Jörgen Lundälv, gästforskare vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, står bakom rapporten ”Vilda biljakter, viljor och skador. En nationell studie om medierapporterade polisrelaterad biljakter, Nollvisionen och skadeinnehåll i svenska medier.” Av rapporten framgår att polisen jagar utsatta samhällsgrupper i trafiken, som exempelvis personer med alkohol- och drogproblematik. Studien visar också att det finns många barn och ungdomar i flyktfordon som jagas av polisbilar. Under perioden 2013-2015 har det skett en tredubbling av antalet barn och ungdomar som vistats i flyktbilar som jagats i höga hastigheter.

Totalt har 606 biljakter studerats utifrån såväl en kvantitativ som en kvalitativ innehållsanalys. Flera tusen personer (inklusive polispersonal, flyende personer, medtrafikanter, mediepersonal såsom journalister och fotografer) samt ambulanspersonal och räddningstjänstpersonal har varit engagerade i dessa biljakter under såväl genomförandefasen som under efterförloppet. I de misstänkta fordonen som polisen har det funnits 1 054 personer i olika åldrar.

I rapporten beskrivs också hur svensk nyhetsmedia rapporterat om polisens biljakter. I medierna har det inte rapporterats om hur många poliser som engagerats i alla jakterna, trots att biljakterna blivit utförligt rapporterade i medierna. Den generella mediebilden är att det handlar om vilda och ibland okontrollerade biljakter i mycket höga hastigheter samtidigt som polisens ambition att få stopp på flyende fordon kan te sig som hög.

Trots medierapporteringen om biljakter får allmänheten inte all information om händelserna. Uppgifter som saknas är exempelvis hastigheter på flyende fordon och polisfordon, exakta positioner (platsangivelser) var flyktbilarna har stoppats, trafikintensiteten och vägförhållanden. Likaså saknas uppgifter om hur många polisbilar som använts vid biljakten och om polisen använt spikmattor för att få stopp på flyende fordon.

Studien visar bland annat att:

Rapporten föreslår en rad åtgärder:

 

Läs rapporten: Lundälv, Jörgen (2016): Vilda biljakter, viljor och skador. En nationell studie om medierapporterade polisrelaterad biljakter, Nollvisionen och skadeinnehåll i svenska medier (135 sidor). Forskningsrapport, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi, Umeå universitet.

Kontakt: Jorgen.Lundalv@surgery.umu.se, Docent i trafikmedicin vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Enheten för kirurgi, Umeå universitet, 076-172 4711

I en ny avhandling presenteras forskning som visar att sinnesceller i balansorganet som dött efter att ett giftigt ämne tillsatts ökar igen efter en tid. Resultaten tyder på att det är stödjeceller som genomgår en succesiv förvandling och utvecklas till nya sinnesceller utan att det först skett en celldelning.

– Balansproblem är vanliga, särskilt hos äldre, och kan i många fall bero på att sinnescellerna i utrikeln eller andra delar av balansorganet är skadade, säger Mimmi Werner, som är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap och författare av avhandlingen.

– Stödjecellerna har en viss förmåga att förvandla sig till sinnesceller och om man kan stimulera denna förmåga skulle många kunna bli hjälpta med att återfå balansen.

Stödjecellerna förvandlar sig till nya sinnesceller
I sin forskning har Mimmi Werner odlat hela utriklar under fyra veckors tid. Genom att tillsätta ett antibiotikum som är giftigt för sinnescellerna har forskaren kunnat studera återväxten och vad som händer med sinnescellerna och stödjecellerna.

Sammanfattningsvis visar resultaten att både sinnescellerna och stödjecellerna överlever bra vid lång tids odling. Då man tillsätter ett giftigt antibiotikum dör merparten av sinnescellerna. Stödjecellerna fyller då ut platsen för de döda sinnescellerna väldigt snabbt och efter cirka två veckor börjar vissa av stödjecellerna att förvandla sig till nya sinnesceller.

Mimmi Werner är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för öron-, näs- och halssjukdomar, vid Umeå universitet. Hon är överläkare i öron- näs- och halssjukdomar vid länskliniken för öron-näs och halssjukdomar i Västernorrlands läns landsting. Mimmi är bosatt i Umeå.

Läs en digital publicering av avhandlingen

 

Kontaktinformation: Mimmi Werner, Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för öron- näs- och halssjukdomar, mive01@yahoo.se

Nu presenterar Sofie Viksten vid SLU:s institution för husdjurens miljö och hälsa sin doktorsavhandling.

– Genom forskningen har jag utvecklat ett bedömningsprotokoll om hästvälfärd som jag hoppas kan komma till praktisk användning ute i stallarna. Tanken är också att resultaten från mätningarna ska återkopplas till hästägarna. Många av dem saknar tillräcklig kunskap för att ta hand om en häst på bästa sätt, säger Sofie Viksten.

Det var under sitt tidigare arbete som djurskyddsinspektör i Stockholms län som Sofie Viksten såg behovet av att kunna mäta missförhållanden ute i stallarna, inte minst hästarnas mentala hälsa. De protokoll hon då använde registrerade främst hur stallbyggnaden var utformad; om boxarna var tillräckligt stora, om takhöjden var enligt reglerna samt om hästarna fick daglig utevistelse.

Ville hitta metoder som beskriver faktiskt tillstånd
– Det var inte tillräckligt för att garantera en bra välfärd, utan visade bara om minimikraven i lagstiftningen följdes. Jag ville göra mer, bland annat kontrollera hästarnas hull mer noggrant. Likaså om de visade tecken från olämpliga tränings- eller hanteringsmetoder samt om de uppvisade några beteendestörningar. Jag ville också kontrollera vilka utfodringsregimer som användes.

Grunden för bedömningen av hästarnas välfärd har Sofie Viksten hämtat från principer och kriterier som finns i Welfare Quality, ett kontrollprogram som utvecklades i början av 2000-talet för lantbrukets djur.

I början av studien samlade Sofie Viksten ihop ett stort antal potentiella mätmetoder för registrering av hästvälfärd. Bland annat fanns tankar om att registrera negativa effekter från såväl träning som tävling med hästar. Den målsättningen visade sig omöjlig att hinna med inom projektets ramar och antalet mätmetoder minskades ned efter diskussioner med experter inom respektive område. Fyra grundprinciper utgör stommen i mätningarna: foder, stallmiljö, hälsa och beteende.

Det bedömningsprotokoll som hon har utvecklat och använt inom sin forskning benämns HWAP (horse welfare assessment protocol). Den första pilotstudien med 44 hästar visade att protokollet fungerade bra och beskriver det faktiska tillståndet.

– Jag gick sedan vidare och gjorde mätningar på 497 hästar i 26 olika stall, varav flera var ridskolor. Alla mätningar påbörjades tidigt på morgonen så att de skulle visa kvaliteten på luften när hästarna hade stått inne på natten. Jag studerade också hästarnas hull, förekomst av sår eller skador, beteende inne i boxen samt skaderisker kopplade till drivvägar och stallinredning. Jag registrerade även eventuell hälta hos varje häst när ägarna sprang med dem i trav.

Till nytta för hästägare och organisationer
Alla uppgifter från mätningarna finns lagrade i en databas där hästägarna kan logga in och se resultaten från bedömningarna av hästarnas välfärd. Sofie Viksten tycker att det är viktigt att resultaten från mätningarna kommer till användning och att de leder till förbättringar av hästens välfärd. En av artiklarna i hennes avhandling handlar just om det, hur resultatet tas emot och vad som sedan händer.

– Glädjande nog har redan organisationer inom hästnäringen, till exempel Svensk Travsport tagit med delar av protokollet i sitt välfärdsprogram Travarhälsan. Även Svenska Ridsportförbundet har visat intresse för att använda det.

Sofie Vikstens förhoppning är att HWAP-protokollet delvis kan ersätta och komplettera det som nu används av djurskyddsinspektörer. Hon påpekar också att protokollet är ett levande dokument som regelbundet behöver uppdateras med aktuell forskning.

 

Kontakt
Sofie Viksten, 070-092 89 55
sofie.viksten@slu.se, ecosof@live.se

Länk till avhandlingen:
”Improving horse welfare through assessment and feedback”, Viksten, Sofie M. (2016)

 

I den gällande finländska grundlagen står det att ”Finlands nationalspråk är finska och svenska”. Finland är alltså ett officiellt tvåspråkigt land. Sedan 1917 finns det också lagstiftning som ska trygga enskilda medborgares rätt att använda sitt modersmål vid kontakter med myndigheter och i andra sammanhang, till exempel utbildning från förskola till högskola.

− Ett exempel på svenskans ställning inom just juridiken är att alla blivande jurister vid finländska universitet läser obligatoriska kurser i finska och svenska samt minst ett språk till. Vidare finns det juridisk utbildning på svenska vid både Åbo Akademi och Helsingfors universitet. Och vid Vasa universitet är utbildningen för blivande jurister tvåspråkig, säger Hans Landqvist, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet och en av bokens fem författare.

Från äldsta tid till nutid
I boken ger Hans Landqvist en översikt av svenska i juridiska sammanhang sedan 1809. Han behandlar också texter som används för lagstiftning, rättskipning och rättsinformation. Hans fyra finska kollegor skriver bland annat om lag och rätt fram till 1809, översättning av författningstexter samt språkbruk och språkvård inom juridik.

− Till exempel visar Marianne Nordman från Vasa universitet i sitt kapitel vilka rekommendationer språkvårdare ger när det gäller juridisk svenska i Finland jämfört med de rekommendationer som språkvårdare i Sverige ger. Här finns det både likheter och skillnader – fast språket är detsamma. Men det är fråga om olika samhällen där lagstiftningen inte är exakt likadan.

Lieselott Nordman från Helsingfors universitet ger läsaren en bild av hur komplicerat det är att översätta författningstexter. Den största utmaningen i översättningsarbetet är att den finska och den svenska versionen av en och samma författningstext är juridiskt likvärdiga. Det är alltså inte så att den finska versionen betraktas som original och att den svenska ”bara” är en översättning.

− Här måste jurister, översättare och granskare samarbeta så att finländska författningstexter på finska och svenska är exakt likadana i fråga om innehållet. Samtidigt ska den svenska versionen vara skriven på en korrekt och idiomatisk svenska, som inte skiljer sig från den svenska som används i svenska författningar i Sverige.

Juridik på svenska förenar grannländerna
Boken ger en bakgrund till finländska förhållanden från äldsta tider till nutid, en bakgrund som människor som arbetar med kollegor i Norden kan ha nytta av för att förstå finländska förhållanden.

För trots att Danmark, Finland och Sverige är medlemmar av Europeiska unionen är det nordiska samarbetet fortfarande viktigt. Detta gäller bland annat lagstiftning och kontakter mellan myndigheter i olika nordiska länder, som den svenska Försäkringskassan och den finländska Folkpensionsanstalten (Kansaneläkelaitos). I det här samarbetet har främst danska, norska och svenska använts, även om också engelska kommer till användning idag.

Hans Landqvist och hans forskarkollegor ser flera målgrupper för boken. För det första är den intressant för både jurister och språkvetare i Finland och i Norden. För det andra är den intressant för studenter inom områden som juridik, språkvetenskap, samhällsvetenskap, ekonomi och översättningsvetenskap.

− Och för det tredje är den intressant för människor i Finland – och i övriga Norden – som intresserar sig för språk, rätt och samhälle, både i allmänhet och i synnerhet i Finland, säger Hans Landqvist.

Boken Juridik på svenska i Finland. Perspektiv på språk och rätt är resultatet av ett forskningsprojekt med forskare från två länder och tre universitet: Hans Landqvist från Göteborgs universitet, Lieselott Nordman från Helsingfors universitet samt Maria Kvist, Christer Laurén och Marianne Nordman från Vasa universitet.

Kontakt och recensionsexemplar:
Hans Landqvist är docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet och docent i svenska språket vid Vasa universitet. Telefon: 0736-957461, 031-786 4546, e-post: hans.landqvist@svenska.gu.se

Forskargruppen från institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet har bestämt hela den genetiska koden hos elva medlemmar av en flugsnapparfamilj: farmor, farfar, mormor, morfar, mamma, pappa, och fem ungar. Genom att gå igenom bokstav för bokstav i den 1,1 miljarder bokstäver långa koden för varje individ har de letat efter positioner där nya bokstäver dyker upp. Sådana fall utgörs av mutationer som har skett i föräldrarnas könsceller.

– Det är verkligen som att leta efter en nål i en höstack, i snitt hittade vi åtta mutationer per individ. Mutationerna var slumpvis utspridda i arvsmassan så det fanns ingen ”genväg” till att hitta dem, berättar Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi och ledare av studien som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Genome Research.

Sämre överlevnad med mutation
Baserat på förekomsten av mutationer i hela familjen kunde forskargruppen bestämma mutationsfrekvensen till en mutation bland cirka 100 miljoner bokstäver per generation. Bland övriga typer av djur finns endast ett fåtal liknande studier. Det storskaliga arbetet med att med datorns hjälp leta upp mutationerna hos flugsnapparna gjordes av bioinformatikern Linnéa Smeds. Professor Anna Qvarnström bidrog med blodprover från fåglarna.

Ett syfte med studien var att försöka förstå varför det finns mutationer. Man kanske skulle kunna tro att mutationer förekommer för att det ska kunna ske evolution. Om det inte uppstår några nya genetiska varianter så kan ju ingen utveckling ske, och allt liv på jorden skulle snart dö ut. Problemet med detta resonemang är att det inte är lönsamt för en enskild individ (vilken är enheten för naturligt urval) att ”mutera” bara för att det i framtiden skulle kunna vara bra för arten. Tvärtom har det en kostnad att mutera. Den genetiska koden har ju mejslats fram under årmiljonernas lopp och olika arters DNA är sammansatt på ett tämligen optimalt sätt. En slumpmässig förändring riskerar därför att ge avkomman sämre överlevnad eller reproduktionsförmåga. Teorin säger att föräldrar bör försöka undvika att ge avkomman mutationer, dvs att mutationsfrekvensen skulle vara noll.

– När vi sammanställde uppskattade mutationsfrekvenser hos olika arter, inklusive flugsnappare, fann vi ett tydligt samband. Ju vanligare en art är, desto lägre mutationsfrekvens har den, säger Hans Ellegren.

Mutationer är svåra att undvika
Man vet att det är naturliga urvalets effektivitet (för vilken egenskap det än är) ökar med en av arts numerär. Därför tycks det som att små, små förbättringar i hur DNA kopieras när könscellerna bildas (eller skador i DNA:t repareras) kan spridas hos vanliga arter genom urval. Men inte ens i den allra vanligaste arten är det naturliga urvalet tillräckligt effektivt för att sprida en förbättring i kopieringssystemet som gör att mutationsfrekvensen blir 0.

Svaret på frågan om varför det finns mutationer är därför sannolikt att de är svåra att undvika, men att arter försöker reducera dess förekomst så mycket det går i förhållande till hur starkt det naturliga urvalet är.

Kontakt:
Hans Ellegren, tel: 070-425 06 37, e-post: hans.ellegren@ebc.uu.se

Artikel:
Linnéa Smeds, Anna Qvarnström, Hans Ellegren (2016) ”Direct estimate of the rate of germline mutation in a bird”, doi: 10.1101/gr.204669.116 Genome Res. 2016. 26: 1211-1218

– Hjärnan är så smart att den hjälper oss att koncentrera oss på det vi behöver göra. Samtidigt stänger den ute distraktioner som inte hör till uppgiften. Däremot klarar inte hjärnan av för många uppgifter, bara ett sinne är på topp åt gången. Att köra bil och samtidigt tala i telefonen är därför ingen bra idé, säger Jerker Rönnberg vid Linköpings universitet, professor i psykologi med inriktning mot handikappvetenskap.

Han och hans kollegor ville veta vad som händer i vår hjärna när vi är upptagna med en visuell uppgift. Som är fallet när exempelvis en elev ska skriva ett prov. Eller när vi kör bil. Forskarna ville också se vad som händer med koncentrationen om bakgrundsljuden ökar.

I studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Human Neuroscience, deltog 32 studenter från Linköpings universitet. Studenterna fick en visuell uppgift att lösa, antingen i vila eller med störande pip i bakgrunden. Under tiden avbildades hjärnan med fMRI-kamera. Forskarna testade också arbetsminnets funktion med hjälp av bokstäver som studenterna skulle minnas.

Vi hör sämre när vi är fokuserade på en visuell uppgift
Resultatet visar att när vi utsätts för enbart ljud går hjärnans aktivitet i hörselbarken utan ansträngning. Men när hjärnan istället ställs inför en visuell uppgift, som ett skriftligt prov, minskar nervernas svar i hörselbarken och vi hör ljud sämre. Ökar svårighetsgraden i arbetsuppgiften, dämpas nervernas svar på ljud ännu mer. Hög kognitiv belastning i en visuell uppgift trycker alltså ned hörselintryck både i hjärnbarken samt de delar av hjärnan som bearbetar känslor, information som inte har något med uppgiften man löser att göra.

– Det här är grundforskning om hjärnans sätt att fungera som kan tas vidare på många olika sätt. I framtiden kan det vara viktig kunskap för hur hörapparater tas fram. Eller ligga till grund för forskning kring hur en hörselskada påverkar hur man löser visuella uppgifter, säger Jerker Rönnberg.

Förutom Jerker Rönnberg har studien utförts av Patrik Sörqvist, Högskolan i Gävle samt Örjan Dahlström och Thomas Karlsson från Linköpings universitet. Den har gjorts med finansiering av Riksbankens jubileumsfond och Vetenskapsrådet.

Kontakt:
Professor Jerker Rönnberg, 013-282107, jerker.ronnberg@liu.se

Publikation:
”Concentration: The neural Underpinnings of How Cognitive Load Shields Against Distraction.” Patrik Sörqvist, Örjan Dahlström, Thomas Karlsson och Jerker Rönnberg (2016). Frontiers in Human Neuroscience.

– För att skapa fred behöver vi förstå det långsiktiga samspelet mellan sociala, politiska, ekonomiska och ekologiska processer i länder som slutit fred, säger Florian Krampe, doktorand vid institutionen för freds- och konfliktforskning.

– Freden måste vara lyhörd för miljön, liksom socialt och politiskt relevant och önskvärd. Jag kallar det hållbar fred.

Krampes avhandling visar på de svårigheter som länder möter efter freden och att dessa utmaningar utgår från några av komplicerade politiska arenor för både internationella och lokala aktörer. Utmaningen i dessa situationer är att inte bara stoppa och förebygga våldet från att återuppstå, utan snarare att hjälpa länderna att återskapa fungerande och fredliga relationer inom landet.

Särskilt allvarliga utmaningar inom hälsa
De indirekta långsiktiga effekterna av krig på samhället försvårar utmaningen ytterligare. Många av dessa svårigheter är relaterade till politiska och sociala aspekter. Upplevelser av förtryck, våld och brott mot mänskliga rättigheter under kriget fortsätter att forma relationerna i samhället under kommande årtionden. Såväl socioekonomiska effekter och politiska effekter fortsätter att utmana samhället stabilitet under lång tid. Utmaningarna har visat sig vara särskilt allvarliga inom hälsoområdet, vilket påverkar civilbefolkningen i dessa länder i hög grad.

Miljö- och klimatförändringar innebär vidare att efterkrigsländer utsätts för nya risker, vilket ökar de humana kostnaderna ytterligare långt efter den sista striden. Dessa utmaningar är förstås inte nya, påpekar Florian Krampe, men problemet är att alla dessa element samtidigt påverkar dagens fredsprocesser.

– Trots detta fortsätter såväl praktiker som forskare oftast att fokusera på en aspekt i taget, säger Florian Krampe, och blir därmed inte medvetna om vilka eventuella konsekvenser deras fokus får på andra viktiga processer.

De fyra uppsatserna i avhandlingen ger ny viktig kunskap om länkarna mellan sociala, politiska och ekologiska processer i efterkrigsländer och hur interaktioner mellan olika aktörer förutsättningarna för fred.

Florian Krampe försvarar sin avhandling “Building Sustainable Peace” lördagen den 10 september, kl 13 I Aula Minus, Museum Gustavianum, Uppsala.

Avhandling:
”Building Sustainable Peace: Understanding the Linkages between Social, Political, and Ecological Processes in Post-War Countries”, Florian Krampe (2016)

Kontakt:
Florian Krampe, mobil: 073 – 585 52 87, Email: Florian.Krampe@pcr.uu.se

Hemsida: www.pcr.uu.se/about/staff/krampe_f/
Twitter: www.twitter.com/floriankrampe
LinkedIn: se.linkedin.com/in/krampe

CRISPR (Clustered regularly interspaced short palindromic repeats)-Cas9 är ett krångligt namn på ett enkelt, men riktat, sätt att förändra en organisms gener. Den avgörande upptäckten publicerades 2012 av forskare vid Umeå universitet, och den ”schweiziska armékniven för genteknik” har förutspåtts ha potential att förändra världen. Med CRISPR/Cas9 kan forskare antingen byta ut en av de miljarder ”bokstäver” som finns i en organisms genom (hela arvsmassan som består av DNA) eller ta bort korta snuttar, ungefär som när man ändrar en skriven text i en ordbehandlare. Det kallas ”genom-editering eller ”genom-redigering”.

Att odla eller inte odla – det är frågan
De första kliniska tillämpningarna står för dörren, kanske kan vi snart bota ärftliga sjukdomar med denna teknik. Inom jordbruket däremot är situationen annorlunda. Där är frågan inte om forskare kan skapa växter som leder till ett hållbarare naturbruk, utan om dessa kommer att få användas i jordbruket. Kommer växter vars genom editerats med CRISPR-Cas9 att falla under GMO-lagstiftningen eller inte? Om de gör det kommer de att i realiteten att bli förbjudna att odla i stora delar av världen. Om inte kommer de – som alla andra växter – att få odlas av de jordbrukare som vill.

CRISPr lunch

EU har undvikit att svara på frågan, men i Sverige tolkade Jordbruksverket i november 2015 lagen så att om bara en bit DNA tagits bort och inget ”främmande DNA” finns i växten, ska den inte räknas som en genetiskt modifierad organism, GMO. Det innebär att växten kan odlas utan att något tillstånd krävs. I USA meddelade myndigheterna våren 2016 att man såg likadant på saken. Frågan där gällde en champinjon som blivit av med DNA i en gen som gjorde att svamparna blev bruna. Detta öppnar för att använda tekniken för att ta fram framtidens växter.

Från jord till bord med editerad grönsak
I sommar har växter som genom-editerats med hjälp av CRISPR/Cas9, på ett sätt som gör att växten inte klassas som GMO, för första gången odlats utanför laboratoriet. Det är med säkerhet första gången i Europa, om det skett någon annanstans i världen har man undvikit att berätta det. Det var en kålväxt och Sveriges Radios trädgårdsprogram ”Odla med P1” var med när grönsakerna skördades. Efter skörd tillagades antagligen världens första måltid på växter som genom-editerats med CRISPR-Cas9. Den första ”CRISPR-middagen” som avnjöts var ”Tagliatelle med CRISPRigt grönsaksfräs”.

– CRISPR-växterna i fråga växte i en pallkrage i en villaträdgård utanför Umeå och såg varken särskilt annorlunda eller fina ut, säger Stefan Jansson. Men, de representerar likväl en ny era inom jordbruket där vetenskapliga landvinningar ska kunna omsättas i nya växtsorter som i stora eller liten skala ska kunna komma odlare över hela världen till nytta. Med andra ord en middag som hör framtiden till.

Lyssna på radioinslaget i Odla med P1

Lyssna på inslag i Vetenskapsradion

Läs Stefan Jansson inlägg på Forskarbloggen

Kontakt:
Stefan Jansson, professor, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet
Telefon: 070-677 23 31
E-post: stefan.jansson@umu.se

Buskar med blommor och bär är populära i våra trädgårdar och parker, och i naturen har de en avsevärt större global utbredning än träd – de finns på minst 40 procent av jordens landyta, medan träd bara finns på 28 procent av landytan. Ändå har få försökt förstå busken som växtform.

Buskar har fördel av många stammar
Nu har Frank Götmark, Elin Götmark och Anna Jensen, forskare vid Göteborgs universitet, Chalmers respektive Linnéuniversitetet, funnit goda skäl till varför buskar är så framgångsrika på jorden.

Forskarnas teoretiska modell visar att buskar, som ju är uppdelade på flera stammar än träd, har en större total tvärsnittsarea vid basen än träden (när de har samma vedvolym ovan mark). Detta ger en tillväxtfördel för små buskar jämfört med små träd, eftersom buskarna snabbare kan transportera vatten och näring till blad, fotosyntes och tillväxt. Tillgängliga studier i naturen stödjer forskarnas modell.

Bildar fortare grenar och blad
Buskar har också större barkyta, där knoppar anläggs för att bilda grenar. De kan då snabbare bilda blad och krona, vilket ger en extra fördel i tillväxten jämfört med ett träd, som måste satsa på sin enda stam för höjdtillväxt.

Träd har andra fördelar istället, de blir stora och kan beskugga buskarna, enligt forskarna. Men buskarnas goda tillväxt och lägre höjd innebär att de kan blomma tidigare under uppväxten, sätta frö och snabbare sprida sig till nya platser.

Om en stam går av, så klarar sig busken bättre än trädet, som bara har en stam att förlita sig på. Att vara lågväxt innebär också fördelar i blåsiga, kalla och torra miljöer, vilket förklarar att buskar även är vanliga växtformer i ökenartade och arktiska miljöer.

Studie:
Länk till studien i i Frontiers in Plant Science:
”Why Be a Shrub? A Basic Model and Hypotheses for the Adaptive Values of a Common Growth Form” av Frank Götmark, Elin Götmark och Anna Jensen

Kontakt:
Frank Götmark, professor i ekologi vid Göteborgs universitet, 031-786 36 50, 070-230 93 15, frank.gotmark@bioenv.gu.se

Elin Götmark, universitetslektor vid matematiska vetenskaper, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet, 070-67 87 423, elin@chalmers.se

 

I en avhandling från Lunds universitet visas att funktionsnedsättningen ADHD (eng. attention deficit hyperactivity disorder) är mest uppmärksammad hos barn, men även 2,5 – 5 procent av den vuxna befolkningen i världen har ADHD. Andrea Johansson Capusan, överläkare i psykiatri, har i sin avhandling inom medicinsk vetenskap fokuserat på hetsätning och alkoholberoende hos vuxna med ADHD-symtom. Båda tillstånden är vanligare hos vuxna med ADHD jämfört med befolkningen i stort. Andrea Johansson Capusan har särskilt undersökt i vilken grad sambandet mellan de olika tillstånden kan förklaras av ärftliga faktorer respektive miljöfaktorer.

Tack vare det svenska Tvillingregistret har hon kunnat jämföra enäggstvillingar, som ju har samma genetiska uppsättning, med tvåäggstvillingar, som genetiskt sett inte är mer lika varandra än andra syskon. Tvillingpar har delat uppväxtmiljö, men har samtidigt påverkats av individuella miljöfaktorer, som till exempel sjukdomar och umgängeskretsar. I tvillingstudier tittar forskarna på om sambanden är starkare hos enäggstvillingar jämfört med tvåäggstvillingar. På så sätt får de en uppfattning om huruvida samband mellan olika tillstånd bäst kan förklaras av en genetisk bakgrund som ger ökad känslighet, eller om miljöfaktorer väger tungt. I de fyra studierna som ingår i avhandlingsarbetet har mer än 18 000 tvillingar i åldrarna 20–46 år besvarat enkätfrågor om upplevda ADHD-symtom, bruk av alkohol och andra substanser och hetsätningsbeteende.

Behandla problemen parallellt
– Vi har för första gången visat att sambandet mellan ADHD-symtom och hetsätning hos kvinnor till största delen beror på en gemensam ärftlighet för de båda tillstånden. Även en stor del av kopplingen mellan alkoholberoende och ADHD kan förklaras av genetiska faktorer. Resten av sambandet förklaras av individernas egna miljöfaktorer, vilket är intressant. Den gemensamma uppväxtmiljön verkar inte ha någon betydelse, säger Andrea Johansson Capusan.

Eftersom hennes forskning pekar på att en del individer ärver en benägenhet för både ADHD-symtom och beroende eller hetsätning, menar Andrea Johansson Capusan att problemen måste behandlas parallellt inom vården.

– När man behandlar vuxna som söker för beroende- och missbruksproblematik måste man ha i åtanke att ADHD är mycket vanligt i den gruppen. Omvänt är det också viktigt att tidigt behandla ADHD för att förebygga uppkomst av alkoholberoende respektive hetsätning senare i livet, säger Andrea Johansson Capusan.

Avhandling:
”Environmental and Genetic Influences in Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) and its Comorbidities”, Andrea Johansson Capusan, Linköping University Medical Dissertation No. 1522.

Kontakt:
Andrea Johansson Capusan, överläkare, specialist i psykiatri
andrea.johansson.capusan@liu.se

För att sätta fisken på agendan arrangerar Sportfiskarna en fisketävling för ungdomar. Fångsten får sedan forskare från Göteborgs universitet möjlighet att undersöka.

− Genom att se vilka platser den svartmunnade smörbulten fångas på, och undersöka till exempel storleksskillnader på fisken mellan de här olika miljöerna, så kan flera frågor förhoppningsvis besvaras, säger Lotta Kvarnemo, professor i evolutionär ekologi vid Göteborgs universitet.

Kanske kan forskarna få svar på om fisken i olika ålder väljer olika miljöer och om smörbulten växer snabbare i hamnens brackvatten än i sötvatten. Och kanske går det att konstatera vilken föda fiskarna i Göteborgstrakten lever av.

Språngbräda genom hamnen
Den svartmunnade smörbulten har snabbt spridit sig i stora delar av Europa och för några år sedan kom fisken till Göteborg. Än så länge finns arten inte i saltvattnet på Västkusten, men det finns en risk att smörbulten kan etablera sig även där, och att Göteborgs hamn kanske kan vara en språngbräda.

− Vattnet i hamnen varierar i salthalt, och det finns studier som visar att förmågan att hantera föränderliga miljöer kan hjälpa arter att anpassa sig till nya förhållanden. Om den svartmunnade smörbulten kan sprida sig från hamnens brackvatten ut till Västerhavet genom sin anpassningsförmåga kan det få ekologiska konsekvenser, säger Leon Green, doktorand vid institutionen för biologi och miljövetenskap.

Tillsammans med professor Lotta Kvarnemo, undersöker han fiskarnas anpassningsförmåga.

Skapar problem för fiskerinäringen i Östersjön
I Östersjön har den svartmunnade smörbulten på sina håll slagit ut traditionella fiskerinäringar och det finns ett stort behov av att förstå hur den sprider sig och vart den tar vägen.

Sportfisketävlingen är ett sätt att nå ut till allmänheten och berätta om invasiva arter och behovet av miljövård.

Kontakt:
Lotta Kvarnemo, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap,
070-4863832, lotta.kvarnemo@bioenv.gu.se

Leon Green, doktorand vid institutionen för biologi och miljövetenskap,
0704-76 14 80, leon.green@bioenv.gu.se

 

– Vad som bestämmer kedjornas längd har inte varit känt tidigare och vi blev förvånade när det visade sig att samma enzym som kan styra laddningsmönstret, NDST2, också bestämmer kedjelängden, säger Audrey Deligny, förstaförfattare och tidigare postdoktor i professor Lena Kjelléns forskargrupp vid Uppsala universitet.

Heparansulfat är kolhydratkedjor med negativa laddningar som påverkar hur celler rör sig, delar sig eller mognar. Dessa processer är särskilt viktiga under fosterutvecklingen men har också betydelse t ex vid cancer. Mönstret som de negativa laddningarna bildar, liksom längden på kolhydratkedjan, kommer att avgöra på vilket sätt heparansulfatkedjorna kan påverka sin omgivning. Cellerna tillverkar heparansulfatkedjorna med hjälp av enzymer som antingen fogar ihop sockermolekylerna eller bidrar med sulfatgrupper, som utgör de negativa laddningarna.

Korta eller långa kedjor styr frisk cellutveckling

Forskningen handlar om att förstå hur en cell designar sina heparansulfatkedjor när det gäller längd och sulfatmönster och hur det sedan går till när kedjorna tillverkas. Sådan kunskap kan i framtiden förhoppningsvis utnyttjas för att styra produktionen till heparansulfatkedjor med önskad biologisk aktivitet. Exempelvis skulle cancerceller med sjukligt förändrade heparansulfakedjor som stimulerar celldelning kunna styras till att tillverka heparansulfat utan denna aktivitet.

I artikeln, som publiceras i Journal of Biological Chemistry, visar forskarna att möss som saknar NDST2-enzymet tillverkar kortare heparansulfatkedjor medan celler som innehåller stora mängder av enzymet får längre kedjor.

– Vid vissa genetiska sjukdomar är cellerna dåliga på att bryta ner heparansulfatet vilket resulterar i skador på både skelett och muskler, men framförallt i hjärnans funktioner. För dessa patienter skulle det vara fördelaktigt om mindre mängder heparansulfat tillverkades. Detta skulle kunna uppnås genom att hämma NDST2-enzymet och är en möjlig viktig tillämpning av vår grundforskning, säger Lena Kjellén, professor i glykobiologi.

Studien är ett samarbete mellan forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, SciLifeLab vid Uppsala universitet och forskare vid Complex Carbohydrate Research Center, University of Georgia, Athens, USA.

Artikel:
Artikeln har valts ut som ”Paper of the Week” i denna veckas Journal of Biological Chemistry.”NDST2 (N-Deacetylase/N-Sulfotransferase-2) Enzyme Regulates Heparan Sulfate Chain Length”

I Sverige har det gjorts studier som visar att andelen nyhetsundvikare växer bland unga människor och i USA visar forskning att många amerikanska ungdomar istället får reda på nyheter via program som blandar politik med underhållning, typ komediprogrammet The Daily Show.

– Många förfasar sig över att unga människor inte tar del av det ordinarie nyhetsutbudet, säger Joanna Doona. Det är mot den bakgrunden jag bestämde mig för att studera vilket intryck program som blandar underhållning och politik gör på ungdomar.

Skämtsamt om politik stimulerar
Joanna Doona har djupintervjuat ett 30-tal unga människor som tar del av det svenska radioprogrammet Tankesmedjan eller den amerikanska showen The Daily Show.

Hennes resultat visar att de här programmen stimulerar det politiska intresset hos ungdomarna.

– På ett lekfullt sätt skapar de ett intresse för de bredare sammanhangen och genom att vara övertydliga ger de en inblick i politisk retorik och i politiska strategier, säger Joanna Doona. De väcker helt enkelt ett politiskt intresse och fyller ett tomrum hos en grupp där de ordinarie nyhetsprogrammen inte når fram.

Joanna Doona punkterar därmed uppfattningen att den skämtsamma och sarkastiska tonen gör att unga människor inte tar politik på allvar.

– Tvärtom, det ironiska tilltalet är ett sätt att engagera, säger hon. Det blir språngbräda till att unga människor fördjupar sig i vad som händer i samhället.

Joanna Doona menar att hennes forskning ger viktig kunskap för Public Service och andra medier när de ska arbeta fram ett programutbud som ska främja samhällsintresserade medborgare.

 Political comedy engagement: Genre work, political identity and cultural citizenship

Kontaktinformation: joanna.doona@kom.lu.se

– Den här upptäckten kommer att förändra hela världens arbetssätt med biobanksblod. I all forskning på och i analyser av biobanksblod framöver bör man även ta hänsyn till det vi har upptäckt, nämligen tidsaspekten. Det är helt nytt, säger forskaren Stefan Enroth som tillsammans med professor Ulf Gyllensten fått fram de nya resultaten.

Det är i sin forskning kring behandling och diagnostik av livmoderhalscancer som forskarna har tittat på stora mängder proteinprover. Proverna kommer från Västerbotten interventionsprogram vid Umeå universitet, och har samlats in mellan åren 1988 och 2014.

De har analyserat 380 olika prover från 106 kvinnor i åldrarna 29 till 73 år. För att studera lagringstidens inverkan användes bara kvinnor som är 50 år för att kunna isolera tidseffekten. 108 olika proteiner har analyserats. Förutom hur länge ett prov har varit nedfruset så har forskarna även studerat ålder vid provtagning och vilken årstid det var när provet togs.

Påverkas av lagringtid och årstid
– Vi misstänkte att vi skulle hitta påverkan utifrån lagringstiden, men vi trodde att den skulle vara mycket mindre. Nu visar det sig att lagringstid kan vara en minst lika viktig faktor som ålder på individen vid provtagningstillfället, säger Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik.

Blod från biobanker används till forskning som gäller att ta fram nya läkemedel och testa nya behandlingsmetoder. Resultaten från den här studien är viktig för framtida läkemedelsforskning men alla analyser som har gjorts tidigare utifrån biobanker kan och behöver inte göras om.

– De flesta felaktigheter tidigare har mest sannolikt handlat om att preparatet eller behandlingen som testats har gett ett felaktigt negativt resultat. Alltså att man inte sett skillnader mellan grupper tex för att fall samlats in under lång tid, medan kontroller samlats in vid en enskild tidpunkt, säger Stefan Enroth.

Den andra stora upptäckten i studien är att proteinnivåerna i blodplasman varierar beroende på vilken årstid eller månad som proverna har tagits. En viss del av skillnaderna kan man förklara med mängden solljus som vi utsätts för vid provtillfället.

– Det finns tidigare studier på hur proteiner påverkas av lagringstid, men de har handlat om enstaka proteiner och i små grupper av patienter. Vi har gjort den största undersökningen som finns, på flest människor över längst tid, säger Ulf Gyllensten.

Artikel:
EBioMedicine är en relativt nystartad open access-tidskrift som stöds av Cell och The Lancet.
Enroth, S., et al., ”Effects of Long-Term Storage Time and Original Sampling Month on Biobank Plasma Protein Concentrations”, EBioMedicine (2016)

Kontakt:
Stefan Enroth, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, 018-471 49 13, stefan.enroth@igp.uu.se

Ulf Gyllensten, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, 0708-99 34 13, ulf.gyllensten@igp.uu.se

I en vetenskaplig studie av havsvatten i slutna ekosystem (mesokosmer) testade forskarna hur klimatförändringar påverkar musslors hälsa när förekomsten av giftiga alger och skadliga marina mikroorganismer ökar i havet. Studien genomfördes i Sydindien av forskare vid Göteborgs universitet tillsammans med indiska forskare.

Du är vad du äter
Musslor är en viktig proteinkälla i fattiga kustnära samhällen i södra Indien, men också en snabbt växande konsumtionsvara för medelinkomsttagare som varit utomlands och blivit exponerade för det europeiska köket.

− Det var oväntat att musslornas hälsa inte nämnvärt påverkas direkt av de fysiska klimatförändringarna. Men ökad temperatur och regnmängd kommer att medföra en skiktad vattenmassa. Det gynnar giftiga alger och bakterier på bekostnad av andra snälla mikroplankton–musslors mat. Alltså får vi en indirekt verkan av klimatförändringar på musslornas hälsa, säger Anna Godhe, professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

Hittills vet man ganska lite om hur förändrad temperatur och salthalt kan påverka livet i havet och hur en ökning av giftiga alger och bakterier kan skada andra marina arter.

Olika klimatpåverkan testades
I studien testades olika typer av klimatpåverkan på musslor i havsvatten.

Forskarna gjorde försök i havsvatten med musslan Perna viridis och simulerade olika scenario för klimatförändringar (med varierande temperatur och salthalt). Därefter tillfördes skadliga bakterier och/eller toxinproducerande dinoflagellater. De senare är tillsammans med kiselalgerna havens viktigaste primärproducenter och många arter bildar gifter och orsakar algblomning.

− Vi hittade betydande samspel mellan klimatförändringarna, de giftiga algerna och musslorna. Exempelvis så blev musslorna betydligt giftigare när vi utsatte dem för både högre temperatur och lägre salthalt, säger Lucy Turner.

Oväntade resultat
Men överraskande nog eliminerades effekterna nästan helt när musslorna utsattes för både giftiga alger och skadliga bakterier samtidigt.

− Detta var verkligen oväntat och något som vi kommer att titta vidare på. Man har inom akvakultur mycket problem med den skadliga bakterien som vi använde i detta experiment, en art av släktet Vibrio. Musslornas hälsa påverkades negativt när vi matade dem med Vibrio och snälla alger, men när vi gav musslorna Vibrio och giftiga alger så försvann många av dessa effekter.

Denna studie är den första i sitt slag att undersöka effekterna av klimatförändringarna om att fastställa den ekologiska belastningen på musslor.

Resultaten kan få betydande konsekvenser för fisk och skaldjurs säkerhet, inte bara i tropiska vatten utan även i svenska vatten där utbrott av giftiga musslor orsakat av bakterier och giftiga alger också är vanliga.

Artikel: Pathogenic marine microbes influence the effects of climate change on a commercially important tropical bivalve

Kontakt: Anna Godhe, professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, anna.godhe@marine.gu.se, 031-786 2709

– Frågor kring sexualitet och personlig assistans präglas av tabu och osäkerhet hos både assistansanvändare och personal, säger Julia Bahner som för sin avhandling i socialt arbete har intervjuat sammanlagt trettiofem personliga assistenter, funktionshindrade samt chefer inom socialvården.

Många personliga assistenter berättar att de har hamnat i situationer där assistentanvändaren velat ha hjälp för att kunna utföra sexuella aktiviteter. Exempelvis hjälp med avklädning för att kunna onanera, eller att få fram sidor med pornografi på internet.

Hur assistenterna hanterar situationerna varierar. Och just detta är ett stort problem, menar Julia Bahner. 

Två lagstiftningar överlappar varandra
– Den tystnad som omgärdar de här frågorna från både myndigheter, chefer och kollegor lämnar assistenten i ett gungfly som hon – assistenter är oftast en kvinna – tvingas navigera i på egen hand. Det är inte professionellt.

Två olika lagstiftningar överlappar varandra vad gäller personlig assistans. Dels arbetsmiljölagen som ska garantera personalen en rimlig och rättssäker arbetsvardag. Dels Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) som bland annat säger att assistans ska tillgodose funktionshindrades grundläggande behov och göra det möjligt för dem att leva ett så normalt liv som möjligt.

Överlappningen skapar gråzoner kring vad en assistent kan göra och vad en assistentanvändare kan begära. Speciellt accentuerad blir problematiken när frågorna gäller assistans vid sexuella aktiviteter.

Socialstyrelsen har inte formulerat någon handledning kring detta. Och chefer undviker ofta att diskutera frågan, med hänvisning till att det i lagstiftning och riktlinjer inte uttryckligen står något om assistans vid sexuella aktiviteter.

Undviker prata sexfrågor med sin assistent
– Det finns därmed inte någon gemensam förståelse av vad assistans i samband med sexuell aktivitet egentligen innebär. Och den återkommande frågan om var gränsen går mellan att assistera med och att engagera sig i får inget tydligt svar, säger Julia Bahner.

– Den funktionshindrade kan då dra sig för att med sin personliga assistent diskutera frågor kring sex; vad de skulle vilja ha hjälp med, hur de vill ha sin integritet. Deras sexualitet osynliggörs, fortsätter Julia Bahner.

Danmark har en LSS liknande vår. Trots att inte heller den uttryckligen säger något om assistans vid sexuella aktiviteter har deras socialstyrelse gett ut en handledning. Också Malmö stad har en vägledning, och Förbundet unga rörelsehindrade har gjort en handbok som berör detta.  

– Exemplen finns och en gemensam handlingsplan från Socialstyrelsen skulle både underlätta för funktionshindrade och öka professionaliteten bland de personliga assistenterna. Ett första steg är att börja prata om problemet, säger Julia Bahner

Avhandlingen: Så nära får ingen gå? En studie om sexualitet, funktionshinder och personlig assistans.

Kontakt: Julia Bahner, telefon: 031-786 1617, mejl: julia.bahner@socwork.gu.se