Den slutsatsen drar Eve Roubinet i en avhandling från SLU. Rovdjurens dieter bestämdes genom analyser av maginnehållet med DNA-teknik.

Kemisk bekämpning av växtskadegörare är ett viktigt verktyg i konventionell växtodling, men tiden då insekticider löste alla problem med växtskadegörare tycks vara förbi; Många gamla medel tappar effekt genom att skadegörarna utvecklar resistens mot dem, vissa särskilt miljöskadliga preparat får inte längre användas inom EU och det kommer få nya preparat på marknaden. Nya sätt att angripa växtskyddsproblemen är därför eftertraktade.

Ekosystemets naturliga reglering av skadegörare
Inom ekologisk odling används främst förebyggande åtgärder, såsom bra växtföljder och motståndskraftiga sorter, för att förhindra eller begränsa angrepp av sjukdomar och skadegörare. Det finns också en strävan att utnyttja ekosystemens naturliga reglering av skadegörare, genom att på olika sätt gynna skadedjurens naturliga fiender.

För att kunna bevara och främja sådan biologisk bekämpning i åkermark behövs det dock bättre kunskap om hur angreppen av skadegörare påverkas av mångfalden av naturliga fiender, såsom jordlöpare och spindlar, och av deras bytesdjur.

Eve Roubinet har i sitt doktorsarbete vid SLU först gjort en sammanställning av vad den vetenskapliga litteraturen säger om denna fråga. Denna visar att en ökad mångfald av rovlevande leddjur förbättrar den biologiska kontrollen av växtätande insekter.

Jordlöpare och spindlar äter bladlöss i spannmålsfälten
För att kunna främja viktiga naturliga fiender är det viktigt att veta mer om förhållandet mellan rovdjuren och deras bytesdjur, det vill säga hur födovävarna ser ut, och vad detta innebär för biologisk bekämpning. I den andra delen av avhandlingen undersökte Eve Roubinet rovdjurens maginnehåll med hjälp av en nyutvecklad DNA-teknik, och kunde därigenom visa vad rovdjuren åt under olika delar av säsongen.

Fokus låg på jordlöpare och spindlar som har breda födoval (generalister) och som äter bladlöss i spannmålsfält. Studierna visade att dessa rovdjur är viktiga naturliga fiender till bladlöss, men också att de har mycket breda dieter bestående av olika växtätare, markfauna och andra predatorer.

– Min avhandling understryker hur viktigt det är att känna till hur hela födoväven ser ut, om man vill utforma strategier för en mångfaldsinriktad biologisk kontroll på åkermark, säger Eve Roubinet.

Mångfald av rovdjur ger mer stabil biologisk kontroll
Det räcker alltså inte med att titta på en skadegörare och dess fiender – det är också viktigt att veta vad fienderna äter i övrigt.

Eve Roubinet visar också att enskilda rovdjursarter kan bidra olika mycket till den biologiska kontrollen under olika delar av odlingssäsongen. Olika arter i den generalistiska rovdjursfaunan kan alltså komplettera varandra.

– Det verkar alltså som att en mångfald av rovdjur ger en mer stabil biologisk kontroll, sett över hela säsongen.

Artrika rovdjurssamhällen kan till exempel gynnas genom minskad pesticidanvändning, och genom åtgärder som gynnar en hög tillgång på alternativa bytesdjur över hela året. Exempel på åtgärder som kan öka tillgången på alternativa bytesdjur är tillförsel av organiskt material, samodling, samt breda sprutfria kantzoner.

MSc Eve Roubinet, institutionen för ekologi, försvarade sin doktorsavhandling Food webs in agroecosystems – implications for biological control of insect pests vid SLU i Uppsala den 1 april 2016. Opponent var Associate Professor Mary Gardiner, The Ohio State University, Wooster, USA.

Mer information: Eve Roubinet 018-67 23 12, Eve.Roubinet@slu.se

Vår forskning gäller njurbäckeninflammation, men principen bakom behandlingen skulle kunna gälla även andra infektionssjukdomar, säger professorn i klinisk immunologi Catharina Svanborg.

Ett visst mått av inflammation är en naturlig följd av till exempel en bakterieinfektion. Den utgör ett tecken på att immunförsvaret är i gång med att bekämpa bakterierna. Men vid många svåra infektionssjukdomar överreagerar immunförsvaret, så att inflammationen kvarstår alldeles för länge och leder till skador i hela kroppen.

– Man vill ju ha bort bakterierna, men slippa inflammationens biverkningar i form av till exempel feber och organskador. Just det har vi nu lyckats göra i möss med njurbäckeninflammation, förklarar Catharina Svanborg.

Balans i proteintillverkningen avgörande
Lundaforskarna har funnit ett par viktiga så kallade transkriptionsfaktorer inom immunförsvaret – en sorts ”genreglerare”, som styr tillverkningen av proteiner från vissa gener. Balansen mellan dessa faktorer, som kallas IRF-3 och IRF-7, visade sig vara avgörande.

Om man med hjälp av genteknik slog ut den ena faktorn, IRF-3, blev mössen allvarligt sjuka. Den återstående faktorn IRF-7 ledde då till en kraftig inflammation som gav mössen både blodförgiftning och bölder i njurarna. Om man däremot motarbetade effekten av IRF-7 i samma sorts möss blev mössen både bakteriefria och inflammationsfria, precis som om de fått en antibiotikakur.

– Det intressanta är att många patienter med njurbäckeninflammation har en obalans mellan de två faktorer vi studerat. Merparten av alla barn med sjukdomen har en mutation som stört balansen på samma sätt som hos våra sjuka möss, säger Catharina Svanborg.

Broms av IRF-7 kan fungera som antibiotikakur
Man kan undra varför transkriptionsfaktorn IRF-7 alls finns inom immunförsvaret, om den alltså kan ge upphov till en allvarlig njursjukdom. Annan forskning har dock visat att den fyller en funktion för att bekämpa virus.

– Men vi tänker oss ju inte en långvarig broms för IRF-7, utan en kortvarig behandling som kan fungera som en antibiotikakur, säger lundaforskaren Manoj Puthia.

Immunterapi är idag ett hett forskningsfält. Många hoppas att sådana behandlingar, som på olika sätt utnyttjar kroppens eget immunförsvar, ska kunna utgöra alternativ till antibiotika. Men arbetet har varit svårt, inte minst för att immunreaktionerna ofta leder till en alltför stark och skadlig inflammation.

Principen kan gälla även vid andra sjukdomar
Lundaforskarnas rön om vikten av balans mellan olika transkriptionsfaktorer skulle kunna öppna nya vägar för att hejda den farliga inflammationen. Just de faktorer som gruppen studerat kanske bara är avgörande vid just njurbäckeninflammation, men själva principen skulle kunna gälla också vid andra sjukdomar.

Fynden från Catharina Svanborgs grupp har nu publicerats i Science Translational Medicine. Forskarna hoppas också att så snart som möjligt kunna testa behandlingen på patienter.

IRF är en förkortning av Interferon Regulatory Factor

Artikeln i Science Translational Medicine: RF7 inhibition prevents destructive innate immunity—A target for nonantibiotic therapy of bacterial infections
Manoj Puthia, Ines Ambite, Caterina Cafaro, Daniel Butler, Yujing Huang, Nataliya Lutay, Gustav Rydström, Birgitta Gullstrand, Bhairavi Swaminathan, Aftab Nadeem, Björn Nilsson och Catharina Svanborg.

Denna iakttagelse gör dataspelsforskaren Björn Berg Marklund vid Högskolan i Skövde. Han har sammanställt en rapport över de svenska spelutbildningarnas utveckling från 2001 till 2016 och lyfter frågan om vad den här utvecklingen innebär för förhållandet mellan utbildning och industri.

– Den senaste tiden har vi sett hur aktörer i dataspelsbranschen, bland annat genom öppna brev i pressen, uttryckt sin oro över hur svårt det är att få tag på kompetent arbetskraft. Branschen växer både snabbt och stadigt, och bristen på ny personal kan bli en flaskhals för dess fortsatta tillväxt. Avsikten med rapporten är att beskriva hur läget utvecklats för Sveriges spelutbildningar, samt att belysa utbildningarnas relation med industrin genom att jämföra denna utveckling med industrins tillväxt, säger Björn Berg Marklund.

35 spelutbildningar
Under året fanns det 35 utbildningar som kan beskrivas som spelrelaterade på tretton högskolor och universitet i Sverige, från Malmö i söder till Luleå i norr. Högskolan på Gotland och Högskolan i Skövde var några av de första som satsade på mer specialinriktade dataspelsutbildningar i början av 2000-talet. Björn Berg Marklund gjorde sin första kartläggning av den svenska dataspelsbranschen 2011 och ett par år senare gjorde han en bredare inventering av hela Skandinavien. Den här tredje gången har han valt att återigen koncentrera sig på situationen i Sverige.

– Siffror från dataspelsbranschens rapporter om svenska spelindustrins tillväxt, vittnar om att den hade en serie turbulenta år i slutet av 00-talet, men de senare åren har utvecklingen varit stabil och positiv. Utbildningarna, som växte fram explosionsartat under 2000-talets första del, har i sin tur bromsat upp. Efter att det ett tag såg ut som att lärosätena snabbt var på väg att börja utbilda fler studenter än industrin hade kapacitet för, så har vi sett det omvända de senaste tre – fyra åren. Efterfrågan på kompetent personal är stor och av företagens uttalanden att döma har det blivit allt svårare att få tag på medarbetare. Den avstannade tillväxten av spelutbildningarna kan försvåra situationen ytterligare och kan på sikt påverka hur snabbt de svenska spelföretagen kan växa.

Allt fler kvinnor
2015 hade dataspelsutbildningarna i Sverige drygt 3 000 förstahandsökande, en nedgång med cirka hundra jämfört med året innan. Drygt 1 500 började sina utbildningar, vilket är 80-talet fler än 2014. Samtidigt som andelen manliga sökande minskar har andelen kvinnliga studenter ökat stadigt de senaste åren. Jämfört med 2010 är ökningen drygt 44 procent. Noteras ska också att de årskullar som nu kan söka till högskolor och universitet är förhållandevis små, på grund av de låga födelsetalen i mitten på 1990-talet.

De två tidigare undersökningar har skett inom ramen för två EU-projekt, Scandinavian Game Developers och Game Hub Scandinavia, där Högskolan i Skövde samordnar forskning och utbildning för att utveckla branschen. Forskningen kommer att studera hur spel utvecklas och anpassas för olika marknader och olika typer av kunder. Kunskapen om detta sprids genom samarbete med inkubatorer och spelutbildningar på olika nivåer.

Underlag för diskussioner
Björn Berg Marklund hoppas att den nuvarande rapporten kan utgöra ett bra underlag för diskussion bland utbildare och branschaktörer.

– Jag vill inte själv dra allt för stora slutsatser eller tolkningar av resultaten, eller ge fasta direktiv till lösningar – det är upp till läsaren att bedöma hur statistiken relaterar till deras arbetsprocesser och situation. Rapporten lyfter dock upp några eventuella punkter jag fann intressanta och ville belysa lite extra. Men, framför allt hoppas jag att rapporten bidrar med intressant statistik och iakttagelser som bjuder in till diskussion.

För mer information:
Björn Berg Marklund, Institutionen för informationsteknologi, Högskolan i Skövde, bjorn.berg.marklund@his.se, Tel. 0500-44 83 51, 0733-62 58 75

Kan liv från nedslagsplatsen ha slungats ut i universum? Det är en av frågorna som forskarna från Naturhistoriska riksmuseet vill besvara, genom att undersöka innehållet i den närmare ett ton tunga lådan, som donerats till museet från USA:s rymdstyrelse Nasa.

Materialet består av kalksten, som kastats ut från nedslagsplatsen i Mexiko och samlats in i Belize, 500 km därifrån. När den 10 km stora asteroiden kolliderade med jordytan för 66 miljoner år sedan, blev värmeutvecklingen så stor att berggrunden smälte och skvätte ut åt alla håll.

Sfäruler med liv
Rester från nedslaget finns utspridda över hela världen. I Belize, där materialet samlats in under sex år av Nasa:s forskare och medlemmar i The Planetary Society, är lagren uppemot 30 meter tjocka och innehåller så kallade sfäruler, som forskarna är särskilt intresserade av. Det är små kulor av sten, vars yta smält av friktionen och omvandlats till en glasaktig marmor.

Professor Vivi Vajda vid lådan med nedslagsmaterial som kommit från Nasa. Foto: Annica Roos, Naturhistoriska riksmuseet
Professor Vivi Vajda vid lådan med nedslagsmaterial som kommit från Nasa. (Foto: Annica Roos, Naturhistoriska riksmuseet)

– Inuti dessa kulor har levande organismer kapslats in i samband med nedslaget. Nu vill vi ta reda på hur varmt det blev inuti. Vi vet från meteoriter att de blir mycket heta på ytan, men inte särskilt varma inuti. Så nu är frågan: kan aminosyror eller DNA-strängar ha överlevt nedslaget inuti de här sfärulerna? säger Vivi Vajda, professor och chef för museets paleobiologiska forskningsenhet.

Om svaret är ja väcker det en svindlande tanke: sfäruler som slungades ut genom jordens gravitationsfält kan ha fört med sig liv från jorden till andra platser i universum.

Museets paleontologer kommer också i samarbete med planetforskare från den geovetenskapliga forskningsenheten att leta efter rester från själva asteroiden.

– Vi hoppas hitta metaller, som järn, nickel och krom. De skulle kunna avslöja saker om asteroiden, som vi inte vet så mycket om, säger Vivi Vajda.

Samlad kompetens och utrustning
En viktig anledning till att Nasa valt att placera materialet på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm är den samlade kompetensen av paleontologer och planetforskare som finns här, liksom den avancerade jonmikrosond (Nordsim), som tillåter forskarna att undersöka mikrometersmå partiklar.

Tillsammans kommer man nu att försöka ta reda på vad som egentligen hände när den stora asteroiden, ökänd för att ha inneburit slutet för dinosauriernas tidsålder, slog ner.

Fotnot: Expeditionerna då materialet samlades in leddes av Dr Adriana Ocampo (Nasa HQ, Washington) och sponsrades av Nasa Exobiology Program och The Planetary Society.

För mer information:
Vivi Vajda, professor i paleontologi, Tel: 08-5195 4266, E-post: vivi.vajda@nrm.se

Michaela Lundell, vetenskapskommunikatör, Tel: 08-5195 4247, Mobil: 0708-68 53 94,
E-post: michaela.lundell@nrm.se

– I det mångspråkiga Sverige har lärarna blivit nyckelpersoner. De ska se till att barn från mycket olika bakgrunder når alla skolans mål, och de måste göra det utifrån tidsbegränsningar. Min studie visar i huvudsak på en enspråkig norm, men det finns intressanta undantag, där flerspråkigheten får ta både tid och plats, säger Sari Vuorenpää.

Fokus i undersökningen är samtalets betydelse i skolan och hur samtal länkar ihop skrivundervisning till kedjor av händelser som i avhandlingen kallas för litteracitetskedjor. Avhandlingen följer tre litteracitetskedjor: berättelse, dikt och fakta.

– Studien visar att skolsamtal tycks ha en inbyggd agenda, särskilt i helklass när eleverna möts som ett kollektiv, säger Sari Vuorenpää. Det vanliga är att läraren håller monolog och då och då avbryter för att ställa frågor, med målet att så många elevröster som möjligt ska få höras. Att vara lyhörd för många elever är en god ambition, men avigsidan är att få längre tankegångar kan utvecklas. När eleverna arbetar i smågrupper finns en större variation av hur samtalen byggs upp. Lärarna i studien visar en stor medvetenhet för att dessa organisatoriska växlingar behövs i skolan.

Majoriteten av studiens elever är flerspråkiga. Flerspråkigheten är oftast en outnyttjad resurs i klassrummet där skolarbetet bygger på en enspråkig norm. Samtidigt visar studien på intressanta undantag där lärare öppnar upp för flera språk och språken flätas ihop utan gränser. Ett särskilt intressant exempel visar hur en elev skriver på spanska och hur samtalet sker på spanska, finska, svenska och lite engelska. Att få använda hela sin språkresurs som elev på detta sätt kan ses ur ett translanguaging perspektiv, vilket på svenska ibland översätts till korsspråkande. Vuorenpää poängterar att flerspråkighet är en användbar resurs i skolan oavsett lärarens språkbakgrund.

– Kanske är den största utmaningen idag för skolan som institution att mentalt växla spår från ett enspråkigt samhälle till att ta utgångspunkten i att vi lever i ett flerspråkigt samhälle i en globaliserad värld, säger Sari Vuorenpää. Flerspråkighet är inget problem, vilket man kan tro om enspråkigheten sätts som norm. Vad skulle möjligtvis kunna hända med skolan om flerspråkigheten skulle ses som en tillgång och en genomsyrande resurs?

Studien visar också att det finns en inbyggd stress i skolarbetet. Skolan regleras av ett minutbundet tidsschema och de lärande aktiviteterna klipps av utifrån exakta klockslag. Det pågår en kapplöpning med tiden.

– Förvånande nog är skolan fortfarande pappersbaserad, trots stora IT-satsningar. Datorer, exempelvis i form av hela klassuppsättningar av laptopar, finns men fungerar inte alltid. Samtidigt är det viktigt att erinra att samtalet inte går att ersätta med teknik, vilket studien visar.

Fotnot: Sari Vuorenpää är doktorand vid Forskarskolan UVD (Utbildningsvetenskap med inriktning mot didaktik) vid Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, Örebro universitet och i ämnet svenska vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola.

För mer information:
Sari Vuorenpää, sari.vuorenpaa@sh.se (till och med den 1 maj),
sari.vuorenpaa@isd.su.se (från den 2 maj, Stockholms universitet, institutionen för språkdidaktik)

Svenska är huvudspråk i Sverige. Men vid svenska universitet skrivs de allra flesta vetenskapliga texter på engelska. Trots det används också svenska för vetenskapliga ändamål, och inte bara för de administrativa och populärvetenskapliga. Det är ett av huvudresultaten i Linus Salös nyutkomna avhandling om språkanvändning vid svenska universitetsinstitutioner.

Under de senaste åren har engelskan haft extra draghjälp av den nya tidens forskningspolitiska fokus på excellens och internationalisering, där kvalitet och genomslag i forskningen ses som något som uppstår vid den internationella forskningsfronten. De som värnar om svenskans ställning och användbarhet ser ofta engelskan som ett problem. Andra vill öka den internationella aktiviteten – för dem kan svenskan vara ett problem.

Skillnad på språkpolitik och högskolpolitik
– Hårdraget kan man säga att svensk språkpolitik har svårt att dra jämnt med svensk högskolepolitik. Men så länge svenska används mellan svensktalande forskare så kommer svenska att finnas som vetenskapligt språk, även om språket nog skulle utvecklas mer om det användes mer, säger Linus Salö vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Forskare ägnar sig åt en mängd verksamheter där språk används, utöver att skriva artiklar och böcker. De undervisar, antecknar, mejlar, diskuterar forskningsproblem med kollegor och förmedlar ny kunskap till det övriga samhället.

– Det är viktigt att hålla isär forskningspraktiker och forskningsprodukter när denna fråga diskuteras, säger Linus Salö vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Linus Salös avhandling visar att engelskan har en särställning främst i vetenskaplig publicering. Men i det vardagliga arbetet används en hel del svenska, eftersom svensktalande forskare ofta känner sig obekväma med att använda engelska sinsemellan. Deras forskningsmöten och mejlkommunikation blir därmed arenor där vetenskapssvenskan används och utvecklas i både tal och skrift. Också forskare som aldrig skrivit vetenskapliga publikationer på svenska förr klarar av det när behovet uppstår, visar avhandlingen.

Avhandling: Languages and Linguistic Exchanges in Swedish Academia. Practices, Processes, and Globalizing Markets.

För mer information:
Linus Salö, Centrum för tvåspråkighetsforskning, Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet. Telefon: 073-839 35 14, e-post: linus.salo@biling.su.se

– Jag har tittat på hur den har formulerats som en fråga. Det som är intressant är att det är en fråga som har rört på sig. Den har betytt många olika saker. Diskussionen om vad arbetstidsförkortning kostar och vem den är bra för har sett väldigt olika ut under olika perioder, säger Linn Spross, fil dr i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

I avhandlingen Ett välfärdsstatligt dilemma har Linn Spross undersökt hur staten har sett på arbetstidsförkortningar under 1900-talet. Hon har granskat alla statliga utredningar under åren 1919-2002.

Prioriterad fråga
– Att det har gjorts så pass många utredningar visar att det är en fråga som staten har tyckt varit viktig. Alla utredningar har inte slutat med ett nytt lagförslag, men det har hela tiden funnits ett behov av att diskutera det och formulera det på en politisk nivå, säger Linn Spross.

Arbetstidsfrågan handlade till mitten av 1950-talet om det statliga ansvaret att skydda arbetarna från att bli utnyttjade och sågs som en investering som kunde höja produktiviteten. Den kom sedan att formuleras som en fråga om ett konsumtionsval som arbetaren kunde göra. Mot slutet av 1900-talet kom flexibilitet att värderas högre än arbetstidsförkortning och reformen dödförklarades. Som titeln antyder har den oavsett vilken form den fått inneburit ett dilemma för välfärdsstaten:

Spänningar mellan arbete och fritid
– Fritiden har varit en del av välfärden, någonting som en stat bör ge sina medborgare för att ge dem tid som är annorlunda och frånkopplad arbetstiden. Men fritid har också varit ett hot mot arbetstiden och därmed ett hot mot välfärden: Om vi är mer lediga, hur ska vi då få ihop pengarna som samhället behöver? säger Linn Spross.

Frågan har förändrats och omformulerats över tid, vilket hänger ihop med föreställningar om maktförhållanden på arbetsmarknaden, föreställningar om ekonomi samt fritidens värde. Mycket forskning om välfärdsstaten utgår från välfärdsstaten uppgift att vara ett skyddsnät och se till att arbetslösa medborgare får arbete eller klarar sig ändå. Att istället undersöka spänningen mellan arbete och fritid, som i den här avhandlingen, visar på välfärdsstatens relation till arbete och det ekonomiska systemet. Mer fritid blir i detta sammanhang problematiskt.

– Man kan nog inte förvänta sig att arbetstidsförkortning är en fråga som välfärdsstaten kommer driva av sig själv. Om den ska leva vidare kommer det krävas starka påtryckningar från annat håll, säger Linn Spross.

Avhandling: Spross, Linn (2016): Ett välfärdsstatligt dilemma: Statens formuleringar av en arbetstidsfråga 1919–2002

Kontakt: Linn Spross, linn.spross@ekhist.uu.se telefon 018-471 12 30, 070-775 74 50

Sedan tidigare finns det många olika system för att automatiskt klassificera texter i olika genrer. Johan Eklund har kommit fram till att systemen presterar bättre om de har kunskap om ordens betydelserelationer. Det har han upptäckt när han har jämfört hur väl olika system lyckas klassificera olika texter och vilka metoder som fungerar bäst.

– Vi vill att systemen på ett automatiserat sätt ska kunna känna igen vad dokument handlar om och skilja mellan olika typer av texter till exempel olika typer av nyheter i en dagstidning, eller vad vi nu är intresserade av att klassificera, säger han.

– Vi använder maskininlärning, det vill säga att vi tränar systemen genom att analysera olika texter, klassificera dem och mata in detta i systemet. Men vi kan också tillämpa metoder för att leta fram ordens betydelserelationer i digitala texter.

Systemet kan detektera hur olika ord hänger ihop
Betydelserelationer är hur olika ord hänger ihop. Ord som ofta förekommer i närheten av varandra brukar också ha något gemensamt när det gäller betydelsen. Ta till exempel orden ”frispark” och ”hörna”, som ofta förekommer i närheten av varandra och som har en betydelse som har med fotboll att göra. Sådant kan systemet detektera genom att statistiskt undersöka hur orden används tillsammans i texterna. Samförekomst av ord kan då fångas upp och läggas till en databas om ordens betydelser.

– Jag har använt olika tekniker för att bygga upp semantiska modeller, alltså modeller över ordens betydelserelationer. Och så har jag tillämpat modellerna i systemen för automatisk textklassifikation för att se om det kan förbättra systemets prestanda. Samtidigt har jag kunnat jämföra vilka modeller eller tekniker som fungerar bäst.

Teknikerna har tillämpats på texter av tre olika slag, som har hämtats från dokumentkollektioner för forskningsändamål. Johan Eklund har testat teknikerna på nyhetstexter, på medicinska vetenskapliga texter och på texter från kommunikationsplattformen Usenet.

Språkets geometri
– Resultatet var väldigt positivt. Det visar att språkmodeller gör att textklassifikationen blir bättre. Detta är speciellt påtagligt när systemet inte har fått så mycket ”träning”, där man analyserar manuellt och matar in klassificeringar, utan bara har tränat på ett mindre antal dokument. Då kompenseras bristen på träningsdokument av språkmodellerna. Det här resultatet är ett litet bidrag bland många i att effektivisera textkategorisering, något som behövs både inom forskning och andra områden för att snabbt kunna hitta relevant information.

En annan, teoretisk, undersökning som Johan Eklund har gjort handlar om att studera vad som egentligen menas med ”klass” och ”klassifikation” samt hur vi använder språk för att organisera böcker och andra dokument. En upptäckt han gjorde i detta arbete var att ordens betydelserelationer formellt kan beskrivas med begrepp som vi känner igen från geometrin.

– Vi använder, kanske utan att tänka på det, geometriska uttryck för att förklara hur olika begrepp är relaterade till varandra. Till exempel säger vi att begreppet ”kvantmekanik” ryms inuti begreppet ”fysik”. Och det visar sig att den här strukturen även avspeglas i det fysiska biblioteksrummet, där böcker om kvantmekanik ryms inuti avdelningen för fysik.

Euforisk känsla
– Vi kan även säga att ett ämnesområde är begreppsligt nära ett annat ämnesområde, vilket vi också kan se i biblioteksrummet på så sätt att dessa områden placeras nära varandra. Det här var nog det mest fascinerande för mig i min forskning, och något som jag kände på mig intuitivt. Det var en euforisk känsla att kunna visa det!

Johan Eklund är universitetsadjunkt vid Akademin för bibliotek, informatik, pedagogik och IT. Han är mycket intresserad av matematik, språk, datavetenskap och klassifikation.

– När jag skulle börja forska letade jag efter ett område där jag skulle kunna odla intresset för alla de här ämnena och samtidigt försöka föra in klassifikationen i det moderna samhället.

Avhandlingen: With or without context: automatic text categorization using semantic kernels. Disputation: 15 april 2016, Högskolan i Borås Handledare är professor Sándor Darányi

Kontakt: Johan Eklund, johan.eklund@hb.se, 033-435 5966

– Snoken har hittat en alldeles egen strategi då den lägger sina ägg i miljöer skapade av människan. Tyvärr kan man nu se att det som tidigare hjälpte snoken nu är ett problem eftersom vi människor gör om den miljön. Detta är speciellt oroande för populationer i nordliga klimat som Sverige där det är för kallt för att snokens ägg ska kunna överleva utan dessa värmealstrande miljöer, säger Kristin Löwenborg.

Växelvarma djur som ormar och ödlor är beroende av temperaturen i omgivningen för sin överlevnad och reproduktion. Det kyligare klimat som vi har i Sverige är en utmaning för dessa djur.

Reptiler i kalla klimat brukar föda färdiga ungar
Den nordiska reptilfaunan är därför begränsad till ett fåtal arter och majoriteten är levandefödare, det vill säga istället för att lägga ägg bär honan på sin avkomma och föder fullt utvecklade ungar. Snoken är unik eftersom den både lägger ägg och finns långt upp i Norden.

– Jag har studerat temperaturer i snoknästen och hur de påverkar utvecklingen av snokägg och olika egenskaper hos avkomman som är viktiga för överlevnad och reproduktion. Olyckligtvis har snoken rapporterats minska på flera håll i landet. Resultaten från avhandlingen pekar starkt på snokens beroende av värmealstrande miljöer för sin fortplantning i Sverige. Jag hoppas att mina forskningsresultat kan ha betydelse för bevarande av reptiler i allmänhet och snoken i synnerhet, säger Kristin Löwenborg.

Avhandlingen: Nesting ecology of the grass snake (Natrix natrix) and its implications for conservation

För ytterligare information: Kristin Löwenborg, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-58 59 665, e-post kristin.lowenborg@zoologi.su.se

300 pensionärer deltog i studien, som är en del av ett större arbete i vilket forskare vid Örebro universitet både undersöker relationen mellan hjärna och tarm och dessutom letar efter nyckeln till ett hälsosamt åldrande.

– Vi vill ta reda på hur tarmen och hjärnan kommunicerar och vilken roll bakterier spelar, säger Lina Östlund-Lagerström.

I det här fallet fick hälften av pensionärerna äta probiotika med lactobaciller. Forskarna hade förväntat sig se skillnad i den gruppen vad gäller den generella maghälsan, mindre diarré och förstoppning till exempel, eftersom tidigare forskningsstudier visat det hos både barn och vuxna.

Förvånade forskarna
– Men det gav ingen större effekt på magen. Vi har funderat på varför och kommit fram till att det kanske inte är lactobaciller som behövs eftersom de är relativt stabila och finns kvar i hög grad i tarmen även hos äldre. Kanske kan en annan sorts bakterie som till exempel en bifido som inte finns i lika höga halter hos äldre göra större skillnad.

Men det som förvånat forskarna är att trots att maghälsan inte påverkades så blev den psykiska hälsan bättre. I delstudien som fokuserar på psykisk hälsa deltog 40 personer, som hade höga stressnivåer. Hälften fick probiotika och hälften fick placebo.

– I den grupp med 20 personer, som var stressade och fick probiotika, sjönk den självrapporterade stressen under studien jämfört med kontrollgruppen. Det hade vi inte förväntat oss.

Nivåerna av serotonin
– Det kan möjligen bero på att bakterierna påverkade till exempel nivåerna av serotonin, som gör att vi mår bra. Men vi måste undersöka avföringsproverna närmare för att få reda på svaret.

Nästa steg är att analysera de biologiska proverna – blod, saliv och avföring – närmare. Men Lina Östlund-Lagerström vill även gå vidare inom andra relaterade områden – som till exempel varför så många barn utvecklar olika former av allergier.

– Vår kost har förändrats radikalt under de senaste 50 åren och vi får inte i oss lika mycket goda bakterier som tidigare. Vi vet inte heller vilken effekt bekämpningsmedel och antibiotikaanvändningen har på vår hälsa. Vad vi kan se är att allt fler barn utvecklar allergier.

För mer information: Lina Östlund-Lagerström, 0735611716,
Lina.OstlundLagerstrom@oru.se

Genom att samla in vårtecken år efter år kan Svenska botaniska föreningen i samarbete med forskare analysera hur stora skillnader klimatförändringen leder till i olika delar av landet.

Vårkollen, som är ett så kallat medborgarforskningsprojekt där frivilliga och professionella forskare samarbetar, genomfördes för första gången 2015 och då rapporterades nästan 4000 observationer in om blommande vitsippor, tussilago, sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning.

Hur långt har våren kommit i Valborg?
Då gick det bland annat att se att lövsprickningen hade hunnit 70-80 mil längre norrut än vad som var normalt för 100 år sedan. I och med att Vårkollen utökas med en vardag hoppas arrangörerna att skolklasser ska kunna delta i år.

– Vi vill stimulera intresset för att spana efter vårtecken och gladdes år den stora uppslutning Vårkollen fick förra året. Det är också roligt att kunna visa att vårteckenspanare bidrar till vetenskaplig kunskap, säger Stefan Grundström, ordförande i Svenska Botaniska Föreningen.

Efter en mild och utdragen höst 2015 kom de första rapporterna om blommande hassel redan i december i södra Sverige. Men sedan dess har vi upplevt en jojo-vinter och en utdragen vårvinter, där vårtecknen gång efter gång stoppats upp. Många vårtecken finns kvar att längta till innan lövsprickningen och därmed våren är fullbordad och frågan i Vårkollen är hur långt vårtecknen hunnit vid Valborg.

Bidra till klimatforskningen!
Klimatförändringen har tydligt påverkat både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet. Genom att dokumentera när vårtecknen kommer år från år kan forskning och miljöövervakning se hur olika arter och olika delar av landet påverkas.

– Eftersom samma sak gjordes i landet för 100 år sedan kan vi jämföra de uppgifter vi får in via Vårkollen med hur det såg ut då, säger Kjell Bolmgren från SLU och samordnare för Svenska fenologinätverket.

Vårkollen är en del av en större miljöövervakning, där frivilliga bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken. Eftersom växtsäsongens längd och olika arters aktivitetsperioder är grundläggande egenskaper i naturen är det många som påverkas när naturens kalender ändras som en effekt av klimatförändringen. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är exempel på dem som är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och som därmed behöver kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras.

Kontaktpersoner:
Kjell Bolmgren
, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket
0730-670365, kjell.bolmgren@slu.se
Naturenskalender.se
Stefan Grundström, Svenska Botaniska Föreningen
070-420 02 11, ordforande@svenskbotanik.se
Svenskbotanik.se

Regionala kontaktpersoner:
Blekinge

Niclas Wahlgren
070-8261140, wahlgren.niclas@gmail.com

Bohuslän/Dalsland/Göteborg
Tore Mattsson
0730-89 00 38, toremattsson1@gmail.com

Dalarna
Gunnar Hagelin
070-5240758, gunnar.j.hagelin@telia.com
Lennart Bratt
076-7704709, godbra@telia.com
Urban Gunnarsson
076-8282980, urban.gunnarsson68@gmail.com
Staffan Jansson
070-2064004, staffan.jansson@snf.se

Gotland
Lena Hegner, 0702850632, lenahegner@telia.com

Halland
Lars Schale, 072-743 11 18, lars@schale.se

Jämtland
Åsa Lundqvist, 073-038 58 65, asa_lundqvist@hotmail.com

Medelpad och Norra Norrland
Stefan Grundström, 070-420 02 11, stefan.grundstrom@svenskbotanik.se

Skåne
Eva Waldemarson, 070-229 98 49, eva.waldemarson@biol.lu.se

Småland
Martin Sjödahl, 036-30 77 38, lottamartin@gmail.com

Södermanland
Gunnar Björndahl, 070-230 54 82, gunnar.bjorndahl@gmail.com

Uppland
Yolanda Karlsson, 072 026 59 41, yolandakarlsson@gmail.com

Västmanland
Henrik Berg, 070-940 62 88, Henrik.Berg@lansstyrelsen.se

Läs mer om medborgarforskning:
Alla kan bli medborgarforskare.

I sin doktorsavhandling har Karin Nordström vid Institutet för miljömedicin undersökt om jobbyte påverkar sannolikheten för personer som varit långtidssjukskrivna att vara kvar på arbetsmarknaden. I studien användes registerdata från Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA), där samtliga personer i Sverige som är 16 år eller äldre är inkluderade.

– Bland de med över 180 dagars sjukfrånvaro vid basåret som bytt arbetsplats till nästa år ökade sannolikheten att ha ett arbete 2–4 år senare. Det här sambandet skulle kunna förklaras av att det är personer med något bättre hälsa som byter jobb, och som också har större sannolikhet att kvarstå i arbetslivet. Dock gällde sambandet oavsett hur mycket man varit sjukskriven året innan basåret. Studien indikerar att jobbyte skulle kunna vara ett sätt att förlänga arbetskraftsdeltagandet bland individer som varit långtidssjukskrivna, även om det är troligt att det kan finnas svårigheter för individer i denna grupp att få ett nytt jobb, säger Karin Nordström.

Förändrade arbetsuppgifter
En arbetsplats med låg sjukfrånvaro ses ofta som en hälsosam arbetsplats där arbetsförhållanden och ledarskap är bra. Men en delstudie i avhandlingen tyder på att arbetsplatsens sjukfrånvaro kan vara ett osäkert mått på hur hälsosam en arbetsplats är. Resultaten visade att arbetsplatser med hög sjukfrånvaro, jämfört med låg, hade högre sannolikhet att anställa en person som haft hög sjukfrånvaro året innan rekryteringen.

– Resultaten tyder även på att personer med hög sjukfrånvaro som byter arbetsplats riskerar att hamna på en arbetsplats där sjukfrånvaron är hög, vilket i sin tur kan tyda på att jobbyten bland dessa grupper sker inom ett och samma segment av arbetsmarknaden. För att ett byte ska vara framgångsrikt borde det vara nödvändigt att det nya arbetet innebär någon form av förändrade arbetsförhållanden eller uppgifter, säger Karin Nordström.

Avhandling: Mobility on the labour market, work ability and sick leavehttps://openarchive.ki.se/xmlui/handle/10616/45036, Karin Nordström, Karolinska Institutet (2016) ISBN: 978-91-7676-231-8

För mer information: Karin Nordström, Institutet för miljömedicin (IMM), Telefon: 070-5316627 E-post: karin.nordstrom@ki.se

I takt med en ökad kommersialisering och professionalisering av elitfotbollen i Sverige ställs allt högre krav på tränarna, exempelvis genom specifika tränarutbildningar, en större komplexitet i tränarskapet och tuffa anställningsförhållanden.

I sin avhandling Mästarcoacherna. Att bli, vara och utvecklas som tränare inom svensk elitfotboll har Susanne Meckbach undersökt hur svenska elitfotbollstränare lär sig fotbollstränaryrket och hur de uppfattar yrkets arbetsförhållanden. I sin studie intervjuar hon tio huvudansvariga tränare för lag i herrarnas Allsvenskan och Superettan.

Rekryteras direkt efter spelkarriären
Hennes undersökning visar hur före detta elitfotbollsspelare rekryteras till tränarpositioner inom elitfotbollen direkt efter avslutad spelarkarriär och vad det får för konsekvenser för deras lärande.

– De här personerna har ingen lång praktik inom tränaryrket innan de blir tränare på den högsta nivån. Många saknar dessutom utbildning och erfarenhet av ledarskap. För den oerfarne tränaren får därför tränarteamet stor betydelse för att han ska klara av att hantera sin nya roll som tränare, säger Susanne Meckbach.

Tränarna i teamet har ett nära samarbete och stödjer varandra inom flera områden. De delar på arbetsuppgifter och ansvarsområden, planerar och reflekterar tillsammans över vad de gör och varför i arbetet.

Samarbete ett sätt att klara stressen
Samarbetet får stor betydelse för deras vidareutveckling och för att de ska klara av att hantera en stressig arbetssituation med oklara anställningsförhållanden och stora yttre krav på framgång.

– Man kan se det som att tränarna blir byggnadsställningar för varandra och att de tillsammans utgör den kompetens som behövs för att leda laget, säger Susanne Meckbach.

I studien beskrivs även hur den svenska elitfotbollstränarutbildningen, UEFA Pro Diploma påverkar tränarnas lärande.

– Tränarna uppfattar att deras lärande främst sker i praktiken. De efterfrågar mer ledarskap, analys av fotbollsspelet och att tränarutbildningen ska ge en närmare koppling till deras praktik. De har inte heller hunnit med att träna upp sin förmåga att analysera spelet utifrån en tränarposition vid sidlinjen. Det blir betydelsefullt att tränarutbildningen bistår tränares lärande genom ett fokus på dessa aspekter, säger Susanne Meckbach.

För mer information: Susanne Meckbach, telefon 070–674 00 18, e-post susanne@meckbach.se

Avhandlingen: Mästarcoacherna. Att bli, vara och utvecklas som tränare inom svensk elitfotboll. Susanne Meckbach lägger fram sin avhandling vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap fredagen den 29 april kl. 13.00. Plats: Sal 1505, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Lidingövägen 1, Stockholm

En teori har varit att partiklar som väger hundra miljarder gånger mindre än elektronen, så kallade axion-liknande partiklar (ALP) kan förklara den mörka materian. ALP är dock svåra att hitta. Hittills har man därför inte kunnat testa de typer av ALP som skulle kunna bidra till den mörka materian.

För första gången har nu forskarna använt data från NASA:s gammastrålningsteleskop på Fermisatelliten för att undersöka ljuset i den centrala galaxen i Perseus galaxhop i jakten på ALP. Forskarna hittade inga spår av ALP och observationen var för första gången känslig nog för att kunna utesluta vissa typer av ALP. Detta i och med att ALP endast kan utgöra den mörka materian om de har vissa egenskaper.

Det är omöjligt att observera axion-liknande partiklar direkt, men det finns en möjlighet att partiklarna omvandlas till ljus när de färdas genom ett magnetfält. Forskarna använde den centrala galaxen i Perseus galaxhopen som en starkt lysande ljuskälla för att leta efter spår från ALP. Galaxen strålar ut en kraftfull form av ljus, så kallade gammastrålning, som kan omvandlas till ALP när det färdas genom magnetfältet som fyller gasen mellan galaxerna i klustret.

– De ALP-partiklar vi nu har kunnat utesluta har förklarat den mörka materian åtminstone delvis. Det som är extra roligt är att vi trodde att det skulle krävas dedikerade experiment här på jorden, som just nu planeras, för att nå denna känslighet men så är alltså inte fallet, säger Manuel Meyer, postdoktorand vid Fysikum, Stockholms universitet.

Sökningar efter ALP med Fermiteleskopet kommer att fortsätta. Mer än 80 procent av materian i universum återstår att identifiera. Den mystiska mörka materian visar sig endast genom sin tyngdkraft, den varken absorberar eller strålar ut någon form av ljus.

För ytterligare information:
Manuel Meyer, postdoktorand, Fysikum, Stockholms universitet, e-post manuel.meyer@fysik.su.se
Jan Conrad, professor, Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08-553 78 769, e-post conrad@fysik.su.se
Miguel Sánchez-Conde, Wenner-Gren Fellow, Fysikum, Stockholms universitet, e-post sanchezconde@fysik.su.se

Artikeln: Search for Spectral Irregularities due to Photon–Axionlike-Particle Oscillations with the Fermi Large Area Telescope finns att läsa i Physical Review

Mer om Fermisatelliten på NASA:s webb
Mer om ALP-experimenten

Rovfiskar har en viktig roll i ekosystemet genom att de äter småfisk och krabbor, vilket indirekt kan ha betydande effekter på vegetationen i kustområden. I många grunda kustområden har storvuxen vegetation som ålgräs och blåstång minskat i omfattning de senaste decennierna. Denna vegetation utgör i sin tur livsmiljöer för många marina organismer och fungerar också som produktiva yngelkammare för fisk.

Övergödning är en av de viktigaste anledningarna till denna minskning då snabbväxande trådalger konkurrerar ut den storvuxna vegetationen som ålgräs och blåstång. Det har dock länge funnits en misstanke om att även överfiske på stora rovfiskar, till exempel torsk, kan ha orsakat en kedjereaktion i näringsväven där småfisk och krabbor ökat och algätande små kräftdjur minskat, vilket i sin tur ökat förekomsten av snabbväxande trådalger.

Småfisk och krabbor ökar
Nu har forskare vid SLU, vid Stockholms och Göteborgs universitet samt vid universitetet i Groningen i Nederländerna systematiskt gått igenom de över 50 studier i norra Atlanten

Ålgräsäng i Gullmarsfjorden överväxt av trådformade grönalger och omgiven av smörbultsfiskar. Små fiskarter som smörbult har ökat i antal längs Västkusten, troligen till följd av överfiske. Foto: Per-Olav Moksnes, GU.
Ålgräsäng i Gullmarsfjorden överväxt av trådformade grönalger och omgiven av smörbultsfiskar. Små fiskarter som smörbult har ökat i antal längs Västkusten, troligen till följd av överfiske. Foto: Per-Olav Moksnes, GU.

där man i experiment har manipulerat näringshalter, algätande smådjur (snäckor och små kräftdjur) och förekomst av olika typer av fisk för att mäta hur det påverkar förekomst av trådalger.

Resultaten visar att näring, i första hand kväve, och predation från krabbor och småfisk på algätande smådjur i genomsnitt har lika stora effekter på mängden trådalger. Småfisk och krabbor ökar i kustzonen som en effekt av överfiske, genom att rovfisken som äter dem minskar i antal. Det här innebär att svaga rovfiskbestånd ger upphov till liknande effekter på algproduktionen som övergödning.

Överfiske och övergödning går hand i hand
Resultaten visar även att överfiske och övergödning förstärker varandra, så att deras sammanlagda effekt är större än man skulle förvänta sig. En slutsats från denna studie är att åtgärder som kan öka mängden rovfisk och minska förekomsten av småfisk snabbt kan reducera mängden trådalger och därmed gynna ålgräs och blåstång.

Ett naturligt fisksamhälle kan alltså sannolikt bidra till både förbättrad vattenkvalitet och friskare livsmiljöer i kustzonen, vilket visar på fördelarna med en integrerad, ekosystembaserad förvaltning.

Kontakt:  Örjan Östman, tel 010-478 41 53, orjan.ostman@slu.se och
Ulf Bergström, tel 010-478 41 17, ulf.bergstrom@slu.se vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Johan Eklöf, tel 08-16 13 58, johan.eklof@su.se, Stockholms universitet:
Per-Olav Moksnes, tel 031-786 27 10, per.moksnes@marine.gu.se, Göteborgs universitet:
Klemens Eriksson, tel +31 50 363 2098, b.d.h.k.eriksson@rug.nl, University of Groningen:

Artikel: Top-down control as important as nutrient enrichment for eutrophication effects in North Atlantic coastal ecosystems. Örjan Östman, Johan Eklöf, Britas Klemens Eriksson, Jens Olsson, Per-Olav Moksnes & Ulf Bergström. Journal of Applied Ecology 2016. DOI: 10.1111/1365-2664.12654

– Många anställda i sjukvården tror att om man ingenting gör så blir det i alla fall inte sämre eller mer stressigt. Vårt forskningsresultat visar att det blir just det. Både sämre, och mer stressigt, säger Lotta Dellve, professor vid Högskolan i Borås och vid KTH.

Det har länge funnits en negativ inställning till organisationsutveckling inom svensk sjukvård, exempelvis genom införande av lean production. Ingen forskning har heller visat att sådana förändringar leder till någonting positivt över tid. Studien av forskare från KTH och Högskolan i Borås pekar nu alltså på motsatsen – organisationsutveckling leder till ett antal förbättringar.

Omfattande studie
Forskningsstudien har varit omfattande. 22 enheter vid fem sjukhus deltog i projektet. 1 361 läkare, 429 chefer samt sjuksköterskor och undersköterskor fick besvara enkäter under tre år. Forskarna genomförde även intervjuer med 198 chefer, medarbetare och utvecklingsledare på olika nivåer, samt observationer. Studien gäller sjukhus.

Lotta Dellve, med bakgrund som beteendevetare och sjuksköterska, säger att forskningsresultaten visar att verksamhetsfokuserat ledningsarbete som anpassar utvecklingen efter verksamhetens specifika förutsättningar har betydelse för utvecklingen av nya arbetssätt och resurser.

Att balansera behovet av styrning av utvecklingsarbetet med tillit till arbetet leder dessutom till mer engagemang och mindre frustration bland medarbetarna.

Lotta Dellve och hennes forskarkollegor har listat en rad förhållanden som särskilt bidrar till en mer hållbar verksamhetsutveckling i sjukvården.

– Med hållbarhet menar vi dels arbetsförhållanden för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och chefer, dels ur effektivitets- och kvalitetsperspektiv, säger Lotta Dellve.

Listan:

AFA och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) har finansierat forskningsprojektet.

Forskningsrapporten: Nyorientering av svensk sjukvård: Verksamhetstjänande implementeringslogiker bygger mer hållbart engagemang och utveckling – i praktiken 

Här kan du ta del av slutrapporten

Läs mer om Lotta Dellves forskning

För mer information: Lotta Dellve på 070 – 180 02 35 eller lotta.dellve@hb.se