Studierna är ett resultat av det arbete som utförs inom EU- nätverket CACHE ITN för är att bättre förstå hur viktiga odlade marina arter i Europa, som ostron, musslor och kammusslor, påverkas av förändringar i havet. Forskningen speglar till exempel vad ökad temperatur och ökad försurning innebär för djuren och för den kommersiella hanteringen.
Fortplantningens betydelse för vattenbruk I specialupplagan av Marine Genomics presenteras olika aspekter av hur musslor och ostron påverkas av förändringar i sin livsmiljö, havet. Studierna innefattar allt från grundläggande molekylära mekanismer till hur omgivningen kan påverka skaldjursindustrin, som omsätter cirka 526 miljoner pund per år.
I tidskriftens inledande studie, av bland andra Alexander Ventura, som är doktorand vid institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet, ligger fokus på fortplantning mellan olika arter (hybridisering) av musslor längs de europeiska kusterna och konsekvenserna som detta kan få för vattenbruket.
− De tre olika arterna av blåmusslor som lever längs med Europas kuster kan hybridisera naturligt i områden där de finns nära varandra. En ökad odling av musslor har visat sig öka antalet hybrider, men det är ännu oklart om detta ger negativa effekter på branschen eller inte, säger Alexander Ventura.
Skalet påverkas av klimatförändringar I en annan studie av forskaren Kirsikka Sillanpää vid institutionen för biologi och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, undersöks hur det japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) tar upp kalk från omgivningen och transporterar det till de ställen i djuret där skalet bildas för att därefter kunna tillväxa och reparera skador i skalet.
Ökande utsläpp av koldioxid påverkar haven och kan få allvarliga konsekvenser för många marina arter, särskilt de som producerar kalciumkarbonatskal som exempelvis musslor.
− De här marina arterna kan få svårare att producera och underhålla sina skal i framtiden på grund av förändringarna i havsmiljön, säger Kirsikka Sillanpää.
Skal är ju livsviktiga som skydd för musslor och ostron under deras livstid, och de skal som blir över efter skörd av odlade skaldjur kan uppgå till så mycket som sex till åtta tusen ton per år.
− Projektet syftar därför också till att hitta innovativa sätt att använda denna värdefulla råvara, säger Sam Dupont, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Återuppbyggnadsprogram för ostron, genom att bygga upp ostronrev och använda storskaliga tekniker för att ta upp kol från atmosfären, är några exempel som presenteras i specialnumret av Marine Genomics.
− En spännande innovativ användning av ostronskal, som testats inom förpackningsindustrin, är att tillverka ”shopping-kassar” av skalen – jag har aldrig provat att veckohandla med den typen av kassar men har hört att de fungerar mycket bra, säger Kristina Sundell, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Studierna är gjorda av Xiaofen Wu och resultaten presenteras i den nya avhandlingen ”Structure and function of microbial communities in acid sulfate soil and the terrestrial deep biosphere”.
I den första studien undersöktes finländska sura sulfatjordar. Jordar som innehåller metallsulfider är vanligt förekommande i kustområdena runt Östersjön. Om sådan jord kommer i kontakt med syre, antingen genom landhöjning eller mänsklig påverkan, oxideras metallsulfiderna och marken blir sur. Detta kan leda till allvarlig miljöförstöring.
Sura sulfatjordar är vanligt förekommande i kustområdena runt Östersjön.
– Målet med denna studie var att förstå de processer som leder till att jorden böjar släppa ut syra och tungmetaller i miljön, säger Xiaofen Wu.
Påskyndar frigörandet av förorenande ämnen
Forskarna studerade bakteriesamhällenas samlade arvsmassa genom DNA-sekvensering.
– Det visade sig att mikrober som framförallt frodas i sura miljöer förekommer i den här typen av jord, och sannolikt bidrar till att påskynda frigörandet av förorenande ämnen, förklarar Xiaofen Wu.
Forskarna utvärderade även olika strategier för att neutralisera jordens surhetsgrad, bland annat genom att tillsätta kalciumkarbonat (kalk) och kalciumhydroxid. Resultatet visade att behandling med basiska föreningar kunde hämma frigörandet av förorenade ämnen.
I den andra av de två studierna undersökte forskarna den djupa biosfären. Studien genomfördes i den mörka och näringsfattiga miljön vid Äspölaboratoriet norr om Oskarshamn, vilket är ett underjordiskt bergslaboratorium där man testar olika metoder för slutförvaring av kärnbränsle.
Hur påverkas kärnavfallsbehållare?
Vid det underjordiska bergslaboratoriet Äspö undersökte forskarna vilka processer och reaktioner som skulle kunna påverka kärnavfallsbehållare.
– I den här studien ville vi undersöka och bidra med mer kunskap om de processer och reaktioner som skulle kunna påverka kärnavfallsbehållarna under de tusentals år som de ska förvaras, säger Xiaofen Wu.
Trots bristen på kol- och energikällor, beräknas den djupa biosfären utgöra upp till 20 procent av jordens totala biomassa och är därmed jordens största mikrobiella ekosystem. På grund av dess svårtillgänglig är detaljerna om den biologiska mångfalden och metabolismen i dessa mikrobsamhällen till stor del i outforskad.
I det här projektet hittade man ultrasmå mikrobiella celler i de vattnen som flyter genom gruvschaktens berg. Forskarna studerade och sekvenserade dessa små celler och deras större motsvarigheter på olika djup. Resultatet visade på en stor variation av livsstilar, trots den karga miljön.
Det känsliga matarhornet – med en öppning på nästan en meter i diameter – ska hjälpa astronomer att berätta universums historia. Det har byggts på Onsala rymdobservatorium vid Chalmers och ska nu testas i Kanada. Så småningom kommer det att ingå ett sådant horn i vart och ett av de nästan 200 parabolantenner som placeras ut i Sydafrika under SKA:s första utbyggnadsfas.
Om några år byggs radioteleskopet Square Kilometre Array (SKA) i Sydafrika och Australien. Sedan 2012 representeras Sverige i projektets konstruktionsfas av Onsala rymdobservatorium.
15 meter breda parabolantenner i Karoo-öknen
Den delen av teleskopet som placeras i Sydafrika ska bestå av hundratals 15 meter breda parabolantenner i den avlägsna Karoo-öknen. Nu pågår ett intensivt arbete världen över för att utveckla och testa teleskopets olika delar. Antenner, matarhorn och mottagare behövs alla för att fånga upp radiovågor från världsalltet.
SKA väntas kunna göra mätningar som överträffar alla dagens radioteleskop. Med SKA hoppas astronomer bland annat kunna kartlägga hur de första galaxerna bildades för över 13 miljarder år sedan.
– Matarhornet är vårt hittills största och viktigaste bidrag till SKA. Varje parabolantenn ska få ett sådant horn, och hornet är en av parabolens viktigaste beståndsdelar. I det förenar vi nanoteknik och precisionsinstrumentering, säger Miroslav Pantaleev, som leder arbetet med teknik för SKA i Onsala.
An artist’s impression of the completed Phase 1 of the SKA in South Africa’s Karoo Desert. (Credit: SKA Organisation)
Det mäktiga hornet förenar storskalig maskinteknik och radiooptisk design – allt för att vara maximalt känslig, men också ekonomisk att massproducera. Hornet har en så kallad quadridge-design, med fyra nockar på insidan, som specialutvecklats av Onsala rymdobservatorium för SKA efter en design som tidigare tagits fram av det sydafrikanska företaget EMSS Antennas.
Teleskopets paraboler samlar in svaga radiosignaler från rymden. Matarhornet gör tillsammans med en toppmodern förstärkare signalerna redo för att kunna analyseras av astronomer.
Fångar in långa radiovågor
Matarhornet har utvecklats för att fånga in de längsta radiovågorna som SKA:s paraboler är känsliga för: mellan 350 och 1050 MHz (30-85 centimeter våglängd; Band 1).
Nu ska hornet testas i Kanada på en antenntyp som har byggts för SKA vid Dominion Radio Astrophysical Observatory (DRAO), som drivs av Kanadas vetenskapsråd NRC, utanför Penticton i delstaten British Columbia.
Förstärkaren har specialutvecklats för just det här projektet av göteborgsföretaget Low Noise Factory i tätt samarbete med Onsala rymdobservatorium och Gigahertz centrum vid Chalmers. Arbetet med förstärkaren presenterades den 26 maj på konferensen International Microwave Symposium 2016 i San Francisco, USA.
Joel Schleeh är ingenjör på Low Noise Factory.
– Förstärkaren utnyttjar nanoteknik för att förstärka radiovågorna med så lite brus som möjligt. Normalt minimeras bruset genom att kyla förstärkaren till några fåtal grader över den absoluta nollpunkten. Vår specialutvecklade förstärkare integreras direkt i hornets matare, vilket betyder att vi kan bibehålla teleskopets känslighet utan att använda någon kylning alls. För SKA kan detta innebära stora besparingar i energi, underhåll och investeringar, säger han.
John Conway är föreståndare för Onsala rymdobservatorium.
– Nu när vi levererar det här matarhornet visar vi att Sverige gör skillnad i SKA-projektet. Vi lägger grunden till att nå nya insikter om vårt universum och våra ursprung i kosmos – och samtidigt öppnar vi möjligheter för spjutspetsteknik från Sverige att nå hela världen, säger han.
Mer om SKA-projektet
Projektet Square Kilometre Array (SKA) är ett internationellt samarbete för att bygga världens största radioteleskop. Det leds av SKA-organisationen med säte vid Jodrell Bank-observatoriet i Storbritannien.
SKA kommer att möjliggöra forskning som blir omvälvande för vår förståelse av universum och fysikens fundamentala lagar, det kommer att bevaka himlen i aldrig tidigare skådad detalj, och kommer att kunna kartlägga den hundratals gånger snabbare än någon anläggning som finns idag.
SKA är inget enskilt teleskop. Istället är det en samling av teleskop, eller antenner, som placeras ut över långa avstånd i uppställningar eller antennmattor. SKA kommer att byggas i två etapper: Fas 1 (som kallas SKA1) i Sydafrika och Australien, och fas 2 (SKA2) som expanderar in i andra afrikanska länder samtidigt som också den australiska delen utökas. SKA-Organisationen har stöd av 10 medlemsländer – Australien, Indien, Italien, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Sverige och Sydafrika. Den har fört samman några av världens bästa forskare, ingenjörer och beslutsfattare, samt fler än 100 företag och forskningsinstitut från 20 länder, för att konstruera och utveckla teleskopet. SKA kommer att börja byggas år 2018 och de första vetenskapliga observationerna väntas år 2020.
Sverige representeras i SKA-organisationen av Onsala rymdobservatorium, den svenska nationella anläggningen för radioastronomi. Observatoriet drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet och har Institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers som värdinstitution.
SKA:s Dish-konsortium ansvarar för konstruktion och test av parabolen som kommer att utgöra SKA-mid, ett av två instrument i SKA. Konsortiet, som leds av Australien, består av forskningsinstitut från åtta länder, bland dem Sverige.
Utöver Low Noise Factory har flera andra svenska företag knutits till projektet för att studera utveckling och masstillverkning av delar som ska ingå i SKA:s teleskop.
Kontaktinformation: Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers,robert.cumming@chalmers.se
Miroslav Pantaleev, chef för elektroniklabbet vid Onsala rymdobservatorium, Chalmers, miroslav.pantaleev@chalmers.se
Kristina Osbjer från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur samspelet mellan djur och människor på Kambodjas landsbygd bidrar till spridningen av sådana sjukdomar.
En miljard insjuknar i zoonoser
De flesta infektionssjukdomar hos människor är zoonoser, dvs. sjukdomar som kan överföras mellan djur och människor. Varje år insjuknar runt en miljard människor i zoonoser, med miljontals dödsfall till följd.
Kambodja är ett av världens högriskområden för uppkomsten av zoonoser och nya infektionssjukdomar. Merparten av invånarna bor på landsbygden, med odling och djurhållning som huvudsakliga inkomstkällor. Djuren används som dragdjur, ger tillgång till kött, mjölk, ägg och naturgödsel och de är en viktig inkomstkälla. I dessa småskaliga jordbruk lever ofta människor och många djurslag nära varandra och djuren saknar som regel inhägnader. Tillgången till sjukvård för människor och djur är ofta begränsad och hygienrutinerna är sällan tillräckliga, vilket ökar risken för zoonoser.
Kristina Osbjer har undersökt om samspelet mellan djur och människor bidrar till spridningen av två viktiga zoonoser: influensavirus, som ger upphov till bland annat fågelinfluensa, och campylobacter-bakterier, som orsakar diarré hos människor. Hon har intervjuat hushåll på Kambodjas landbygd om hygienrutiner, djurhållning och zoonos-kunskap och har tagit prover från människor och livsmedelsproducerande djur.
Riskerar få världsomfattande spridning
I en fjärdedel av hushållen förekom riskbeteenden, såsom att låta djuren gå fritt där människor sover och äter, och att äta sjuka och självdöda djur. Trots detta ansåg endast sex procent av hushållen att det fanns en risk för spridning av zoonoser i deras by. I vissa hushåll fanns bättre kunskaper om zoonoser, men det innebar inte att de var bättre på att undvika riskbeteenden.
Influensavirus påträffades hos lite mer än en procent av provtagna grisar och fjäderfän. Genetiska analyser visade att de var beblandade med influensavarianter som har stor potential för zoonotisk och världsomfattande spridning.
Campylobacter-bakterier påvisades hos nitton procent av barnen under sexton år, jämfört med åtta procent av de vuxna. I djurproverna återfanns campylobacter hos merparten av kycklingarna och grisarna medan det var mindre vanligt hos ankor, kor och duvor. Kristina Osbjer fann flera faktorer som ökade risken för att personer i ett hushåll skulle bära på campylobacter-smitta. Till riskfaktorerna hörde att slakta djur, att låta djuren gå fritt kring människors sov- och matplatser och att äta otillräckligt tillagat kött samt kyckling och fläsk flera dagar i månaden.
Behöver bli mer medvetna
Projektet visar att befolkningen behöver bli mer medveten om vad som ökar risken för att det uppstår zoonoser. Genom riktad provtagning och övervakning av influensavirus och campylobacter kan kunskapen om hur zoonoser sprids förmedlas till regional och nationell nivå.
– Det kan bidra till bättre statliga kontrollåtgärder och biståndsinsatser, vilket i sin tur kan förbättra levnadsvillkoren på Kambodja landsbygd, säger Kristina Osbjer.
”Utveckling av industriell virkestorkning” är ett treårigt delprojekt inom Träinnovation i Norr (TiiN), som drivs inom centrumbildningen TräCentrum Norr (TCN). TiiN finansieras av Tillväxtverket, deltagande SME-företag samt de TCN-anslutna skogs- och träindustrierna.Flera av de naturligt förekommande variationerna hos råvaran ska kunna hanteras mer automatiskt med förbättrad kapacitet, kvalitet och energieffektivitet som följd.
– Responsen från industrin har varit fantastisk och det är roligt att vårt arbete verkligen gör skillnad, säger Fredrik Persson på SP.
Både projektledaren, biträdande professor Margot Sehlstedt-Persson vid LTU, och biträdande projektledare, PhD Tommy Vikberg på SP har mångårig erfarenhet av den forskning och den industriella utveckling inom träindustrin som bedrivits på Skellefteå Campus.
– Med detta projekt får vi långsiktigt arbeta med utveckling av industriell virkestorkning, både tillämpat och mer forsknings betonat vilket är viktigt för att Sverige ska behålla en världsledande position inom området, menar Margot Sehlstedt-Persson.
Bättre styrning av torkningen
Tidigare TCN-projekt har till exempel handlat om medelvärdesstyrning i kanaltork och ny mätteknik.
– Medelvärdesstyrning är ett bra exempel på att det ofta är de enkla idéerna som är de bästa, säger Fredrik Persson vid SP, som också kommer att arbeta inom projektet.
SCA Timber, Tunadal sågverk i Sundsvall är ett av de verk som testat och numera använder medelvärdesstyrning i två FB-kanaltorkar där de torkar centrumutbyte från gran. Torkansvarige Simon Högbloms summering efter driftsättningen av medelvärdesstyrningen är kort och koncis;
– Nu kan vi släppa fokus på de torkarna.
Skillnaden är framför allt att en större variation av råvara tidigare krävde mer uppmärksamhet och handpåläggning.
Ny mätteknik har till exempel handlat om att kontinuerligt mäta ”spån-pålimning” på värmebatterierna i en kanaltork, det vill säga hur mycket spån och annan smuts som fastnar och hindrar luftens genomströmning. Ett av målen är att undersöka hur denna information skulle kunna styra tidpunkten för underhåll/rengöring för att bibehålla ett tillräckligt luftflöde i torken över hela året. Graden av ”spån-pålimning” varierar nämligen över året beroende på utomhusklimatet.
Även lufthastighetsmätningar genom en hel kanaltork är en nyhet som gruppen arbetat med att utveckla.
– Innan vi hittade en lufthastighetsgivare med ”logger” som överlever klimatet tillräckligt länge och kan skickas med ett virkespaket genom torken har man tidigare till största del fått förlita sig på manuella lufthastighetsmätningar vid virkeslastens kanter, förklarar Tommy Vikberg.
– Det har nästintill varit omöjligt att mäta och kartlägga luftflödet genom en kanaltorks hela längd men med vår nya mätare har vi sett fenomen som är av praktisk betydelse för industrin, forsätter Tommy.
En av målsättningarna med TiiN är att små och medelstora företag (SME) skall medverka för att skapa nya arbetstillfällen. Det kan handla om träföretag som vidareförädlar virket från sågverken och leverantörer till träindustrin. Ett SME-företag som är anslutet till delprojektet om industriell virkestorkning är Valutec, som är en leverantör av virkestorkar.
– SME-företagens medverkan skapar förutsättningar för att projektet kommer att utvecklas längre samt att resultaten i större omfattning och snabbare kommer komma industrin till godo, förklarar Margot Sehlstedt-Persson.
En hälsocoach anställdes under två år på 20 procent i en västsvensk grundskola i en mellanstor kommun. Uppgiften var bland annat att planera och driva lekfulla fysiska aktiviteter liksom annat hälsofrämjande arbete. Alla elever skulle känna sig dugliga i de aktiviteter som bedrevs.
Resultatet visade att alla elever som ingått i undersökningen, det vill säga även de elever som normalt sett inte uppskattade ämnet idrott och hälsa, gillade den nya funktionsrollen och de aktiviteter som hälsocoachen bedrev. Förutom eleverna, värdesatte även vårdnadshavare och lärare hälsocoachens arbete på skolan. De såg ett tydligt behov av någon som kunde arbeta med hälsa på alla plan, för hela skolans verksamhet.
Däremot lyckades inte projektet ändra på det faktum som annan forskning visat: att fysisk aktivitet sjunker signifikant med stigande ålder. Eleverna på den skola som hade tillgång till hälsocoach låg dock vid projektets slut högre än eleverna på jämförelseskolorna vad gäller fysisk aktivitet, mätt i antal uppmätta steg. Fler elever på den skolan låg kvar på rekommenderad stegnivå i årskurs 6 (cirka 15000 steg per dag för pojkar, cirka 12000 steg per dag för flickor), jämfört med kontrollskolorna, 70 procent jämfört med 58 respektive 56 procent.
Enligt de berörda eleverna hade även rasterna blivit roligare, ingen hade blivit utanför samt att de hade fått mer energi till övriga lektioner.
De allra flesta barn tillbringar en stor del av sin vakna tid i skolan, vilket gör den till en utmärkt arena för att främja goda levnadsvanor.
– Det krävs dock att det finns någon som tar ansvar för det hälsofrämjade arbetet och som har tillräckligt med tid för att arbeta med dessa frågor i skolans vardag. Hälsocoachen behöver betydligt mer tid än en 20 procents tjänst, helst en heltid, och ett gott stöd framförallt ifrån skolledning och elevernas klasslärare, säger Pernilla Hedström, som skrivit avhandlingen.
För mer information:
Pernilla Hedström, institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet,
epost: pernilla.hedstrom@kau.se, telefon: 0707-342144
Varseblivning av ljus är av avgörande betydelse för de artrikaste djurgrupperna på vår planet, inklusive ryggradsdjuren. Evolutionen selekterade fram ett kameraliknande öga i de första ryggradsdjuren där detektion av ljus sker i tappar och stavar i ögats näthinna. Signalen skickas vidare från själva ljusreceptorerna via flera andra proteiner och når så småningom synnerven som förmedlar informationen till hjärnan för vidare bearbetning och integrering med de övriga sinnena. Syninformationen bidrar till att organismen reagerar på olika ljusstimuli på lämpligt sätt, exempelvis genom beteendeförändringar.
För tjugo år sedan visade studier av ljusreceptorer, mottagare, att färgseende, som förmedlas av tapparna, uppstod före de första ryggradsdjuren och före uppkomsten av deras seende i gråskala i mycket svagt ljus. Detta bekräftades nyligen av forskningsteamet, lett av Xesús Abalo och Dan Larhammar, institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och SciLifeLab, i en detaljerad studie av ljusreceptorernas evolution i olika typer av ryggradsdjur (Lagman and Ocampo Daza et al., 2013).
Optimal känslighet i både starkt och svagt ljus
I den nya studien har forskningsgruppen gått vidare och undersökt evolutionen av de enzymer som åstadkommer tapparnas och stavarnas respons på ljus, nämligen enzymet PDE6 (phosphodiesteras 6). Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Evolutionary Biology, visar att även PDE6 fick extra genkopior i samband med ryggradsdjurens uppkomst. Därtill uppstod ytterligare gener i de första strålfeniga fiskarna efter att de separerat från den utvecklingslinje som ledde till de fyrfota djuren inklusive människan.
Noggranna undersökningar av de olika PDE6-generna i zebrafisk, ett av de mest använda försöksdjuren, visar att de extra genkopior som uppstod i fiskarna skiljer sig dramatiskt från varandra i hur de används under dygnets timmar. Sannolikt möjliggör detta att PDE6-enzymet kan anpassa känsligheten hos tapparna och stavarna så att den är optimal i både starkt dagsljus och under nattens svaga ljus.
Sammantaget understryker de nya resultaten betydelsen av de extra genkopior som uppstod i ryggradsdjurens tidiga evolution då hela genomet, arvsmassan, fördubblades två gånger.
Ytterligare information: Dr. Xesús M. Abalo, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet och SciLifeLab.
E-mail: xesus.abalo@neuro.uu.se, mobil: 0736-15 46 01
Inandningsbara partiklar (PM10) är inte bra för vår hälsa. Sedan 2011 pågår därför ett intensifierat arbete för att sänka partikelhalterna i Stockholm, där problemen är omfattande. Partikelproblemen beror till stor del på slitage av vägbeläggning och uppvirvling av vägdamm, därför har insatserna dels fokuserats på att minska slitaget genom att minska dubbdäcksanvändningen och sänka hastigheten, dels på att förhindra att vägdammet virvlar upp.
– Under säsongen 2014-2015 uppmättes de lägsta PM10-halterna sedan mätningarna startade i Stockholm och miljökvalitetsnormen klarades med bred marginal, vilket delvis är en effekt av åtgärderna, säger Mats Gustafsson, forskare på VTI.
Under perioden har försök gjorts på 35 gator. Gatorna städas med en maskin som endast använder kraftigt vakuum och de dammbinds under hela vinter- och vårsäsongen. På Sveavägen, som har två mätstationer, har olika varianter av dammbindning testats och utvärderats. Insatserna har visat sig ge goda resultat, främst på dammbindningen.
Mild vinter gav mindre damm
Vintern var ovanligt mild och snöfattig vilket bidrog till att de vanligtvis stora dammängder som ansamlas på vägytan i snö och fukt under vintern kunnat lämna systemet genom städning och avrinning, utan att resultera i höga partikelhalter. Under de torra perioderna har dessutom frekvent dammbindning dämpat halterna.
– Den vanligtvis kraftiga toppen av höga partikelhalter på våren uteblev i stort sett helt under förra säsongen, säger Mats Gustafsson.
Enligt beräkningar där man jämför dubbdäckssäsongen 2015 med samma period 2013 så bidrog minskad dubbdäcksanvändning och väderförhållanden med cirka 15 procent vardera till lägre partikelhalter i luften. Den minskade trafikmängden och den utökade dammbindningen bidrog med 5 procent respektive 4 procent.
Alla gator, utom Hornsgatan, uppvisar en successiv sänkning av vägdammsmängderna under de tre säsonger som mätningar utförts.
– Under kommande vintersäsong hoppas vi kunna fortsätta implementera erfarenheterna om effekter av driftmetoder och driftstrategier som påverkar dammängderna och PM10-halterna. Förutom den uppföljning som föreliggande projekt summerar pågår även ett VINNOVA-finansierat forskningsprojekt för optimerad vinter- och vårdrift i Stockholm, som leds av VTI och som kommer att ge ytterligare kunskap kring hur olika driftmetoder kan samordnas och effektiviseras för bättre miljö, framkomlighet och säkerhet.
– Det mest intressanta med min studie är att operationstekniken no touch vid kranskärlsoperationer gör att blodkärlen håller sig öppna och fungerande efter sexton år i 83 procent av fallen. Även hjärtats pumpförmåga i denna patientgrupp visade sig vara bevarad efter så lång tid, säger Ninos Samano.
No touch-tekniken innebär att en ven från benet tas ut med sin omgivande vävnad vilket medför att skadorna blir betydligt mindre under förberedelserna. Studien visar att det ger ett avsevärt bättre slutresultat för patienten då venen sätts in i hjärtat.
Hjärtinfarkt och kärlkramp vanligaste dödsorsaken
Ischemiska hjärtsjukdomar är ett samlingsnamn på flera hjärtsjukdomar som har samma orsak som hjärtinfarkt och kärlkramp. Dessa är de vanligaste dödsorsakerna i världen. Att operera kranskärlen anses vara den mest effektiva behandlingen för många av de här patienterna. Detta har lett till att kranskärlskirurgi är bland de vanligaste operationerna.
– Vid en kranskärlsoperation använder man ett blodkärl som kopplats förbi det förträngda kranskärlet på hjärtat för att förbättra blodtillförseln och syresättningen av hjärtmuskulaturen. I de flesta fall används ett blodkärl, en så kallad graft, från benet tillsammans med en pulsåder från insidan av bröstkorgen till en sådan förbikoppling. Det venmaterial som tas från benet med den konventionella tekniken och opereras in på hjärtat har med åren en benägenhet att täppas igen och kan ge stora besvär för patienten, säger Ninos Samano, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet och specialistläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Metod som sprider sig över världen
– Det var min handledare Domingos Souza, docent och överläkare på Kärl-Thoraxkliniken, som under 1990-talet utvecklade den nya no touch-tekniken på Universitetssjukhuset Örebro. Idag har cirka 3 000 patienter genomgått kranskärlsoperationer med denna teknik vid Region Örebro län.
Universitetssjukhuset Örebro i Region Örebro län utför årligen cirka 250 stycken kranskärlsoperationer. Det innebär drygt hälften av alla slags hjärtoperation på Kärl-Thoraxkliniken.
Tekniken har väckt internationellt intresse och används på många thoraxkliniker i världen. Nyligen har det avslutats en internationell multicenter studie om no touch-tekniken där Örebro och Sahlgrenska Universitetssjukhusen var med. Studien utgick från McMaster University i Toronto, Canada och resultaten kommer att publiceras under året.
Det finns också stort nationellt intresse. En nationell multicenter-studie håller på utformas och kommer att startas under nästa år. En unik studie då alla Sveriges åtta thoraxkirurgiska kliniker är inkluderade för första gången.
– Jag har nyligen fått ett abstract av mitt fjärde arbete i min avhandling accepterat för presentation vid det årliga europeiska thoraxkirurgiska mötet (EACTS) i Barcelona under hösten. Det var flera hundra som ansökte om att få vara med. Då kommer jag att göra en presentation om min forskning och särskilt om den hälsorelaterade livskvaliteten av kranskärlsopererade patienter. Det är det största mötet i Europa inom thorax-kirurgin.
Patienternas välbefinnande ökar
Ninos Samanos studie visar att no touch-operationer kan innebära färre fall av återinsjuknande, minskning av antal omoperationer och möjligen även längre överlevnad för denna patientgrupp.
– En glädjande slutsats i min avhandling är att de kranskärlsopererade patienternas välbefinnande är betydligt bättre efter operation. Vi följer upp dem noggrant och de mår bättre än samma sjukdomsgrupp i den allmänna svenska befolkningen.
Avhandlingen: ”No-touch saphenous veins in coronary artery bypass grafting. Long-term angiographic, surgical and clinical aspects”
För mer information: Ninos Samano
Specialistläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro
Tel: 073 – 954 40 81
Mail: ninos.samano@regionorebrolan.se
Sedan 2011 har fredsforskare sett en oroande trend med en dramatisk ökning i antalet döda i organiserat våld. 2014 noterades den högsta siffran sedan folkmordet i Rwanda 1994, med fler än 130,000 människor döda i någon av de tre kategorierna organiserat våld som UCDP kartlägger; väpnad konflikt där staten är inblandad, konflikter mellan icke-statliga grupper samt organiserat våld mot civila. 2015 verkar denna trend dock ha brutits och antalet döda minskade återigen, till strax under 118,000. De senaste åren har trenden i stort sett uteslutande drivits av inbördeskriget i Syrien.
– Det är självklart positivt att vi inte ser en fortsatt ökning. Men 2015 är fortfarande ett av de tre mest våldsamma åren under perioden sedan 1989, säger Therése Pettersson, projektledare i UCDP.
Även om antal döda sjunkit så har antalet aktiva konflikter, både där staten är inblandad och konflikter mellan icke-statliga grupper, fortsatt att öka. Antalet konflikter mellan icke-statliga grupper ökade från 61 under 2014 till 70 konflikter 2015, det högsta antalet sedan kalla krigets slut, och konflikterna där staten är inblandad ökade från 41 under 2014, till 50 aktiva konflikter 2015.
– Ökningen vi ser är till stor del en konsekvens av Islamska Statens (IS) spridning till allt fler länder i världen, förklarar Lotta Themnér, projektledare i UCDP.
IS konfliktområden har ökat 2014 var gruppen aktiv i konflikter mot tre olika stater, en siffra som hade ökat till hela 12 under 2015. Detta beror både på att nya IS-grenar bildades i olika delar av världen, exempelvis i Afghanistan och Ryssland, men också på att hela grupper svor trohet till IS och underordnade sig dess ledning, som i Nigeria och Egypten. IS var också inblandade i ett stort antal konflikter mot andra rebellgrupper under året, framförallt i Syrien.
– IS utgör ett allvarligt hot mot människor i många delar av världen. I jämförelse med andra rebellgrupper genom tiderna står IS dock inte ut som någon speciellt framgångsrik grupp, åtminstone inte ännu. Det finns många exempel på väpnade grupper som vunnit krig eller uppnått viktiga framgångar i fredsavtal, vilket IS ännu inte gjort. Dessutom måste vi vara medvetna om att ett överdrivet fokus på IS och dess allierade stjäl uppmärksamhet från andra allvarliga situationer som skulle behöva mer internationellt engagemang, säger Erik Melander, ledare för forskningsprogrammet.
Sverige ligger i den grupp av länder som har lägst antal mord per invånare. Liksom i övriga delar av världen begås de allra flesta fallen av dödligt våld av män: I nio fall av tio är förövaren en man.
Det är också män som huvudsakligen varit i fokus för studier inom detta område. Vi vet mindre om vad som kännetecknar kvinnor som begår dödligt våld, eftersom de i betydligt mindre utsträckning varit föremål för studier.
En svensk forskargrupp har nu undersökt om frekvensen av manliga och kvinnliga förövare gällande dödligt våld har ändrats under åren 1990-2010. Studien undersöker även likheter och skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare.
Gruppen med forskare från Sahlgrenska akademin, Karolinska institutet, Stockholms universitet, Rättsmedicinalverket och Brottsförebyggande rådet har studerat data som omfattar samtliga fall av dödligt våld i Sverige under åren 1990 till och med 2010.
Det dödliga våldet minskar
1570 fall av dödligt våld begicks under den observerade tidsperioden, och av dem begicks 1420 av en man (90,4 procent) och 150 av en kvinna (9,6 procent). Fördelningen mellan förövarnas kön ligger stabilt runt proportionen 90/10 procent män/kvinnor över hela undersökningsperioden.
En tydlig trend är att frekvensen, det vill säga antalet fall av dödligt våld per invånare, minskar.
– Resultaten visar att det dödliga våldet minskat, såväl när det gäller manliga som kvinnliga förövare. Studien visar också att andelen kvinnliga förövare i relation till de manliga i stort har varit konstant under den studerade tidsperioden, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Kvinnornas offer ofta substanspåverkade
Forskarna kunde se flera skillnader mellan män och kvinnor som begått dödligt våld.
– Det förelåg mer uttalade skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare med vuxna offer, jämfört med när offret var ett barn (under 15 år). Kvinnliga förövares vuxna offer var oftare av manligt kön och en intim partner. Deras offer var också ofta substanspåverkade vid tidpunkten för brottet och de dog oftast till följd av knivvåld, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
En annan skillnad var att tidigare våld mellan offer och förövare var vanligare i fall med kvinnliga förövare än med manliga förövare, samt att kvinnornas brott oftare begicks i hemmiljö. Hemmet var den vanligaste mordplatsen för samtliga, men ännu vanligare för de kvinnliga förövarna där mordet skedde i hemmet i nästan 9 av 10 fall.
Skillnaderna var färre när offret var ett barn.
Kvinnliga förövare använde dock oftare asfyxi, det vill säga kvävning, jämfört med de manliga förövarna som begick dödligt våld mot ett barn. De kvinnliga förövarna hade också färre förekomster av domar för tidigare kriminalitet enligt BRÅ:s lagföringsregister.
– Ett resultat där Sverige skiljer sig från vad man sett i studier från andra länder är att kvinnliga och manliga förövare är lika benägna att begå självmord i samband med fall där offret är ett barn. Enligt dessa studier har det varit vanligare med suicid efter barnamord bland kvinnliga förövare jämfört med manliga, säger Thomas Nilsson.
Variabler som skiljer sig åt mellan könen oberoende av om offren var vuxna eller barn var sådana som relaterade till klassificeringen av brottet, respektive om förövaren hade en allvarlig psykisk störning.
Kvinnorna bedömdes oftare än männen ha utfört brottet under påverkan av allvarlig psykisk störning. Brott som begåtts av kvinnor klassificerades oftare som dråp eller barnamord (beroende på att endast kvinnor kan dömas för barnamord), medan brott som begåtts av män oftare klassificerades som mord eller vållande till annans död genom misshandel.
Barnamördare sällan drogpåverkade
En majoritet av förövarna, oavsett kön, begick det dödliga våldet med ett vuxet offer under påverkan av någon substans (alkohol eller drog), medan detta bara gällde för en minoritet av förövarna med barnoffer.
Sammanfattningsvis visar studien att frekvensen av dödligt våld har minskat i Sverige under tiden 1990-2010. Manliga och kvinnliga förövare med barnoffer är mer lika än de med vuxna offer. En annan viktig slutsats är att kvinnliga förövare utgör mindre än en tiondel av samtliga förövare när offret är vuxen, men står för mer än en tredjedel av de fall av dödligt våld där offret är barn.
Resultaten visar att det finns grundläggande skillnader mellan kvinnliga och manliga förövare av dödligt våld, vilket bör beaktas vid utvecklingen av könsspecifika riskbedömningsverktyg och riskhanteringsstrategier. Framtida studier bör bland annat fokusera på den skilda roll som substanspåverkan tycks utgöra när det gäller dödligt våld mot vuxna respektive mot barn. Det finns även ett behov av fortsatta studier av tidstrender gällande kvinnliga förövare och dödligt våld, anser forskargruppen.
– Slutligen bör de sociala och kriminologiska skillnaderna som vi fann mellan kvinnliga och manliga förövare vid dödligt våld beaktas när det gäller genomförandet av förebyggande åtgärder, vars effektivitet i sin tur bör utvärderas i framtida forskning. Sådana åtgärder bör särskilt fokusera på faktorer som rör relationen mellan offer och förövare samt brottsplatsen, eftersom de främsta skillnaderna mellan kvinnliga och manliga förövare framträder inom dessa områden, säger Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Studien A Time Trend Study of Swedish Male and Female Homicide Offenders from 1990 to 2010 publiceras i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Forensic Mental Health.
Kontaktinformation: Thomas Nilsson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, thomas.nilsson@neuro.gu.se
– Konflikten i Ukraina är också ett informationskrig. Vad som händer beskrivs på olika sätt i de fyra länderna och mediebilderna är en viktig del av konflikten, säger Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola i Stockholm.
Tre Södertörnsforskare har nyligen avslutat ett forskningsprojekt tillsammans med andra forskare på, Polen, Ukraina och Ryssland. I ett unikt samarbete har de undersökt de stora mediernas gestaltning av konflikten sommaren 2014. Från Södertörns högskola har Gunnar Nygren, Jöran Hök och Andreas Widholm deltagit i projektet. Det har finansierats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), och med stöd av Centre for Baltic and East European Studies, CBEES, vid Södertörns högskola.
Vad berättar medierna om och hur gestaltas konflikten?
Vilken typ av källor används och vilken roll spelar desinformation?
Hur hanterar journalisterna sina yrkesideal av allsidighet och sanningssökande i en konflikt där både makthavare och allmänhet förväntar sig patriotism?
I resultaten framträder en bild av en journalistik som är starkt förankrad i de historiska och kulturella mönster som dominerar i de olika länderna. Det finns en grad av politisk/militär kontroll över medierna i de två direkt inblandade länderna, Ukraina och Ryssland, men i huvudsak handlar det om självcensur och att journalistiska ideal får ge vika för patriotism.
Präglade av kända mönster
Även i Polen och Sverige är mediebilderna präglade av kända mönster – i Polen av de starka nationella och antiryska stämningarna och i Sverige av att utrikesjournalistiken är starkt inlemmad i det västliga nyhetssystemet.
– Det här innebär också att publiken i de fyra länderna får små möjligheter att förstå den andre, att förstå konflikten ut olika perspektiv, säger Gunnar Nygren på Södertörns högskola. Samtidigt används beskyllningar om desinformation från både Ryssland och Ukraina för att misstänkliggöra motsidan.
Forskarna drar slutsatsen att vad som är sant reduceras till olika perspektiv, och journalistiken i alla fyra länder har svårt att hantera denna relativism. I nyhetsflödet finns också många exempel på falska eller vilseledande nyheter som främst gynnar den ryska sidan i konflikten, exempel på hur medieinnehållet blir ett vapen i informationskriget.
I projektet har innehållet i tre ledande medier i varje land analyserats med samma analysverktyg, sammanlagt 1 875 artiklar och tv-inslag. Dessutom har journalister på dessa medier intervjuats om sina erfarenheter och reflektioner. Även den ryska globala tv-kanalen Russia Today (RT) har undersökts, med fokus på vilka strategier som kanalen använder för att beskriva konflikten för en västlig publik.
Kontaktinformation:Gunnar Nygren, professor i journalistik och projektledare, Södertörns högskola, Jöran Hök, journalistikforskare (Journalistik i krig och konflikt), Södertörns högskola , Andreas Widholm, journalistikforskare (Russia Today) Södertörns högskola
– Vi påverkas av design och design påverkas av samhället, säger Maja Gunn. Vi påverkas av det vi ser, det vi gör och det vi upplever. Därför tror jag att förändring kan ske genom design.
Maja Gunn förklarar att hennes forskning är konstnärlig och praktikbaserad.
– Jag utgår från idén att kläddesign har sociala och politiska funktioner och kan skapa social och ideologisk förändring. Utifrån den idén introducerar jag ett sätt att undersöka kläders ideologiska funktioner, och att medvetandegöra kring frågor och problem som finns kopplade till design.
Forskningen har resulterat i ett program för experimentellt mode, som hon exemplifierar genom en serie av konstnärliga projekt. I Maja Gunns doktorsavhandling visas dessa projekt, samt förklaringar, teorier och analyser kring dem.
Projekten är tänkta att betraktas som vägar att föra in feministisk och queer teori i kreativa designprocesser.
– Designobjekten kan då fungera som diskussionsmaterial snarare än statiska objekt. Det finns mängder av frågor som kan ställas i relation till projekten och mycket att diskutera kring dem.
Att ikläda sig exets kläder Ett av projekten, On and Off, framförs som en traditionell performance, där Maja Gunn står på en liten låda och framför en läsning av en text. Texten är skriven i dagboksform och berättar om hur jaget efter en separation ikläder sig sin ex-partners kvarglömda kläder och vilka känslor som det medför och vilka kroppsliga minnen som är kopplade till kläderna.
I projektet ”If you were a girl I would love you even more” klär Maja Gunn en manlig vän i kläder som traditionellt betraktas som kvinnliga och feminina. Projektet pågår under ett år och mannens sätt att förhålla sig förändras ju mer tiden går.
– Jag fick inspiration till det här projektet då den medverkande killen uttryckte en rädsla för att verka feminin och jag funderade över vilka bestämda uppfattningar det finns om hur en heterosexuell man ska klä sig. Först hade den här personen ett väldigt starkt motstånd mot att vara klädd i feminina kläder, även om det bara var han och jag i rummet. Men motståndet minskade över tid. Nu efteråt tycker han att han har påverkats positivt av projektet och ser på sig själv och andra på ett nytt sätt.
Utopian Bodies var del av en utställning med samma namn på Liljevalchs konsthall i Stockholm nyligen (september 2015 – februari 2016), där designer från hela världen medverkade. Maja Gunn deltog bland annat med specialgjorda bröstproteser, som besökarna kunde testa att bära samt en installation med mansbröst i silikon.
Skyddstopp för brandförsvaret En grupp forskare arbetar med ett normkritiskt projekt tillsammans med brandförsvaret. I projektet medverkar Maja Gunn genom att undersöka den traditionella uniformen, som är anpassad utifrån normen en lång man. Som motvikt till den har hon konstruerat ett traditionellt kvinnligt kodat plagg: en skyddstopp, The Safety Top. Den ser ut som en sport-bh och ska vara utrustad med tekniska funktioner som pulsmätning och gps.
– Den är tänkt att bäras av samtliga kön, säger Maja Gunn. Här finns en parallell i reaktionerna när en viss känd manlig svensk fotbollsspelare bar en topp med gps, en så kallad gps-väst. Väst är ett manligt kodat ord som används för att särskilja plagget från sport-bh, vars utformning kan ses som identisk, men som är kvinnligt kodat. Upprörda och förvånade tidningsrubriker blandades med ”lugnande” besked om att spelaren bar den just för att mäta sträckor och inte för något annat. I projektet med säkerhetstoppen samarbetar vi med tre brandstationer och en ledningsgrupp, och vårt arbete fungerar bland annat som diskussionsmaterial.
Tror att förändring kan ske genom design Hon har också gjort en karneval/performance i Göteborg samt presenterar ett projekt vars utgångspunkt är idén om att flanellskjortan är en lesbisk identitetsmarkör, och där olika mer eller mindre kända personer diskuterar detta och även berör ”den manliga blicken” och ”den vita blicken” – gängse sätt att betrakta och betraktas.
– Förändring kan ske genom design. Men det är många aspekter som spelar in. Jag tror inte att all förändring kan ske genom design, och vissa förändringar tar tid. Men deltagare i mina projekt har i efterhand sagt att de blivit påverkade och förändrade genom projekten. Jag tror också att sådana här projekt kan bli ögonöppnare, så att vissa problem och frågor får mer fokus.
Avhandlingen i fulltext: ”Body Acts Queer: Clothing as a performative challenge to heteronormativity”, doktorand Maja Gunn, handledare Hanna Landin
Disputation: 21 juni kl 13.00–15.00 i Vestindien C, Textilhögskolan vid Högskolan i Borås, Textile Fashion Center, Borås. Opponent: José Teunissen, University of the Arts, London
Missa inte Forskningspodden med Maja Gunn I säsongens sista avsnitt av högskolans podcast Forskningspodden berättar Maja Gunn om sin avhandling och dess många olika projekt, om konstnärlig forskning och att utmana normer. Lyssna på Forskningspodden
Utställning på Textilmuseet i Borås Bilder från projektet ”If you were a girl I would love you even more” kommer att ställas ut på Textilmuseet i Borås under pridefestivalen 30 juni – 2 juli.
Kontakt: Maja Gunn, tfn: 0739-24 11 77
När Universitetssjukhuset i Linköping skulle byggas ut valde Region Östergötland att anlita ett företag med huvuduppgift att se till att maskiner och byggmaterial fanns på rätt plats vid rätt tid. Det skulle också ske utan att sjukhusets verksamhet stördes. Inga ambulanser fick hindras, trots att akuten ligger mitt i byggarbetsplatsen.
Tredjepartslogistik, att byggherren lägger ut logistiken på experter på just logistik, är ett relativt nytt fenomen inom byggbranschen. Nya logistikföretag växer fram, men det är också en tjänst som börjar tillhandahållas av exempelvis speditörer. Andreas Ekeskär presenterar inom kort sin licentiatavhandling som handlar om just tredjepartslogistiken. Bland annat följde han första fasen av ny- och utbyggnaden av universitetssjukhuset i Linköping.
– Målen uppfylldes, bygget blev klart i tid och i vissa delar till en lägre kostnad än vad som var budgeterat och med minimala störningar av sjukhusets verksamhet, inga ambulanser hindrades, berättar han.
Mer tid i projektet fick läggas ner på planering, vilket ger positiva effekter för projektet som helhet. Byggbolag och entreprenörer var dock inte helt nöjda till en början.
– De såg bara fakturorna på levererat material till byggarbetsplatsen, men så småningom insåg de att de totala kostnaderna minskade.
Lyft för byggarbetarna
För byggarbetarna som annars ägnar nästan halva sin arbetstid åt att vänta eller flytta material blev det också ett lyft att det material de behövde fanns på plats varje morgon när de anlände till arbetsplatsen.
– Förhoppningsvis ger det också arbetsmiljöfördelar eftersom tredjepartslogistikern som hanterar materialet också har rätt utrustning för att flytta och lyfta tungt material, säger Andreas Ekeskär.
Men tredjepartslogistik är inte hela lösningen på byggbranschens problem att det byggs för lite och att byggkostnaderna skenar.
– Det är ett verktyg som kan fungera bra tillsammans med en annan trend vi sett de senaste åren – partnering. Byggföretag och entreprenörer går samman i strategiska partnerskap som ofta sträcker sig över flera byggprojekt. I partnerskapen hanteras mjuka värden som förtroende och tillit, med en kombination av att man också har en fast hand över försörjningskedjorna kan det vara en väg framåt, säger Andreas Ekeskär.
I partnerskapen är oftast inte heller leverantörerna delaktiga.
– Ett bygge är ett samarbetsprojekt av stora mått och måste ses som ett sådant. Det är viktigt med förtroende och tillit, öppna böcker och delade risker och vinster, men det finns mycket att vinna på att också anlita kompetens inom logistik, säger Andreas Ekeskär.
Forskningen i bygglogistik finansieras till stor del via en donation från L E Lundbergs stiftelse för forskning och utveckling. En professur i bygglogistik kunde inrättas i slutet av 2009. Målet för donationen var att bygga upp en slagkraftig forskning inom bygglogistik vid Linköpings universitet och forskargruppen inom bygglogistik består i dag av sju personer, varav fem doktorander. Forskningens konkreta mål är att bidra till minskade byggkostnader och effektivisera hållbart byggande.
− Den traditionella bilden av att herrar var rika och bildade och inte sysslade med jordbruk medan bönderna var obildade, mindre rika och brukade jord behöver nyanseras, säger Carl Mikael Carlsson vid Historiska institutionen, Stockholms universitet som i sin avhandling har studerat ståndsskillnader bland 1800-talets jordbrukare.
Under 1700- och 1800-talen avvecklades ståndssamhället i Sverige. Nya idéer utmanade samhällssynen och den tidigare skarpa skillnaden mellan vem som var bonde och vem som var ståndsperson suddades ut. Under första halvan av 1800-talet blev fler och fler jordbrukare både bönder och herrar, de var sociala mellanting. Individualismens genombrott, en stärkt äganderätt och ökade satsningar på jordbruk låg bakom attitydförändringen.
− Gränsen mellan bönder och herrskap blev både lättare att kliva över och lättare att ifrågasätta. Det var en period när man klamrade sig fast vid ett gammalt sätt att kategorisera människor på trots att det inte längre var hållbart, säger Carl Mikael Carlsson.
Ståndstillhörigheten får minskad betydelse
Men vid 1800-talets mitt skedde ett brott. Alla grupperingar fanns kvar men det talades om dem på ett annat sätt. Nu skulle alla titlar ha med jordägandet att göra, och då spelade ståndstillhörigheten inte lika stor roll.
− Tidigare hade de som velat hävda sig som herremän ibland gått så långt att de börjat skriva sig med titlar som de inte hade rätt till. Före detta lärlingar vid Svea hovrätt började till exempel kalla sig ”hovrättsnotarie”. Men framåt 1850 förekom inte det längre, säger Carl Mikael Carlsson vid Stockholms universitet.
Att bonden blev hemmansägare under 1800-talet är ett välkänt socialhistoriskt motiv. Denna övergång innebar inte bara en förändring av bondeståndet i sig, utan också av dess relationer till andra stånd. Bonden var herremannens motsats. Hemmansägaren var inte det, för även herremän kunde vara hemmansägare. Ville man distansera sig från hemmansägarna fick man kalla sig possessionat, eller godsägare, som det kom att heta framåt 1800-talets slut.
Avhandlingen ”Det märkvärdiga mellantinget. Jordbrukares sociala status i omvandling 1780−1900” finns att ladda ner här.
NASA:s fyra satelliter MMS (Magnetospheric MultiScale) sköts upp i bana runt jorden förra året. Satelliterna levererar de mest detaljerade mätningarna någonsin av magnetisk återkoppling i rymden.
– Med mycket högre upplösning än tidigare kan vi nu studera hur energi lagrad i magnetfälten överförs till energi hos laddade partiklar, säger Yuri Khotyaintsev, forskare vid Institutet för rymdfysik.
Energi ursprungligen lagrad i magnetfält kan tränga in i rymden nära jorden och orsaka norrsken, utflöde av atmosfären och jonosfären samt störningar i rymdvädret runt jorden.
Utvecklat i Uppsala Rymden är full av laddade partiklar och magnetfält, där partiklarna accelereras av elektriska fält. Instrumenten som mäter elektriska fält har Institutet för rymdfysik i Uppsala (IRF) bidragit till (tillsammans med Alvénlaboratoriet på KTH och under ledning av University of New Hampshire i USA). IRF ansvarar för sensorytor och testutrustning.
Mötet pågår 13-17 juni i Blåsenhus i Uppsala. Landshövding i Uppsala län, Peter Egardt, öppnar den vetenskapliga delen av mötet 8:30 tisdag 14 juni.
Mer information yuri@irfu.se, forskare, Institutet för rymdfysik, tel. 018-471 5929 ma@irfu.se, professor, Institutet för rymdfysik, tel. 018-471 5913 rick@irf.se, informationsansvarig, Institutet för rymdfysik, tel. 0980-79178
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
