– De grupper som är mest sårbara om det blir svårare eller dyrare att parkera inne i staden är de som har mest komplext vardagsliv samt de som bor på platser med begränsad tillgång till kollektivtrafik. Kollektivtrafikens aktörer har därför ett stort ansvar att möjliggöra kollektiva resor också för de som bor på landet, säger Malin Henriksson, forskare på VTI.
Forskningsrapporten från VTI handlar också om hur åtgärder inom parkering påverkar de människor som idag parkerar bilen centralt i större städer.
Forskarna har bland annat intervjuat bilister i tre parkeringshus i Linköping. Syftet var att ta reda på varför de tillfrågade väljer att parkera i parkeringshusen och hur det skulle påverka dem om villkoren för central parkering skulle förändras på olika sätt.
Färre centrala p-platser
Trenden just nu är att antalet centrala parkeringsplatser i städerna blir färre – i takt med att fler bostäder och verksamheter ökar i de centrala delarna av dagens städer minskar de utrymmen som traditionellt använts till parkering. Parallellt ökar människors avstånd från hemmet till arbetet och arbetspendling med bil uppfattas av många som nödvändigt för att de ska få ihop vardagslivet.
Arbetspendling med bil leder till trängsel och avgaser i städerna, och den tar utrymme för andra typer av bilister – besökare och boende som tidvis får det svårt att hitta lediga parkeringsplatser.
– En genomtänkt parkeringsstrategi kan bidra till ett effektivt transportsystem, bättre tillgänglighet, renare luft samt en säker, trygg och mer jämlik stadsmiljö, menar forskarna, men ämnet är komplext och det finns många olika kategorier av människor som parkerar i städerna.
I studien finns till exempel stöd för att bilister också kan vara hållbara resenärer vid olika tillfällen.
Pendlarparkering kan vara en lösning
Avstånd till busshållplatsen, samt hur vägen dit ser ut, spelar roll för möjligheten att utnyttja kollektivtrafik. Skjutsning och hämtning av barn ingår, liksom olika typer av inköps- och serviceresor. I studien framgår också att det är viktigt att komma ihåg att det är yttre faktorer som arbetstider och tillgång till bostäder inom rimligt avstånd som styr individen.
Generellt kan sägas att införande av pendlarparkering är den åtgärd som har minst negativa effekter för de olika grupperna. Med rätt information finns det stora möjligheter till att åtgärden uppfattas som positiv.
– När det gäller generella höjningar av parkeringsavgifter, zoneringar och blockeringar av långtidsparkeringar är det grupper som har liten flexibilitet i sitt vardagsliv som drabbas negativt av åtgärderna.
Ett annat perspektiv på frågan är om det ändå inte är rimligt att individer som kör bil ska betala de faktiska kostnaderna för parkering. I dag får hela populationen gemensamt subventionera den parkering som enbart vissa utnyttjar, till exempel vid nyproduktion av bostäder med parkering i huset, menar forskarna i rapporten.
Forskarna menar också att de slutsatser som dragits i Linköping är tillämpbara i många städer i Sverige. Det finns inga enkla lösningar på frågan hur städerna blir mer tillgängliga för besökare. Många aktörer måste samarbeta för att minska konsekvenserna för arbetsplatspendlarna och det är viktigt att hitta åtgärder som uppmuntrar individen att åka kollektivt eller cykla, många deltagare i studien uppger att de är positiva till alternativa reselösningar.
Forskningsrapporten är gjord tillsammans med Dukaten Parkering, P-bolaget i Göteborg och Svepark (Svenska Parkeringsföreningen).
Kamilu Karaye, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, har gjort studien med 54 PPCM-patienter och 77 friska personer i en kontrollgrupp på tre specialistsjukhus i Kano, Nigeria.
Resultaten visar att 77 procent av PPCM-patienterna hade kritiskt låga nivåer av selen. Kamilu Karaye fann också att kvinnor boende på landsbygden hade en nästan trefaldigt ökad risk att utveckla PPCM.
– Innan denna studie gjordes, misstänkte vi att selenbrist kunde vara en möjlig riskfaktor för PPCM. Om sambandet kan påvisas även i större studier, kan det leda till utveckling av ett botemedel mot sjukdomen, åtminstone hos en del av patienterna, genom selentillskott i maten, säger Kamilu Karaye.
Många drabbade av afrikanskt ursprung
PPCM är en hjärtsjukdom som mestadels drabbar gravida kvinnor och unga mödrar, och som debuterar hos kvinnan under senare delen av graviditeten eller upp till fem månader efter förlossningen. Många av de kvinnor som drabbas är av afrikanskt ursprung.
I norra Nigeria, inträffar ungefär ett fall av PPCM under varje hundra graviditeter. Orsakerna till PPCM är fortfarande inte helt utredda, men sjukdomen leder till en utvidgning av hjärtats vänstra och högra kammare, vilket resulterar i en försvagning av hjärtsammandragningarna eller till och med att patienten dör.
I en uppföljning ett år efter diagnos hade 41,4 procent av patienterna i studien avlidit, två tredjedelar av dem inom de första sex månader efter diagnosen. Ett år efter diagnos, hade många av PPCM-patienterna signifikant förbättring av hjärtfunktionen i vänster och höger kammare. 47,1 procent av de patienter som fortfarande var vid liv hade signifikant förbättring av funktionen i vänster kammare.
Hjärtdysfunktion i den högra ventrikeln hittades i 71,1 procent av patienterna vid diagnos. Vid uppföljning efter sex månader och ett år, hade bara 36,4 procent respektive 18,8 procent samma problem, vilket innebär en signifikant återhämtning av funktionen i högra kammaren.
EKG för att diagnostisera
Studien visade också att elektrokardiografi-diagram (EKG) kan användas för att diagnostisera PPCM med 83,8 procents säkerhet, innan bekräftande undersökningar.
– Det är viktigt att förstå att PPCM är en dödlig sjukdom i Afrika söder om Sahara och att de första sex månaderna av sjukdomen verkar vara av avgörande betydelse. Därför behövs alla insatser som ger medicinskt stöd till drabbade patienter under denna kritiska period, säger Kamilu Karaye, som också arbetar som konsulterande kardiolog på Aminu Kano universitetssjukhus i Kano, Nigeria.
Kamilu Musa Karaye är född och arbetar i Kano, Nigeria, och är för närvarande professor i medicin vid Bayero University och konsulterande kardiolog vid Aminu Kano universitetssjukhus. Hans passion för PPCM har sitt ursprung från personliga iakttagelser av sjukdomen, och det faktum att det ännu inte finns tillräckligt med kunskap om den.
Torsdagen den 19 maj försvarar Kamilu Karaye, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling. Fakultetsopponent är Maria Schaufelberger, Institutionen för medicin, Avdelningen för molekylär och klinisk medicin, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Michael Henein. Disputationen äger rum klockan 9:00 I Hall D, byggnad T9, nionde våningen, Norrlands universitetssjukhus (NUS)
För mer information, kontakta gärna: Kamilu Musa Karaye, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet. E-post: kkaraye@yahoo.co.uk
Avhandlingen är indelad i tre delstudier: Först studerade Anna Bratt om deltagarna inom förlustgrupperna beskriver förlusten som en av de tre viktigaste negativa händelserna i deras liv, därefter utforskade hon om förlusten inverkar på livstillfredställelse och avslutningsvis dödlighetsrisk.
Ungefär 70 procent av de som hade förlorat antingen ett barn eller sin make/maka nämnde någon av dessa förluster bland de tre viktigaste negativa händelserna. Av de som hade förlorat både ett barn och make/maka valde ca 48 procent båda förlusterna, medan ca 40 procent uppgav antingen förlusten av barnet eller maken/makan.
Skillnader mellan män och kvinnor
De olika förlusterna tycks endast ha en liten inverkan på deltagarnas livstillfredsställelse och dödlighetsrisk. Det framkom att för varje år som hade förflutit sedan förlusten/förlusterna minskade risken att dö med ca 1 procent. Vem man har förlorat tycks inte heller ha någon betydelse.
I Annas avhandling hittar man också tydliga könsskillnader. Männen inom samtliga förlustgrupper hade lägre livstillfredsställelse jämfört med kvinnorna i samma grupp, dessutom hade männen inom gruppen som förlorat ett barn en ökad risk att dö jämfört med kvinnorna.
När det gäller val av negativa livshändelser valde lika många män och kvinnor antingen barnet, maken/makan eller både och, med undantag av den grupp som valde antingen barnet eller maken/makan, där signifikant fler kvinnor inom gruppen som hade förlorat både ett barn och en make som nämnde förlusten av barnet men inte maken.
Männen inom denna grupp hade det omvända mönstret, att fler män nämnde förlusten av makan men inte barnet.
Disputationen som är den första vid Linnéuniversitetet, inom ämnet psykologi, sker 20 maj kl.13.00 i sal Wicksell, hus K, campus Växjö.
Kontaktpersoner: Anna Bratt, tfn: 0470 76 78 18, Jonas Tenje, pressansvarig, tfn: 070 308 40 75
Johannes Daun har studerat familjer i 1800- och 1900-talets Borås, en utpräglad textilindustristad som växte mycket kraftigt från och med 1800-talets slut. Men resultaten kan tolkas i ett bredare stadshistoriskt perspektiv.
− Vid slutet av 1800-talet skaffade familjerna i Borås ovanligt många barn – en tydlig skillnad mot hur det varit i staden före industrialiseringen. När omvandlingen till moderna, mindre familjer sedan ägde rum skedde alltså nedgången från en tillfällig och mycket hög nivå, säger Johannes Daun.
Övergången till små barnaskaror skedde inom loppet av en generation, vid 1900-talets början. Men mönstren som rådde tidigare var minst sagt föränderliga.
Familjestorlekarna varierade mycket
Det är sedan tidigare känt att par även förr i världen begränsade hur många barn som föddes. Genom att ha sex på sätt som sällan ledde till graviditet, eller helt enkelt vara avhållsamma, kunde paren minska barnantalet. Därför kunde den typiska familjestorleken variera mycket mellan olika grupper och tidsperioder, i takt med samhällets förändring.
− I och med industrialiseringen, som innebar nya möjligheter att finna arbete och förhöjd levnadsstandard, ökade familjestorleken under 1800-talet. Över hundraårsperioden cirka 1830–1930 kan man därför se en pendelrörelse, då familjerna gick från att ha relativt få barn, till att skaffa ovanligt många, och sedan åter skaffa få barn.
I avhandlingen undersöks även migrationen till staden och möjligheterna att finna arbete, förekomsten av barnarbete samt de kostnader en barnfamilj hade. Exempelvis studeras textilarbetares hushållsräkenskaper från 1890-talet och nedtecknade folk- och arbetarminnen.
Inflyttade familjer hade flest barn
− Vid 1800-talets slut var mer än 80 procent av Borås vuxna befolkning inflyttad, mestadels från orter i närområdet. De familjer som skaffade allra flest barn vid 1800-talets slut var de mest utsatta arbetargrupperna, som hade flyttat till Borås från den kringliggande Sjuhäradsbygden – det vill säga de familjer som minst borde ha haft råd att ta hand om en stor barnaskara.
Studien ger ett socialhistoriskt perspektiv på stadsfamiljernas stora föränderlighet, som kan påvisas tack vare att Borås undersöks över en hundraårsperiod, då den svenska staden förändrades i grunden.
Familjeplanering inget modernt fenomen
Avhandlingens resultat bör ha stor relevans för till exempel släktforskare, lokalhistoriker, författare och alla andra som även utanför den akademiska världen som intresserar sig för industrialiseringsepokens familjehistoria.
− Det finns en utbredd idé om att familjeplanering är något som bara hör till det moderna samhället och att hur många barn en kvinna förr i tiden födde närmast var en fråga om ”naturens gränser”.
Men de stora skillnader i barnafödandets mönster som visas i avhandlingen pekar på en annan bild.
− Stora barnaskaror hade en socioekonomiskt viktig funktion för familjerna, till exempel genom barnarbete. Familjeplanering spelade en viktig roll även för 1800-talets familjer, säger Johannes Daun.
Mer information: Johannes Daun, telefon: 073-597 16 87, e-post: johannes.daun@gu.se
Tid och plats för disputation: fredagen den 27 maj 2015 kl. 13, Stora hörsalen, Humanisten, Göteborg. Fakultetsopponent: Peter Olausson, Karlstads universitet
Kommuner runt om i landet gör mycket bra saker på temat hållbara livsstilar. Verktygslådan är ett sätt att lyfta fram dessa exempel, med fokus på hur det har gjorts och vad som krävs för att andra ska kunna göra samma sak.
– Arbetet är bara påbörjat och vi vill att verktygslådan ska växa och fyllas på. Jag hoppas att kommunerna hjälper oss fylla på med sina bästa verktyg för hållbara livsstilar via vår webbplats.
Valen måste vara attraktiva – och enkla
Kommuner är centrala i den nödvändiga omställningen mot mer hållbara livsstilar. För att människor ska kunna och vilja leva hållbart måste de hållbara valen vara attraktiva och enkla. Infrastruktur och samhällstjänster bör utformas så att de möjliggör, underlättar och inspirerar till en hållbar livsstil. Här har kommuner och regioner en viktig roll i att skapa attraktiva, stödjande system.
– Som kommun kan vi jobba på flera olika plan för att underlätta och inspirera till hållbara livsstilar. Det handlar både om policy och styrmedel och hur vi planerar staden, men också om hur vi föregår med gott exempel och inspirerar invånarna, säger verksamhetschef Rebecca Palosaari Fogler på konsument- och medborgarservice, Göteborgs Stad.
Verktygslådan har tagits fram inom projektet Hållbara livsstilar – verktyg och metoder. Projektet är ett samarbete mellan Göteborgs Stad, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Göteborgsregionens kommunalförbund och Lerums kommun inom ramen för Mistra Urban Futures. Projektet är också en del av Sveriges arbete inom FNs program för hållbara livsstilar 10YFP.
Vad är hållbara livsstilar?
Hållbara livsstilar är ett relativt nytt begrepp som ännu inte har en allmängiltig definition. Det som förenar de olika definitionerna som används är att de lyfter fram konsumtion och livskvalitet, hälsa och välmående samt gemensamt ansvar som viktiga delkomponenter. Det handlar om individens personliga val och agerande i kombination med de förutsättningar och sammanhang som underlättar för att leva hållbart. Slutligen innebär begreppet att individer känner solidaritet med och ansvar gentemot andra människor, annat liv samt framtida generationer. När vi pratar om livsstilsval inriktar vi oss på de människor vars basala behov är uppfyllda. FN har sedan några år ett ramprogram för hållbar konsumtion och produktion. Inom ramprogrammet har ett delprogram bildats som handlar om hållbara livsstilar (10YFP).
– Den klorat som bildas vid blekning av pappersmassa kan renas bort från avloppsvattnet genom biorening, det vill säga rening med bakteriers hjälp, säger Miriam Lindqvist, doktor i kemi vid Karlstads universitet.
Nedbrytningen av klorat kräver dock en syrefri miljö för att kunna fungera optimalt. På grund av att den biorening som sker av andra ämnen i avloppsvattnet från ett pappersbruk ofta kräver syre, kan det därför uppstå en konflikt mellan att effektivt bryta ner andra ämnen och nedbrytningen av klorat.
Bakterierna väljer syre om det finns – reningen fördröjs
När det finns syre att tillgå är det mer förmånligt för bakterierna att använda detta och förmågan att bryta ner kloratet stängs temporärt ned. Förmåga kan återupptas igen när allt syre är konsumerat men fördröjningen kan vara lång. Den studie som Miriam Lindqvist genomfört handlar om att undersöka möjligheten att i framtiden effektivisera reningen av klorat.
Det är viktigt att öka förståelsen för hur och varför biorening av klorat fungerar för att på så vis kunna utveckla denna reningsmetod till att bli så effektivt som möjligt. Det arbete som beskrivs i avhandlingen belyser hur de gener som är involverade i nedbrytningen av klorat i bakterien Ideonella dechloratans regleras i närvaro respektive frånvaro av syre och även tillgången på klorat.
– Ett intressant resultat är att en vanligt förekommande mekanism för syreberoende genreglering sannolikt deltar i regleringen av generna för kloratreduktion, säger Miriam Lindqvist.
För mera information kontakta: Miriam Lindqvist, tel 0550-88449.
Idag är bilden en annan: inte en enda broskfisk kan leva i närheten av den nedisade kontinenten, där vattnet är så kallt att det till och med håller minusgrader (vilket är möjligt eftersom havet är salt). De enda fiskar som överlever är så kallade isfiskar, en grupp benfiskar med ”kylarvätska” i blodet.
Frågan är när havet runt Antarktis gick från att vara hajvänligt varmt till att bli dödligt kallt?
Paleontologen Thomas Mörs vid Naturhistoriska riksmuseet har tillsammans med argentinska och österrikiska kollegor beskrivit rester av hajar som levde runt Antarktis långt senare än forskare hittills trott var möjligt.
En 35 miljoner år gammal tand (fram- och baksida) från jättehajen Carcharocles sokolovi, funnen på Seymour-ön, Antarktis. Foto: Institut für Paläontologie der Universität Wien
Fynden är gjorda vid tre expeditioner till den lilla Seymour-ön vid Antarktiska halvöns nordspets och består bland annat av tänder från den numera utdöda jättehajen Carcharocles sokolovi och från flera mindre hajarter. Det mest sensationella fyndet är en fentagg som suttit på ryggen på en haj som är släkt med våra dagars pigghaj.
– De här överraskande fossilen tyder på att Antarktis blev nedisat flera miljoner år senare än paleontologer hittills trott, säger Thomas Mörs.
Värmeälskande hajar i Antarktis De dramatiska klimatförändringarna vid Antarktis hänger ihop med att kontinenten tidigare satt ihop med spetsen på Sydamerika. När den förbindelsen bröts och Draksundet öppnades, började en havsström gå runt Antarktis och hindra varmare vatten norrifrån att blanda sig in. Den Antarktiska cirkumpolarströmmen isolerade kontinenten, vilket ledde till att hela Antarktis så småningom kom att täckas av glaciärer.
De nya hajfynden stödjer de geologiska, plattektoniska undersökningar som talar för att Draksundet öppnades först för runt 30 miljoner år sedan.
Hajars broskskelett bevaras normalt inte alls. Det forskarna har en chans att hitta är tänder, fentaggar och hudens så kallade plakoidfjäll, som alla är täckta av emalj.
– Tandemalj är det hårdaste biomaterial som finns. Tack vare att det bevaras, kan vi nu berätta att värmeälskande hajar levde vid Antarktis så sent som för 35 miljoner år sedan, säger Thomas Mörs.
Fynden på Seymour-ön Fynden är gjorda på Seymour-ön vid Antarktiska halvöns nordspets under tre polarexpeditioner 2011, 2012 och 2013. Till Seymour-ön gick också världens första geologisk-paleontologiska expedition till Antarktis1901-1903, ledd av den svenska forskaren Otto Nordenskiöld.
För ytterligare information kontakta: Thomas Mörs, Forskare i paleontologi, Tel: 08-5195 5107. Mobil: 0733-402583 E-post: thomas.mors@nrm.se”>thomas.mors@nrm.se
Michaela Lundell, Vetenskapskommunikatör. Tel: 08-5195 4247. Mobil: 0708-685394 E-post: michaela.lundell@nrm.se
– Det finns mycket forskning om skrivande journalistik, men forskning i bildjournalistik är eftersatt. Det var utgångspunkten för vår studie, säger Maria Nilsson, forskare knuten till forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet.
Vilken funktion fyller bilden i journalistiken och hur har den förändrats? Det är några angelägna frågor som studien undersöker mot bakgrund av stora förändringar i branschen, inte minst neddragningar av bildredaktioner, övergång till tabloidformat och de digitala tidningarnas intåg.
Något så ovanligt som en studie i bildjournalistik
– Vi vet från tidigare forskning att antalet foton i dagspressen har ökat markant de senaste decennierna och det finns en uppfattning om att bilden har kommit att dominera över texten. Men befintlig forskning saknar nästan helt bildanalyser, och det fanns liten kunskap om vilken plats bilden tar och vilken typ av bilder som publiceras, det är viktigt för att förstå bildens betydelse i journalistiken, säger Maria Nilsson.
Med kvantitativ innehållsanalys och kvalitativa bildanalyser har forskarna analyserat totalt 17 400 bilder från fyra nedslagsperioder mellan åren 1995 och 2013 ur tre morgontidningars pappersupplagor, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad, samt pappersupplagan av Aftonbladet. Samtliga redaktioner har på olika sätt satsat på bild, men också genomgått neddragningar av sina bildredaktioner. För 2013 analyserades även de digitala upplagorna.
Slår hål på myter om bildens dominans
Resultaten pekar på både stabilitet och förändring och slår enligt rapportens författare Ingela Wadbring och Maria Nilsson hål på en del myter om bildens dominans. Antalet bilder per dag har nästan fördubblats i tre av tidningarna. Men de redaktionella sidorna har också ökat och morgontidningarna har gått från broadsheet- till tabloidformat under undersökningsperioden, vilket betyder att bilderna inte nödvändigtvis tar större plats än tidigare. Exempelvis visar resultaten att antalet bilder per redaktionell sida minskat i två av tidningarna.
När det gäller bildernas omfång är det de riktigt små och ofta hårt beskurna bilderna, som liknar passbilder i storlek, som står för den största ökningen. Det är främst på förstasidan och i reportage som bilden tar stor plats. Feature-bilder, den mjukare journalistiken, ökade mest i två av morgontidningarna, medan både nyhetsbilder och feature-bilder ökat kraftigt i Aftonbladet, den mest visuella tidningen i studien sett till antal bilder.
Amatörbilder har marginell betydelse
Forskarna fann genomgående få ögonblicksbilder och en stor andel porträtt i papperstidningarna, ett tecken på att händelsenyheter främst finns i den digitala upplagan. Det resultat som kanske förvånat mest handlar om amatörbilder.
– Det har länge förutspåtts att bilder tagna av allmänheten ska bli mer framträdande i journalistiken. Men i de undersökta tidningarna lyser dessa bilder med sin nästan totala frånvaro. Det tyder på att de har en marginell betydelse i det allmänna nyhetsflödet, även om de kan ha ett stort genomslag i enskilda nyhetshändelser, säger Maria Nilsson.
Rapporten ”En bild säger mer än tusen ord?” ingår i ”Nyhetsbilden i förändring: En studie om bildjournalistikens utveckling och förutsättningar 1995-2015”, ett forskningsprojekt som pågår 2013-2016 under ledning av Maria Nilsson, Ph. D., forskare knuten till DEMICOM och lektor vid Avdelningen för medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet. Projektet finansieras av Ann-Marie och Gustaf Anders Stiftelse för Medieforskning.
Kontakt: Maria Nilsson, forskningsledare, 070-320 21 03, e-post: maria.nilsson@miun.se
I en ny studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, undersöktes användningen av tuggummi och orala piercingsmycken bland ungdomar, för att därefter se om det fanns kopplingar till förekomsten av problem med smärta och funktionsstörningar i käksystemet.
– Våra resultat visade på ett tydligt samband mellan frekvent användning av tuggummi och huvudvärk, men också med svårigheter att gapa, ömhet i käkleder och tuggmuskler, säger Christina Mejersjö, övertandläkare och forskare vid Sahlgrenska akademin.
Ett liknande samband sågs mellan piercingar och käkproblem.
– Elever med oral piercing hade signifikant mer huvudvärk och ömhet i tuggmuskler, säger Christina Mejersjö.
Även nagelbitning kunde kopplas till huvudvärk.
Smärta och käkdysfunktion vanligt bland eleverna
124 elever från tredje året på olika gymnasieprogram ingick i studien. De fick svara på ett frågeformulär om symptom från käkar och huvud, samt om medvetna parafunktioner som tandbitning, tungpress, nagelbitning, tuggummianvändning med mera. Det gjordes också en klinisk undersökning av käksystemet på 116 av eleverna.
En fjärdedel av eleverna, 24 procent, använde tuggummi dagligen och de flesta av dessa under flera timmar per dag. 14 procent av eleverna hade ett oralt piercingsmycke, och detta var mycket vanligare hos flickor än pojkar.
Smärta och käkdysfunktion var vanligt förekommande. Symptom en gång per vecka eller oftare rapporterades för huvudvärk av 39 procent av eleverna, käkledsknäppning av 18 procent, 7 procent uppgav ansiktssmärta och 6 procent att de hade svårigheter att gapa stort.
Flickornas symptom värre
– Flickor hade betydligt fler och svårare symptom än pojkar både vad gällde de rapporterade symptomen och kliniska symptom, säger Christina Mejersjö.
Förklaringen till sambanden som sågs i studien kan tänkas vara att både tuggummituggande och orala piercingsmycken ger en ökad belastning på käksystemet som medverkar till belastningsskador i käksystemet.
Kontakt: Christina Mejersjö, övertandläkare och forskare vid Sahlgrenska akademin
010-441 75 80, 0709-65 82 85 christina.mejersjo@vgregion.se
Det finns flera teorier kring gruppens historiska framväxt och identitet. Inte sällan beskrivs de som en religiös ”sekt” och i linje med detta som marginaliserade med begränsad kontakt med omgivande samhälle.
– Jag har gjort en närläsning av en gruppens skrifter som på svenska översätts till Regeln för gemenskapen (1QS). Genom språkliga analyser av enskilda ords och meningars betydelse upp till den högsta semantiska språkliga nivån, här kallad diskursen, samt användningen av bibliska och andra texter har jag ”läst” fram dess omvärld. Inbäddat i språket finns de sociala och kulturella sammanhang som texten dels kritiserar och dels vill skapa, säger Kamilla Skarström Hinojosa.
Insikt i vad som kan stabilisera ett samhälle
– Ur min läsning framträder en grupp som snarare än att vara religiösa fanatiker visar stor insikt i de mekanismer i det sociala samspelet som har potential att destabilisera ett samhälle. Genom en intern hierarki och tydliga restriktioner för det sociala samspelet skapas den värld de själva vill leva i.
Denna värld, som är i vardande, står i samklang med Gud och kännetecknas av rättvisa och rättsäkerhet. Vägen till att skapa detta nya samhälle är genom varje medlems inre omvändelse som liknas vid ett frivillig offer. Genom varje individs offer av sitt ego skapas en gemenskap vars metaforiska identitet är templet. Genom att leva rättfärdigt försonar de landet och inviger en ny, messiansk era.
– Min forskning ger inblick i en grupp synnerligen medvetna människors världsbild och praktik. Den ger en relief till den unga kyrkan som i mångt och mycket formulerade sin identitet på liknande sätt som qumranförsamlingen. Den visar på exegetiska metoder (tolkningsmetoder) i användningen av bibel – och andra texter under antiken.
Dialog med René Girard
– Som ett appendix för jag denna gamla judiska text i dialog med René Girards filosofi om syndabockens funktion i ett samhälle i kris. René Girard (1923-2015) litteraturhistoriker, antroplogisk filosofi, var en slags kulturens Charles Darwin, fascinerande och kontroversiell.
I sin analys av Gamla och Nya testamentets texter såg René Girard en tankeströmning som utmanade de gängse kulturella mönstren där syndabockar offras för att samhället ska återfå sin stabilitet efter kriser. Istället tar Gamla testamentets Gud offrets parti och kräver en annan samhällsordning av människan.
– Denna samhällsordning är vad Jesus i ord och handling proklamerar i evangelierna. I min avhandling placerar jag ”Regeln för gemenskapen”, tentativt (provar) inom Girards teoretiska ramverk men också som en möjlig bro mellan Gamla och Nya testamentets uppgörelse med syndabockstänkande och våld.
Kamilla Skarström Hinojosa har även varit med och översatt Regeln för gemenskapen till svenska tillsammans med en grupp exegeter och filologer som har arbetat med översättningen i drygt 15 år. I höst räknar man med utgivning och det är första gången dödahavsrullarna i så stor omfattning översatts till svenska.
Disputationen äger rum fredag 20 maj kl. 13.00, Samhällsvetarhuset, Hörsal C, Umeå universitet. Opponent är Jutta Jokiranta, reader (docent), Hebrew Bible/Old Testament Exegesis, University of Helsinki
Forskningsresultatet bidrar med en av pusselbitarna för att vi ska kunna producera blodstamceller i laboratoriet för behandling av olika cancerformer och blodsjukdomar.
– Molekylen cAMP finns i de flesta celltyper och har betydelse för flera viktiga biologiska processer – bland annat vår flykt- och kamprespons som styrs av adrenalinpåslag. Den här typen av adrenalinstyrda signaler verkar även vara nödvändiga för att stimulera specialiserade celler i embryot till att tillverka blod, förklarar Niels-Bjarne Woods, forskargruppsledare vid Institutionen för laboratoriemedicin.
Sedan tidigare vet man att specialiserade så kallade endotheliala celler som finns i fostret, kan omvandlas till blodstamceller. cAMP molekylen har tidigare visat sig vara betydelsefull vid tillverkningen av blodkärl hos vuxna individer. Men upptäckten att cAMP reglerar endotheliala celler i fostret och på så sätt påverkar blodproduktion är helt ny.
cAMP inverkar positiv på blodcellernas miljö
– Om adrenalintillförseln från cAMP ökar, produceras mer blod och tvärtom om adrenalinet sjunker så minskar cellernas blodproduktion, förklarar Shobhit Saxena, som är förstaförfattare i studien.
Forskargruppens studier är de första som gjorts på mänskligt blod och som visar på detta sammanhang.
Man upptäckte även att cAMP-molekylen inverkade positivt på blodcellernas miljö, genom att reducera DNA-skador från syreoxidation. Det vill säga att de känsliga blodcellerna till viss del skyddas från den syrerika miljön i kroppen av cAMP-moleylen.
– Utöver detta är cAMP-molekylen också inblandad i det som kallas molekylär ”homing”– det vill säga att ge rätt programmering så att blodstamcellerna hittar sin väg till benmärgen, vilket har positiva följder vid en benmärgstransplantation, avslutar Niels-Bjarne Woods.
För mer information om studien kontakta: Niels-Bjarne Woods, forskare vid Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, tel: 046-222 37 62, 072 245 00 98, e-post: niels-bjarne.woods@med.lu.se
Hani Adamos forskning visar att normal prostatavävnad ”färgas” av närliggande tumörer och att ett flertal biomarkörer, såsom ett ökat antal makrofager eller tillväxt av blodkärl, skulle kunna förbättra dagens begränsade diagnosmetoder för aggressiv prostatacancer.
– Att diagnosticera prostatacancer, och framför allt att avgöra hur farlig den är, kan beskrivas i dagsläget som att leta efter en nål i en höstack. Kunskapen om hur normal vävnad påverkas ökar förståelsen av tumörväxt och spridning av prostatacancer. Detta kan förhoppningsvis också leda till nya diagnosmetoder för prostatacancer.
TINT-vävnad ett nytt område för diagnostik av prostatacancer
Doktoranden Hani Adamo har tillsammans med forskarkollegor vid Institutionen för medicinsk biovetenskap studerat vävnadsmaterial från ca 300 prostatacancerpatienter samt från djurmodeller. Upptäckten att omgivande vävnad påvisar förekomsten av tumörer har lett till att forskargruppen valt att kalla denna vävnad för TINT (Tumor Instructed/indicating normal tissue, tinted = färgad på engelska). Genom att studera förändringar i TINT-vävnad har forskarna kunnat identifiera flera markörer med potential att användas i identifiering av patienter med aggressiv prostatacancer.
I Sverige får varje år ungefär 10 000 män diagnosen prostatacancer. De flesta av tumörerna är ofarliga men ändå dör cirka 2 500 män årligen av sjukdomen i Sverige. Prostatacancer är en mycket vanlig tumörform och små multipla härdar av prostatacancer finns faktiskt hos mer än hälften av alla medelålders och äldre män. Men som tur är de flesta av dessa helt ofarliga.
Dagens begränsade diagnosmetoder för en vanlig cancerform
Prostatacancer diagnostiseras för närvarande genom nålprovtagning från prostata. Det är idag ofta inte möjligt att med säkerhet skilja en aggressiv tumör från en ofarlig. Tumörerna syns dessutom inte tydligt med någon röntgenmetod, vilket gör det svårt att veta var vävnadsprovet skall tas. För att minska osäkerheten tas därför flera nålprov. Men eftersom varje enskilt prov endast motsvarar 1/1000 av prostatans volym är underökningen ändå osäker.
– Begränsningarna i dagens diagnosmetoder gör att läkare ofta efter provtagningar fortfarande inte med säkerhet vet om det finns aggressiva tumörer i prostatan eller om cancermisstanken kan avskrivas, säger Hani Adamo.
Hani Adamo har i sammanlagt fyra delstudier kunnat visa hur närvaron av en tumör framkallar förändringar i TINT-vävnadens genuttryck samt att den leder till morfologiska förändringar. Graden av dessa förändringar är kopplade till farlighetsgraden av de tumörer som finns på annan plats i organet. Enligt forskaren kommer man kanske så småningom kunna diagnostisera närvaro av farlig tumör även om nålprovet missat denna.
Hani Adamo har läst biomedicinsk utbildning och efter detta fortsatt att studera medicin vid Umeå Universitet. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för medicinsk biovetenskap arbetar Hani som AT-läkare vid Norrlands universitetssjukhus.
Fredagen den 20 maj försvarar Hani Adamo, Institutionen för medicinsk biovetenskap, sin avhandling med titeln TINT – nytt område för prostatacancer diagnos- och prognos markörer. (Engelsk titel: TINT, new field of prostate cancer diagnostic and prognostic markers). Fakultetsopponent: Professor/överläkare Göran Landberg, Institutionen för biomedicin, avdelningen för patologi, Sahlgrenska akademin. Huvudhandledare: Professor Anders Bergh. Disputationen äger rum kl. 13:00 i 1D, Hörsal B, Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus.
För mer information, vänligen kontakta: Hani Adamo, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet Telefon: 090-785 1543; 070-471 7954
E-post: hani.adamo@umu.se
Genom att använda data från cirka 7000 individer som deltar i den svenska kohortstudien EpiHealth undersökte forskare från Uppsala universitet och Malmö högskola om tidigare skiftarbete är kopplat till prestation.
Testet som användes kallas ”Trail Making Test” och består av två delar. Del A går ut på att deltagarna skall ansluta cirklar märkta med siffrorna 1-25 i en stigande ordning. I del B måste deltagarna växla mellan siffror och bokstäver i en stigande ordning. Tiden det tar att slutföra dessa tester har visat sig öka med åldern.
– Våra resultat visar att skiftarbete är kopplat till sämre prestanda på ett test som ofta används för att screena för kognitiv försämring, berättar Christian Benedict, docent vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.
Tar tid att återhämta hjärnfunktionen efter skiftarbete
– Den sämre prestationsförmågan på testet observerades endast hos nuvarande skiftarbetare och de som arbetat skift under de senaste fem åren. Vi såg ingen skillnad mellan icke-skiftarbetare och de som hade slutat arbeta skift för mer än 5 år sedan. Det skulle kunna tyda på att det kan ta minst fem år för tidigare skiftarbetare att återhämta de hjärnfunktioner som är relevanta för utförandet av detta test, säger Christian Benedict.
För mer information kontakta: Christian Benedict, docent vid institutionen för neurovetenskap, mobil: 070-4250215, e-post: christian.benedict@neuro.uu.se eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 0704-334801, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se
Målet är att järnbaserade färgämnen ska kunna användas i framtidens solceller. Genom att använda järn istället för andra dyrare och ovanligare metaller kommer solceller och ljusfångare att bli billigare och miljövänligare att producera. Därmed förväntas efterfrågan på solceller att öka avsevärt.
– I den nya studien förklarar vi hur järnbaserade färgämnen fungerar på molekylär nivå. På så vis kan vi ytterligare förbättra de här järnkomplexen så att de tar upp och lagrar solenergi ännu bättre, säger universitetslektor Petter Persson.
På andra håll i världen har forskare i årtionden försökt att framställa järnbaserade färgämnen utan att lyckas. En avgörande orsak till svårigheterna är att det är betydligt svårare att få rätt elektroniska egenskaper i färgämnen som baseras på järn jämfört med om man använder andra metaller. Men där forskare i andra har gått bet har forskarna i Lund lyckats.
– Det är ett stort intresse internationellt för vår forskning. Forskargrupper på andra håll i världen är intresserade av att testa de nya färgämnena inom andra användningsområden, säger Petter Persson.
Ännu lär det dröja några år innan järnfärgämnen används kommersiellt i produktionen av solceller och ljusfångare. Petter Persson är ändå överraskad att utvecklingen hittills gått så snabbt som den har gjort.
– Det är svårt att utveckla nya material för solenergiomvandling. För en gångs skull har det gått ovanligt snabbt framåt och vi har gjort flera viktiga genombrott på bara några år.
För mer information: Petter Persson, universitetslektor, Lunds universitet, kemiska institutionen, +46-46-222 33 11, +46-70-948 05 45, petter.persson@teokem.lu.se
En forskargrupp vid Linnéuniversitetet har undersökt om gråsuggor föredrar en partner från samma område som de själva eller en ‘främling’ från ett annat område.
Gråsuggor, som tillhör kräftdjuren, har ett stort utbredningsområde och finns i hela världen. De är vanliga i Sverige och ungefär 30 olika arter kan hittas här. Gråsuggor håller sig vanligtvis inom ett begränsat område och parar sig med individer från samma population. Men det är inte alltid bäst att välja en partner från samma område. I vissa fall kan det vara bättre att en ‘främling’ blir pappa till avkommorna.
Tycks föredra det välbekanta
– Gråsuggorna tycks föredra det välbekanta framför det främmande. När honorna samtidigt erbjuds en hane från samma population som de själva tillhör och en ‘främmande’ hane från en annan population väljer de att para sig med en partner från sitt eget område, berättar studiens huvudförfattare Johanna Sunde.
Studien som nyligen publicerades i tidskriften Biological Journal of the Linnéan Society, visar också att partnerns ursprung har betydelse för avkommornas överlevnad. Forskarna fångade gråsuggor från fyra olika områden och placerade hanar och honor tillsammans i olika kombinationer som representerade antingen par från samma grupp, eller blandade par. Gråsuggorna fick para sig i laboratoriet och forskarna jämförde sedan överlevnaden mellan ungarna från olika kombinationer.
Högre överlevnad med genetisk blandning
– Olika populationer påverkas olika av att blandas med varandra. I en del populationer har genetisk blandning ingen mätbar effekt. I vissa populationer ökas dock avkommornas överlevnad av genetisk blandning, medan andra populationer tvärtom påverkas negativt, förklarar Johanna Sunde.
Studien visar att det ibland kan vara gynnsamt att välja en partner från ett främmande område – det välbekanta är inte alltid bättre än det främmande. Men även i dessa fall verkar gråsuggehonor föredra en partner från sin egen population.
– Det är både intressant och oväntat att det finns en preferens för en partner från sitt eget område även när det minskar avkommornas framgång. Honorna vars avkommor gynnas av att pappan kommer från en annan population borde istället välja en partner från ett främmande område, resonerar Johanna.
Blandning kan ha olika effekt
Att blandning av individer från olika populationer kan ha olika effekt och ibland till och med vara negativt är viktigt att ha i åtanke vid planering av bevarandeinsatser för hotade djur. Det finns annars en risk att uppfödning och utplantering av individer i syfte att öka den genetiska variationen och minska populationers utdöenderisk får oönskade effekter.
– Den här studien är ett exempel på hur nyfikenhetsdriven grundforskning kan bidra med kunskaper och insikter som kan vara viktiga för praktiska tillämpningar inom samhällsnyttiga områden, avslutar professor Anders Forsman, medförfattare till studien.
Johanna Sunde och Anders Forsman ingår i Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupp Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems, EEMiS.
Stora utvecklingsresurser läggs nu ner för att öka batteriernas livslängd i mobiltelefoner och andra mobila enheter. Men det finns stora energivinster att hämta även i mjukvarorna visar Ekhiotz Jon Vergara i sin doktorsavhandling vid Institutionen för datavetenskap, LiU.
– Hittills har apputvecklarna inte brytt sig så mycket om hur mycket energi de uppkopplade prylarna drar, men allt fler börjar få upp ögonen för de här frågorna, exempelvis Spotify som använt verktyget, säger Ekhiotz Jon Vergara.
Han har utvecklat EnergyBox, ett verktyg som lägger samman energiförbrukningen för själva dataöverföringen i nätet med energiförbrukningen i en mobiltelefon eller annan uppkopplad enhet. I avhandlingen finns förslag på mer energieffektiva lösningar och han har också använd EnergyBox för att jämföra hur mycket energi olika chattar, appar och dataspel drar.
Det visar sig nämligen att energiförbrukningen inte beror på hur mycket data som skickas, utan på hur det skickas.
Mycket utsänd data drar inte alltid mycket energi
– Mängden data som sänds är inte proportionell mot energiförbrukningen. Till exempel Messenger sänder mycket data och drar mycket energi, Google hangout sänder betydligt mindre data och är mer energisnål medan Kik sänder lite data men drar mycket energi, berättar han.
Han har även testat ett stort antal onlinespel, med en eller flera spelare, och funnit stora skillnader i energiförbrukningen mellan annars likvärdiga spel.
Några incitament för mjukvaruutvecklarna att minska energiförbrukningen finns dock inte.
– Det här är ett problem som behöver lösas på sikt, säger Ekhiotz Jon Vergara.
Många faktorer bakom energiförbrukningen
Frågan är inte enkel för den totala energiförbrukningen beror på många faktorer: hur nätoperatören har optimerat nätet, hårdvaran i telefonen, operativsystemen och hur energikrävande respektive app eller spel är. Ofta har vi många appar igång och helheten är inte summan av de olika delarna eftersom systemen påverkar varandra.
– I avhandlingen har jag visat på några möjliga metoder att fördela energikostnaden och även givit riktlinjer för hur man väljer mellan alternativen.
2013 såldes enligt analysfirman Gartners beräkningar 1 miljard smartphones i världen. För att ladda upp 1 miljard telefoner i ett år gör vi av med 4TWh, enligt beräkningarna i avhandlingen, vilket motsvarar ett mindre kärnkraftverk. Gartner beräknar att det i år, 2016, ska säljas 1,5 miljarder smartphones i världen och att det totalt finns 4,5 miljarder mobiltelefoner.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
