Mikromotorer har dykt upp som ett lovande verktyg för miljösanering eftersom de kan navigera självständigt och utföra specifika uppgifter i mikroskala.
En mikromotor består av ett rör som byggs upp av kisel och mangandioxid. Genom kemiska reaktioner utsöndras bubblor i ena änden av röret. Bubblorna blir en motor som sätter röret i rörelse.
Forskare i Spanien har konstruerat en mikromotor som täckts med den kemiska föreningen lackas. Det gör att ämnet urea* i förorenat vatten omvandlas till ammoniak när det kommer i kontakt med motorn.
– Det är en intressant upptäckt. I dag har vattenreningsanläggningar svårt att ta bryta ner all urea, vilket leder till övergödning när vattnet släpps ut. Framför allt i storstadsområden är detta ett allvarligt problem, säger forskaren Rebeca Ferrer på Institute of Chemical Research of Catalonia i Spanien.
*Urea är ett urinämne, en kvävehaltig kemisk förening som finns naturligt i urinen hos alla däggdjur.
Mikromotorn i studien är bestruken med den kemiska föreningen lackas på utsidan. Det gör att motorn kan omvandla urea till ammoniak i vatten. Bild: ICIQ
Ammoniak kan omvandlas till vätgas
Det finns ytterligare vinster med att omvandla urea till ammoniak, menar forskarna. Om det går att utvinna ammoniaken ur vattnet har man även en källa till grön energi eftersom ammoniak kan omvandlas till vätgas.
Men mycket utvecklingsarbete återstår innan mikromotorerna kan fara omkring på reningsuppdrag. Deras bubblor är ett problem för forskarna.
– Vi behöver optimera designen för att rören ska rena vattnet på ett så effektivt sätt som möjligt och då måste vi se hur de rör sig och hur länge de fungerar, men det är svårt att se i mikroskopet eftersom bubblorna skymmer sikten, säger Rebeca Ferrer.
AI ska trimma motorn
Forskare vid Göteborgs universitet har utvecklat en AI-metod för att kunna trimma och följa mikromotorernas rörelser i mikroskop. Genom maskininlärning kan flera motorer övervakas samtidigt i vätskan.
– Om vi inte kan följa mikromotorn kan vi inte heller utveckla den. Vår AI-metod fungerar bra i laboratoriemiljö, och det är där utvecklingen sker just nu, säger fysikforskaren Harshith Bachimanchi vid Göteborgs universitet.
Forskarna har svårt att bedöma hur lång tid det kommer att ta innan städernas vattenreningsverk också blir energiproducenter. AI-metoden behöver även utvecklas för att fungera i storskaliga försök.
– Målet är att trimma motorn till perfektion, säger Harshith Bachimanchi.
Katherine Villa, forskare på Institute of Chemical Research of Catalonia, ICIQ, kvilla@iciq.es
När människor beviljas asyl i Sverige kan familjemedlemmar ansöka hos de svenska migrationsmyndigheterna om att också få komma till Sverige.
När dna-test används i sådana fall, vilket har blivit mycket vanligt för personer från vissa länder, beviljas bara familjeåterförening när det finns genetiska föräldra-barnrelationer. För att par ska få återförenas krävs att de har ett barn som båda är genetiska föräldrar till.
Familj definieras mycket snävt
Det här skiljer sig från hur svensk lag annars ser på familjerelationer, enligt en ny avhandling.
– I svensk lagstiftning anses generellt adopterade barn, barn som tillkommit genom donerade könsceller, bonusbarn med mera, också tillhöra familjen, säger avhandlingens författare Disa Helander, Umeå centrum för genusstudier vid Umeå universitet.
– Inom migrationskontroll, och särskilt när dna-test används, blir ”familj” i praktiken något mycket smalare.
Det innebär, i sin tur, att familjeåterföreningar kan bli svåra att få till stånd.
– På grund av krig och andra orsaker är det många familjer som också består av barn som inte är genetiska barn till föräldrarna, utan där deras genetiska föräldrar dött och barnen istället blivit del av exempelvis släktingars familjer. De här familjerna utesluts från familjeåterförening när dna-test används, säger Disa Helander.
Ökad misstro
Avhandlingen visar också att dna-testning i dessa sammanhang kan ses som en ökad misstro mot migranter.
– Innan dna-test började användas accepterade myndigheterna i större utsträckning migranters berättelser om sig själva och sina relationer, och de dokument som åberopades, men de senaste 15 åren har detta ansetts alltmer otillräckligt och nu kräver myndigheterna i högre grad bevis som anses mer tillförlitliga, säger Disa Helander.
Tekniken osynliggör politiken
Medan kunskap i form av migranters berättelser systematiskt misstros och anses bristfälliga får dna-test en närmast oemotsäglig status, enligt avhandlingen. Att dna-test används blir också ett sätt att slippa ta ansvar för ibland svåra politiska beslut och bedömningar genom att man kan hänvisa till tekniken, menar Disa Helander
– Hur dna-test används inom migrationskontroll i Sverige är inte något som varit föremål för varken ingående forskning eller politisk debatt. Men min studie visar att användningen av dna-test ställer en rad stora frågor på spel: vad familj är, vilka konsekvenser migrationskontroll har och hur migrationskontroll konstrueras som legitim och naturlig, hur olika former av kunskap värderas i relation till varandra, samt hur kunskap, makt och politik relaterar till varandra, säger Disa Helander.
I framtiden väntas Östersjöns kustområden få ett både varmare och mer ostadigt klimat. Det bådar illa för bakterier som lever i bottensedimenten och fyller en viktig funktion för att behålla stabilitet i ekosystemet.
När medeltemperaturen stiger tappar nämligen bakterierna förmågan att anpassa sig till plötsliga temperaturförändringar, som till exempel värmeböljor, visar en studie vid Linnéuniversitetet.
– De här bakteriesamhällena utgör grunden i ekosystemet och reglerar flödet av näring, energi och växthusgaser. Om deras artsammansättning och funktion rubbas får det effekter hela vägen upp i näringskedjan, säger biologiforskaren Anders Forsman vid Linnéuniversitetet.
Simulerade framtida väderfenomen
En vik utanför Oskarshamn ger en inblick i hur Östersjöns kustområden kommer att påverkas av klimatförändringar. Här har kylvatten från det närliggande kärnkraftverket höjt medeltemperaturen med i genomsnitt fem grader i 50 års tid.
– Mycket av forskningen om effekter av klimatförändringar i akvatiska miljöer har bedrivits i laboratoriemiljö med enskilda eller ett fåtal arter som studeras på detaljnivå. Den långvariga uppvärmningen i den här viken gör att vi kan studera ett helt ekosystem i ett realistiskt framtidsscenario, berättar forskaren Mark Dopson vid Linnéuniversitetet.
I studien har forskarna undersökt hur mikroorganismerna som lever i den långtidsuppvärmda vikens bottensediment reagerar på simulerade värmeböljor i laboratoriemiljö.
I nio dagar utsattes proverna för temperaturer mellan 6 och 35 grader medan aktiviteten i bakteriesamhällena studerades i detalj. Mönstren jämfördes med prover från en närliggande opåverkad vik som också ingick i experimentet.
Bottenprover har tagits upp ur viken och undersökts i ett laboratorium. Bild: Anders Forsman
Bakterierna har svårt att anpassa sig
Resultaten visar att sammansättningen, artrikedomen och produktiviteten i bakteriesamhällen från den uppvärmda viken inte svarar på temperatur på samma sätt som i den intilliggande viken, där medeltemperaturen är mer normal.
En anledning är att bakterierna har haft svårt att anpassa sig till förändrade temperaturer.
– Trots att det har gått 50 år sedan temperaturen höjdes i viken har bakteriesamhällena som vi studerar inte lyckats anpassa sig fullt ut till det varmare klimatet. De är under konstant stress, vilket gör dem sämre på att hantera plötsliga temperaturskillnader, förklarar Anders Forsman.
Ytterligare en upptäckt var att bakterierna i den uppvärmda viken inte återgick och reagerade som normalt när de utsattes för lägre temperaturer som representerar dagens klimat. Det här kan tyda på att de kan ha passerat en tipping point*.
* Begreppet tipping point används för att beskriva klimatförändringarnas effekter. Vid en tipping point, eller kritisk brytpunkt, har utvecklingen passerar en tröskel och kan inte vända tillbaka.
Svårt för liv att anpassa sig
Enligt forskarna visar den förändrade aktiviteten hos mikroorganismerna den utmaning stigande medeltemperaturer innebär för livet på jorden.
– För bakterierna i viken varar en generation bara några timmar eller dagar. Trots det har de inte lyckats anpassa sig evolutionärt till det varmare klimatet på 50 år. För många växter och djur, inklusive oss människor, går det årtionden mellan varje generation. Det väcker frågan om anpassningarna kan hålla jämn takt med den allt varmare värld som vi håller på att skapa, säger Mark Dopson.
Anders Forsman, professor vid institutionen för biologi och miljö, Linnéuniversitetet, anders.forsman@lnu.se
Mark Dopson, professor vid institutionen för biologi och miljö, Linnéuniversitetet, mark.dopson@lnu.se
Järn- och stålframställning i norr har mycket långa anor. Det kan forskare vid Luleå tekniska universitet visa efter att ha undersökt metallrester, så kallat slagg, från vad som visat sig vara 2 000 år gammal avancerad och utbredd järn- och stålframställning.
Upptäckten har gjorts genom analyser av gamla fornminnen som hittats på ett 40-tal olika platser i norra Finland, Sverige och Norge.
Metallfynden kan dateras
Fynden har återfunnits i samlingar som finns bevarade efter de arkeologiska inventeringar som gjordes i samband med vattenkraftsutbyggnaderna 1940-1980. Slaggen har legat orörd i många decennier och har inte tidigare analyserats vetenskapligt.
– Det är alltså först nu som de här metallfynden har kol 14-daterats, en säker metod som ju gör det möjligt att datera fornlämningar. Fynden har även analyserats arkeometallurgiskt, en disciplin som studerar metallhantverkets lämningar och spår, säger Kristina Söderholm som är professor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet.
När hennes forskargrupp publicerade sina första resultat i den ansedda tidskriften Antiquity under 2021 uppmärksammades det internationellt. Forskarna hade då bland annat hittat 2 000 år gamla järnframställningsugnar, så kallade blästugnar, som användes för att framställa smidbart stål.
Omfattande produktion
Ugnarna var belägna vid två olika platser i nuvarande Norrbotten. Vid en av platserna återfanns även en samtida smidesplats. Forskarna hittade stora mängder slagg, men även en yxa och knivar som var tillverkade i stål med flera lager av järn med olika kvaliteter. De hör till de äldsta exemplen på så kallade temperaturbehandlade stålföremål som har hittats i Europa.
Den kemiska analysen av slagg och föremål visade att de rörde sig om järnmalm från sjöar och myrar i regionen. Mängden slagg visade att det inte handlade om någon småskalig verksamhet. Det var snarare en omfattande produktion på upp till 80 kilo järn från respektive ugn.
Men forskargruppen anade att den här avancerade järn- och stålproduktionen var mer geografiskt utbredd, och inledde därför ett intensivt arbete med att försöka kartlägga detta.
Nu kan forskarna påvisa att produktionen fanns på över 40 olika platser fördelade som ett band längs norra Sverige, Finland och Norge.
Slagg från järnframställning med tydligt kolavtryck. Den här biten slagg är cirka sju centimeter bred. Bild: Staffan Nygren/Norrbottens museum
Lika skickliga som romarna
Förekomsten av så tidig stålproduktion långt bort från det förmodade centret för järn och stålframställning i det forntida Europa, Romarriket, har tidigare varit okänt. Att det var jakt och fångstgrupper som hade de här kunskaperna, och inte en jordbrukande befolkning, går också tvärs emot den gängse historiska uppfattningen.
Forskargruppens arbete visar att de nordliga jakt- och fångstgrupperna hade omfattande och lika avancerade smideskunskaper som romarna. Dessutom var de sannolikt mer stationära i området än vad historiker och arkeologer tidigare trott.
– Det här förstår vi genom att vi har intresserat oss för hela produktionsprocessen, från råvaruinsamling till produktion i den forntida jakt- och fångstmiljön, och även analyserat processen utifrån det arktiska landskapet och klimatet, säger arkeologen Carina Bennerhag som skrivit en avhandling i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet.
Forskarna vill veta mer
Forskarna menar att de troligen bara hittat en bråkdel av platserna där forntida jakt- och fångstgrupper ägnade sig åt avancerad järn- och stålframställning i nordligaste Europa.
Trots att fornminnesinventeringen hittills varit mycket sporadisk i norra Sverige i jämförelse med södra Sverige, har nämligen förhållandevis mycket metallfynd ändå återfunnits i de nordliga samlingarna.
Nu kommer forskargruppen arbeta vidare med att bättre försöka förstå drivkrafter till att så många forntida jakt- och fångstsamhällen, över ett så stort geografiskt område och ungefär samtidigt, hade möjligheten eller valde att ägna sig åt järn- och stålframställning.
Enligt forskarna är resultaten en viktig milstolpe i en satsning som sedan 2016 genomförts vid Luleå tekniska universitet, där forskare i teknikhistoria, arkeologi och arkeometallurgi har samarbetat. De har även delvis samarbetat med Norrbottens museum.
Kristina Söderholm, professor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, kristina.soderholm@ltu.se
Carina Bennerhag, arkeolog vid Norrbottens museum och doktor i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, carina.bennerhag@ltu.se
Studien är en långtidsuppföljning som omfattar samtliga invånare som 1986 bodde i nio län: Norrbotten, Dalarna, Södermanland, Jämtland, Västmanland, Gävleborg, Västerbotten, Uppsala och Västernorrland.
I dessa län finns personer med olika stråldosnivåer som orsakats både via intag av kontaminerade livsmedel och av strålning från markbeläggningen. Med markbeläggning menas den beläggning av cesium-137 som finns i svensk mark, huvudsakligen på grund av nedfallet efter Tjernobylolyckan.
Cesium-137
Cesium är ett grundämne. Cesium-137 är radioaktivt cesium, en isotop som bildas vid kärnklyvning, exempelvis i reaktorer i kärnkraftverk. Cesium-137 finns i mark i Sverige till följd av nedfallet efter de atmosfäriska kärnvapenproven på 1950- och 60-talen och till följd av Tjernobylolyckan 1986.
Cesium-137 kan via bete överföras till kor och deras mjölk och genom det hamna i människokroppen. Än idag hittas cesium också i vildsvinskött, renkött, annat vilt, insjöfisk och svamp. I Sverige bedöms risken för hälsan på grund av cesium i maten vara liten. Det gäller både mat i butiker och viltkött, fisk och svamp som inte kommer från butiker. Cesium-137 kan också påverka människor via strålning som kommer från marken.
Tidigare uppföljningar som har gjorts i Sverige, den senaste 2010, har visat på en viss ökning av all cancer sammantaget, kopplad till strålningen från cesium i marken.
– Den stora skillnaden gentemot dessa studier är att vi nu utvecklat och använt ett dosberäkningsprogram för att kunna beräkna stråldoserna till kroppens olika organ från mark och livsmedel, säger Martin Tondel, forskare i arbets- och miljömedicin vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.
Tjernobylkatastrofen
Tjernobylolyckan, eller Tjernobylkatastrofen, var en mycket allvarlig reaktorolycka i kärnkraftverket i Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina, då sovjetrepublik. Olyckan inträffade den 26 april 1986 när en reaktor exploderade.
Sverige blev påverkat då regnmoln band radioaktiva partiklar som drev med vinden och orsakade radioaktivt nedfall över stora områden. Gävletrakten drabbades hårdast.
Forskarna har jämfört förekomsten av olika cancerformer, via det nationella cancerregistret, med de beräknade stråldoserna från mark och livsmedel till de olika kroppsorganen. De har också justerat för potentiellt påverkande faktorer som bakomliggande cancerförekomst i länen före Tjernobylolyckan, boende i tätort och glesbygd, utbildningsnivå, ålder och kön.
Något mer cancer
Resultaten visar en svagt ökad förekomst av cancer i tjocktarmen, bukspottskörteln och magsäcken hos män samt en viss ökning av lymfkörtelcancer hos kvinnor.
Riskökningarna är dock små och säger inget om enskilda människors cancerrisk. Forskarna betonar också att det är viktigt att tolka sådana här epidemiologiska resultat med försiktighet. Att samband finns betyder inte att man säkert kan säga att strålningen ligger bakom sjukdomarna.
Mer cesium hos jägare och lantbrukare
Människor som äter mycket mat från jakt, fiske och bärplockning får ofta i sig mer cesium än andra. Forskarna kunde också se, på 1980-talet efter Tjernobylolyckan, att jägare och lantbrukare i exempelvis Gävletrakten överlag hade mer radioaktivt cesium i kroppen än stadsbor.
Men huruvida det ökat cancerrisken eller inte hos dessa grupper är också svårt att säga, säger forskaren Martin Tondel.
– Jägare i de undersöka länen tycks överlag ha en något ökad cancerrisk jämfört med andra, men det är omöjligt att säkert säga vad det beror på. Jägarna med något ökad cancerrisk finns även i län som fick ett lågt radioaktivt nedfall. Så det behöver inte bero på Tjernobyl. Det kan finnas bakomliggande faktorer som vi inte känner till.
Detta kan ha påverkat resultaten i den nya studien i någon mån, säger Martin Tondel.
– Ja, eftersom jägarandelen i befolkningen skiljer mellan länen kan det inverka på resultaten. Men varför det ser ut så här bland jägare vet vi alltså inte.
Martin Tondel, forskare i arbets- och miljömedicin, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, och Akademiska sjukhuset martin.tondel@medsci.uu.se
En ny rapport från Internationella olympiska kommittén, IOK, sammanställer de fem senaste årens forskning om relativ energibrist. Med relativ energibrist avses ett syndrom som uppstår när man äter för lite i relation till den egna träningsmängden.
Ätstörningar och frakturer kan bli följder
Stressfrakturer och benskörhet kan bli följden om kroppen får för lite energi. En annan risk är man utvecklar ätstörningar. Ny forskning visar också att ett för lågt intag av kolhydrater kan ha en negativ påverkan på bland annat järnstatus och immunförsvar, utöver påverkan på prestationsförmågan.
Vanligt näringsrelaterat problem
Att man äter för lite eller äter restriktivt är ett av de vanligaste näringsrelaterade problemområdena inom idrotten, säger Anna Melin, docent i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet och medlem i IOK:s expertgrupp.
– Den bakomliggande anledningen behöver inte vara att man har en ätstörning. Det kan vara att man helt enkelt inte vet hur mycket man behöver äta, eller att man inte kan äta tillräckligt mycket därför att man har så stora träningsmängder.
Kunskap är a och o
IOK:s expertgrupp har utöver forskningssammanställningen tagit fram ett nytt bedömningsverktyg som ska underlätta upptäckande och diagnosticerande av relativ energibrist, med tillhörande rekommendationer för träning och tävling.
Expertgruppen skriver också om hur relativ energibrist kan förebyggas och behandlas. Några viktiga förebyggande faktorer är utbildning av tränare, idrottsmedicinsk kompetens samt minskat fokus på kropp och vikt i idrottsmiljöer, speciellt hos unga under 18 år.
– Även närstående, tränare och idrottsorganisationer behöver ha tillräckliga kunskaper inom området och vara observanta på signaler, säger Anna Melin.
Anna Melin, docent i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet anna.melin@lnu.se
Plasten i studien, närmare bestämt plastpellets, kom från plaståtervinningsanläggningar i 13 länder i Afrika, Sydamerika, Asien och Östeuropa. Vid analys av plasten hittades hundratals kemikalier, inklusive mycket giftiga bekämpningsmedel samt läkemedel, industrikemikalier och plasttillsatser.
Återvunnen plast är varken säker eller cirkulär
Forskarnas slutsats är att ingen plast kan anses vara säker eller cirkulär eftersom giftiga kemikalier används för att tillverka all plast – och plast kommer att absorbera andra kemikalier under användningen.
– Plaståtervinning har utpekats som en lösning på plastföroreningskrisen, men giftiga kemikalier i plast försvårar återanvändning, avfallshantering och återvinning, säger Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet.
Plasten måste begränsas
Över 13 000 kemikalier används i plast, varav 25 procent klassificeras som farliga. En grupp forskare, bland dem Bethanie Carney Almroth, skriver i ett brev i tidskriften Science att ingen plastkemikalie kan klassificeras som ”säker.” Vidare skriver forskarna:
”De farliga kemikalierna utgör risker för återvinningsarbetare och konsumenter, såväl som för samhället i stort och miljö. Innan återvinning kan bidra till att tackla plastföroreningskrisen måste plastindustrin begränsa farliga kemikalier.”
– Många studier visar att farliga kemikalier kan ackumuleras även i relativt slutna plaståtervinningssystem. Vi måste snabbt fasa ut plastkemikalier som kan skada människors hälsa och miljön, säger Bethanie Carney Almroth.
Det finns få bestämmelser om kemikalier i plast. Den internationella handeln med plastavfall komplicerar också frågan om återvunnen plast.
Varje dag släpps tusentals ämnen ut i avloppsvattnet från hushåll och industrier. Det är allt från bekämpningsmedel till antibiotika och mjukgörare. För att förhindra att dessa föroreningar hamnar i miljön kan man använda material, som aktivt kol, för att adsorbera dem – se faktaruta om adsorption nedan.
Adsorption, inte samma som absorption
Adsorption innebär att ett gasformigt ämne eller ett ämne löst i en vätska fastnar på ytan av ett fast material eller en vätska.
Adsorbenter är de material som på detta vis kan ”fånga” och hålla kvar andra ämnen på sin yta. Det ämne som adsorberas kallas adsorbat.
Adsorption ska inte förväxlas med absorption: Adsorption = ett ämne fastnar på ytan. Absorption = ett ämne sugs upp av ett annat.
Men det behövs nya lösningar på sikt, menar Pierre Oesterle, verksam vid Kemiska institutionen på Umeå universitet och författare till en avhandling i ämnet.
– Dessa adsorbenter produceras av kol- och kokosnötsindustrin, vilket gör användningen ohållbar. Dessutom regenereras det förbrukade aktiva kolet ofta genom att först torka adsorbenten och sedan använda temperaturer över 600 grader för att bryta ned de adsorberade föroreningarna.
Fler ord att ha koll på
Regenerera: Att göra något rent och redo att användas igen.
Aktivt kol: Ett speciellt slags kol som har en mycket stor yta där adsorption och kemiska reaktioner kan ske. Det används ofta för att rena vatten och luft tack vare dess förmåga att binda till sig föroreningar.
Aktiverade biokol: Kol framställt från biologiska material, som precis som aktivt kol har en stor yta och kan användas för att rena vatten.
Hydrotermisk behandling: En teknik där vatten och värme används under förhöjt tryck för att behandla material och ibland ändra materialens egenskaper.
Källa: Umeå universitet
Test med koffein och antibiotika
I sin avhandling har Pierre Oesterle undersökt restprodukter från trä- och jordbruksindustrin som alternativ till det vanligt använda aktiva kolet.
Dessa adsorbenter, så kallade aktiverade biokol, studerades med avseende på deras förmåga att adsorbera koffein samt två sorters antibiotika, trimetoprim och sulfametoxazol. Därefter användes en ny metod för regenerering som inte kräver torkning och som fungerar vid lägre temperaturer, kallad hydrotermisk behandling.
Återvunna material blev bättre
Resultaten är lovande, enligt forskningen. De adsorberade ämnena gick inte att hitta vid temperaturer över 280 grader – de hade istället omvandlats till andra ämnen.
När materialen återvanns ökade dessutom deras avskiljningsförmåga för vissa av föroreningarna. Det visade sig även att när de adsorberande ämnena bröts ned bildades nya kolstrukturer på materialets yta, vilket kan vara bra vid återvinning.
Inget försvinner
Resultaten i avhandlingen kan, enligt Pierre Oesterle, leda till att hydrotermisk behandling utvecklas i större skala, både för aktiverat kol och andra alternativ.
Och det är viktigt att komma ihåg, säger han, att bara för att förening försvinner betyder det inte att den är borta. Den kan omvandlas till andra produkter som kan vara mer skadliga.
– Dessa biprodukter måste utvärderas. Ett berömt citat sammanfattar det hela: ”Inget går förlorat, inget skapas, allt förändras”, säger Pierre Oesterle.
Strutsen är världens största fågel och lever ett utsatt liv i några av världens mest extrema miljöer med höga temperaturer.
Ett internationellt forskarlag har nu undersökt hur strutshonor reglerar sin temperatur. De har också tittat på den genetiska och evolutionära bakgrunden till denna förmåga.
Studien genomfördes i ett område med halvöken i Västra Kapprovinsen i Sydafrika.
Värmekameror mätte temperatur
Forskarna använde infraröd värmekamera för att ta bilder på över 400 strutshonor. Mellan 2012 och 2017 togs sammanlagt över 2700 infraröda värmebilder.
– Eftersom strutsen saknar fjädrar på hals och huvud kunde vi, genom att mäta hudtemperaturen under normala utomhusförhållanden i deras naturliga miljö, undersöka hur individuell temperaturvariation påverkar äggläggningstakten hos honorna, säger biologiforskare Erik Svensson vid Lunds universitet.
Genom att jämföra med temperaturer hos strutsens släktningar och andra strutsar från olika delar av Afrika kunde forskarna dessutom mäta hur mycket genetisk variation det finns i förmågan att reglera kroppstemperaturen. Det kan påverka strutsens möjlighet att anpassa sig till klimatförändringar.
– Vår studie visar att huvudtemperaturen påverkar strutsarnas reproduktionsframgång. Men det finns även genetisk variation i förmågan att temperaturreglera, vilket ger visst hopp att den här stora fågeln ska kunna anpassa sig till kommande klimatförändringar, säger Erik Svensson.
Eftersom strutsen saknar fjädrar på huvud och hals kunde forskare mäta hudtemperaturen hos många olika individer. De jämförde även temperaturprofilerna mellan släktingar för att upptäcka genetisk variation. Bild: Erik Svensson
Klimatförändringar kan påverka äggläggning
Stora ryggradsdjur som strutsen lever i extrema miljöer där de kan hotas av kommande klimatförändringar med snabbt ökande temperaturer. Därför är det intressant att veta hur omvärldstemperaturen påverkar strutsens förmåga att få ungar.
Forskarna fann att temperaturen i strutshonors huvud, och sannolikt även hjärnan, påverkades mindre av omgivningens temperatur än halsen. Det verkar alltså som att strutsen skyddar ett livsviktigt organ från farlig överhettning genom att reglera temperaturen och göra sig av med överskottsvärme.
Enligt studien har detta en positiv effekt på äggläggningstakten under värmeböljor, men effekten syntes inte under normala temperaturförhållanden.
– Strutsen är välkänd både i och utanför Afrika, och därmed viktig för en naturintresserad allmänhet. Den har ingår också i lokala kulturella traditioner och har ekonomisk betydelse för Sydafrikas strutsuppfödningsindustri. Därför är det viktigt att veta om och hur denna art kan anpassa sig – eller dö ut – i ett framtida klimat med snabba temperaturförändringar, säger Erik Svensson.
Erik Svensson, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, erik.svensson@biol.lu.se
Tidningen Starlet gavs ut 1966 till 1996 och har nu för första gången behandlats vetenskapligt genom en avhandling i etnologi.
Starlet riktade sig främst till flickor mellan 10 och 14 år. Den innehöll serier, redaktionellt material och texter som läsarna skickade in.
Tidningen talade till unga tjejer, samtidigt som de hade en möjlighet att kommunicera med varandra. Redan från start fick läsarna ett stort utrymme för att själva medverka och producera material.
– Det gjorde Starlet till ett socialt medium före 1990-talets internetboom. Läsarna beskrevs som ”redaktionsmedlemmar” av redaktörerna, säger forskaren Kristina Öhman vid Göteborgs universitet.
Förlängning av flickrummet
I sin avhandling beskriver hon hur Starlet blev en förlängning av flickrummet. Läsarna kunde förströ sig och roa sig, men också efterfråga och erbjuda stöd. Genom tidningen kunde de vända sig till varandra med högt och lågt, glädje och problem.
Genom en diskussion om Starlet som forum, medium och objekt ger Kristina Öhman en inblick i hur tidningen fungerade som ett rum för tjejer innan internet gjorde sitt intåg.
– Som undersökningsmaterial blir Starlet ett pocketformat fönster rakt in i tjejers tillvaro över fyra årtionden, säger hon.
Ett tryggt sammanhang
Avhandlingen visar att materialet i tidningen tillåter alternativa läsningar och synliggör tjejers aktörskap, som skaver mot en utbredd syn på feminint präglad populärkultur. Starlet blev ett mångfacetterat rum för olika behov, intressen och begär.
– Starlet-tidningen blev ett tryggt sammanhang där läsarna kunde handskas med tunga frågor. De kunde vara kreativa och utforska bekanta och obekanta ämnen genom såväl skrivande som läsning, och på detta sätt orientera sig i och pröva för dem nya erfarenheter, säger Kristina Öhman.
Romantiska ideal mötte kritik
Likt andra tidningar som riktade sig mot unga tjejer kritiserades Starlet för att ha ett romantiskt fokus med heterosexuella relationer som norm.
Men en närläsning av materialet visar att tidningen inte bara lyfte fram att kärleken mellan en tjej och en kille är den främsta, eller enda, vägen till lycka. Det fanns också ett fokus på gemenskap tjejer emellan, och på deras förmåga att tillgodose sina egna begär och behov.
Starlet blev även ett rum där det offentliga mötte det privata.
– Läsarna skrev in till denna offentliga plattform om privata ämnen, berättade om personliga erfarenheter, ville få råd om sin kropp – eller skickade hälsningar med internskämt till sina vänner, säger Kristina Öhman.
Skam varvades med lust
Samtidigt syns både i tidningsmaterialet och i intervjuer – där såväl tidigare läsare som medarbetare berättar om sina erfarenheter av Starlet – att det fanns både en skam och en lusta kopplad till att läsa tidningen.
– Sida vid sida med begäret uttrycks skamkänslor som både redaktionen och läsarna upplevde som ett resultat av kritiken från utomstående, såsom vuxna och killar
Än idag uttrycks starka känslor gällande Starlet – både från positivt inställda läsare och från kritiker.
– Den beskrevs ofta som trivialt dravel som man inte skulle bry sig om, men min undersökning kastar nytt ljus över denna popkulturella produkt. Jag menar att Starlet är en del av svenska tjejers kulturarv, säger Kristina Öhman.
Kristina Öhman, doktorand i etnologi på institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet, kristina.ohman@gu.se
Sedan presidentvalet i USA 2016 har många demokratiska regeringar uppmärksammat hur utländska aktörer använder digital kommunikation för att främja egna agendor, i synnerhet i sociala medier.
Hamas och IS i tv-spelvärlden
Men spel som plattform för manipulation har i stort sett ignorerats. Nu har en ny studie från Forskningsinstitutet för psykologiskt försvar vid Lunds universitet identifierat 40 påverkanstekniker på spelområdet.
Enligt forskarna finns flera exempel sedan 2000-talets början på att terroristgrupper som Hizbollah, Hamas och IS använt dataspel för att påverka och rekrytera personer i olika målgrupper. Ett uppmärksammat fall skedde 2003 när ”Hezbollah Central Internet Bureau” gav ut videospelet Special Force.
Används som propaganda
Dataspel används också till krigspropaganda, till exempel i det pågående kriget i Ukraina där Ryssland har spridit propaganda via spel som Roblox och Minecraft.
Ett annat exempel är den påstådda ukrainska MiG-29-piloten ”Kievs vålnad” som blev känd på sociala medier för att ha skjutit ner fiendeplan i början av den ryska invasionen. Piloten visade sig vara påhittad och vissa videoklipp var hämtade från spelet Digital Combat Simulator. I ett annat fall upptäckte faktagranskare att en video som påstods skildra konflikten mellan Israel och Hamas kom från spelet ARMA 3.
Svårt att ha koll
– Jämfört med sociala medier har speldomänen otillräckliga riktlinjer och mekanismer för att hantera påverkanskampanjer. Det finns inte heller tillräckliga möjligheter för forskare, journalister eller branschaktörer att bättre förstå i vilken grad spelplattformarna utnyttjas. Med andra ord vet vi inte hur allvarlig situationen är och vi saknar medel för att ta reda på det, säger Jesper Falkheimer, professor i strategisk kommunikation.
Forskarna menar att åtgärder för att motverka desinformation och manipulation via spel bör utformas som samarbeten mellan spelbranschen, spelarna och regeringar. Målet är att undvika omfattande hot mot demokratiska samhällen.
– Yttrandefriheten måste alltid komma i första hand, på samma sätt som den gjorde i debatten om sociala medier. Att öka medvetenheten är första steget mot en öppen dialog om hur vi ska gå vidare med det här allvarliga problemet, och det är särskilt viktigt med tanke på det nuvarande tillståndet i världen, säger Jesper Falkheimer.
Sex sätt att påverka människor via tv-spel
Omformulering av verkligheten. Att bestrida historiska beskrivningar, ändra fakta eller sprida desinformation om verkliga situationer, använda vanliga spelföreteelser i verkliga situationer, eller att avhumanisera genom att presentera verkliga situationer som spel.
Projicera auktoritet. Detta inkluderar censur, framhållande av ideologier med auktoritära normer och värderingar, datainhämtning om spelare och spionage genom dataspel.
Hackning och phishing. Det handlar om när fientliga aktörer använder skaffar tillgång till system som tillhör spelare, organisationer och spelindustri. Syftena kan vara pengatvätt, utpressning, stöld och hackerattacker.
Interaktiv propaganda, det vill säga spridande av både traditionell och interaktiv propaganda genom spel. Det inkluderar också att etablera relationer med spelare genom att bilda grupper i spelen där deltagarna kan radikaliseras och mobiliseras.
Social propaganda – kulturskapande med spel som röd tråd. Aktörer använder sociala funktioner som spelchattar för att sprida propaganda och öka polarisering och intolerans.
Psykografisk profilering – aktörer utnyttjar datauppgifter insamlade genom spel för att förstå individers personligheter, deras politiska och ekonomiska mål eller vilka grupper som är mottagliga för en viss typ av budskap.
Källa: Forskningsinstitutet för psykologiskt försvar, Lunds universitet.
HPV är den vanligaste sexuellt överförda infektionen i Sverige. Den läker ofta ut av sig själv, men vissa typer av viruset kan ge upphov till olika cancerformer. Livmoderhalscancer är den vanligaste.
Vaccin mot HPV har funnits sedan 2006. I Sverige ges ett vaccin som skyddar mot nio olika HPV-virus*. Inledningsvis gavs det bara till flickor i årskurs 5. Numera erbjuds både pojkar och flickor vaccin.
*HPV-virus omfattar över 200 olika typer. För närvarande använder Sverige ett vaccin som skyddar mot nio HPV-typer: 6, 11, 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58.
Effekter i Finland undersöktes
Forskare har nu studerat hur sammansättningen av olika HPV-typer förändras över tid i olika grupper efter vaccinering.
Undersökningen gjordes i 33 städer i Finland. Städerna lottades till att antingen vaccinera både pojkar och flickor, vaccinera bara flickor eller inte genomföra någon vaccinering alls.
– Att den finska HPV-vaccinstudien randomiserade samhällena till olika behandlingar har varit en förutsättning för att kunna studera effekterna av vaccineringen, säger Ville Pimenoff som är docent i evolutionär medicin vid Karolinska institutet.
Så gjordes studien
I studien ingår 11 000 barn, som föddes mellan 1992 och 1994, som har följts upp när de fyllt 18 år. Över 5500 deltagare följdes även upp vid 22 års ålder. Vaccinet som användes då skyddade mot HPV-typerna 16 och 18 – som orsakar 70 procent av all HPV-relaterad livmoderhalscancer – men visade sig även skydda mot typerna 31 och 45 (se faktaruta). Vaccintäckningsgraden var upp till 50 procent.
Starkare flockimmunitet
Resultatet visar att åtta år efter vaccineringen har förekomsten av HPV-typerna 16 och 18 minskat kraftigt i 22 städer där vaccin givits. I de elva städer som bara vaccinerade flickor minskade förekomsten av HPV 31. I de elva städer som vaccinerade både pojkar och flickor ses en tydligt minskad förekomst av både HPV 31 och 45.
– Det visar att man får en starkare flockimmunitet när man vaccinerar både pojkar och flickor. Enligt våra beräkningar skulle det ta närmare 20 år vid vaccinering av enbart flickor för att uppnå samma effekt som nås på åtta år vid relativt måttlig vaccinstäckningsgrad av könsneutral vaccinering, säger Ville Pimenoff.
Virus med lägre cancerrisk
Forskarna kan också visa att de virustyper som tas bort av vaccinet ersätts av andra HPV-typer, men där risken för cancer är låg.
– HPV-vaccinet är effektivt mot de HPV-typer med hög cancerrisk och vår och annan forskning visar det inte finns någon anledning att oroas över den observerade ökningen av HPV-typer med låg cancerrisk eftersom de nästan aldrig orsakar cancer, säger Ville Pimenoff.
Dessutom används nu ett vaccin som slår mot nio olika virustyper. Här ingår några av dem som ökade i omfattning i den aktuella studien.
Konsekvenser för screening
Förändringarna i virustypernas sammansättning får även konsekvenser för den livmoderhalsscreening som pågår parallellt med vaccineringen. Där letar man nu efter högrisk-HPV som 16 och 18.
– Men i takt med att allt fler vaccinerade kvinnor nu når screening-ålder måste vi börja testa dem på en annan frekvens eller sluta testa dem, säger Ville Pimenoff.
Forskningen är ett samarbete mellan forskare vid Karolinska institutet och universiteten i Tammerfors, Uleåborg och Lund.
Fakta om HPV-virus och vaccin
Humant papillomvirus, HPV, är den vanligaste sexuellt överförda infektionen i Sverige. En majoritet av alla sexuellt aktiva män och kvinnor blir infekterade, men endast ett fåtal drabbas av cancer. Varje år får omkring 800 kvinnor och 300 män i Sverige någon form av cancer som orsakas av HPV.
HPV-virus omfattar över 200 olika typer. För närvarande använder Sverige ett vaccin som skyddar mot nio HPV-typer: 6, 11, 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58.
Ville Pimenoff, forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska institutet, ville.pimenoff@ki.se
För över 20 år sedan inleddes en studie i Skåne för att se om daglig fysisk aktivitet kan påverka benmassan hos unga. Forskarna ville också undersöka långsiktiga effekter.
– Den största möjligheten till påverkan på ben och muskler har man precis innan eller i början av puberteten. Benvävnad byggs upp fram tills man är i cirka 20-årsåldern, sedan minskar benmassan i takt med att man åldras och risken för benbrott ökar. Vi ville se om detta gick att påverka med daglig fysisk aktivitet i grundskolan, säger Björn Rosengren, överläkare i ortopedi på Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet.
I den så kallade Bunkeflostudien ingick fyra skolor i Malmö där eleverna följdes genom hela grundskolan. Tre av skolorna fortsatte som tidigare med 60–90 minuter idrott varje vecka. I en fjärde skola i Bunkeflostrand fick eleverna ägna sig åt fysisk aktivitet under 40 minuter varje dag.
Tydligaste effekten hos flickor
De första resultaten av studien visade att flickorna i Bunkefloskolan fick mer benmassa. Det fick däremot inte pojkarna.
– Vi tror att det beror på att killar normalt ägnar sig åt fysisk aktivitet mer än tjejer. Därför syntes effekten tydligt för tjejerna vilket är viktigt eftersom benmassan minskar med åldern, framför allt för kvinnor i samband med övergångsåldern, säger Björn Rosengren.
Under det första året ökade antalet benbrott något i skolan i Bunkeflostrand, men i årskurs 9 hade ungdomarna bara hälften så många benbrott som eleverna i de tre kontrollskolorna.
Fysisk aktivitet blev en vana
Forskarna har även gjort uppföljande studier för att se vilka positiva effekter som fanns kvar för ungdomarna efter årskurs 9. De kunde bland annat visa att eleverna som gick på skolan i Bunkeflostrand lade två timmar mer på träning i veckan fyra år efter att de lämnat grundskolan, jämfört med dem som hade gått på kontrollskolorna.
– Vi vet alltså att skillnaden i fysisk aktivitet består även efter grundskolan och efter att den dagliga skolgymnastiken avslutats.
Studier visar också att vinsterna i muskel- och benmassa kvarstår när deltagarna närmar sig 25-årsåldern. Det såg forskarna när de jämförde med ungdomarna i kontrollgruppen.
– Det visar att daglig fysisk aktivitet i skolan kan motverka låg benmassa och sämre muskelstyrka i vuxen ålder, säger Björn Rosengren.
Barn rör mindre på sig – kan få konsekvenser
Skärmtid och fysisk inaktivitet har ökat bland barn på senare år. Med tanke på att fysisk aktivitet är en viktig faktor för benmassan har man befarat att dagens barn i allmänhet har skörare skelett än tidigare.
Detta har dock varit svårt att ta reda på då det inte funnits en kontrollgrupp att jämföra med som mätts på samma sätt. Forskarna valde därför att bygga ihop en gammal maskin för att mäta dagens barn på exakt samma sätt som för 40 år sedan.
– Vi hittade indikationer på att barn nuförtiden utvecklar betydligt lägre benmassa än för fyra decennier sedan, vilket ger oro för att de kan ha en högre risk för benskörhet och skörhetsfrakturer när de blir gamla.
I Sverige inträffar cirka 125 000 benbrott per år som kan kopplas till benskörhet. Det innebär betydande kostnaderna för sjukvården.
Idrott på schemat har bara ökat lite
Resultaten av Bunkeflostudien har bidragit till en del förändringar när det gäller fysisk aktivitet i skolan, men de har inte blivit så stora som forskarna hoppades.
– Elever har idag cirka 10–11 timmar idrott mer per år under hela grundskoletiden än när Bunkeflostudien inleddes, säger Björn Rosengren.
Han efterlyser ett nytt angreppssätt för att hantera benskörhet och de benbrott som följer i spåren.
– Fysisk aktivitet i ung ålder är ett enkelt och billigt sätt som dessutom har flera andra positiva effekter.
Virus saknar egen ämnesomsättning och förmåga till celldelning. De är därför helt beroende av en värdcell för att kunna föröka sig. Genom att kapa cellens inre maskineri kan de producera nya viruspartiklar som frigörs, sprids vidare och infekterar andra celler.
I de flesta fall omsluts virusets genetiska material, dna, av ett skyddande proteinskal som kallas kapsid. En forskargrupp vid Lunds universitet arbetar med att förstå hur det går till när viruset skjuter ut sitt genetiska material från kapsiden och in i celler, och vad som orsakar att virusets dna kan ta sig ut.
Virusets dna reagerar på värme
I en uppmärksammad studie från 2014 såg forskarna att det verkar ske en plötslig förändring med virusets genetiska material när det utsätts för en infektionstemperatur runt 37 grader.
– Ju mer vi höjde värmen, desto styvare blev virusets dna. Och så plötsligt vid infektionstemperaturen hände något. Det var det som att det inte fanns något dna kvar i viruspartikeln – styvheten försvann, säger Alex Evilevitch som är professor i cellbiologi vid Lunds universitet.
Forskarna har därefter gått vidare med att mer i detalj kartlägga vad som sker vid temperaturhöjningar. Som modell har forskarna studerat vad som sker när fagvirus – virus som angriper bakterier – utsätts för temperaturhöjningar.
– Att se hur DNA ser ut i en viruspartikel gör man inte i en handvändning. Deras genetiska material är ömtåligt, svåravbildat och dessutom är fagvirus väldigt små – cirka tio gånger mindre än en bakteriecell, säger Alex Evilevitch.
Genetiskt material blir vätskeliknande
Forskarna har använt en synkotronanläggning med neutronljus för att avbilda strukturen på fagvirusets dna och hur den så kallade kapsiden förändras i olika temperaturer.
Den nya studien visar att den omgivande temperaturen har avgörande betydelse när kapsiden öppnas och dna ”brister ut” och tar sig in i värdcellen. Cellen infekteras så att fagvirus-partiklarna kan delas och spridas till intilliggande bakterieceller.
– När temperaturen höjs, byter virusets genetiska material form samt densitet och blir mer vätskeliknande – vilket leder till att det snabbt injiceras i cellen, säger Alex Evilevitch.
– Vi har också sett att själva förändringen av strukturen på dna är direkt kopplat till hur potent viruset är på att infektera värdcellen.
Kan ha betydelse för antivirala läkemedel
Ökad kunskap om hur dna-processen fungerar handlar om att på sikt kunna utveckla läkemedel. Forskarna vill förstå hur dna och rna kan packas ihop i mycket små volymer. De vill också förstå hur det kan injiceras så snabbt i cellen vid infektionstillfället.
– Detta ger oss större förståelse för hur snabbt dna kan ta sig ut från viruset och in i cellen och kan ha betydelse för hur man kan slå av och på ett virus – alltså grundprincipen för utveckling av nya antivirala medel. Det kan också ha betydelse för hur man packar nukleinsyror för genterapisyfte, säger Alex Evilevitch.
Kan man då tolka studien som att högre kroppstemperatur ökar risken för infektionsspridning?
– Resultaten pekar i den riktningen. Strukturen på virusets genetiska materialet och dess mekaniska egenskaper förändrades redan när kroppstemperaturen höjs till 37 grader. Vi ser också att en temperaturökning påverkar hastigheten på virusspridningen, säger Alex Evilevitch och fortsätter:
– Detta har vi dock än så länge visat i cellkultur i vårt laboratorium och framtida studier krävs där man även behöver väga in andra faktorer som påverkar infektionsförloppet, som exempelvis immunsvaret.
Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina har pågått sedan vintern 2022. Men trots nästintill dagliga attacker mot civila och infrastruktur fortgår livet i viss mån som vanligt i landet. Barn går till skolan och vuxna går till jobbet. Staten betalar fortfarande ut löner och butiker håller öppet.
– Det är på många sätt förbryllande att Ukraina med sina begränsade resurser har kunnat stå emot och bibehålla en fungerande stat, ekonomi och samhälle, säger Oleksandra Keudel, doktor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.
Självstyre är nyckeln
Nyckeln, säger hon, är decentraliseringsreformer som tidigare har genomförts och som gett kommuner och lokala myndigheter mer självstyre.
– När kriget kom kunde de därför snabbt mobilisera de resurser som krävdes och komma fram till lösningar lokalt. För människor var inte förberedda på att detta skulle hända i stor skala som det gjorde.
Ungdomsråd tog hand om flyktingar
Oleksandra Keudel har, med en forskarkollega, studerat ukrainska kommuner och rutinerna vid oförutsedda kriser.
– Det vi såg var att det handlar mycket om kommunikation och samordning. Mellan kommuner, med invånarna och med näringslivet. Men också med regionala och statliga myndigheter. Ett exempel är hur man i en kommun tog vara på redan existerande institutioner för att hantera det stora antalet internflyktingar. Där gick kommunens ungdomsråd och ansvarade för det arbetet, säger Oleksandra Keudel.
Fem nycklar till ett motståndskraftigt samhälle
Yaroslav Zhalilo, doktor i nationalekonomi och biträdande direktör för nationella institutet för strategiska studier i Kiev, talar om vikten av en hållbar samhällsstruktur med förmåga till snabb anpassning. Zhalilo har identifierat fem faktorer som modellen i Ukraina baseras på och som är nycklar i ett motståndskraftigt samhälle, oavsett vilken typ av kris det utsätts för:
Ett väl utbyggt entreprenörskap och en mångfald av små och medelstora företag som står för leverans och produktion av livsmedel, bränsle och transport.
En effektiv kommunikation. Det handlar både om transport och logistik inom samhället och om digital kommunikation som är viktig, inte minst, för att upprätthålla betalnings- och banksystem.
Den organisatoriska och finansiella förmågan hos lokalsamhället baserad på decentraliseringsreformer.
Nätverk i civilsamhället. I krigstid har civilsamhället tagit ett stort ansvar på flera olika områden, från humanitär hjälp till frivilliga inom armén och direkt motstånd mot fienden.
Öppenhet. Ukraina har bedrivit ett långsiktigt arbete mot mer europeisk och euroatlantisk integration och mot samarbete med internationella institutioner. Den öppenheten mot omvärlden har burit frukt på flera sätt, inte minst för att humanitärt, militärt och ekonomiskt stöd från omvärlden just nu är avgörande för Ukraina.
– Den modell som används i Ukraina är inte hierarkisk utan bygger på kommunikation och samarbete mellan huvudintressenterna där var och en av dem är redo för olika scenarier. God kommunikation genomsyrar modellen, men genomarbetade strategier och policys är grundläggande för att modellen fungerar och är hållbar, säger Yaroslav Zhalilo.
Svartmunnad smörbult har funnits i Östersjön sedan 1990. Den är en av de mest spridda invasiva fiskarterna på norra halvklotet.
I en avhandling har forskaren Isa Wallin Kihlberg vid Sveriges lantbruksuniversitet undersökt faktorer som kan ha spelat roll för att arten fått fäste längs Östersjöns kuster, men också hur den påverkar ekosystemet.
Svartmunnad smörbult visade sig dela fler egenskaper med andra arter som lever i grunda, varma och skyddade områden – där svartmunnad smörbult trivs bäst – än med arter som främst lever i kallare, djupare vatten. Det kan tyda på att arten konkurrerar om föda eller revir med inhemska arter som abborre, spigg och olika karpfiskar.
Svartmunnad smörbult skiljer sig dock från de flesta inhemska fiskarterna i kustnära delar av Östersjön. Den hävdar nämligen sitt revir och sköter om äggen medan de utvecklas. Det här kan ha gett arten en konkurrensfördel som underlättat etableringen.
Andra fiskar på menyn
Den svartmunnade smörbulten lever till största delen på ryggradslösa djur. I södra Östersjön äter den främst blåmusslor. I norra delen består födan mest av tusensnäckor.
Men arten äter också andra fiskar – troligen mest ägg och yngel – visar dna-analyser av maginnehåll.
– Mest åt den små, icke-kommersiella arter som spigg och andra smörbultar, men jag fann också rester av större rovfiskar, bland annat torsk i mindre mängder. Det skulle kunna innebära att svartmunnad smörbult är rovfisk på stora inhemska rovfiskarter, säger Isa Wallin Kihlberg.
Samtidigt visar studierna att nykomlingen själv kan bli ett byte för abborre, gädda och torsk.
Födans sammansättning påverkades av mängden svartmunnad smörbult i miljön. I områden med gott om svartmunnad smörbult åt denna art mer fisk generellt. Där fanns också en högre risk att de själva blir uppätna av rovfiskar som ersatte andra byten med svartmunnad smörbult.
Utbredning kan få långtgående följder
Svartmunnad smörbult håller långsamt på att sprida sig till vattendrag runt södra Östersjön. Det väcker oro för följderna. I avhandlingen undersöktes därför även samspelet mellan svartmunnad smörbult och lekande lax i ett forskningsakvarium.
Där visade det sig att laxarna i lekparen höll sig närmare varandra om det fanns mycket svartmunnad smörbult i närheten. Det kan tolkas som ett skyddsbeteende. Laxarnas lek fördröjdes också om svartmunnad smörbult var närvarande.
Slutsatsen i avhandling är att den svartmunnade smörbulten i dess olika ekologiska roller troligen kommer att ha långtgående följder både för Östersjöns känsliga ekosystem och för dess omkringliggande vattendrag.
– För att minska de negativa effekterna rekommenderar jag att man vidtar förvaltningsåtgärder för att hålla ner tätheterna av svartmunnad smörbult och förhindra spridning till sötvatten, säger Isa Wallin Kihlberg och fortsätter:
– Det kan till exempel handla om att stärka bestånden av inhemska kustnära rovfiskar, att utveckla ett fiske på svartmunnad smörbult och att ta fram ett system för tidig upptäckt och utrotning av svartmunnad smörbult i rinnande vatten runt Östersjön.
Mer om svartmunnad smörbult
Arten har sitt ursprung i Svarta havet och Kaspiska havet. Den har sannolikt spridits till Östersjön via barlastvatten från fartyg. 2008 upptäcktes en svartmunnad smörbult för första gången i Karlskrona skärgård. Där är arten nu väl etablerad. Det är den också i Göteborg, Visby, Kalmarsund och Stockholms södra skärgård. Under 2020 hittades arten i stor mängd i Gävlebukten, vilket är det nordligaste fyndet i Sverige.
Den snabba spridningen kan innebära risk för konkurrens med andra bottenlevande arter som till exempel svart smörbult, tånglake och skrubbskädda.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
