– Andra djur och insekter använder också himlakropparnas placering för att navigera, men dyngbaggarna är unika; det är bara de som tar den här ögonblicksbilden då de hämtar in hur olika himlakroppar som solen, månen och stjärnor är positionerade, säger Basil el Jundi, forskare vid Lunds universitet.
Undersökningen har han gjort tillsammans med kollegorna Marie Dacke, Emily Baird, James J. Foster och Lana Khaldy, samtliga verksamma inom den världsledande Syngruppen vid Lunds universitet. Forskare från Sydafrika har också deltagit.
Ett snapshot räcker för att navigera rätt
använda strategin med ögonblicksbilder för att orientera sig i världen innebär enligt Basil el Jundi att dyngbaggarna utnyttjar sina förutsättningar fullt ut. De använder sig inte av långa processer när de hämtar in information, ett enda ”snapshot” räcker för att navigera helt rätt.
– Vi är de första som har visat att dyngbaggar tar sådana ögonblicksbilder. Vi är också först med att visa hur de lagrar och använder bilderna i sina små hjärnor, säger han.
Först tas ögonblicksbilden när baggen dansar och bilden lagras i hjärnan. När baggen sedan börjar rulla sin dyngboll lyckas den navigera rakt fram genom att matcha den lagrade ögonblicksbilden av himlavalvet med rådande omgivning.
Konstgjort himlavalv
Försöken har gjorts i Sydafrika vid en anläggning där dyngbaggarna bara haft tillgång till ett konstgjort himlavalv för att orientera sig. I och med att himlavalvet var konstgjort kunde forskarna stänga av och sätta på ljus samt flytta på himlakroppar. På så vis kunde de, förenklat uttryckt, jämföra hur baggarna ändrade riktning beroende på exempelvis den konstgjorda solens eller månens placering.
Ögonblicksbilden av himlavalvet är således unik för dyngbaggarna. Myror tar också ögonblicksfoton, men inte av himlen utan av omgivningen på jorden. Det som dyngbaggarna inte är ensamma om är dansen, att snurra runt innan de ger sig iväg. Myror roterar och bin och getingar tar en rundtur vid boet. Ännu vet ingen varför.
– Kanske är det så att de också hämtar in information samtidigt som de roterar eller tar ett varv i luften, men det vet vi inte, säger Basil el Jundi.
Enligt honom kan resultaten om hur dyngbaggar tar sig fram i världen få betydelse för utvecklingen av navigationssystem i förarlösa fordon.
IG Nobel Prize
Medlemmar i Syngruppen vid Lunds universitet har tidigare prisats för sin forskning. För några år sedan tilldelades Marie Dacke, Eric Warrant och Emily Baird det så kallade IG Nobel Prize. Utmärkelsen fick de för upptäckten att dyngbaggar använder Vintergatans ljus när de orienterar sig i världen. Endast forskningsresultat där allvaret går hand i hand med skrattet, resultat som underhåller samtidigt som de får människor att tänka efter, kommer ifråga för IG Nobel Prize.
För mer information: Basil El Jundi, forskare (engelskspråkig), Lunds universitet, biologiska institutionen, +46-46-222 95 78 +46-72-548 77 50 basil.el_jundi@biol.lu.se
Under de senaste två årtiondena har bolagsstyrning blivit ett alltmer omdebatterat ämne bland akademiker, utövare och beslutsfattare. En av följderna av denna debatt har varit en ökad kontroll över chefers och företagsledningars beslutsfattande. I synnerhet har en rad lagändringar och införande av allmänna regler för bolagsstyrelser ökat kontrollen av företagsledningar.
En begränsning och kontroll av företagsledningarnas mandat och beslutsrätt har antagits ge högre värde till aktieägarna.
Studier som har undersökt resultaten från dessa reformer har dock inte lyckats hitta några belägg för att detta verkligen stämmer i praktiken. I Yuliya Ponomarevas avhandling undersöks detta fenomen genom att studera delegation av beslutsmakt till företagsledningen, men framför allt avsaknaden av delegation.
– Å ena sidan kan en begränsning av chefers auktoritet och självbestämmanderätt minska att företagsledningen agerar för sitt eget intresse skull, å andra sidan kan det resultera i en oförmåga hos ledningen att ta tillvara lönsamma strategiska möjligheter som kan utveckla bolaget, säger Yuliya Ponomareva och fortsätter:
– Detta tillvägagångssätt belyser balansen mellan att hindra och möjliggöra företagsledningars beslutsfattande. Denna balans kommer att påverkas av kompromisser mellan kostnader för opportunistiskt agerande av ledningen och de vinster man kan uppnå genom strategisk utveckling.
Detta innebär att kopplat till vilken typ av verksamhet som bolaget är aktivt i, kommer varje bolag att behöva utvärdera såväl nackdelar som fördelar med delegering. Vinsten med detta förhållningssätt ligger i erkännandet av det som är den huvudsakliga fördelen med affärsverksamhet i bolagsform – det vill säga effektiv delegering.
– Även om ett ensidigt fokus på kontroll av chefer kan fungera som en garanti för att aktieägarnas medel inte missbrukas, så berövar det även bolagen möjligheten att nå sin fulla potential vad gäller tillväxt och strategisk utveckling, förklarar Yuliya Ponomareva.
Melatonin är ett naturligt förekommande hormon som bidrar till att upprätthålla vår dygnsrytm. Mängden melatonin varierar under dygnet och påverkas av ljuset. Nivån ökar vid mörker och är som högst på natten – melatonin kallas ofta ”mörkrets hormon” och används bland annat som sömnmedel och för att förhindra jet-lag.
– En tredjedel av alla människor bär på den aktuella genvarianten. Våra resultat visar att effekten av melatonin är förstärkt hos dem. Detta tror vi förklarar en ökad risk för att utveckla typ 2-diabetes, säger Hindrik Mulder.
Cellen blir känsligare för melatonin
Fynden som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Cell Metabolism är resultatet av många års arbete. Forskarna bakom den nya studien kunde redan 2009 presentera en stor genkartläggning som visade att den i befolkningen vanliga genvarianten för melatoninreceptorn ökar risken för typ 2-diabetes. Genvarianten gör att halten av receptorn för melatonin på insulincellens yta ökar, vilket innebär att cellerna blir känsligare för melatonin och att det försämrar deras förmåga att frisätta insulin.
Nu har forskarna gått vidare och studerat processerna i möss och betaceller från människor samt utfört en studie om hur läkemedlens effekter påverkas av ärftliga faktorer, den är en av de första i sitt slag inom typ 2-diabetes där deltagare rekryteras utifrån sin genotyp, det vill säga genuppsättning.
I studien ingick 23 friska personer med den aktuella genvarianten och 22 personer utan den. Samtliga i samma ålder och med samma BMI (body mass index). Det fanns heller inga skillnader i förekomsten av diabetes i släkten.
Under tre månader ordinerades de fyra milligram melatonin vid sänggåendet.
Studien gav bland annat följande resultat: Insulinfrisättningen hos bärarna av riskgenen var markant lägre än i kontrollgruppen.
Koncentrationen av glukos (socker) i blodet var högre hos alla deltagarna efter tre månaders behandling med melatonin. Detta var dock särskilt påtagligt hos bärarna av riskgenen som inte förmådde öka sin insulinfrisättning.
Man vet sedan tidigare att personer som arbetar skift i större utsträckning drabbas av metabola sjukdomar som typ 2-diabetes.
– Det kan därför vara mindre lämpligt för personer som är bärare av riskgenen att arbeta skift. Dels kommer då melatoninivån troligen att bli högre samtidigt som effekten förstärks. Det finns ännu inget vetenskapligt stöd för detta, understryker Hindrik Mulder, men det borde studeras i framtiden mot bakgrund av våra nya resultat.
Text: Sara Liedholm
Fakta/Typ 2-diabetes
Insulin är ett blodsockerreglerande hormon som frisätts av betacellerna i bukspottkörteln när man äter. Vid typ 2-diabetes kan kroppen inte producera tillräckligt med insulin, eller så kan cellerna inte tillgodogöra sig insulinet lika effektivt, med följden att blodsockernivån stiger, vilket ger allvarliga skador på kroppens organ. Typ 2-diabetes utgör närmare 90% av all diabetes idag, som sammantaget drabbar c:a 5% av Sveriges befolkning, en siffra som stadigt ökar. Även om blodsockernivån kan hållas nere hos flertalet patienter så kan man inte lika effektivt förhindra komplikationer med dagens behandling. Diabetes är ett omfattande och globalt ökande problem – var 7:e sekund dör en människa på jorden av diabetes och dess komplikationer. Lunds universitets diabetescentrum är bland de större och mest framgångsrika centra inom området i världen idag.
Kontakt: Hindrik Mulder, överläkare Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet: hindrik.mulder@med.lu.se, tel: 0702-926928
Trots att parningsbeteende mellan individer av samma kön inte leder till befruktning och produktion av avkomma är det vanligt hos såväl däggdjur som insekter. Forskarna vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, antog att eftersom honor och hanar delar de flesta av sina gener, så kan samkönade parningsförsök vara vanligt förekommande hos det ena könet på grund av att de underliggande generna som styr beteendet för med sig fördelar och gynnas av naturligt urval när de uttrycks i det motsatta könet.
Denna möjlighet undersöktes hos en skalbagge där både honor och hanar med jämna mellanrum bestiger individer av sitt eget kön, vilket är det typiska beteendet som hanar riktar mot honor och som då oftast resulterar i befruktning.
Ökad reproduktionsförmåga
Forskarna avlade fram genetiska linjer där antingen honor eller hanar visade ökad benägenhet att bestiga individer av sitt eget kön. De visade sedan att då ett visst kön hade avlats för en ökning av samkönade parningsbeteenden så hade deras syskon av det motsatta könet en ökad reproduktionsförmåga.
– Vi såg till exempel att hanar som blivit avlade för ökat samkönat parningsbeteende visade mindre preferens för honor när de fick välja mellan att bestiga en hona eller en hane i efterföljande tester, samtidigt som deras systrar la fler ägg och producerade mer avkomma än tidigare”, säger David Berger, en av forskarna i studien.
Rönen stödjer tesen om att gener som ligger bakom samkönade parningsbeteenden har gynnats av naturligt urval genom sina fördelar hos det motsatta könet, en generell princip som kan förklara den vanliga förekomsten av en rad olika former av samkönade parningsbeteenden i djurriket.
För mer information, kontakta: David Berger, Forskarassistent vid institutionen för ekologi och genetik, e-post: david.berger@ebc.uu.se tel: 018-471 2662
eller Alexei Maklakov, Lektor vid institutionen för ekologi och genetik, e-post: alexei.maklakov@ebc.uu.se tel: 018-471 2672
Gliom hos människa är en allvarlig form av hjärntumör som mycket sällan kan botas. Gliom uppkommer också hos hundar och vissa raser har en högre risk än andra att utveckla sjukdomen. Det är framför allt några av de trubbnosiga raserna, som boxer och bulldogg, som oftare får denna typ av hjärntumör.
– I vår studie antog vi att eftersom de trubbnosiga raserna med förhöjd risk är nära besläktade skulle vi kunna hitta ett område i arvsmassan som är gemensamt för dessa raser. Samma riskfaktor för gliom skulle också kunna finnas hos andra hundraser. Därför började vi med att jämföra genetiska markörer för hundar med gliom från flera raser gentemot friska kontroller. Baserat på detta gjorde vi sedan fler genetiska analyser för att rama in området i arvsmassan säger Katarina Truvé, försteförfattare till den aktuella studien och tidigare doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Tre gener kopplade till gliomutveckling
De genetiska analyserna gjordes på 25 olika hundraser och forskarna kunde identifiera ett område i arvsmassan som skiljer sig mellan friska och sjuka hundar. Detta område visade också tecken på att ha varit under selektion i de trubbnosiga raser som har störst risk att drabbas av gliom. Det innebär att gener som har betydelse för gliomutveckling skulle kunna finnas på samma ställe i arvsmassan som gener med egenskaper som har gynnats i aveln för dessa trubbnosiga raser. Inom detta område identifierade forskarna sedan tre gener som var mest kopplade till utvecklingen av gliom hos hundar.
Hos människa finns samma gener som forskarna identifierat hos hundarna. De gick därför vidare med att studera om det även hos människa fanns en koppling mellan de identifierade generna och gliom.
– Vi jämförde bland annat hur aktiva generna var i tumörvävnad och normal hjärnvävnad. Framför allt en av gener uppvisade lägre aktivitet i tumörvävnad. Resultaten visar att det är angeläget med fortsatta studier av vilken roll de tre generna har i utvecklingen av gliom, något som skulle kunna vara till nytta för både hundar och människor, säger Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och SciLifeLab, som har lett analyserna av mänsklig hjärnvävnad i studien.
Studien är samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och University of California, Davis, USA. Resultaten har publicerats online in tidskriften PLOS Genetics.
Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.
För mer information: Katarina Truvé, bioinformatiker vid Göteborgs universitet, e-post: katarina.truve@gu.se, tel: 0766 229788 och Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, e-post: karin.nilsson@igp.uu.se, tel: 0701 679579
I sina fallstudier har Tony Ingesson analyserat och jämfört vitt skilda militära uppdrag. Från Nazitysklands organisering av lägervakter och Israels strider på Golanhöjderna 1973 till massakrerna i vietnamesiska Song My och i bosniska Srebrenica. Han har analyserat huruvida ett antal militära förband på plats har lyckats genomföra operationerna i enlighet med politikers och den översta militära ledningens planer.
– För att en militär operation ska lyckas så behöver de lägre militära cheferna ett stort handlingsutrymme, men det räcker inte, menar Tony Ingesson. Det krävs också att de lägre chefernas prioriteringar stämmer överens med de högsta chefernas och politikernas.
Ledarskapet fungerade dåligt i Srebrenica
En starkt bidragande orsak till Song My-massakern, som slutligen gjorde att den allmänna opinionen vändes mot USA:s krig i Vietnam, var att de lägre militära cheferna i förbandet, tvärtemot de högre chefernas och politikernas uttryckliga order, antingen var totalt hänsynslösa, eller i vissa fall rent fientligt inställda, gentemot civilbefolkningen.
I Srebrenica fungerade ledarskapet dåligt bland de holländska FN-trupper som var satta att upprätthålla ordningen. Detta ledde till att de förblev passiva och väntade på order uppifrån.
– Bristen på självständigt agerande var en bidragande orsak till att massakern på civilbefolkningen kunde äga rum, menar Ingesson.
En av de operationer som, enligt Tony Ingessons fallstudier, löpte på enligt högsta ledningens plan var organiseringen av vaktstyrkan till Nazitysklands koncentrationsläger.
Medveten ledning i nazitysklands koncentrationsläger
– Den högsta ledningen formade medvetet personal som kunde arbeta effektivt i en så brutal miljö, säger Tony Ingesson. På så vis fick man fram chefer som till och med var entusiastiska inför denna bestialiska uppgift. I detta samspel växte en modell fram som gick helt i linje med den politiska ledningens önskan.
Ett annat exempel på militär operation som gått enligt planerna är, som nämnts ovan, den svenska FN-truppen i Bosnien. I det fallet agerade mellanchefen mycket självständigt.
– Tack vare att han tog många egna initiativ och tack vare att dessa gick i linje med de övergripande politiska målsättningarna så klassas insatsen som lyckad, trots att han motsatte sig politisk detaljstyrning på plats, säger Tony Ingesson.
Rätt man på rätt plats
En av Tony Ingessons slutsatser är att en lyckad militär insats kräver att de högre chefernas och politikernas mål och prioriteringar går hand i hand med de lägre chefernas. Men trots detta är han kritisk till hur militären bedriver värdegrundsarbete:
– Det går inte att stöpa alla i samma form genom att ha obligatoriska kurser. Istället bör man sätta rätt man på rätt plats och känna till vad de underordnade har för värdegrund. Om mellancheferna genuint har en viss värdegrund så sprids detta nedåt i leden.
Ett år efter starten av robotprojektet har alla intressenter haft en första utvärdering av projektet med den rökseende roboten och professor Achim Lilienthal vid Örebro universitet är mycket nöjd.
– Det har gått bra. Till och med mycket bra. Vi ligger före tidsschemat och hittills motsvarar SmokeBot mycket väl våra förhoppningar.
Smokebot klarar av att navigera i rökfyllda rum.
Han är koordinator för 35 miljoner kronorsprojektet som handlar om att få en robot att kunna navigera på egen hand i en miljö där sikten är noll och där det också kan finnas gaser och andra risker.
I samband med den nyligen genomförda utvärderingen i Wien, samlades alla intressenter för att se SmokeBot i aktion, forskare, industri, användare och finansiärer.
Navigerar i ett tvådimensionellt radarsystem – Än så länge använder vi ett tvådimensionellt radarsystem. Men vi kunde ändå se hur roboten klarade att navigera i ett helt rökfyllt utrymme. I framtiden kommer vi att utveckla 3D-radar och då blir det ännu bättre.
Nu kunde SmokeBot visa, hur en operatör med hjälp av robotens sensorer kan navigera i det rökfyllda rummet. På grund av röken går det inte att navigera med hjälp av kamera och inte heller en laserscanner kan se igenom röken. Med hjälp av radarsystemet kan roboten bygga upp kartor av det rökfyllda rummet, som operatören använder för att navigera. SmokeBot kan alltså ge en god bild av en olycksplats dit ingen människa kan ta sig eller se något.
– Det vi redan nu kan göra med SmokeBot, har ingen kunnat göra tidigare. Den kan alltså bli ett mycket värdefullt hjälpmedel när bränder ska bekämpas. Den kan också göra nytta i andra rökiga eller dammiga miljöer.
Robust robot med motor och larvband
Det forskarna vid Örebro universitet framförallt sysslar med är att utveckla själva robottekniken, alltså hur SmokeBot kan navigera. Tillsammans med andra parter i projektet utveckla man också gassensorer och radarsystem. Räddningstjänsten i tyska Dortmund bidrar med praktiska kunskaper och behov.
Den robusta roboten, alltså själva fordonet med motor och larvband, finns sedan tidigare, men utrustas nu med SmokeBot-projektets speciella sensorer, radar och kameror.
I slutet av juni är Achim Lilienthal inbjuden som talare till Shanghai Tech University och deras stora årliga symposium, som i år handlar om robotics, virtual reality samt datorteori och –system.
– Det blir ett utmärkt tillfälle att få presentera SmokeBot för över 1000 forskarkolleger, studenter och andra intresserade från hela världen, säger han.
SmokeBot finansieras med 35 miljoner kronor från EU-kommissionen, som också hade representanter på plats vid utvärderingen i Wien. Där fanns också de andra parterna i projektet Leibniz Universität Hannover, Fraunhofer-Institut für Hochfrequenzphysik und Radartechnik, Taurob GmbH (Austria), University of Warwick och Berufsfeuerwehr Dortmund.
– Vi har upptäckt förändringar som sker hos så kallade NOD-möss, icke-feta diabetiska möss, innan de utvecklar diabetes. En bättre förståelse av den mekanism som initierar uppkomsten av denna vanliga sjukdom kan vara viktigt för framtida behandlingsstrategier. Det kan antingen handla om att dämpa sjukdomen eller ringa in de celler som utgör kärnan i det beta-celldödande maskineriet, säger Viqar Banday, doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet.
Typ 1-diabetes är en av de vanligaste autoimmuna sjukdomar som drabbar barn, och det är kroppens eget immunförsvar som angriper insulinproduktionen. Miljöfaktorer och problem i immunsystemet som utlöser sjukdomen är fortfarande dåligt kända. Viqar Banday och hans kollegor har använt NOD-möss eftersom de utvecklar en typ 1-diabetes som liknar den hos människor.
Resultaten visar att mössen har förändrade avfallsprodukter, metaboliter, i blodet inklusive förhöjda nivåer av glutaminsyra, redan i mycket tidig ålder. Det skapar en giftig miljö för de insulinproducerande betacellerna.
Viqar Banday har också studerat hur NOD-möss reagerade på vaccination. Mössen uppvisade en stark reaktion på vaccinerna, och enligt forskarna kan det bero på brister i en viss grupp av vita blodkroppar som kallas B-lymfocyter.
Fotnot:
Viqar Banday kommer från Kashmir, Indien. Vid sidan av sina doktorandstudier vid institutionen för klinisk mikrobiologi medverkar Viqar i biomedicinkurser som laboratorieassistent. Han har en bakgrund inom biokemi.
Viqar Banday, Institutionen för klinisk mikrobiologi, immunologi, Umeå universitet
Telefon: 076-796 37 70
E-post: viqar.banday@umu.se
– Det är en avvägning mellan beroende och självständighet. När vi talar om barnets religionsfrihet kan vi inte bara fokusera på individens val. Barn föds in ett socialt sammanhang med familj, skola och samhälle, och har rätt att få nycklar och vägledning in i det sammanhanget. Vi behöver inte vara rädda att ge barnet tillgång till tradition, säger Maria Klasson Sundin, teologie doktor vid Uppsala universitet, som nyligen lagt fram sin avhandling.
I avhandlingen utgår hon från FN:s barnkonvention från 1989 och hur den formulerar barnets rätt till religionsfrihet. I de tidigare FN-konventionerna var det föräldrarna som hade rätt att bestämma över barnens religiositet. I och med artikel 14 uttrycks att det är barnet som själv ‘utövar’ rättigheten.
Föräldrar är skyldiga att vägleda
Samtidigt sägs att föräldrarna har rätt och skyldighet att vägleda barnet i detta utövande och att de i sin vägledning måste ta hänsyn till barnets ‘växande förmågor’. Successivt övergår ansvaret från föräldrar till barn, det sker inte vid ett enda tillfälle, på myndighetsdagen.
Vad ’växande förmågor’ innebär är något som olika kulturella sammanhang ser olika på. Vad är det som gör ett barn moget nog att själv ta större ansvar? Vilka kunskaper och färdigheter är det som behövs? Vi behöver bli mer medvetna om hur vi ser på vad som präglar övergången från barndom till vuxet ansvarstagande, menar Maria Klasson Sundin.
Att se religion som enbart en fråga om trosföreställningar räcker inte när man tittar på rätten till religionsfrihet. Ett sådant fokus gör inte rättvisa åt hur de flesta människor i världen ser på sin religion. Religion bör istället ses som ett mångdimensionellt fenomen, där såväl tro, som praxis och identitet ingår.
Tillhörighet i vardagen
– Det är viktigt att inte hamna i fällan, som man så ofta gör, att man ser religionsutövande enbart som ett intellektuellt beslut. Det är att ha väl höga krav på barnet, och för all del även på vuxna, att tycka att det ska ha en färdigutvecklad syn på frågor om troslära för att betraktas som tillräckligt kompetenta för att utöva sin religionsfrihet. Det måste få finnas en praktisk sida av religionsutövande, som handlar om tillhörighet i vardagen. Det kan vara att sjunga i kör, vilja bära särskilda kläder eller att inte äta fläsk.
En diskussion kring barn och religion som ofta återkommer är om kommunala skolor ska få ha skolavslutning i kyrkan.
– Det går inte att ge ett rakt ja eller nej på den frågan. Det beror på sammanhang och hur det utformas. I religionsfriheten ingår att slippa utsättas för indoktrinering men inte att slippa möta andra människors tro och religionsutövning. Det vi behöver sträva efter är att alla barn ska få kunskap om och respekt för både den egna och andras traditioner. Där har skolan ett ansvar, men det är inte säkert att skolavslutningen, som ska vara allas gemensamma högtid, är det bästa sättet att lära känna den kristna tradition, som format Sverige.
Viktigt inkludera alla i skolavslutningen
– Om skolavslutningen hålls i skolan är det viktigt att den utformas så att inget barn riskerar att bli utpekat eller lämnat utanför. Det gäller barn från alla traditioner, både religiösa och ickereligiösa..
Maria Klasson Sundins avhandling är den första svenska studien av barnkonventionen ur ett religionsfilosofiskt perspektiv, många andra har ett juridiskt perspektiv. Fokus i avhandlingen är balansen mellan barnets rätt att själv utöva sin religionsfrihet, och barnets rätt att få föräldrarnas vägledning i religionsfrågor.
I avhandlingen analyserar Maria Klasson Sundin olika teorier om rättigheter för att se om de rymmer de här båda dimensionerna och hennes slutsats är att några av de klassiska rättighetsteorierna inte gör det. Hon prövar olika sätt att förstå vad barnkonventionens tal om barnets ‘växande förmågor’ kan tänkas innebära. Hon undersöker också hur olika sätt att förstå begreppet ‘religion’ påverkar synen på vad det är som religionsfriheten ska skydda.
Slutligen presenterar hon ett eget tentativt förslag till hur vi kan förstå barnets religionsfrihet, där barnet kan vara både subjekt och beroende av omvärlden. Det är en ‘ömsesidighetsorienterad’ modell, där både barn och vuxna ses som beroende och subjekt och där samspel i sociala och språkliga sammanhang är det viktiga.
Vem har mest rätt när det gäller barns religionsfrihet? Är det barnet eller föräldrarna?
– Det är en avvägning mellan barnets rätt att själv få bestämma och ta ställning till religioner, och barnets rätt att få vägledning av sina föräldrar. Det går inte att separera de två utan måste vara ett ömsesidigt samspel mellan föräldrar och barn och med samhället. Ingen av oss är helt och hållet självständig eller helt och hållet beroende, säger Maria Klasson Sundin.
Kontakt: Maria Klasson Sundin, teologie doktor i religionsfilosofi vid Uppsala universitet E-post: maria.klasson-sundin@teol.uu.seMobil: 0707-59 50 81
Efter utbrottet av Ockelbosjukan i norra Sverige under 2013, kunde forskare vid Umeå universitet isolera viruset från myggor i Lövångertrakten, där många också drabbats av Ockelbosjukan. Forskarna har därmed visat att mygglarver även i Västerbotten bär på sjukdomsframkallande virus, bland annat Sindbisvirus, som orsakar Ockelbosjukan, en virussjukdom som kännetecknas av feber, utslag och långdragen ledvärk.
I den nya studien, som publicerats i tidskriften Vector-Borne and Zoonotic Diseases, visar forskarna att Sindbisvirus kunde påvisas i mygglarver under våren, året efter utbrottet, vilket tyder på att virus kan överföras direkt från honmyggan till myggäggen.
Virus bland myggor
– Myggorna är då infekterade av virus redan när de kläcks, vilket inte tidigare visats. Tidigare har man trott att Sindbisvirus förs in via flyttfåglar varje vår, eller att virus finns i fåglarna som stannar under vintern. Nu tyder resultaten på att virus också kan cirkulera bland myggor, men att nya virusvarianter introduceras med fåglar, säger Magnus Evander, som är professor i virologi och en av forskarna bakom studien.
Tidigare har Umeåforskarna visat att infektioner med Sindbisvirus har ökat sex gånger på de senaste 30 åren i norra Sverige och upp till 3 procent av befolkningen har någon gång varit infekterade. Troligen är sjukdomen underdiagnostiserad och kan orsaka långvarigt lidande i form av ledvärk.
– Även Inkoovirus har isolerats från både myggor och larver. Inkoovirus är ett relativt okänt myggburet virus, som kan orsaka feber och hjärninflammation. Oväntat så hade så många som 41 procent av befolkningen i Norr- och Västerbotten någon gång blivit infekterad av detta virus. Det är dock troligt att de flesta inte tänkt på att det kan vara en myggburen virusinfektion eftersom den troligen orsakar milda symtom för de flesta smittade.
Artbestäms genom DNA
Forskarna i Umeå har också kartlagt vilka myggarter som är bärare av dessa virus och hur de olika arterna varierar under säsongen. För att kunna göra det så har de också utvecklat en molekylär metod för att snabbt artbestämma myggor och mygglarver. Genom att använda ett specifikt avsnitt av myggans DNA, så kan alla myggarter ”streckkodas” och artbestämmas.
Forskargruppen leder ett Formas-finansierat projekt, MOBOZO, som kartlägger myggarter och myggburna virus i hela Sverige. Detta är viktigt för att kunna förstå vilka myggarter och virus vi nu har i Sverige, samt för att kunna påvisa invasiva myggarter som kan bära med sig nya sjukdomsframkallande virus. Inom projektet undersöks också om svenska myggor är kapabla att överföra virus från andra delar av världen.
– Forskningen leder till att kunskapen och förståelsen ökar för hur myggburna virus överlever i naturen, vilket också kan leda till bättre preventiva åtgärder i framtiden. De metoder och tekniker som vi har utvecklat i Umeå kommer att kunna utnyttjas för alla myggburna virusinfektioner, även i andra delar av världen.
Forskningen som pågår gör också att sjukvården är bättre förberedd på förekomst och utbredning av dessa sjukdomar och att myndigheter som förbereder Sverige på invaderade sjukdomar kan vidta adekvata åtgärder.
För mer information:
Magnus Evander, Institutionen för. Klinisk mikrobiologi
Telefon: 090-785 1790
E-post: magnus.evander@umu.se
Forskargruppen vid Umeå universitet består av:
Magnus Evander, professor i Virologi, UmU, Inst. Klinisk mikrobiologi, virologi
Clas Ahlm, professor i Infektionssjukdomar UmU, Inst. Klinisk mikrobiologi, infektionssjukdomar
Göran Bucht, FOI Umeå
Jonas Näslund, FOI, Umeå
Cecilia Engdahl, doktorand, Inst. Kemi UmU
Olivia Wesula Lwande, postdoktor, Inst. klinisk mikrobiologi, virologi
Samarbetspartners:
Helsingfors Universitet, Finland
SVA (Sveriges veterinärmedicinska anstalt) Uppsala
En stor del av jordens kol och kväve finns lagrat i arktiska ekosystem där marken ständigt är frusen, så kallad permafrost. Klimatförändringar leder till att sådan mark värms upp. Johannes Rousk vid Lunds universitet har tillsammans med kollegor från Köpenhamns universitet och Center för Permafrost (CENPERM) i fältförsök utanför Abisko undersökt vad som händer med nedbrytningen av organiskt material när klimatet blir varmare.
Buskar i ställer för mossa
– När Arktis blir varmare blir det i stället för mossa, som är svår att bryta ned, mer buskar. Buskarna har löv och rötter som är lätta att bryta ned och som läcker socker. Det vi visar är att nedbrytningsorganismer som bakterier och svampar triggas att söka sådant näringsrikt organiskt material som innehåller mer kväve, samtidigt som den totala nedbrytningen minskar, säger Johannes Rousk.
Johannes Rousk kollar växtligheten i Arktis. (Foto: Kathrin Rousk)
När det näringsrika materialet bryts ner, anrikas den näringsfattiga delen av det organiska materialet. Mängden kol kommer då sannolikt att öka. I existerande klimatmodeller tas det inte hänsyn till sambandet mellan den buskvegetation som pågående klimatförändringar orsakar och att marken blir mer näringsfattig.
– Det blir spännande att se hur detta påverkar markens kolomsättning i längden. Kanske kan våra resultat bidra till att komplettera framtida klimatmodeller, säger Johannes Rousk.
Det är idag ingen som vet vad det leder till när det blir mindre mängd näring i marken i arktiska ekosystem samtidigt som den totala nedbrytningen av organiskt material minskar. Johannes Rousk vågar sig ändå på en gissning.
– Jag misstänker att det får en bromsande effekt på uppvärmningen, säger han.
Publikation: Artikeln publiceras i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology.
För mer information:
Johannes Rousk, universitetslektor, Lunds universitet, biologiska institutionen
Tel: 046-222 37 45, 070-750 75 22 johannes.rousk@biol.lu.se
Hon har precis fått ta emot ett anslag på 22 miljoner kronor för forskning om och utveckling av ett robotsystem som ser och kommunicerar med användare och samtidigt kan spåra tidiga tecken på demens.
– Jag jobbar med att systematiskt kartlägga hur människor kommunicerar icke-verbalt. Det kan handla om ansiktsuttryck, gester, hur ofta och hur långa pauser man gör när man pratar och så vidare. Utifrån detta bygger jag sedan olika datormodeller, säger Hedvig Kjellström.
Just vårt kroppspråk säger en hel del om oss människor. Detta utan att vi direkt är medvetna om det. Det handlar bland annat om hur vi uppfattar varandra bortom det talade ordet. Men vårt kroppspråk, våra gester, vårt sätt att prata, som vi själva uppfattar, kan också berätta saker om vår hälsa. När mönstren avviker, vill säga.
Två användningsområden
Hedvig Kjellström berättar att det finns åtminstone två användningsområden här, det vill säga två nyttor med hennes forskning.
– Om vi vet hur människor uppfattar varandra så kan vi använda denna lärdom på robotar. Det kan handla om allt från blickriktningsmönster till armgester. Med den här kunskapen kan vi göra robotar mänskliga, får dem att framstå som mer socialt kompetenta. Kan robotarna tolka människors omedvetna signaler uppstår det färre missförstånd i kommunikationen, säger Hedvig Kjellström.
Den andra tillämpningen är att först studera mänsklig icke-verbal kommunikation för att sedan använda denna kunskap till att ställa diagnoser.
– Om man har en sådan robot som jag vill bygga kan man använda den exempelvis till att ställa Alzheimerdiagnoser, men också se hur demenssjukdomar fortskrider, säger Hedvig Kjellström.
Fler ”besök” för patienten
En sådan diagnos görs idag genom samtal mellan läkare och patient och genom olika minnestester. Dock är sjukvårdens resurser begränsade. Att få en första diagnostid kan ta månader och ibland kan demenssjukdomar komma smygande utan att den drabbade eller omgivningen märker av den. Samtidigt är det mycket viktigt att en behandling i form av minnesträning eller läkemedel sätts in så tidigt som möjligt så att sjukdomsförloppet kan bromsas.
Med ett robothuvud som kan ställa demensdiagnoser kan sjukdomens utveckling följas mycket noga med undersökningar hur många gånger som helst per dag. En mängd funktioner byggs in i robothuvudet, till exempel spel eller Skype. Ett samtal eller två till släktingar eller en stunds nöje kan göras parallellt med diagnoser ställs. Detta ska sedan jämföras med dagens situation där återbesök hos läkaren kanske sker en gång per månad.
– Detta är utomordentligt bra, för ju snabbare en behandling sätts in desto bättre är det för patienten och patientens nära och kära. Robothuvudet kan därmed bidra med en förbättrad vårdkvalitet för demenspatienter. Att ställa diagnoser ofta är dessutom bra ur perspektivet att till exempel tidiga Alzheimersymptom bara visar sig då och då, inte hela tiden. Det kan innebära att människor drabbade av Alzheimer i värsta fall kan gå utan diagnos i åratal, säger Hedvig Kjellström.
Själva forskningsarbetet mot ett robothuvud som kan ställa diagnoser kommer att gå till så att demenspatienters icke-verbala kommunikation spelas in och analyseras. Även friska människor ska studeras så att roboten lär sig skillnaden mellan kroppsspråket hos friska och sjuka individer, förstå kopplingarna mellan demens och kommunikation.
Kommer människor att känna sig bekväma med robothuvuden i hemmet?
Hedvig Kjellström ser inga problem med detta.
– Många äldre använder ju datorer flitigt redan idag, så tekniken är nog inga problem. Men det är förstås viktigt att gränssnittsdesignen är bra och begriplig. En doktorand kommer att studera användbarhetsaspekter. Både i Italien och Japan har det tidigare gjorts vetenskapliga studier som visar att äldre är mycket positiva till robotar i hemmen. Så jag tror i alla fall inte det finns något principiellt motstånd, säger Hedvig Kjellström.
Hon tillägger att den största utmaningen i forskningsarbetet kommer att vara att få till ett så robust robothuvud som möjligt. Som klarar av att detektera rätt saker. För det krävs mycket ingenjörsarbete.
– Vi måste testa robothuvudet på tillräckligt många patienter – något vi får tillgång till via vår partner på Karolinska institutet. Att erhålla rättvisande resultat är ett omfattande arbete, säger Hedvig Kjellström.
Forskningsprojektet går under namnet ”EACare: Fysisk agent för att stödja äldres mentala välmående”. 22 000 000 kronor har erhållits från Stiftelsen för strategisk forskning för att jobba med robothuvudet.
I detta projekt jobbar Hedvig Kjellström tillsammans med professorerna Joakim Gustafsson och Jonas Beskow från avdelningen för tal, musik och hörsel vid KTH samt demensforskaren och professorn Miia Kivipelto från Karolinska institutet. Hedvig Kjellström har varit i kontakt med psykologer och gör bedömningen att robothuvudet efter en forskningsinsats även ska kunna ställa diagnoser om depression.
Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna hos hundar, och juvertumörer är den vanligaste formen av tumörer hos tikar som inte har kastrerats. Framförallt drabbas medelålders och äldre tikar. Tumörerna är överrepresenterade hos vissa raser, som engelsk springer spaniel, och man kan därför misstänka att ärftliga orsaker bidrar till att hundarna får tumörer.
En forskargrupp, där flertalet är knutna till Uppsala universitet eller SLU, har nu kartlagt de ärftliga orsakerna genom att jämföra arvsmassan hos friska och sjuka tikar av rasen engelsk springer spaniel. På detta sätt har de kunnat ringa in gener där hundarna som utvecklat tumörer skiljer sig från de som är friska.
– Våra misstankar riktas särskilt mot en gen som påverkar celldelning, CDK5RAP2, säger Malin Melin, en av forskarna från Uppsala universitet. Den finns i det område på kromosom 11 där vi ser tydligast skillnader mellan friska och sjuka hundar.
Förfinad diagnostik
Denna upptäckt kan i förlängningen leda till utveckling av en förfinad diagnostik och på sikt bättre behandlingar. Juvertumörer hos hund påminner mycket om bröstcancer hos människa och det är möjligt att resultaten också kan leda till bättre kunskap och möjligheter för kvinnor med bröstcancer.
– Vi föreslår nu att det görs studier med både tikar och kvinnor, för att se vad denna gen har för inverkan på sjukdomsutveckling och svar på cancerbehandling, säger Henrik Rönnberg, en av SLU-forskarna bakom studien.
Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala Universitet (UU) pågår intensiv forskning om genetiken bakom hundars sjukdomar. Syftet med denna forskning är att få ökad kunskap om biologin bakom ärftliga sjukdomar samt att stödja en avel för friskare hundar. Kunskaperna kan användas till att förbättra såväl veterinärmedicin som humanmedicin. Forskningen täcker många av hundens genetiska sjukdomar, från olika typer av cancer till hjärt- och kärlsjukdomar och inflammatoriska sjukdomar, epilepsi och ögonsjukdomar.
För mer information: Malin Melin, PhD
Science for Life Laboratory
Institutionen för immunologi, genetik och patologi , Uppsala universitet
018-471 45 88, malin.melin@scilifelab.uu.se
Henrik Rönnberg, professor
Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap
Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 13 63, henrik.ronnberg@slu.se
Partikelfysiker världen över väntar just nu spänt på besked om de spår av en helt ny partikel som upptäcktes i den senaste körningen av partikelacceleratorn Large Hadron Collider vid Cern. En av dem är Christoffer Petersson på Chalmers, som i en nyligen publicerad artikel i tidskriften Physical Review Letters redogör för hur han förutspådde partikelspåren redan 2013.
Christoffer Petersson har en förklaring till den nya partikeln. (Foto: Anna Wallin)
– En ny partikelupptäckt nu skulle vara det största som hänt på 40 år. Mycket, mycket större än upptäckten av higgspartikeln, som var väntad och inte innehöll några överraskningar, säger Christoffer Petersson, doktor i subatomär fysik och plasmafysik vid institutionen för fysik på Chalmers.
Genom partikelkollisioner på Cern upptäcktes 2012 higgspartikeln, som varit förutspådd i över 40 år och som fullbordade den så kallade standardmodellen. Det är den modell som hittills fungerat som en karta över alla elementarpartiklar i universum, men som till exempel inte kunnat ge svar på vad mörk materia är. Under 2015 körde man igång Cern-acceleratorn igen, efter uppgraderingar med 60 procents högre kollisionsenergi. Med den högre energin skulle det nu bli möjligt att skapa och se tyngre partiklar som alltså inte har någon given plats i standardmodellen. Och det var just spår av en sådan partikel man kunde presentera den 15 december 2015.
Ge viktiga ledtrådar
– Efter higgs-upptäckten visste vi lika lite om hur vi skulle gå vidare som vi gjorde innan, men en ny partikel skulle ge oss viktiga ledtrådar för vilken väg vi ska gå för att hitta en ny teori som kan ersätta standardmodellen. Det skulle kunna innebära flera generationers arbete för både teoretiker och experimentalister och därför är många extremt taggade och exalterade nu, säger Christoffer Petersson.
Än behöver man analysera mer data för att upptäckten av den nya partikeln ska anses vara bekräftad, men hoppet om att ett sådant besked ska kunna ges mot slutet av sommaren väcktes ytterligare när man i mars 2016 kunde presentera nya resultat från Cern-acceleratorn som gjorde spåren ännu tydligare. Då stod det också klart för Christoffer Petersson och hans kollega Riccardo Torre, på École Polytechnique Fédérale de Lausanne i Schweiz, att det man hittat stämde precis in på de teoretiska förutsägelser som de publicerat redan 2013.
– Vi hörde rykten om att man hittat fler kollisioner än förväntat som gav upphov till två fotoner, eller ljuspartiklar, och eftersom det stämde precis in på vår teori satte vi oss direkt och skrev en artikel som byggde på den teorin. Det faktum att de här spåren stämde överens med den teori vi redan tidigare hade föreslagit gör vår förklaring väl motiverad. Det finns ju väldigt många andra möjliga förklaringar, men de allra flesta är efterkonstruktioner, säger Christoffer Petersson.
Tyngre superpartiklar
Det man alltså upprepade gånger har hittat är två stycken fotoner vars totala energi blir till en massa som motsvarar sex gånger higgspartikelns massa. Orsaken till detta resultat skulle kunna vara att en ny tung partikel har skapats i kollisionerna och sedan sönderfallit till två fotoner. Christoffer Petersson och Riccardo Torres teori utgår ifrån den så kallade supersymmetrin, som målar upp en möjlig förlängning av standardmodellen genom att säga att varje partikel i den har en mycket tyngre superpartner. Det innebär därmed att det för alla kända elementarpartiklar finns ytterligare lika många att upptäcka.
Forskare har under 40 år letat efter alternativ till standardmodellen. Nu ser det alltså mer lovande ut än någonsin att man kommer att få experimentella resultat som kan användas för att antingen stärka eller utesluta många av de föreslagna teorierna. Men även om Christoffer Peterssons artikel nyligen har blivit uppmärksammad i flera vetenskapliga tidskrifter så tycker han själv att det mest spännande är att få vara med under en omvälvande tid.
– Nu är den första drömmen att det här spåret blir bekräftat. Det skulle vara som att börja om från början, och bara att få vara aktiv i en tid där hela området går in i en ny era skulle vara helt fantastiskt.
Mjölkkon har varit motorn i svenskt jordbruk genom sin förmåga att omvandla betesväxter till högvärdigt protein och gödsel till våra grödor. Idag pekas hon dock ut som en av de största miljöbovarna i lantbruket, genom idisslarens speciella foderjäsning som ger ett bidrag till växthuseffekten.
Går det då att minska kornas metanproduktion? Det finns kor som producerar mer metan än andra och sådana som producerar mindre, men vad detta beror på har varit långtifrån klarlagt. Rebecca Danielsson har i sitt doktorsarbete undersökt vad djurens foder har för betydelse för metanproduktionen och om den individuella variationen är kopplad till vomflorans sammansättning.
I idisslarnas största mage, vommen, finns ett mycket komplext ekosystem bestående av en mängd grupper av mikroorganismer, bland annat metanbildande metanogener. Vid nedbrytning av cellulosa (till exempel i gräs) bildas koldioxid och vätgas, och det är dessa gaser som metanogenerna omvandlar till metan. För att minska metanproduktionen görs försök att minska mängden metanogener, att minska deras aktivitet eller att på andra sätt hämma bildningen av metan.
Mer grovfoder ökade inte metanproduktionen
Fodret till dagens mjölkkor innehåller en stor andel kraftfoder – i konventionella foderstater oftast mer än hälften av torrsubstansen. Samtidigt finns en strävan att bättre utnyttja kons förmåga att bryta ner grovfoder (till exempel gräs), istället för att utfodra kraftfoder som enkelmagade djur eller människor kan livnära sig på. En farhåga är att en övergång till en grovfoderdominerad foderstat skulle öka utsläppen av metan.
Rebecca Danielssons utfodringsförsök tyder på att det inte behöver bli så. Kor som fick 90 procent grovfoder släppte inte ut mer metan än de som fick 50 procent grovfoder. Andelen grovfoder i foderstaten påverkade inte heller antalet metanogener i vommen. När kor som släppte ut mer respektive mindre metan jämfördes syntes dock tecken på att vomflorans sammansättning skilde sig mellan dessa grupper.
Skillnad på metanogen och metanogen
En fördjupad studie, där DNA-teknik användes för att studera artsammansättningen bland vommens mikroorganismer, bekräftade att det finns en koppling mellan en kos metanutsläpp och dess vomflora. Kor som släppte ut mindre metan hade en karaktäristisk vomflora som kännetecknades av vissa grupper av bakterier och arkeer. Denna skillnad påverkade alltså metanutsläppen, men den hade ingen betydelse för kons foderutnyttjande eller mjölkproduktion.
Fodertillsatser kan minska metanproduktionen
Rebecca Danielsson har också gjort laboratorieförsök med tänkbara metanhämmande tillsatser. När en tillsats av extrakt av cashewnötskal användes i ”konstgjorda” vommar förändrades den mikrobiella sammansättningen i dessa och metanproduktionen minskade med 18 procent. I extraktet finns ett ämne som hämmar bakterier och kanske även vissa metanogener. Dessa resultat måste dock verifieras på kor innan man kan säga något om hur det skulle fungera som tillsats i utfodring.
Ökad kunskap om vad som egentligen sker i vommen skulle ge bättre underlag om vad som kan göras för att reducera metanproduktionen.
För mer information:
Rebecca Danielsson, agronom, institutionen för husdjurens utfodring och vård
018-671628, rebecca.danielsson@slu.se
http://www.slu.se/sv/institutioner/husdjurens-utfodring-vard/kontakt/personliga-cv-sidor/cv-sidor-katalog/rebecca-danielsson/
Korallrev är extremt artrika ekosystem och erbjuder hem åt hundratusentals djur. Idag finns många hot mot korallrev världen över och platser som en gång i tiden var fantastiskt vackra korallträdgårdar, vibrerande av liv, är idag täckta av döda korallskelett, övervuxna av alger. Dessa ändrade förhållanden påverkar hur djuren som bor där interagerar med varandra.
Studien som nu publiceras i Proceedings of the Royal Society B visar att korallens död och nedbrytning påverkar hur korallrevsfiskar svarar på kemiska signaler som anger närvaron av ett hungrigt rovdjur.
– Unga fiskar använder kemiska alarmsignaler som frigörs från huden hos skadade individer för att lära sig känna igen nya och okända rovdjur, säger professor Mark McCormick som studerar korallrevsfiskar på James Cook University.
När revet förändras försämras signalerna Genom att koppla samman alarmsignalen från deras skadade kamrat med doften eller synen av det ansvariga rovdjuret, så kan fiskar lära sig vilka individer som är farliga och bör undvikas i framtiden, berättar han.
– Men när korallen dör och blir överväxt av alger förändras korallrevens doftlandskap. Det påverkar denna livsviktiga inlärningsmekanism hos unga fiskar, berättar Oona Lönnstedt, forskare i marin biologi på Uppsala universitet.
Det svensk-australiensiska forskningsteamet har genom att studera en typ av frökenfisk (ambon damselfish) visat att doften av en skadad kamrat, förenat med ett rovdjur, lärde fisken som höll till på levande korall att undvika nya rovdjur. Artfränder som höll till på död korall hade däremot inte lärt sig reagera på doft och synintryck på samma sätt.
Intressant nog visade det sig att en annan art, som bara hittas på död korall, kunde lära sig känna igen nya rovdjur genom att använda kemiska alarmsignaler på både död och levande korall.
Många arter försvinner
– Om processen att lära sig undvika okända rovdjur försvinner hos vissa arter till följd av att korallen bryts ner och försvinner så kan en stor del av artrikedomen bland korallrevsfiskar också gå förlorad. Många fiskar behöver väldigt specifika miljöer som endast levande koraller tillhandahåller, säger Oona Lönnstedt.
Det Stora Barriärrevet undergår just nu den värsta massblekningen i dess historia vilket har lett till att korallen på majoriteten av reven har försvunnit eller dött.
– Om död korall maskerar livsviktiga kemiska signaler som används för att lära sig att undvika rovdjur, så kan påfyllningen av fiskbestånden vara allvarligt hotad, säger Oona Lönnstedt.
För mer information:
Oona Lönnstedt, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, tel: 018 471 6404, 0700 218346, e-mail: oona.lonnstedt@ebc.uu.se eller Mark McCormick, James Cook University,+ 61 409 371 015, mark.mccormick@jcu.edu.au.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
