– Resultaten i vår utvärdering visar tydligt att appen Tät® var effektiv som första linjens behandling för kvinnor med ansträngningsinkontinens, säger Eva Samuelsson, docent vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och ansvarig för projektet tät.nu.
– Självstyrd träning verkar också vara en uppskattad behandlingsform och vi har därför gjort appen fritt tillgänglig.
Tät.nu är ett forskningsprojekt som drivits av forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin vid Umeå universitet. Syftet har varit att utveckla, utvärdera och implementera eBehandling för inkontinens. Appen Tät® utvecklades inom detta projekt med hjälp från Umeå universitets utvecklingsavdelning (ITS). Den innehåller information om inkontinens, livsstilsråd, bäckenbottenövningar, påminnelse- och statistikfunktion.
Förbättrad livskvalitet
Appen har nu utvärderats i en studie med 123 kvinnor från hela Sverige. Deltagarna lottades till antingen behandling med appen under tre månader eller till en kontrollgrupp utan behandling. De självrapporterade resultaten och läckagelistorna visade att situationen för kvinnorna som använt appen förbättrades avseende symtom, livskvalitet, antalet läckagetillfällen, användning av inkontinensskydd och upplevd förbättring. Antalet läckage minskade från i snitt tre till ett tillfälle per dag hos den grupp som använde appen. De märkbara skillnaderna jämfördes med kontrollgruppen för att vara statistiskt säkerställda.
Inkontinens är ett vanligt besvär hos kvinnor, men en enkel behandling baserad på bäckenbottenträning är ofta effektiv. Trots behandlingen är enkelt och effektiv söker många kvinnor inte hjälp, vilket kan bero på att besvären upplevs som pinsamma att prata om eller att de inte känner sig väl bemötta i vården.
Få ber om hjälp
– Vi vet att många kvinnor med inkontinens aldrig ber om hjälp i den vanliga sjukvården utan söker information på egen hand. Genom att erbjuda behandling via en app hoppas vi att fler kvinnor upptäcker och får tillgång till en effektiv behandling, säger Ina Asklund, distriktsläkare i Krokom, Jämtland och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Under nästa år kommer långtidsresultat, hälsoekonomiska beräkningar och implementeringsdata från projektet att presenteras. Inom projektet pågår också utveckling av en ny app för andra typer av inkontinens, som har fått finansieringsstöd från Forte, Visare Norr, Region Jämtland Härjedalen och ALF.
Fotnot: Resultaten har publicerats i tidskriften Neurourology and Urodynamics. Övriga medförfattare är Emma Nyström, Malin Sjöström, Göran Umefjord, Hans Stenlund och Eva Samuelsson.
Läs mer om appen Tät® och forskningsprojektet på hemsidan: www.tät.nu
För mer information:
Ina Asklund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin
070-478 8148; Ina.asklund@regionjh.se
Eva Samuelsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin
070-696 6440; Eva.samuelsson@umu.se
Generella likheter mellan arvsmassan hos Schizosaccharomyces pombe och människor, pekar på att mänskocellens DNA-kopiering också behöver närvaro av ett specialiserat helikas på ställen där kopieringen är invecklad. Enligt de nya upptäckterna är det humana PIF1 helikaset en toppkandidat för denna viktiga funktion.
– Genom att analysera hela genomet har vi kunnat visa hur Pfh1 helikaset gynnar DNA-kopieringen och minskar mängden skadad arvsmassa som skapas där kopieringen är invecklad, säger Nasim Sabouri, som är forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och medförfattare av artikeln i PLOS Genetics.
.– Ställen där kopieringen är invecklad existerar naturligt och finns i många regioner i alla studerade arvsmassor. Om dessa naturliga hinder inte undanröjs saktar de ner takten i DNA-syntesen och detta kan leda till att DNA-strängen går av och att arvsmassan blir instabil, vilket är ett kännetecken hos cancerceller. Pfh1 är ett motorprotein med den unika förmågan att överkomma dessa naturligt förekommande hinder.
Tillsammans med sin doktorand, Parham Pourbozorgi-Langroudi, samt forskarkollegor vid Princeton och Vanderbilt universiteten har Nasim Sabouri kartlagt DNA-syntesenzymer i arvsmassan och utfört masspektrometri för att studera DNA-kopieringsmekanismen i svamparten Schizosaccharomyces pombe.
Forskarna upptäckte också att Pfh1 interagerar med flera olika enzymer i DNA-kopieringsmaskineriet. Dessutom fann de att Pfh1 helikaset binder till många vanliga regioner i arvsmassan, inte bara där DNA-kopieringen är invecklad utan också i andra regioner där kopieringsmekanismen inte är beroende av Pfh1 helikas. Interaktionen med DNA-kopieringsmaskineriets enzymer och utspriddheten pekar på att Pfh1 ligger nära tillhands och är viktig för kopieringsmaskineriet, samt främjar maskineriets framsteg där det behövs.
– Eftersom det även i humana celler finns regioner där replikationen är svårgenomförd är det troligt att specialiserade helikaser också behövs för att människans DNA-kopiering ska fungera och för att minimera risken att skadad DNA bildas. Humana PIF1 helikas är troligtvis den bästa kandidaten för just denna uppgift eftersom både Pfh1 och hPIF1 båda tillhör samma släkte av helikaser, säger Nasim Sabouri.
För mer information:
Nasim Sabouri
Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet
072-566 2505; nasim.sabouri@umu.se
När plastkomponenter i olika diagnosverktyg (exempelvis så kallade ”lab-on-a-chip”) traditionellt tillverkats har först själva komponenten formsprutats, och där efter har komponentens olika ytegenskaper lagts till. Materialets egenskaper kan till exempel handla om att ytan ska dra till sig vatten, eller stöta bort det.
Det berättar Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystem på KTH. Han har jobbat med metoden tillsammans med KTH-forskarna Gaspard Pardon och Tommy Haraldsson, och liknar den gamla processen vid att bearbeta en viss del av ett köksbord med vax. Då blir den behandlade delen vattenavstötande.
– När vi formsprutar plast med hjälp av den nya metoden lägger vi samtidigt till vilka ytegenskaper materialet ska ha. Istället för två steg krävs det nu bara ett. Vi har alltså utvecklat en ny plast och en metod för att samtidigt forma och ytmodifiera den.
Vidareutvecklad superplast
Wouter van der Wijngaart berättar att tekniken bygger på fortsatt utveckling av superplasten OSTEMER, som är grunden i KTH avknoppningen Mercene Labs verksamhet. Det är ett företag som springer ur just forskning inom mikro- och nanosystem men också polymerteknologi på KTH.
– De här ”lab-on-a-chip”-komponenterna som tas fram med vår nya formsprutningsteknik är tänkta att hantera små mängder vätska, och ska användas i medicintekniska applikationer.
Han berättar att hittills har chippen varit dyra, och detta har delvis varit ett hinder för en mer utbredd användningen av sådan teknik i sjukvården. Men kan man sänka produktionskostnaden till hälften kommer förhoppningsvis också inköpspriset att gå ner vilket underlättar för diagnosteknik baserad på plast och formsprutningsmetoden.
Wouter van der Wijngaart lägger till att deras forskning ligger på en tämligen hög teknologisk nivå och att det tidigare inte varit uppenbart hur man ska gå tillväga för att förenkla formsprutningsprocessen.
För mer information:
Wouter van der Wijngaart på 08 – 790 66 13 eller wouter@kth.se.
Fallolyckor kostar samhället cirka 25 miljarder per år, vilket är mer än kostnaden för trafikolyckor (MSB, 2014). Trots detta lägger samhället över tio gånger mer på att förebygga trafikolyckor.
Under två års tid ska ett konsortium, lett av Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP), utveckla lösningar med målsättningen att minska antalet fallolyckor. Konsortiet har beviljats stöd om totalt 8,8 Mkr från innovationsmyndigheten Vinnova
Lösningarna ingår i ett system som gör det möjligt att identifiera individer med förhöjd fallrisk. Detta för att i tid kunna erbjuda dessa individer stöd som minskar risken för framtida fallolyckor genom till exempel anpassad fysisk träning, utbildning och anpassning av miljön.
Det nu beviljade stödet utgör fas 2 av innovationsprojektet ”MoTFall (Modern Teknik Mot Fallolyckor)” som initierades av samma konsortium 2014. I konsortiet ingår offentliga aktörer, universitet och världsledande företag vilket ger projektet förutsättningar att ta fram och införa konkurrenskraftiga lösningar som stärker Sveriges position i området.
Fallförebyggande åtgärder
– Forskning har visat att fallförebyggande åtgärder kan leda till en minskning av fall och fallskador med 30-60 procent. I projektet MoTFall kommer vi att samla och bygga kunskap kring fallprevention och utveckla olika typer av lösningar som tillsammans ger en fallförebyggande effekt. Genom att monitorera fallrisk över tid och upptäcka när en äldres risk att falla ökar kan man ge denne individanpassat stöd för att leva ett aktivt liv med minskad fallrisk, säger Monika Lydin, SP, som är övergripande projektledare.
– För oss är detta en viktig milstolpe i arbetet mot fallolyckor och ett erkännande av det arbete vi under många år lagt ned på att utveckla algoritmer och tekniska system som kan göra skillnad i människors vardag. Projektet kommer förhoppningsvis ge oss nya kontaktytor och ett breddat samarbete med befintliga partners, säger Jonas Källmén, en av grundarna till Infonomy som står för utveckling av algoritmer och sensorsystem i projektet.
– För vår del är det självklart att delta aktivt i detta innovationsprojekt som kan bidra till att minska lidandet och höja livskvalitén för många äldre personer. Humana ingår tillsammans med Malmö stad och Skurups kommun i konsortiet som utförare av äldreomsorg. Av både mänskliga och samhällsekonomiska skäl är det mycket angeläget att förebygga fall och fallolyckor för äldre personer, säger Eva Nilsson Bågenholm, kvalitetsdirektör på omsorgsföretaget Humana.
SP (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut), Infonomy AB, Humana Group AB, Lunds Universitet, Bonnier Academy, Neat Electronics AB, Telia AB, Handelshögskolan i Jönköping, MSD, Innovation Skåne AB, Region Skåne, Malmö Stad, Securitas AB, Kommunförbundet Skåne, Skurups kommun samt ExorLive A/S.
En av ozonlagrets största fiender är dikväveoxid, N2O; en förening mer allmänt känd som lustgas. Det är också en kraftfull växthusgas; ett kilo dikväveoxid kan absorbera ungefär 300 gånger mer värme än ett kilo koldioxid.
Lustgas bildas naturligt i miljön när ammoniak oxideras till nitrat och nitrat reduceras till kväve, men även till följd av förbränning. Gödselanvändning i jordbruket är en starkt bidragande orsak till att lustgasutsläppen ökar. N2O kan dock omvandlas till kvävgas, N2. Denna process utförs bland annat av mikrobsamhällen i jordar och havsbottnar, och är den huvudsakliga kvävesänkan i havet.
I en process som kallas denitrifikation reduceras nitrat och nitrit i en serie reaktioner till kvävgas och återgår till atmosfären. Kvävegasen kan också bildas från ammoniak under så kallad anammox. Även om denitrifiering vanligtvis är den viktigaste processen för avlägsnandet av kväve är anammox stundtals lika tongivande. Båda dessa processer drivs av mikroorganismer, och båda kräver nästan helt syrefri miljö för att äga rum.
Syrekänsliga processer
Mikroorganismerna bakom denitrifieringsprocessen kan grovt indelas i två grupper:
de som har de genetiska förutsättningarna för hela nedbrytningen från nitrat till kvävgas
de som endast kan utföra det sista steget, från dikväveoxid till kvävgas.
Den sista gruppen har lyfts fram som särskilt viktiga reglerare av dikväveoxidnivåerna i atmosfären. Båda grupperna är känsliga för syre och behöver en anaerob miljö för att effektivt bryta ner kväveföreningar. Havet är dock en ombytlig plats, och syrenivåerna kring bottnarna fluktuerar beroende på både biologiska och klimatologiska omständigheter.
Det är därför troligt att lokala bottensediments förmåga att verka som kvävesänka och N2O-reglerare varierar med dessa fluktuationer. Om detta handlar en studie från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Doktorand Lea Wittorf är en av studiens upphovspersoner.
– Havet är en viktig lustgasproducent, och kustnära vatten med stor avrinning från jordbruket producerar nog mer än det öppna havet. Men hur mycket denitrifierande bakterier påverkar produktionen vet vi inte, säger hon.
– Vi vet i allmänhet inte särskilt mycket om lustgasreduktion i några ekosystem. I den här studien ville vi därför förstå hur olika mönster av syresättning av havsvattnet påverkar de denitrifierande mikrobsamhällena.
Lea Wittorf inkuberade bottensediment i olika vattenmiljöer; kontinuerligt syresatt, kontinuerligt anaerobt med en blandning av koldioxid och kvävgas istället för luft, och i femdagarscykler växelvis syresatt eller anaerobt. Detta pågick i 137 dagar.
– Vår hypotes var att vattnet med de oscillerande syrenivåerna borde främja denitrifieringen i sedimente. Eftersom denitrifikationen inte kan äga rum under i närvaro av syre i någon större omfattning, samtidigt som den kräver tillgång på nitrat och nitrit, vilka i sig inte bildas i anaerob miljö. Därför ser vi ofta att denitrifikationsprocessen med tiden avstannar i helt anaeroba miljöer, säger Lea Wittorf.
Växlande syresättning gynnar denitrifikation
Forskarnas genomförde DNA-analyser på sedimentproverna för att studera mikrobsamhällets genetiska förutsättning för kvävenedbrytning, och fann att oavsett syresättning var resurserna för denitrifiering signifikant större än för anammox, vilket tyder på att detta är den dominerande kvävecirkulationsvägen i proverna.
– Men vi såg också att mikrobsamhället påverkades olika av respektive syrebehandling. Oscillerande syrenivåer hade en märkbart gynnsam effekt på denitrifierande mikrober. Bland dessa kunde vi se att de med förmåga till hela nedbrytningen från nitrat till kvävgas dominerade över de som enbart kunde utföra det sista steget, från dikväveoxid till kvävgas. Båda grupperna gynnades dock signifikant av den oscillerande syrebehandlingen, säger Lea Wittorf.
Professor Sara Hallin är initiativtagare till projektet.
– Slutsatsen av vår studie är att syre är en mycket viktig faktor för havets kvävekretslopp. Det påverkar både mängden gener för kvävenedbrytning i mikrobsamhället och samhällets artsammansättning. Den för växthuseffekten och ozonlagret viktiga N2O-nedbrytningen visade sig huvudsakligen utföras av bakterier som är kapabla att fullständigt denitrifiera kväve, hela vägen från nitrat, och dessa bakterier påverkades märkbart av syresättningen i vattne, säger Sara Hallin.
Detta är viktig kunskap för att förstå bland annat hur eventuella förändringar i havsmiljön kan påverka växthusgaser i atmosfären.
− Avfallet kommer att vara farligt för allt levande i 100 000 år, men på frågan hur det ska förvaras oskadliggjort genom årtusendena eller hur information om det ska förmedlas till framtida samhällen finns inga säkra svar. Man kan se det som att vi som lever i dag lever över våra tidsmässiga tillgångar.
Oerhört långsiktiga klimatskeenden eller kortsiktiga datorprocesser utspelar sig exempelvis i tidsskalor som inte på ett effektivt sätt kan gestaltas via klockor eller kalendrar, menar Ann-Louise Sandahl.
Tiden är ur led
Ann-Louise Sandahl har genom samtida konstverk, filmer och andra estetiska uttryck undersökt hur tid gestaltas och sätts i spel i samtidens visuella kulturer. Hennes avhandling är ett bidrag till det nya fältet för humanistisk miljöforskning, där klimatfrågor tas upp och diskuteras ur humanistiska infallsvinklar.
− Sedan industrialismens genombrott har begreppet tid i mångt och mycket betytt standardtid för västvärldens människor, men standardtidens enheter är inte tillräckliga för att vi ska förstå samtidens många tidsperspektiv. Oerhört långsiktiga klimatskeenden eller kortsiktiga datorprocesser utspelar sig exempelvis i tidsskalor som inte på ett effektivt sätt kan gestaltas via klockor eller kalendrar, det vill säga de verktyg vi till vardags använder för att förstå tid, säger Ann-Louise Sandahl.
Ann-Louise Sandahl visar i sin forskning att konstnärliga uttryck kan bidra med ny förståelse genom att synliggöra tid på nya sätt och visualisera konflikter mellan kortsiktiga och långiktiga skalor, mellan kulturens och naturens tidsperspektiv.
Tiden som en knapp resurs Ett verk som belyser just konflikten mellan kortsiktiga och långsiktiga tidsperspektiv är filmen Into Eternity (2010), som handlar om slutförvaring av kärnavfall.
− Avfallet kommer att vara farligt för allt levande i 100 000 år, men på frågan hur det ska förvaras oskadliggjort genom årtusendena eller hur information om det ska förmedlas till framtida samhällen finns inga säkra svar. Man kan se det som att vi som lever i dag lever över våra tidsmässiga tillgångar.
Ett annat uttryck som gestaltar tid som en knapp resurs är den konceptuella Doomsday Clock som från omslaget av tidskriften The Bulletin of the Atomic Scientists sänder sitt varnande budskap.
− Visarnas placering avgörs av en grupp forskare som årligen utifrån faktorer som klimatförändringar, krig och global tillgång till kärnvapen uppskattar hur stort tidsmässigt utrymme mänskligheten har kvar innan apokalypsen. Den samlade riskbedömningen för 2016 är att vi har tre minuter kvar till midnatt.
Ett objekt som har som syfte att skapa medvetenhet om en tid som sträcker sig långt förbi en enskild individs livstid är The 10,000 Year Clock, en monumental och långsam klocka som håller på att byggas i ett berg i ett otillgängligt område i Texas. Klockans kommer att mäta timmar, dagar, år, århundraden och millennier i tio tusen år och den som besöker klockan ska få en känsla av att vara i tiden.
− I texter om klockan skrivs årtal med fem siffror i stället för fyra, det vill säga 02016 i stället för 2016, för att visa att också utrymmet där den första nollan i dag står en gång kommer att tas i bruk.
Nya insikter om tid och rum Det är inte enkelt att förstå tid i skalor som inte direkt går att relatera till ett mänskligt liv, vare sig det gäller extremt kortsiktiga eller extremt långsiktiga. För att göra det krävs att man blir medveten om ett perspektiv som skiljer sig från det vardagliga, enligt Ann-Louise Sandahl.
Ett verk som gjorde just detta, som öppnade ett storskaligt perspektiv var Earthrise at Christmas (1968), den första fotografiska bilden av jorden, tagen av en människa i rymden. Bilden av den bräckliga lilla blå planeten som stiger upp ovanför det grå månlandskapet, omgiven av oändlig svart rymd gestaltade ett nytt, expanderat och svindlande perspektiv i tid och rum.
Bilden visade jordens invånare att deras hemplanet på ett dramatiskt sätt skiljer sig från sina kosmiska omgivningar. Den lät människan få syn på sin egen plats i tid och rum och väckte en vilja att ta hand om planeten.
− Konst och visualiseringar har förmåga att påverka sina betraktare på genomgripande sätt. Visuella uttryck kan belysa etiska frågeställningar, de kan både inspirera och oroa och väcka nya insikter om tid och rum – en uppgift som i dag framstår som en av de allra viktigaste, säger Ann-Louise Sandahl.
Kontakt: Ann-Louise Sandahl, doktorand i konst- och bildvetenskap och konstnär, telefon: 070-5533076, 0340-848 07, e-post: ann-louise.sandahl@gu.se
Bild: By NASA / Bill Anders [Public domain], via Wikimedia Commons
Det är Linköpingsforskarna Solmaz Filiz Karabag och Christian Berggren som för en studie har gått igenom samtliga artiklar som dragits tillbaka i vetenskapliga tidskrifter inom ekonomi, organisation och ledning under perioden 2005-15. Totalt handlar det om totalt 184 artiklar – och trenden är växande. Före 2005 fanns inga tillbakadraganden alls, medan 2015 innebar ”all time high”.
Citeringar ger universiteten mer pengar
– Vi kan inte med säkerhet säga att fusket ökar, det kan ju vara så att kontrollen blivit effektivare, säger Christian Berggren, professor i industriell organisation. Vi vet dock att trycket att publicera har blivit mycket starkare under de senaste 10-15 åren.
– Att publicera artiklar är idag helt avgörande för en forskares möjlighet att konkurrera om tjänster, betonar universitetslektor Solmaz Filiz Karabag.
Universiteten vill ha produktiva och högt citerade forskare som gör att man klättrar på rankningslistor och får större anslag.
Linköpingsforskarna menar att konkurrensen om tjänster och anslag kan locka enskilda forskare att röra sig i en gråzon – och att även gå över gränsen för vetenskaplig oredlighet.
Plagiat och fabricerade fakta
– Det behöver inte handla om liv och död som i Macchiarinifallet. Det är förstås ovanligt drastiskt när man påstår att en operationsmetod är framgångsrik samtidigt som patienterna i själva verket dör, säger Christian Berggren.
I Linköpingsforskarnas studie handlar det främst om plagiat eller att forskare fabricerat data.
– Det innebär visserligen inte fysisk skada, men stjäl utrymme för genuina bidrag och undergräver förtroendet för forskare.
Och sannolikt är det bara toppen på ett isberg som man ser.
Linköpingsforskarna gick först ut med en enkät till redaktörerna för 60 tidskrifter som hade återtagit artiklar. Detta hade inte varit något lätt beslut. Många tidskriftsredaktörer drog sig för att gå så långt som till återtagande eftersom det ofta innebär att den utpekade förlorar sin anställning och därför är beredd att med näbbar och klor – och med hjälp av tuffa juridiska rådgivare – kämpa för sin heder.
Salamipublicering för att maximera antalet
– Samtidigt ser vi att intresset för dessa frågor är stort på de vetenskapliga tidskrifterna. I vår nästa enkät gick vi ut till 1000 tidskrifter. Nästan hälften av de 300 som svarade har skaffat program för att upptäcka plagiat innan publicering, berättar Solmaz Filiz Karabag.
Flera redaktörer efterlyser tips både på förbättrat renhållningsarbete och på hur man kan uppmuntra mer kreativa, men samtidigt tillförlitliga bidrag. I studien redovisas några förslag, alltifrån nya former för granskning till hårdare krav på skicka med relevanta datafiler.
Studien tar också upp så kallad salamipublicering, att forskare delar upp sina resultat i många delar som möjligt för att maximera antalet artiklar. Drygt hälften av redaktörerna ser detta som ett växande problem.
Studien har redan lett till ett stort antal reaktioner.
Macchiarinis artiklar fortfarande i The Lancet
– Vi skickade den nyligen till alla vetenskapliga tidskrifter inom området och till forskare som har inspirerat oss och fick snabbt reaktioner från olika delar av världen, berättar Solmaz Filiz Karabag.
Så nu är debatten i full gång. De båda Linköpingsforskarna understryker också vilken avgörande roll de vetenskapliga tidskrifterna har för att komma till rätta med fiffel och båg i forskningen.
– Därför är det så upprörande att den ansedda medicinska tidskriften The Lancet, som starkt bidrog till att skapa Macchiarinis stjärnstatus, fortfarande inte har dragit tillbaka hans gravt missvisande artiklar, avslutar Christian Berggren.
Kontakt: Christian Berggren, tel 013 -281500 eller 0736-569346, christian.berggren@liu.se (begränsad nåbarhet mån-fred vecka 37).
Solmaz Filiz Karabag, tel 013-282520 eller 0732-703870, solmaz.filiz.karabag@liu.se (föredrar engelska)
– Att ta bort tungmetaller från förorenade miljöer har stor betydelse för människors hälsa och välbefinnande. En av de möjliga miljövänliga lösningarna på detta problem är att använda mikroorganismer som kan dra till sig tungmetaller från förorenade källor. På så sätt minskar innehållet av föroreningarna till en säker nivå, berättar Aminur.
I forskningen som ligger till grund för sin avhandling har han studerat tre olika bakteriestammar, en är resistent mot arsenik, den andra mot krom och den tredje är resistent mot nickel. Med hjälp av dessa bakterier har Aminur kunnat bevisa att halten av arsenik, krom och nickel i förorenat vatten kraftigt minskat till en säker nivå.
– Resultaten av min studie lyfter fram betydelsen av att de här bakterierna kan sanera giftiga tungmetaller från förorenade källor och på så sätt minska utsläppen av dessa ämnen ut i naturen.
Stoppa förgiftningar av förorenad mjölk
I framtiden kommer Aminur att forska vidare på att isolera och kartlägga nya bakteriestammar som kan användas för att bryta ner eller minska giftiga ämnen i ekosystemet. Konstant utsläpp av giftiga metaller, bland annat arsenik, kadmium, krom, bly och nickel i vatten, utgör allvarliga hot mot naturen och bidrar till miljöförstöring över hela världen.
– Dessa giftiga tungmetaller kan allvarligt påverka människors hälsa, bland annat genom att framkalla cancer samt förorsaka neurologiska och vaskulära sjukdomar. Det praktiska och långsiktiga målet med min forskning är därför att skydda miljontals människor och deras miljö från dödligt avfall som i många fall släpps ut i naturen från till exempel industrier, gruvor, lant- och skogsbruket samt andra mänskliga verksamheter.
– Resultatet av min forskning kommer förhoppningsvis bli mycket betydelsefullt för utvecklingsländerna där fattiga familjer och byar är mest påverkade av förgiftat dricksvatten och föroreningar i marken.
En annan positiv följd av Aminur Rahmans forskning är att den också kan skydda vilda och tama djur från att äta förorenat foder som halm, gräs, grönsaker osv. Det bidrar i sin tur att risken minskar för att människor ska drabbas av svåra förgiftningar genom förorenad mjölk eller förorenat kött.
Aminur Rahman är från Bangladesh, har en examen i biokemi och molekylärbiologi från Universitetet i Rajshahi, Bangladesh. Från Högskolan i Skövde har han magisterexamen både i molekylärbiologi och i biomedicin. Sedan 2012 är han anställd som doktorand på Högskolan i Skövde, men registrerad på Örebro universitet. Han har bedrivit sin forskning på Högskolan i Skövde vid Institutionen för biovetenskap. Handledare har varit Abul Mandal, professor i molekylärbiologi, Högskolan i Skövde. Bihandledare, Jana Jass, professor, Örebro Universitet. Aminur Rahman disputerar torsdagen den 22 september 2016.
Det är KTH-forskarna Vania Ceccato och Väino Tairandi som har studerat brottsligheten i landets köpcentrum.
Köpcentrum har gått från att vara ställen där man enbart köper prylar och kläder till platser där man också äter, går på bio, idrottar och parkerar bilen. I och med detta har köpcentrum blivit allt mer brottsutsatta. De fyller många sociala funktioner och delar därmed sårbarhet med andra platser i samhället.
Olika platser triggar olika brott
Forskarna har studerat brott i köpcentrum genom att samla in brottsdata från väktare i ett av Sveriges större köpcentrum och sedan visualiserat informationen i en 3D-modell av gallerian. Processen kallas Building Information Modelling (BIM), och denna del av forskningsarbetet har utförts av Väino Tairandi som leder en BIM-grupp på KTH.
Vania Ceccato och Väino Tairandi har tillsammans utvecklat en metod som identifierar var och när de flesta brott händer och hur trygghet upplevs i ett köpcentra. Metoden ger bättre förståelse för var brott begås, när detta sker och i förlängningen hur man ska kunna komma åt problemen, det vill säga brottsförebyggande arbete.
– Det är viktigt för oss forskare att placera brott i ett 3D-modell för maximal förståelse. Traditionellt har man bara tittat på en dimension åt gången, säger Vania Ceccato, universitetslektor vid avdelningen för urbana och regionala studier på KTH.
Visualiseringen baseras på drygt 5500 rapporter och observationer från väktare, data som samlats in under 17 månader. 86 procent av brotten har kartlagts i modellen, som Vania Ceccato beskriver som en prototyp.
– Vi har delat upp köpcentrumet i fem olika typer av utrymmen. Det vi kan se är till exempel att olika platser i köpcentrumet triggar olika typer av brott och olyckor, samt känsla av otrygghet.
Flest stölder mellan 20 och 21
Hur ser brottsstatistiken då ut? Jo, bland annat kan man se att flest stölder sker mellan 20:00 och 21:00. Man kan också se att flest stölder sker på onsdagar. Den månad flest varor blir stulna är april. Maj är den månad då minst saker försvinner ur butikerna utan att någon betalar för dem.
Det finns en del överraskningar i forskningsresultatet också, till exempel tidpunkten för när vissa brott begås
– Till exempel förekommer våldsbrott betydligt tidigare på kvällen än vad jag hade förväntat mig, så tidigt som runt 18:00 kommer det in många anmälningar. När krogarna stänger senare på kvällen är antalet anmälda våldsbrott inte alls lika många. Sedan är allt som anmäls som ”Störande av allmän ordning” intressant. Det vill säga hur många olika saker som människor gör i den offentliga miljön, och som kan vara störande och gör att vissa människor känner sig otrygga.
Hon tillägger att våldsbrott utgjort 17 procent av den totala mängden rapporter och anmälningar.
Otrygghetskänslor vid entrén, toaletten och food court
– Det vi möjliggör med denna 3D-modell är att vi kan titta på social hållbarhet. Man kan också se om det finns så kallade ”Hot spots”. Det vill säga om exempelvis ett flertal butiker som ligger intill varandra har liknande problem.
Vania Ceccato undersöker också i forskningsprojektet var i köpcentrumet folk känner sig trygga respektive otrygga.
– Här kan man se att människor känner sig mest otrygga vid entréer, i en food court och toaletter. I och med vetskapen om detta kan man slå ihop upplevd trygghet med antal brott och se om det finns eller inte finns ett orsakssamband.
Forskningsresultatet väcker ett flertal nya intressanta frågeställningar. En av dem är varför vissa affärer är mer brottsutsatta än andra? Har placeringen av en affär betydelse för de brott som sker? På vilket sätt påverkar köpcentrumets miljö antalet begångna brott? Ett annat spörsmål är vems ansvar är det att bekämpa brott och otrygghet i ett köpcentrum? Individerna, köpcentrumet, kommunerna eller samhället? Det är ju en allmän plats, men ändå privatägd.
Mest mat som stjääls
I Sverige är det främst mat som stjäls, följt av kläder, skor, hemelektronik och alkohol. Mönstret känns igen från både Storbritannien och USA. Enligt den brittiska intresseorgansationen British Retail Consortium så landar den årliga notan för brott relaterade till köpcentrum i England på 600 miljoner pund. Då är det främst hemelektronik, designkläder, elverktyg, alkohol och kosmetiska som stjäls – i den ordningen.
De fem olika utrymmena som ett köpcentrum är uppdelat i (för att ha bättre koll på var brott begås) är enligt forskningsprojektet följande:
Functional spaces (butiker, restauranger).
Public spaces (food court, toaletter, korridorer).
Transitional areas (hissar, trappor).
Entrances/exits (in- och utgångar).
Immediate surroundings (torg utanför gallerian, parkeringsplatser).
Förutom Vania Ceccato och Väinno Tairandi har även Örjan Falk och Pouriya Parsaned medverkat i forskningsprojektet.
Vania Ceccato och andra internationella forskares arbete inom området kommer att presenteras på konferensen ”Retail crime: International evidence & prevention” som äger rum på KTH (Drottning Kristinas väg 30, rum L1) den 15 september.
Tidiga tetrapoder från perioden Devon (419-359 miljoner år sedan) var de tidigaste ryggradsdjuren som begav sig upp på land. Flytten från vatten till land måste ha påverkat samtliga biologiska aspekter hos dessa djur, men fram tills nu har det inte funnits några seriösa försök att undersöka deras levnadshistoria – hur länge de levde, huruvida de var vattenlevande som unga, och så vidare. Välbevarade skelett är ovanliga och det har helt enkelt antagits att dessa kom från vuxna djur.
Den plats där man funnit allra flest tetrapoder från Devon är en så kallad ”mass-death deposit” av Acanthostega upptäckt 1987 på Grönland av Jennifer Clack, en av författarna till den nya studien. Där låg dussintals av skelett packade tillsammans likt sardiner. Det ser ut som alla tetrapoderna dog tillsammans när ett litet vattendrag inom ett inlandsdelta (som moderna Okavango i Botswana) torkade ut.
Forskargruppen från Uppsala universitet, the European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Frankrike och University of Cambridge i Storbritannien bestämde sig för att titta på livshistorien hos dessa fossil genom att undersöka den inre strukturen av deras överarmsben.
Skonsam undersökning med synkrotron-röntgenstrålar
– Genom att använda den oerhörda kraften hos synkrotron-röntgenstrålar kunde vi komma åt mikroskopiska detaljer i dessa täta provexemplar på samma sätt som om vi hade använt histologiska snitt, men utan att skada dessa unika fossil, säger Paul Tafforeau från ESRF.
De mikroskopiska strukturerna i benen hos dessa fossila tetrapoder är nästan perfekt bevarade.
– Liksom ett växande träd får ett ben årliga tillväxtringar. Dessa tillväxtringar, vilka kan ses både i fossila och levande tetrapoder bär information om utvecklingen och ålder hos individen, säger studiens huvudförfattare Sophie Sanchez, forskare vid Uppsala universitet och ESRF.
Den kraftfulla röntgenstrålen vid ESRF avslöjade att alla studerade fossil av Acanthostega var omogna individer, trots att de var åtminstone sex år och förmodligen äldre. Deras tillväxt hade ännu inte börjat sakta ner som den gör när djuren blir könsmogna. Dessutom kunde forskarna visa att Acanthostegas framben fortfarande var broskartat fram till sent i dess utveckling. I kontrast till ben så är brosk icke-mineraliserad vävnad, elastiskt och alldeles för svagt för att frambenen ska klara att bära upp djurets vikt på land.
Tetrapoderna som dog var fortfarande ungar
– Våra resultat tyder på att massdöendet fångade ett stim av unga vattenlevande Acanthostega-individer med få eller inga vuxna, säger Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Så var bodde de vuxna Acanthostega? Denna nöt återstår fortfarande för forskarna att knäcka.
Tetrapodernas flytt upp på land är utan tvekan en av de mest radikala förändringar för anpassning som skett i ryggradsdjurens historia.
– Vår studie ger en första glimt av en tidig tetrapods karaktärsdrag vid olika tidpunkter i livet. Vi planerar att genomföra en mer omfattande undersökning av tidiga tetrapoders livshistoria. Resultaten kan komma att på ett betydande sätt påverka teorier om hur det gick till när de första ryggradsdjuren vandrade upp på land, säger Sophie Sanchez.
Bild: En rekonstruktion av en Acanthostega i ett akvarium på Naturhistoriska muséet (Staatlichen Museum für Naturkunde) i Stuttgart. By Dr. Günter Bechly (Own work) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons
Hur kommer kulturella uppfattningar om det kalla kriget till uttryck i svenska läroböcker i historia och hur undervisar historielärare om det? Umeåforskarens Robert Thorp diskuterar i sin avhandling Uses of history in history education, om vikten av att vara medveten om hur historia är producerat, och hur historien återskapas utifrån dessa förutsättningar – i skolans värld och i samhället i stort.
Resultaten pekar på att en enhetlig och etablerad bild av det kalla kriget presenteras i svenska historieläroböcker om hur det bröt ut och vilka som hade skulden för att det hände. De undersökta läroböckerna presenterar kalla kriget ur ett västligt perspektiv och den berättelse som framställs ger inga större utrymmen för tolkningar. Robert Thorps avhandling visar att Sovjetunionen och Josef Stalin pekas ut som ensamt skyldiga till konflikterna som ledde till det kalla kriget efter andra världskrigets slut.
Lärarnas ansvar för historieförmedlingen
– Denna uppfattning delas även till stor del av de historielärare som deltog i studien, även om vissa reservationer uttrycktes av de deltagande lärarna. Sammantaget skulle man alltså kunna hävda att ett särskilt sätt att närma sig historien och kalla kriget framträder i såväl läroböckernas som i lärarnas berättelser, säger Robert Thorp.
I undersökningen läggs särskild vikt vid frågan om hur historielärare förstår och återskapar historien i sin undervisning eftersom de ansvarar för en betydande del av den historieförmedling som sker i Sverige och utomlands. Genom att peka på hur vår förståelse av och närmande till historien är beroende av det sammanhang det sker i bidrar Robert Thorps avhandling till att skapa kunskap om hur kulturella uppfattningar påverkar och präglar hur vi skriver, läser och pratar om historia.
Finns historien i dåtiden eller samtiden?
– En historieförmedling som enbart befäster redan dominerande perspektiv och berättelser om det förflutna riskerar att främja intolerans för historiska och samtida personer med åsikter eller beteenden som avviker från det redan bekanta, menar Robert Thorp.
Genom att understryka hur historia hela tiden konstrueras och rekonstrueras i våra möten med den, kan däremot en förståelse för perspektivets betydelse för hur vi förstår historien och varandra födas, det vill säga att det är viktigt att studera från vilken utgångspunkt den historiska berättelsen eller frågan kommer.
Kontakt: Robert Thorp, rth@du.se tel. 073-560 40 41
För att förstå samspelet mellan arter måste man förstå vilka mekanismer som ligger bakom var olika organismer befinner sig. Då kan man även förutsäga effekter av förändringar i miljön. Ulrika Beier vid institutionen för akvatiska resurser, SLU, har undersökt hur fiskar fördelar sig mellan olika habitat, dvs. delområden i ekosystemet.
– Jag undersökte fiskarterna abborre och mört, som båda har studerats mycket, och även siklöja, som är specialiserad på att äta djurplankton mitt ute i den fria vattenmassan (pelagialzonen), säger Ulrika Beier.
Färre mörtar i konkurrens med siklöja Med siklöja i sjön fanns det färre mörtar i pelagialzonen, där mörten konkurrerar med siklöja, men också färre mörtar totalt i hela sjön. Det kan man förvänta sig som en direkt effekt av att siklöjan konkurrerar med mörtarna om sjöns djurplankton.
Abborre är en art som också konkurrerar med mört och siklöja om djurplankton, men större abborrar kan också äta små fiskar av både mört, siklöja och abborre. Effekterna av att även siklöja fanns i sjön var därför inte lika tydliga som för mört när det gäller hur abborrar fördelade sig i sjön. Men samspelet mellan arterna underlättar för stora abborrar i sjöar med siklöja. Detta visar sig bland annat genom hur olika storlekar av fisk fördelar sig mellan strandzonen och den öppna vattenmassan.
Födointag minus energiförluster visar var fisken finns Ulrika Beier skriver att faktorer som styr vilka habitat fisk av olika storlekar och arter lever i är centrala för att förstå hur hela ekosystem fungerar. Var fiskar finns kan förklaras av generella mekanismer, som till exempel hastigheter som styr födointag och ämnesomsättning. Bland annat temperatur, art och kroppsstorlek bestämmer dessa hastigheter, och avgör i sin tur hur olika populationer samspelar och begränsas. Nettoenergiintaget, dvs. födointag minus energiförluster, som beror av bland annat vattentemperatur och fiskens storlek, är avgörande för var olika fiskarter befinner sig.
– Sådan här kunskap om samspelet mellan storleksgrupper av arter i olika habitat behövs för att förstå hur fisksamhällen kan förändras om exempelvis klimatet ändras, säger Ulrika Beier.
Ulrika Beier disputerar på en avhandling om fiskpopulationer, näringsvävar och ekosystem i insjöar. Detta är den första avhandlingen vid institution för akvatiska resurser. Fler avhandlingar från den rätt nyblivna institutionen väntas framöver.
Forskare på VTI har gjort en studie för att mäta effekter av den utbildning i sparsam körning som ingår i körkortsutbildningen för B-behörighet. Mätningar gjordes av bränsleförbrukning och olika körbeteenden typiska för sparsam körning, hos förare som haft körkort i ungefär ett halvår.
– En slutsats av studien och dess olika mätningar är att utbildning i sparsam körning under körkortsutbildningen haft effekt på testförarnas bränsleförbrukning, säger Nils-Petter Gregersen, före detta forskare på VTI.
Körkortsinnehavarna fick uppskatta hur mycket utbildning i sparsam körning de fått. Med hjälp av deras svar valde forskarna ut en grupp om 25 förare med mycket utbildning i sparsam körning och en grupp om 25 förare med lite utbildning. Dessa förare fick köra en instrumenterad bil längs en vägslinga om 30 kilometer där 12 olika delsträckor använts för att samla mätdata om bränsleförbrukning och olika körbeteenden.
– Det visade sig att gruppen med mer utbildning körde med lägre hastighet, använde bromsen mindre och körde oftare med nollförbrukning. Skillnaden i bränsleförbrukning mellan de som fått mycket utbildning i sparsam körning och de som fått lite utbildning var 8,7 procent, säger Nils-Petter Gregersen.
Utbildning och erfarenhet lönar sig Uttryckt i liter/timme visar resultaten att de med mer utbildning förbrukat 4,0 liter/timme medan de med lite utbildning förbrukat 4,38 liter/timme. En viktig förklaring är olika körbeteenden. För vissa beteenden, till exempel val av varvtal, körning med nollförbrukning i nedförsbacke och användning av koppling och broms i mer renodlade situationer, visar gruppen med mer utbildning upp ett mer sparsamt körbeteende.
Som referens körde också en expert/utbildare i sparsam körning slingan för att visa vilken nivå som är möjlig att åstadkomma. Resultaten visar att testförarna inte nått full effekt eftersom experten kört samma sträcka med betydligt lägre förbrukning.
– En förklaring till detta kan vara att många beteenden som hör ihop med sparsam körning är komplicerade och innebär en hög mental belastning för en nybliven bilförare. Först efterhand som man byggt upp erfarenhet och olika körbeteenden automatiserats ökar möjligheterna att finputsa körningen, lyfta blicken och planera körningen. Detta är helt avgörande för sparsam körning. En mätning efter ett eller två år hade kanske därför gett ett annat resultat.
Forskare vid Karlstads universitet har analyserat en ny köttfärsförpackning i form av en tub, liknande de för till exempel ärtsoppa. Vid första anblicken är den överlägsen det tråg som normalt används. Tuben består av mindre material, 6 gram jämfört med 21 gram för tråget. Tuben är också kompaktare och därmed lättare att transportera och har längre hållbarhet. Men det finns annan miljöpåverkan att ta hänsyn till.
Förpackningens utformning påverkar beteendet
– Vad man glömmer är ofta att inkludera människors beteende i miljöjämförelser av olika produkter, säger Fredrik Wikström, docent i miljö- och energisystem och huvudförfattare till studien som i dagarna publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Cleaner Production.
Framför allt får ofta det spill av produkten som uppstår stor betydelse, speciellt när det gäller en produkt med hög miljöpåverkan vilket kött är. I tuben blir det kvar minst 5-10 gram köttfärs i en halvkilosförpackning, dels som en hinna som fäster vid plasten, dels för att ändarna är svåra att tömma helt. Detta lilla spill orsakar mer miljöpåverkan än vad man tjänat på att minska mängden material i förpackningen.
Forskarna har även bedömt hur förpackningsegenskaperna hos de olika förpackningarna påverkar om konsumenter källsorterar eller inte. Generellt så källsorterar vi konsumenter i lägre grad om förpackningen upplevs kladdig. Många uttrycker dessutom att köttrester är extra äckliga att handskas med. Är förpackningen svår att materialseparera eller om det finns osäkerhet om hur man ska sortera hamnar förpackningen oftare i soporna.
– Tuben kommer med all säkerhet att källsorteras mer sällan än trågen. Den är kladdigare och det är arbetskrävande att få bort metallclipsen från plasten.
Men tuben ger mindre matsvinn
Så långt verkar tuben ha stora nackdelar jämfört med tråget. Men den längre hållbarheten då, kan den göra att miljöpåverkan från tuben ändå blir lägre än för tråget?
– Att köttfärsen i tuben har längre hållbarhet minskar säkert svinnet i butik och i hushållen. Om det slängs minst två procent mindre köttfärs på grund av den längre hållbarheten blir tuben det bättre alternativet. Spillet i butik är idag cirka en halv procent, så det måste också till ett minskat spill hos konsument, men vi vet idag inte om den minskningen blir tillräckligt stor för att kompensera tubens andra nackdelar.
– Syftet med studien har inte varit att kora en vinnare utan att nyansera miljödebatten kring förpackningar. Frågan är betydligt mer komplex än att bara jämföra förpackningsmaterial, avslutar Fredrik Wikström.
Kontakt: Fredrik Wikström, docent i miljö- och energisystem, tel 0706 993 199 eller fredrik.wikstrom@kau.se
Huvudfokus för avhandlingen vid DEMICOM är att undersöka hur olika faktorer påverkar utvecklingen av strategisk kommunikation, både vad gäller kommunikatörers roller, olika sätt att arbeta med och organisera strategisk kommunikation och uppfattningar om strategisk kommunikation.
Strategisk kommunikation ses ofta som ett paraplybegrepp som omfattar riktade kommunikationsaktiviteter inom områden som PR, marknadsföring, management och kriskommunikation.
Möjliggörs och begränsas av processer
Resultaten visar hur utvecklingen av strategisk kommunikation begränsas och möjliggörs av samhälleliga och organisatoriska processer, såsom exempelvis New Public Management och Lean, som inte alltid kontrolleras av kommunikatörerna själva.
– Hur mycket kommunikationsbranschen än vill förändras i någon riktning så påverkas den alltid av större samhälleliga förändringar och kommunikatörerna har en viktig roll i att översätta dessa förändringar till att passa sina respektive organisationers förutsättningar, säger Christina Grandien, doktorand vid mittuniversitetes forskningscentrum DEMICOM.
Avhandlingen visar också att populära idéer eller framgångsrika recept för strategisk kommunikation ofta sprids mellan organisationer inom samma område eller fält, men justeras eller översätts för att passa olika organisatoriska förutsättningar.
Kommunikatör – roll utan gemensam yrkesidentitet
Professionalism inom kommunikationsområdet förstås olika av kommunikatörer beroende på vilken organisatorisk sektor de arbetar inom. Det påverkar i sin tur de sätt som kommunikatörer utövar sitt yrke.
– Det finns stora skillnader i synen på vad yrkesrollen innebär mellan exempelvis en kommunikatör på en PR-byrå och en kommunikatör inom offentlig sektor och de drivs av olika logiker. Därför är det egentligen svårt att tala om en enhetlig kommunikationsbransch, säger Grandien.
Resultat en pekar också på att utövare inom kommunikationsområdet både uppfattas vara förknippade med – men också själva upplever – att delar av yrket är moraliskt tveksamt. Det bidrar i sin tur att forma sättet att se på och tala om yrket och hämmar utvecklingen av en gemensam yrkesidentitet.
En annan slutsats i avhandlingen är att kommunikatörerna inte alltid förstås och uppskattas på det sätt som de önskar, och försök att ändra inställningen till strategisk kommunikation i organisationer och i media har visat sig vara svårt.
– Om kommunikatörer skulle få ett större mandat att jobba med ”rätt saker”, skapa en gemensam yrkesidentitet, och vinna mer legitimitet i samhället och i sina organisationer så skulle kommunikationen kunna skapa ett ännu större värde, säger Christina Grandien.
Avhandlingen ”Strategic Communication Found in Translation: Practices, Practitioners and Perceptions”försvaras vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall 9 september.
Avancerad jonteknik kan i vissa fall användas vid behandling av tumörer som inte kan opereras bort, till exempel hjärntumörer. Vid behandlingen slår en koncentrerad stråle av joner ut cancercellerna, utan att de friska cellerna i vävnaden skadas. Detta sker med hjälp av en så kallad cyklotron-accelerator.
I dag finns bara ett fåtal anläggningar runtom i världen som erbjuder den typen av jonbehandling.
– Det är väldigt få patienter som kan få den behandlingen i dag eftersom en sådan anläggning inte ens finns tillgänglig i alla europeiska länder. Med hjälp av vår metod för att kontrollera jonerna skulle förhoppningsvis samma teknik i framtiden kunna användas i utrustning som är kompakt, billig och lätt att använda, säger professor Mattias Marklund, chef för avdelningen för teoretisk fysik på Chalmers och en av de tre chalmersforskarna bakom upptäckten.
Laser i stället för elektriska fält
Tillsammans med Felix Mackenroth och Arkady Gonoskov lyckades han under bara några månader hitta nyckeln till det som kan bli ett paradigmskifte. Forskarnas arbete utgår från en partikelaccelerator där jonerna accelereras med hjälp av laser, till skillnad från konventionella acceleratorer där partiklarna accelereras med elektriska fält.
– Vi visste att en laserstråle kan fånga elektroner, men vi visste inte hur man kunde flytta dem så att de kunde dra med sig joner. Vi löste det genom att låta laserns våglängd variera systematiskt på ett sätt som gjorde att jonerna kunde accelereras. Detta ledde fram till den nya tekniken, säger Arkady Gonoskov, doktor i fysik.
Hittills har det bara funnits ett fåtal sätt att accelerera joner med hjälp av laser, och inget av dessa kunde styra jonerna på ett organiserat och effektivt sätt.
– Det var mer som att använda en slägga. Med vår metod kan vi fånga, stabilisera och organisera stora mängder joner med stor precision och utan att det går åt så mycket energi, säger Felix Mackenroth, doktor i fysik.
Än så länge har metoden bara testats med hjälp av avancerade datorsimuleringar, men experiment planeras i samarbete med Lunds universitet. Forskningen sker inom ramen för Pliona-projektet som finansieras av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Även Umeå universitet deltar i projektet.
Laser är en del av lösningen
Cancerbehandling, materialanalys och energiforskning är några områden där man kan använda energirika joner. I dag måste jonerna accelereras i stora och dyra anläggningar, men svenska forskare försöker utveckla en mindre och billigare metod. Laser är en del av lösningen. Tünde Fülöp, forskningledare inom Pliona-projektet.
Partikelacceleration med hjälp av laser
Forskarna i Pliona-projektet använder en laser för att ge jonerna rätt energi, i stället för elektriska fält som används i konventionella partikelacceleratorer. De beskjuter en tunn folie med laser. När folien träffas av laserpulsen så joniseras dess atomer och materialet omvandlas till ett så kallat plasma, som består av laddade partiklar. En del elektroner lossnar och slungas iväg. Den elektriska spänning som uppstår mellan de bortslungade elektronerna och de positiva jonerna drar ut jonerna ur materialet och ger dem hög energi.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
