Ig Nobel Prize, som hon delar med sex forskare från Ungern och Spanien delades ut i samband med en ceremoni vid Harvard University i Boston. Susanne Åkesson, verksam vid naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet, var på plats för att ta emot utmärkelsen. Priset består av diplom, en statyett och inte minst den stora äran.
Långt ifrån all forskning kan komma i fråga för Ig Nobel Prize. För att bli nominerad krävs att det rör sig om osannolika forskningsresultat där allvaret går hand i hand med skrattet, forskningsresultat som underhåller samtidigt som de får människor att tänka efter. Att utmärkelsen väger tungt internationellt märks inte minst genom att diplomet som en vinnare får är signerat av tio Nobelpristagare.
Vit päls är osynlig för hästbromsar
Den forskning som Susanne Åkesson och hennes kollegor i Ungern och Spanien nu prisas för presenterades för sex år sedan i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B. Artikeln avslöjar att vita hästar inte besväras av blodsugande bromsar på samma sätt som sina mörkare artfränder.
När solen lyser på en mörk, svart eller brun päls så reflekteras ett polariserat ljus. Den signalen är densamma som då solljus reflekteras mot en vattenyta. Signalen kan upptäckas av hästbromsar (Tabanider) som letar efter vatten där de kan lägga ägg på vattenväxter och i buskage nära vatten. Men det polariserade ljuset som reflekteras från en mörk päls ger också signalen till honorna att här kan det finnas blod att suga sig mätt på.
Vita hästar däremot reflekterar ett opolariserat ljus som bromsarna har mycket svårt att upptäcka.
Ännu bättre att vara randig I senare studier har Susanne Åkesson och hennes kollegor forskat vidare inom området och kommit fram till att det är ännu bättre att vara randig än vit om man vill undvika att bli biten av blodsugande bromsar. Den dominerande teorin sedan Darwin har varit att zebror blivit randiga för att undvika rovdjursattacker. Men med sina resultat i bagaget argumenterar forskarna för att zebror har utvecklat sin randiga päls för att skydda sig mot blodsugande bromsar.
Ett resultat av Susanne Åkessons forskning är att det numera finns zebrarandiga hästtäcken.
Fascination för flugor Även Fredrik Sjöberg, hedersdoktor vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund belönades med Ig Nobel Prize vid årets ceremoni. Han fick priset för sitt självbiografiska verk, ”En flugsamlares väg”, i tre volymer om nöjet att samla på döda och levande flugor.
2013 mottog forskare vid Lunds universitet Ig Nobel Prize. Även då var det forskning vid naturvetenskapliga fakulteten som belönades. Biologerna Marie Dacke, Eric Warrant och Emily Baird mottog utmärkelsen för upptäckten att dyngbaggar använder sig av Vintergatan när de navigerar över savannen.
Föredrag:
Vid ett föredrag den 20 oktober berättar Susanne Åkesson mer om den forskning som ligger bakom att hon tilldelats Ig Nobel Prize. Det halvtimmeslånga föredraget börjar klockan 12.15. Plats: Lundmarksalen, Astronomihuset, Sölvegatan 27. Media och allmänhet är välkomna!
Just nu samlar tusentals skolelever in ekblad och skickar dem i paket till forskare för analys. Eleverna deltar i medborgarforskning där de hjälper forskare att förstå hur klimatförändringen påverkar hösten och den biologiska mångfald som finns på ekar. Även allmänheten kan bidra med observationer.
– Hösttecken är rent utav viktigare att studera än vårtecken, helt enkelt för att vi vet mindre om hösten och hur den påverkas av klimatförändringen, säger Kjell Bolmgren från Sveriges lantbruksuniversitet, som samordnar Naturens kalender och Höstförsöket.
Ekar studeras över hela landet Sedan några år tillbaka kan den som är intresserad skicka in sina observationer av hösttecken på www.naturenskalender.se och på så sätt bidra med data som kan användas i forskning om hur årstiderna ändras i hela landet.
Just nu genomförs dessutom ett massexperiment där skolelever studerar lövträd under hösten. En del elever samlar in forskningsdata om när löven byter färg medan andra specialstuderar ekar och de insekter som lever på och inuti ekbladen.
– I vår forskning om ekens biologiska mångfald vill vi veta vilka insekter som finns på eklöven i olika delar av landet, berättar Ayco Tack, forskare vid Stockholms universitet. Tack vare eleverna kan vi studera ekar över ett jättelikt område och se hur mångfalden anknyter till trädens tidtabell.
Mer data behövs om hösten Under de senaste decennierna har vårtecknen tidigarelagts med mellan en och två veckor. Det finns dock mycket mindre forskningsdata för hösten, och höstens förändring verkar inte vara lika förutsägbar för olika arter, som vårens. Denna brist på kunskap gör det svårt att förutsäga vilka effekter klimatförändringen får för den biologiska mångfalden.
– Olika träd får höstfärger vid olika tidpunkter och dessa skillnader tror vi kan påverka de småkryp som lever på trädet, säger Adam Ekholm, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet och en i forskningsteamet bakom Höstförsöket.
En förändrad växtsäsong spelar stor roll för många, både i samhället och i naturen. Pollenallergiker får symptom tidigare på året och biodlare undrar över hur samspelet mellan växter och honungsbin förändras. I framtiden kan skogsägare behöva ta ställning till om man ska plantera nya typer av träd och renägare kan behöva anpassa sin skötsel till förändrade lövspricknings- och snösmältningstider.
Tusentals skolelever hjälper till med insamling
Höstförsöket genomförs under höstlövsperioden, som börjar redan i augusti i nordligaste Sverige och slutar vid månadsskiftet oktober–november i landets sydligaste delar. Under vecka 38–40 är många skolklasser ute och samlar in ekblad, som sedan skickas vidare till Helsingfors universitet för analys.
Totalt är närmare 12000 elever från Ystad till Abisko anmälda till Höstförsöket 2016. Klasser som deltar i studien av ekens mångfald finns upp till Sundsvall.
Video om ekens mångfald
Se video där professor Tomas Roslin från SLU berättar om höstförsöket och om det myller av insekter som kan hittas på ekar.
Mer information om Naturens kalender och Höstförsöket:
Kjell Bolmgren, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket
0730-670365, kjell.bolmgren@slu.se
Naturens kalender och Höstförsöket finns också på sociala medier: #höstförsöket #naturenskalender #ekensmångfald
Via intervjuer har hon samlat in olika folkgruppers berättelser om sin historia. Hon har myntat begreppet ”historyscapes” eller historielandskap, en följd av platsens betydelse för människors uppfattning om sin historia.
Den bergiga ön Alor i Indonesien är 1,5 gånger Ölands storlek och har 165 000 invånare som talar ett tjugotal lokala språk. Det var när Emilie Wellfelt var där för annan forskning som hon slogs av hur otroligt intresserade människorna var av sin historia. Vart hon än kom, så bubblade berättelserna. Det visade sig finnas ett par förklaringar till detta:
– När Suhartoregimen föll 1998 decentraliserades makten, vilket gjorde att man behövde fylla ett tomrum ute i distrikten. De nya lokala makthavarna ville ha en egen historia att förankra sitt styre i.
Dessutom hade ett mer folkligt intresse för historia väckts på Alor när några historiker från provinshuvudstaden ville lansera en kvinna från Alor som nationalhjälte: Malielehi som 1918 lett ett uppror mot den dåvarande kolonialmakten.
– Det blev mycket uppståndelse kring förslaget eftersom Malielehis anhängare dödade en lokal raja. Dennes släkt som lever idag och andra som sympatiserade med rajans sida var emot utnämningen. Malielehi blev inte postumt utsedd till nationalhjälte, men det som hänt skapade stort engagemang för den egna historien, berättar Emilie Wellfelt.
Berättelser om gamla motsättningar Väl framme i en by, under sina fältarbetsresor, brukade Emilie – som talar flytande indonesiska – söka kontakt med någon som kunde återge den lokala historien. I regel blev hon hänvisad till en inofficiell talesperson. Intervjuerna fick dock ofta vänta tills lugnet lagt sig, då folk gått i säng och bara utvalda personer lyssnade.
– Historiska berättelser anses farliga eftersom de har med förfäderna att göra, men också för att det finns många gamla motsättningar som ligger och gror. Ofta handlar de om marker och gränsdragningar.
Andra intervjuer genomfördes på särskilda platser som anknöt till händelser i historien.
– Det var fascinerande att se hur landskapet kunde fungera som en historiebok; medan man vandrade från plats till plats växte berättelserna fram bit för bit.
Historielandskap även i moderna miljöer Efter att ha sammanställt materialet från omkring 150 ingående intervjuer kunde Emilie Wellfelt se ett mönster där olika gruppers berättelser knöt an till varandra. Resultatet, som visar en rad historielandskap, presenteras i avhandlingen som också lyfter fram unika berättelser från Alors historia – från första människan till nutid.
– Förutom att presentera historia har jag utvecklat en metod för att hantera de muntliga traditionerna som ett historiskt källmaterial, säger Emilie Wellfelt.
Hon menar att metoden kan användas av andra och i andra sammanhang.
– Jag kan tänka mig historielandskap applicerade på allt från hembygdshistoria till studier av kriminella grupperingar i stadsmiljö. Historielandskap uppstår där berättelser, grupptillhörighet och plats är bärande element för den egna historien.
Sverige är ett högriskland för utveckling av glutenintolerans (celiaki) i tidig ålder. Den enda kända och verkningsfulla behandlingen idag är att äta glutenfri kost livet ut. Det är fortfarande oklart varför glutenintolerans uppstår, men forskare världen över har under lång tid riktat sitt intresse mot bland annat amning, kostvanor, tidpunkt för glutenintroduktion och geografisk hemvist. I en ny avhandling från Lunds universitet ingår studier som täcker alla dessa aspekter.
Mängden gluten triggar sjukdom – Våra resultat pekar på att mängden gluten triggar sjukdomen. Vi har också konstaterat att matvanorna bland barnen vi undersökt varierar mellan länder, och att det finns skäl att närmare analysera betydelsen av denna variation. Fördjupade studier kan kanske bidra till att förklara varför svenska barn utvecklar celiaki tidigare än barn i andra länder, berättar Carin Andrén Aronsson, dietist i diabetes- och celiakistudien TEDDY och doktorand vid Lunds universitet, och fortsätter:
– Tidpunkten för glutenintroduktion verkar däremot inte ha någon större betydelse. Vi gjorde en mycket omfattande studie som bekräftar liknande slutsatser från tidigare mindre studier.
All forskning i hennes avhandling bygger på små barn med förhöjd genetisk risk för celiaki. Några av de viktigaste slutsatserna är:
Svenska barn som rapporterade ett högt dagligt glutenintag (mer än fem gram) fram till två års ålder hade dubbelt så hög risk att utveckla celiaki jämfört med de barn som åt en mindre mängd. Resultat från samma delstudie visar också att barn med celiaki åt mer gluten
Risken att utveckla den autoimmunitet som ger upphov till celiaki var störst i Sverige i jämförelse med andra länder i studien (Finland, Tyskland och USA). Resultatet kvarstod efter att ha justerat för några av de viktigaste orsakerna till celiaki (bärare av riskgen, diagnos finns sedan tidigare i familjen samt kön).
Amning (starttidpunkt/längd), tidpunkt för första intag av fast föda samt typ av kost varierade mellan de undersökta länderna. Europeiska barn introducerades först till potatis- och rotfrukter medan amerikanska barn introducerades först till ris- och rotfrukter. Längden på amningsperioden gick inte att knyta till risken att utveckla celiaki.
Tidpunkten för introduktion av gluten i kosten är inte en egen, självständig riskfaktor för senare utveckling av glutenintolerans.
Vad skiljer svenska barn från andra barn?
Frågorna kring glutenintolerans fortsätter att sysselsätta Carin Andrén Aronsson efter disputationen.
– Vi kommer att undersöka betydelsen av glutenmängden i en ny, stor studie. Skiljer sig svenska barns glutenintag från barn in andra länder? Vi utökar studien med barn från de övriga deltagarländerna samt ökar uppföljningstiden jämfört med våra tidigare studier, från två till fem år. Vi ska också undersöka om tillskott av probiotika (nyttiga bakterier) i kosten har inverkan på risken att drabbas av celiaki, berättar Carin Andrén Aronsson och fortsätter:
Med mer kunskap om kostens betydelse hoppas jag att det blir möjligt att individanpassa dieten istället för att som idag ha generella kostråd.
Underlaget till avhandlingens studier utgörs av upp till 8700 barn i fyra länder: Sverige, Finland, Tyskland och USA. Barnen ingår i det internationella forskningsprojektet TEDDY (The Environmental Determinants of Diabetes in the Young) vars mål är att ta reda på orsakerna till att barn får typ 1 diabetes och/eller celiaki. Huvudfinansiär är National Institutes of Health, USA (NIH).
– Det är ett mycket stort och resurskrävande arbete att försöka ringa in orsakerna till celiaki. Tack vare barnen i TEDDY-studien kan vi göra flera vetenskapligt viktiga studier, förklarar Carin Andrén Aronsson.
Fakta glutenintolerans (celiaki)
Glutenintolerans, så kallad celiaki, innebär att man inte tål proteinet gluten som finns i vete, råg och korn. Exempel på symtom är trötthet, diarré, viktnedgång och blodbrist. Obehandlad glutenintolerans har även kopplats samman med benskörhet, depression och försenade pubertet.
I Sverige visar statistik att förekomsten bland småbarn ökar på nytt och att ungefär två procent av den totala befolkningen har utvecklat celiaki. Undersökningar genom screening av normalbefolkningen visar på högre förekomst i yngre åldrar samt att det kan finnas ett stort mörkertal.
Resultaten av studien från visar hur viktigt det är att fokusera på vad som händer utanför de skyddade områdena för att kunna bevara hotade arter.
Större revir än skyddområden
Snöleoparden lämnar stora fotavtryck – både bokstavligt och när det gäller platsen de behöver. Genom att analysera GPS-data från sexton snöleoparder i Gobiöknen i Mongoliet har snöleopardforskare sett att reviret för en snöleopard i genomsnitt är cirka 200 kvadratkilometer för en hane och 120 kvadratkilometer för en hona.
Variationen mellan snöleoparderna är stor – en snöleopardhane hade till exempel ett 1000 kvadratkilometer stort revir. De revir som uppmätts i den nya studien är 6-44 gånger större än vad man tidigare noterat med en äldre och mindre exakt metod.
Studien visar också att överlappet mellan reviren för vuxna snöleoparder är litet – man kan därmed inte förvänta sig att många snöleoparder ska kunna samsas om samma skyddade område.
Det finns 170 skyddade områden i snöleopardernas utbredningsområde. Hela 60 procent av dem är enligt forskarnas beräkningar för små för att rymma ens ett enda snöleopardpar.
Behöver skydd utanför områdena
– Det betyder att snöleoparder som lever i dessa områden regelbundet utnyttjar omgivningarna som inte är skyddade. Vi kan alltså inte anta att de är säkra bara för att de finns inom ett skyddat område, säger SLU-forskaren Örjan Johansson.
Ett par med ungar räcker heller inte långt för att en population ska överleva på längre sikt. Troligtvis behövs populationer med mer än 50 könsmogna honor. Att man räknar honor beror på att en hanne kan para sig med flera honor samtidigt som ungarna går tillsammans med sin mamma i två år, honorna är alltså den begränsande faktorn i hur snabbt en population kan öka.
– Även om man räknar generöst är det bara åtta skyddade områden där man kan få plats med så många honor i dag. Så även om de skyddade områden är viktiga så räcker de inte till för att säkra snöleopardens överlevnad, säger Örjan Johansson
Det här understryker det som bevarandeorganisationer försökt framföra under lång tid. Snöleoparder behöver skyddas även utanför gränserna för skyddade områden. Då behövs samarbete med lokalsamhället för att minska konflikter och främja samexistens, liksom med industri och myndigheter för att minska påverkan från till exempel gruvor.
En kombination av strategier är bäst
Det här är en del av en stor diskussion bland dem som arbetar med att bevara hotade arter. Vad är bäst – att satsa på skyddade områden där arten lämnas ifred eller strategier som gör att de hotade arterna kan samexistera med människor över ett större område? En kombination av strategierna behövs, menar Örjan Johansson.
– Skyddade områden är viktiga. De kan fungera som huvudområden för snöleoparderna och deras byten men för snöleopardernas överlevnad är det nödvändigt att människor och snöleoparder kan dela samma landskap utanför de skyddade områdena.
Det arbetet har redan startat. I ”Global Snow Leopard & Ecosystem Protection Plan” har de tolv länder där det finns snöleoparder tillsammans bestämt att jobba på en övergripande nivå. Planen har tagit fram 23 större områden där man med hjälp av olika åtgärder ska säkra artens framtid. Resultatet från studien i Biological Conservation blir ett viktigt underlag för detta arbete.
Snow Leopard Trust har sedan 1981 arbetat med bevarande av snöleoparden, forskningen om snöleopardens revir är en del av arbetet. Studien i Gobi har pågått sedan 2008 och syftar till att ta reda på mer om snöleopardernas ekologi och beteende samt vilka behov de människor som lever i snöleopardreviren har. Örjan Johansson på SLU samarbetar med Snow Leopard Trust i sitt doktorandprojekt.
Kontakt: Örjan Johansson, doktorand på institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, 070-2292881,Orjan.Johansson@slu.se
Studien har letts av Anna Jansson, professor i husdjurens fysiologi vid SLU. Merparten av hennes forskning kretsar kring hästar, men hon leder också projekt som handlar om insekter som livsmedel.
– Eftersom det finns klimat- och miljöfördelar med att äta insekter så tror vi att detta kommer att bli vanligare även i västvärlden. Vad vår studie visar är att det går att föda upp syrsor på foder som inte konkurrerar med annan livsmedelsproduktion, säger Anna Jansson.
Miljövänligt alternativ till kött Odlade insekter lyfts allt oftare fram som ett miljövänligt alternativ till kött, bland annat av FN – ett framtidslivsmedel för en växande världsbefolkning.
I Sverige och övriga västvärlden finns ett kulturellt motstånd mot att äta insekter, men också en försiktig nyfikenhet. I bland annat Asien finns däremot en tradition att äta insekter och vissa betraktas som delikatesser. Många insekter verkar dessutom ha högt näringsvärde som livsmedel. Hittills har människor i första hand fångat vilda insekter, men för att möta en växande efterfrågan prövar man nu att odla dem.
Syrsor är uppskattade som mat och de verkar också vara ganska lätta att odla. I dag utfodras de flesta odlade syrsor med kycklingfoder, och det är ingen större miljövinst med detta eftersom syrsor och kycklingar växer ungefär lika bra på detta foder. Fodret är dessutom för dyrt för fattiga människor, och det har så högt näringsvärde att människorna skulle kunna äta det direkt.
Snittar med hussyrsor. Friterade majstortillas med vitlöksstekta hussyrsor och mos på vita bönor och rökt vitlök, rocotosalsa, epazote, samt med avokado, salsa verde, lök och koriander. Foto: Jenny Svennås-Gillner
Om odlade syrsor ska bli ett klimat- och miljösmart livsmedel måste de alltså födas upp på foder som inte konkurrerar med annan livsmedelsproduktion, såsom till exempel restprodukter eller vad som betraktas som ogräs, och fodret behöver också vara så billigt att det kan användas av fattiga människor. Forskarna vet att många syrsearter inte är så kräsna och kan äta ”lite av varje”, men det har hittills gjorts väldigt få försök att föda upp syrsor på restprodukter och inga alls med ogräs.
Gratisätande småkryp blir bra mat Det Anna Jansson och hennes kollegor nu visar är att det finns ogräs och biprodukter som fungerar lika bra som kycklingfoder för kambodjanska fältsyrsor. Och nu går deras rekommendationer ut till människor som vill föda upp syrsor i Kambodja.
I projektet testades foder baserade på olika kambodjanska ogräs eller biprodukter från jordbruks- och annan livsmedelproduktion. I dagsläget är dessa råvaror gratis eller nästan gratis och det innebär att även väldigt fattiga människor skulle kunna föda upp syrsor, åtminstone för att täcka sin egen familjs behov. De bästa råvarorna, som kunde användas som enda ingrediens i fodret, var toppskott från kassavaplantor och ogräset Cleome rutidosperma, som hör till familjen paradisblomsterväxter.
– Studien är gjord i Kambodja, men vi arbetar med hypotesen att en sån här uppfödning skulle kunna fungera även med svenska växter och restprodukter, säger Anna Jansson.
Bakgrund
Kambodja är ett av världens fattigaste länder. Man uppskattar att 40 procent av alla kambodjanska barn under 5 år lider av undernäring, vilket hämmar både deras fysiska och mentala utveckling. SLU har sedan många år drivit Sida-finansierade doktorandprojekt i utvecklingsländer, och detta projekt är ett exempel på ett sådant.
Kontakt: Anna Jansson, professor, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 21 06, anna.jansson@slu.se
Bild: Rostade hussyrsor, smörstekta kantareller, dill, inlagda lökringar och senapsfrön. Foto: Mia Peterson
Tvångssyndrom är en psykiatrisk åkomma som drabbar 1-2 procent av befolkningen. Den blir ofta kronisk och kan medföra en betydande nedsättning av social funktion och livskvalitet.
– Den skattningsskala vi utvecklat och testat heter Brief Obsessive Compulsive Scale (BOCS) och visade sig vara klart lättare att använda än tidigare mest använda skala. Den hade god förmåga att särskilja patienter med tvångssyndrom bland patienter med olika andra psykiska besvär, och kan också användas för att mäta förbättring i samband med behandling av tvångssyndrom, säger Mats Humble överläkare vid Region Örebro läns psykiatriska akut- och heldygnsvård och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
För att få diagnosen tvångssyndrom ska tvångstankar eller tvångshandlingar uppta minst en timme per dag. Det innebär stora påfrestningar och resulterar i nedsatt funktion i vardagslivet. Det finns två behandlingar som har effekt vid behandling av tvångssyndrom och det är läkemedelsbehandling och kognitiv beteendeterapi.
Bättre läkemedelsbehandling av tvångssyndrom I sin forskning har han även undersökt om det går att förbättra läkemedelsbehandling av tvångssyndrom genom att göra biokemiska analyser. En förhoppning var att förstå mera om de neurokemiska mekanismerna för tvångssyndrom och läkemedelsbehandlingen. Både utifrån den önskade effekten och de oönskade effekterna, biverkningarna.
– Våra biokemiska mätningar av serotonin i blod hade troligen mera samband med kroppslig ohälsa än med läkemedelseffekten i hjärnan. Mätningarna av hormonet oxytocin visade sig däremot ha mycket intressanta men svårtolkade samband med vilka patienter som förbättrades av läkemedelsbehandlingen.
Biokemiska fynd Forskningen visade att oxytocin även hade samband med sexuella biverkningar av serotoninaktiva antidepressiva medel. Den mest typiska sexuella biverkningen av dessa medel är att orgasm eller utlösning blir fördröjd. För vissa män kan detta vara en önskvärd effekt, men i andra fall blir det ett problem. En annan biverkan är att intresset för sex kan minska.
– Vi var faktiskt först i världen med att undersöka närmare hur oxytocinsystemet påverkas av antidepressiva medel hos människor. Eftersom vi vet att hormonet oxytocin spelar med i sexuella funktioner, har man redan tidigare misstänkt ett samband mellan oxytocin och sexuella biverkningar av serotoninaktiva antidepressiva medel. Andra forskare har antagit, baserat på djurförsök, att dessa skulle kunna förklaras av ett underskott av oxytocin, men vår studie som är gjord på människor visade högre oxytocin hos dem som hade mest sexuella biverkningar.
Sjukskrivning är vanligt Många av de som lider av tvångssyndrom får aldrig hjälp med sin diagnos och de lider i det tysta. Så mycket som upp till 80 procent får troligtvis aldrig någon behandling för sitt tvångssyndrom. Eftersom många av patienterna är sjukskrivna eller på andra sätt funktionsnedsatta kan förbättrad behandling bli samhällsekonomiskt betydelsefull.
– Det rör sig ju om ganska många i samhället som har dessa problem, och vi vet att de ofta drar sig för att söka hjälp. Vi vet dessutom att de i vården ofta får otillräcklig hjälp, bland annat därför att man inte förstått vilken sorts problem de har.
Fortsatt forskning om läkemedelsbehandling Mats Humbles biokemiska fynd kan vägleda fortsatt forskning om läkemedelsbehandling av denna svårbehandlade åkomma.
– Jag har ett förslag på en för psykiatrin ny typ av läkemedel som skulle kunna testas. När det gäller oxytocin har man tidigare försökt öka aktiviteten av detta hormon för att motverka tvångssyndrom. Det har dock inte lett till någon som helst förbättring. Våra resultat kan tolkas som att det vore bättre att försöka minska aktiviteten. Det finns läkemedel som kan göra det, men de har inte testats på psykiatriska patienter.
Kontakt: Mats Humble
Överläkare vid Region Örebro läns psykiatriska akut- och heldygnsvård
Tel: 076 – 112 56 53
Mail: mats.humble@regionorebrolan.se
– I tidigare modeller för isbildning har nederbörden och vattenfårans variation haft nyckelroller, men det stämmer inte helt för de små vattendragen i norr. Här är ännu fler faktorer viktiga, säger Lovisa Lind.
När hösten kommer förlorar vattnet värme till den kyliga luften. Då bildas is. I ett litet, grunt vattendrag kyls vattnet snabbare än i ett stort och djupt vattendrag under i övrigt samma förhållanden. Det ger olika förutsättningar för isbildning.
– Vi undersökte 25 sträckor i 19 små vattendrag i skogslandet i Västerbotten och kom fram till att både klimat och jordarter har stor betydelse för när och hur isen bildas, säger Lovisa Lind.
I utbyggda vattendrag kan isen hindra produktion av vattenkraft I lugnare partier börjar isläggning ofta längs strandkanterna. Allteftersom vintern framskrider växer istäcket tills det eventuellt sluts och täcker hela fåran. I inlandet, där vattendragen ligger högt i förhållande till havsytan, gynnas sådan is av stockar och grova block i vattnet, låg vattentemperatur, många frostdygn samt lågt inflöde av grundvatten. Att läget påverkar beror på att temperaturen sjunker och fallhöjden blir större med höjden över havet, samt att substratet är grovt. Kustnära vattendrag utsätts ofta för töväder mitt i vintern och får därför en mer oberäknelig isbildning.
I forsar, där vattnet är snabbt och virvlande, sker en omblandning som gör att vattnet kyls hastigt. Då bildas små ispartiklar som kallas kravis. Sådan is fastnar lätt om den stöter på ett föremål. Ofta kan kravisen bygga upp tjocka istäcken på forsarnas bottnar, så kallad bottenis. Om forsen ligger nedströms ett sjöutlopp fördröjs eller uteblir isläggningen eftersom sjövattnet har en värmande funktion. Detta betyder att branta forsar som ligger långt från ett sjöutlopp har en högre tendens att bilda bottenis.
– En fors avstånd till ett sjöutlopp kan därmed ge en indikation på hur lämpligt området är för bebyggelse och restaureringar, säger Lovisa Lind.
Svämmar över av is Ibland byggs bottenisen på så mycket att vattendraget däms upp och svämmar över mitt i vintern. Då kan vattennivån bli högre än vid vårfloden och ännu mer is bildas när det uppdämda vattnet fryser. Längs vissa småvattendrag blev stränderna nedisade ända upp till sju meter från vattenfåran.
När ett isdämme så småningom bryts upp och töms, sjunker vattennivån snabbt och isen i själva vattendraget kan bli hängande kvar längs kanterna. När sådan is lossnar bryter den ofta sönder strandvegetationen.
– Påverkan på växtlighet och strandbrinkar är tydlig längs sträckor med vinteröversvämningar. Överlag är en dynamisk isbildning viktig för den biologiska mångfalden i strandzonen. Däremot kan stora ansamlingar av bottenis vara till skada för fiskarna i vattendraget, säger Lovisa Lind.
Med hjälp av de nya rönen har forskarna utformat en modell som beskriver sannolikheten för olika typer av isbildning i små vattendrag i barrskogsregionen. Modellen ger vägledning om hur vattendrag ska skötas och hur växtligheten kan utvecklas när vattendrag restaureras.
Kontakt:
Christer Nilsson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
E-post: christer.nilsson@umu.se” target=”_blank”>christer.nilsson@umu.se
Vänligen mejla för att bestämma telefontid
Det övre hudlagret hos människor kan beskrivas som en tunn barriär, ett slags film som ändrar egenskaper och släpper igenom mer eller mindre vatten beroende på om den omgivande luften är fuktig eller torr. Nu har kemister vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund lyckats förklara den bakomliggande mekanismen för hur barriärfilmer reglerar sina egenskaper. Mekanismen är generell och förklarar på molekylär nivå inte bara hur huden reglerar sig själv beroende på omgivningen utan också egenskaper hos andra barriärfilmer, exempelvis i målarfärger, hudkrämer och livsmedel.
– Våra resultat är intressanta på flera sätt, bland annat ökar förståelsen av hudens funktioner. Exempelvis är resultaten relevanta för utvecklingen av kosmetika och läkemedelsberedningar där man önskar att vissa substanser ska tränga in i huden, säger Emma Sparr, professor vid kemiska institutionen i Lund och den som lett studien tillsammans med doktor Kevin Roger som nu är verksam vid universitetet i Toulouse.
Möjligt att komponera krämer utifrån luftfuktighet – En kräm som smörjs ut på huden kan i sig vara ytterligare en barriär som kan öppnas eller stängas genom förändringar i luftfuktigheten. Krämen kan också designas så att den frisätter sin aktiva substans bättre eller sämre beroende på om luften är torr eller fuktig, säger Emma Sparr.
Tillämpningar finns på andra områden också där det är viktigt att kunna kontrollera transporten av molekyler genom en barriär. Genom att ändra externa förhållanden går det att påverka barriärfunktionen så att den släpper igenom fler eller färre molekyler av ett visst ämne. Bland annat kan studien få betydelse när industrin vill utveckla beredningar där man reglerar hur och vilka substanser som släpps ut till omgivningen.
Resultaten har nåtts genom experiment vid synkrotronanläggningar i Lund och i Schweiz. Vid PSI-anläggningen i Schweiz har forskarna gjort de mest avancerade experimenten och med hjälp av en kombination av röntgen och mikroskopi lyckats undersöka förändringar i nanostrukturen inuti barriärfilmen.
Kontakt:
Emma Sparr, professor
Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 15 36 emma.sparr@fkem1.lu.se
– Den multidimensionella ansatsen som tillämpats i den här avhandlingen ger en mer nyanserad bild av utbytet mellan företag och banker när det gäller olika finansiella tjänster, säger Magnus Norberg, doktorand vid Mittuniversitetet och Centrum för forskning om ekonomiska relationer (CER).
– Studien skiljer sig från klassisk företagsekonomisk forskning som generellt bara belyser ett transaktionsbaserat eller ett relationsbaserat utbyte. Om vi inte reflekterar över att utbytet har en multidimensionell karaktär blir förståelsen begränsad. Insikten är därför att vi bör inta en ödmjuk hållning kring hur vi mäter värdet av ett finansiellt utbyte, säger Magnus Norberg.
Studien är kvalitativ och explorativ där utbytet mellan tio företag och deras banker har studerats. Syftet har varit att belysa det multidimensionella utbytet mellan företag och banker. Enkelt förklarat kännetecknas multidimensionaliteten av de olika element som har betydelse för utbytet och som kan skilja sig åt från tjänst till tjänst. Exempel på olika element är betydelsen av pris och förtroende.
Teoretiskt brukar så kallade transaktionsbaserade och relationsbaserade utbyten skiljas åt, men studien visar att det ena inte utesluter det andra. Det i sin tur får betydelse för hur vi praktiskt och teoretisk uppfattar det värde som finansiella tjänsterna genererar till företagen.
Magnus Norberg har i sin studie fokuserat på åtta vanliga banktjänster, inklusive insättning av kontanter, lån, rådgivning och växling. De specifika element som analyseras för de olika banktjänsterna är hård information, digitala kommunikationskanaler, prisets betydelse, mjuk information, personligt utbyte, förtroende och långsiktighet.
Skiftande perspektiv beror på vem som vill definiera Studien belyser också att bankforskare inom företagsekonomi respektive nationalekonomi har diametralt olika syn på utbytet mellan företag och banker. Många företagsekonomer pekar generellt sett på att utbytet har gått från ett transaktionsbaserat till ett relationsbaserat utbyte, medan nationalekonomer pekar på att utbytet har gått från ett relationsbaserat till ett transaktionsbaserat utbyte. I grund och botten är detta beroende på hur själva utbytet definieras och från vems perspektiv det studeras.
Innan Magnus Norberg började som doktorand har han i flera år arbetat som managementkonsult inom bank, finans och försäkring med fokus på internetrelaterade frågor. Han har även över tio års erfarenhet från egen verksamhet.
Att prata om självmord är så stigmatiserat att ungdomar vars föräldrar tagit livet av sig tvingas vända sig till utomstående, på exempelvis nätet, för att få ventilera sin sorg. Inte heller vården har någon uppbackning för dessa ungdomars livssituation, menar Anneli Silvén Hagström som skrivit avhandlingen.
Varje år tar runt 1 500 svenskar livet av sig. Det är fem gånger så många som dör i trafiken. Kvar blir de anhöriga, som många gånger får klara sig själva med sin sorg.
– Drabbas du av inbrott i sommarstugan ringer en organisation upp dig och frågar hur du mår. Men inte många frågar hur du mår när din förälder tar livet av sig. Inte heller vården, som borde göra det. Faktum är att vården oftast inte vet vad ungdomarna behöver, säger Anneli Silvén Hagström, socionom och nybliven doktor i socialt arbete vid Linköpings universitet.
Anneli Silvén Hagström har skrivit sin doktorsavhandling om hur ungdomar hanterar en förälders självmord. Särskilt har hon analyserat vad deras berättelser om självmordet innehåller. Det har hon gjort genom forskningsintervjuer, två olika chattar på internet och en ung kvinnas teaterföreställning om sin mammas självmord.
Försoning genom samtal Avhandlingen visar att ungdomarna blir väldigt upptagna med att fråga sig varför föräldern dog, vilket är ovanligt vid andra dödsfall. Ungdomarna funderar över vem föräldern egentligen var och i förlängningen vem man själv är, som barn till någon som kunde ta sitt liv.
Studien visar också att det stigma som omger självmordet är mycket starkt och att det på grund av detta är svårt att bearbeta förlusten. Stigmat byggs upp exempelvis genom att människor i ungdomarnas närhet undviker dem och att de får höra att det var en egoistisk förälder som tog livet av sig och lämnade dem kvar. Förutfattade meningar som ungdomarna tar till sig och gör till sina egna. Det innebär att bilden av föräldern – som innan döden i de flesta fall har varit god – färgas av självmordet. Följden blir förutom känslor av skam, skuld och övergivenhet en stark ilska riktad mot den döda föräldern.
Ungdomarna beskriver också hur de undviker att prata om självmordet med människor i sin närmsta omgivning – till och med familjen. För att frigöra sig själva och den döde föräldern från stigmat söker de sig aktivt en plats utanför de vardagliga relationerna, på nätet exempelvis.
– Att vi inte pratar om självmord är ett kulturellt problem. Vad jag märkte i intervjuerna var att ungdomarna efter ett tag kom fram till att föräldern inte aktivt hade valt självmordet eller haft förmåga att förutse de långsiktiga konsekvenserna. Ungdomarna kunde genom samtal med andra, i icke dömande sammanhang, börja förstå självmordet på ett alternativt sätt. På så vis försonas de med den döda föräldern, säger Anneli Silvén Hagström.
Komplicerad sorg behöver kunnigt bemötande Tidigare forskning visar att barn till personer som begår självmord utgör en riskgrupp vad gäller sociala och psykologiska problem och till och med självmord. Att börja arbeta aktivt för denna grupp skulle alltså vara ett självmordspreventivt arbete.
Anneli Silvén Hagström menar att de professioner som kommer i kontakt med ungdomarna, som till exempel lärare, socialarbetare och psykologer, måste få ökade kunskaper om hur de drabbade ska bemötas. Det är viktigt att skapa utrymme för frågan om varför föräldern tog sitt liv och att bryta stigmat. Avhandlingen visar också att döden inte innebär slutet på ungdomarnas relation med sin förälder och att den kvarvarande relationen kan fungera läkande i sorgen, ett band som professionella därför bör uppmuntra.
– Det här är en komplicerad sorg. Det sista ungdomarna vill är att vara lik sin döda förälder, det vill säga att må dåligt, och reaktioner på förlusten kan väcka rädsla för att de själva ska komma att ta sitt liv. Men genom att veta hur ungdomarna tänker kan man lugna dem och säga ”det här är normalt för någon i din situation”
– En idrottslektion i veckan försvann på 90-talet. Därför är det desto mer trist att lektionerna idag inte ger mer av fysisk aktivitet. Vår undersökning visar dock att det finns en potential, säger Anders Raustorp vid Göteborgs universitet.
I undersökningen, som presenteras i Acta Paediatrica, har 149 elever i årskurs två, fem och åtta följts under 39 idrottslektioner där den fysiska aktiviteten mätts med accelerometrar.
Fysisk aktivitet en timme per dag
Enligt gällande internationella rekommendationer bör ungdomar vara fysiskt aktiva minst 60 minuter per dag, på en måttlig eller hög nivå. Det finns en målsättning att idrottslektionerna i ämnet idrott och hälsa, under åtminstone halva tiden, ska innebära att den fysiska aktiviteten bedrivs på dessa nivåer. Men dit når barnen inte under de undersökta lektionerna, utan det stannar vid en fjärdedel av undervisningstiden. Skillnader mellan könen i fysisk aktivitet fanns bara i årskurs två.
– En fjärdedel är lite jämfört med andra länder. Det motsvarar mellan tio och femton minuter per idrottslektion. Min bild är att idrottslärarna själva tror det ligger på en högre nivå. Det försvinner lektionstid på grund av köande och på grund av störande inslag. Många moment kräver instruktion eller demonstration. Dessutom ingår ju teoretiska moment om hälsa i ämnet, säger Anders Raustorp.
Inställda lektioner
En detalj är att 13 procent av de lektioner forskarna avsåg låta ingå i studien av olika skäl dessutom ställdes in, på grund av teaterbesök eller allmän skolinformation.
Det finns dock hoppfulla resultat i den aktuella studien. Vissa elever uppnådde mer än två tredjedelar av den rekommenderade, dagliga dosen av fysisk aktivitet. Högst fysisk aktivitet nåddes på idrottslektioner som hade fokus på fitness-aktiviteter, lek eller orientering.
– Det visar potentialen. Jag skulle vilja få in ett mål för fysisk aktivitet i ämnets kursplan. Det måste hända mer på idrotten i skolan och det måste vara möjligt att låta läroplanen gå hand i hand med de gällande rekommendationerna för fysisk aktivitet för unga. Det finns ingen motsättning mellan synen på ämnet idrott och hälsa som inlärningsämne och behoven av fysisk aktivitet, säger Anders Raustorp.
För mer information:
Anders Raustorp, docent i fysioterapi, institutionen för kost- och idrottsvetenskap,
telefon: 070-8118706, e-post: anders.raustorp@gu.se
Sedan 2015 driver Anders Ivarsson Westerberg och Jenny Svensson vid Förvaltningsakademin på Södertörns högskola forskningsprojekt om granskning av skolor. I en delstudie studeras Skolinspektion, dess förutsättningar, utförande och resultat. De slutsatser som nu presenteras är dyster läsning.
– I studien kan vi se att Skolinspektionen reducerar en komplex skolpraktik till mer eller mindre mätbara indikatorer för att göra den möjlig att granska. Detta kan till och med gå emot vad läroplanen faktiskt säger, menar Anders Ivarsson Westerberg, docent i företagsekonomi och lektor vid Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola.
Motstridiga forskningsresultat
– Dessutom kan vi se att den vetenskapliga grund skolinspektion vilar på, i flera led är tolkningar och sammanfattningar av delvis helt motstridiga forskningsresultat.
Förvaltningsakademin har studerat Solinspektionens regelbundna tillsyn i en kommun och följt några skolor som fått besök av Skolinspektionen, genom intervjuer med rektorer, kommunföreträdare och skolinspektörer. Rapporten framhåller även att skolinspektionerna tar mycket tid och kraft från verksamheten.
– I den form som skolinspektioner görs idag är det svårt att se att de utvecklar skolorna, menar Anders Ivarsson Westerberg. Istället borde skolinspektionerna vridas mer mot skolutveckling och främjande granskning.
Förvaltningsakademin är en mångvetenskaplig centrumbildning vid Södertörns högskola som bedriver uppdragsutbildning och forskar om statsförvaltning samt verkar för kvalificerade möten mellan forskning och praktik.
Att inte ha en aktiv förare i ett fordon skapar andra förutsättningar i trafiken. Vid ett övergångsställe kan exempelvis en fotgängare med blicken få kontakt med föraren av ett fordon för att veta att föraren kommer att stanna i tid. Finns det ingen aktiv förare kan det uppstå osäkerhet om fordonet verkligen sett fotgängaren. Därför är kommunikation mellan fordon och fotgängare ett helt nytt område som just nu utvecklas och testas. Området är högrelevant då många olyckor i trafiken sker vid obevakade övergångsställen, något som försäkringsbolaget If till exempel i tidigare undersökningar visat.
Sedan 2013 har Interactive Institute arbetat med att ta fram gränssnitt som stödjer kommunikationen mellan automatiserade fordon och övriga trafikanter. Gränssnitten syftar till att uttrycka fordonets intentioner, exempelvis att fordonet tänker stanna när en fotgängare vill gå över vägen.
Displayer i vindrutan
Displayen i vindrutan signalerar till sin omgivning och berättar hur fordonet tänkt att bete sig.
– Med förarlösa fordon finns det inte längre en naturlig kommunikation mellan förare och fotgängare, och den avsaknaden måste vi på något sätt ersätta. Genom att utveckla ett gränssnitt som kommunicerar med sin omgivning kan vi ersätta subtila signaler såsom gester och ögonkontakt som trafikanter normalt använder, säger Anna Sirkka, ansvarig för Interactive Institutes verksamhet i Piteå.
Placeringen av gränssnittet är enligt forskningsledaren Johan Fagerlönn viktigt. Människor har över lång tid lärt sig att rikta blicken mot vindrutan när de ser ett fordon. Därför har man i projektet valt att placera ljussignalerna i vindrutans övre del, vilket är den del på fordonet dit det är naturligt att rikta blicken om man är fotgängare. Placeringen gör det också möjligt att ha ett signalsystem som fungerar oavsett bilmärke då det inte inkräktar på fordonets design i övrigt.
Tester i simulerad stadsmiljö inleds
Prototypen ska nu testas. Under vecka 39 kommer fordonen att rulla på en testbana hos AstraZero i Borås. Dit ska testpersoner bjudas in och utsättas för ett möte med ett fordon.
Tidigare tester har visat att människor tolkade prototypens signaler korrekt, vilket bidrog till en bättre upplevelse vid ett möte med ett förarlöst fordon. De nya testerna ska ske i en mer verklighetslik omgivning där en hel stadsmiljö finns tillgänglig på testbanan.
– Testerna som nu utförs på AstaZero kommer ge oss en bättre förståelse för hur gränssnittet skulle fungera i olika typer trafiksituationer och möten med självkörande fordon, säger Johan Fagerlönn.
Arbetar även med ljudsystem
Parallellt med de visuella signalerna arbetar Interactive Institute även med ljuddesign i projektet SAVAS. Enligt ett EU-direktiv ska alla eldrivna fordon som framförs i lägre hastigheter från och med 2019 utrustas med ett ljudsystem som uppmärksammar omgivningen.
– Det är spännande att arbeta tillsammans med de här två projekten. Genom att kombinera både ljud och ljus kan vi skapa ett ännu tydligare system som i sin tur gör det säkrare för fotgängare att vistas bland förarlösa bilar, inte minst för de som har olika typer av funktionsvarianter, avslutar Anna Sirkka.
Fotnot: Projektet är ett samarbete mellan Interactive Institute Swedish ICT, Viktoria Swedish ICT, AstaZero, Autoliv, Högskolan i Halmstad, Semcon, SAFER, Viscando, Volvo Cars, Volvo Trucks.
Fakta om självkörande fordon
Flera stora fordonstillverkare satsar på förarlösa fordon, bland annat Volvo, Scania, Ford och Volkswagen. General Motors tror att förarlösa fordon rullar på vägarna redan 2020. IEEE förutspår att 75 % av alla fordon är självkörande år 2040.
Internetjätten Google har gett sig in i marknaden och testkört sin självkörande bil nära en kvarts miljon mil.
– Hur kvinnors menstruationscykel kan påverka träning är ett till stor del outforskat forskningsområde, säger Lisbeth Wikström-Frisén, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering i Umeå och författare till avhandlingen.
– På grund av att den mesta idrottsforskningen är gjord på manliga deltagare finns idag överhuvudtaget inte så mycket vetenskaplig kunskap om hur kvinnor kan optimera sin träning efter hormoncykeln.
Lisbeth Wikström-Friséns förhoppning med träningsstudien, där 59 kvinnor deltog i benstyrketräning under en fyramånadersperiod, var att skapa större kunskap om hur kvinnor kan träna styrt efter menstruationscykeln och därmed erhålla bättre träningseffekter utan att utöka antalet träningstillfällen. Resultaten visade att den grupp som utförde högfrekventa benstyrkeövningar (5 gånger per vecka) under menstruationscykelns två första veckor såg större effekt än den grupp som utförde samma träningsprogram under menstruationscykelns andra hälft. En jämförelse av träningseffekten på kvinnor som använde p-piller med dem som inte använde det hormonbaserade preventivmedlet visa inga märkbara skillnader.
Optimerad träningen kan öka prestationen
Periodiserad träning skulle kunna innebära en positiv vinst och bidra till att motverka utvecklingen av kvinnospecifika hälsorisker som orsakas av för mycket träning. Det är också nödvändigt att känna till hur kvinnor svarar på träning för att ytterligare öka prestationer vid tävlingsidrott.
– Eftersom menstruation är en central del av kvinnors vardag och träning behöver vi bli bättre på att ta hänsyn till detta när vi optimerar träningen för kvinnor, säger Lisbeth Wikström-Frisén.
Lisbeth Wikström-Frisén och forskarkollegor vid Idrottsmedicinska enheten har i en av avhandlingens delstudier också observerat kortisolnivåer hos 33 deltagare under en niomånadersperiod. Resultaten visade att nivåerna av stresshormonet varierade beroende på årstid men att kvinnor som åt p-piller uppvisade generellt högre nivåer.
Kortisol ingen säker signal på överträning
– De skiftande nivåerna av kortisol har betydelse när man ska optimera träning för kvinnor. Om vi mäter kortisolnivåer på kvinnor som tar p-piller och hittar förhöjda värden så kan det lätt tolkas som om de är övertränade, vilket enligt våra forskningsresultat inte behöver vara fallet, säger Lisbeth Wikström-Frisén.
Lisbeth Wikström-Frisén är från Boden och bosatt i Umeå. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering arbetar hon också som universitetsadjunkt på Idrottsmedicinska enheten. Lisbeth är utbildad biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi och har en magisterexamen i folkhälsovetenskap med fördjupning inom idrottsmedicin. Hon har arbetat som vårdlärare i anatomi, fysiologi och klinisk fysiolog och har även en bred bakgrund inom träning och friskvård.
För mer information:
Lisbeth Wikström-Frisén
Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Idrottsmedicinska enheten, Umeå universitet
090-786 66 43/070-678 1928; lisbeth.wikstrom-frisen@umu.se
De senaste tio årens landvinningar inom molekylärbiologi har kraftigt förändrat hur cancerforskare arbetar. Från att tidigare arbetat nästan enbart med olika biologiska modeller, som celler, används numera storskaliga statistiska analyser i allt större omfattning för att kunna förstå hur cancersjukdomar fungerar och hitta nya behandlingar.
Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med kollegor på Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola samt Freiburgs universitet utvecklat en ny algoritm, aSICS, som med hjälp av omfattande datamängder själv kan föreslå hypoteser om ”vad som orsakar vad” i en cancercell.
Algoritm tolkar själv data
Studien som idag publiceras i tidskriften EBioMedicine illustrerar hur forskare i framtiden kommer att kunna utgå från storskaliga data för att hitta nya sjukdomsmekanismer och identifiera nya målmolekyler för behandling. Forskarna använde aSICS för att tolka data från hjärntumörer och kunde identifiera en ny mekanism bakom en extra aggressiv form av hjärntumör, så kallat mesenkymalt glioblastom.
– Enligt datormodellen orsakas mesenkymalt glioblastom delvis av förändringar i en gen som heter Annexin A2. För att verifiera resultatet från dataanalyserna undersökte vi prover från patienter och kunde visa att mesenkymalt glioblastom har en hög aktivitet av Annexin A2. Därefter prövade vi att slå ut Annexin A2 i cancerceller från patienter och då antingen dog cellerna, eller bytte till en mindre aggressiv form, säger Sven Nelander vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, som lett studien tillsammans med en kollega i Freiburg.
Resultaten visar att man med dataanalyser kan förutsäga vilka gener eller proteiner som medverkar i uppkomsten av en tumör, för att sedan bekräfta det med laboratorieförsök. Metodiken med aSICS har även prövats på andra cancerformer med lovande resultat, även om ytterligare arbete kvarstår med dess fininställning.
För mer information:
Sven Nelander, tel: 018-471 4805, tel: 076-1380123, e-post: sven.nelander@igp.uu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
