− Det korta svaret är att det inte går att arkivera dans. Det något längre säger att ja, vi kan dokumentera och arkivera enskilda danshändelser. Men dansen i sig är kroppar som rör sig, och det går inte att arkivera människor, säger Mats Nilsson som forskar vid Göteborgs universitet.
Göteborgare seglar, ett sätt att dansa som idag finns enbart i arkiv, på en danstillställning på Allégården 1983.
Utgångspunkten för Mats Nilssons studie är Arkivet för folklig dans, som är en del av Svenskt visarkiv på Musikverket i Stockholm. Arkivet bildades av dansaren och folkbildaren Henry Sjöberg 1965, och innehåller bland annat filmer, dansböcker, uppsatser, dansbeskrivningar, noter, fotografier och pressklipp från dansföreningar, danslärare, danskurser och seminarier.
Arkiveringen är ett sätt att över tid överföra kunskap om dans, dansande och dansmusik till nya grupper och individer. Men det är inte en kunskap i dans som stoppas in i arkiven och dokument utan kunskap om dans. Trots det kan man ha nytta av dokument som beskriver danser och danssammanhang.
− Det säger något om vad som hänt i historien, man kan få idéer till nya koreografier och låta sig inspireras av vad som dansats någon annan gång.
Förutom att ge oss kunskaper om danserna och dansandets historia går det alltså att inspireras till praktisk dans i nutid av äldre beskrivningar. Det blir ett levandegörande, en process som kan ses som omvänd jämfört med dokumentation och skapandet av arkivmaterial.
− Idag används material från Arkivet för folklig dans bland annat av personer som vill nyskapa och koreografera folkdans för scen, som en konstnärlig dansform parallell med andra konstnärliga genrer, ofta stöpt i den moderna fridansens formspråk.
Ett annat sätt att överföra danser över tid vid sidan om arkivering är att fortsätta dansa dem, att det finns en pågående danspraktik. Nästan alla danser som arkiveras fortsätter att dansas även efter dokumentationen och arkiveringen, ibland en lång tid, ibland kortare.
− Både ett fortsatt dansande och dokumentationer överför danser till nya utövare. Därmed är arkivering och dansande möjliga att se både i termer av tradition och av kulturarv, men ger olika sätt att förhålla sig till överföring av dans över tid, säger Mats Nilsson.
Mats Nilssons publikation Dokument dansar inte. Om dans, arkivering, traditioner och kulturarv (2016) är en rapport från Svenskt visarkivs treåriga forskningsprojekt Mixa eller Maxa, som finansierades av Statens kulturråd. Projektet behandlar frågor om insamling och ideologi. Vem bestämmer vad som skall betraktas som kulturarv och därmed bevaras på museer eller bli kulturminnesbevarat? Eller motsatt: vem bestämmer vad som skall förgås och därmed glömmas?
För mer information: Mats Nilsson, telefon: 031- 786 1966, e-post: mats.nilsson@gu.se
– Jag tror att min avhandling kan ge värdefulla kunskaper om turismens bidrag till utvecklingen på landsbygden och ungas vuxenblivande, säger Peter Möller som arbetar som samhällsanalytiker på Region Dalarna.
Sälen präglas av turismen med vintern som högsäsong. För unga som växer upp där banar jobbmöjligheterna vägen in i vuxenlivet:
Jobbar extra redan i unga år
– Många av de intervjuade berättar att de börjat jobba extra redan i unga år. Flera har också fått ta stort ansvar på sina arbetsplatser. Det stora flödet av människor ger också jobbkontakter på andra platser, inte minst under sommaren, då det finns väsentligt färre jobb i Sälen, berättar Peter Möller.
I början av vuxenlivet erbjuder Sälen öppna dörrar in på arbetsmarknaden. Däremot är det svårare att få permanent anställning och därmed en plattform för att bilda familj och etablera sig på orten. Trots det menar många av de som etablerat sig i vuxenlivet att ”det oftast löser sig till slut”, enligt Peter Möller.
I en delstudie intervjuar han avgångseleverna från grundskolan i Lima under åren 1993 till 1995. I den gruppen har hälften stannat kvar i bygden, och hälften lämnat hemorten.
Starka fördomar om landsbygden
– Deras samlade allmänna bild av Sälen är positiv, även de som flyttat. Det skär lite mot annan forskning som visar att de som flyttar ofta har en ganska negativ bild av hemorten.
I en annan studie fördjupar Peter Möller motsättningen mellan begreppen urban och rural. Urban står för staden och positiva egenskaper som kreativitet, ambition och framåtanda, medan rural är lika med landsbygden som i sin tur förknippas med bakåtsträvande, inskränkthet och brist på ambition.
– Allt detta finns i Sälen, precis som på andra platser. Men i Sälen är kreativitet och framåtanda påtagligt om man ser till hur turismen utvecklats. Många vill därför omdefiniera Sälen med sin positiva utveckling och kalla den urban.
– Jag blev förvånad av hur starka fördomarna om landsbygden är. Det finns kreativitet både i städer och på landet, så det är fel att definiera landsbygden som icke-kreativ sig.
Peter Möller vill utifrån den analysen tillföra begreppsparet modern-traditionell, för att synliggöra att både stad och land kan ha dessa båda egenskaper.
Rapportförfattarna finner att elever på fristående gymnasieskolor i genomsnitt har sämre resultat på de nationella proven i svenska, engelska och matematik än jämförbara elever på kommunala skolor. Skillnaden motsvarar cirka 0,2 meritpoäng omräknat i det sammanlagda meritvärdet.
Bland elever som har höga grundskolebetyg eller högutbildade föräldrar finns det inga skillnader i provresultat mellan att gå i en fristående eller en kommunal skola. Det finns inte heller några skillnader för elever med utländsk bakgrund.
Lägre grundskolebetyg överrepresenterade på friskolor
Däremot finns en skillnad för elever med relativt låga grundskolebetyg, en grupp som är överrepresenterad vid fristående gymnasieskolor. Provresultaten är särskilt låga bland elever som inte har högutbildade föräldrar och som går på yrkesförberedande program i fristående skolor. Gruppen har ungefär 0,5 meritpoäng lägre resultat än jämförbara elever vid kommunala skolor.
– I genomsnitt är skillnaden mellan fristående och kommunala gymnasier relativt liten och för flera grupper tycks det inte spela någon roll vilken huvudman man valt, säger Björn Hinnerich. Dock är det bekymmersamt att de med lägre grundskolebetyg är överrepresenterade på fristående skolor och att det är samma grupp som presterar svagast där.
Fristående skolor gör generösare bedömningar
Fristående skolor gör generösare bedömningar av elevernas provsvar än kommunala skolor. Rapportförfattarnas jämför skolornas egna interna bedömningar och den externa bedömningen gjord av Skolinspektionen av exakt samma provsvar. De finner att skillnaden motsvarar i genomsnitt ca 0,4 meritpoäng och är större för elever på studieförberedande program än på yrkesförberedande.
– Vi vet inte vad det beror på, men resultatet att fristående skolor gör generösare bedömningar är konsistent med att fristående skolor i högre grad än kommunala anpassar sig efter olika elevgruppers efterfrågan, säger Jonas Vlachos.
Metoden tar hänsyn till att eleverna skiljer sig åt
Det är svårt att jämföra resultaten mellan fristående och kommunala skolor. Elevunderlaget skiljer sig åt, och både betyg och resultat på nationella prov är beroende av de undervisande lärarnas egna bedömningar. Rapportförfattarna använder nationella kärnämnesprov som rättats om av Skolinspektionen.
Elevresultaten på fristående och kommunala gymnasieskolor blir därför mer jämförbara. Analyserna tar hänsyn till att eleverna i fristående och kommunala gymnasieskolor skiljer sig med avseende på grundskolebetyg och familjebakgrund.
– Med vårt material kan vi på ett nytt och mer trovärdigt sätt undersöka resultatskillnaderna mellan fristående och kommunala gymnasieskolor och ta hänsyn till att elever och lärarna skiljer sig åt. Vi kan dock inte helt utesluta att det finns faktorer som vi inte kan beakta som påverkar resultaten, men våra resultat förändras inte nämnvärt när vi tar hänsyn till en rad tänkbara snedvridande faktorer, avslutar Jonas Vlachos.
Datamaterial
Datamaterialet består av drygt 48 000 nationella prov som rättats om av Skolinspektionen men där även skolans ursprungliga bedömning finns med. Provresultaten kopplas till annan registerinformation.
En elbil är snällare mot miljön och betydligt billigare i drift än en konventionell bensin/dieselbil. Men nackdelarna – att den är dyrare att köpa och har mer begränsad räckvidd – är avskräckande för många. Laddstationer finns inte heller alls i samma utsträckning som bensinmackar.
Forskare på Chalmers har nu använt GPS-data från 429 bilar för att studera hur körmönstret såg ut för hushåll med en eller två bilar och på så sätt utröna i vilka fall det skulle vara gynnsamt att byta till elbil.
Räckvidden för elbilar kommer att öka
Bilarna i studien delades in i tre kategorier: bilar som var ensamma i sitt hushåll, samt första- och andrabilar i flerbilshushåll, där förstabilen är den som körs längst per år och andrabilen främst används för daglig jobbpendling. För att räkna ut hur många som kan ersättas med elbilar sattes förutsättningarna så som det ser ut för många idag, med en laddning per dygn och 12 mils daglig räckvidd. Då föll många av bilarna bort.
– I vår studie är det bara åtta procent av förstabilarna och 15 procent av singelbilarna som skulle gå att ersätta rakt av, säger Niklas Jakobsson. Men för andrabilarna är motsvarande siffra 30 procent. Kan man dessutom tänka sig att anpassa sig en dag i månaden – till exempel använda kollektivtrafik eller annat färdmedel för längre sträckor än 12 mil – ökar andelen andrabilar som kan ersättas till över 50 procent.
Att räckvidden kommer att öka för framtida elbilar med bättre batterier och övrig teknik är troligt. Studien visar att det även med längre räckvidd kommer att vara betydligt enklare att ersätta andrabilarna, just för att de körs kortare sträckor än övriga bilar i undersökningen. Som en jämförelse kan nämnas att en räckvidd på 220 km skulle täcka 70 procent av andrabilarnas behov medan en motsvarande siffra för förstabilarna är hela 390 km.
Ekonomiska aspekten viktig
Även när det gäller ekonomin är det som andrabil elbilen är mest förmånlig. För de ekonomiska beräkningarna har forskarna anlagt ett perspektiv på 8 år och gjort en helhetsbedömning, som inkluderar inköpspris och en trolig utveckling av el- och bränslepriser.
– För att göra en realistisk bedömning av ekonomin kompletterade vi också modellen med kostnaden för en hyrbil under de dagar då elbilens räckvidd inte skulle räcka till, säger Niklas Jakobsson. Men trots den ökade kostnaden kunde vi se att det var ekonomiskt fördelaktigt att byta ut en hel del bilar mot elbilar.
En jämförelse mellan Sverige och Tyskland ingick också i studien. Den visar att elbilar är avsevärt mer konkurrenskraftiga på den svenska marknaden, där elpriset är lägre och bensinen dyrare än i Tyskland.
Räckviddsångest och höga priser hindrar
Även om Niklas Jakobsson tycker att en del av resultaten i studien var väntade tror han att den kan göra skillnad för många som funderar på att skaffa elbil, och därmed ha ett stort värde för ökningen av antalet privata elfordon.
– Det är klart att alla kan göra egna beräkningar om hur räckviddsbegränsningen påverkar vardagen. Men räckviddsångesten och det höga priset gör nog att en del inte ens börjar räkna på det. Vår studie visar att det finns hushåll som kan byta till elbil och köra som vanligt samtidigt som man sparar pengar på sikt, och det tror jag kan göra att intresset ökar. Artikel:Are multicar households better suited for battery electric vehicles? – Driving patterns and economics in Sweden and Germany ingår i Niklas Jakobssons licentiatavhandling, som presenterades den 25 maj 2016, och är publicerad i tidskriften Transportation Research Part C: Emerging Technologies.
Kontakt: Niklas Jakobsson, dokorand i fysisk resursteori på Chalmers, 0706-93 77 68, niklas.jakobsson@chalmers.se
Att odla bomull kräver stora mängder vatten, särskilt ekologisk bomull. Till en t-shirt går det åt ungefär 3 000 liter. Det är inte hållbart framöver eftersom det kommer att behövas mer mark för matproduktion när jordens befolkning och välstånd växer.
Därför arbetar forskare med att utveckla nya material för klädindustrin. Ett sätt att lösa problemet är att använda andra råvarubaser för klädtillverkning, till exempel cellulosa som kommer från träd. Viskos är ett sådant exempel, som funnits sedan 1800-talet. Men nu kommer fler cellulosabaserade textilier som framställs med förbättrade processer, exempelvis lyocell och tencel – och andra varianter för bland annat sängkläder.
– Det sker en stor omställning när det gäller användning av cellulosa vid tillverkning av textil, och Sverige är en stor spelare, säger Nils-Krister Persson, docent och biträdande professor vid Smart Textiles Technology Lab på Textilhögskolan i Borås.
Textil- och skogsindustri möts
Flera företag och organisationer intresserar sig för denna nya industri, bland annat Södra Skogsägarna som håller på att rikta om produktionen från tidningsmassa till textilmassa.
– Det är två världar som möts: textilbranschen och skogsindustrin, och ett jätteprojekt att lära om för alla parter.
Han efterfrågar en mer medveten attityd när vi väljer vilka kläder vi köper. Att köpa plagg av ett naturmaterial är inte alltid svaret på hållbarhetsfrågan. Själva tillverkningsprocessen är minst lika viktig.
Trots stor tillgång på träråvara i Sverige tillverkas inte viskos här. Det beror till stor del på att kunskapen saknas. Istället skickas råvaran till Kina där den omvandlas till textilfibrer.
– Än så länge är det så, men jag tror att det är möjligt att göra en automatiserad process och därefter kunna göra textilfibrer även i Sverige. Vi måste återta den kunskap vi förlorat när tillverkande företag flyttat utomlands.
Ingen miljövänlig produktion
Det finns olika tillverkningsmetoder för viskos. En del av den viskos som tillverkas i Kina påverkar miljön mycket mer negativt än andra. Nackdelen är att produktionen inte sker i ett slutet system, utan tyget fraktas till olika platser när det ska färgas och tryckas.
Textilhögskolan i Borås arbetar med att förändra tillverkningen av textilier, men det är flera processer som måste lösas. Bland annat undersöker forskarna hur man gör materialet vatten- och oljeavstötande utan att använda miljöfarliga flourkarboner, och vad som händer med plagget efteråt när det bryts ned.
– Vi försöker också hitta alternativ till det nuvarande sättet att färga på och göra färgerna nedbrytbara. Den traditionella färgprocessen är otroligt vattenkrävande, och väldigt energikrävande när man ska torka upp vattnet från materialet, säger Nils-Krister Persson, som dock är hoppfull och tror att en förändring ligger nära.
Han berättar om två pilotprocesser – ett i Örnsköldsvik där man framställer cellulosabaserade textilfibrer och ett i Stockholm där man arbetar med att göra processen ekologisk.
Textil med integrerad elektronik
Han talar också om hållbarhet inom så kallade Smart Textiles, där olika funktioner integreras i textilierna genom sensorer, inte minst för framtidens sjukvård.
– Ofta blandas tyget med elektronik och olika metaller, men jag vill inte att vi ska arbeta med blandade material eftersom det då blir svårare att återvinna.
Nils-Krister Persson tror inte att vi kan räkna med samma typ av textilfibrer som tidigare när miljömedvetandet ökar.
– Vi blir nog tvungna acceptera en textil som kanske inte leder bort fukt lika snabbt. Vi blir lite svettiga, och vissa färgnyanser blir dyrare. Vi ska ju inte använda kemikalier som gör att vi skaffar oss nya miljöproblem.
Text: Ulla-Karin Höynä, på uppdrag av forskning.se
Så funkar det
Fibrerna ur cellulosamassan spinns till långa trådar som tvinnas samman och används vid vävning. Exempel på cellulosabaserat fibermaterial är viskos (tidigare rayon), lyocell, modal, tencel och acetat.
Utmaningar med dagens tillverkning av cellulosabaserade fibrer
För att lösa upp de hårt packade cellulosamolekylerna och få massan i en vätskeform används giftig koldisulfid – kolsvavla – som lösningsmedel, vilket påverkar både människor och miljö. Det har inneburit att man måste sanera mark.
Även när fibermassan ska göras till raka fibrer förbehandlas den med lösningsmedel.
Många färgämnen är farliga för miljon. Dessutom måste många textilfibrer också kunna klara vattenavstötning, vilket innebär att man lägger på kemikalier.
Studien från Institutionen för Miljövetenskap och Analytisk kemi vid Stockholms universitet publiceras nu i tidskriften Environmental Science. Forskarna har gått igenom data från forskningsrapporter och miljöövervakning från åren 2000–2012 för att se vilka kemikalier som har analyserats i östersjöfisk.
– Vi fann att det till stor del är redan välkända kemikalier som analyseras, om och om igen. De kemikalier som analyseras i östersjöfisk är dessutom till allra största del redan reglerade på något vis, genom exempelvis EU:s kemikalielagstiftning REACH, Stockholmskonventionen för långlivade substanser eller EU:s Vattendirektiv, säger Anna Sobek, Institutionen för Miljövetenskap och Analytisk kemi, Stockholms universitet.
Analyser av kemikalier i miljön är kostsamma och tidskrävande, därför behöver man göra en prioritering av vilka kemikalier som ska analyseras.
Prioritering av redan kända kemikalier
– Vår studie visar att det finns en tendens att prioritera dessa kemikalier just för att de redan tidigare är analyserade och utgör en känd risk för miljö och människa. Trots att det finns goda argument för att samhället bör övervaka dessa kemikalier, innebär en sådan prioritering samtidigt att vi saknar viktig kunskap om nya toxiska kemikalier som finns i miljön, säger Anna Sobek, Institutionen för Miljövetenskap och Analytisk kemi, Stockholms universitet.
Kontakt: Anna Sobek, Institutionen för Miljövetenskap och Analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet, tfn 08 674 72 30, mobil 0702-63 34 58, e-post anna.sobek@aces.su.se
– Genom forskning kring hur humana adenovirus sprider sig har vi upptäckt att vissa använder sig av blodets koaguleringsmekanism medan andra adenovirus utnyttjar kolhydrater på ytan av olika celler, vilka ibland överuttrycks specifikt på cancerceller, säger Annasara Lenman, som är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi och författare av avhandlingen.
Humana adenovirus (HAdV) är väldigt vanliga virus som bland annat orsakar förkylning, ögoninfektion och diarré. Infektionerna är oftast milda och övergående men hos personer med redan nedsatt immunförsvar, som exempelvis AIDS-patienter och personer som genomgår transplantationer, kan de vara livshotande.
Tillsammans med forskarkollegor vid Institutionen för klinisk mikrobiologi/Avdelningen för virologi, har Annasara Lenman kunnat visa att viruset HAdV-31 kan utnyttja kroppens koagulationsfaktorer för att underlätta infektion av våra celler.
HAdV-31 kan orsaka livshotande infektioner hos bland annat patienter som genomgår benmärgstransplantation. Eftersom koagulationsfaktorer primärt finns i blodet skulle denna egenskap hos HAdV-31 kunna bidra till virusets förmåga att sprida sig i hela kroppen och orsaka dessa farliga infektioner.
Adenovirus som cancerbehandling
– Just den här molekylära interaktionen mellan viruset och koagulationsfaktorerna som vår forskning visar skulle kunna utgöra ett mål för utveckling av framtida antiviraler, säger Annasara Lenman.
Det är sedan tidigare känt att adenovirus även kan modifieras och användas som vektorer för att bland annat bekämpa cancer. Enligt Annasara Lenman utgör adenovirus ett lovande alternativ för behandling av de cancertyper som visat sig vara motståndskraftiga mot vanliga behandlingsmetoder såsom strålning och cellgifter:
– Vi har upptäckt att HAdV-52 binder till en specifik kolhydratsort som är väldigt ovanlig på celler hos friska vuxna personer, men kan finnas i stora mängder på vissa cancertyper. Vi tror därför att HAdV-52 skulle kunna modifieras och användas som behandling mot dessa cancerformer.
Annasara Lenman är född och uppvuxen i Nybyn utanför Piteå och tog sin masterexamen i molekylärbiologi vid Umeå Universitet. Hon är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, avdelningen för virologi.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal E04, Byggnad 6A-L (Biomedicinhuset), Norrlands universitetssjukhus.
Kontakt: Annasara Lenman,Institutionen för klinisk mikrobiolog, Avdelningen för virologi, Umeå universitet Telefon: 090-785 1241 E-post: annasara.lenman@umu.se
Det framväxande klosterväsendets relation till det antika bildningsarvet har studerats i forskningsprogrammet ”Det tidiga klosterväsendet och den antika bildningen” vid Lunds universitet, med stöd av Riksbankens Jubileumsfond.
Utifrån dessa nya studier ifrågasätter programmet den traditionella bilden där det tidiga klosterväsendet ansetts utgöra ett tydligt brott med antik bildningstradition, och lyfter i sina slutresultat i stället fram en betydande kontinuitet. Resultaten belyser inte bara på ett helt nytt sätt det tidiga klosterväsendets ursprung utan även mer generellt övergången från klassisk senantik till kristen medeltid.
Fotnot: Den 3 juni 2016 arrangerar forskningsprogrammet, med stöd av Riksbankens Jubileumsfond, en avslutningskonferens vid Lunds universitet där slutresultaten kommer att presenteras i en skrift som deltagare får. Konferensen är öppen för alla intresserade!
Vad ligger till grund för den fred som sedan 1979 brett ut sig i Östasien? Den frågan har forskarna i East Asian Peace Program försökt att besvara under ledning av Stein Tønnesson.
Stein Tønnesson menar att om det kan bli fred i Östasien – ett av världens mest konfliktfyllda områden – så finns det också möjlighet att skapa världsfred. Den 15-16 juni presenterar hans forskargrupp sina resultat i Uppsala och på Utrikespolitiska institutet i Stockholm.
Resultaten är många och viktiga. Forskarna som sedan 2011 har borrat sig ner i frågor om vad som driver fram och medverkar till hållbar fred har tittat på alltifrån ekonomisk utveckling, till demokratisering och jämställdhet. Nu presenterar de sina resultat i form av dels en skrift författad av Stein Tønnesson, dels en konferens där flera av de medverkande forskarna deltar. Dagen inleds med en film som presenterar programmets forskning.
Forskaren Sofia Backåberg vid Linnéuniversitetet har tittat närmare på hur man kan göra individen mer medveten om sina rörelser och ett sätt är att filma, analysera och reflektera över rörelserna med utgångspunkt i individens egen upplevelse. Utifrån denna form av interaktivt lärande har Sofia utvecklat en lärandemodell. Modellen ska öka medvetenheten om och lärandet kring, individens egna rörelser och stödja utvecklingen av mer skonsamma rörelser i vardagen. Tekniken i sig är inte ny, men sättet att använda den på i lärandemodellen är det.
Modellen har fått namnet VILMA efter den engelska beskrivningen “Video-supported Interactive Learning model for Movement Awareness”. Modellen bygger på upprepade individuella träffar med en person kallad ”facilitator” som spelar in studenten när hen utför specifika vardagliga rörelser. Studenten får direkt se på sina egna rörelser med hjälp av ett datoriserat rörelseanalysprogram och bjuds in att reflektera, analysera och sätta egna ord på sina rörelser med stöd av facilitatorn. Därefter utförs rörelsen direkt igen och spelas in på nytt upprepade gånger. Efter detta första inledande möte, träffas man igen efter tre veckor och sedan följer ett avslutande möte efter 3 månader.
Sex framgångsfaktorer
För att modellen ska fungera bra, har Sofia i sin avhandling pekat ut följande sex delar som centrala; Videofeedback använt som ett pedagogiskt verktyg direkt i stunden, Att bli inbjuden att reflektera och sätta ord på sin egen rörelse, Möjligheten att få utföra rörelsen upprepade gånger, Att få jämföra sina egna filmer och att också få jämföra de egna filmerna med en exempelfilm (video-modelling), En följsam och flexibel attityd som utgår från den lärandes perspektiv samt Uppföljande träffar.
Resultaten visar att mötet med sin egen rörelse och reflekterande frågor innebar ett stöd för studenternas utveckling av rörelsemedvetenhet och förmåga att analysera. Facilitatorns reflekterande och följsamma attityd upplevdes vara viktig för att skapa en tillåtande lärandemiljö.
– Studenterna blev engagerade på ett personligt och känslomässigt plan genom att se sig själva. Den ökade medvetenheten och förståelsen för sina rörelser gjorde dem mer motiverade att förändra sina rörelser, säger Sofia Backåberg.
Stöd för långsiktigt lärande
Att se sig själv beskrevs som en obekväm och utmanande upplevelse, men känslan av nytta blev gradvis starkare och vägde upp den obekväma känslan. Studenterna upplevde att lärandemodellen gav dem ett bra stöd för ett långvarigt lärande och att de hade praktisk nytta av det i olika situationer i vardagen.
– Jag hoppas att min modell, som är tänkt att bidra till lärande och utveckling av skonsamma rörelser, kan bli en del i ergonomiutbildningen under sjuksköterskeutbildningen, men också inom andra utbildningsprogram med praktiska inslag.
Modellen kan vara ett värdefullt bidrag till olika insatser med syfte att förebygga besvär bland olika yrkeskategorier, men den kan också vara ett stöd inom rehabilitering för att förebygga och/eller behandla rörelserelaterade besvär.
Kontaktinformation : Sofia Backåberg, tfn: 070-668 56 89
Jonas Tenje, pressansvarig, tfn: 070-308 40 75
Miljöstörningar kan orsakas av både mänsklig påverkan genom till exempel jordbruk, skogsbruk och gruvdrift eller av oförutsedda händelser som översvämningar och extrem torka. Att förstå och förutsäga hur ekosystemen reagerar på störningar är mycket viktigt för forskare och naturvårdare. Ökad stress orsakad av allvarliga störningar kan äventyra ekosystemens stabilitet, motståndskraft och återhämtningsförmåga.
En europeisk forskargrupp har testat flera aspekter av biologisk mångfald genom att undersöka vedväxter på stränderna i ett flodsystem i Spanien och jämföra en mängd olika flodsträckor. Det rörde sig om alltifrån sträckor som strömmar fritt året runt till sådana som är reglerade i olika grad eller sådana som ibland är helt uttorkade, samt sträckor i jordbruksområden kontra sådana som strömmar genom opåverkad natur.
Antalet liknande arter mått på hur tåligt ekosystemet är
– Vi undersökte strandskogarna utifrån hur många arter som fanns, hur de växte, hur lika eller olika deras egenskaper var, och hur de förhöll sig till olika typer av miljöpåverkan, säger Daniel Bruno, tidigare gästforskare vid Umeå universitet. Han fortsätter:
– Det visade sig att antalet arter med liknande egenskaper var den variabel som var starkast relaterad till graden och typen av miljöpåverkan. Vi rekommenderar att den variabeln används som mått på ekosystemens förmåga att tåla störning. Samtidigt kan den användas för att säga vilka arter som kan ta över om några skulle försvinna.
De fritt strömmande flodsträckorna i opåverkade områden visade sig ha stabilare strandekosystem tack vare att de har en högre artrikedom och många arter med liknande funktioner som kan träda in om någon art försvinner. Generellt stod jordbruket för den största påverkan och var därigenom den viktigaste stressfaktorn i de undersökta strandområdena.
Hjälp för naturvårdare
Eftersom växternas utbytbarhet är förutsägbar kan den till exempel användas i stor skala om man vill analysera hela flodsystem.
– Det kan gälla att försöka identifiera var det finns sträckor som går att restaurera eller om det finns partier som är värda att bevara som de är. Metoden kan därför hjälpa naturvårdare att förbättra övervakningen och skötseln av ekosystemen, säger Daniel Bruno.
Projektet har genomförts i samarbete mellan forskare från Spanien, Storbritannien och Sverige.
Daniel Bruno, tidigare gästforskare vid Umeå universitet
E-post: dbrunocollados@um.es
Christer Nilsson, professor, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 090-786 60 03
E-post: christer.nilsson@umu.se
– Många intressanta dynamiska fenomen inom materialvetenskap sker inom det så kallade terahertzspektrala området, men det har hittills varit svårt att generera så korta pulser, säger Pablo Maldonado, en av forskarna bakom studien.
THz-området har blivit allt viktigare inom forskning och teknologi eftersom många dynamiska processer som t ex molekylvibrationer eller magnetiska spinn-vågor vanligen vibrerar med THz-frekvenser. Det är grunden för många viktiga tillämpningar av THz-strålning i medicinisk diagnostik, säkerhetsscanning på flygplatser, molekylsensorer, eller även i trådlös kommunikation. Det har dock varit svårt att realisera THz-källor som täcker hela frekvensdomänen och levererar ultrakorta pulser med tillräckligt intensitet.
I ett samarbete med forskare från Tyskland, Frankrike och USA har nu forskare från Uppsala universitet, Pablo Maldonado och Peter Oppeneer, utvecklat en ny THz-laseremitter som har bättre egenskaper än alla hittills kända sådana. Den bygger på principer som härstammar från ultrasnabb spinntransport, utvecklat av Uppsalafysiker.
Ultrasnabba supra-diffusions-spinnströmmar genereras genom laser-excitation i ett nanometertunt metallskikt och rör sig inom mindre än en pikosekund (10 upphöjt till -12 sekunder) genom skikten. Där inducerar de extremt kortlevande laddningsströmmar som emitterar intensiv THz-strålning med pulsbredden kortare än 0.5 pikosekund. För att hitta den bästa THz-emittern undersökte forskarna fler än 70 olika metalliska tunnskiktssystem. Den består av tre olika metallskikt som är sammanlagt mindre än sex nanometer tjockt.
– Det var glädjande att vår teori om ultrasnabba spinnströmmar kunde användas på det sättet och att vi inte bara kan förklara hur spinnströmmarna genereras, utan också hur man kan tillämpa dem för att skapa briljanta THz-laserpulser, berättar Pablo Maldonado.
Artikel i Nature Photonics: Efficient metallic spintronic emitters of ultrabroadband terahertz radiation
T. Seifert1, S. Jaiswal2,3, U. Martens4, J. Hannegan5, L. Braun1, P. Maldonado6, F. Freimuth7, A. Kronenberg2, J. Henrizi2, I. Radu8, E. Beaurepaire9, Y. Mokrousov7, P.M. Oppeneer6, M. Jourdan2, G. Jakob2, D. Turchinovich10, L.M. Hayden5, M. Wolf1, M. Münzenberg4, M. Kläui2, T. Kampfrath1
För mer information kontakta: Pablo Maldonado, forskare vid institutionen för fysik och astronomi, på 018-471 3166, 073 7293879 eller Pablo.Maldonado@physics.uu.se
Örebroforskarna har tillsammans med tyska och italienska kollegor avslöjat hur en tidigare okänd mekanism ligger bakom en snabb uppbyggnad av plack i hjärnans blodkärl. Sedan har de i försök på möss testat om en hjärtmedicin kan minska plackbildningen.
– Man kan inte dra för stora slutsatser från experimentella studier, men vi har definitiv identifierat en intressant angreppspunkt som det är värt att gå vidare med, säger Örebroprofessorn Magnus Grenegård, som arbetat tillsammans med Knut Fälker och Liza Ljungberg under ledning av den tyska professorn Margitta Elvers.
Startar kedjereaktion
Studien visar hur proteinet beta-amyloid fastnar på ytan till blodplättar, så kallade trombocyter, och startar en snabb kedjereaktion. Resultatet blir att plack byggs upp oerhört snabbt.
– Placken är en orsak till att nervceller dör i en alltför snabb takt och orsakar de symptom som kännetecknar Alzheimers sjukdom som till exempel problem med minnet, säger Magnus Grenegård.
– Vår studie är ett exempel på gedigen biomedicinsk grundforskning på cell- och molekylär nivå som visar oss ett samband som inte tidigare var känt. Det visar att celler i blod alltså kan spela en viktig roll för utvecklingen av plack som återfinns vid Alzheimers sjukdom.
Placken minskar
Därför testade forskarna en vanlig hjärtmedicin som idag används för att förhindra blodproppar och minska risken för hjärtinfarkt. Försöken på möss visar att proteinklumparna, placken, minskar när djuren behandlas med hjärtmedicin. Medicinen dämpar alltså processen. Det gäller placken i blodkärlen men möjligen också i själva hjärnvävnaden.
– I djupt liggande strukturer i hjärnan, som reglerar vissa minnesfunktioner, fanns en tydlig trend till minskad plackförekomst.
– Vi vet inte om detta går att överföra till människor. Om vi reagerar likadant. Det måste nya studier följa upp och ta reda på. Tyvärr tar ju det tid – det kommer ta många årinnan vi vet. Men vi har åtminstone identifierat en ny, intressant angreppspunkt för plackbildning.
Alzheimers sjukdom kännetecknas av att hjärnvävnaden förstörs. Tidiga symptom är minnesstörningar och svårigheter att utföra dagliga sysslor men till slut påverkas hela hjärnan.
– Fler än 100 000 svenskar har diagnosen Alzheimers sjukdom och den innebär ett stort lidande för den sjuke men även för de anhöriga. Självklart vore en ny medicin efterlängtad, säger Magnus Grenegård.
För mer information:
Magnus Grenegård, 0707-71 83 98
Maud Stenberg, som är överläkare och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, har forskat om kliniskt förlopp och prognostiska faktorer vid svår traumatisk hjärnskada hos personer i arbetsför ålder. Varje år drabbas ungefär 5-12 personer/100 000 i Sverige av vad som bedöms vara en svår traumatisk hjärnskada.
– Mina studier visar att vårdkedjan för patienter som drabbats av svåra hjärnskador kan förbättras,säger Maud Stenberg.
– Resultaten kan bidra till ökad kunskap i det kliniska arbetet och förhoppningsvis också leda till en likvärdig vård i både glesbygd och tätbefolkade områden. Min förhoppning är att resultaten även kan ge stöd för förbättrad information till patienter, närstående, ansvariga vårdgivare och ett bättre nyttjande av vårdresurser.
Gick sämre för dem som fick vänta länge på rehabilitering
Resultaten baseras på data från multicenterstudien PROBRAIN och uppföljningar av dessa personer genomfördes vid tre tidpunkter: tre veckor, tre månader och ett år. Totalt är det 114 patienter över en tvåårsperiod som ingår i Maud Stenbergs avhandling. 37 av dessa är från norra Sverige.
– Andelen patienter som klarade sig själva i hemmet vid ett år, var för hela gruppen 55 procent och för norra Sverige 64 procent, säger Maud Stenberg.
Några tidigare studier har visat att väntetid till rehabilitering innebar att det gick sämre för patienterna vid ett år och att det gick bättre för patienter som fick tidig specialiserad rehabilitering och en sammanhängande vårdkedja.
Att få vänta på rehabilitering efter neurointensivvård var i stort sett lika vanligt som att patienterna flyttades över direkt, men det fanns ingen tydlig koppling mellan antalet förflyttningar mellan vårdavdelningar och sjukhus och hur det gick för patienterna vid ett år. Längre tid inom intensivvård innebar en lägre grad av återhämtning vid ett år. Den kognitiva förmågan förbättrades över tid men var relativt stabil mellan tre månader och ett år.
Hög medvetandegrad ett bra tecken
– Trots att en strukturerad vårdkedja inte kunnat identifieras efter neurointensivvård verkar rutinerna för akuta transporter av svårt traumatiskt hjärnskadade patienter till det enda neurotraumacentret i norra Sverige fungera mycket bra, menar Maud Stenberg.
Svår traumatisk hjärnskada innebär resttillstånd av varierande svårighetsgrad. För en del patienter går det väldigt bra, medan andra kan få en svår medvetandestörning. Det är då viktigt att skilja på de olika nivåerna av svår medvetandestörning inför den fortsatta planeringen av rehabilitering. I en av studierna bedömdes, vid tre veckor, 36 patienter vara svårt medvetandesänkta och 11 patienter var sövda. Av dessa var det 31 patienter som förbättrades och var inte längre medvetandesänkta vid ett år. Bäst gick det för gruppen som bedömdes ha en högre grad av medvetande trots svår medvetandestörning och de som varit sövda vid tre veckor.
Maud Stenberg kommer från Umeå. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering arbetar Maud som medicinsk ansvarig läkare vid Neurorehab/Sektionen för förvärvade hjärnskador och ryggmärgsskador på Norrlands universitetssjukhus.
Maud Stenberg avhandling: Svår traumatisk hjärnskada – kliniskt förlopp och prognostiska faktorer. Engelsk titel: Severe traumatic brain injury – clinical course and prognostic factors. Fredagen den 27 maj försvarar Maud Stenberg, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandlingen. Fakultetsopponent: Professor Jan Lexell, Institutionen för hälsovetenskaper, Rehabiliteringsmedicin, Lunds universitet. Huvudhandledare: Professor Britt-Marie Stålnacke. Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal E04, trapphus R, en trappa ner, Norrlands universitetssjukhus.
En omfattande mängd personuppgifter om EU-medborgare samlas in av stora transnationella it-företag som Facebook och Google. Denna data kan sedan föras över till de amerikanska underrättelsetjänsterna och analyseras inom ramen för USA:s nationella övervakningsprogram.
Att upprätthålla det starka skydd av personuppgifter som EU-medborgare tillförsäkras genom Europakonventionen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna är en juridisk utmaning i dagens moderna samhälle, som karaktäriseras av ett konstant nationsöverskridande informationsflöde.
I sin avhandling undersöker Liane Colonna tekniken bakom så kallad Data Mining och utreder några av de utmaningar tekniken innebär för EU:s rättssystem. En sådan utmaning är att EU:s dataskyddslag kräver att den som tillhandahåller en informationstjänst kan ange ett specifikt, explicit och legitimt syfte med att behandla en individs personuppgifter.
Nyttan med datamining oförutsägbar
– Med datamining går det inte att i förväg ange ett specifikt syfte med databehandlingen. Själva poängen med Data Mining är att öppna möjligheten för det oförutsägbara, att kunna ställa frågor vi aldrig tidigare tänkt på att fråga, förklarar Colonna.
Ett annat problem är dataminimeringsprincipen, det vill säga att den som tillhandahåller en informationstjänst inte får samla in mer information än vad som är absolut nödvändigt. Principen är svår att förena med Data Mining eftersom en förutsättning för Data Mining är att samla in stora mängder data. Dessutom finns det ett intresse av att lagra uppgifterna under en lång tid eftersom nyttan med Data Mining är oförutsägbar och kan växa med tiden.
I en annan del av avhandlingen jämför Colonna det juridiska ramverk som reglerar övervakning i Sverige och USA. Hon drar slutsatsen att EU-medborgare har bristande rättigheter gällande den information som samlas in om dem, särskilt i jämförelse med amerikaner.
Otillräckligt skydd ur europeiskt perspektiv
Även om EU-medborgare kunde förlita sig på samma integritetsskydd som tillförsäkras amerikanska medborgare enligt amerikansk rätt och hade samma möjligheter att hävda dessa rättigheter, skulle många av dessa bestämmelser ändå vara helt otillräckliga ur ett europeiskt perspektiv.
– Det handlar inte om att kasta sten i glashus. Européer har all anledning i världen att uppröras över hur amerikanska myndigheter övervakar dem. Europakonventionen utgör ett mycket starkt skydd för personuppgifter, även när den nationella säkerheten står på spel, säger Liane Colonna, juridiska institutionen vid Stockholms universitet.
Hon har ett antal förslag för hur den personliga integriteten kan stärkas inom EU samt även i förhållande till andra jurisdiktioner. Reglerna för dataöverföring och inom ramen för aktuellt rättssystem måste förtydligas. Vidare pekar hon på att det är svårt för en enskild jurisdiktion att genomdriva dataskyddslagar i en värld där globalisering och teknisk utveckling pågår i en rasande takt.
– Den mest effektiva lösningen vore kanske att anta en internationell konvention om övervakning, säger Liane Colonna.
Kontakt: Liane Colonna, Juridiska institutionen, Stockholms universitet, liane.colonna@juridicum.su.se, tel 070-980 33 15 (engelska.) Presskontakt: Staffan Westerlund, Juridiska institutionen, Stockholms universitet, staffan.westerlund@juridicum.su.se, 073-784 50 31
Forskare på Chalmers låter sig inspireras av evolutionens biologiska motsvarigheter i utvecklingen av en förarlös lastbil. Den första publika demonstrationen sker på en holländsk motorväg den 28 maj. Då deltar lastbilen i en tävling för autonoma fordon, inom ramen för EU-projektet The Grand Cooperative Driving Challenge.
Lastbilen är en Volvo FH16 och finns i det nystartade Chalmers-laboratoriet Resource for Vehicle Research (Chalmers Revere). Just nu förbereder forskarna lastbilen för sin första demonstration som kommer ske i Nederländerna på motorvägen A270 mellan Helmond och Eindhoven. Demonstrationen sker inom ramen för EU-projektet The Grand Cooperative Driving Challenge, en samarbetstävling där 10-15 olika universitet tävlar mot varandra med autonoma fordon.
Plötsligt händer det oväntade
Chalmersforskaren Ola Benderius som leder teamet beskriver att det traditionella och helt dominerande sättet att utveckla fordon är att hela tiden utgå från tidigare fordonsmodeller och att stegvis lägga till nya funktioner. För utvecklingen av framtidens autonoma fordon är det inte säkert att den metoden fungerar, menar han.
– Traditionellt har man försökt att separera och särskilja alla tänkbara problem och hantera dem med dedikerade funktioner, vilket medför att systemet måste täcka in ett stort antal scenarier. Man kan täcka in ett stort antal olika fall men förr eller senare så händer det oväntade och då kan olyckan vara ett faktum, säger Ola Benderius.
Hans forskarlag har istället valt att se det självkörande fordonet som en helt nytt typ av fordon. Ett fordon som mer liknar ett djur, en biologisk organism, än ett tekniskt system.
– Biologiska system är de bästa autonoma systemen vi känner till. Ett biologiskt system tar in information från omvärlden via sina sinnen och agerar direkt och säkert, så som en springande antilop i sin hjord, eller en hök som slår sitt byte på marken. Redan innan människan fanns hade naturen en lösning, så låt oss lära av den, säger Ola Benderius.
Små allmänna beteendeblock
Därigenom arbetar forskarlaget för en revolution inom transportområdet liknande den när hästen ersattes av bilen i början av 1900-talet, menar Ola Benderius. All information som lastbilen hämtar in från sensorer och kameror görs om till ett format som liknar hur människor och djur tolkar världen via sina sinnen, vilket gör att lastbilen kan anpassa sig till oväntade situationer i sin grunddesign.
Istället för ett enda stort program med dedikerade funktioner för alla tänkbara situationer så arbetar teamet med små och allmänna beteendeblock som ska få lastbilen att agera på olika stimuli, precis som ett djur. Lastbilen är programmerad att hela tiden hålla alla stimuli inom rimliga nivåer och den kommer till och med att kontinuerligt lära sig att göra detta så effektivt som möjligt. På det sättet är ramverket väldigt flexibelt och bra på att hantera plötsliga och sedan tidigare okända faror, menar Ola Benderius.
– Vi försöker designa ett system som anpassar sig oavsett vad som händer utan att peka på särskilda situationer, och det är något som till och med de enklaste djuren oftast kan göra bättre än de befintliga fordonslösningarna.
Öppen källkod
Mjukvaran OpenDLV, från driverless vehicle, utvecklas som öppen källkod och finns fritt tillgänglig på internet. Genom detta hoppas Ola Benderius och hans projektgrupp att andra forskare runt om i världen kan ansluta sig till projektet genom att köra och utveckla mjukvaran i sina egna fordon. OpenDLV är tänkt som en akademisk plattform för forskare inom en mängd olika vetenskapliga discipliner som till exempel fordonsteknik, adaptiva system, datateknik, perception, neurologi, och biologi, där de kan utbyta kunskaper om hur autonoma fordon bör realiseras för att på ett säkert sätt kunna introduceras storskaligt i samhället.
Forskningen bedrivs i det nya fordonslabbet Revere (Resource for Vehicle Research). Fordonslabbet drivs av Chalmers och trafikforskningscentrumet Safer i samarbete med AB Volvo och Volvo Cars, och med finansiellt stöd från Västra Götalandsregionen.
Kontakt: Ola Benderius, Fordonsteknik och autonoma system, Chalmers, 031-772 20 86, ola.benderius@chalmers.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
