Telomerer finns i slutändan av varje dna-kedja i kroppens kromosomer, såväl hos talgoxar som hos människor. Längden på telomererna kan beskrivas som ett slags åldrandets biomarkör, korta telomerer innebär kort livslängd. Enligt forskarna visar deras undersökning att miljön där talgoxungarna växer upp avgör längden på deras telomerer mer än det genetiska arvet gör.
– Visst finns det fördelar i städer som tillgången på mat, men nackdelarna, exempelvis stress, tycks överväga, åtminstone vad gäller hur snabbt talgoxarnas celler åldras, säger biologen Pablo Salmón som forskar inom området evolutionär ekologi vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.
Halva syskonskaran fick växa upp i Malmö
Forskarna nådde resultaten genom att studera syskonskaror bland talgoxar. Hälften av syskonen fick växa upp på landet, hälften i Malmö. Efter 13 dagar togs blodprov för att mäta längden på de röda blodkropparnas telomerer. Pablo Salmón och hans kollegor hade delvis förutsett resultatet men blev ändå överraskade när de såg hur pass stor skillnaden var på telomererna efter bara 13 dagar.
– Tidigare undersökningar har visat att arv har betydelse för telomerernas längd hos enskilda individer. Det vi visar är att stressig miljö under uppväxten har ännu större betydelse, säger han.
Studien, som han har gjort tillsammans med kollegor på naturvetenskapliga fakulteten, indikerar att det behövs fler undersökningar för att bättre förstå hur människor kan hjälpa fåglar i urbana miljöer till ett längre liv.
– Urbaniseringens påverkan på djurlivet måste studeras mycket mer, annars kan vi inte förstå vilka hot som fåglar utsätts för i stadsmiljöer och då kan vi heller inte göra något åt dem. Våra resultat reser förstås frågor även kring åldrandet hos andra djur som påverkas av urbaniseringen, och för den delen även människor, säger Pablo Salmón.
Skogen tar upp koldioxid från atmosfären och mildrar i och med det ökningen av klimatgaser i atmosfären.
Men när före detta våtmark dikas ut för för att ge plats åt skog bryts jordens upplagrade organiska material ned och orsakar stora utsläpp av växthusgaser som avges till atmosfären.
Utsläpp i klass med trafikutsläpp
I Sverige täcker skogar på dikad våtmark 1,2 miljoner hektar, vilket utgör 5 procent av produktiv skogsmark i Sverige.
Enligt den svenska nationella inventeringsrapporten släpper dikade torvmarker ut 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen, nästan lika mycket som trafiksektorn som släpper ut 18 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen.
− Därför finns ett behov att förstå växthusgasbalansen för sådan mark, säger Hongxing He, som nyligen disputerat vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Mätningar och modellberäkningar visar växthusgasflöden Hongxing He har tillsammans med forskaren Åsa Kasimir studerat växthusgasbalansen för granskog på dikad våtmark från planteringen år 1951 till förväntad slutavverkning år 2031.
Forskarnas studie omfattar data som är insamlade från de senaste decennierna i Skogaryd, en nationell infrastruktur för fältforskning i Sverige. Växthusgasbalansen över en 80-årsperiod simulerades med hjälp av en detaljerad ekosystem-modell (CoupModel), som inkluderar processer i mark och vegetation, av forskaren Hongxing He och hans kollegor.
Studierna har nyligen publicerats i tidskriften Biogeosciences och visar växthusgasbalansen strax före avverkning. Slutsatsen är att under de 80 år som skogen har växt har atmosfären från varje hektar sådan mark fått ta emot 1000 ton koldioxidekvivalenter.
Åtgärder behövs för att begränsa utsläppen
Bördig dikad mark som den i Skogaryd finns på cirka 400 000 hektar i Sverige.
− Om våra resultat skalas upp skulle det innebära en årlig förlust på 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen från dessa dikade våtmarksjordar, vilket motsvarar 12 procent av de totala utsläppen från alla andra sektorer i Sverige, säger Hongxing He.
Han anser att klimatperspektivet på skogar på dikad våtmark bör lyftas fram för åtgärder.
− Dessa åtgärder behöver stöd från beslutsfattare, eftersom markägarna oftast enbart redovisar intäkter från skogsproduktion, inte kostnaden för utsläpp av växthusgaser. Vi forskare behöver visa hur klokare skötsel och användning av dessa utdikade våtmarken kan göras, säger Hongxing He.
För mer information:
Åsa Kasimir, institutionen för Geovetenskaper, Göteborgs universitet
Tel: 031-786 19 60, asa.kasimir@gu.se
Hongxing He, institutionen för Geovetenskaper, Göteborgs universitet
Tel: 031-786 28 11, hongxing.he@gvc.gu.se.
Nina Svensson har undersökt hur bland annat rädsla för bedömning kan försämra kreativiteten. Syftet med avhandlingen var att undersöka hur olika faktorer minskar den kreativa prestationen. Fyra studier genomfördes med närmare 500 individer.
Resultaten visar att självcensur kan hindra människor från att delge sina idéer till andra och att det kan ha ett samband med rädsla att bli bedömd negativt av andra, osäkerhet på sin egen förmåga samt en strävan att göra rätt.
– Personer kan hålla tillbaka sina kreativa uttryck eller originella idéer av rädsla för hur andra kommer att bedöma dem. Följden kan bli att människor håller sig innanför de ramar och normer som de uppfattar i sin sociala miljö. Det kan göra att värdefulla och nyskapande idéer aldrig kommer till uttryck, säger Nina Svensson.
Rätt klimat behövs
Resultaten visar att omgivningen och klimatet är mycket viktigt för kreativiteten, både vad gäller antalet idéer och kvaliteten på lösningarna. Saker som oro för att göra fel, bli bedömd av andra, stress och låg tilltro till den egna förmågan hämmar kreativiteten. Är däremot klimatet stödjande och tillåtande ökar både antalet idéer och kvaliteten.Ett stödjande klimat kan till exempel innebära att det är accepterat att tänka annorlunda och ta risker.
Deltagarnas inställning till problemlösning påverkade också kreativiteten. Där några blev frustrerade över att försöka lösa en olöslig uppgift och kände att de hade misslyckats, fick andra större revanschlust. Några av deltagarna såg det som en tävling mot sig själva och tog det inte på så stort allvar medan andra jämförde sig med övriga, blev stressade och därmed mer blockerade i den kreativa processen.
– Resultaten kan vara viktiga för exempelvis företag och organisationer, eftersom det är möjligt att förändra det kreativa klimatet på en arbetsplats så att medarbetarnas kreativa potential kan tas tillvara. Jag kan även se att resultaten kan vara till nytta inom skolans värld.
För mer information: Nina Svensson, doktor i psykologi, Karlstads universitet, tel: 0765-825 620 eller nina.svensson@kau.se
– Vi har i vår forskning uppmärksammat anledningar till hög chefsomsättning och svårigheter att rekrytera. Utifrån det har vi utvecklat ett evidensbaserat arbetsmaterial som underlättar för chefer att få djupare kunskap och mer handlingsberedskap i hållbart och hälsofrämjande ledarskap, säger Lotta Dellve, professor i vårdvetenskap med inriktning vårdens ledarskap och organisering vid Högskolan i Borås.
Varför är forskningen viktig?
– Ledarskap som utgår från hållbarhetsprinciper skapar en rad positiva effekter. Vi mår bättre och blir mer effektiva, men det är svårt att uppnå det. Det är vår övertygelse att det är mer hållbart ur flera perspektiv – humana, sociala, kostnadseffektiva och kvalitetsutvecklande – att stödja chefer än att understödja en hård hjältekultur för chefer.
Hur chefer ska få bättre förutsättningar att leda hållbart, är något som forskare vid Högskolan i Borås och KTH diskutera med företrädare från arbetslivet under ett seminarium i Almedalen den 5 juli.
Vad kommer publiken att kunna ta med sig från seminariet i Almedalen?
– De kommer känna bekräftelse, bli inspirerande och de kommer att få idéer kring hur de kan jobba med de här frågorna i sin egen verksamhet. Och de kommer de även få med sig konkreta verktyg för ett hållbart ledarskap.
Välkommen till seminariet: ”Klarar chefer att leda hållbart – och vem bryr sig?” Tid: Tisdagen den 5 juli kl. 9:00-10:00 Plats: Västsvenska Arenan i direkt anslutning till Almedalsparken, intill Västerport på Strandvägen
Medverkande:
Lotta Dellve, professor i vårdens ledarskap och organisering, Högskolan Borås och KTH
Maria Wolmesjö, fil. dr och universitetslektor i socialt arbete, Högskolan i Borås
Andrea Eriksson, fil. dr i folkhälsovetenskap, KTH
Catarihna Petersson, enhetschef Tranemo äldreomsorg och vinnare av ”Sydvästenpriset för hållbart ledarskap i välfärden”
Susanna Stymne Airey, forskningschef på AFA Försäkring
Marianne Hiller, Vårdförbundet
I sin doktorsavhandling har Helen Avery undersökt förutsättningar för interkulturell skolutveckling, det vill säga att involvera alla i arbetet med att utveckla skolans verksamhet.
Det handlar alltså inte bara om att utveckla och förbättra undervisningen för barn med invandrarbakgrund, utan om att man i utvecklingsarbetet har nytta av att involvera personer med olika bakgrund. Det gör att man förbättrar för alla.
– För mig är det otroligt viktigt med skolutveckling som är förankrad i själva undervisningen. Det räcker inte att invänta instruktioner uppifrån, för de som fattar besluten har inte samma kunskap som lärare och skolledare om hur villkoren ser ut. Det finns ett glapp mellan hur man pratar om verksamhetsutveckling centralt, och vilka förutsättningar som faktiskt finns, säger Helen Avery.
Skapa mötesplatser för skolutveckling I sin forskning har hon också tittat på hur man kan skapa förutsättningar och sammanhang för samtal om skolutveckling. Om man inte arbetar gemensamt och inte har några vardagliga mötesplatser är det svårt att ha det skolutvecklande samtalet. Helen Avery menar att det finns behov av gemensamma sammanhang för att prata. Det gäller inte bara lärare, utan det behöver också finnas rum och sammanhang där skolpsykolog, bibliotekarie, föräldrar och elever kan träffas. Det vill säga alla som bör involveras i skolutveckling.
– Jag hoppas att avhandlingen når fram med budskapet att det inte räcker för politiker att ha en önskelista på förändringar och sedan lägga ansvaret för att det blir gjort på kommuner och skolor. Det måste finnas en rimlighet. På kommunal nivå skulle det vara bra om man kunde se att skolutveckling går utanför skolans murar, och skapa fler skolövergripande samarbeten, säger hon.
Innan Helen Avery började forska arbetade hon själv som lärare i tretton år, från förskola upp till vuxenundervisning. Efter 2011 upptäckte hon en snabb förändring av skolans arbetsvillkor. Skolledare och lärare fick mindre tid och energi att arbeta med skolutveckling, och allt mer tid gick åt till dokumentation och bedömning. I samband med det förändrades synen på skolutveckling från positiv till mer defensiv.
– Vi måste sätta pedagogiken i fokus igen. Vi måste våga lita på lärarna igen. Det finns otroligt med potential, kompetens och vilja ute i skolorna, men de måste få organisera sin tid på ett annat sätt. Det skulle kunna innebära gigantiska förändringar, säger Helen Avery.
Borrelia behandlas med antibiotika. Det finns inget vaccin mot sjukdomen.
– Det finns all anledning att undvika att bli fästingbiten. Att till exempel klä sig i långärmade tröjor, långa byxor och att använda gummistövlar om du är ute i naturen är ett tips men kanske inte så kul när solen skiner. Låt tröjan vara nedstoppad innanför linningen och använd mörka kläder för då attraheras inte fästingarna lika lätt, berättar Johan Sanmartin Berglund, professor på Blekinge Tekniska Högskola och Sveriges främste expert på borreliainfektion.
Många blir dock bitna varje år. Då gäller det att ta bort fästingen och vara uppmärksam på om huden på platsen för fästingbettet rodnar.
– Det är viktigt att poängtera att märket efter bettet inte alls behöver vara ringformat, säger Johan Sanmartin Berglund. Märket kan lika gärna vara oregelbundet format och homogent rodnat. Det viktiga är att misstänka borreliainfektion om man på platsen för ett fästingbett får en hudförändring ett par dagar upp till några veckor efter bettet. Då kan antibiotikabehandling snabbt bota infektionen.
Den som blir biten av en fästing riskerar även att få TBE vilket är en virussjukdom som kan orsaka en inflammation i hjärnan eller hjärnhinnorna. En tredjedel av de som smittas får hjärn- eller hjärnhinneinflammation. Till skillnad från borrelia kan du dock vaccinera dig mot TBE.
– Aspö i Karlskronas skärgård är ett riskområde för TBE. Sedan 2002 genomförs vaccinationskampanjer på ön vilket har lett till att vi undvikit nya sjukdomsfall av TBE, avslutar Johan Sanmartin Berglund.
Vanliga tecken på att du smittats av borrelia:
trötthet
huvudvärk
värk i muskler och leder
en hudrodnad som är större än fem centimeter i diameter
– Den traditionella fordonselevidentiteten och den manliga jargongen står på spel. Tidigare studier visar att många har valt fordonsprogrammet för att meka med bilar och kanske slippa läsa språk. Nu måste de göra både och, säger Janne Kontio, institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.
Undervisningen på fordonsprogrammet i gymnasieskolan sker allt oftare helt eller delvis på engelska och flera skolor har engelsk profil på programmet. Branschen behöver mekaniker som kan flera språk och som kan arbeta på engelska i och med att till exempel databaser och manualer numer sällan finns på svenska.
Fordonseleverna har traditionellt sett varit en elevgrupp präglad av en machokultur, som inte sökt till vidare studier och som inte visat stort intresse för eller frivilligt valt att lära sig språk.
– Den självbilden hänger kvar trots att studenterna nu har sökt sig specifikt till den här utbildningen för att de vill lära sig engelska. Trots det är språket en källa till att retas. De som är sämst kan få höra att ”du pratar svengelska”. Men de som är bäst får också kängor: ”vad du briljerar”. Det händer också att de pratar om sig själva på ett negativt sätt, trots att de har valt utbildningen för språkets skull och trots att de har bra betyg, säger Janne Kontio.
Mer bekväma med engelska
I studien har Janne Kontio, som själv är gymnasielärare i botten, under två års tid filmat eleverna och lärarna i sammanlagt 200 timmar. Han har dokumenterat den engelska språkundervisningen i klassrummet och undervisningen i verkstaden som också är på engelska. I klassrummet har de bara tillåtits att prata engelska. I verkstaden har engelska varit huvudspråket, men om det har behövts har man kunnat byta till svenska.
– De anstränger sig mycket mer för prata engelska i klassrummet. De har haft en engelskspråkig och en svenskspråkig lärare. I början tog de omvägar kring den engelskspråkige för att kunna nå läraren som talade svenska. I slutet av året gjorde de tvärt om: de försökte undvika den svenska läraren för att de ville prata med den engelsktalande.
– I verkstaden växlar de språk mycket mer. Där har engelskan inte varit lika viktig utan huvudsaken är bilarna. Där kan man också fått höra meningar som: ”Skicka hit den där screw-drivern”. Fortfarande är det verkstaden som är viktigast. Är du bra med bilarna blir du inte retad för engelskan, oavsett hur bra eller dålig du är, säger Janne Kontio.
Kontakt: Janne Kontio, institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, janne.kontio@edu.uu.se, telefon: 018-471 1663, 070-369 06 71
Hösten 2015, i en tid av säkerhetspolitisk oro och omfattande diskussioner om flyktingkrisen, ville allt färre svenskar minska det internationella biståndet. Samtidigt ökar engagemanget i de olika hjälporganisationerna och svenska folket ger allt mer pengar.
Mest positiva till bistånd är personer med högre utbildning, politiskt intresse och högt förtroende för samhällets institutioner, visar SOM-institutets undersökning av svenska folkets politiska attityder.
SOM-institutet har via den årliga nationella SOM-undersökningen kartlagt biståndsopinionen sedan 1987. Under 1990-talets ekonomiska kris sjönk andelen biståndspositiva kraftigt och under några få år var det fler svenskar som ville minska biståndet till utvecklingsländer än som ville bibehålla eller öka det.
Efter 1997 växte biståndsviljan, men sjönk på nytt i samband med den globala finanskrisen under åren 2008-2009. Sedan dess har biståndsviljan långsamt återhämtat sig, bortsett från en minskning i 2011 års mätning, och hösten 2015 ansåg 52 procent av svenskarna att det är en dålig idé att minska biståndet till andra länder.
Större andel skänker pengar regelbundet
Även andelen svenskar som skänker pengar till en hjälporganisation minst en gång i månaden har ökat stadigt sedan 1998, från 27 procent till 46 procent 2015. Trenden mot ökat givande har varit särskilt tydlig under de senaste två åren av global oro.
– År 2013 gav 37 procent pengar till en hjälporganisation minst en gång i månaden och bara två år senare är den andelen alltså 46 procent. En rimlig tolkning är att svenskarnas välvilja påverkats mycket av bland annat IS terrordåd i Europa och det komplicerade kriget i Syrien, säger Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap och medförfattare till kapitlet Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro.
Även svenskarnas engagemang i olika hjälporganisationer ökar långsamt men stabilt. Andelen personer som är medlemmar i humanitära hjälporganisationer har gått från 13 procent 2011 till 18 procent 2015.
Högutbildade och förtroendefulla är mer biståndspositiva
Forskning från andra länder har visat att personer som har högre kunskap om biståndet, som är mer nöjda med landets ekonomi, som är mer positiva till ekonomisk omfördelning och som har ett större förtroende för politiska institutioner, är mer positiva till ett större bistånd.
Resultaten från SOM-undersökningen bekräftar att detta stämmer även för svenskarna, förutom då det gäller sambandet mellan bedömningar av ekonomin och biståndsviljan.
– Välutbildade och politiskt intresserade är generellt mer biståndsvänliga, liksom personer som är positivt inställda till omfördelning av gemensamma resurser på nationell nivå. Personer med högt förtroende för samhällsinstitutioner litar på att biståndet administreras på ett bra sätt och är därför mer biståndspositiva än personer med låg tillit till samhällsinstitutioner.
– Personer med god hushållsekonomi är också mer positiva till bistånd, säger Ann-Marie Ekengren, professor i statsvetenskap och medförfattare till kapitlet Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro.
Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro av Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson är ett av 26 kapitel i den kommande forskarantalogin från SOM-institutet: Ekvilibrium (Red. Henrik Oscarsson, Jonas Ohlsson och Maria Solevid).
Kapitlen i Ekvilibrium baseras på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som totalt besvarades av 8256 respondenter under hösten och vintern 2015/2016.
Hela Ekvilibrium släpps digitalt den 28 juni och blir då fritt tillgänglig på SOM-institutets webb.
Kontakt: Ann-Marie Ekengren, professor i statsvetenskap och författare till kapitlet Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro. Telefon: 031-7865197, e-post: ann-marie.ekengren@pol.gu.se”>ann-marie.ekengren@pol.gu.se
Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap och författare till kapitlet Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro. Telefon: 031-786 46 66, e-post: henrik.oscarsson@pol.gu.se
Översvämningar och andra störningar i vattendrag påverkas av bland annat klimatförändringar, vattenregleringar och ekologiska restaureringar. Artsammansättningen i den vegetation som bildas beror på vilka arter som är inblandade och miljöförhållandena på platsen.
Om vi beaktar samspelet mellan miljön och den ordning i vilken olika arter koloniserar stränderna, kan vi bättre förstå hur störningar påverkar vegetationen på älvstränder och lättare förutsäga deras effekter, visar Umeåforskare i en ny studie.
– Vi frågade oss om föryngringen på stränder längs vattendrag i första hand påverkas av omgivningen, exempelvis markens fuktighet, av den ordning i vilken olika arter koloniserar, av vilka arter som koloniserar eller av en kombination av dessa faktorer, säger Judith Sarneel som forskar vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Tidigt sådda arter växte sig större
I ett försök såddes frön av växter dels i provytor på stränder, dels i krukor i växthus. Fem växtarter som sprids på olika sätt och föredrar olika markfuktighet såddes etappvis i olika sammansättningar och fick växa under olika fuktighetsförhållanden.
Resultaten visar att de tidigt sådda arterna växte sig större och bildade tätare bestånd jämfört med de senare sådda arterna. Det gällde både på stränderna och i växthuset. När alla arter såddes samtidigt var det markfuktigheten och artens egenskaper som avgjorde vilken art som kunde breda ut sig bäst.
Markfuktighet och vattenståndsvariationer påverkar alltså hur fröna gror, överlever och växer upp till plantor, men groddplantor växer tätast på bar, fuktig jord där till exempel växtligheten skavts bort när träd fallit eller begravts där vårfloden avsatt sediment.
Fröna kommer till stränderna med vårfloden
Växterna är dessutom anpassade till markfuktighet på olika sätt. Hög markfuktighet gynnar både förmågan att gro och växa hos de flesta arter. Däremot leder både torka och översvämning till att fler individer dör bland de senare anlända arterna.
I nordliga vattendrag kommer frön till stränderna först med vårfloden och senare under sommaren främst med vinden. De frön som kommer tidigt har en konkurrensfördel över de som kommer senare. Det förklarar varför arter med frön som flyter bra dominerar i strandzoner och dominansen i vegetationen förändras från vindspridda till vattenspridda arter längs en älv från källflödena ner till havet. Även begränsningar av arternas spridnings- och etableringsmöjligheter formar växtlighetens fördelning på stranden. Detta bidrar till att stränder får större artrikedom än sina omgivningar, de blir landskapets ”hotspots”.
– När naturvårdare ska upprätta skötselplaner för naturområden måste de beakta vad som bestämmer vilka arter som kommer först. Detta gäller även när man diskuterar hur klimatförändringar påverkar växtligheten, särskilt om de ändrar tiden för fröspridning. Andra egenskaper och olika livsstadier än tillväxt måste emellertid också beaktas för att vi fullt ut ska förstå värdet av samspelet mellan livsmiljön och den turordning i vilken arterna kommer, säger Judith Sarneel.
Materialet som identifierats är en binär metallisk ferromagnetisk legering av kobolt och järn, där dämpningen närmar sig storleksordningen 10-4. En så låg dämpning har tidigare bara observerats för halvmetaller eller magnetiska isolatorer, som till exempel vissa järnoxider.
Magnetiska material har visat sig vara mycket effektiva för lagring och överföring av information och var naturliga efterföljare till hålkortet, som började användas redan i början av 1700-talet. Den efterföljande utvecklingen, av bland annat magnetband och hårddiskar, har möjliggjort en explosion inom informationsteknologin och idag lagras ungefär 70 procent av all information i magnetiska medium.
Behövs mindre och snabbare enheter
Hittills har man lyckats skapa mikrometerstora magnetiska lagringsenheter och åstadkommit överföringshastigheter av storleksordningen nanosekunder för att kunna möta det lagringsbehov som finns idag med en informationsöverföring av storleksordningen 100 petabyte (1000000000000000 bytes) per dag. För att även fortsättningsvis kunna möta ett utvecklat lagringsbehov behövs än mindre och snabbare enheter, som antingen kräver en ny teknologi av lagring och/eller att man upptäcker nya magnetiska material.
Uppsalaforskarna har upptäckt ett sådant nytt magnetiskt material i järn-kobolt-legeringen, och att man med hjälp av dämpning kan åstadkomma en så energieffektiv informationsöverföring inne i materialet som möjligt.
Dämpningen i ett magnetiskt material kan jämföras med friktionen hos en hockeypuck som glider längs isen, och som stannar efter ett tag på grund av motståndet mot underlaget. Dämpningsparametern i magnetiska material motsvarar här friktionskoefficienten mellan hockeypucken och isen.
Fenomenet med låg dämpning i järn-kobolt kan förklaras med hjälp av en unik egenskap hos den inre elektroniska strukturen, där dämpningen är proportionell mot antalet elektroniska tillstånd vid den högsta ockuperade energinivån.
Framgångsrikt samarbete
Den nya upptäckten om låg dämpning i järn-kobolt-legeringen, tillsammans med att materialet är lätt att framställa, är magnetiskt även vid rumstemperatur, och att både järn och kobolt är vanligt förekommande grundämnen, kan leda till att detta material kan bli ett standardiserat referensmaterial att jämföra med i jakten på nya och ännu bättre legeringar.
Samarbetet mellan experiment och teori är mycket framgångsrikt inom detta forskningsområde, och den publicerade studien visar vikten av samarbete för att möta de utmaningar nya teknologier ställer på materialen.
Den publicerade studien ger en ny och fundamental förståelse av dämpningsmekanismer vilket möjliggör teoretiska förutsägelser av nya än mer energieffektiva material, både bland metaller och halvmetaller, där dämpningen kan vara ännu lägre än hos den nu identifierade järn-kobolt-legeringen.
Bakom studien, som presenterades i Nature Physics den 16 maj, står bland annat Danny Thonig, Olle Eriksson och Olof Karis vid institutionen för fysik och astronomi på Uppsala universitet. Forskningen bygger på ett internationellt samarbete, som involverar både teoretiska beräkningar och experimentella studier.
Kontaktinformation: Olle Eriksson, professor vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, olle.eriksson@physics.uu.se
I avhandlingen jämförs hur pass bra den tyska och den svenska välfärdsstaten är på att skyddar mödrar från fattigdom och finansiellt beroende av en manlig partner. Hur stor inkomst har mödrarna från föräldrapenning och andra sociala bidrag medan de är föräldralediga, och hur ser deras tillgång till barnomsorg ut när barnet är äldre än ett år. Situationen för både ensamstående och gifta mödrar, med olika arbetsmarknadspositioner har studerats.
Avhandlingen visar på överraskande likheter mellan Tyskland och Sverige när det gäller ensamstående mödrars risk för fattigdom: Medan ensamstående mödrar som jobbade heltid och hade en genomsnittlig lön innan föräldraledigheten klarar sig bra också när de är hemma med barnen, leder redan en deltidstjänst till en inkomst som ligger väldigt nära fattigdomsgränsen.
Ensamstående mödrar som bara har rätt till garantinivån av föräldrapenningen hamnar långt under fattigdomsgränsen i både Tyskland och Sverige, även om alla bidrag som de skulle kunna få – barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och socialbidrag – är inräknade. Gifta mödrar löper stor risk att hamnar i finansiell beroendeställning till sina makar under föräldraledigheten om de inte jobbar heltid innan.
Att Sverige överlag ändå presterar klart bättre än Tyskland i fattigdomsbekämpningen beror inte på mer generösa eller inkluderande socialförsäkringar och bidrag. Den överlag mindre fattigdomssiffran i Sverige beror i stället på att fler kvinnor och mödrar arbetar och på att Sverige inte har en låglönesektor.
Den svenska välfärdsstatens universella karaktär är därmed i högsta grad beroende av ett högt arbetsmarknadsdeltagande och löner över en viss nivå för att behålla sin inkluderande karaktär och sin jämförelsevis höga prestation i fattigdomsbekämpningen.
Hanne Martinek (2016), Mothers’ Social Citizenship: The logics and effects of the German and Swedish welfare states
För mer information:
Hanne Martinek, statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet
Sverige har sedan lång tid tillbaka varit världsledande när det gäller ett inkluderande ledarskap med en medarbetarorienterad styrning. Men utvecklingen sedan 1990-talet har medfört att nya ägarformer och en mångfald av lednings- och styrningsprinciper har tillkommit. Så hur ska en bra chef vara nuförtiden?
– Chefen behöver involvera medarbetare i planering och beslut samtidigt som det krävs en tydlighet i ansvar och gränser för ledarskapet med tillit som grund. Tydliga gränser kan på detta sätt paradoxalt nog innebära ett ökat handlingsutrymme för medarbetare, säger Päivi Riestola, arbetslivsforskare vid Högskolan i Borås och medförfattare till rapporten.
Tydlighet och stark involvering
Hon berättar att i tider av globalt ägande och stark centralisering finns det risk för en stor distans mellan ledning och medarbetare. Därför kan det vara en konkurrensfördel när inte bara chefen står för tänkandet och drivet utan att det tvärtom delas med medarbetare på skilda nivåer.
– Ett inkluderande ledarskap med en närhet mellan chef och medarbetare är en nödvändig förutsättning för att kunna utveckla och upprätthålla en styrning byggd på tillit. Organisatorisk resiliens eller långsiktig livskraft bygger därför på organisatoriska identiteter med en stark involvering och ett ramverk med tydligt delegerat ansvar och befogenheter, säger Päivi Riestola.
Varför är rapporten viktig?
– Rapporten är unik i sitt slag eftersom den grundar sig i en studiecirkel där inte bara forskarna utan även cheferna bidrar med varsina kapitel utifrån sina specifika erfarenheter. Detta interaktiva sätt att bedriva forskning ger medverkande chefer praktisk nytta i deras verksamheter och forskarna teoretisk generaliserbar kunskap.
Avfall av olika slag förbränns och förgasas i pannor och förgasare, för att producera värme, elektricitet och bränslen. När askan börjar smälta blir pannans effekt sämre, och pannan kan till och med behöva stängas av. Farzad Moradian, nybliven doktor vid Högskolan i Borås, har analyserat och testat hur problemet med smält aska vid förbränning av avfall kan bli mindre.
– De pannor jag tittar på är fluidbäddar där sand och luft används för att få en bra blandning av bränsle och luft, säger han. Det är ganska svårt att styra temperaturen i olika delar av en panna, men det kan göras genom att vatten sprayas ut över pannans bädd, att delar av förbränningsluften byts ut mot rökgaser som återförs och genom att blanda in olika typer av avfall. Till exempel är slakteriavfall fuktigt och bidrar därför till att temperaturen sänks.
Askans exakta kemiska uppbyggnad
Farzad Moradian har i samarbete med bland andra Borås Energi och Miljö och SP gjort tester i Ryaverket i Borås, där biobränsle och avfall förbränns för att sedan bli fjärrvärme och fjärrkyla. Där har han bland annat hämtat prover av bottenaskan från vanlig förbränning av hushålls- och industriavfall vid olika bäddtemperaturer, där vatten och rökgasåterföring har använts för att sänka temperaturen från cirka 870 till 750°C. Dessa prover har sedan analyserats, så att han har fått fram den exakta kemiska uppbyggnaden av askan.
Därefter har han gjort motsvarande analyser av aska från tillfällen när slakteriavfall har blandats i det torra avfallet för att sänka temperaturen.
– Resultaten var väldigt lika varandra, säger han. Det verkar alltså fungera lika bra att minska mängden aska genom att spraya vatten som genom att variera avfallsinnehållet.
Som regel brukar temperaturen i bädden ligga på mellan 800 och 900°C. Farzad Moradians analyser visar att askan blir klibbig vid omkring 815 grader i avfallspannorna i Borås.
– Då klibbar askan ihop sanden som används som bädd i pannan, vilket gör att det bildas klumpar. Detta i sin tur gör att förbränningen går sämre.
Termodynamiska jämnviktsberäkningar
Han har kompletterat dessa experiment och analyser med termodynamiska jämviktsberäkningar, som är en stor del av hans arbete. Han har då gjort datormodeller på pannan, där det till exempel har gått att testa olika typer av avfallsblandningar samt hurdan och hur mycket aska som bildas.
– Tack vare den här modelleringen har jag kunnat förklara resultaten. Det är viktigt att minnas att askbildningen är olika i olika pannor och att kombinationen av ämnen i avfallet som förbränns i sin tur påverkar processen olika. Därför är det svårt att överföra resultat från ett ställe eller en panna till en annan. Modelleringen möjliggör tester för att få prognoser över hur resultatet blir i olika pannor och med olika bränslen.
I ett sidoprojekt har han analyserat hur det skulle fungera att använda skogsavfall i GoBiGas-anläggningen i Göteborg, där biogas produceras med hjälp av förgasning. Det är en ny anläggning som baseras på ny teknologi med två reaktorer som arbetar ihop, en med förgasning och en med förbränning.
Minska beroendet av fossila bränslen
Till att börja med är det träpellets som har förgasats där, men det är ett onödigt dyrt bränsle. Men det fanns farhågor att exempelvis skogsavfall skulle ge för hög askmängd i reaktorerna, eftersom det har större askinnehåll än exempelvis träpellets.
– Här har jag använt samma modelleringsprogram och gjort modeller på förgasnings- och förbränningssteget där jag har testat vilken effekt skogsavfall i olika temperaturer skulle få i reaktorerna. I korthet visar resultaten att det skulle fungera med skogsavfall.
Farzad Moradian är nöjd med de resultat han har kommit fram till och med att kunna bidra till att göra avfallshantering mer effektiv.
– Tänk på vilka mängder avfall vi producerar varje dag, säger han. Det är viktigt att återvinna energin ur avfallet på effektiva sätt och använda det för att skapa något bra, som el och värme. Det bidrar till ett hållbart samhälle och minskar vårt beroende av fossila bränslen.
Genom att studera objekt på extrema avstånd kan astronomer lära sig mer om universums tidiga utveckling och hur de allra första galaxerna bildades. Eftersom det tar många miljarder år för ljuset från de mest avlägsna galaxerna att nå jorden ser man dem som de såg ut för mycket länge sedan, närmare tiden för Big bang.
Det är i ljusspektrumet från galaxen SXDF-NB1006-2 som teleskopet Alma, Atacama Large Millimeter/submillimeter Array, i Chile nu uppdagat en emissionslinje från grundämnet syre – på större avstånd, och alltså från en tidpunkt närmare Big bang, än någonsin tidigare.
Ser hur galaxen såg ut för 700 miljoner år sedan
Galaxen ligger på ett sådant avstånd att ljuset man fångat upp tagit ca 13,1 miljarder år på sig för att nå fram. Detta innebär att man ser galaxen som den såg ut ca 700 miljoner år efter Big bang.
Direkt efter Big bang fanns bara de lätta grundämnena väte, helium och en liten mängd litium – alla de andra, tyngre grundämnena bildades först senare inuti stjärnor, och spreds genom rymden genom supernovaexplosioner och stjärnvindar. För varje stjärngeneration som föds ökar andelen tunga grundämnen som kol och syre i universum.
Genom att studera tunga grundämnen i de mest avlägsna galaxerna kan man lära sig mer om hur de tidiga stadierna av denna anrikning gick till, och även få information om egenskaperna hos både gas och stjärnor i dessa galaxer.
Hjälp vid avståndsbestämning
– Den här upptäckten är viktig av två skäl. Det första har att göra med avståndsbestämning och det andra med galaxernas roll i universums återjonisering, säger Erik Zackrisson, docent i astronomi vid Uppsala universitet och en av medförfattarna till artikeln.
Om man kan identifiera emissionslinjer i ljusspektrumet från galaxer kan man även uppskatta avstånden till galaxerna. Problemet med de allra mest avlägsna objekten är att de också är så ljussvaga att även de största teleskopen vanligtvis misslyckas med att upptäcka några linjer överhuvudtaget.
– Nyckeln är att veta vilka grundämnen och vilka linjer man bör leta efter. När Almateleskopet blev färdigt för några år sedan trodde många att det skulle hjälpa oss att upptäcka galaxer på rekordavstånd, men så har det ännu inte blivit. Konkurrensen om att få använda Alma är stenhård och de flesta har satsat sin dyrbara observationstid på vad man trodde vara det säkraste kortet – en linje från grundämnet kol som brukar vara den starkaste i mer närbelägna galaxer.
Återjoniseringen av universum
– Datorsimuleringar av de första galaxerna har däremot förutspått att en linje från grundämnet syre borde vara ännu starkare och nu har vi visat att det verkligen stämmer. Jag tror att det kommer att öppna för massor av spännande upptäcker av galaxer på rekordavstånd med Alma under de närmsta åren, säger Erik Zackrisson.
Mätningarna med Almateleskopet av galaxen SXDF-NB1006-2 kan även bidra med en viktig pusselbit i gåtan kring hur återjoniseringen av universum gick till. Direkt efter Big bang var universum mycket hett. När det utvidgades kyldes det succesivt av, tills protoner och elektroner efter ca 380 000 år för första gången kunde sammanfogas till neutral vätgas. Lite senare, någon gång under den första årmiljarden efter Big bang, fylldes rymden av energirika fotoner, ljuspartiklar, som bröt upp vätets bindningar och orsakade en återjonisering av universum.
Exakt hur detta gick till, och var de joniserande fotonerna kom ifrån, är fortfarande okänt. Många tror att det var unga, heta stjärnor i de första galaxerna som skapade fotonerna som återjoniserade universum, men det kräver att den energirika strålningen kan ta sig ut ur själva galaxerna och nå de stora mängderna gas som finns mellan galaxerna i det så kallade intergalaktiska mediet.
Brist på stjärnstoft och neutral gas
Neutral vätgas och stjärnstoft inuti galaxerna kan hindra strålningen från att tränga ut, och undersökningar av galaxer i det mer närbelägna delarna av rymden har länge visat att läckage av joniserande strålning verkar vara extremt sällsynt. Men kanske är egenskaperna hos de första galaxerna annorlunda?
Observationerna av galaxen SXDF-NB1006-2 tyder på en brist på både stjärnstoft och neutral gas, vilket innebär att stora mängder joniserande fotoner från heta stjärnor borde kunna läcka ut.
– Om många galaxer i det tidiga universumet har egenskaper som liknar de hos SXDF-NB1006-2 så kan vi vara nära lösningen på gåtan om universums återjonisering, säger Erik Zackrisson.
Kontakt: Erik Zackrisson, institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet
E-post: erik.zackrisson@physics.uu.se telefon: 018-4715975, 070-2749441
Forskarna slår fast att kycklingar – liksom människor – har färgkonstans. För fåglarnas del innebär det exempelvis att de i olika miljöer och under olika ljusförhållanden känner igen färgen på bär och därmed kan skilja bär som är mogna från de som är omogna. Utan färgkonstans så hade de inte kunnat lita på sitt färgseende, de hade helt enkelt sett bären i olika färger i takt med att ljuset hade förändrats. De hade heller inte med säkerhet kunnat känna igen sina artfränder.
Forskare har tränat kycklingar
Resultaten har forskarna nått genom att träna kycklingar. Inledningsvis har kycklingarna vistats i vit belysning och har haft till tillgång till behållare märkta med tre färger: rött, gult och orange. Bara den orange behållaren har resulterat i att fåglarna fått mat. Därefter har forskarna undersökt vilken behållare kycklingarna valt när belysningen ändrats till olika röda nyanser. Resultatet visade att kycklingarna även då valde orange behållare.
– Vi undersökte många olika ljusförhållanden för att ta reda på hur stora belysningsförändringar som kycklingarna klarar av att behålla sin färgkonstans i. Den typen av undersökning har inte gjorts tidigare, säger Peter Olsson, biolog och en av forskarna i den världsledande Syngruppen vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
Kan applicera modellen på andra djur
Genom att använda en matematisk modell beräknade forskarna hur stora belysningsförändringarna är i kycklingarnas ögon. Samma modell kan användas på andra djur och på så vis kan forskare för första gången jämföra färgkonstansen hos kycklingar och fåglar med förmågan till färgkonstans hos andra djur.
– Vi kan också jämföra kycklingarnas förmåga till färgkonstans i laboratoriet med de ljusförändringar som de och andra fåglar stöter på i naturen, exempelvis hur ljusförhållandena skiljer sig åt i skogen jämfört med på ett öppet fält. Våra resultat visar att de kan behålla sin färgkonstans i laboratoriet under större belysningsförändringar än de ljusförändringar som sker i naturen, säger Peter Olsson.
Peter Olsson har gjort studien tillsammans med kollegor vid Lunds universitet och universitetet i Bristol. Artikeln är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B.
Kontakinformation: Peter Olsson, doktorand, Lunds universitet, biologiska institutionen, peter.olsson@biol.lu.se
En skörd kan i många fall ses som en nära nog komplett ödeläggelse av de ekologiska samspelen i en odling. Hårdast drabbade är många gånger de predatorer (rovinsekter och spindlar) som – om de lämnas ifred – ofta kan begränsa skadeinsekternas framfart i jordbrukets grödor.
Salix i energiskogar
Genom att minska antalet predatorer som dör vid skörd, borde man rent teoretiskt kunna skydda odlingar mot insektsangrepp. Detta har man också lyckats med i vissa typer av grödor, exempelvis genom att anlägga gräsbevuxna jordvallar i anslutning till odlingen, där bladlusätande skalbaggar kan övervintra.
I början av 1990-talet började man odla energiskog i Sverige. Den uppländska slätten fylldes av meterhöga bestånd av snabbväxande korgvide (salix), som sedan dess har skördats vart fjärde år och körts till fjärrvärmeverk för att förse Uppland med el och värme. Bara ett par år senare kom de första rapporterna om utbrott av blå pilglansbagge i energiskogarna, med stora förluster för odlarna som följd.
Försök att förhindra skadedjursangrepp
Efter flera år av forskning i dialog med odlare, föreslog en grupp SLU-forskare att man borde kunna förhindra utbrott av blå pilglansbagge i energiskogsodlingar genom att lämna kvar en del av odlingen vid skörd.
Bladbaggens viktigaste predatorer övervintrar som ägg i skott och knoppar, och eftersom korgvidet skördas under vintern är skörden ett ”dråpslag” för predatorerna. Att lämna en del av beståndet oskördat sågs alltså som ett sätt att rädda kvar en ”grundpopulation” av predatorer inför kommande växtsäsong. Pilglansbaggen skulle däremot inte gynnas – eftersom de inte övervintrar i odlingarna.
– Tyvärr måste vi nu konstatera att lösningen är mer komplicerad än så, säger Anna-Sara Liman, en av forskarna bakom en artikel som just har publicerats i tidskriften Journal of Applied Ecology.
Även bladbaggarna visade sig nämligen kunna gynnas av de så kallade refugerna. Risken för utbrott av bladbaggar ökar därför om man sparar refuger – tvärtemot vad forskarna förväntade sig. Med andra ord fungerade denna till synes ”enkla” åtgärd inte särskilt bra i praktiken.
Behövs nya metoder
Orsaken är att skördade videbestånd måste skjuta nya skott och därför får blad senare på våren – långt efter att bladbaggarna vaknat till liv efter vintern. De äldre skotten i de sparade refugerna sätter däremot blad tidigare, vilket gynnar bladbaggarna.
En viktig lärdom är att intuitiva lösningar inte alltid håller. För att medvetet kunna skapa den stabilitet som krävs för att de ekologiska samspelen ska fungera även i odlingar, måste man förstå komplexiteten i varje enskilt ekologiskt system.
Kontaktpersoner:
Anna-Sara Liman, FD, Inst. för ekologi, Uppsala
Sveriges lantbruksuniversitet, anna-sara.liman@slu.se
Artikeln: Anna-Sara Liman, Karin Eklund & Christer Björkman. (2016), Predator refuges for conservation biological control in an intermediately disturbed system: the rise and fall of a simple solution. J Appl Ecol. Accepted Author Manuscript. doi:10.1111/1365-2664.12709
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
