Studier visar att 30 procent av alla människor drabbas av en ångeststörning någon gång under sitt liv. Ångest innebär stort lidande för de drabbade, men kan behandlas med så kallad exponeringsterapi där man gradvis utsätter sig för det som framkallar reaktionerna. Lyckad exponeringsterapi innebär att ett nytt säkerhetsminne formas och överskuggar det gamla rädslominnet. Men alla blir inte hjälpta, bland annat därför att den inlärning som sker under behandlingen inte är permanent utan rädslan kan återvända en tid efter en initialt lyckad exponering. Minnesforskare visar nu att förbättringen kan göras mer varaktig.
När man påminns om något blir minnet instabilt och sparas igen på nytt. Om man stör återsparandet av minnet, kallat rekonsolidering, så kan minnesbildningen störas och minnet som sparas kan förändras. Ett rädslominne skulle därigenom kunna försvagas eller raderas ut vilket gett förhoppningar om förbättrad behandling av ångeststörningar. Men hittills har man tvivlat på att det är möjligt, eftersom äldre och starkare minnen har visat sig svåra att störa ut.
Möjligt minska rädsla mer långsiktigt
I studien har forskare från Uppsala universitet och Karolinska institutet nu för första gången visat att det är möjligt att använda denna metod för att minska rädsla vid livslånga fobier. Man har exponerat individer som lider av spindelfobi, för spindelbilder samtidigt som man mätte deras hjärnaktivitet i amygdala, en del av hjärnan som är kraftigt kopplad till rädsla.
Man visade att en aktivering av rädslominnet, bestående av en mini-exponering på 10 minuter innan en mer omfattande exponering, ger kraftigt minskad amygdala-aktivitet när man åter tittar på spindelbilder dagen efter. Eftersom minnet gjordes instabilt innan exponeringen återvänder rädslan inte lika lätt sedan rädslominnet sparats om i försvagad form. Dagen efter exponeringen hade den grupp som fått en initial aktivering av spindelrädslan minskad amygdala-aktivitet jämfört med en kontrollgrupp. Dessutom minskade undvikandet av spindlar vilket kunde förutsägas från hur mycket aktiviteten i amygdala minskat.
– Det är slående att en så enkel manipulation ger så tydliga effekter på hjärnaktiviteten och beteendet. Med en enkel modifiering av befintliga behandlingar kan man kanske få bättre effekter. Det skulle kunna innebära fler blir botade av med sin ångest och att färre återfaller, säger Johannes Björkstrand, doktorand vid Institutionen för psykologi, Uppsala universitet.
Kontaktinformation: Johannes Björkstrand, e-post johannes.bjorkstrand@psyk.uu.se
Mats Fredrikson,e-post mats.fredrikson@psyk.uu.se
Björkstrand et al. (2016) Disrupting Reconsolidation Attenuates Long-Term Fear Memory in the Human Amygdala and Facilitates Approach Behavior, Current Biology
Den tibetanska högplatån är den högsta och mest vidsträckta högplatån i världen. De stora asiatiska floderna har sitt ursprung från platån. Vattenresurserna, och analyserna av dessa vattendrag, är viktiga för samhällen både inom och utanför Tibet. Analysernas kvalitet är dock i hög grad beroende av förståelsen för de lokala klimatvariationerna.
Den svårtillgängliga terrängen och bristen på observationer på plats har hittills försvårat granskningar av de lokala klimatvariationerna, som kan orsaka torka och minskade vattenflöden – något som har en stor betydelse för miljontals människor.
Satellitobservationer ger en helhetsbild
De tidigare hindren som funnits har nu undanröjts med hjälp av satellitdata. Forskarna har fingranskat den tibetanska högplatån genom högupplösta satellitobservationer över hela regionen.
I forskningsprojektet, som är ett samarbete mellan forskare från Sverige, USA och Kina, har forskarna analyserat data från satellitobservationerna och granskat marktemperatur och nederbörd för att bestämma i vilken grad de klimatvariationerna på olika platser i Tibet skiljer sig åt.
Forskningsarbetet har letts av Deliang Chen, professor vid institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet. För att göra det möjligt att kunna dra slutsatser om hur klimatet varierat studerade forskarna data med ett par kilometers upplösning från en tioårsperiod.
Störst skillnader av klimatvariationer i syd-nordlig riktning
Resultaten visar att de rumsliga klimatvariationerna på den tibetanska högplatån under den studerade perioden varit ganska småskaliga. De är starkt beroende av orientering och skillnaderna i klimatvariationer var större i syd-nordlig riktning jämfört med väst-östlig riktning. Enhetliga temperaturvariationer kunde ofta ses på ett avstånd mellan 302-480 km medan nederbördensvariationer ser olika ut på ett betydligt kortare avstånd, vanligvis mellan 111-182 km.
Resultaten har en viktig innebörd
För första gången visar studien en kvantitativ uppskattning av hur lokala klimatvariationer hänger ihop över hela platån. Resultaten innebär en betydelsefull vägledning för konstruktion av klimatsimuleringar, samt hur man använder eller tolkar klimatdata med olika upplösningar på ett lämpligt sätt. Dessutom kan resultaten användas för att planera placeringen av stationer för insamling av klimatdata.
− Det är viktigt med säkerhet i klimatmodeller och det kräver stora kunskaper att förstå de förutsättningar och effekten av den komplexa topografi som finns på den tibetanska högplatån, säger Deliang Chen.
Studierna hjälper också att sätta lokala observationer, som informationen från åtta existerande isborrkärnor, i ett perspektiv. Enligt professor Tandong Yao, medförfattaren till artikeln och välkänd glaciärexpert, ger satellitstudierna av den tibetanska högplatån en solid grund för att kunna tolka data från isborrkärnorna, som ofta används för att karaktärisera klimatets variationer och förändringar i regionen.
Artikel: Chen, D. Y. Tian, T. Yao, T. Ou, 2016: Satellite measurements reveal strong anisotropy in spatial coherence of climate variations over the Tibet Plateau. Scientific Reports 6:30304, DOI: 10.1038/srep303.
Kontaktinformation: Deliang Chen, August Röhss professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, deliang@gvc.gu.se, http://rcg.gvc.gu.se/dc/
Det som frestar på Östersjöns ekosystem allra mest är övergödning, oljeutsläpp, kemiska föroreningar, överfiske och invasiva arter. Trots alla ansträngningar från hundratals statliga och icke-statliga aktörer runt Östersjön är det risk att uppsatta miljömål för 2020 inte kommer att uppfyllas.
– Vi har tittat på hur man fattar åtgärdsbeslut för dessa fem problemfaktorer och vi ser en oroväckande klyfta mellan kunskap och handling när det gäller miljöförvaltningen av Östersjön. Vår centrala slutsats är att det är för lite samarbete mellan sektorerna trots att de har samma målsättning, säger vetenskapsteoretikern Sebastian Linke som forskar om fiskeriförvaltning vid Göteborgs universitet.
Ansvarsfull och hållbar förvaltning av Östersjön
Forskarna menar att det krävs nya beslutsprocesser för att få till ett hållbart samarbete mellan beslutsfattare och berörda aktörer, till exempel miljöorganisationer och aktiva fiskare i området. Det gäller alla länder runt Östersjön.
– Till exempel kunde även fiskerinäringen få uppdrag av ansvarig myndighet att föreslå hur ekosystemet ska förvaltas. Sedan kunde forskare få utvärdera dessa förvaltningsplaner. I dag är vi långt ifrån en sådan ”omvänd bevisbörda” inom det marina området, och särskilt inom fiskeriförvaltningen av Östersjön. Konstigt nog då många forskare, fiskare och förvaltare är ense om att det är det mest ansvarsfulla och framgångsrika sättet att bedriva miljöförvaltning på, säger Sebastian Linke.
Ett lyckat exempel på omvänd bevisbörda går att se i svensk kärnbränslehantering där näringen tar fram och finansierar förvaltningsplaner som granskas av forskare före regeringsbeslut.
Sebastian Linke har tillsammans med forskare från Sverige, Finland och Polen jobbat med ett treårigt EU-projekt kring frågor om Östersjöns miljöförvaltning. De har sammanfört sina samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga studier i boken Environmental Governance of the Baltic Sea: Identifying Key Challenges, Research Topics and Analytical Approaches.
– Vi vänder oss till alla som jobbar med miljön i Östersjön; tjänstemän, samhällsvetare, beslutsfattare och forskare inom andra områden. Även till allmänheten som påverkas av besluten, säger Sebastian Linke.
Mötas på nytt sätt
Förutom fallstudier av de största miljöproblemen innehåller boken tvärvetenskapliga analyser av möjliga vägar att gå för att uppnå en hållbar styrning och förvaltning av Östersjöns ekosystem. Till exempel föreslås en ny mötesform där forskare, förvaltare, fiskare och NGO:s kan diskutera erfarenheter och sociala värden – innan policystrategier skapas för fiskesektorn.
– Vi ser att styrningen och helhetstänkandet kan förbättras om alla samordnar vissa funktioner som exempelvis miljöövervakningen. Till en början måste alla parter som är delaktiga i Östersjöns miljöförvaltning bli bättre på att kommunicera, säger Sebastian Linke.
Mer information:
Sebastian Linke, telefon: 0735-736703, E-post: sebastian.linke@gu.se
”Environmental Governance of the Baltic Sea: Identifying Key Challenges, Research Topics and Analytical Approaches” är utgiven av Michael Gilek, Mikael Karlsson, Sebastian Linke och Katarzyna Smolarz.
Boken är även publicerad i open access för fri nedladdning: http://link.springer.com/book/10.1007%2F978-3-319-27006-7
– Vår förhoppning är att dessa fynd kan göra det möjligt att hitta ett sätt att selektivt hämma de TGF-beta-signaler som stimulerar tumörutveckling, utan att slå ut de signaler som hämmar tumörutveckling, och därigenom på sikt användas i kampen mot cancer, säger Eleftheria Vasilaki, postdoktor vid Ludwiginstitutet vid Uppsala universitet och försteförfattare.
Tillväxtfaktorn transforming growth factor beta (TGF-beta) reglerar cellers tillväxt och specialisering, bland annat under fosterutvecklingen. I samband med tumörutveckling har TGF-beta en komplicerad roll. Initialt hämmar det tumörbildning eftersom den hämmar cellers delning och stimulerar celldöd. I sent skede i tumörutvecklingen påskyndar TGF-beta däremot tumörutvecklingen och stimulerar spridning och metastasering av tumörceller.
Förklarar mekanismen
TGF-betas signaleringsmekanismer och roll vid tumörutveckling har studerats vid Ludwiginstitutet för cancerforskning vid Uppsala universitet under de senaste 30 åren. Nyligen gjorda upptäckter vid institutet, som publiceras i den nu aktuella studien i Science Signaling, förklarar en del av mekanismen för hur TGF-beta omvandlas från att undertrycka till att förstärka tumörutvecklingen.
Forskarna vid Uppsala universitet har i samarbete med en japansk forskningsgrupp funnit att TGF-beta tillsammans med onkoproteinet Ras, som ofta är aktiverat i tumörer, påverkar medlemmar av p53 familjen. Proteinet p53 har en nyckelroll för att reglera tumörutvecklingen och är ofta förändrat, muterat, i tumörer. TGFbeta och Ras undertrycker effekten av muterat p53 och förstärker därigenom effekten av en annan medlem i p53-familjen, nämligen delta-Np63, som i sin tur stimulerar tumörutveckling och metastasering.
För mer information kontakta:
Professor Carl-Henrik Heldin, forskningsledare,mail: c-h.heldin@licr.uu.se,
Eleftheria Vasilaki, mail: ria.vasilaki@licr.uu.se
Under 1800-talet var lesbisk kärlek tabu. Kärlek mellan kvinnor kunde beskrivas i litteraturen som ett slags romantisk vänskap, men något sexuellt fick absolut inte antydas.
Kring sekelskiftet hände något. Vetenskapen började intressera sig för homosexualitet, det blev ett vanligare motiv inom konsten och författare började skildra det på ett helt nytt sätt. Eva Borgströms bok Berättelser om det förbjudna – Begär mellan kvinnor i svensk litteratur 1900–1935 handlar om en period då lesbisk kärlek går från något onämnbart till något uttalat.
Känsligt och radikalt att skriva om kärlek mellan kvinnor
– Under den här perioden skrevs det om samkönad kärlek mer än någonsin förut. Mellan tidigt 1900-tal och 1935 sker en ganska dramatisk utveckling mot att skriva om homosexualitet på ett både öppet och bejakande sätt, säger Eva Borgström, docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Samtidigt var sexuella handlingar mellan två personer av samma kön straffbart i Sverige och kunde ge två års fängelse. Ämnet var känsligt och mycket radikalt att skriva om, och det gällde för författarna att på något sätt maskera det för att inte riskera något för egen del.
Strategierna var många: Elsa Gille skrev helt öppet om kärlek mellan kvinnor, inklusive sexscener – men författarnamnet är en pseudonym. För den som skrev under eget namn var det lämpligt att tona ner det förbjudna på olika sätt. En kvinna i manskläder kunde gifta sig med en annan kvinna, eller samkönad kärlek kunde reduceras till en ungdomsromans mellan två kvinnor som slutar med att den ena träffar den rätte – som då är en man.
– Svärmerier mellan kvinnor gick jättebra så länge det var något slags uppvärmning inför den ”riktiga kärleken”. Romansen kunde absolut innehålla heta känslor, men den fick inte gå för långt.
Slutet av 20-talet och början av 30-talet var en period av verkligt nytänkande kring kön och sexualitet. På film syntes skådespelare som Marlene Dietrich och Greta Garbo i könsöverskridande kläder och manér, och bland svenska författare kom flera radikala och nydanande verk av bland andra Karin Boye, Margareta Suber och Gertrud Almqvist.
– Omkring 1930 skrev de om samkönad kärlek på ett sätt som vi nog känner igen i dag. Det var modernt och normkritiskt, de verkligen undersökte de samtida diskurserna om kön och sexualitet och ville göra något nytt, säger Eva Borgström.
50 år av motgångar
Snart därefter kom en reaktion mot det nya och vågade: traditionella könsroller och familjeideal blev återigen det enda tänkbara. Män i uniform, kvinnor vid spisen. Det var början på en flera decennier lång backlash på området som märktes i hela Europa.
– Det hade att göra med uppmarschen till andra världskriget, samlingen kring kyrkan, familjen och fäderneslandet. Då försvann samkönad kärlek ur litteraturen och filmerna, och så förblev det i nästan 50 år.
Eva Borgström har i sin forskning kartlagt en tidsperiod på 100 år, vilket gör projektet till den största studien i Norden över kärlek mellan kvinnor. 2008 kom hennes bok Kärlekshistoria. Begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur som är den första delen av detta forskningsprojekt.
Den nya boken ges ut i samarbete med Kriterium, en portal för publicering av högkvalitativa vetenskapliga böcker, vilket innebär att den inom kort kommer att finnas fritt tillgänglig digitalt. Bakom Kriterium står bland annat Göteborgs universitet.
Mer information och recensionsexemplar:
Eva Borgström är docent i litteraturvetenskap och lektor vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Tidigare har hon bland annat arbetat på Nationella sekretariatet för genusforskning och institutionen för genusvetenskap.
E-post eva.borgstrom@lir.gu.se
Elin Widfeldt, kommunikatör vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion.
E-post elin.widfeldt@lir.gu.se
– Trots uppenbara samband mellan land- och vattenekosystem restaureras skogar och vattendrag nästan alltid i liten skala var för sig. När ett vattenrikt skogsekosystem utarmats kan det vara svårt att återfå dess ursprungliga status genom att restaurera endast den ena av delarna. Både land- och vattenmiljöerna måste integreras i restaureringsarbete, säger Christer Nilsson, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Stränder längs vattendrag i skogslandet är miljöer där skog och vatten möts och drar nytta av varandras resurser. Trädridåerna längs stränderna ger skugga och ved. Löv och insekter som faller i vattnet gynnar vatteninsekter och andra småkryp och i slutänden fisk. Översvämningar sköljer upp sediment, frön och andra växtdelar i strandskogarna. Nya plantor gror och produktion och mångfald ökar. Insektslarver i vattnet blir mat till insekter, spindlar, kräftdjur, ödlor och fåglar på land. Större djur fångar fisk som de drar upp bland träden där kväverik spillning och matrester gödslar. Då växer träden bättre och fäller ännu mer grenar och löv i vattnet. Cirkeln sluts.
– Detta samspel gör strandskogarna till nyckelområden för mångfalden i landskapet. Att restaurera strandvegetation är därför avgörande för att göra ekosystemen artrikare och mer hållbara och samtidigt göra dem tåligare och bättre anpassade till klimatförändringar, säger Christer Nilsson.
Bristfälliga kunskaper
Klimatförändringar har direkta och indirekta effekter på både land- och vattenmiljöer men vi har i dag bristfälliga kunskaper om hur klimatförändringar påverkar samspelet mellan skogar och vattendrag. Därför försummas oftast den faktorn när restaureringar planeras. Vattendrag som strömmar fritt genom ett beskogat landskap antas vara mer motståndskraftiga mot klimatförändringar än vattendrag omgivna av kalhyggen, städer eller stadsnära områden.
Ett annat problem är att de flesta studier av restaureringar görs lokalt med fokus på kortsiktiga effekter. Den långsiktiga utvecklingen är oftast okänd och de få fall där restaurering av vattendrag och skog samordnats är sällan utvärderade. Där behövs både väl genomtänkta, grundläggande mätningar och referensområden att jämföra med. Goda kunskaper om ekosystemen och deras funktioner i landskapet är nödvändiga för att vi ska kunna utvärdera och förbättra restaureringsåtgärder.
– Det är komplexa samband över stora områden det handlar om, vilket gör att resultaten av småskaliga projekt låter vänta på sig. Storskaliga restaureringsprojekt med landskapsperspektiv har större chans att lyckas. Forskare och praktiker som arbetar med restaurering har stora och svåra utmaningar framför sig, säger Christer Nilsson.
Studien har gjorts inom forskningsprojektet RESTORE – ett samarbete mellan naturvetare och samhällsvetare. Resultaten är publicerade i tidskriften BioScience.
Artikel:
Hjältén, J., Nilsson, C, Jørgensen, D. & Bell, D. (2016). ”Forest‒stream links, anthropogenic stressors, and climate change: implications for restoration planning.” BioScience 66:646-654.
Kontakt:
Christer Nilsson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
E-post: christer.nilsson@umu.se
– Delar av flyttningen görs i mycket hög hastighet. De ”sprintar” genom Europa och tillryggalägger 20 mil om dagen, på våren till och med 30 mil per dag. Men sedan fortsätter de inte direkt till vinterkvarteren, utan stannar på vägen, mycket längre än de skulle behöva för att bara lägga upp nytt flygbränsle, säger Thord Fransson, som forskar i fågelflyttning vid Naturhistoriska riksmuseet.
Flyger över öknar och berg
Studien, som gjorts i samarbete med forskare vid Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet och en ringmärkare, publiceras i senaste numret av Journal of Ornithology och visar att de svenska rosenfinkarna tar sig ända till Indien.
Höstflyttningen sker längre norrut än vårflyttningen, förmodligen för att undvika delar av Centralasiens öknar, när de är som torrast. Men fåglarna gör upp till månadslånga uppehåll vid Himalayas utlöpare, förmodligen för att utnyttja någon lokal födokälla.
Väl framme i vinterkvarteren fortsätter de att röra på sig.
– Det här är långt från den klassiska bilden vi har av flyttfåglar; att de häckar här och sedan flyttar närmsta vägen till en specifik övervintringsplats. Det är intressant med den utdragna flytten, med den stora kontrasten mellan snabb och långsam flytt, att de har olika rutter höst och vår och rörligheten under vintersäsongen, säger Thord Fransson.
Ljuset visar vart fåglarna tar vägen
Rosenfinken, vars revirsång av fågelskådare skämtsamt brukar uttydas som ”Pleased to meet you”, är en sent invandrad art, som bara funnits i Sverige sedan 1950-talet. Den är en av mycket få svenska fågelarter som flyttar österut.
Forskarna kunde följa flyttningen med så kallade ljusloggar, som de fäster på fågelns rygg. Loggen består av en ljussensor, ett mikrochip och två batterier och väger bara 0,8 gram. Genom att den mäter och lagrar ljusintensiteten över tid, kan forskarna räkna ut var fågeln befunnit sig.
– Nu har vi fått en vägvisning och en tidtabell. I nästa steg skulle det vara spännande att ta reda på vad som får rosenfinkarna att stanna så länge på vissa platser, säger Thord Fransson.
Referens:
Stach et al: “Migration routes and timing in a bird wintering in South Asia, the Common Rosefinch Carpodacus erythrinus”, Journal of Ornithology, 2016. DOI: 10.1007/s10336-016-1329-3
Fakta om rosenfinken finns i Naturforskaren.
För ytterligare information kontakta:
Thord Fransson
Forskare vid enheten för miljöforskning och -övervakning
Telefon: 08 5195 4204
Mobil: 0709 16 25 47
E-post: thord.fransson@nrm.se
Michaela Lundell
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 5195 4247
Mobil: 0708 68 53 94
E-post: michaela.lundell@nrm.se
Resultaten som tagits fram vid Laboratoriet för organisk elektronik, Campus Norrköping, LiU, publiceras i ansedda PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences, med LiU-forskaren Daniel Simon som huvudförfattare.
Enligt en nyligen framtagen uppskattning lider inte mindre än sex procent av jordens befolkning av någon typ av neurologiskt sjukdom, som epilepsi eller Parkinsons. Läkemedel finns, men när de stoppas i munnen eller injiceras i blodet hamnar de även där de inte behövs och kan till och med göra stor skada. Alla läkemedel har mer eller mindre svåra biverkningar och någon riktig bra behandlingsmetod mot de neurologiska sjukdomarna existerar ännu inte.
Upptäcker och medicinerar – utan att det märks
Neuronerna, eller nervcellerna, är de celler i kroppen som både skickar ut och tar emot nervimpulser. Den lilla anordning på 20×20µm, som forskarna nu kunnat demonstrera, innebär att det i framtiden kan bli möjligt att både fånga upp signaler och även stoppa dem i exakt det område av nervceller där de uppstår. Ingen annan del av kroppen behöver ta skada.
– Vår teknik gör det möjligt att interagera med såväl friska som sjuka neuroner – nervceller. Vi kan nu börja undersöka möjligheterna att hitta terapier för neurologiska sjukdomar som är så snabba och lokala att patienten inte ens märker av dem, säger Daniel Simon.
Försöken har utförts i laboratoriet samt i skivor av en mushjärna. Anordningen består av en sensor som fångar upp nervsignalen och en liten jonpump som doserar exakt rätt mängd av neurotransmittorn GABA, ett ämne som kroppen själv använder för att hämma retningar i det centrala nervsystemet.
Härmar nervcellers sätt att fungera
– Samma elektrod som registrerade aktiviteten i cellen kunde också leverera transmittorn. Vi kallar det en bioelektronisk neural pixel eftersom den efterliknar de funktioner som biologiska neuroner har, säger Daniel Simon.
– Signalering i biologiska system, som nervsignaler, baseras på kemiska signaler i form av katjoner som passerar mellan transmittorer och receptorer, uppbyggda av proteiner. När en signal överförs från en cell till en annan sker identifieringen av signalen och triggningen av en ny inom ett mycket litet avstånd – några få nanometer. I vissa fall sker det i samma punkt. Att elektronisk detektering och frisättning nu kan ske i samma elektrod är därför ett stort framsteg, säger professor Magnus Berggren.
Jonpumpen, som är framtagen vid Laboratoriet för organisk elektronik, väckte stor uppmärksamhet när den presenterades för ett år sedan och den sensor som fångar upp nervsignalen har nu tagits fram av LiU-forskarnas samarbetspartner vid Ecole Nationale Supérieure des Mines in Gardanne i Frankrike. Mus-experimenten har utförts vid universitetet i Aix Marseille. Hela anordningen är tillverkad i ledande och biokompatibel plast.
Den svenska delen av forskningen har finansierats av Vinnova, Vetenskapsrådet samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Arbetet har skett inom ramen för OBOE-centrum och har letts av Daniel Simon och professor Magnus Berggren.
Artikeln:
”The bioelectronic neural pixel: chemical stimulation and electrical sensing at the same site.” Författare: Amanda Jonsson, Sahika Inal, Ilke Uguz, Adam Williamson, Loïg Kergoat, Jonathan Rivnay, Dion Khodagholy, Magnus Berggren, Christophe Bernard, George G. Malliaras och Daniel T Simon, PNAS 2016.
DOI: 10.1073/pnas.1604231113
Kontakt:
Assistant Professor Daniel Simon, daniel.simon@liu.se, +46 11 36 34 76
Hos en art av sköldpadda med röda fläckar fann forskare vid Göteborgs och Cambridges universitet, att den ”röda genen” är identisk med fåglarnas och har samma funktioner för såväl färgseende som färgsignalering.
Fåglarnas röda gen fanns redan hos dinosaurierna
Genen har sannolikt uppstått hos fåglars och sköldpaddors gemensamma förfader för cirka 250 miljoner år sedan.
−Det betyder att dinosaurierna också hade anlaget och därmed möjligheten till bjärta röda färger. Kanske inte någon ”T-red”, men någon av växtätarna kan ha varit lika knallröd som sin kusin domherren, säger Staffan Andersson vid Göteborgs universitet, som deltagit i den nyligen publicerade studien.
”Röd-genen” (CYP2J19) som forskargruppen tidigare identifierat hos zebrafink, ligger bakom fåglars förmåga att omvandla gula födopigment (karotenoider) till röda. Vid studier av bland annat Målad guldsköldpadda, och gensekvenser från många andra reptil-ättlingar, fann forskarna att genen är samma hos sköldpaddor, och därmed mycket äldre än vad forskarna först hade trott.
Ursprunglig funktion för färgseende
Genen, eller rättare sagt det enzym den kodar för, har betydelse både för färgseendet och för förmågan att producera röda fjädrar eller rött skinn. I ögat bidrar den till röda oljedroppar i näthinnan som skärper färgseendet i det gul-röda spektrat. Röda oljedroppar finns hos de flesta fåglar och även sköldpaddor, så detta är sannolikt genens ursprungliga funktion.
Rött signalerar både hot och flört
Från sin roll i näthinnan har den röda genen sedan vid upprepade tillfällen ”rekryterats” för uttryck i en annan vävnad (som till exempel lever eller skinn) för att tillverka de pigment som rödfärgar fjädrar eller näbbar hos vissa fåglar, eller, som det visade sig i denna studie, skalet hos en del sköldpaddor.
− Eftersom alla dinosaurier, alltså inte enbart de som utvecklades till dagens fåglar, härstammar från samma förfader, så är det fullt möjligt att vissa av dem också använt genen till röda färger för hotsignaler eller kurtis. Och snarlikt den ganska sparsamma förekomsten av bjärta röda färger hos fåglar, så är det mest sannolikt hos växtätande dinosaurier, eftersom dessa fick i sig stora mängder av de gula karotenoider som enzymet kan omvandla till de röda pigmenten, säger Staffan Andersson.
Kontakt:
Staffan Andersson, professor ekologisk zoologi, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
tel. 0708-64 19 59, 031-786 36 47
staffan.andersson@bioenv.gu.se
– Upptäckten betyder mycket för förståelsen av det globala klimatsystemet, säger Fabien Roquet. Han är forskare vid Meteorologiska Institutionen och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom artikeln.
År 2011 upptäckte forskare en vattenkälla utanför Cape Darnley i östra Antarktis som bidrar till en fjärdedel av Antarktis bottenvatten. Den forskning som publiceras i dag inkluderar ytterligare två år av data.
Reservoar för värme och kol
Världshaven är centrala för att reglera klimatet på jorden. De fungerar som en stor reservoar för värme och kol, som kan transporteras långt av havsströmmarna och lagras i djupet och i havsbottnarna i hundratals och tusentals år. Det finns bara några få ställen där oceanernas bottenvatten förnyas, och viken Prydz Bay vid den antarktiska kontinentalsockeln är ett av dem.
– Antarktis och Antarktiska oceanen liknar ett bultande hjärta som producerar de djupa och kraftiga strömmar med kallt vatten som driver den globala havsomblandning och reglerar atmosfärens temperatur, säger artikelns huvudförfattare Guy Williams, från the Institute of Marine and Antarctic Studies och Antarctic Climate and Ecosystems CRC, University of Tasmania, Australien.
Dessa strömmar börjar med intensiv havsisbildning runt den antarktiska kontinenten på vintern, vilket skapar kallt och salt vatten som i stora mängder sjunker och transporteras bort från kontinenten. Om produktion av Antarktis bottenvatten försvagas leder det till förändringar i den globala havscirkulationen, som kan i sin tur leda till förändringar i det globala klimatet.
Instrument på elefantsälars huvuden
Som en del av Integrated Marine Observing System (IMOS) placerades små oceanografiska instrument på elefantsälars huvuden medan de sökte efter föda på djup på upp till 1 800 m. Vissa sälar simmar tusentals kilometer i sin jakt på mat. Data från dessa sälar har gett forskare omfattande oceanografisk information om regionen och gjort det möjligt för forskarna att bekräfta att Prydz Bay är en sekundär bidragsgivare till Cape Darnleys bottenvatten.
– Men vi fann att bidraget från Prydz Bay är mindre salt och har längre densitet på grund av påverkan från närliggande isflak. Det är alltså relativt lätt att tänka sig att dessa globala havsströmmar kommer att fortsätta sakta ner, så länge avsmältningen av isen runt Antarktis fortsätter att öka, säger Guy Williams.
Kontaktinformation: Fabien Roquet, Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, e-post roquet@misu.su.se
– Få miljöer uppvisar så starka positiva effekter på fågelfaunan som äldre bebyggelse i byar, säger Tomas Pärt vid institutionen för ekologi på SLU.
Ett allt intensivare jordbruk i Europa har gjort det svårare för många arter att långsiktigt överleva. Ett exempel är tofslärkan som har minskat med 95 procent i Europa mellan 1980 och 2005 (State of Europe’s Common Birds). Samtidigt har bestånden av till exempel gråsparv och stare mer än halverats i Sverige.
Därför är det viktigt att hitta de miljöer som fortfarande finns kvar i jordbrukslandskapet och där fåglarna trivs. Polen är ett idealiskt land för studier av detta. Efter Berlinmurens fall 1989 har landsbygden förändrats. Många mindre jordbruk har lagts ner på grund av dålig lönsamhet, äldre hus har rivits och nya som enbart är bostäder har byggts. Många polska byar förändras nu, från att varit dominerade av bondgårdar till att bli alltmer dominerade av modernt boende för pendlare.
12 000 individer av 135 fågelarter
Eftersom gårdsmiljöer kan vara viktiga miljöer för många fågelarter undersökte forskarlaget 78 bostäder och gårdar i 30 byar. De hittade 12 000 individer av 135 fågelarter, inklusive många av dem som är hotade i Europa i dag.
– När vi undersökte det hela på gårdsnivå fann vi flera intressanta mönster, berättar Tomas Pärt. Generellt hade äldre fastigheter tydligt fler fågelarter än hus byggda efter 1989 och de aktiva jordbruksfastigheterna var i särklass de fågelrikaste miljöerna. Men inte nog med det, när vi tittade på fågelsamhället i hela byar fann vi en dramatiskt minskad art- och individrikedom när byarna moderniserats. Om andelen nya hus i byn ökar från 10 till ca 40 procent minskar till exempel antalet arter med två tredjedelar, från nästan 30 till färre än 10 arter.
Forskarna tror att detta beror på att äldre bebyggelse och framförallt bondgårdar är mer varierade miljöer än nybyggda fastigheter.
– Äldre hus är mer komplexa med takpannor, halmtak, skorstenar och träbjälkar och i trädgårdarna finns små uthus, äldre träd, buskar, fruktträd, dammar och hagar. Alla dessa småmiljöer erbjuder en mängd arter boplatser och mat, något som var speciellt tydligt för bondgårdar med djur, gödselstackar och spillsäd. Dessa miljöer är helt enkelt ett paradis för en minskande art som gråsparv, säger Tomas Pärt.
Denna utveckling på landsbygden ska och kan inte hindras, menar forskarna. De pekar istället på att det finns goda möjligheter att utveckla nya strategier för att förvalta byarnas och jordbrukslandskapets fågelmångfald:
Bebyggelsens betydelse för odlingslandskapets mångfald bör erkännas och inkluderas i framtida miljöstöd. Även i Sverige gynnar aktiva bondgårdar, särskilt de med djurhållning, flera av de fågelarter som minskar mest.
Via information och olika typer av stöd kan samhället gynna renovering och bevarande av äldre byggnader och miljöer så att de ändå uppfyller dagens krav.
Med hjälp av enkla åtgärder kan nya byggnader och trädgårdar utformas så att de blir mer intressanta för fåglar. I stadsmiljö finns trender med gröna tak och odlingar och samma tänk kan utnyttjas för att göra landsbygdsmiljön mer vänlig för både människor och mångfalden av fåglar, fjärilar och andra djur.
Studien har letts av Zuzanna Rosin vid Adam Mickiewicz University i Poznan. Från SLU medverkade Tomas Pärt och Michal Zmihorski. Resultaten har nyligen publicerats i Journal of Applied Ecology.
Kontaktinformation: Tomas Pärt, professor, Institutionen för ekologi, SLU, tomas.part@slu.se
Den vetenskapliga artikeln: Rosin, Z. M., Skórka, P., Pärt, T., Żmihorski, M., Ekner-Grzyb, A., Kwieciński, Z. & Tryjanowski, P. (2016), Villages and their old farmsteads are hot spots of bird diversity in agricultural landscapes. J Appl Ecol. doi:10.1111/1365-2664.12715
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1365-2664.12715/full
Sedan skuldsaneringslagen trädde i kraft 1994 har det funnits hög tilltro till att detta skulle vara den ultimata lösningen på människors problem med överskuldsättning. Lagen har dock inte fått den effekt man önskade, menar Lisbeth Sandvall, lektor i socialt arbete på Linnéuniversitetet.
– Idag ligger stort fokus på själva ansökningsprocessen, vilket gör att insatserna sätts in för sent när människor har levt under flera år med stora med skulder. Många som ansöker får dessutom avslag eftersom de inte uppfyller kraven för att bli beviljad en skuldsanering.
Fastnar i långvariga skulder
Ju längre tid man lever med skulder desto svårare blir det att ta sig ur situationen.
– Långvariga skuldproblem som upplevs omöjliga att lösa gör att människor kan utveckla medvetna och omedvetna strategier som på sikt urholkar möjligheten att bli beviljad en skuldsanering, säger Lisbeth Sandvall.
Det kan handla om att man försöker hitta olika sätt att undvika löneutmätning, till exempel genom att anpassa arbetstid och inkomst, jobba svart eller blir försörjd av sin partner. Det kan också handla om att man på grund av orkeslöshet drar sig undan från samhället och arbetsmarknaden, vilket gör det svårt att bli beviljad en skuldsanering.
Lisbeth Sandvall har i sin forskning kunnat se att det är en kombination av individuella och strukturella faktorer som gör att människor fastnar i svåra skuldsituationer.
– Långa väntetider och skulder som under tiden växer snabbt eftersom ränta ska betalas före kapitalbelopp leder till ökad uppgivenhet och orkeslöshet. Detta i sin tur leder till man drivs allt längre ut i ett utanförskap.
Tidigare insatser behövs
Lisbeth Sandvall menar att problemet med överskuldsättning måste börja belysas på nya sätt. Istället för att fråga sig varför överskuldsatta inte ansöker om skuldsanering, behöver man fundera på vad det är som gör att människor överhuvudtaget måste ansöka om skuldsanering.
– Resultaten av studien visar att det behövs bättre insatser för att förebygga att människor överskuldsätter sig, till exempel att de får hjälp på tidigt ett stadium genom kortare väntetider till budget/skuldrådgivare. Man behöver också vara medveten om att det kan finnas en annan grundproblematik bakom skuldproblemen som påverkar situationen, till exempel psykiska funktionshinder eller missbruk av spel eller droger.
Mer om studien: Hela studien presenteras i rapporten ”Varför ansöker inte fler överskuldsatta om skuldsanering” som utförts på uppdrag av Kronofogdemyndigheten. Lisbeth Sandvall har studerat Kronofogdens aktmaterial och har intervjuat personer som själva är överskuldsatta samt representanter för myndigheter och ideella organisationer som kommer i kontakt med överskuldsatta.
Läs hela rapporten ”Varför ansöker inte fler överskuldsatta om skuldsanering? Rapport från ett forskningsprojekt om ansökningsbenägenhet”
Kontaktinformation: Lisbeth Sandvall, lisbeth.sandvall@lnu.se
− Logarna med sina danser var träffpunkter där människor samlades under sommartid för att dansa, umgås och söka kontakter av olika slag. I åtskilliga fall fann man sin kärlek där, säger Lennart K Persson som har undersökt logdanser i Mörebygden i östra Småland.
Genom att studera annonser och artiklar i lokal dagspress kan han visa att logdanserna började omkring 1950 i Mörebygden och ungefär samtidigt i andra regioner. Initiativtagare var avdelningar inom Svenska landsbygdens ungdomsförbund, SLU. Efterhand kom idrottsföreningar att dominera bland arrangörerna. Ett par logar drevs i privat regi.
− Logarna uppfattades nog som mera primitiva än dansbanorna. Klädseln var normalt mycket enkel. Logarnas dekorationer med björkris, kulörta lyktor, vagnshjul och fisknät eller annat, bidrog till att skapa en speciell och mysig atmosfär.
Mer logdans tack vare bilen
Efter en ganska trög start under 1950-talets första del ökade antalet logar och logdanser kraftigt under årtiondets andra del. En förutsättning för logdansens utveckling var att bilen började bli ett någorlunda vanligt fortskaffningsmedel bland allmänheten.
− Bilens betydelse återspeglas i många arrangörers annonser där det omtalas att tillgången till p-platser på den aktuella platsen var god, säger Lennart K Persson.
Under 1960- och 1970-talen blev logarna allt mindre attraktiva som dansplatser för ungdomar. De som fortfarande ville dansa, föredrog i ökad utsträckning städernas diskotek. Det successivt minskande antalet logdanser kom i all huvudsak att bestå av så kallad mogen- och medelålders danser, där åldersgränsen för den förra vanligen var 20 år och för den senare 30 år.
Hårdare krav, dyrare orkestrar
En annan förklaring till att antalet logar minskade från åren kring 1960-talet var att myndigheterna införde stränga och kostsamma krav vad beträffar till exempel ordningsvakter och brandsäkerhet. En tredje att orkestrarnas gager steg kraftigt.
− Många logar hade liten disponibel dansyta, vilken satte en gräns för antalet besökande och därmed arrangörens möjliga inkomst, säger Lennart K Persson.
Ett tiotal logar levde dock vidare och dessa blev mer eller mindre permanenta inrättningar under en längre period. En av dessa, Stallet i Vassmolösa, existerar fortfarande och en annan, Skälby Loge i Kalmar, tillkom 1981 och även där dansas det alltjämt.
Fotnot: Boken ”Logar, logdanser och logdansorkestrar i Mörebygden 1950-1982” är Lennart K Perssons andra inom det aktuella ämnesområdet. År 2013 gav han ut ”Dansbanor, dansorkestrar och festarrangemang i sydöstra Småland ca 1900-ca 1970”.
Mer information:
Lennart K Persson, telefon: 031-47 19 60, e-post: lennart.k.persson@history.gu.se
Växtlighet i stadsmiljö är viktigt av många skäl. Luften blir bättre och människor får bättre hälsa. Studier visar också att barn som får vara i grönområden får bättre motorik och koncentrationsförmåga. Möjligheten att odla sin egen mat stimulerar barns intresse för att äta frukt och grönt och ger dem också kunskaper om hållbarhet och hälsofrågor. Men trots ett ökat intresse för stadsodling är det fortfarande få barn som har tillgång till skolträdgårdar och liknande. Det beror inte minst på att det är betungande för skolans personal att sköta odlingarna.
Lättskött skogsträdgård med ekosystemtjänster
Därför har Region Jönköpings Län inlett ett arbete för att utveckla förskolegårdar med förstärkta så kallade ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster kallas de funktioner hos ekosystem som gynnar människor på olika sätt. Det kan handla om produkter som trä eler ätbara växter, vattenrening, klimatreglering, syreproduktion eller estetiska och rekreationella värden.
En form av utomhusmiljö som regionen kommer att introducera är skogsträdgårdar, som är lättare att sköta och underhålla än en vanlig trädgård. De kan ge tre olika sorters ekosystemtjänster: Försörjande – frukter, bär och ätbara blad, stödjande – skydd mot UV-ljus, förbättrad luftkvalitet, vattenreglering och kolbindning, och kulturella – rekreation, välbefinnande, möjligheter till lek, rörelse och lärande. De kan också bidra till gemenskap i närmiljön.
Effekten följs upp för, under och efter
Forskningsrådet Formas har beviljat Jönköping University drygt 6 miljoner till projektet Mångfunktionella utomhusmiljöer som främjar hälsa och hållbarhet: en studie av samverkansprocesser för stärkta ekosystemtjänster i staden. Fem forskare kommer att följa regionens arbete och bland annat undersöka hur barnen, personalen och de som bor i området utvecklar och använder ekosystemtjänsterna både under och efter förbättringsarbetet, vilka hinder som uppstår och hur miljöerna påverkar hälsa och välbefinnande på lång och kort sikt.
I samarbete med Riksbyggen kommer 15 ekosystemtjänster på varje förskola att bedömas före och efter förbättringsarbetet. Forskarna kommer också att titta på hur barnen leker, ha workshops och samtalspromenader för att få veta hur barnen upplever olika utomhusmiljöer, vad de använder dem till och hur de skulle vilja utveckla dem. Personal och närboende kommer också att intervjuas, och resultaten kommer att kunna användas av förskolorna för att fortsätta utveckla både miljöerna och metoderna.
Fotnot: Forskargruppen vid Jönköping University består av Tobias Samuelsson, Ellen Almers, Per Askerlund och Robert Lecusay från Högskolan för lärande och kommunikation samt Sofia Kjellström från Hälsohögskolan. Kontaktpersoner på Region Jönköpings län är Jesper Ekberg och Anne Wilderoth, och på Riksbyggen är det Veronika Johansson.Projektet sker även i samarbete med Biosfärområde Östra Vätterbranterna och Hyresgästföreningen.
En hög andel linolsyra i kroppsfettet speglar till stor del att man har ett högt intag av olika växtoljor, vilket även kunde visas i denna studie. Resultaten kan tala för att ett alltför lågt intag av fleromättade fettsyror ökar risken att dö i förtid. Inget klart samband kunde däremot konstateras för dödlighet i hjärt-kärlsjukdom. Denna studie är den största studien som belyst sambandet mellan specifika fettsyror i fettväven och intaget av dessa fettsyror. Studien är också den största framåtblickande studie som undersökt sambanden mellan olika fettsyror i fettväven, hjärt-kärlsjukdom och dödlighet från alla orsaker.
Svårt att mäta kostintag
Vilken sorts fett maten bör innehålla är ett ämne som debatterats flitigt. Enligt nuvarande kostråd bör maten innehålla en relativt hög andel omättade fettsyror, även så kallade fleromättade. En svårighet i koststudier är att mäta kostintaget på ett tillförlitligt sätt, inte minst över lång tid. Att mäta sammansättningen av fettsyror i underhudsfettet kan därför vara ett värdefullt tillskott till vår kunskap om sambanden mellan kost och sjukdom. Fettvävens sammansättning speglar de senaste årens genomsnittliga fettintag på ett objektivt sätt, särskilt de fettsyror som kroppen inte själv kan tillverka, såsom omega-6, fettsyran linolsyra från växtriket.
I den populationsbaserade studien ULSAM (Uppsala Longitudinal Study of Adult Men) togs fettvävsbiopsier och blodprover hos 853 män vid 71 års ålder. Männen i studien fick omkring samma tidpunkt även fylla i en matdagbok under sju dagar. Många av männen underskattade sitt intag av energi och fett. Om man bortsåg från de män som rapporterat mest fel, sågs ett tydligt samband mellan andelen linolsyra i fettväven och matdagböckerna. Något svagare samband sågs mellan fettsyror i blodet och självrapporterat intag, medan starka samband sågs mellan fettväven och blodet för de flesta fettsyror. Dessa samband är av stor betydelse inom nutritionsforskningen då de kan underlätta tolkningen av andra studier som undersökt sambanden mellan olika fettsyror och sjukdomsrisk. Sammantaget talar fynden för att andelen fleromättade fettsyror i fettväven speglar hur mycket man ätit av dessa fettsyror på lång sikt, och detta verkar särskilt gälla linolsyra, som är den vanligaste fleromättade fettsyran. När det däremot gäller omega-3 fetter sågs inga tydliga samband med risk för hjärt-kärlsjukdom eller dödlighet i denna studie.
Linolsyra minskar dödligheten
Efter att statistisk hänsyn tagits till ett flertal kända riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom sågs inga klara samband med hjärt-kärldödlighet för någon fettsyra (251 dödsfall under 15 års uppföljning). För total dödlighet (605 dödsfall) sågs däremot ett samband, där högre andel linolsyra i fettväven var kopplad till 10 procents lägre risk att dö. Det är känt att linolsyra minskar halten av det onda kolesterolet, LDL, i blodet, men om det är förklaringen till sambandet med minskad dödlighet kan studien ej besvara.
– Även om studien inte kan bevisa något orsakssamband, stärker resultaten ändå nuvarande kostråd att byta ut en del hårda fetter i kosten, det vill säga de med hög andel mättade fettsyror, mot mjukare fetter, till exempel vegetabiliska oljor med hög andel omättade fettsyror, säger David Iggman, läkare vid Svärdsjö VC i Falun och forskare vid enheten för klinisk nutrition och metabolism vid Uppsala universitet.
– Studien är unik då den mätt olika fettsyror i kroppsfettet bland en stor population äldre män och följt dessa under lång tid. Vi vet från våra tidigare studier att linolsyra från växtoljor minskar mängden fett i levern och tydligt förbättrar blodfettprofilen jämfört med mättade fetter, men vi behöver ta reda på vilken mängd av denna fettsyra som är adekvat och på vilket sätt den skulle kunna påverka livslängden. Denna studie tillsammans med andra pågående internationella projekt är viktiga steg i rätt riktning för att öka kunskapen kring omättade fettsyror, säger docent Ulf Risérus, som leder forskargruppen vid Uppsala universitet.
Fakta: Linolsyra finns i växtoljor från till exempel solros och raps, mjuka matfetter (smörgåsmargariner), nötter och frön.
För mer information kontakta:
David Iggman, med dr, specialist i allmänmedicin, enheten för klinisk nutrition och metabolism, institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, e-post: david.iggman@pubcare.uu.se, tel: 073-8181182
Iggman D, Ärnlöv J, Cederholm T, Risérus U. Association of Adipose Tissue Fatty Acids With Cardiovascular and All-Cause Mortality in Elderly Men. JAMA Cardiology. 2016;1(7):1-9.
– Genom att använda satellitobservationer och högupplöst numerisk modellering har vi funnit att mellan-troposfäriska moln ofta bildas i tropikerna i närheten av djupa konvektiva moln och att avkylningseffekten från dem kan vara lika stor som uppvärmningen från höga cirrusmoln, säger huvudförfattaren av studien Quentin Bourgeois, postdoktor på Meteorologiska institutionen (MISU) och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.
Moln spelar en avgörande roll för jordens klimat, men trots det är det fortfarande mycket vi inte vet om dem. Framförallt vet vi väldigt lite om moln i mellan-troposfären, alltså moln på omkring 5 kilometers höjd eftersom att dessa moln är svåra att observera.
– Rymdburna lidarinstrument, vilket vi har använt oss av i studien, ger detaljerad information om den vertikala fördelningen av moln och kan bidra till att fylla det här kunskapsgapet, säger Quentin Bourgeois.
Forskarna förväntar sig att deras studie kommer att väcka intresse eftersom det behövs mer kunskap om just mellan-troposfäriska moln. Framförallt förväntar de sig att klimatforskare kommer att anstränga sig för att få med molnens effekter i klimatmodeller så att vi bättre kan förutsäga framtidens klimat.
Om molns effekt på klimatet
Moln täcker omkring 70 procent av jordens yta. Olika typer av moln påverkar jordens klimat på olika sätt: låga vattenmoln, såsom bomullsliknande cumulus, kyler jordytan medan höga ismoln, såsom fjäderlika cirrus, värmer klimatet. Sammantaget kyler moln klimatet med omkring 20 W m-2. Detta kan jämföras med energin som jorden tar emot från solen som är omkring 340 W m-2 i medeltal eller den antropogena växthuseffekten som värmer klimatet med ungefär 3 W m-2.
För ytterligare information:
Quentin Bourgeois, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, e-post quentin.bourgeois@misu.su.se, tfn 08-16 42 36, mobil 0707-40 57 12
Annica Ekman, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, e-post annica@misu.su.se, tfn 08-16 23 97 (vidarekopplad till mobil)
Matthew Igel, University of Miami, e-post migel@rsmas.miami.edu, tfn +1 828 493 0507
Radovan Krejci, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, e-post radovan.krejci@aces.su.se, tfn 08-674 72 24
