När den borgerlige mannen avbildas i det sena 1800-talets skämtbilder ger han ofta ett undanglidande och diffust intryck. Han är huvudperson i bilderna men dem det skämtas om är militärer, arbetare, barn, bönder och inte minst kvinnor. Alla situationer handlar indirekt om honom, men vägen går via skämtbildernas övriga humorobjekt. Den borgerlige mannen formas av hur de andra karaktärerna påverkar hans tillvaro.
– Men samtidigt som den borgerlige mannen är huvudperson kan han inte pekas ut lika tydligt som övriga humorobjekt. Det är han som skrattar åt dem andra. Det uppfinns olika humoristiska grepp för att undvika ett utpekande och för att behålla kontrollen över skrattet. Självironi är ett exempel på ett sådant grepp, säger Elisa Rossholm vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.
– Att peka ut och att skratta åt en annan person eller grupp berättar minst lika mycket om den som skrattar, fortsätter Elisa.Att vi inte längre tycker att många av den tidens skämtbilder är roliga säger en hel del om hur samhället har förändrats, samtidigt som det väcker frågor om vilka som idag är skämtobjekt och huvudpersoner.
Ofta negligerad bildgenre
Stockholms bostäder, gator och parker utgör ofta skämtbildernas scenografi. Stadens nöjen, hemligheter och farligheter är det som utgör material för skämten, och det som hotar huvudpersonens värdighet och status.
Skämtbilden är en ofta negligerad bildgenre men den ger en inträngande bild av Stockholms sociala och psykologiska problematik vid sekelskiftet 1900. Ett flitigt använt ämne i skämtbilderna var till exempel debatten om män och kvinnors sexuella roller. Kvinnans dubbla ansikte av sedelös och ärbar utgör både ett hot och en lockelse för skämtbildernas borgerlige man.
Avhandlingen I väntan på hufvudpersonen: Identitet och identifikation i svensk skämtbild 1870-1900 finns tillgänglig för nedladdning här:
Bild: Karikatyr om vatten och avlopp i Stockholm. Söndags-Nisse, 1986
– Våra resultat visar att det finns ett starkt samband mellan att tillhöra en synlig minioritet, det vill säga att inte tillhöra majoritetsgruppen i ett samhälle, och att över generationer bli fast i ett utsatt låginkomstområde, säger Björn Gustafsson, professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete.
Björn Gustafsson har tillsammans med forskarkollegorna Torun Österberg, vid samma institution, och Katarina Katz, Karlstads universitet, följt samtliga invånare födda 1974 som vid 16 års ålder var bosatta i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Totalt ingick 19 445 personer i studien. När personerna var 32 år gamla följdes de upp avseende medelinkomst i det grannskap där de etablerat sig som vuxna.
Samhällaklyftorna har vidgats
Studien visar att hela 61 procent av de barn som tillhörde synliga minoriteter och var bosatta i utsatta låginkomstområden fortfarande bodde i likvärdiga områden även i vuxen ålder. För de som vuxit upp i samma typ av grannskap men inte tillhörde synliga minoriteter var siffran däremot nära hälften så stor; 35 procent bodde kvar.
– Resultaten är i samklang med att vi vet att samhällsklyftorna i Sverige har vidgats under de gångna decennierna. Tidigare var låginkomstområdena en första anhalt för många invandrare, men i takt med att de fick arbete flyttade de vidare till andra bostadsområden, säger Björn Gustafsson
Resultaten visar att rörligheten bort från låginkomstområdena har minskat. Idag finns betydligt fler invandrarungdomar som under största delen av sin uppväxt levt i ett utsatt bostadsområde.
Invandrarna dominerar i låginkomstområden
Studien innefattar tidsperioden 1990-2006, en period då det enligt Björn Gustafsson skett stora förändringar avseende inkomstfördelning i Sverige. Ökade löneklyftor, förändrad beskattning och kapitalinkomsternas växande betydelse är några av de bakomliggande faktorerna.
– Tillsammans med en sänkt ambition för bostadspolitiken har det lett till att boendesegregationen blivit mer markant i Sverige, säger Björn Gustafsson.
Nya vågor av invandrare har också anlänt till Sverige och invandrarna har antalsmässigt kommit att dominera befolkningen i låginkomstområdena.
– Boendesegregationen har allt mer kommit att bli en fråga om etnisk segregering, säger Björn Gustafsson.
Slående likheter med USA
Studien är unik i Sverige därför att den undersökt generationsöverskridande samband – inte enbart på individnivå, utan också på grannskapsnivå. Liknande studier har tidigare gjorts i USA och vid en jämförelse av resultaten ser forskarna stora skillnader men också slående likheter.
I båda länder är den synliga minioriteten fast på så sätt att många som är uppväxta i underprivilegierade bostadsmiljöer fortsätter att leva där även som vuxna. Detta innebär att kontakterna mellan personer som är olika med avseende på ursprung, kultur och religion riskerar att minska.
– Den socialal tilliten till samhället kan därmed minska. De negativa konsekvenser som detta medför blir till sist en angelägenhet för samhället i stort, säger Björn Gustafsson.
En typ av skador sker på cellens proteiner, som är cellens arbetshästar och som utför många livsviktiga funktioner. Ju äldre cellen blir desto fler skadade proteiner ansamlas. Dessa tenderar att klumpa ihop sig till så kallade proteinaggregat och det kan få förödande effekter för cellen och bidrar till dess förfall.
Proteinaggregat har kopplats till flera åldersrelaterade sjukdomar som påverkar nervsystemet, till exempel Alzheimers och Parkinson.
Cellens försvar mot åldrande För att motverka nedbrytningen har cellen utvecklat ett avancerat nätverk av försvarsmekanismer, inräknande bland annat enzymer som förebygger uppkomsten av skador och också enzymer som tar hand om skadade komponenter i cellen. Peroxiredoxiner är enzymer som motverkar skador på flera sätt.
− Vi och andra har nyligen visat att minskat kaloriintag bromsar åldrandet i jästceller, flugor och maskar genom att stimulera peroxiredoxiners aktivitet. Detta är intressant eftersom man genom att minska antalet kalorier (minska mängden socker och proteiner) har lyckats få många olika organismer (från jäst till apor) att leva betydligt längre än förväntat. Man vet dock fortfarande förhållandevis lite om hur detta sker, säger Mikael Molin, forskare vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Genom att forskarna nu visar att endast en liten ökning i mängden peroxiredoxin avsevärt förlänger jästens liv, har de ytterligare knutit peroxiredoxins roll till åldrandet.
Ett enzym som påverkar åldrandet Resultaten som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Cell visar att peroxiredoxin (PrxI) är en del av ett maskineri som har som uppgift att motverka uppkomsten av proteinaggregat när nivåerna av den skadliga oxidanten väteperoxid ökar i cellerna.
− PrxI fungerar genom att hjälpa andra enzymer att hitta fram till de skadade proteinerna så att dessa kan repareras och ansamlingen av proteinaggregat minskas. Utan Prx1 ökar mängden proteinaggregat snabbare i cellen och åldrandeprocessen påskyndas. Ökade Prx1 nivåer leder omvänt till färre proteinaggregat och till att åldrandet bromsas, säger Sarah Hanzén, doktorand vid Göteborgs universitet och förste författare till artikeln.
Om peroxiredoxiners funktion i hantering av skadade proteiner är viktig även i mänskliga celler finns förhoppningar om att man, genom att stimulera dessa enzym och därmed cellens försvar mot ansamlingen av skadade proteiner, kan motverka eller åtminstone senarelägga uppkomsten av till exempel Alzheimers och Parkinson.
Kontakt: Mikael Molin, docent vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet. mikael.molin@cmb.gu.se, 031-786 2577, 0706-502971
Sarah Hanzén, doktorand vid institutionen för biomedicin, Göteborgs universitet. sarah.hanzen@gu.se, 0705-084243
Thomas Nyström, professor vid institutionen för biomedicin, Göteborgs universitet. thomas.nystrom@cmb.gu.se, 031-786 2582
Det visar Lisa Lindén i en avhandling vid Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet.
Hon har studerat två landsting och deras tre kampanjer för HPV-vaccin, som skyddar mot livmodercancer. Kampanjerna har bland annat omfattat sociala medier, en app och en uppsökande husvagnsturné. Målgruppen har främst varit unga kvinnor mellan 11 och 20 år. I studien har hon undersökt hur landstingen försöker nå ut med budskapet och hur de jobbar med målgruppen.
Kampanj i rosa blev exkluderande och moraliserande
– Kampanjerna för ofta fram vikten av att ta hand om sig själv, värna sina anhöriga och att tjejerna ska uppmuntra sina kompisar att också vaccinera sig. Men budskapen blir lätt normativa och exkluderande, till exempel en kampanj i rosa för att nå alla tjejer, eller att det först och främst visas vita tjejer på bild, säger Lisa Lindén.
Hon menar att budskapet om omsorg kan uppfattas som moraliserande med sin tydliga signal om att medborgarna bör vaccinera sig.
– Vår folkhälsohistoria fokuserade också mer på den samhälleliga plikten, att man skulle vaccinera sig för samhällets bästa.
Fokus flyttas från samhälle till individ
Idag betonas mer omsorgen om den egna individen. Men när fokus flyttas från ett samhällsperspektiv till individen uppstår nya problem.
– Då blir det sociala sammanhanget osynligt. Till exempel att inte alla unga tillåts vaccinera sig för sina föräldrar eller att många är rädda för biverkningar av vaccinet.
Under senare år har allmänhetens skepsis mot statliga vaccinationskampanjer ökat, bland annat som en följd av kopplingen svininfluensavaccin och narkolepsi.
– När det gäller HPV-vaccin finns inga tydliga bieffekter idag men fakta kan ju förändras. Det är något jag betonar i min avhandling, att osäkerhet är något som behöver hanteras i kampanjerna.
I forskningsprojektet ”Den nya fjällupplevelsen” från turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet undersöks det nya fenomenet i fjällvärlden. Forskarna konstaterar att motivationen bland fjällbesökarna skiljer sig åt.
För en del är själva aktiviteten huvudsaken, medan det för andra är just det aktuella landskapet som lockar – ”platsälskarna” respektive ”aktivitetsälskarna”. En viktig fråga blir då om framtidens multisportare och fjällöpare gör det för att de älskar ”platsen” eller ”aktiviteten”.
Sportifiering kontra naturkontakt
Friluftsliv och naturturism för möten med naturen där man inordnar sig i landskapet verkar vara stark i allmänhetens syn på de svenska fjällen. Nationella enkätundersökningar visar att knappt 70 procent, i mycket hög eller hög grad, inte vill se mer sportifiering i de svenska fjällen.
– Kluvenheten inför fenomenet är tydlig hos olika brukare av fjällandskapet och sportifieringen sätts inte sällan i motsatsställning till naturkontakt och eftertänksamhet – värden i fjällen kan hotas om sportifieringen blir för utbredd. Andra lyfter fram positiva aspekter på sportifieringen, exempelvis att det kan locka nya grupper till fjällen, förlänga säsonger, och ge kommersiellt underlag för anläggningar, säger professor Klas Sandell, en av forskarna i projektet.
– Betydelsen av god planering, hänsyn till andra verksamheter inte minst rennäringen, samt behovet av god infrastruktur, uppmärksammas också.
Både tveksamhet och stort intresse för sportifiering
Fjällandskapet och användningen av detsamma förändras alltid och alla förändringar har konsekvenser. I undersökningarna som genomförts i projektet går det att konstatera både en stor tveksamhet och ett intresse för en ökad sportifiering, men framför allt vittnas om att detta är något som ökar och förväntas öka än mer i framtiden.
– När det gäller förvaltningen av fjällen så är det viktigt att kunna följa de här aktiviteternas numerär, både antal arrangemang av olika typer och deltagarantal. Det kan åstadkommas genom återkommande inventeringar av förfrågningar och tillståndsgivning hos förvaltande myndigheter, säger Klas Sandell.
Forskarna pekar också på vikten av att återkommande – via förslagsvis fokusgrupper, expertpaneler eller enkäter – fånga upp hur nya och förändrade aktiviteter uppfattas av andra brukare såsom rennäring, ekoturism och lokalt friluftsliv.
Här hittar du hela rapporten ”Naturturism och friluftsliv i fjällen – landskapsrelationer i förändring?”.
Forskningssatsningen ”Storslagen fjällmiljö” ska ge mer kunskap till en hållbar utveckling och framtida förvaltning av fjällen. Satsningen vill uppmuntra ett helhetsperspektiv på fjällandskapet och bygger på nära samverkan med berörda fjällaktörer. Den finansieras av Naturvårdsverket och stödjer det nationella miljökvalitetsmålet ”Storslagen fjällmiljö”.
Storslagen fjällmiljö
Kontakt: Klas Sandell, professor i kulturgeografi, 070-647 97 09, e-post: klas.sandell@kau.se
Det är forskare i Projekt obalans vid Umeå universitet och Västerbottens läns landsting som nu presenterar nya resultat från yrselforskningsprogrammet.
– Ett problem vi sett är att majoriteten av patienterna inte genomgått det enkla test som krävs för att ställa diagnos. Det handlar om att man lägger ner patienten på britsen med huvudet vänt åt höger respektive vänster, samtidigt som man noggrant observerar ögonrörelserna. Själva testet tar bara någon minut att göra.
Tredelad poängskala förutsäger stroke
Förutom testet för kristallsjukan går det enligt forskarna att med hjälp av en enkel tredelad poängskala också att förutsäga risken för att patientens yrsel orsakas av en stroke.
– Väldigt få, under fem procent, av alla som söker akutvård för yrsel är yra på grund av en stroke. Nästan alla med stroke har också andra symtom såsom förlamning eller talsvårigheter, säger Jonatan Salzer, ST-läkare i neurologi och projektledare för Projekt obalans.
– Endast ett fåtal strokepatienter har bara yrsel som symtom på sin stroke. Den algoritm som vi utvecklat och valt att kalla ASA (Acute onset, Signs of neurological disability, Age) har visat sig vara väldigt tillförlitlig för att redan på akuten kunna förutsäga strokerisken.
Ändrade rutiner för yra patienter skulle spara oro
– Om vi ändrade på handläggningsrutinerna för våra yra patienter utifrån de fynd vi gjort så skulle vi kunna spara en massa tid, energi, oro och pengar som idag går åt till onödig vårdtid och onödiga röntgenundersökningar, avslutar Marie-Louise Barrenäs.
Dessa och andra forskningsresultat från Projekt obalans presenteras idag (den 3 juni) kl. 10 på ÖNH-dagarna, som arrangeras på Väven i Umeå. Under hösten kommer resultat också att publiceras i vetenskapliga tidskrifter.
– För att möjliggöra kronisk infektion binder H. pylori till receptorer i magsäckens slemhinna med hjälp av vidhäftningsproteiner som kallas adhesiner, säger Pär Gideonsson, doktorand vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik och författare till avhandlingen.
– Vi har fokuserat på hur adhesinerna BabA och SabA reglerar bakteriens bindning eftersom den utgör både en styrka och en svaghet i bakteriens överlevnadsförmåga.
Halva jordens befolkning infekterad
H. pylori infekterar grovt räknat halva jordens befolkning och kan leda till stort lidande genom att orsaka magsår och magcancer. Infektionen kan oftast behandlas framgångsrikt med en kombination av antibiotika tillsammans med en magsyrahämmare. Dock ses en dramatisk ökning av resistens mot antibiotika hos H. pylori, vilket betyder att det finns ett skriande behov av nya behandlingsstrategier.
Tillsammans med sina forskarkollegor visar Pär Gideonsson hur H. pylori reglerar sin vidhäftning med adhesinet SabA med genetiska mekanismer, som genom att variera längden på en repetitiv DNA-sträcka direkt påverkar uttrycket av SabA.
Variationen i denna DNA-sträcka skapar diversitet i en H. pylori-population så att det i en infekterad magsäck kan finnas en blandning av hög-, mellan-, och låg-bindande bakterier. Konsekvensen blir att det alltid finns en bakterie som är optimalt anpassad i sin vidhäftning i förhållande till omgivningen. Avhandlingen beskriver även mekanismer som påverkar SabA adhesinets uttryck i relation till pH.
Gömmer sig i magens slemhinna
Pär Gideonsson med kollegor har också kunnat visa att det andra vidhäftningsproteinet BabA använder en annan och mer direkt regleringsmekanism. Proteinets vidhäftningsfunktion slås ut vid lägre pH-värde, men återkommer snabbt när det normaliserats. Eftersom H. pylori gömmer sig i magens slemhinna där pH är neutralt, i motsats till magens mitt där pH är exceptionellt lågt, är denna reglering viktig för bakteriernas överlevnad.
– Vi tror att denna mekanism utnyttjas av H. pylori-bakterierna för att undgå att stötas bort från magens slemhinna och till den sura miljön i magsäcken där de är försvagade. Alltså möjliggör den reversibla avstängningen av BabA ett sätt för ”re-cycling” av infektionen när bakterier som stöts ut stänger av sin bindning och simmar ner igen, säger Pär Gideonsson.
Genom ett samarbete med Professor Han Remaut vid Vrije universitet i Bryssel fastställdes 3D-strukturen av BabA. Eftersom BabA-adhesinerna ser olika ut i olika H. pylori-stammar tittade forskarna på en rad olika BabA-sekvenser och kunde konstatera att alla BabA innehöll en så kallad disulfidbrygga, som utgör mitten av det bindande proteinets domän.
Acetylcystein kan förstöra vidhäftningsfunktionen
– När vi sedan letade efter ett läkemedel som kunde bryta disulfidbryggor hittade vi Acetylcystein, vilket är ett godkänt läkemedel som ofta används för att behandla olika typer av lungsjukdomar. Med Acetylcystein kunde BabA-proteinets vidhäftningsfunktion förstöras helt, vilket i praktiken innebär att vi har ett nytt sätt att behandla H. pylori-infektion, säger Pär Gideonsson.
Läkemedlet Acetylcysteins effekt på magsårsbakterien har nyligen framgångsrikt testats av andra forskare i ett par mindre humana studier. Pär Gideonsson och kollegor presenterar ett förslag till varför behandlingen fungerar mot H. pylori på molekylär nivå. Eftersom målet för behandlingen, det vill säga själva disulfidbryggan, återfinns hos alla studerade H. pylori-stammar, tror Pär Gideonsson att det finns väldigt små chanser till resistensutveckling.
Pär Gideonsson kommer från Gammelstads kyrkstad utanför Luleå. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik arbetar Pär som AT-läkare. Han har en magisterexamen inom Biomedicin efter ett examensarbete vid University of California, Davis samt läkarexamen erhållen vid Umeå universitet.
Torsdagen den 9 juni försvarar Pär Gideonsson, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, sin avhandling med titeln: Helicobacter pylori: Molekylära inblickar i hur vidhäftning regleras. (Engelsk titel: Helicobacter pylori: Molecular insights into regulation of adhesion properties.) Fakultetsopponent: Associate professor Hilde de Reuse, Unité Pathogenèse de Helicobacter, Department of microbiology, Institute Pasteur, Paris. Biträdande handledare: Professor Thomas Borén. Huvudhandledare: Docent Anna Arnqvist. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal N300, Naturvetarhuset, Umeå universitet
Kontakt: Pär Gideonsson, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet
Telefon: 070-335 0799 E-post: par.gideonsson@umu.se
– Vi har gjort detta på möss och det finns preliminära resultat som visar att vi även kan programmera om hudceller från människor till röda blodkroppar. En möjlig användning för den här tekniken är att tillverka personliga röda blodkroppar för blodtransfusioner, men det är ännu långt från en klinisk verklighet, säger Johan Flygare, forskargruppschef och ansvarig för studien.
Varje individ har en unik genetisk kod. Den genetiska koden är en komplett instruktionsmanual där det står beskrivet exakt hur alla celler i kroppen bildas. Denna instruktionsmanual finns lagrad i form av en specifik DNA-sekvens i cellkärnan. Alla kroppens celler, hjärnceller, muskler, fett, ben och hudceller har exakt samma kod. Det som skiljer celler åt är vilka kapitel i manualen som cellen kan läsa.
Omprogrammering av hudceller med retorvirus
Forskargruppen i Lund ville ta reda på hur cellerna gör för att öppna kapitlet som innehåller instruktioner för tillverkning av röda blodkroppar. Hudcellerna de utgick från i studien, hade instruktionsmanualen men hur skulle de få den att öppna kapitlet med beskrivningen för röda blodkroppar?
Med hjälp av ett retrovirus har forskarna fört in olika kombinationer av över 60 olika gener i hudceller tills de en dag hade lyckats programmera om hudcellerna till röda blodkroppar. Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports.
– Det är första gången någon har lyckats omvandla hudceller till röda blodkroppar och det är otroligt spännande, säger Sandra Capellera, doktorand och förstaförfattare till studien.
Studien visar alltså att av våra över 20 000 gener är bara fyra nödvändiga för att starta cellens program för att börja tillverka röda blodkroppar. Tar man bort en av de fyra fungerar det inte.
– Det är lite som en skattkista där man måste vrida om fyra olika nycklar samtidigt för att kistan ska öppnas, förklarar Sandra Capellera.
Hopp för dem med kronisk anemi
– Upptäckten är betydelsefull ur flera aspekter. Dels den biologiska – att förstå hur röda blodkroppar produceras och vilka genetiska instruktioner de behöver. Men även ur en terapeutisk synvinkel när man nu för första gången kan generera en röd blodcell från en hudcell som kommer från patienten. Idag är det brist på bloddonatorer till patienter med bland annat anemiska sjukdomar. Johan Flygare, förklarar:
– En allt äldre population innebär fler transfusioner i framtiden. Det blir också fler och fler människor som kommer från avlägsna länder med ovanliga blodgrupper, vilket gör att vi inte alltid har blod att erbjuda dem.
Röda blodkroppar är kroppens vanligaste celler och är nödvändiga för att transportera syre och koldioxid i kroppen. Miljoner människor i världen lider av anemi – ett sjukdomstillstånd där de har för få röda blodkroppar.
Patienter med kronisk anemi hör till de mest problematiska fallen. De får ständiga transfusioner från olika donatorer, vilket kan leda till att patienten till slut reagerar på det nya blodet. Man blir helt enkelt allergisk mot donatorns blod. Kan man hitta ett fungerande sätt att göra blod från personens egna hudceller, skulle den här gruppen av patienter kunna få hjälp. Men än återstår flera studier om hur blodet beter sig i levande organismer.
Lundaforskare har lyckats mäta växelverkan mellan molekylen CD4 och molekylkomplexet MHC klass II vars bindning till varandra kan avgöra om en immunrespons i kroppen startar eller inte startar. Den uppmätta styrkan på denna växelverkan ökar förståelsen för vad som händer i det inledande skedet då kroppens immunförsvar slår till.
Upptäckten som forskare vid naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har bidragit till visar att bindningsstyrkan mellan CD4 och MHC klass II ligger på en nivå där vårt immunsystem ska behålla sin känslighet mot främmande ämnen samtidigt som det inte ska reagera mot människans egna celler.
Än så länge rör det sig om grundforskning, men i framtiden kan upptäckten bidra till ökad kunskap om varför vårt immunförsvar inte fungerar vid olika så kallade autoimmuna sjukdomar, det vill säga sjukdomar orsakade av att det mänskliga immunförsvaret attackerar den egna kroppen.
– Våra resultat kan i framtiden bli värdefulla när man ska utveckla nya läkemedel och när diagnoser ställs, främst för att vi har ökat vår allmänna förståelse av immunförsvaret. Våra mätningar har också lagt grunden till att göra liknande mätningar på hur andra viktiga protein växelverkar i kontakten med immunceller, säger Peter Jönsson, fysikalisk kemist vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.
Undersökningen har han gjort tillsammans med forskare i Oxford och Cambridge. Studierna har gjorts i laboratorier där forskarna dels studerat hur CD4 och MHC klass II interagerar med varandra i lösning, dels hur de i ett modellsystem binder till immunceller.
För mer information:
Peter Jönsson, biträdande universitetslektor, Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 81 63 peter.jonsson@fkem1.lu.se
– Jag har märkt att det inom restaurangbranschen finns en stor osäkerhet just för fisk- och skaldjursprodukter kring vilken information som är viktig för att kunna avgöra om den är uthålligt producerad, säger Mirelle Tirza, som bland annat undersökt hur konsumenterna ska kunna få information tillräckligt för att kunna välja hållbart producerade tonfiskprodukter.
Av de sju färska tonfiskproverna som Mirelle Tirza undersökt – 6 från sushi-restauranger och ett prov från en fiskaffär – kunde bara två försäljare ange vilken art av tonfisk de sålde. En av de två som uppgav ett artnamn angav dessutom fel art. DNA-analysen visade på en annan art tonfisk.
Tonfisk på display.
Ingen av de färska proverna hade information om fångstområde eller fiskemetod, och informationen på tonfiskburkarna var oftast för bristfällig för att kunna göra ett medvetet val enligt de konsumentguider som finns.
– Med sitt examensarbete visar Mirelle att artidentifiering med DNA analys fungerar men också att utveckling behövs för att metoden ska bli enklare att använda och resultaten lättare att tolka, säger Thomas Dahlgren, en av studiens handledare och forskare vid institutionen för marina vetenskaper.
Han menar att vi sett en revolution i utvecklingen av DNA-teknik men att grundforskningen inte hängt med i samma takt.
– Mirelles resultat visar nämligen att fyra av de mest hotade tonfiskarterna är svåra att skilja åt med den standardiserade streckkodsgenen. Detta är bara ett exempel på att mer arbete behövs för att kartlägga olika nivåer av biologisk mångfald, från tidigare okända arter i till exempel djuphaven, till genetisk diversitet i mycket väl kända arter, som exempelvis tonfiskar.
Kommersiella arter av tonfisk akut hotade Den genomgång av fiske efter tonfisk globalt som Mirelle Tirza även gjort visade att några av de kommersiella arterna av tonfisk är akut hotade, andra är överfiskade och/eller överfiskas idag.
Beroende på fångstområde och fiskeredskap kan fiske efter tonfisk leda till bifångst av delfiner, hajar, sköldpaddor och andra hotade djur, som skadas och i värsta fall dör. Det finns dock tonfiskprodukter som kommer från mer uthålliga fisken, både med avseende på fisketrycket på beståndet av tonfisk och att fiskemetoden är mer skonsam vad gäller bifångster.
– För att medvetna konsumenter ska kunna använda sig av konsumentguider och göra informerade val, och på det sätt utöva konsumentmakt genom att efterfråga det som är mer hållbart producerat, krävs att dokumentationen som samlas in i början av produktionskedjan följer alla led i leverantörskedjan, från ”krok till krog”, menar Mirelles Tirza, vars examensarbete visar att det är en lång väg dit, både vad gäller färsk och konserverad tonfisk.
Osäkerhet kring fisk- och skaldjursprodukter
Examensarbetet har gjorts i samarbete med SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Sara Hornborg, som varit handledare från SP säger:
– Jag har märkt att det inom restaurangbranschen finns en stor osäkerhet just för fisk- och skaldjursprodukter kring vilken information som är viktig för att kunna avgöra om den är uthålligt producerad. När den medvetne konsumenten inte får den information som efterfrågas känns det dock inte seriöst och möjliggör fusk. Därför pågår mycket arbete med förändringar kring dokumentationskraven, så kallad spårbarhet, för fisk- och skaldjur, säger hon.
– För att fullt ut förstå vikten av spårbarhet och utökad konsumentinformation behövs dock mötesplatser för samverkan mellan alla aktörer i produktionskedjan, inklusive forskare och myndigheter, med målet att tillsammans verka för en mer hållbar produktion och förstå hur det hänger ihop med hållbar efterfrågan.
Kontakt: Mirelle Tirza, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, tel. 073-576 97 55
Thomas Dahlgren, handlledare, Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, tel. 070-366 20 42
Sara Hornborg, SP Food and Bioscience, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel. 010-516 66 96
– En av dem som jag intervjuade under min forskning visade mig att det tog 17 klick att föra in ett blodtryck i datajournalen, säger Jean E Stevenson Ågren, som nyligen disputerat med sin avhandling ”Dokumentation av vitalparametrar i datajournaler – En risk för patientsäkerheten? ”
Många av de intervjuade, vittnar om krångliga och svårnavigerade datajournaler.
– Ibland står datorn långt borta och det händer att personalen använder sig av post-it lappar, små skrivblock och pappershanddukar när de samlar data som de sedan för in i datorn. Det skapar en risk för att information faller bort och att vitalparametrar som är en färskvara matas in för sent.
Jean E Stevenson Ågren, född och uppvuxen i Skottland, har en bakgrund som sjuksköterska, intensivvårdssjuksköterska, barnmorska och lärare och disputerade nyligen som doktor i hälsoinformatik vid universitetet av Sheffield.
– Det här kändes som ett spännande område att undersöka då jag har arbetat länge inom branschen och alltid har varit intresserad av patientsäkerhet.
Studerade journaler i Kalmar
I sin forskning, som hon genomfört vid eHälsoinstitutet, Linnéuniversitetet i Kalmar, har hon granskat 228 sjukhusjournaler för patienter som drabbats av hjärtstopp, intervjuat och följt med vårdpersonal ute på golvet för att observera hur vitalparametrar dokumenteras i datajournaler.
– Om man mäter vitalparametrarna kan man tidigt se små förändringar i till exempel puls och andningsfrekvens som kan visa att patientens tillstånd håller på att försämras innan man kan se det med blotta ögat.
Men dokumentationen måste vara lätt att tolka så att patientens försämring upptäcks i god tid. Då kan man förebygga kritisk försämring, till exempel, hjärtstopp.
Tidigare forskning visar att antalet patienter som drabbas av hjärtstopp på ett sjukhus kan minskas med 50-60 procent om man mäter och dokumenterar patientens sex vitalparametrar; puls, blodtryck, temperatur, andningsfrekvens, syreupptagning i blodet och medvetandegrad två gånger per dygn.
Varierande hantering av vitala parametrar Regelbundna mätningar och klar dokumentation av patienternas vitalparametrar kan också innebära minskade kostnader för vården.
– En australiensisk forskningsstudie visade att ett sjukhus som mäter patienternas vitalparametrar två gånger per dygn kan minska sina kostnader för patientvård med 18 procent.
I forskningen visade det sig att rutinerna för vilka vitalparametrarna som mäts, och hur ofta de mäts, är varierade. Men Jean E Stevenson Ågren tror att det går att skapa en mer patientsäker vård.
– Det behövs nationella riktlinjer för vilka och hur ofta man ska mäta patienternas vitalparametrar då det idag varierar helt mellan olika vårdavdelningar och sjukhus. Det finns ett behov av att använda ett rekommenderat system för övervakning, till exempel, National Early Warning Score system(NEWS). Det behövs också ett bättre system för att dokumentera vitalparametrar inom vården på ett jämlikt patientsäkert sätt.
Kontaktinformation:
Jean E Stevenson Ågren Tel: 073-042 64 41
Jonas Tenje, pressansvarig, 070-308 40 75
I det dagliga livet utvärderar människan sina aktiviteter utifrån olika mer eller mindre klart uttalad information. En skidåkare använder information om sina arm- och benrörelser, distans, miljön, och så vidare utifrån de mål personen satt upp. Men det finns också faktorer som påverkar som är mindre explicita, såsom motiven bakom att förbättra sin hälsa, känna social acceptans, och så vidare.
Esteban Guerreros forskning har syftat till att utveckla teorier och metoder som inkluderar även komplexa faktorer i beräkningar av kapacitet och utförande. När mer komplexa faktorer räknas in behöver metoderna kunna hantera osäkerhet och förändrade förhållanden.
Bedömningsmetoder bakom datormodeller
Genom att använda och utveckla teorier baserade på mänsklig verksamhet och resonemang som verksamhetsteori och argumentationsteori kan olika tolkningar av en situation genereras och värderas, och justeras när ny information kommer på ett sätt som människan kan känna igen och delta i.
Esteban Guerrero har utgått ifrån bedömningsmetoder som används av terapeuter, bland annat ett instrument för att mäta balans och styrka hos äldre för att förebygga fall, och utvecklat nya generella metoder som datorsystem kan använda. Dessa metoder bygger på verksamhetsteoretiska modeller av människans aktivitet, och på argumentationsteoretiska ramverk.
Metoderna har tillämpats i mobila appar som testats hos bland annat äldre för att utvärdera kapacitet och genomförande av övningar som går ut på att mäta olika aspekter av styrka och balans. Detta gjordes i samarbete med fysioterapeuter vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
– Tanken är att apparna ska kunna användas i framtidens”smarta hem”, till exempel diagnos- och behandlingsprogramappar som personen kan använda själv hemma eller app som mäter balans och styrka för att förebygga fall hos äldre, säger Esteban Guerrero.
Avhandlingen: “Representing and Reasoning about Complex Human Activities – an Activity-Centric Argumentation-Based Approach”. Svensk titel: ”Representerande och Resonerande om Komplexa Mänskliga Aktiviteter – en Aktivitetscentrerad Argumentationsbaserad Strategi”
Fotnot: Esteban Guerrero har en masterexamen i datavetenskap från Malmö högskola och en kandidatexamen i Electronics and Telecommunications Engineering från University of Cauca – Colombia. Esteban Guerrerokommer från Ipiales, en stad i sydvästra Colombia.
När vi iakttar en handrörelse kan vi ofta säga någonting om dess innebörd, till exempel kan ”tummen upp”-gesten tolkas som ”bra jobbat”. Men det som vi normalt uppfattar som en gest eller ett tecken är egentligen bara en av flera rörelser som sker när en deltagare i ett samtal använder sig av sina händer som uttrycksmedel.
− Först måste handen föras till den position i luften framför deltagaren där gesten eller tecknet skall utföras. Sedan kommer den betydelsebärande delen; det vi normalt sett kallar för en gest eller ett tecken. Därefter följer den del då handen dras tillbaka till en neutral och avslappnad position, säger avhandlingens författare Paul Cibulka.
Varje enskild rörelsefas är en social handling
I avhandlingen analyserar han dessa steg, som kallas för manuella rörelsefaser, i detalj. I tidigare forskning om handrörelsers användning i talspråk betraktas tajmningen av dessa faser huvudsakligen som knuten till det som sägs och det är främst den betydelsebärande rörelsefasen som studerats.
Utgångspunkten i avhandlingen är att manuella rörelsefaser – alltså inte bara själva gesten eller tecknet utan varje enskild fas i dess utförande – kan tolkas som sociala handlingar.
− Ett exempel på det är när någon lyfter upp handen som förberedelse för att utföra en gest, men utan att faktiskt utföra gesten, medan en annan deltagare i samtalet fortfarande har ordet. Detta uppfattas ofta som en begäran på att själv få ordet, och därmed som en social handling.
Drar tillbaka handen när frågan besvarats
Paul Cibulkas studier grundar sig på videoinspelade vardagssamtal i Japan, Tyskland och Sverige. Samtalen innehåller både tal- och teckenspråkskonversationer, framför allt talad japanska och svenskt teckenspråk, och lyfter bland annat fram den kommunikativa potentialen av faser som saknar rörelse.
En vanlig användning av sådana faser är i samband med frågor: När en deltagare har ställt en fråga så förblir händerna ofta i den position som antagits under själva frågan och dras tillbaka först när frågan har besvarats, som en indikation på att ett acceptabelt svar har mottagits. Ibland händer det dock att handen dras tillbaka halva vägen och stannar i luften i en mellanliggande position där handen är varken helt spänd eller helt avslappnad.
− En sådan position förekommer när en deltagare har haft ordet men av någon anledning, exempelvis på grund av att ha blivit avbruten av en annan deltagare, är tvungen att för tillfället åsidosätta sitt ofullständiga yttrande. Detta utgör en strategi som deltagaren kan använda för att visa att hen så att säga är på ”stand-by”, i avvaktan på nästa möjliga tillfälle att återuppta sitt påbörjade yttrande.
Samma rörelser oavsett språk
Genom att på så sätt studera på vilka sätt dessa olika faser är förknippade med olika typer av sociala handlingar bidrar avhandlingens resultat till en bättre förståelse för hur vi interagerar med varandra. Ett centralt fynd i avhandlingen är att många av dessa fenomen fungerar på liknande sätt oavsett om deltagarna använder talspråk eller teckenspråk.
− I teckenspråksforskningen har sedan tidigare dessa faser uppfattats som betydelsebärande delar av teckenspråkets grammatik – exempelvis att en frågesats på teckenspråk per definition avslutas med en fas som saknar rörelse – medan samma företeelse sägs vara en ”icke-verbal” komponent till talspråk som inte betraktas som en del av språksystemet. Men mina resultat tyder på att det kan finnas större likheter mellan kroppsrörelser som används vid talspråk och formaliserat teckenspråk än vad forskarna tidigare trott.
Detta ifrågasätter den tydliga åtskillnaden mellan hur gester och tecken betraktas inom forskningen, vilket gör att handrörelser som kan se exakt likadana ut och som fyller samma funktioner ändå behandlas som två skilda saker beroende på om de används i talspråk eller teckenspråk. Detta beror förmodligen på att många lingvistiska modeller grundar sig på det skrivna snarare än på det talade språket och därmed utelämnar sådant som inte fångas i skrift.
Universella handrörelser
− För det andra får resultaten oss att undra om dessa företeelser kanske rent av utgör universella samtalsstrategier. I avhandlingen analyseras bland annat samtal på svenskt teckenspråk och talad japanska, alltså två språk som skiljer sig väsentligt från varandra: Det ena är ett visuellt baserat språk, det andra är ljudbaserat. Att hitta likheter mellan dessa språk som annars har föga gemensamt är förvånande.
Men inte nog med det, tidigare forskning visar att liknande handrörelsebaserade samtalsstrategier även återfinns i andra språkliga samhällen: språket Cha’palaa i Ecuador, på Bequia-ön i Karibiska sjön, på dövskolor i Schweiz och i argentinskt teckenspråk. Kanske är vi människor inte så olika trots allt?
Tid och plats för disputation: fredagen den 3 juni 2016 kl. 13:15, Sal T 307, Olof Wijksgatan 6, Göteborg Fakultetsopponent: Birte Asmuss, Aarhus University
Kväve är ett viktigt näringsämne för växter. I nordliga skogar är kvävetillgången begränsande men arter som växer i dessa skogar är anpassade till de låga kväveförhållandena. Numera tillför vi människor dock i allt större utsträckning kväve till skogen. Genom förbränning av fossila bränslen, jordbruk och produktion av gödningsmedel frigörs stora mängder kväve till atmosfären, som sedan transporteras med vindar och deponeras i miljön tiotals eller till och med tusentals kilometer från föroreningskällan. Förutom denna oavsiktliga kvävetillförsel i skogar, gödslar markägare också avsiktligt sina skogar för att öka trädens tillväxt.
De två formerna av kvävetillförsel kan ha många olika effekter. En konsekvens kan bli förlust av växtarter, vilket i sin tur minskar den biologiska mångfalden. Det finns två mekanismer som tros orsaka dessa artförluster. För det första kan extra kväve ändra hur växter konkurrerar med varandra, och växtarter som kan använda extra kväve snabbare kan ersätta växtarter som är anpassade till generellt låga kväveförhållanden. För det andra kan ytterligare kväve orsaka förändringar i bladkemin, vilket i sin tur påverkar i vilken grad växter angrips av naturliga fiender, det vill säga insekter eller svampar.
Odlade asp för att testa gödseleffekten
I sitt avhandlingsarbete har Franziska Bandau utfört en serie av gödslingsförsök med modellträdslaget asp, för att undersöka vilka effekter mänskligt orsakad kvävetillförsel kan ha på genetiskt olika växtindivider. Franziska Bandau lät odla ett antal aspindivider med varierande förmåga att producera särskilda kemiska föreningar i sina blad, så kallade kondenserade tanniner. Dessa föreningar kan potentiellt skydda växter från insektsangrepp och vissa patogena svampar.
Franziska Bandau fann att växter som experimentellt erhållit hög kvävebelastning motsvarande atmosfäriskt nedfall och skogsgödsling skadades generellt mer av insekter och svampar än växter som inte fått något extra kväve, men växter med hög tanninproduktion var alltid mindre skadade än växter med låg tanninproduktion.
– Jag observerade också att asp med en genetiskt förutbestämd, hög tanninproduktion begränsades i tillväxt vid naturliga nivåer av kväve, men att denna tillväxtbegränsning försvann när växterna fick ökade kvävegivor motsvarande skogsgödsling, och när mängden naturliga fiender var hög, säger Franziska Bandau.
Eftersom konkurrensen och förändringar i interaktioner mellan växt och fiende verkar driva växtartsförluster, kan växter med både låg- och hög tanninproduktion potentiellt gynnas under förändrade kväveförhållanden. När naturliga fiender är viktiga drivkrafter för vegetationsförändring överlever mest troligt växter med hög tanninproduktion. Men när konkurrens driver vegetationsförändringar, skulle växter med låg tanninproduktion växa bättre under något förhöjda kvävegivor än växter med hög tanninproduktion.
– Men eftersom både kväveförhållanden och angrepp av insekter eller svampar varierar mycket över tid och rum, har populationer med stor genetisk variation den högsta chansen att fortleva i miljöer som belastas av mänskligt orsakad kvävetillförsel, säger Franziska Bandau.
Fotnot: Franziska Bandau är född och uppvuxen i Berlin i Tyskland. Hon har studerat skogsskötsel vid the University for Sustainable Development i Eberswalde, och har under studietiden tillbringat ett år som Erasmustudent på SLU i Umeå. Efter att ha erhållit en masterexamen arbetade hon på ett statligt skogsföretag i Tyskland innan hon återvände till Umeå för doktorsstudier.
För mer information:
Franziska Bandau, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå Plant Science Centre, Umeå universitet
Telefon: 070-68 98 584
E-post: franziska.bandau@umu.se
För att bättre förstå vad som sker vid Amyotrofisk lateralskleros (ALS) har forskare vid Umeå universitet jämfört hur ögonmuskler och extremitetsmuskler påverkas vid ALS. Forskarna har fokuserat på specifika proteiner som är viktiga för kopplingen mellan muskler och nerver, och upptäckt att ögonmuskler, som påverkas mindre av sjukdomen, verkar ha bättre förutsättningar för att bevara muskel-nervkontakten.
– Medan extremitetsmuskler påverkas kraftigt vid ALS är ögonmuskler mycket mindre drabbade och i vår forskning har vi undersökt varför det är så, säger Vahid M. Harandi, doktorand vid institutionerna för integrativ medicinsk biologi och klinisk vetenskap.
– När vi jämförde extremitets- och ögonmuskler upptäckte vi distinkta skillnader i uttryck av vissa signalproteiner med betydelse för nervers utveckling och överlevnad. Dessa skillnader samt det faktum att ögonmusklernas neuromuskulära kontakter är bättre på att bevara dessa signalproteiner, kallade neurotrofiska faktorer, skulle tillsammans kunna spela en roll för att ögonmusklernas funktion förblir intakt vid ALS.
Dödlig sjukdom
ALS är en neurodegenerativ sjukdom som vanligtvis drabbar människor sent i livet och som leder till muskelförtvining, förlamning samt tal- och sväljningssvårigheter. Patienter dör vanligtvis inom tre till fem år efter att de första symptomen uppkommit, främst på grund av andningssvikt. I Sverige upptäcks varje år 2,4 nya fall per 100 000 invånare, men på grund av den höga dödligheten finns vid ett och samma tillfälle ungefär 6-9 ALS-sjuka personer per 100 000 invånare.
Proteinerna Wnt7a (överst) och dystrofin (mitten) i en muskelfibrer (i extremitetsmuskel) hos en djurmodell. De immunfärgade proteinerna är sammanslagna i understa bilden, som visar hur Wnt7a finns inuti muskelfibrernas cellmembran. (Bild: Vahid M. Harandi)
Det huvudsakliga målet med Vahid M. Harandis forskning har varit att utforska hur ALS utvecklas (patofysiologiskt) ur ett muskelperspektiv. I sin forskning har han fokuserat på uttryck och fördelningen av viktiga neurotrofiska faktorer och så kallade Wnt-proteiner i ögon- och extremitetsmuskler. Forskaren har undersökt hur eventuella förändringar kan vara relaterade till både ALS och åldrande. Förändringar i både neurotrofiska faktorer och Wnt-proteiner har tidigare kopplats till flera olika neuromuskulära och neurologiska sjukdomar, inklusive ALS.
– ALS har traditionellt ansetts vara främst en sjukdom som drabbar de motoriska nervceller som styr våra muskelrörelser. En växande mängd forskningsdata pekar dock på att kontakten mellan nervceller och muskelfibrer förloras i ett tidigt stadium, långt innan dessa nervceller själva börjar dö. Det innebär att det kan vara muskelfibrerna som initierar att muskel-nervkontakten upphör och att nervcellen dör. De här upptäckterna har flyttat ALS-forskningens fokus från de nervceller som styr vår muskelfunktion till att även inkludera muskelfibrerna och den neuromuskulära kontakten, förklarar Vahid M. Harandi.
Fotnot: Vahid M. Harandi är forskardoktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi (IMB). Hans doktorsavhandling är ett samarbete mellan IMB och Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för oftalmiatrik. Vahid har en kandidatexamen i näringsvetenskap från Iran och en Masterexamen i biomedicin från Högskolan i Skövde. Han kommer från Teheran i Iran.
För mer information:
Vahid M. Harandi, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Enheten för oftalmiatrik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 5136; 077-612 0287
E-post: vahid.harandi@umu.se
– Speciellt äldre personer kan vara de som är mest angelägna att genomföra fasta. Äldre med kronisk sjukdom är ofta mest känsliga för vätskebrist, och de som har diabetes, hjärtsvikt, njursvikt och svåra magbesvär bör diskutera med sin läkare innan de genomför fastan. Ett fåtal av dessa personer kan fasta utan risker för hälsan. Koranen säger att man inte skall riskera sin hälsa och sitt liv, och man kan göra andra goda gärningar om fasta inte kan genomföras..
Under graviditet och amning är moderns närings- och vätskeintag helt avgörande och även om det är tillåtet att fasta under graviditeten kan det utifrån ett medicinskt perspektiv ibland vara bättre för modern att nyttja möjligheten att fasta senare.
Kontakta läkare om du tar mediciner
Vid många kroniska sjukdomar som exempelvis ögon-, hud- och neurologiska sjukdomar har fastan ingen eller liten inverkan. Om det är nödvändigt att ta medicin kan fastan genomföras genom att man i vissa fall minskar dosen till en eller två gånger dagligen och att medicinen tas nattetid under dygnets mörka timmar då den fastande får äta och dricka som vanligt. De som har kroniska sjukdomar och tar mediciner bör ta kontakt med sin läkare för att få råd hur man skall göra under ramadan.
Ska du fasta under Ramadan? Då kan du ladda ner en broschyr som ger en djupare förståelse för hur kroppen reagerar på fasta. Den ger också sjukvårdspersonal råd och förståelse för den islamiska fastan och dess grundläggande principer och bestämmelser. Broschyren togs fram av representanter inom sjukvården och företrädare för Örebro Moské. Den har uppdaterats i år och finns för nedladdning på svenska, somaliska och arabiska på Region Örebros webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
