Hittills har klimatet ensamt fått förklara hur de första människornas livsmiljö i Östafrika gick från sluten skog till de öppna, vidsträckta gräsmarker som finns där än idag. Men nya data och jämförelser av tusentals fossil berättar en delvis annan historia. De visar att rovdjursfaunan förändrades långt före växtätarna och en sådan ”top-down-effekt” tyder på mer än en klimatförändring.
Konkurrens av människan Forskarna bakom den nya studien föreslår att det var de tidiga människorna i vårt eget släkte som konkurrerade ut andra rovdjur, vilket gav fler växtätare och därmed högre betestryck och öppnare marker. Stora förändringar i det afrikanska landskapet sammanfaller med uppkomsten av de första teknologiskt sofistikerade människorna (Homo erectus eller Homo ergaster), för knappt 2 miljoner år sedan.
– De tidiga människorna jagade knappast stora växtätare själva, utan förmodligen parasiterade de på andra rovdjur, säger Lars Werdelin, professor i paleobiologi vid Naturhistoriska riksmuseet, vars data från över 20 års forskning på utdöda rovdjur ingår i studien.
– En enda människa förmår inte mycket mot till exempel en stor, sabeltandad katt, men en hel flock människor som samarbetar, med stenar och andra vapen i händerna, kunde skrämma bort den och stjäla dess byte, säger Lars Werdelin.
Specialisterna gick under Så gick Östafrika från att ha ett tjugotal stora, högt specialiserade rovdjur till att bara ha sex stora rovdjur idag, varav alla, utom den starkt hotade geparden, är ekologiska generalister, som kan överleva under vitt skilda omständigheter.
– Det var bara de rovdjur som kunde anpassa sig till människans närvaro som klarade sig, säger Lars Werdelin.
Forskarna har också gjort en så kallad ekometrisk undersökning av växtätarnas tänder. Tänderna avslöjar vilken typ av växter som djuren ätit och ger därmed indirekt en uppfattning om klimatet. Resultaten visar att nederbörden och temperaturen i den här delen av världen var stabila, samtidigt som djurlivet förändrades dramatiskt.
– Våra resultat visar att klimatet inte är allt. Det samspelar alltid med biologiska processer, vilket gör effekterna svåra att förutsäga. Det är något som är viktigt att ha i minnet även när vi blickar framåt från vår egen tid, säger Lars Werdelin.
Kontakt: Lars Werdelin, Professor i paleobiologi, Telefon: 070 341 11 38, E-post: lars.werdelin@nrm.se
En ny VTI rapport redovisar övergripande resultat av åtgärder som genomförts inom Trafikverkets projekt ”Säker framkomlighet” när det gäller räffling och mötesseparering av vägar. Syftet med projektet har varit att förbättra framkomlighet och trafiksäkerhet, främst på befintliga tvåfältsvägar med hastighetsgräns 90 km/tim.
Räffling av vägar minskar antalet olyckor
– Att införa mitträfflade vägar har resulterat i att antalet dödade och svårt skadade i singelolyckor minskat med 24 procent på vägsträckor mellan korsningar, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
Totalt sett över alla olyckstyper har antalet dödade och svårt skadade på vägsträckor mellan korsningar minskat med 15 procent. Resultaten visar också att spårbildningen inte påverkats av mitträffling.
– En nackdel med räfflor är att de skapar ljud när man kör över dem. Ett alternativ för att minska det externa bullret är att använda så kallade sinusräfflor, men vi rekommenderar ytterligare studier kring effekten för förare av tunga fordon, säger Anna Vadeby.
Resultaten för räffling av vägrenen på motorväg visar att antalet dödade och skadade i singelolyckor minskat med cirka 25 procent. Totalt sett har antalet dödade och svårt skadade minskat med cirka 12 procent.
Mötesfria vägar räddar många liv På nästan alla av de ombyggda sträckorna har hastighetsgränsen höjts från 90 km/tim till 100 km/tim i samband med ombyggnaden, trots detta har olyckorna minskat. För de mötesfria vägarna, så kallade 2+1-vägar med räcke, har antalet dödade och svårt skadade minskat med 71 procent och antalet personskadeolyckor med 36 procent på länk, det vill säga på vägsträckor mellan korsningar.
– Vi har också studerat det totala utfallet för länk och korsning vilket visar att antalet dödade och svårt skadade minskat med 62 procent. Det statistiska underlaget är än så länge för litet för att det ska gå att dra långtgående slutsatser och fortsatt uppföljning rekommenderas för säkrare resultat, men siffrorna indikerar mycket goda resultat.
På gles 2+1-väg ser forskarna en tydlig effekt där spårdjupstillväxten genomgående är större än för vanlig väg. Studien avseende framkomlighetseffekter visar att andelen tung trafik är en viktig faktor att beakta i utformningen av mötesfria vägar. Dessutom borde andelen tung trafik tas med i beaktande vid val av längd på omkörningsfält.
Projektet ”Säker framkomlighet”
Säker framkomlighet pågick under åren 2013 till 2015. Åtgärderna som studerats av VTI är frästa mitträfflor på 2-fältsvägar, vägrensräffling på motorväg, smala mötesfria vägar (”gles 2+1-väg med räcke”) och riktningsseparerade vägar (2+1 med målad/räfflad mitt). Trafiksäkerhetseffekter redovisas för samtliga åtgärder och spårdjupsutveckling redovisas för 2-fältsvägar med frästa mitträfflor, smala mötesfria vägar och riktningsseparerade vägar. För de mitträfflade vägarna har även effekter och konsekvenser av olika räffeltyper avseende buller studerats och för de mötesfria vägarna ingår framkomlighetseffekter av körfältsindelning i analysen. Uppdragsgivare är Trafikverket.
Längs grusvägen närheten av ett nytt kalhygge ligger travarna med stockar och väntar på timmerbilen; en bild snart sagt alla svenskar är bekanta med. Vad lika många har sett, men kanske inte reflekterat över, är att det ofta finns två travar.
En stor, med friska sågytor av färsk ved, och en mindre, där sågytorna har bruna missfärgningar eller stora ruttna hål rakt in i stocken. En mindre hög visserligen, men ändå betydligt större än vad skogsägaren skulle önska. Denna hög innehåller nämligen nästan uteslutande stockar rötade av rotticka, Heterobasidion annosum, svensk skogsindustris största gissel.
Infekterar färska stubbytor
Denna svamp återfinns i runt 15 procent av landets avverkade granar och gör rotstocken värdelös som timmer. Rottickan infekterar färska stubbytor och vandrar sedan ner i rotsystemet, för att via rotkontakter sedan ta sig upp i angränsande, friska träd och röta dem från insidan. Ofta märks inte skadan förrän trädet fälls.
Rottickan är skogsindustrins fiende nummer ett. Bild: James Lindsey at Ecology of Commanster [CC BY-SA 2.5 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5) or CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia CommonsTräden är dock inte hjälplösa, utan försvarar sig mot svampangreppen efter bästa förmåga. Detta sker på många sätt samtidigt, bland annat genom att kemiskt förgifta miljön för svampen och genom att attackera själva svampen med exempelvis cellväggsnedbrytande enzymer.
Den totala motståndskraften är kvantitativ; det vill säga, aldrig vare sig obefintlig eller total, utan utspridd över en gradient där några träd är mycket känsliga, några mycket resistenta, och de allra flesta någonstans däremellan. Resistensen är dessutom genetiskt betingad, vilket gör att avkomman till motståndskraftiga träd också kan förmodas vara motståndskraftiga.
Varianter av resistensgen
Detta gör att det för en granskogsägare vore synnerligen intressant att på ett tidigt stadium kunna identifiera särskilt motståndskraftiga individer, exempelvis via dna-analys. Ett viktigt steg mot detta mål togs 2014, då forskare från bland annat institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU lyckades identifiera ett antal områden i granens arvsmassa som betydelsefulla för motståndskraften mot tillväxt av rotticka i trädets ved.
Ett av dessa områden innehöll en gen som kallas PaLAR3, vars slutprodukt, flavonoiden catechin, tidigare sammankopplats med motståndskraft mot olika skadegörare och sjukdomar i gran. Bland annat har man under infektionsförsök med rotticka sett att särskilt resistenta granar både uttrycker PaLAR3 starkare och producerar mer catechin än de mindre resistenta. I en ny artikel från samma institution har denna gens betydelse för rottickeresistensen undersökts närmare.
Miguel Nemesio-Gorriz är artikelns huvudförfattare:
– Studiens huvudsakliga fokus har varit att ta reda på om det finns olika varianter, alleler, av denna gen hos gran, och om i så fall dessa varianter bidrar olika till rottickeresistensen. Med dna-analyser undersökte vi 773 individer från fyra nordeuropeiska populationer och fann då två dominerande alleler, PaLAR3a och PaLAR3b. PaLAR3a var ungefär fyra gånger vanligare än PaLAR3b i alla populationerna.
Eftersom granen har två kopior av varje kromosom, kan varje individ vara antingen heterozygot (olika alleler på kromosomerna, PaLAR3a/PaLAR3b) eller homozygot (samma allel på båda, PaLAR3a/PaLAR3a eller PaLAR3b/PaLAR3b) för den aktuella genen. För att undersöka genens betydelse, samlade Miguel och hans kollegor in sammanlagt 42 individer, 14 var av de tre möjliga genotyperna, och genomförde infektionsförsök med rotticka på dem, där svampens tillväxthastighet i granveden uppmättes.
Stor skillnad i motståndskraft
– Det visade sig att 3a/3b-heterozygoterna och 3b/3b-homozygoterna var i genomsnitt 27 procent mindre mottagliga för rottickeinfektion än 3a/3a-homozygoterna, säger Miguel Nemesio-Gorriz.
– Alltså är 3b-allelen dels dominant över 3a, och dels betydelsefull för motståndskraften. Vi mätte också mängden av PaLARs slutprodukt, catechin, och kunde se att det fanns i högre halter i 3b/3b-homozygoterna än i 3a/3a. För att illustrera betydelsen av detta odlade vi svampen på medium berikat med motsvarande halter av catechin. Det visade sig då att svampen växte ungefär hälften så fort när koncentrationen motsvarade 3a/3a som den gjorde i helt catechinfri miljö, men dubbelt så fort som när halten catechin var lika hög som i 3b/3b. Detta stärker slutsatsen att de högre catechinnivåer som PaLAR3b-allelen ger gör träden mer motståndskraftiga.
Miguel Nemesio-Gorriz och hans kollegor gick sedan vidare med att studera skillnaderna mellan de två allelerna, för att utröna den bakomliggande orsaken till den större motståndskraften i 3b-varianten.
– Vi kunde se att skillnaden i sekvens mellan allelerna var mycket liten, och vi har ingen anledning att tro att den innebär någon skillnad i egenskap hos proteinet de kodar för. Det verkar därför troligt att den större motståndskraften hos PaLAR3b enbart härrör från skillnader i uttrycksnivåer, det vill säga hur aktivt respektive allel utnyttjas.
Molekylär markör för skogsförädlare
För att gå till botten med den saken infekterade forskarna de 14 3a/3b-heterozygoterna med rotticka, och mätte uttrycket av båda allelerna. Det visade sig då att 3b-allelen uttrycktes sju gånger högre än 3a. En viktig faktor för en gens uttrycksnivåer är dess så kallade promotorsekvens, vilket är ett område i anslutning till genen till vilket de transkriptionsfaktorer som sedan utför själva uttrycket binder. Vilka dessa faktorer är påverkar genens slutliga uttrycksnivå, varför olika promotorsekvenser har stor inverkan på hur aktiva generna är.
Docent Malin Elfstrand är en annan av artikelns författare:
– Vi jämförde promotorsekvenserna för de båda allelerna, och hittade tydliga skillnader, säger hon.
– Mer specifikt har PaLAR3a tre sektioner av ett visst område i sin promotor, medan PaLAR3b bara har en. Detta påverkar vilka transkriptionsfaktorer som kan binda dit, och därmed de slutliga uttrycksnivåerna. Vi tror att det är denna skillnad i promotorsekvens som gör att träd med PaLAR3b-allelen är mer motståndskraftiga mot rottickeinfektioner än de med PaLAR3a-allelen. Det finns alltså anledning att tänka sig att denna sekvens skulle kunna utgöra en bra molekylär markör för skogsförädlare som vill sålla bort 3a/3a-homozygoter från sina populationer.
Skogsbränder har blivit allt vanligare i det norra barrskogsbältet och fortsatta klimatförändringar förväntas förstärka trenden. Följderna av dessa bränder kan förvärras av den omfattande dränering av torvmarker som har gjorts för att öka trädens tillväxt. Stora mängder inlagrat kol kan släppas ut i atmosfären, då elden kan pyra djupt nere i torven och är svår att släcka.
Världens torvmarker lagrar nästan lika mycket kol som det som finns i atmosfären och utgör ett viktigt ekosystem för många växt och djurarter. Dessa våtmarker förblir normalt fuktiga även under torkperioder, men när de dikas ut kan även torvmarker torka ut, och samtidigt blir torven mer kompakt och energität. Uppemot 1 miljon hektar torvmark har dikats för ökad skogsproduktion i Sverige, och i Finland och Ryssland handlar det om ännu större arealer. De stora skogsbränderna i Ryssland 2010 tyder på att bränder i dikade torvmarker i norr kan vara lika problematiska som dem som förekommit i tropiska torvmarker som dikats för till exempel oljepalmsodling.
Många skäl att återställa torvmarker Nu har det för första gången gjorts vetenskapliga beräkningar av brandrisken i dikade och naturliga torvmarker. Beräkningarna gäller dels hur det ser ut idag, dels i ett framtidsscenario med förändrat klimat. Dessutom visar studien hur restaurering av torvmarker kan minska risken för djupa bränder. Studien har gjorts av Gustaf Granath från Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med kollegor i Kanada och publicerades idag i Natures tidskrift Scientific Reports.
Forskarna beräknar att cirka 200 ton kol per hektar går upp i rök vid en brand i en dikad torvmark, vilket motsvarar mer än 500 års kolinlagring i torvmarken.
När ett klimatscenario för 2040–2060 testades, visade det sig att mängden tillgängligt vatten kommer att minska i de områden där dikningen är som mest utbredd (norra Europa, inklusive västra Ryssland), vilket gör dessa dikade torvmarker extremt utsatta för brand i framtiden. Forskarna menar att detta är något som måste beaktas framöver.
– Det finns många skäl att restaurera dikade torvmarker, säger Gustaf Granath. Man vill till exempel få torvmarken att åter börja lagra in kol i torven och återställa ett viktigt habitat för växter och djur. Risken för en katastrofal brand kan dock vara ett ännu viktigare skäl, då en brand medför en stor omedelbar kolavgång och dessutom kan förstöra torvmarkens naturvärden under lång tid.
Gustaf Granath under fältarbete i en hårt brunnen dikad torvmark i Hälleskogsbrännan, Västmanland. Foto: Joachim Strengbom
Enkla åtgärder minskar risken Studien visar att relativt små åtgärder, såsom att dämma upp diken och ta bort skogen, effektivt minskar brandrisken. Framförallt gäller detta om torvmossor (vitmossor) etablerar sig, då dessa mossor effektivt bevarar torvens fuktighet.
Sverige drabbades 2014 av en stor skogsbrand i Västmanland vilket kanske gav en blick in i framtiden.
– Vår studie stämmer bra överens med hur det brann i orörda och dikade torvmarker i Västmanland. Jag har själv gått i områden där dikade torvmarker har brunnit ända ner till mineraljorden. Restaurering av torvmark medför såklart framtida produktionsbortfall för skogsägaren, men detta är frågor som måste diskuteras i Sveriges klimatanpassning, avslutar Gustaf Granath.
69 ungdomar dödades på Utøya av Anders Behring Breivik. Samma dag som attentaten skickade Breivik ut ett politiskt manifest till 1000 personer där han utförligt beskrev sin politiska övertygelse. Norska och svenska forskare har gått igenom 15000 texter som skrevs efter dåden och förvånansvärt få handlar om Breiviks politiska motiv.
– Diskussionen handlar mer om Breiviks person, är han galen eller inte? Att han, trots att han är norsk, inte känns som en ”riktig” norsk, säger Kerstin von Brömssen, forskare vid Högskolan Väst.
Hon har intervjuat studenter i Sverige och Norge och frågat dem om deras minnen från terrorattentaten.
Ingen pratar om Breiviks politiska budskap
– De kommer ihåg att de pratat om det i skolan när det hänt. De minns händelsen som en kris med mycket sorg men inte som en politisk fråga. De har inte pratat om Breiviks politiska budskap i manifestet, varken direkt efteråt eller senare. Många tror att det beror på att det är för tungt att prata om.
Samtidigt berättar ungdomarna i intervjuerna att de hittar liknande politiska budskap på nätet och att innehållet känns väldigt extremt, till exempel på Facebook.
– Med tanke på att internet var en del i Breiviks radikalisering, är det oroväckande att ungdomar utsätts för den här typen av budskap utan att det finns någon motviktsdiskussion i skolan om detta, Säger Kerstin von Brömssen.
1800 meddelanden skickades till Breiviks Facebook-konto
Hans Lödén är forskare vid Karlstads universitet och han har analyserat minnestexter som fanns vid minnesplatserna efter attentatet. Han berättar att reaktionerna i de texterna var enhälligt fördömande. Samtidigt fanns det exempel på en annan typ av budskap:
– Mellan klockan tio på kvällen samma dag som dåden, när Breiviks identitet blev känd, och fram till klockan sex på morgonen efter, då polisen stängde hans Facebook-konto, skickades 1800 meddelanden till kontot. I flera av dem visades support för Breivik och man ville se fler aktioner.
Även i forskarnas intervjuer utkristalliserar sig en spänning mellan demokratiska värden och kritik mot invandring. Många av ungdomarna känner någon som tycker att det är för många invandrare i landet. De hänvisar till kända bloggare med en högerradikal agenda och även Fremskrittspartiet. Däremot är det aldrig någon som öppet säger att de själva är kritiska.
Fattas en diskussion om dagens ideologier
– Med tanke på de här tendenserna och med det aktuella politiska landskapet i Europa, känns det avgörande att det finns en kritisk diskussion om dagens ideologier och rasismen som breder ut sig, säger Kerstin von Brömssen
– Hur blir ungdomarnas kollektiva minne när man i Norge inte pratar om terrorattentaten och särskilt inte i politiska termer? Hur påverkar det ungdomarnas världsbild och värderingar?
Kerstin von Brömssen och Hans Lödén föreläste under en internationell forskningskonferens om ungdomar, NYRIS, som hölls på Högskolan Väst den 15-17 juni 2016.
I forskargruppen ingick också Sidsel Lied och Geir Skeie från Norge. Forskarna ville skriva en utbildningsbok för skolan om så kallade kritiska händelser med terrorattentaten som konkret exempel men tillfrågade förlag i Sverige och Norge bedömde den befintliga marknaden som för liten.
– Det är vilka resurser dina vänner har som är viktigt i första hand, inte vart de råkar komma ifrån eller var deras föräldrar är födda, säger Jens Rydgren som är professor i sociologi vid Stockholms universitet.
Om en ung persons nära vänner är arbetslösa eller inte har samband med om hen själv är arbetslös, och det har även vilket nätverk av yrkesverksamma personer hen har. I studien jämförs tre stora befolkningsgrupper med slumpmässigt valda personer födda 1990 som är boende i Sverige.
En grupp består av personer med bakgrund i Iran, en i före detta Jugoslavien och en med bakgrund i Sverige. Anledningen till att just Iran och före detta Jugoslavien undersöks är att båda är stora grupper i Sverige som har funnits här i generationer.
Social klass mer avgörande än svenskfödda vänner
Att ha ett personligt nätverk med yrkesverksamma innebär en minskad risk för arbetslöshet för alla tre grupperna, men framförallt för dem med iransk bakgrund. Den gruppen har också det starkaste nätverket inom olika yrken. Den ex-jugoslaviska gruppen är välintegrerad i det att de har många vänner med två svenskfödda föräldrar – samtidigt som många av dem bor i socioekonomiskt svaga områden.
– Problemet är att de svenska vännerna är arbetslösa och resursfattiga. Så det hjälper inte deras livschanser. Där handlar det snarare om social klass, säger Jens Rydgren.
Jens Rydgren menar därför att en viktig fråga i sammanhanget är den om integration mellan olika samhällsklasser. Han menar att den frågan ofta glöms bort i den mediala och politiska diskussionen, där integration över de etniska gränserna lyfts fram som en viktig lösning på samhällsfrågor som denna.
Iranska gruppen mer resursstarka än ex-jugoslaverna
För gruppen med iransk bakgrund finns inget samband alls mellan att vara arbetslös själv och att ha arbetslösa vänner, i motsats till gruppen med ex-jugoslavisk bakgrund där sambandet är starkt.
– Det kan hänga ihop med att den iranska gruppen är mer resursstark än vad den med bakgrund i före detta Jugoslavien är. Jag tror att den iranska gruppen mer effektivt kan mobilisera familj och utvidgad släkt, och därigenom hitta jobb, men det behövs mer forskning för att undersöka den teorin på djupet, säger Jens Rydgren.
Studien Social Capital, Friendship Networks and Youth Unemployment in Sweden är en del av forskningsprojektet Lifeincon. Syftet med projektet är att studera betydelsen av socialt kapital och resurser i omgivningen för människors livschanser över tid. Studien är författad av Martin Hällsten, Christofer Edling och Jens Rydgren.
Kontakt: Jens Rydgren, professor i sociologi, tfn 08-16 31 76, mobil 073-31 27 688, e-post jens.rydgren@sociology.su.se
Bin och andra pollinatörer är avgörande för skörden av många grödor. En ganska liten effekt på pollineringen kan göra stor skillnad på vinsten, visar studien från AgriFood Economics Centre vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.
De viktigaste pollinatörerna kan inte leva enbart på brukade fält. De behöver boplatser i närheten för att de ska vara närvarande i odlingslandskapet. Genom att anlägga boplatser för pollinatörer på sin mark kan jordbrukaren påverka hur stor skörden blir.
Utspridning är bra för både bönder och bin Den bästa effekten på pollineringen får vi om habitaten sprids ut i landskapet, i stället för att koncentreras till vissa platser. Men utspridda habitat innebär att pollinatörerna också kommer att flyga till kringliggande gårdar. Därför kan det vara lockande att placera habitaten så att flödet till andra gårdar blir så litet som möjligt. Skulle alla jordbrukare agera så blir den totala pollineringen i odlingslandskapet lägre.
– Om habitaten koncentreras får vissa fält ett underskott av pollinering, fortsätter Mark Brady. I verkligheten gör många jordbrukare redan mycket för att gynna biologisk mångfald på sin mark, men att samarbeta kring pollinering är ovanligt.
Gynna bin ur ett landskapsperspektiv
Det allra bästa är att jordbrukarna koordinerar sig och placerar ut habitaten som om landskapet vore en enda gård. Detta kallas för ett landskapsperspektiv och är viktigt att ha när miljöeffekter sträcker sig utanför den enskilda gården. En sådan lösning skulle förvisso betyda ett stort utflöde av pollinatörer från varje gård, men ett ännu större inflöde från andra gårdar. Därför vinner alla på att anläggningen av habitat koordineras.
Så varför gör inte jordbrukarna mer för att förbättra pollinering? Problemet är att få med alla på båten.
– Den som är ensam om att skapa och sprida ut habitat gör även sina grannar en tjänst, säger Mark Brady. Om jordbrukaren inte känner sig säker på att grannarna agerar likadant kan det uppfattas som en dålig affär att göra något för pollinatörerna. Därför behövs det ett system för koordinering och uppföljning.
Om incitamenten för att anta ett landskapsperspektiv på förvaltning av habitat stärks kan bin och andra nyttiga insekter bli en vanligare syn i odlingslandskapet. Det tjänar både jordbrukarna och miljön på.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet
Forskare i forskningsprogrammet EcoChange vid Umeå universitet har använt Råneälvens mynningsområde för att studera bakteriernas roll i kustområdena nu och i framtiden.
Bakterier är så små att du knappt kan se dem ens genom mikroskop. En enda liten milliliter havsvatten kan innehålla miljontals bakterier. Deras naturliga roll i marina ekosystem är i första hand att bryta ner och återvinna organiskt material.
Det finns stora mängder organiskt material i havsvatten, speciellt i älvarnas mynningsområden. Under vårfloden kan man till och med se det brunfärgade älvvattnet blanda sig med havsvatten. Den bruna färgen orsakas av organiskt material som har sitt ursprung på land. Det organiska materialet absorberar ljus, vilket förklarar färgen.
Mer kol gynnar bakterierna
– Tidigt på våren ökar mängden organiskt material i kustzonen, och bakterierna som lever på detta material frodas. Kolet i det organiska materialet används av bakterierna till att bygga biomassa, som sedan överförs till högre nivåer i näringskedjan, eller till bakteriernas egen ämnesomsättning och andning, säger Daniela Figueroa, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Det finns många rapporter om förväntade förändringar i de marina ekosystemen på grund av klimatförändringarna. Effekterna kommer att bli som allra störst i subarktiska områden, såsom Bottenviken. Både nederbörd och tillrinning till havet från älvarna kommer att öka, och därigenom även mängden organiskt material i kustzonen. Detta kommer att gynna bakterierna, samtidigt som växtplankton kommer att missgynnas av konkurrens om näring med bakterierna och av försämrade ljusförhållanden i vattnet.
För att undersöka vad detta kan få för effekter på ekosystemet gjorde en grupp EcoChangeforskare en serie mätningar av bakterieproduktion i den allra nordligaste delen av Bottenviken. Området som studerats är beläget i mynningen av den oreglerade Råne älv.
Bakteriebaserad födoväv mindre effektiv
Här har den övervägande delen av det lösta kolet i vattnet sitt ursprung på land. Det lösta kolet konsumeras av bakterierna i kustvattnet, och bakterieproduktionen är tre gånger högre än växtplanktonproduktionen. Med andra ord är födoväven i området tydligt bakteriebaserad. Studien visade att en bakteriebaserad födoväv är mindre effektiv jämfört med en födoväv som i huvudsak baseras på växtplankton.
Hur effektiv födoväven är beror på hur mycket energi som krävs för kolet att flyttas från den lägsta trofiska nivån till de högre nivåerna, såsom fisk. Om födoväven har bakterier som bas kommer stegen i födoväven att bli fler jämfört med en födoväv baserad på växtplankton.
Förklaringen är att bakterierna är så små att endast mycket små organismer kan äta dem. I en bakteriebaserad födoväv blir stegen därför fler innan kolet når de högre nivåerna. Eftersom energiförlusterna är stora för varje nivå i födoväven blir effektiviteten lägre. Studierna i Bottenviken visar hur situationen kommer att bli i en framtida, klimatförändrad Östersjö. Mer bakterier, och mindre fisk.
Kontakt: Daniela Figueroa, forskare, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 072-7215991 E-post: dani.ale.figueroa@gmail.com
I en studie, från Uppsala universitet planterade forskarna mer än 180 000 frön från italienska och svenska plantor och korsningar dem emellan, i både Italien och i Sverige.
– Den lokala populationens etableringsframgång var 3-10 gånger högre än den främmande populationens. Det gjorde att de lokala fröna gav betydligt fler reproducerade plantor än vad de främmande fröna gjorde. Det här gällde på båda växtplatserna, säger Froukje Postma, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.
Italienska frön behövde längre somrar
Genom att studera korsningar mellan svenska och italienska populationer av Backtrav visade forskarna att genetiska skillnader i groningsegenskaper kunde förklara en stor del av skillnader i etableringsframgång. Särskilt kraftig effekt kunde kopplas till mutationer i en gen som visats påverka groningskrav i tidigare laboratorieexperiment. Det är första gången som man kunnat visa att genetiska skillnader i frö- och groningsegenskaper ger lokala populationer en fördel.
Forskare vid Uppsala universitet har tidigare undersökt backtrav från olika växtplatser, i Italien och i Sverige, som representerar artens sydligaste och nordligaste växtområden i Europa. De studierna visade att det var stor skillnad mellan hur lång tid som fröna behövde eftermogna, och att det kan kopplas till klimatförhållandena där de växer.
Frön producerade av italienska populationer behöver mycket längre tid på sig för att eftermogna än vad svensk frön behöver. Det är gynnsamt eftersom sommaren är lång och het i Italien och det därför dröjer upp till ett halvår från frömognad till dess att förhållanden blir lämpliga för groning.
Fröegenskaper avgörande för växters klimatanpassning
Studien utfördes på backtrav, Arabidopsis thaliana, en ettårig växt som är något av växtforskarnas bananfluga, det vill säga en organism vars genetik och fysiologi studerats i detalj i laboratorier världen över. Naturliga backtravspopulationer återfinns i hela Europa och representerar ett värdefullt system för att undersöka anpassningar till olika miljöförhållanden.
Att förstå hur växter anpassats till skilda klimatförhållanden är viktigt för att kunna förklara växters geografiska utbredning och effekter av klimatförändringar. De flesta studier av växters anpassning till den lokala miljön har fokuserat på etablerade växters överlevnad och reproduktion, och egenskaper som blomningstidpunkt och förmåga att klara låga vintertemperaturer. I den nya studien visas att också fröegenskaper kan ha en avgörande betydelse för växters anpassning till olika klimat.
Kontakt: Jon Ågren, professor vid institutionen för ekologi och genetik,
e-post: jon.agren@ebc.uu.se, tel: 070-643 63 64, 018-471 28 60
Froukje Postma, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik,
e-post: froukje.postma@ebc.uu.se, tel: 018-471 28 65, 070-066 15 16
Tidigare har man inte vetat hur samtidig behandling med flera läkemedel påverkar varandra och patientens tillfrisknande, utan behandlat alla med en standarddos. Det kommer man kunna slippa göra nu, säger Elin Svensson vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet.
– Det här kan hjälpa läkarna att dosera medicinerna rätt, så att patienterna får så stor nytta som möjligt av TBC behandlingen. De som har HIV har ibland fått avbryta eller byta ut en fungerande HIV-behandling under tiden som de behandlas mot multiresistent TBC.
Verksamma ämnet bedakilin
Den medicin som Elin Svensson har undersökt doserna för, är det verksamma ämnet bedakilin, en ny antibiotika som används till att behandla multiresistent TBC. För att behandlingen ska fungera krävs att 3-4 andra läkemedel ges samtidigt. Det saknas fortfarande mycket kunskap om bedakilin och dess biverkningar.
Tuberkulos är den infektionssjukdom som skördar flest människoliv i världen just nu, uppskattningsvis en och en halv miljon under 2014. En av 20 av alla dem som får tuberkulos är infekterade av en sorts tuberkulosbakterier som är resistenta mot de vanligaste och mest effektiva läkemedlen, så kallad multiresistent tuberkulos. Bara hälften av dessa patienter botas i dagsläget. De flesta av fallen finns i Asien och Östeuropa.
Elin Svensson har tagit fram farmakometriska modeller som kan användas för att bättre beräkna dosen bedakilin som patienterna ska få. Det handlar ofta om patienter som har både HIV och multiresistent TBC.
– Det här blir en ny länk mellan doser och läkemedelskoncentrationen och även mellan läkemedelskoncentrationerna och effekten. Hur mycket bedakilin behöver patienten för att bli frisk inom en viss tid? Vilken effekt ger olika exponeringsnivåer?
Vanligt att tappa hörseln under behandlingen
Standardbehandlingen av multiresistent tuberkulos är lång – upp till två år, den har dålig effektivitet och orsakar många och obehagliga biverkningar, till exempel är det vanligt att patienter förlora hörseln. Behovet av nya, bättre mediciner är alltså akut. Trots att det finns en stor osäkerhet kring effekter och bieffekter av bedakilin är medicinen ett av de mest lovande alternativen just nu.
En möjlighet med de nya beräkningsmodellerna är att patienten kan få en justerad dos bedakilin beroende på vilka andra läkemedel just den patienten tar. I studierna har Elin Svensson använt data som delats genom EU-samarbetet Predict-TB. Information om när, var och hur patienter har tagit medicinen, tillsammans med uppgifter om blodprov, ålder, vikt har använts för att ta fram matematiska modeller som beskriver koncentrationer och effekter kronologiskt över behandlingstiden.
Hur ett läkemedel tas upp, fördels och renas ut från kroppen brukar kallas läkemedlets farmakokinetik. De mätbara effekter som ett läkemedel ger, önskade eller oönskade, kan kallas farmakodynamik. I farmakometri kombineras de båda med matematiska modeller som samtidigt kan representera både den typiska farmakokinetiken och/eller farmakodynamiken och innehålla variationer till exempel mellan individer eller från dag till dag.
Modell för bättre dosering
I Elin Svenssons avhandling, som lades fram i maj, presenteras en modell som beskriver farmakokinetiken av bedakilin och en av de viktigaste nedbrytningsprodukterna som kroppen skapar från bedakilin, metaboliten M2, i patienter med multiresistent tuberkulos.
Modellen kopplades sedan till en nyutvecklad effektmodell som beskriver hur patienternas bakterienivåer minskar under behandlingen. Denna modellbaserade analys är den första lyckade beskrivningen av hur specifika bedakilinkoncentrationer påverkar hur fort behandlingen ger resultat och visar att nuvarande standarddos inte verkar ge maximal effekt.
Modellen ska nu användas för att undersöka alternativa, potentiellt bättre doseringar av detta nya läkemedel och stödja tolkning av den kliniska relevansen av kända läkemedelsinteraktioner.
– Det är väldigt viktigt att använda den bästa vetenskapen också för sjukdomar som främst drabbar människor i fattigare delar av världen. I Sverige tror många att tuberkulos är ett problem i det förgångna, men det är fortfarande en sjukdom som behöver mängder av innovativ forskning och smarta lösningar för att fler människor ska få en effektiv behandling, oavsett var i världen som man råkar vara född, säger Elin Svensson.
Kontakt: Elin Svensson, institutionen för farmaceutisk biovetenskap elin.svensson@farmbio.uu.se, telefon 018-471 44 18, 0708-47 55 71
Elin Svenssons framtagande av den nya modellen har belönats med Lewis Sheiner Student award, ett pris som delas ut årligen till minne av en av forskningsfältets grundare och går till en doktorand som presenterar riktigt bra och nydanande arbete.
Optimal funktionalitet finns inom till exempel medicin, där det kan användas för att bedöma smärta eller cancerbehandlingar. Samal Algilani är verksam inom forskargruppen NUPARC vid Örebro universitet. Där har forskarna konstaterat att optimal funktionsförmåga är grundläggande för hälsan och förmågan att klara sig bättre under åldrandet.
Optimal funktionalitet finns med som begrepp, men utan någon specifik definition. Nu har Samal Algilani med sin avhandling börjat arbetet med ringa in en allmängiltig betydelse.
– Jag är sjuksköterska och anser att de äldres subjektiva uppfattning är viktig. Det handlar om att kunna möta varje individ, och hur den personen uppfattar sitt liv här och nu, säger hon.
Bäst här och nu
Optimal funktionalitet är inte samma sak som hälsa eller livskvalitet. Det sista begreppet har många definitioner och hälsa handlar mycket om att uppnå något. Optimal funktionalitet i sin tur handlar enligt Samal Algilani om ”här och nu” och att ”vara sitt bästa jag”. Det sista uttrycket är också titeln på hennes avhandling
Den optimala funktionaliteten kan förändras snabbt. Samal Algilani exemplifierar med en 78-årig mormor som tycker om att leka med sina barnbarn. Men så bryter hon benet:
– Då har plötsligt den optimala funktionaliteten förändrats. Men det behöver inte betyda att man mår sämre. Istället för kurragömma kan mormor kanske spela spel.
Optimal funktionalitet innebär alltså inte att allt, kroppsligt och mentalt, är på topp. Det är helheten som räknas och det är den äldre själv som har makten att beskriva sin livssituation.
Självskattning av välbefinnande
Samal Algilani har i sina studier intervjuat olika grupper av äldre; en grupp aktiva orienterare, en grupp friska äldre som bor hemma och en grupp på seniorboende med behov av hjälp.
Hon har också testat en app på en datorplatta som ett sätt för äldre att uppskatta sitt välbefinnande. Deltagarna gav tekniken ett gott betyg vilket öppnar för möjligheten att använda appar kopplade till optimal funktionalitet i framtiden.
Optimal funktionalitet är i samklang med den nya patientlagen som stärker kraven på av patienten ska vara delaktig i vården. Men begreppet är ännu inte färdigt. Planen är att fortsätta utvecklingen, bland annat i samarbete med äldreorganisationer.
– Det handlar om att få ut begreppet och diskussionen. Idag händer ofta att man drar alla äldre över en kam, när gruppen i själva verket är så heterogen.För mig krossades en fördom när en 90-åring berättade att det inte var några problem med en app på plattan, säger Samal Algilani.
Studien har genomförts av läkare finansierade av Cancer Research UK i samarbete med partners i Europa och Australien. Totalt ingick 1 200 patienter med avancerat Hodgkin’s lymfom. Efter två behandlingsperioder med cytostatika fick patienterna genomgå PET-scanning (Positron Emission Tomograph), en form av bilddiagnostik där man använder små mängder radioaktivt glukos för att hitta cancerceller.
De patienter som inte hade spår av cancer delades därefter slumpmässigt in i två grupper, där den ena fick fortsatt cytostatikabehandling (inkluderande läkemedlet bleomycin) och den andra cytostatikabehandling utan detta läkemedel.
– Våra resultat visar att patienter som slutade med läkemedlet efter negativ PET-scanning hade samma överlevnad som de patienter som fortsatte med läkemedelsbehandlingen. Den stora skillnaden var att de slapp biverkningar från lungorna, säger Gunilla Enblad, professor och överläkare i onkologi på Akademiska sjukhuset, som lett den svenska delen av studien.
Svåra biverkningar på lungorna
De patienter i studien som inte hade ett positivt resultat av PET-scanningen efter två behandlingsperioder med cytostatika förutsågs ha en mer motståndskraftig form av sjukdomen och fick därför en mer intensiv cytostatikabehandling.
Flertalet personer som insjuknar i Hodgkin’s lymfom blir botade från sjukdomen. Av patienterna som deltog i studien levde över 95 procent efter tre år. Det som oroar forskare och kliniskt verksamma läkare inom cancervården är långtidseffekterna av rådande behandling.
Läkemedlet bleomycin har sedan 30 år varit viktigt i behandlingen av Hodgkin’s lymfom, men läkemedlet kan orsaka svåra biverkningar på lungorna, bland annat lunginflammation som kan leda till lungfibros (en slags ärrbildning). Och biverkningarna kan komma även många år efter behandlingen, vilket kan leda till allvarliga andningsproblem. Givet riskerna med läkemedlet önskade forskarna bakom studien utvärdera potentialen i en mer individuellt anpassad terapi, där man avslutade läkemedelsbehandlingen hos patienter med god prognos och ökade densamma för patienter med högst risk för att behandlingen inte skulle fungera.
Minskat behov av radioterapi
– Metoden ger oss nya möjligheter att urskilja patienter med svårare former av sjukdomen som behöver kraftfullare behandling med cytostatika och andra läkemedel från övriga. Det gör att vi kan bespara många patienter från allvarliga biverkningar som exempelvis infertilitet. Detta i kombination med ett minskat behov av radioterapi kan avsevärt minska skadorna på frisk vävnad och risk för metastaser orsakad av behandlingen, säger Gunilla Enblad.
Att minimera riskerna för biverkningar på lång sikt, menar hon är särskilt viktigt vid Hodgkin’s lymfom eftersom många insjuknar i unga år.
– Studien visar att cytostatika kan vara lika effektivt utan läkemedlet bleomycin för många patienter. Detta kan få stor betydelse för dessa patienters livskvalitet, avslutar Gunilla Enblad.
Kontakt: Gunilla Enblad, professor och överläkare i onkologi på Akademiska sjukhuset, telefon 070-830 35 24, e-post: gunilla.enblad@igp.uu.se
– Hur var dejten med Leslie? – Vi kysstes men jorden rörde sig inte. Ja, inte mer än de 620 kilometer den skulle rört sig ändå.
Det är rollfigurens Leonard Hofstadters svar i ett typiskt avsnitt av komediserien The Big Bang Theory. Lite komiskt. Men korrekt.
Att vetenskapen faktiskt är korrekt vet David Saltzberg, professor i högenergifysik vid University of California, Los Angeles (UCLA) och vetenskaplig rådgivare till den populära tv-serien som hade premiär 2007 och nu är inne på sin 9:e säsong.
I maj fick han tillsammans med The Big Bang Theory:s producenter Chuck Lorre, Bill Prady och Steven Molaro det nyinstiftade Torsten Wiesel Midnight Sun Award från Sveriges unga akademi. Priset går till person(-er) eller organisation som gjort extraordinära insatser för att förklara eller sätta ljus på vetenskapen.
– The Big Bang Theory har fört in vetenskap i vardagsrum världen runt i ett oemotståndligt komediformat, säger Anna Sjöström Douagi, vd vid Sveriges Unga Akademi.
Nördiga fysikgenier
Serien handlar om fyra unga män, alla ganska nördiga fysikgenier vid Caltech i Pasadena, Kalifornien. Efter över 200 avsnitt är serien populärare än någonsin och har drygt 20 miljoner tittare världen över.
Och jodå, serien har lyft intresset för vetenskap, menar David Saltzberg.
David Saltzberg (t.v) tar emot pris av nobelpristagaren Torsten Wiesel.
– Den visar att fysik är roligt, och något som man faktiskt kan ha som jobb. Om du är highschool-student läser du kanske om Tycho Brahe och Kepler och tror att fysiken redan är färdig. The Big Bang Theory visar att det finns mycket att forska om idag inom modern, samtida fysik. Och att det är kul.
Vid de amerikanska universiteten har antalet fysikstudenter fördubblats, ibland tredubblats, de senaste tio åren.
– Jag vet ju inte om det beror på serien, men många av mina studenter älskar karaktärerna The Big Bang Theory, till och med Sheldon Cooper – och inte på det ironiska sättet.
Samtidigt kritiseras tv-serien ibland för att cementera bilden av forskaren som lite nördig och asocial. Och som man. Även om det med tiden kommit in kvinnliga forskare i huvudpersonernas liv.
– De har förstås egenskaper som vi forskare har, men jag vill inte kalla dem nördar. De är forskare, som också råkar gillar serietidningar, science fiction och superhjältar. De har ett passionerat intresse, precis som många vanliga människor.
Är som folk
Han tror att seriens dragkraft är just att personerna är som folk är mest.
Slipsen: Periodiska systemet, fäst med Avogadros tal.
– Ser du bara några avsnitt så känns de kanske som stereotyper, men efter flera avsnitt lär du känna karaktärerna, de är roliga och mänskliga. I’d love to be friends with them. De gör så mycket kul.
Man anar en viss likhet med Leonard i David Saltzberg. När Curie noterar periodiska systemet på slipsen, pekar han stolt på slipsnålen: Den är graverad med Avogadros tal, 6,02214179 x 10²³ (= antalet atomer i en mol, vilket också råkar vara en uppskattning av antalet observerbara stjärnor i universum). Och han lyser upp när han berättar om de science fiction-serier han själv inspirerades av som ung, som Battlestar Galactica och Månbas Alfa, även om själva vetenskapen ofta var helt uppåt väggarna.
– Det gav mig och mina vänner något att skratta åt. Vi satt och diskuterade felen och blev intresserade av den riktiga fysiken bakom. Det handlar om att exponeras för vetenskap. Även dålig vetenskap i fiktion är bra om den får folk att bli intresserade av forskning och vetenskap.
Men bra vetenskap är förstås bättre. Och producenterna bakom Big Bang Theory vill att vetenskapen ska vara korrekt.
– De älskar vetenskap. De följer nyheterna och vet precis vad som är på gång inom forskningen.
Svensk forskning omnämnd
När Marie Dacke, zoolog vid Lunds universitet (och ledamot i Sveriges unga akademi) just publicerat en vetenskaplig artikel 2013 om hur dyngbaggen navigerar efter Vintergatan, dröjde det bara några månader innan just detta faktum dök upp i serien, i förbifarten i en dialog mellan Sheldon och hans vänner.
Ofta frågar manusförfattarna David Saltzberg om det som de läst verkligen stämmer. Men att han blev deras vetenskapliga rådgivare var bara en slump, någon kände någon som kände någon som kände honom…
Före varje inspelning läser han manus, cirka 45 sidor.
– En del avsnitt har inte mycket vetenskap i sig alls, och då har jag inget att göra. I andra är jag med ändå från början. I ett avsnitt behövde huvudpersonerna stora mängder flytande helium – och handlingen byggde på svårigheten att få tag i just detta. Producenterna ville vara helt säkra på att det inte fanns någon enkel lösning, som att köpa ballonghelium i någon partybutik. Jag räknade på det och kunde konstatera att det skulle behövas åtminstone tusen gånger mer gas för att komprimera till en vätska. Det var alltså en omöjlighet.
En annan gång, mitt under inspelningen av en av de tidiga säsongerna, skulle Leonard tappa en ölflaska genom hisschaktet i trapphuset. En person simulerade ljudeffekten.
– Då vände sig producenten Bill Prady plötsligt till mig och sa: ”Det där lät för snabbt. Hur lång tid skulle det ta för en flaska att falla fyra våningar plus källare?” ¨
Inspelningarna görs inför live-publik, ett 22-minutersavsnitt tar cirka tre timmar att spela in. Alla tittade på David Saltzberg. Trots stressen gjorde han en snabb överslagsberäkning och ja, det var för snabbt. Tagningen fick göras om.
– Jag är rädd att något ska bli fel, då får jag en massa arga e-mails.
Skriver inga skämt
Förutom faktagranskning står David Saltzberg också bakom alla formler på tavlan som forskarna har i sin lägenhet. För den oinvigde ser det mest ut som rappakalja, men för den som kan sin fysik är det inte bara korrekt utan innebär ofta en skämtsam blinkning.
Han är noga med att påpeka att han varken skriver dialog eller hittar på karaktärer och handling. Ibland får han dock i efterhand höra att författarna inspirerats av något han själv eller en forskarvän berättat vid inspelningarna, men utan att ha känt igen det i serien.
– Inget av det som är roligt kommer från mig. Underhållningsbranschen är mycket bättre på att lyckas nå ut med forskning än vi forskare själva. Jag hoppas att de unga tittarna blir nyfikna när de hör om mörk materia, gravitationsvågor med mera, och börjar googla själva.
Men det är inte alltid självklart att ha en vetenskaplig rådgivare i tv-serier och filmer.
– Tänk om de skulle haft en faktagranskare till filmen Tillbaka till framtiden: ”Tyvärr, tidsresor är inte möjliga…”
Fotnot:
Serien Big Bang Theory har instiftat ett särskilt stipendium för studenter i fysik och matte vid UCLA. Första kullen på 21 personer inledde sina studier i höstas.
Text: Eva Barkeman, forskning.se
Tv-serie tog priset
Torsten Wiesel Midnight Sun Award delads ut för första gången den 27 maj 2016. Priset gick till fysikprofessorn David Saltzberg, vetenskaplig rådgivare till komediserien The Big Bang Theory, och producenterna Chuck Lorre, Steven Molaro och Bill Prady från Warner Brothers ”för att ha fört in vetenskap i vardagsrum och på laptops världen runt i ett oemotståndligt komediformat genom tv-serien The Big Bang Theory”.
David Saltzbergs tips till vetenskapliga rådgivare för filmer och tv-serier:
Var tillgänglig (till exempel på telefon och mail).
Svara snabbt när de frågar något.
Ge flera alternativa sätt att uttrycka fakta så att de kan välja en formulering som passar.
Nya regler och föreskrifter för arbete på väg började gälla i januari 2013 och på spårsidan tog man under 2011 fram ett antal åtgärder för att förbättra säkerheten. Forskare på VTI har analyserat hur de nya regelverken har implementerats och hur de påverkat roller och ansvarsfördelning samt personalens och andras säkerhet.
– Resultaten visade att de vi talat med rent allmänt är positiva till det nya regelverket eftersom det innebär en större flexibilitet än tidigare med större möjlighet att ta fram egna lösningar. Samtidigt visar studien att det kanske är just denna flexibilitet som resulterat i en otydlighet då det gäller roller och ansvar samt bristande rutiner, som i sin tur påverkat säkerheten negativt, säger Sonja Forward, forskare på VTI.
Bristande utbildning och otydlighet
Studien visar att information om regelverket inte nått alla berörda. Detta har resulterat i att det finns en stor okunskap om vilka regler som gäller. Framförallt gäller detta underleverantörer som Trafikverket inte har någon direkt överenskommelse med.
Information och utbildning är viktiga faktorer i implementeringsarbetet, men även här visade studien att det finns stora brister. Utbildningens faktiska längd och innehåll stämmer exempelvis inte alltid överens med den kursplan som har godkänts av Transportstyrelsen.
– Det verkar också finnas en motvilja mot att satsa på en god utbildning eftersom detta innebär en merkostnad för företaget. En bidragande faktor till detta är att många av de anställda är timanställda, säger Sonja Forward.
Studien visar också att de intyg om genomgången utbildning som arbetsgivaren sänder in till Trafikverket inte alltid ger en korrekt bild av personens verkliga kompetens.
Lägsta pris går före säkerhet
Ett problem som är kopplat till arbete på väg är att viktiga delar som har med säkerhet att göra endast finns med i rådsdokumentet, men enligt deltagarna är det relativt ovanligt att det som står i rådsdokumentet implementeras. Istället väljer upphandlaren att endast ta med de minimikrav som finns i kravdokumentet. Alldeles för ofta är det lägsta pris som gäller.
– I studien framgick det också att det finns en viss uppgivenhet gentemot bilister som de flesta aktörer uppfattar som nonchalanta. Resultaten visar att denna inställning kan leda till en självuppfyllande profetia; eftersom vägarbetarna inte tror att bilisterna följer deras anvisningar lägger de mindre möda på att de skall göras på ett korrekt sätt. Risken är då stor att de trafikanter som vill göra rätt istället gör fel.
Även inom spårtrafik finns problem med höga hastigheter förbi arbetsplatserna och projektledare vittnar om svårigheter att få gehör för större sänkningar. Det finns ytterligare exempel på bristande säkerhet för dem som arbetar på väg och i spår, i vissa fall kan bristerna kopplas till att de anställda inte vågar säga ifrån, men också till en bristande säkerhetskultur.
Forskarnas rekommendationer
– Vår rekommendation är att framtida implementering och informationsspridning bör ske i flera led, både inom Trafikverket och till externa aktörer så som leverantörer och underleverantörer, säger Sonja Forward.
Kvalitén på utbildningarna behöver förbättras och ansvaret bör ligga hos en myndighet eller ett bolag som tydligt kan redovisa sin förmåga att genomföra dessa utbildningar. Om utbildning är privat så bör den följas upp för att säkerställa att den håller en hög kvalitet. Att examinera deltagarna bör ligga på en myndighet. Någon form av erfarenhetsöverföring för nyanställd personal skulle också behöva utredas. Ett förslag är att den nyanställde går bredvid en mer erfaren person under en tid, som en slags lärlingsperiod.
Förfrågningsunderlagen behöver ses över och kvalitetskraven bli mer specifika. Det bör vara kvalitet som avgör vem som får uppdraget, istället för lägsta pris. Den upphandlande myndigheten bör åläggas att även beakta samhällskostnaderna och inte enbart kostnaderna för det utförda arbetet.
Fler inspektioner av arbetsplatser behövs av såväl arbetsmiljöinspektörer som Trafikverkets kontrollanter. Vägarbetskontrollanter måste i likhet med kontrollanter för spårarbeten ha rätt att avbryta ett pågående arbete som utförs på ett felaktigt sätt.
Fotnot: Fler rekommendationer finns att läsa i VTI rapport 900.
Så analyserades resultatet av de nya regelverken
Syftet med projektet var att med hjälp av intervjuer, fallstudier och ett referensgruppsmöte beskriva och analysera implementeringsprocessen av nya och reviderade regelverk. Detta gäller både väg och spår i den administrativa och operativa verksamheten inom Trafikverket och hos entreprenörer. Avsikten var även att analysera hur regelverk bland annat påverkat roller och ansvarsfördelning men även egen och andras säkerhet. I studien ingick intervjuer med aktörer från olika aktörsarenor. För väg genomfördes åtta intervjuer och inom spår tre intervjuer. Förutom detta intervjuades en person som var väl insatt i både arbetet på väg och spår. I fallstudierna för väg ingick två olika beläggningsarbeten som var upphandlade enligt det nya regelverket. Inom spår genomfördes en fallstudie av en komplett utbyggnad av dubbelspårfunktion.
Traditionellt har den evolutionära utvecklingen inom en insektsart förklarats med att honor väljer hannar bland annat beroende på hur stora de är, så kallad assortativ parning. Sådana parningsmönster har delvis även ansetts förklara varför isoleringen mellan arter bibehålls. Nya forskningsresultat från Lunds universitet visar på motsatsen: assortativ parning bryter snarare ned än bevarar den sexuella barriären mellan arter, vilket kan leda till att arter dör ut. Den nya kunskapen kan få betydelse inom naturvård och artbevarande.
Forskarna vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund har studerat den morfologiska variationen hos två närbesläktade arter jungfrusländor, den mindre blåbandade jungfrusländan och den större blå jungfrusländan. Forskarna har undersökt hur denna variation i utseende, form och storlek påverkar sannolikheten att jungfrusländorna parar sig, såväl inom arten som mellan de två arterna.
Resultaten visar att stora honor parar sig med stora hannar inom sin egen art, men också att vissa hannar av den mindre arten blåbandad jungfruslända väljer att para sig med honor av den större arten blå jungfruslända. Flera kompletterande experiment visar på attraktionskraft huvudsakligen i den riktningen över artgränserna. Däremot finns inte motsvarande attraktion i den andra riktningen, det vill säga hannar av den större arten attraheras inte av honor från den mindre arten.
Hennes storlek speglar reproduktionsförmågan
Enligt Erik Svensson, evolutionär biolog vid naturvetenskapliga fakulteten, avspeglar honors storlek deras reproduktionsförmåga. Det i sin tur förklarar varför hannar av den mindre arten attraheras av honor som tillhör den större arten, eftersom stora honor har hög fekunditet, det vill säga förmåga att alstra avkommor. De har sannolikt också högre överlevnad än små honor.
– Parningsmönster baserat på storlek och kvalitet hos individer motverkar delvis den sexuella barriären mellan de här två arterna. Våra resultat visar också att sexuellt urval genom att hannar konkurrerar om honor inte nödvändigtvis upprätthåller isoleringen mellan arter, utan snarare försvagar den, säger Erik Svensson.
Hannars konkurrens om honor kan därför i vissa fall leda till att arter dör ut då närbesläktade arter möts, ifall hannar av den mindre arten dras till honor som tillhör den större arten. Forskningsresultaten från Lunds universitet kan få betydelse för svensk och internationell naturvård och arbetet för att bevara arter.
– Än så länge är det grundforskning men på 10 – 20 års sikt kanske naturvårdare börjar titta på de här aspekterna när de ska återintroducera eller bevara hotade arter, säger Erik Svensson.
I undersökningen har forskarna studerat hundratals individer i naturliga populationer runt om i Skåne. Morfologiska egenskaper som avspeglar storlek och form har undersökts, dessutom har parningsbeteendet studerats. Resultaten publiceras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Evolution där den är toppnyhet i juni månads utgåva.
För mer information:
Erik Svensson, professor
Lunds universitet, biologiska institutionen
+46-46-222 38 19
+46-705-970 403 erik.svensson@biol.lu.se
– Etnicitet och klasstillhörighet är outforskat när det gäller styrelsers sammansättning i nyföretag. Till skillnad från stora företag där man tittar på resultat är tillväxt och överlevnad de viktigaste faktorerna när det gäller mindre företag. Vi ska se hur etnisk och social mångfald påverkar detta och vilka faktorer som gör att vissa har denna mångfald, säger Timurs Umans, biträdande professor i företagsekonomi med inriktning bolagsstyrning vid Högskolan Kristianstad.
Nu har forskningsprojektet Upper Echelon Composition in New ventures: Determinants and Consequences fått 1 miljon kronor av Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse samt Tore Browaldhs stiftelse, för att hitta svar på frågan hur social klass, etnicitet och nationell tillhörighet påverkar tillväxt och överlevnad i nyföretag. Timurs Umans och Chanchal Balachandran i samarbete med Karl Wennberg vid Handelshögskolan i Stockholm och Linköpings universitetet kommer att driva projektet
I den kvantitativa delen av studien får forskarparet via Statistiska Centralbyrån, SCB, unik tillgång till stora mängder data från cirka 50 000 nyföretag och 250 000 individer, i princip all relevant svensk data sedan år 2000. De får möjlighet att se vilka som sitter i styrelserna, hur kompetenserna ser ut och vilken mångfald de har, exempelvis i form av ålder, kön, etnicitet och social klass.
– Vi tittar på grundaren i små företag, hur styrelsemedlemmar väljs, grundarens bakgrund, vilket nätverk de har, deras egna tidigare erfarenheter, etcetera. Den praktiska delen av forskningen blir sedan att koppla hur styrelsernas sammansättning påverkar tillväxten och långsiktiga överlevnaden i småföretagen, säger Timurs Umans.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
![Rottickan är skogsindustrins fiende nummer ett. James Lindsey at Ecology of Commanster [CC BY-SA 2.5 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5) or CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons](https://www.forskning.se/app/uploads/2024/02/rottickan.jpg)
