet, Institutionen för folkhälsa, i Tyskland.
För mer information: Mikkel B. Quam, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin,. Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet Telefon: 070-408 0137
E-post: mikkel.quam@umu.se
– Avhandlingen visar att förbehandling av träflis med en låg dos av sulfit kombinerat med ökad raffineringsintensitet är en framgångsrik metod för att minska energiförbrukning i pappersbruk för mekanisk massa. Metoden är kommersiellt tillgänglig och studierna har genomförts i fabriksskala vid Holmens pappersbruk Braviken, säger doktoranden Erik Nelsson.
– Samtidigt som vi minskar energianvändningen sänker vi produktionskostnaderna och ökar produktionskapaciteten för massalinjen med 25 procent. Det är mycket bra resultat.
Tillsatte natriumsulfit i låg dos
Erik Nelsson har studerat förbättrad energieffektivitet i fabriksskaleproduktion vid Holmens pappersbruk Braviken i Norrköping. Genom att kombinera ökad vedmjukning genom förbehandling av granveden med vatten och natriumsulfit tillsammans med ökad raffineringsintensitet nås en mer energieffektiv raffinering (sönderdelning och bearbetning av träfibrerna till pappersmassa).
– Vi tillsatte natriumsulfit i mycket låga doser samtidigt som vi bytte till nya malskivor i raffinörerna i pappersbruket, säger Erik Nelsson.
– Det gav ökad produktionskapacitet och lägre energiförbrukning. Vi har också studerat olika raffineringstemperaturer. Kombinationen av ökad raffineringstemperatur och tillsats av natriumsulfit var intressant och gav pappersmassa med mycket högre styrka samtidigt som vi halverade andelen spetor i massan.
Energintensiv industri
Pappers- och massaindustrin är en energiintensiv industri där en relativt liten förbättring kan ge stora effekter på energiförbrukningen. Raffineringsprocessen, där träflis sönderdelas till pappersmassa, är den processdel med störst potential för att spara energi.
Massalinjen vid Holmens bruk i Braviken byggdes 2008 och var redan innan dessa studier en av världens mest energieffektiva linjer. Genom att använda de energibesparingstekniker som presenteras i avhandlingen kan produktionskapaciteten öka med 25 procent och energiförbrukningen minska med 15 procent – det ger möjlighet att i framtiden minska elförbrukningen med upp till 100 GWh/år vid Bravikens pappersbruk, givet att den ökade produktionskapaciteten används för att ersätta massaproduktion i äldre massalinjer.
Doktorerade på deltid
– Erik Nelsson har varit doktorand vid FSCN på deltid och parallellt arbetat på Holmens huvudkontor. Detta är ett framgångsrikt exempel på när en industrianställd kan doktorera på deltid – vi får en tydlig koppling till produktionen och kan samarbeta kring tillämpningar, metodutveckling och teknik, säger handledaren Birgitta Engberg, forskare vid FSCN.
Avhandlingen är en del i det stora forskningsprogrammet e2mp, energieffektivitet i mekanisk massaproduktion, som genomförs vid FSCN. Forskningsprofilen finansieras av KK-stiftelsen, Mittuniversitetet, Holmen, SCA, Stora Enso och Valmet. I en slutrapport som nyligen redovisats för den del av e2mp som finansierats av Energimyndigheten har fullskaleförsök vid pappersbruk visat att energiförbrukningen kan minska med mellan 14 och 28 procent för olika papperskvaliteteter.
Avhandlingen: Improved energy efficiency in mill scale production of mechanical pulp by increased wood softening and refining intensity
Den 21 april försvarar Erik Nelsson sin avhandling vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall. Här hittar du hela avhandlingen.
Kontakt: Erik Nelsson, Group Leader, New Business Development, Holmen AB, 072-700 50 18, e-post: erik.nelsson@holmen.comPer Engstrand, professor och huvudhandledare FSCN, 010-142 86 49, e-post: per.engstrand@miun.seBirgitta Engberg, forskare och handledare, FSCN, 010-142 88 97, e-post: birgitta.engberg@miun.se
– Min studie ger en indikation på att de flesta asylärenden om barn behandlas ungefär likadant. Standardformuleringar om trovärdighet används oavsett om ansökan avslås eller beviljas. Individuella prövningar verkar alltså sällan göras i praktiken. Detta trots att det är ett vanligt argument från verket att ärenden avgörs individuellt, säger Daniel Hedlund.
– I beslut ifrågasätts uppgifter om barns politiska engagemang, de ses som överdrivna. Ifrågasättandet av barnens berättelser görs konsekvent så att till och med humanitära aspekter förminskas.
Analys av nästan 1000 beslut
För att förstå hur tjänstemän hanterar asylärenden som rör barn, samt hur lagstiftare uppfattar svensk asylpolitik och ensamkommande barn, har Daniel Hedlund analyserat närmare ett tusen asylbeslut av Migrationsverket från 2011 och intervjuat politiker som satt i socialförsäkringsutskottet 2002-2006.
– Trots mycket osäkerhet och stress baxar man igenom 2005 års utlänningslag. Men politikerna själva verkar inte medvetna om hur de gör prioriteringar. Exempelvis ges företräde åt finanspolitiska frågor och statens relation till kommunerna före rent migrationspolitiska avvägningar. Barns rättigheter verkar då komma långt ned i prioriteringen.
Intervjuerna visar att politikernas inställning till ensamkommande barn är ambivalent, detta oavsett partisympati.
Svårt att veta var gränsen ska dras
– Jag hade förväntat mig att politikerna skulle ha en tydligare ståndpunkt. Men de ger en kluven bild i sin syn på ensamkommande barn. De ser yngre barn som mer skyddsvärda. Äldre barn ses som hotfulla och att de kan hamna i kriminalitet. Åldersgränsen på 18 år kan också bli en referenspunkt, trots medvetenheten om att medicinsk åldersbestämning är ett osäkert verktyg.
Sammantaget, konstaterar Daniel Hedlund, framstår det som svårt både för riksdagspolitiker och Migrationsverket att bestämma sig för hur gränsen ska dras för vilka som ska få uppehållstillstånd i Sverige.
– Gränsdragningen är otydlig samtidigt som vi ska ha en reglerad invandring. Problematiken med gränsdragningen är inbyggd i systemet där de ensamkommande barnen hamnar mellan två stolar, den reglerade migrationen och barns skyddsvärde.
Avhandlingen: Drawing the limits: Unaccompanied minors in Swedish asylumn policy and procedure.
För mer information: 070-460 71 09, daniel.hedlund@buv.su.se
– Vi har tittat på de som varit döva minst 20 år innan de fick cochleaimplantat. Tidigare har man ansett att just den långa dövheten har varit en anledning till att inte välja cochleaimplantat, eftersom hörselnerven tillbakabildas när den inte används. Men nu har vi sett att den tillbakagången inte är så snabb och att det därför blir ett bra resultat även för de här patienterna, säger Karin Lundin, hörselingenjör vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.
Cochleaimplantat, CI, är idag ett rutiningrepp och över 450 000 patienter har implanterats i världen. Nya patientgrupper inkluderas ständigt för hörselrehabilitering med cochleaimplantat, såsom de som under lång tid varit döva, är diskantdöva eller har tinnitus.
Blir lättare att ta till sig talat språk
I sin avhandling har Karin Lundin granskat och beskrivit det kliniska resultatet av de patienter som har opererats vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon har analyserat alla patienter som har fått cochleaimplantat inopererat i Uppsala mellan 2002 och 2013, och som har varit döva i mer än 20 år: Hur har det gått för de patienterna?
Studien visar att de flesta av patienterna har god nytta av implantatet och att det underlättar för dem att ta till sig talat språk. Hur lång tid som patienten har varit döv och vid vilken ålder han eller hon blev döv påverkar resultatet. De patienter som hade varit döva lång tid och innan dess hörde en kort tid, får inte lika bra resultat som de som varit döva en kortare tid och som haft hörsel under många år innan.
Måste ha fungerande hörslenerv
För att ett cochleaimplantat ska fungera krävs att man har en fungerande hörselnerv. Vid operationerna som undersöks i studien har man använt mätmetoden eABR. I avhandlingen har metoden utvärderats.
– Det är en bra metod för att med säkerhet avgöra när ett cochleaimplantat inte kommer att fungera. I dessa fall kan man avstå implantation, och bespara både patient och vården tid och resurser, eller i en del fall välja att sätta in ett hjärnstamsimplantat istället.
Hjärnstamsimplantat, ABI, är ett annat sorts implantat som är mycket ovanligare. Runt 1200 personer i hela världen har fått ett ABI inopererat. Mellan 1993 och 2013 har 24 patienter, 20 vuxna och 4 barn, fått ett ABI inopererat på Akademiska sjukhuset i Uppsala, som är det enda sjukhus i Sverige som utför denna operation.
Den största patientgruppen med ABI är vuxna med Neurofibromatos typ 2 (NF2), men på senare tid implanteras både barn och vuxna med missbildade eller förbenade snäckor eller avsaknad av hörselnerver. Dessa nya grupper av patienter med implantat ställer högre krav på både utredning innan implantation och rehabiliteringsprocessen efteråt.
Hjärnstamsimplantat är viktiga hjälpmedel
ABI används när patienten saknar en fungerande hörselnerv. Implantatet ifrågasätts ibland, då det är dyrt och det är svårt att mäta fram några bra hörselresultat. Oftast handlar det om att få patienten att uppfatta omgivningsljud och liknande men alltså inte tal. Karin Lundin kan i sin avhandling visa att operationen ändå är viktig.
– De här patienterna är helt beroende av den lilla hörsel som ABI-implantatet ger dem. Många av dem har från början haft normal hörsel och många har känt sig rädda inför tanken på att bli helt döva, speciellt eftersom även synen kan påverkas av sjukdomen NF2. De beskriver det som om implantatet ger dem trygghet, en känsla av tillhörighet och att delta i världen runt omkring dem. Hörsel är så mycket mer än att uppfatta tal, något som vi som normalhörande inte tänker på eller ofta glömmer bort, säger Karin Lundin.
Avhandlingen visar att inga allvarliga komplikationer kunde ses varken från kirurgin vid implantationen eller från stimuleringen med implantatet. ABI-implantatet används i de allra flesta fall för att höra omgivningsljud och som ett stöd för läppavläsning. Alla patienter som använde implantatet på heltid rapporterade att det var lättare att förstå tal när implantatet var på. Alla barn utom ett använde sitt implantat och hade god nytta av det. Det verkar ta lång tid för dessa patienter att lära sig höra med sitt ABI. Patienterna upplevde att hörseln från ABI-implantatet hade stor betydelse för dem även om den var begränsad.
– NF2-patienterna är sjuka från början och opereras i första hand för att klara livet. Implantatet kommer liksom ”på köpet” och kanske inte ligger högst på patienternas prioriteringslista initialt, men det kan ju komma att göra det så småningom. ABI bör vara ett alternativ för både patienter med NF2 och för patienter där ett cochleaimplantat inte är möjligt, som vid cochleära missbildningar eller avsaknad av hörselnerv, säger Karin Lundin.
Avhandlingen: Experiences from Cochlear Implantation and Auditory Brainstem Implantation in Adults and Children: Electrophysiological Measurements, Hearing Outcomes and Patient Satisfaction
Kontakt: Karin Lundin, hörselingenjör vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, öron- näsa och halssjukdomar, telefon: 018-611 53 05, karin.lundin@akademiska.se
Livscykelanalys används för att bedöma vilken miljöpåverkan en produkt eller tjänst har. Förutom miljöpåverkan ger livscykelanalysen kunskap om de resursflöden som lett fram till produkten.
– Biobaserade produkter har stor potential för minskat fossilt beroende och miljöpåverkan, men det är viktigt att också utreda att det verkligen är bättre för miljön för just den produkt eller tjänst som man har i åtanke, säger Frida Røyne.
Flytta fokus mot användningen av produkten
En utmaning är att fokus ofta ligger på produktionen av materialet och mindre på användningen av produkten, när nya biobaserade produkter tas fram. I avhandlingen gjordes en fallstudie med biobaserad plast, vilken visade att för plaster som inte har samma molekylära struktur som fossila plaster kan det vara stora skillnader i materialprestanda.
Om bioplastens livslängd är kortare leder detta till en högre miljöpåverkan jämfört med den fossila plasten. Frida Røyne anser därför är det viktigt att använda sig av ett livscykelperspektiv i utvecklingen av nya material och produkter.
Livscykelanalys är en metod som också ger möjlighet för företag att analysera sina strategier ur miljösynpunkt. Det visade sig vid studier av strategiska analyser att det även här är mycket viktigt att inkludera hela värdekedjan. Vid en fallstudie av ett kemiskt industrikluster visade Frida Røyne att den största förbättringen av miljöprestandan inte skedde inom företagsgrindarna utan i andra delar av värdekedjan, när strategin handlade om att byta ut fossil råvara mot svensk skogsråvara.
Miljöpåverkan i hela värdekedjan
– Man måste dock vara medveten om de osäkerheter som finns i alla analyser. I dag är det mest uppmärksammade miljöområdet klimatpåverkan. Dock har betydelsen av olika klimataspekter i värdekedjan för skogsprodukter, till exempel dynamiken i kolflöden och ändringar i kolhalten i marken, inte varit särskilt uppmärksammat inom forskningen. Om vi hade haft mer kunskap inom detta område skulle klimatbedömningen kunna förbättras, säger Frida Røyne.
Livscykeltänk ger en värdefull vägledning vid utveckling och produktion av biobaserade produkter, då det beaktar orsakerna till miljöpåverkan i produkternas eller tjänsternas hela värdekedjor.
Frida Røyne är industridoktorand på SP Sveriges tekniska forskningsinstitut i Göteborg. Hon tillhör också forskningsplattformen Bio4Energy Systemanalys och bioekonomi.
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
Avhandlingen: Exploring the Relevance of Uncertainty in the Life Cycle Assessment of Forest Products.
Fredagen den 22 april försvarar Frida Røyne, Institutionen för kemi, sin avhandling Professor José Potting, Avdelningen för Miljöstrategisk analys, KTH. Huvudhandledare: Professor Mats Tysklind. Disputationen äger rum kl.10.00 i KB3B1, KBC-huset, Umeå universitet.
För mer information: Frida Røyne, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut Telefon: 010 -516 5000 E-post: frida.royne@sp.se
– Att så tidigt som möjligt fastställa en hudcancerdiagnos och inleda en behandling är avgörande för att undvika metastaser och därmed rädda patienters liv, säger Fritzi Töpfer, forskarstuderande på avdelningen för mikro- och nanosystem vid KTH, som har tagit fram ett diagnosverktyg för hudcancer.
Nu stunder sommaren, en period på året då många människor passar på att befinna sig i solen. Skönhetsideal och allt fler utlandsresor till soligare breddgrader bidrar till de ökande hudcancersiffrorna. Den årliga ökningen enbart av malignt melanom ligger på 5,7 procent för kvinnor och 5,9 procent för män. Enligt Cancerfonden drabbas 40 000 personer årligen av hudcancer, och detta leder i sin tur till 500 dödsfall per år i malign melanom vilket är fler än antalet döda i trafiken.
Problematiken är dock mer omfattande än så. Allt fler cancerfall leder till ett ökat behov av att undersöka födelsemärken och hudförändringar, och det ställer allt högre krav på sjukvården.
Brist på hudspecialister
Cancerfonden har efter en undersökning slagit fast att det råder brist på hudläkare. I Stockholm går det cirka 20 000 invånare på varje hudspecialist, medan en specialist i dermatologi i Jämtland, Sörmland och Dalarna måste räcka till för mellan 60 000 och 70 000 invånare.
Detta gör att behovet av alternativa diagnosmöjligheter växer, detta för att möta den samhällsutmaning som hudcancer kommit att bli.
– Fram till idag har diagnoser bara kunnat ställas av utbildade hudspecialister. Målet för min forskning är att utveckla teknik som med hjälp av mikrovågor kan skilja godartade tumörer från elakartade, frisk hud från sjuk, säger Fritzi Töpfer.
Icke-specialister kan ställa diagnos
Fritzi Töpfer menar den teknik hon arbetat med kan komma att utgöra kärnan i det arbetssätt man i framtiden kommer att använda för att diagnostisera hudcancer, och att den kan användas av icke-specialister för att ställa både säkra och snabba diagnoser, exempelvis i form av screening av ett stor antal människor.
– På så vis kan tumörer upptäckas innan de blir dödliga för patienterna och så väl liv som sjukvårdspengar sparas.
Idag går besöket på mottagningen till så att huden inspekteras med blotta ögat av hudläkaren. Vid behov används ett dermatoskop – ett något mer avancerat förstoringsglas med en ljuskälla – för att förbättra den visuella bedömningen. Om hudförändringen misstänks vara malignt melanom utförs en biopsi genom att hela förändringen skärs bort och skickas till lab för mikroskopi.
Mikrovågor in i huden
– Jag avser inte att med mitt forskningsresultat ersätta dermatologisten helt och hållet. Det handlar snarare om att tekniken kan användas av vem som helst och direkt sortera bort hudförändringar som inte är hudcancer. På det sättet kan stora mängder människor undersökas snabbt och billigt, vilket kapar kostnader, kortar vårdköer och avlastar sjukvården samt minskar människors lidande. Tanken är att endast de som är i behov av dermatologistens expertkunskaper skickas vidare till en, säger Fritzi Töpfer.
Så här fungerar tekniken: Verktyget placeras på huden med ett milt tryck för att etablera kontakt. Sedan skickas mikrovågor in i huden, och en del av dessa vågor reflekteras och skickas tillbaka. De mikrovågor som kommer på retur analyseras sedan för ett få fram ett resultat.
– I labbet så placerar jag verktyget stegvis punkt för punkt på huden. I framtida kliniska sammanhanget ska verktyget användas svepande över hudförändringen. Mätningen ska då ske konstant, och man ska kunna analysera skillnaden mellan frisk och sjuk hud. En simpel punktmätning tar bara millisekunder, en mer svepande undersökning tar några sekunder och svaret – cancer eller ej – ges omgående, berättar Fritzi Töpfer.
Verktyget behöver trimmas
När det kommer till specificitet – det vill säga hur tillförlitligt verktyget är för att identifiera hudcancer – så berättar Fritzi Töpfer att det återstår att trimma in den. Något som kräver statistiskt underlag och därmed tid. Det förhåller sig nämligen så att procentsatsen för histopatologiskt undersökta vävnadsprover som visar sig vara hudcancer ligger runt 90 procent hos en erfaren dermatologist.
Specificiteten för andra typer av screeningtekniker som mammografi visar, enligt statistiken, att de för närvarande ligger på runt 10 procent. Alltså skickas 90 procent av misstänkta bröstcancerfall vidare trots att de senare visar sig inte vara det.
– Det går att öka verktygets känslighet, även kallad sensitivitet, på bekostnad av specificitet. När det kommer till redskap som används för screening accepteras därför låg specificitet. Vinsterna för alla involverade blir i alla fall stora, säger Fritzi Töpfer.
En prototyp för tekniken är framtagen, men en del arbete återstår innan en kommersiell produkt är färdig. Kostnaden för en slutgiltig produkt är fortfarande svår att avgöra, men Fritzi Töpfer berättar att de komponenter som verktyget är byggt av inte är särskilt kostsamma var för sig.
För mer information: Fritzi Töpfer på 073 – 765 24 14 eller fritzi.topfer@ee.kth.se.
Hur kan vi förstå matematik? Att 1+1=2? Är siffrorna verkliga som fysik, eller en påhittad historia? När vi lär oss matematik, lär vi oss då någonting om världen eller bara regler vi enats om? När filosofer ska svara på dessa frågor talar de ofta om hur vi lär oss matematik. Vad behöver vi göra för att få veta någonting om matematik?
Filosofer har debatterat frågorna i tusentals år och fortfarande finns många teorier om matematikens natur och hur vi lär oss ämnet. Stefan Buijsman har i sin avhandling tittat på dessa och kommit fram till att alla teorier bygger på professionella matematikers praktik. Till exempel säger en teori att vi bara kan veta att 1+1=2 om vi har ett bevis. De flesta människor kan inte ge ett matematiskt bevis för detta, men kan ändå räkna.
Titta på hur icke-experter räknar
– Det är ett problem för filosofin. Jag argumenterar för att matematikens filosofi inte bara ska titta på experter, utan också försöka förstå hur andra använder matematik. För det behöver vi psykologi och pedagogik. Då kan vi veta mer om vilka förmågor människor använder när de räknar, och vilka ingredienser vi kan använda när vi gör nya teorier, säger Stefan Buijsman, född 8 juni 1995 och nybliven doktor i filosofi vid Stockholms universitet.
Med sina 20 år är Stefan Buijsman Sveriges yngste någonsin att disputera. Han kommer från Nederländerna och var vid disputationen exakt på dagen lika gammal som rekordhållaren där. Stefan Buijsman var 15 när han gått klart gymnasiet, och fick sin examen i filosofi när han var 18.
Chockar med sin ålder
– Jag är nog den yngsta som disputerat i Sverige. Anledningen till att jag lyckats doktorera på 1,5 år är handledningen vid Stockholms universitet. Jag har en tendens att jobba snabbare än de flesta gör, jag vet inte varför. Om jag inte hade haft så bra handledare hade det dock tagit mycket längre tid. De flesta antar oftast att jag är äldre och får ofta en liten chock över min ålder. Förutom det är det inte så stor skillnad, säger Stefan Buijsman.
Avhandlingen: Philosophy of Mathematics for the Masses – Extending the scope of the philosophy of mathematics
För ytterligare information: Stefan Buijsman, Department of Philosophy, Stockholm University. E-mail: stefan.buijsman@philosophy.su.se Phone: +46 70 229 86 94
