En hälsocoach anställdes under två år på 20 procent i en västsvensk grundskola i en mellanstor kommun. Uppgiften var bland annat att planera och driva lekfulla fysiska aktiviteter liksom annat hälsofrämjande arbete. Alla elever skulle känna sig dugliga i de aktiviteter som bedrevs.

Resultatet visade att alla elever som ingått i undersökningen, det vill säga även de elever som normalt sett inte uppskattade ämnet idrott och hälsa, gillade den nya funktionsrollen och de aktiviteter som hälsocoachen bedrev. Förutom eleverna, värdesatte även vårdnadshavare och lärare hälsocoachens arbete på skolan. De såg ett tydligt behov av någon som kunde arbeta med hälsa på alla plan, för hela skolans verksamhet.

Däremot lyckades inte projektet ändra på det faktum som annan forskning visat: att fysisk aktivitet sjunker signifikant med stigande ålder. Eleverna på den skola som hade tillgång till hälsocoach låg dock vid projektets slut högre än eleverna på jämförelseskolorna vad gäller fysisk aktivitet, mätt i antal uppmätta steg. Fler elever på den skolan låg kvar på rekommenderad stegnivå i årskurs 6 (cirka 15000 steg per dag för pojkar, cirka 12000 steg per dag för flickor), jämfört med kontrollskolorna, 70 procent jämfört med 58 respektive 56 procent.

Enligt de berörda eleverna hade även rasterna blivit roligare, ingen hade blivit utanför samt att de hade fått mer energi till övriga lektioner.

De allra flesta barn tillbringar en stor del av sin vakna tid i skolan, vilket gör den till en utmärkt arena för att främja goda levnadsvanor.

– Det krävs dock att det finns någon som tar ansvar för det hälsofrämjade arbetet och som har tillräckligt med tid för att arbeta med dessa frågor i skolans vardag. Hälsocoachen behöver betydligt mer tid än en 20 procents tjänst, helst en heltid, och ett gott stöd framförallt ifrån skolledning och elevernas klasslärare, säger Pernilla Hedström, som skrivit avhandlingen.

För mer information:
Pernilla Hedström, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet,
epost: pernilla.hedstrom@kau.se, telefon: 0707-342144

Avhandlingen: Hälsocoach i skolan – En utvärderande fallstudie av en hälsofrämjande intervention

 

Varseblivning av ljus är av avgörande betydelse för de artrikaste djurgrupperna på vår planet, inklusive ryggradsdjuren. Evolutionen selekterade fram ett kameraliknande öga i de första ryggradsdjuren där detektion av ljus sker i tappar och stavar i ögats näthinna. Signalen skickas vidare från själva ljusreceptorerna via flera andra proteiner och når så småningom synnerven som förmedlar informationen till hjärnan för vidare bearbetning och integrering med de övriga sinnena. Syninformationen bidrar till att organismen reagerar på olika ljusstimuli på lämpligt sätt, exempelvis genom beteendeförändringar.

För tjugo år sedan visade studier av ljusreceptorer, mottagare, att färgseende, som förmedlas av tapparna, uppstod före de första ryggradsdjuren och före uppkomsten av deras seende i gråskala i mycket svagt ljus. Detta bekräftades nyligen av forskningsteamet, lett av Xesús Abalo och Dan Larhammar, institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och SciLifeLab, i en detaljerad studie av ljusreceptorernas evolution i olika typer av ryggradsdjur (Lagman and Ocampo Daza et al., 2013).

Optimal känslighet i både starkt och svagt ljus
I den nya studien har forskningsgruppen gått vidare och undersökt evolutionen av de enzymer som åstadkommer tapparnas och stavarnas respons på ljus, nämligen enzymet PDE6 (phosphodiesteras 6). Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Evolutionary Biology, visar att även PDE6 fick extra genkopior i samband med ryggradsdjurens uppkomst. Därtill uppstod ytterligare gener i de första strålfeniga fiskarna efter att de separerat från den utvecklingslinje som ledde till de fyrfota djuren inklusive människan.

Noggranna undersökningar av de olika PDE6-generna i zebrafisk, ett av de mest använda försöksdjuren, visar att de extra genkopior som uppstod i fiskarna skiljer sig dramatiskt från varandra i hur de används under dygnets timmar. Sannolikt möjliggör detta att PDE6-enzymet kan anpassa känsligheten hos tapparna och stavarna så att den är optimal i både starkt dagsljus och under nattens svaga ljus.

Sammantaget understryker de nya resultaten betydelsen av de extra genkopior som uppstod i ryggradsdjurens tidiga evolution då hela genomet, arvsmassan, fördubblades två gånger.

Artikeln: Evolution and expression of the phosphodiesterase 6 genes unveils vertebrate novelty to control photosensitivity

Ytterligare information: Dr. Xesús M. Abalo, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet och SciLifeLab.
E-mail: xesus.abalo@neuro.uu.se, mobil: 0736-15 46 01

Inandningsbara partiklar (PM10) är inte bra för vår hälsa. Sedan 2011 pågår därför ett intensifierat arbete för att sänka partikelhalterna i Stockholm, där problemen är omfattande. Partikelproblemen beror till stor del på slitage av vägbeläggning och uppvirvling av vägdamm, därför har insatserna dels fokuserats på att minska slitaget genom att minska dubbdäcks­användningen och sänka hastigheten, dels på att förhindra att vägdammet virvlar upp.

– Under säsongen 2014-2015 uppmättes de lägsta PM10-halterna sedan mätningarna startade i Stockholm och miljökvalitetsnormen klarades med bred marginal, vilket delvis är en effekt av åtgärderna, säger Mats Gustafsson, forskare på VTI.

Under perioden har försök gjorts på 35 gator. Gatorna städas med en maskin som endast använder kraftigt vakuum och de dammbinds under hela vinter- och vårsäsongen. På Sveavägen, som har två mätstationer, har olika varianter av dammbindning testats och utvärderats. Insatserna har visat sig ge goda resultat, främst på dammbindningen.

Mild vinter gav mindre damm
Vintern var ovanligt mild och snöfattig vilket bidrog till att de vanligtvis stora dammängder som ansamlas på vägytan i snö och fukt under vintern kunnat lämna systemet genom städning och avrinning, utan att resultera i höga partikelhalter. Under de torra perioderna har dessutom frekvent dammbindning dämpat halterna.

– Den vanligtvis kraftiga toppen av höga partikelhalter på våren uteblev i stort sett helt under förra säsongen, säger Mats Gustafsson.

Enligt beräkningar där man jämför dubbdäckssäsongen 2015 med samma period 2013 så bidrog minskad dubbdäcksanvändning och väderförhållanden med cirka 15 procent vardera till lägre partikelhalter i luften. Den minskade trafikmängden och den utökade dammbindningen bidrog med 5 procent respektive 4 procent.

Alla gator, utom Hornsgatan, uppvisar en successiv sänkning av vägdammsmängderna under de tre säsonger som mätningar utförts.

– Under kommande vintersäsong hoppas vi kunna fortsätta implementera erfarenheterna om effekter av driftmetoder och driftstrategier som påverkar dammängderna och PM10-halterna. Förutom den uppföljning som föreliggande projekt summerar pågår även ett VINNOVA-finansierat forskningsprojekt för optimerad vinter- och vårdrift i Stockholm, som leds av VTI och som kommer att ge ytterligare kunskap kring hur olika driftmetoder kan samordnas och effektiviseras för bättre miljö, framkomlighet och säkerhet.

VTI rapport 897: Driftåtgärder mot PM10 i Stockholm – utvärdering av vintersäsongen 2014-2015

Kontakt: Mats Gustafsson, 013-204326

 

– Det mest intressanta med min studie är att operationstekniken no touch vid kranskärlsoperationer gör att blodkärlen håller sig öppna och fungerande efter sexton år i 83 procent av fallen. Även hjärtats pumpförmåga i denna patientgrupp visade sig vara bevarad efter så lång tid, säger Ninos Samano.

No touch-tekniken innebär att en ven från benet tas ut med sin omgivande vävnad vilket medför att skadorna blir betydligt mindre under förberedelserna. Studien visar att det ger ett avsevärt bättre slutresultat för patienten då venen sätts in i hjärtat.

Hjärtinfarkt och kärlkramp vanligaste dödsorsaken
Ischemiska hjärtsjukdomar är ett samlingsnamn på flera hjärtsjukdomar som har samma orsak som hjärtinfarkt och kärlkramp. Dessa är de vanligaste dödsorsakerna i världen. Att operera kranskärlen anses vara den mest effektiva behandlingen för många av de här patienterna. Detta har lett till att kranskärlskirurgi är bland de vanligaste operationerna.

– Vid en kranskärlsoperation använder man ett blodkärl som kopplats förbi det förträngda kranskärlet på hjärtat för att förbättra blodtillförseln och syresättningen av hjärtmuskulaturen. I de flesta fall används ett blodkärl, en så kallad graft, från benet tillsammans med en pulsåder från insidan av bröstkorgen till en sådan förbikoppling. Det venmaterial som tas från benet med den konventionella tekniken och opereras in på hjärtat har med åren en benägenhet att täppas igen och kan ge stora besvär för patienten, säger Ninos Samano, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet och specialistläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.

Metod som sprider sig över världen
– Det var min handledare Domingos Souza, docent och överläkare på Kärl-Thoraxkliniken, som under 1990-talet utvecklade den nya no touch-tekniken på Universitetssjukhuset Örebro. Idag har cirka 3 000 patienter genomgått kranskärlsoperationer med denna teknik vid Region Örebro län.

Universitetssjukhuset Örebro i Region Örebro län utför årligen cirka 250 stycken kranskärlsoperationer. Det innebär drygt hälften av alla slags hjärtoperation på Kärl-Thoraxkliniken.

Tekniken har väckt internationellt intresse och används på många thoraxkliniker i världen. Nyligen har det avslutats en internationell multicenter studie om no touch-tekniken där Örebro och Sahlgrenska Universitetssjukhusen var med. Studien utgick från McMaster University i Toronto, Canada och resultaten kommer att publiceras under året.

Det finns också stort nationellt intresse. En nationell multicenter-studie håller på utformas och kommer att startas under nästa år. En unik studie då alla Sveriges åtta thoraxkirurgiska kliniker är inkluderade för första gången.

– Jag har nyligen fått ett abstract av mitt fjärde arbete i min avhandling accepterat för presentation vid det årliga europeiska thoraxkirurgiska mötet (EACTS) i Barcelona under hösten. Det var flera hundra som ansökte om att få vara med. Då kommer jag att göra en presentation om min forskning och särskilt om den hälsorelaterade livskvaliteten av kranskärlsopererade patienter. Det är det största mötet i Europa inom thorax-kirurgin.

Patienternas välbefinnande ökar
Ninos Samanos studie visar att no touch-operationer kan innebära färre fall av återinsjuknande, minskning av antal omoperationer och möjligen även längre överlevnad för denna patientgrupp.

– En glädjande slutsats i min avhandling är att de kranskärlsopererade patienternas välbefinnande är betydligt bättre efter operation. Vi följer upp dem noggrant och de mår bättre än samma sjukdomsgrupp i den allmänna svenska befolkningen.

Avhandlingen: ”No-touch saphenous veins in coronary artery bypass grafting. Long-term angiographic, surgical and clinical aspects”

För mer information:
Ninos Samano
Specialistläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro
Tel: 073 – 954 40 81
Mail: ninos.samano@regionorebrolan.se

Sedan 2011 har fredsforskare sett en oroande trend med en dramatisk ökning i antalet döda i organiserat våld. 2014 noterades den högsta siffran sedan folkmordet i Rwanda 1994, med fler än 130,000 människor döda i någon av de tre kategorierna organiserat våld som UCDP kartlägger; väpnad konflikt där staten är inblandad, konflikter mellan icke-statliga grupper samt organiserat våld mot civila. 2015 verkar denna trend dock ha brutits och antalet döda minskade återigen, till strax under 118,000. De senaste åren har trenden i stort sett uteslutande drivits av inbördeskriget i Syrien.

– Det är självklart positivt att vi inte ser en fortsatt ökning. Men 2015 är fortfarande ett av de tre mest våldsamma åren under perioden sedan 1989, säger Therése Pettersson, projektledare i UCDP.

Även om antal döda sjunkit så har antalet aktiva konflikter, både där staten är inblandad och konflikter mellan icke-statliga grupper, fortsatt att öka. Antalet konflikter mellan icke-statliga grupper ökade från 61 under 2014 till 70 konflikter 2015, det högsta antalet sedan kalla krigets slut, och konflikterna där staten är inblandad ökade från 41 under 2014, till 50 aktiva konflikter 2015.

– Ökningen vi ser är till stor del en konsekvens av Islamska Statens (IS) spridning till allt fler länder i världen, förklarar Lotta Themnér, projektledare i UCDP.

IS konfliktområden har ökat
2014 var gruppen aktiv i konflikter mot tre olika stater, en siffra som hade ökat till hela 12 under 2015. Detta beror både på att nya IS-grenar bildades i olika delar av världen, exempelvis i Afghanistan och Ryssland, men också på att hela grupper svor trohet till IS och underordnade sig dess ledning, som i Nigeria och Egypten. IS var också inblandade i ett stort antal konflikter mot andra rebellgrupper under året, framförallt i Syrien.

– IS utgör ett allvarligt hot mot människor i många delar av världen. I jämförelse med andra rebellgrupper genom tiderna står IS dock inte ut som någon speciellt framgångsrik grupp, åtminstone inte ännu. Det finns många exempel på väpnade grupper som vunnit krig eller uppnått viktiga framgångar i fredsavtal, vilket IS ännu inte gjort. Dessutom måste vi vara medvetna om att ett överdrivet fokus på IS och dess allierade stjäl uppmärksamhet från andra allvarliga situationer som skulle behöva mer internationellt engagemang, säger Erik Melander, ledare för forskningsprogrammet.

Kontakinformation: Professor Erik Melander, e-mail: erik.melander@pcr.uu.se
Projektledare Lotta Themnér, e-mail: lotta.themner@pcr.uu.se
Projektledare Therése Pettersson, e-mail: therese.pettersson@pcr.uu.se

Sverige ligger i den grupp av länder som har lägst antal mord per invånare. Liksom i övriga delar av världen begås de allra flesta fallen av dödligt våld av män: I nio fall av tio är förövaren en man.

Det är också män som huvudsakligen varit i fokus för studier inom detta område. Vi vet mindre om vad som kännetecknar kvinnor som begår dödligt våld, eftersom de i betydligt mindre utsträckning varit föremål för studier.

En svensk forskargrupp har nu undersökt om frekvensen av manliga och kvinnliga förövare gällande dödligt våld har ändrats under åren 1990-2010. Studien undersöker även likheter och skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare.

Gruppen med forskare från Sahlgrenska akademin, Karolinska institutet, Stockholms universitet, Rättsmedicinalverket och Brottsförebyggande rådet har studerat data som omfattar samtliga fall av dödligt våld i Sverige under åren 1990 till och med 2010.

Det dödliga våldet minskar
1570 fall av dödligt våld begicks under den observerade tidsperioden, och av dem begicks 1420 av en man (90,4 procent) och 150 av en kvinna (9,6 procent). Fördelningen mellan förövarnas kön ligger stabilt runt proportionen 90/10 procent män/kvinnor över hela undersökningsperioden.

En tydlig trend är att frekvensen, det vill säga antalet fall av dödligt våld per invånare, minskar.

– Resultaten visar att det dödliga våldet minskat, såväl när det gäller manliga som kvinnliga förövare. Studien visar också att andelen kvinnliga förövare i relation till de manliga i stort har varit konstant under den studerade tidsperioden, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Kvinnornas offer ofta substanspåverkade
Forskarna kunde se flera skillnader mellan män och kvinnor som begått dödligt våld.

– Det förelåg mer uttalade skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare med vuxna offer, jämfört med när offret var ett barn (under 15 år). Kvinnliga förövares vuxna offer var oftare av manligt kön och en intim partner. Deras offer var också ofta substanspåverkade vid tidpunkten för brottet och de dog oftast till följd av knivvåld, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.

En annan skillnad var att tidigare våld mellan offer och förövare var vanligare i fall med kvinnliga förövare än med manliga förövare, samt att kvinnornas brott oftare begicks i hemmiljö. Hemmet var den vanligaste mordplatsen för samtliga, men ännu vanligare för de kvinnliga förövarna där mordet skedde i hemmet i nästan 9 av 10 fall.

Skillnaderna var färre när offret var ett barn.

Kvinnliga förövare använde dock oftare asfyxi, det vill säga kvävning, jämfört med de manliga förövarna som begick dödligt våld mot ett barn. De kvinnliga förövarna hade också färre förekomster av domar för tidigare kriminalitet enligt BRÅ:s lagföringsregister.

– Ett resultat där Sverige skiljer sig från vad man sett i studier från andra länder är att kvinnliga och manliga förövare är lika benägna att begå självmord i samband med fall där offret är ett barn. Enligt dessa studier har det varit vanligare med suicid efter barnamord bland kvinnliga förövare jämfört med manliga, säger Thomas Nilsson.

Variabler som skiljer sig åt mellan könen oberoende av om offren var vuxna eller barn var sådana som relaterade till klassificeringen av brottet, respektive om förövaren hade en allvarlig psykisk störning.

Kvinnorna bedömdes oftare än männen ha utfört brottet under påverkan av allvarlig psykisk störning. Brott som begåtts av kvinnor klassificerades oftare som dråp eller barnamord (beroende på att endast kvinnor kan dömas för barnamord), medan brott som begåtts av män oftare klassificerades som mord eller vållande till annans död genom misshandel.

Barnamördare sällan drogpåverkade
En majoritet av förövarna, oavsett kön, begick det dödliga våldet med ett vuxet offer under påverkan av någon substans (alkohol eller drog), medan detta bara gällde för en minoritet av förövarna med barnoffer.

Sammanfattningsvis visar studien att frekvensen av dödligt våld har minskat i Sverige under tiden 1990-2010. Manliga och kvinnliga förövare med barnoffer är mer lika än de med vuxna offer. En annan viktig slutsats är att kvinnliga förövare utgör mindre än en tiondel av samtliga förövare när offret är vuxen, men står för mer än en tredjedel av de fall av dödligt våld där offret är barn.

Resultaten visar att det finns grundläggande skillnader mellan kvinnliga och manliga förövare av dödligt våld, vilket bör beaktas vid utvecklingen av könsspecifika riskbedömningsverktyg och riskhanteringsstrategier. Framtida studier bör bland annat fokusera på den skilda roll som substanspåverkan tycks utgöra när det gäller dödligt våld mot vuxna respektive mot barn. Det finns även ett behov av fortsatta studier av tidstrender gällande kvinnliga förövare och dödligt våld, anser forskargruppen.

– Slutligen bör de sociala och kriminologiska skillnaderna som vi fann mellan kvinnliga och manliga förövare vid dödligt våld beaktas när det gäller genomförandet av förebyggande åtgärder, vars effektivitet i sin tur bör utvärderas i framtida forskning. Sådana åtgärder bör särskilt fokusera på faktorer som rör relationen mellan offer och förövare samt brottsplatsen, eftersom de främsta skillnaderna mellan kvinnliga och manliga förövare framträder inom dessa områden, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Studien A Time Trend Study of Swedish Male and Female Homicide Offenders from 1990 to 2010 publiceras i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Forensic Mental Health.

Länk till artikel

 

Kontaktinformation: Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, thomas.nilsson@neuro.gu.se

 

– Konflikten i Ukraina är också ett informationskrig. Vad som händer beskrivs på olika sätt i de fyra länderna och mediebilderna är en viktig del av konflikten, säger Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola i Stockholm.

Tre Södertörnsforskare har nyligen avslutat ett forskningsprojekt tillsammans med andra forskare på, Polen, Ukraina och Ryssland. I ett unikt samarbete har de undersökt de stora mediernas gestaltning av konflikten sommaren 2014. Från Södertörns högskola har Gunnar Nygren, Jöran Hök och Andreas Widholm deltagit i projektet. Det har finansierats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), och med stöd av Centre for Baltic and East European Studies, CBEES, vid Södertörns högskola.

Resultaten presenteras i en ny bok med titeln ”Ukraina och informationskriget – journalistik mellan ideal och självcensur”. Tre områden står i centrum för studien:

I resultaten framträder en bild av en journalistik som är starkt förankrad i de historiska och kulturella mönster som dominerar i de olika länderna. Det finns en grad av politisk/militär kontroll över medierna i de två direkt inblandade länderna, Ukraina och Ryssland, men i huvudsak handlar det om självcensur och att journalistiska ideal får ge vika för patriotism.

Präglade av kända mönster
Även i Polen och Sverige är mediebilderna präglade av kända mönster – i Polen av de starka nationella och antiryska stämningarna och i Sverige av att utrikesjournalistiken är starkt inlemmad i det västliga nyhetssystemet.

– Det här innebär också att publiken i de fyra länderna får små möjligheter att förstå den andre, att förstå konflikten ut olika perspektiv, säger Gunnar Nygren på Södertörns högskola. Samtidigt används beskyllningar om desinformation från både Ryssland och Ukraina för att misstänkliggöra motsidan.

Forskarna drar slutsatsen att vad som är sant reduceras till olika perspektiv, och journalistiken i alla fyra länder har svårt att hantera denna relativism. I nyhetsflödet finns också många exempel på falska eller vilseledande nyheter som främst gynnar den ryska sidan i konflikten, exempel på hur medieinnehållet blir ett vapen i informationskriget.

I projektet har innehållet i tre ledande medier i varje land analyserats med samma analysverktyg, sammanlagt 1 875 artiklar och tv-inslag. Dessutom har journalister på dessa medier intervjuats om sina erfarenheter och reflektioner. Även den ryska globala tv-kanalen Russia Today (RT) har undersökts, med fokus på vilka strategier som kanalen använder för att beskriva konflikten för en västlig publik.

Kontaktinformation:Gunnar Nygren, professor i journalistik och projektledare, Södertörns högskola, Jöran Hök, journalistikforskare (Journalistik i krig och konflikt), Södertörns högskola , Andreas Widholm, journalistikforskare (Russia Today) Södertörns högskola

– Vi påverkas av design och design påverkas av samhället, säger Maja Gunn. Vi påverkas av det vi ser, det vi gör och det vi upplever. Därför tror jag att förändring kan ske genom design.

Maja Gunn förklarar att hennes forskning är konstnärlig och praktikbaserad.

– Jag utgår från idén att kläddesign har sociala och politiska funktioner och kan skapa social och ideologisk förändring. Utifrån den idén introducerar jag ett sätt att undersöka kläders ideologiska funktioner, och att medvetandegöra kring frågor och problem som finns kopplade till design.

Forskningen har resulterat i ett program för experimentellt mode, som hon exemplifierar genom en serie av konstnärliga projekt. I Maja Gunns doktorsavhandling visas dessa projekt, samt förklaringar, teorier och analyser kring dem.

Projekten är tänkta att betraktas som vägar att föra in feministisk och queer teori i kreativa designprocesser.

– Designobjekten kan då fungera som diskussionsmaterial snarare än statiska objekt. Det finns mängder av frågor som kan ställas i relation till projekten och mycket att diskutera kring dem.

Att ikläda sig exets kläder
Ett av projekten, On and Off, framförs som en traditionell performance, där Maja Gunn står på en liten låda och framför en läsning av en text. Texten är skriven i dagboksform och berättar om hur jaget efter en separation ikläder sig sin ex-partners kvarglömda kläder och vilka känslor som det medför och vilka kroppsliga minnen som är kopplade till kläderna.

I projektet ”If you were a girl I would love you even more” klär Maja Gunn en manlig vän i kläder som traditionellt betraktas som kvinnliga och feminina. Projektet pågår under ett år och mannens sätt att förhålla sig förändras ju mer tiden går.

– Jag fick inspiration till det här projektet då den medverkande killen uttryckte en rädsla för att verka feminin och jag funderade över vilka bestämda uppfattningar det finns om hur en heterosexuell man ska klä sig. Först hade den här personen ett väldigt starkt motstånd mot att vara klädd i feminina kläder, även om det bara var han och jag i rummet. Men motståndet minskade över tid. Nu efteråt tycker han att han har påverkats positivt av projektet och ser på sig själv och andra på ett nytt sätt.

Utopian Bodies var del av en utställning med samma namn på Liljevalchs konsthall i Stockholm nyligen (september 2015 – februari 2016), där designer från hela världen medverkade. Maja Gunn deltog bland annat med specialgjorda bröstproteser, som besökarna kunde testa att bära samt en installation med mansbröst i silikon.

Skyddstopp för brandförsvaret
En grupp forskare arbetar med ett normkritiskt projekt tillsammans med brandförsvaret. I projektet medverkar Maja Gunn genom att undersöka den traditionella uniformen, som är anpassad utifrån normen en lång man. Som motvikt till den har hon konstruerat ett traditionellt kvinnligt kodat plagg: en skyddstopp, The Safety Top. Den ser ut som en sport-bh och ska vara utrustad med tekniska funktioner som pulsmätning och gps.

– Den är tänkt att bäras av samtliga kön, säger Maja Gunn. Här finns en parallell i reaktionerna när en viss känd manlig svensk fotbollsspelare bar en topp med gps, en så kallad gps-väst. Väst är ett manligt kodat ord som används för att särskilja plagget från sport-bh, vars utformning kan ses som identisk, men som är kvinnligt kodat. Upprörda och förvånade tidningsrubriker blandades med ”lugnande” besked om att spelaren bar den just för att mäta sträckor och inte för något annat. I projektet med säkerhetstoppen samarbetar vi med tre brandstationer och en ledningsgrupp, och vårt arbete fungerar bland annat som diskussionsmaterial.

Tror att förändring kan ske genom design
Hon har också gjort en karneval/performance i Göteborg samt presenterar ett projekt vars utgångspunkt är idén om att flanellskjortan är en lesbisk identitetsmarkör, och där olika mer eller mindre kända personer diskuterar detta och även berör ”den manliga blicken” och ”den vita blicken” – gängse sätt att betrakta och betraktas.

– Förändring kan ske genom design. Men det är många aspekter som spelar in. Jag tror inte att all förändring kan ske genom design, och vissa förändringar tar tid. Men deltagare i mina projekt har i efterhand sagt att de blivit påverkade och förändrade genom projekten. Jag tror också att sådana här projekt kan bli ögonöppnare, så att vissa problem och frågor får mer fokus.

Avhandlingen i fulltext: ”Body Acts Queer: Clothing as a performative challenge to heteronormativity”, doktorand Maja Gunn, handledare Hanna Landin
Disputation:  21 juni kl 13.00–15.00 i Vestindien C, Textilhögskolan vid Högskolan i Borås, Textile Fashion Center, Borås. Opponent: José Teunissen, University of the Arts, London

Missa inte Forskningspodden med Maja Gunn
I säsongens sista avsnitt av högskolans podcast Forskningspodden berättar Maja Gunn om sin avhandling och dess många olika projekt, om konstnärlig forskning och att utmana normer. Lyssna på Forskningspodden

Utställning på Textilmuseet i Borås
Bilder från projektet ”If you were a girl I would love you even more” kommer att ställas ut på Textilmuseet i Borås under pridefestivalen 30 juni – 2 juli.

Kontakt: Maja Gunn, tfn: 0739-24 11 77

När Universitetssjukhuset i Linköping skulle byggas ut valde Region Östergötland att anlita ett företag med huvuduppgift att se till att maskiner och byggmaterial fanns på rätt plats vid rätt tid. Det skulle också ske utan att sjukhusets verksamhet stördes. Inga ambulanser fick hindras, trots att akuten ligger mitt i byggarbetsplatsen.

Tredjepartslogistik, att byggherren lägger ut logistiken på experter på just logistik, är ett relativt nytt fenomen inom byggbranschen. Nya logistikföretag växer fram, men det är också en tjänst som börjar tillhandahållas av exempelvis speditörer. Andreas Ekeskär presenterar inom kort sin licentiatavhandling som handlar om just tredjepartslogistiken. Bland annat följde han första fasen av ny- och utbyggnaden av universitetssjukhuset i Linköping.

– Målen uppfylldes, bygget blev klart i tid och i vissa delar till en lägre kostnad än vad som var budgeterat och med minimala störningar av sjukhusets verksamhet, inga ambulanser hindrades, berättar han.

Mer tid i projektet fick läggas ner på planering, vilket ger positiva effekter för projektet som helhet. Byggbolag och entreprenörer var dock inte helt nöjda till en början.

– De såg bara fakturorna på levererat material till byggarbetsplatsen, men så småningom insåg de att de totala kostnaderna minskade.

Lyft för byggarbetarna
För byggarbetarna som annars ägnar nästan halva sin arbetstid åt att vänta eller flytta material blev det också ett lyft att det material de behövde fanns på plats varje morgon när de anlände till arbetsplatsen.

– Förhoppningsvis ger det också arbetsmiljöfördelar eftersom tredjepartslogistikern som hanterar materialet också har rätt utrustning för att flytta och lyfta tungt material, säger Andreas Ekeskär.

Men tredjepartslogistik är inte hela lösningen på byggbranschens problem att det byggs för lite och att byggkostnaderna skenar.

– Det är ett verktyg som kan fungera bra tillsammans med en annan trend vi sett de senaste åren – partnering. Byggföretag och entreprenörer går samman i strategiska partnerskap som ofta sträcker sig över flera byggprojekt. I partnerskapen hanteras mjuka värden som förtroende och tillit, med en kombination av att man också har en fast hand över försörjningskedjorna kan det vara en väg framåt, säger Andreas Ekeskär.

I partnerskapen är oftast inte heller leverantörerna delaktiga.

– Ett bygge är ett samarbetsprojekt av stora mått och måste ses som ett sådant. Det är viktigt med förtroende och tillit, öppna böcker och delade risker och vinster, men det finns mycket att vinna på att också anlita kompetens inom logistik, säger Andreas Ekeskär.

Forskningen i bygglogistik finansieras till stor del via en donation från L E Lundbergs stiftelse för forskning och utveckling. En professur i bygglogistik kunde inrättas i slutet av 2009. Målet för donationen var att bygga upp en slagkraftig forskning inom bygglogistik vid Linköpings universitet och forskargruppen inom bygglogistik består i dag av sju personer, varav fem doktorander. Forskningens konkreta mål är att bidra till minskade byggkostnader och effektivisera hållbart byggande.

Kontaktinformation: Andreas Ekeskär andreas.ekeskar@liu.se, Professor Martin Rudberg, martin.rudberg@liu.se

− Den traditionella bilden av att herrar var rika och bildade och inte sysslade med jordbruk medan bönderna var obildade, mindre rika och brukade jord behöver nyanseras, säger Carl Mikael Carlsson vid Historiska institutionen, Stockholms universitet som i sin avhandling har studerat ståndsskillnader bland 1800-talets jordbrukare.

Under 1700- och 1800-talen avvecklades ståndssamhället i Sverige. Nya idéer utmanade samhällssynen och den tidigare skarpa skillnaden mellan vem som var bonde och vem som var ståndsperson suddades ut. Under första halvan av 1800-talet blev fler och fler jordbrukare både bönder och herrar, de var sociala mellanting. Individualismens genombrott, en stärkt äganderätt och ökade satsningar på jordbruk låg bakom attitydförändringen.

− Gränsen mellan bönder och herrskap blev både lättare att kliva över och lättare att ifrågasätta. Det var en period när man klamrade sig fast vid ett gammalt sätt att kategorisera människor på trots att det inte längre var hållbart, säger Carl Mikael Carlsson.

Ståndstillhörigheten får minskad betydelse
Men vid 1800-talets mitt skedde ett brott. Alla grupperingar fanns kvar men det talades om dem på ett annat sätt. Nu skulle alla titlar ha med jordägandet att göra, och då spelade ståndstillhörigheten inte lika stor roll.

− Tidigare hade de som velat hävda sig som herremän ibland gått så långt att de börjat skriva sig med titlar som de inte hade rätt till. Före detta lärlingar vid Svea hovrätt började till exempel kalla sig ”hovrättsnotarie”. Men framåt 1850 förekom inte det längre, säger Carl Mikael Carlsson vid Stockholms universitet.

Att bonden blev hemmansägare under 1800-talet är ett välkänt socialhistoriskt motiv. Denna övergång innebar inte bara en förändring av bondeståndet i sig, utan också av dess relationer till andra stånd. Bonden var herremannens motsats. Hemmansägaren var inte det, för även herremän kunde vara hemmansägare. Ville man distansera sig från hemmansägarna fick man kalla sig possessionat, eller godsägare, som det kom att heta framåt 1800-talets slut.

Avhandlingen ”Det märkvärdiga mellantinget. Jordbrukares sociala status i omvandling 1780−1900” finns att ladda ner här.

Kontaktinformation: Carl Mikael Carlsson, Historiska institutionen, Stockholms universitet,  e-post: carlmikael.carlsson@historia.su.se

NASA:s fyra satelliter MMS (Magnetospheric MultiScale) sköts upp i bana runt jorden förra året. Satelliterna levererar de mest detaljerade mätningarna någonsin av magnetisk återkoppling i rymden.

– Med mycket högre upplösning än tidigare kan vi nu studera hur energi lagrad i magnetfälten överförs till energi hos laddade partiklar, säger Yuri Khotyaintsev, forskare vid Institutet för rymdfysik.

Energi ursprungligen lagrad i magnetfält kan tränga in i rymden nära jorden och orsaka norrsken, utflöde av atmosfären och jonosfären samt störningar i rymdvädret runt jorden.

Utvecklat i Uppsala
Rymden är full av laddade partiklar och magnetfält, där partiklarna accelereras av elektriska fält. Instrumenten som mäter elektriska fält har Institutet för rymdfysik i Uppsala (IRF) bidragit till (tillsammans med Alvénlaboratoriet på KTH och under ledning av University of New Hampshire i USA). IRF ansvarar för sensorytor och testutrustning.

Mötet pågår 13-17 juni i Blåsenhus i Uppsala. Landshövding i Uppsala län, Peter Egardt, öppnar den vetenskapliga delen av mötet 8:30 tisdag 14 juni.

Läs första artikeln med resultat från MMS: Electron-scale measurements of magnetic reconnection in space, J. L. Burch et al., Science, 12 May 2016

Mer information
yuri@irfu.se, forskare, Institutet för rymdfysik, tel. 018-471 5929
ma@irfu.se, professor, Institutet för rymdfysik, tel. 018-471 5913
rick@irf.se, informationsansvarig, Institutet för rymdfysik, tel. 0980-79178

IRF i Uppsala
Forskningsprogrammet Rymdplasmafysik

Bilder och mer information om MMS (på engelska):
http://mms.gsfc.nasa.gov

Nu när timmerflottningen i Sverige sedan länge är historia restaureras många vattendrag. För att lära sig hur detta bäst ska göras är det viktigt att följa upp vad som händer efter restaureringarna. Utvärderingar lägger ofta fokus på fisk och vatteninsekter medan strand- och vattenväxter sällan blir undersökta. Om det inte finns strandväxter är det dock svårt för djur att leva i vattnet. Därför bör strandväxter kunna användas som mått på hur vattendragen mår.

– Att använda växter som mätare på hur naturen mår, så kallade fytometrar, är en ganska underutnyttjad metod. Det kan gå till så att man odlar upp en mängd småplantor av en växt och planterar ut dem på olika ställen i naturen. Sedan följer man deras utveckling. Om de växer olika fort betyder det att olika växtplatser har olika egenskaper, säger Anna Dietrich.

Hon disputerade vid Umeå universitet 2013 på temat fytometrar, det vill säga växter som kan mäta miljöförändringar. Nu publicerar hon den sista av sina fyra avhandlingsartiklar, i den vetenskapliga tidskriften Ecohydrology.

Satte ut plantor vid vattendrag
Anna Dietroch och hennes medarbetare satte ut unga plantor av älgört, Filipendula ulmaria, och gräset blåtåtel på stränder vid flottledsrensade respektive restaurerade vattendrag. Sedan jämförde de skillnader i hur plantorna överlevde och växte till.

– Älgörtsplantorna växte bättre på stränder vid restaurerade vattendrag och blev både högre och kraftigare än plantorna på de kanaliserade sträckorna. Tillväxten hos stammar och blad hängde ihop med att restaureringen ledde till mer vatten under sommaren. Längre översvämningar på våren gynnade även rötternas tillväxt, troligtvis beroende på att växten måste ha starka rötter för att inte spolas bort, säger Anna Dietrich.

Blåtåteln svarade inte lika tydligt på restaureringarna som älgörten med undantag av att den växte bättre på restaurerade än på kanaliserade stränder under slutet av vegetationsperioden.

Därför restaureras gamla flottleder

När skogsindustrin växte fram under 1800- och 1900-talen flottades mycket timmer i vattendragen. Stenblock, klippor och andra hinder gjorde timmerflottningen besvärlig. Vattenfårorna blev därför rensade och uträtade så att de mer fick formen av kanaler. Därigenom blev fårorna homogena, vattenflödet snabbt och översvämningarna kortvariga och intensiva. Stränderna tog stryk. På vissa ställen nöttes de av det snabbt rinnande vattnet och av själva timmerstockarna, på andra ställen torkade de ut bakom avskärmande stenbarriärer. Såväl växter, fiskar som andra organismer fick minskat livsutrymme och en del arter försvann efter flottledsrensningarna.

Vid restaurering skapar man en ökad komplexitet i ett vattendrag genom att lägga ut stenblock och grus i fårorna och öppna sidofårorna igen. Då blir vattenflödet långsammare, vattnet hålls kvar längre tid i övre delen av vattendragen, där också antalet höga flöden på sommaren ökar. Vattenförhållandena blir därmed mer lika dem i opåverkade vattendrag. Även jordens kvalitet påverkas till det bättre på stränderna efter restaurering. Med anledning av detta finns det gott hopp om att växter och djur ska kunna återetablera sig. Restaurering av vattendrag efter flottning tillmäts därför stor betydelse bland naturvårdande myndigheter och organisationer.

Publikation: Dietrich, A. L., Nilsson, C. & Jansson, R. 2016. A phytometer study evaluating the effects of stream restoration on riparian vegetation. Ecohydrology, 9:646-658.

För mer information:
Anna Dietrich, anna.l.dietrich@gmail.com
Christer Nilsson, christer.nilsson@umu.se
(Mejla för att bestämma telefontid)

Aedes-myggor i Europa kan sprida zikaviruset i sommar om infekterade flygresenärer introducerar viruset, enligt studien som är ledd av forskare vid Umeå universitet och publicerad i tidskriften EBioMedicine.

– Vi vet att ett varmt klimat skapar gynnsamma förhållanden för spridning av myggburna virussjukdomar, säger Joacim Rocklöv, som är forskare vid Enheten för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet.

Värmen för honmyggorna mer aktiva
– Myggornas förmåga att reproducera virus avgörs av ett flertal faktorer, men generellt kan man säga att varmare temperaturer inte bara ökar aktiviteten hos de bitande honmyggorna utan även virusets förmåga att reproduceras inuti myggan. Detta leder till högre risk för infektion hos människor som blir myggbitna, säger Joacim Rocklöv.

I europeiska regioner där det finns etablerade populationer av Aedes-myggor sammanfaller det varmare sommarklimatet med säsongstoppen i antalet inflygande resenärer från zikadrabbade områden. Dessa sammanträffande spridningsfaktorer placerar södra Europa i riskzonen för zika i sommar.

Som uppföljning till en liknande epidemiologisk studie gjord på det myggburna dengueviruset har en grupp forskare, under ledning av Joacim Rocklöv och i nära samarbete med det Europeiska Smittskyddsinstitutet (ECDC), använt en temperaturbaserad datamodell för beräkna zikavirusets infektionsrisk i Europa.

I analysen har forskarna överlappat månadsvis data om inflöden av flygresenärer från zikadrabbade områden till europeiska städer, gjort beräkningar av virusets reproduktionsförmåga hos befintliga europeiska bestånd av Aedes-myggor, och sammanställt befolkningsdata för de områden där myggburen spridning av zikavirus är möjlig.

Risken för zikautbrott i Europa
Risken för myggburen överföring av zikaviruset beräknas vara som högst mellan juni och augusti i delar av södra Europa
Antalet flygresenärer från zikadrabbade områden på de amerikanska kontinenterna är som störst samtidigt som Aedes-myggorna har högst spridningspotential.
Resultaten från studien kan hjälpa europeisk hälso- och sjukvård att identifiera platser och tidpunkter med förhöjd zikarisk.

Forskarnas riskbedömning utgår från att de europeiska Aedes-myggorna har samma potential att sprida zikaviruset som sina syd-, mellan- och nordamerikanska motsvarigheter.

Tidigare forskning visar att ökande temperaturer kommer förlänga den perioden då en potentiell spridningsrisk för myggburna virussjukdomar finns och expandera de geografiska områden som ligger inom riskzonen för epidemier till stora delar av Europa. I det växande myggburna hotet ingår tropiska och subtropiska virus såsom zika och dengue.

Myggarterna Aedes aegypti och Aedes albopictus är idag huvudsakligen ansvariga för spridningen av zikaviruset. Båda myggarterna kommer troligtvis att bli ett permanent inslag i Europa. Aedes-myggor fanns i många europeiska länder under första halvan av 1900-talet. Förekomsten av Aedes aegypti har nyligendokumenterats i Ryssland och Georgien. Och observationsdata visar att Aedes albopictus idag finns i stora delar av södra Europa och så pass lång norrut som Nederländerna.

Riskområden för zikautbrott i augusti. Bilden beskriver hur snabbt zikaepidemier kan förväntas växa och spridas. Vid värden under 1 dör epidemier ut.
Riskområden för zikautbrott i augusti. Bilden beskriver hur snabbt zikaepidemier kan förväntas växa och spridas. Vid värden under 1 dör epidemier ut.

Artikeln i EBioMedicine: Assessing Seasonal Risks for the Introduction and Mosquito-borne Spread of Zika Virus in Europe.
Författare: Joacim Rocklöv, Mikkel Brandon Quam, Bertrand Sudre, Matthew German, Moritz U.G Kraemer, Oliver Brady, Isaac I Bogoch, Jing Liu-Helmersson, Annelies Wilder-Smith, Jan C. Semenza, Kaja Kaasik Aaslav och Kamran Khan. DOI: 10.1016/j.ebiom.2016.06.009.

Kontakt: Joacim Rocklöv, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet. Telefon: 070 636 1635
E-post: joacim.rocklov@umu.se

– Min avhandling handlar framför allt om hur mellanstadielärare reflekterar kring undervisningen i naturvetenskapliga ämnen, säger Susanne Walan, universitetsadjunkt i biologi.

Undersökande arbetssätt, det vill säga, de metoder som forskare använder för att utveckla kunskaper inom naturvetenskap är en viktig del av skolans undervisning och en del av innehållet i de naturvetenskapliga ämnenas kursplaner i grundskolan.

Många lärare i grundskolan vet inte riktigt vad det innebär. Det har också visat sig att elever ofta inte förstår varför de gör olika typer av experiment. Att sätta in naturvetenskap i sammanhang som är intressanta och relevanta för eleverna är därför en viktig komponent i lärares undervisningsstrategier.

– Det blir ofta så att man kanske experimenterar för att eleverna ska ha roligt, men då eleverna inte förstår syftet med experimenten blir det lätt ointressant för dem. Det krävs mycket av dagens lärare, de ska dels ha goda ämneskunskaper i naturvetenskapliga ämnen, men också vara medvetna om varför de väljer olika undervisningsstrategier.

Ett arbetssätt som fungerar
Att hitta lämpliga sammanhang som passar in med såväl kursmål som elevers intresse är också en utmaning för lärarna.

– I mina studier testade 12 mellanstadielärare en undervisningsmodell där undersökande arbetssätt och relevanta sammanhang för eleverna var en grund. Lärarna var mycket positiva till modellen efter att ha testat med sina elever och upptäckte att denna strategi fungerade med deras elever.

Flera av lärarna konstaterade att den fungerade väldigt bra för elever som i vanliga fall inte är särskilt högpresterande. Genom att eleverna själva blev delaktiga i att planera sina undersökningar blev de också väldigt engagerade.

Lärarna behövde å andra sidan verkligen reflektera kring varför de väljer olika undervisningsstrategier. Är det till exempel alltid bäst att använda undersökande arbetssätt, eller finns det i vissa undervisningsmoment metoder och strategier som är bättre lämpade?

Målet är lärandemålen
Att veta vad man gör och varför är viktigt både för elever och lärare. Att undervisningen är intressant och stimulerar elevers lärare är givetvis viktigt.

– Lärarna bör dock inte hamna i fällan att ha alltför mycket fokus bara på att det ska vara roligt, lärandemålen är det huvudsakliga målet med undervisningen.

Resultaten som presenteras i avhandlingen visar en tydlig bild, att använda undersökande arbetssätt och att sätta in naturvetenskap i sammanhang som engagerar elever är väl värt att utveckla och sprida i grundskolans tidiga år.

– Jag menar att undervisningsmodellen bör spridas bland lärare och lärarstudenter för att utveckla undervisningen i naturvetenskap i en riktning som vårt samhälle behöver, säger Susanne Walan. Eleverna behöver bli stimulerade till att vilja lära sig, kanske framför allt inte detaljer som de sedan lätt glömmer, utan mer hur kunskap i naturvetenskap utvecklas och hur man utvecklar ett kritiskt tänkande.

Avhandling: From doing to learning Inquiry- and context-based science education in primary school

Kontakt: Susanne Walan, tel 070- 525 8807 eller susanne.walan@kau.se

Varje år producerar landets hästar hela två miljoner ton hästgödsel. Hantering av hästgödsel är ett kostsamt problem för många hästägare samtidigt som lantbrukare efterfrågar lättillgängliga näringsämnen till sina gårdar.

Stallägarna, som ofta betalar dyrt för att forsla bort gödseln, anpassar till exempel gärna vilket strömaterial de väljer att använda för att gödseln ska kunna bli en attraktiv och näringsrik produkt för lantbrukare och för att de själva ska kunna spara pengar. De mallar för samarbetsavtal som tagits fram av projektet ska också underlätta gödselhanteringen.

Tre stycken pilotfall som utförs på olika stalltyper i Sjuhärad visar också att gödseln på ett enkelt sätt går att använda som en resurs och att det finns ett intresse – både på ett ekonomiskt och miljömässigt plan – hos lantbrukarna att använda höstgödsel och sprida på åkrarna.

Dyr hantering av gödselhantering
Lantbrukare Per-Johan Strömbom som är med i ett av pilotfallen håller helt med och säger:

– Jag är ekobonde och gör det här i första hand för miljön. Det känns helt fel att köra hästgödseln till deponi, när det faktiskt kan vara en resurs. Bra även att stallet ligger så nära, det kan ge viss ekonomisk fördel för mig också.

Anna Grudén, som är ordförande i Brämhults Ryttarsällskap som också deltar i ett av pilotfallen, påpekar att den dyra gödselhanteringen har minskat betydligt.

– För oss som ideell förening har gödselhanteringen varit en stor kostnad. Det har också känts fel att man sett hästgödsel som sopor, inte som en resurs! Vi tänker också på gödseln ur hållbarhets- och miljösynpunkt, och tycker dessutom att det är mycket bra att bonden som ska hämta gödseln bor så nära.

Projektet ”Hästgödsel i kretslopp – Sjuhärad” drivs av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut tillsammans med Hushållningssällskapet Sjuhärad, Maskinringen Sjuhärad och Kommuner i Sjuhärad och finansieras av Boråsregionen Sjuhärads kommunalförbund.

Kontakt: Ylva Alonzo, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5193, ylva.alonzo@sp.se
Gunilla Henriksson, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel 010-516 5738, gunilla.henriksson@sp.se

I en ny avhandling från Hälsohögskolan, Jönköping University, har Vivien Xi Wu utvecklat ett nytt instrument för bedömning av studenter i klinisk utbildning.

En helhetssyn på kompetensbedömning omfattar kunskaper, färdigheter och professionell attityd, där begreppet kompetens innebär att kunna göra professionella bedömningar och ta ansvar för den kliniska situationen.

– Mina intervjustudier gjorde mig medveten om professionella och utbildningsrelaterade frågeställningar i samband med bedömning av klinisk kompetens. Arbetsbelastning, tid, resurser, tillräckligt förberedda handledare, och tillgång till tillförlitliga bedömningsinstrument påverkar kvaliteten på studenternas kliniska utbildning och utvärdering, säger Vivien Xi Wu.

Holistiskt bedömningsinstrument
Dessutom påverkades handledarnas beredskap och självtillit av vilken kompetens och vilket stöd de hade tillgång till. Personal i ledande befattningar inom vården liksom vid lärosätena har ett gemensamt ansvar för att forma en god lärmiljö, och att göra en helhetsbedömning av studenterna. Att alla intressenter medverkar när man utvecklar ett tillämpligt och pålitligt instrument för bedömning är också viktigt för processen.

The Holistic Clinical Assessment Tool (HCAT) har utvecklats av Vivien Xi Wu och är baserat på en litteraturgenomgång, kvalitativa forskningsresultat och kärnkompetens från sjuksköterse-professionen.

HCAT har potential att användas för att utvärdera sjuksköterskestudenters kliniska kompetens och ge specifik och kontinuerlig feedback för att förbättra studenternas kliniska lärande. HCAT fungerar inte bara som ett instrument för självreflektion för studenterna, utan ger också handledarna underlag när det gäller undervisning och bedömning. Dessutom kan HCAT användas för ömsesidig utvärdering och återkoppling. Det är viktigt att vården och lärosätena fastställer olika nivåer av kontinuerligt stöd för både studenter och handledare i processen.

Vivien Xi Wu är lärare vid Alice Lee Centre for Nursing Studies, Yong Loo Lin School of Medicine, National University of Singapore. Hon försvarade framgångsrikt sin avhandling Holistic Clinical Assessment for Undergraduate Nursing Students den 9 juni vid Hälsohögskolan, Jönköping University. Fakultetsopponent var professor Unn-Britt Johansson, Sophia universitet, Stockholm, Sverige.

Kontakt: Vivien Xi Wu: vivien_wu@nuhs.edu.sg