Brittsommarastern ”Axel Tallner” är insamlad i en trädgård i Hurva i Skåne. Där planterades den kring 1940 av trädgårdsmästare Tallner som fått i uppdrag att anlägga och plantera en privatträdgård. Sorten blommar i augusti-september med enkla, lila blommor. Brittsommarastern blir den elfte Grönt kulturarv®-perennen som kommer ut i handeln.
Aastern Axel Tallner från SKåne.
De tre rosor som lanseras är en ny ’Poppius’-hybrid med vita blommor, en nyupptäckt ’Minette’-släkting och en omtyckt återuppväckt bourbonros.
Den vita spinosissimarosen ’Vaplan’ är en tidigare okänd ’Poppius’-hybrid och har bara påträffats på en enda växtplats, en övergiven industritomt i Vaplan i Krokoms kommun. Sorten rekommenderas särskilt för odling i kalla klimatområden i Norrland, upp till och med zon 7.
Damascenerrosen ”Svea” är en nyupptäckt ’Minette’-släkting. Sorten har bara 10-16 kronblad och det gör att blommorna ytterst sällan eller aldrig ruttnar av regn. ’Svea’ har också bara hittats på en enda växtplats, en trädgård i Lidköping. Sorten går att spåra till 1930- eller 40-talet.
Bourbonrosen ”Blomsterhult” växer på nästan varje gård i byn Blomsterhult i Sörmland. Rosen kom till byn någon gång före 1920. Blomfärgen är lysande varmt rosa som bleknar något under blomningen.
Rosa pelargon från Småland
Pelargonerna ’Karna’ och ’Drottningminne’ blev mycket efterfrågade och nu utökas Grönt kulturarvs® krukväxtsortiment med den rosablommande sorten ’Knapa-trädet’ från Småland. Sorten har en historia tillbaka till före 1922 och har fått sitt namn efter ’Knapan’ som gick runt i trakterna av Västorp utanför Växjö och gjorde dagsverken.
Grönt kulturarv® och POM
Varumärket Grönt kulturarv® har skapats för att göra det möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som samlats in genom Programmet för odlad mångfald, POM. POM är ett nationellt program för att bevara den genetiska mångfalden bland de odlade växterna. POM samordnas från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, men är ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår, till exempel friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, FritidsOdlingens Riksorganisation, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.
Mellan 2002 och 2010 genomförde POM åtta olika landsomfattande inventeringar av äldre trädgårdsväxter, bland annat frukt, bär, krukväxter och rosor. Växterna som lanseras är sådana som inventerats av POM och valts ut att bevaras i den Nationella genbanken vid SLU Alnarp. Sorterna finns till försäljning i handelsträdgårdar och garden centers.
I reaktionen fungerar myrsyran som maskerad vätgas och det bildas ett material där väte i omfattande grad adderats till grafen; man säger att grafen har hydrogenerats. Studien är gjord av Henrik Ottossons forskargrupp tillsammans med kollegor inom kemi, fysik och teknikvetenskap vid Uppsala universitet och AstraZeneca Göteborg.
Enkel och billig metod
– Reaktionen som vi utvecklat är enkel och billig, och grafen som hydrogenerats kan eventuellt användas inom tillämpningar såsom vätgaslagring. Det kan även vara intressant för elektronikapplikationer, säger Henrik Ottosson, docent vid institutionen för kemi vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.
Egentligen är grafenforskning ett sidospår från det Henrik Ottossons grupp normalt studerar. Oftast undersöker de hur olika aromatiska kolväten beter sig vid bestrålning av ljus, och de använder en regel som går under namnet Bairds regel och som kan härledas genom kemiskt tillämpad kvantmekanik.
Kemiska föreningar som är aromatiska har extra hög stabilitet och ofta är de svåra att bryta ned. Bensen är den mest kända aromatiska föreningen och mer än hälften av alla kända kemiska föreningar innehåller aromatiska grupper.
Dammat av Hückels regel
Den höga stabiliteten förklaras med Hückels ”4n+2” regel, men den gäller bara när de aromatiska föreningarna befinner sig i sina elektroniska grundtillstånd. När de exponeras för ljus av en viss våglängd når de ett elektroniskt exciterat tillstånd, och enligt Bairds regel blir föreningar som är aromatiska i grundtillståndet antiaromatiska och reaktiva i det exciterade tillståndet. Regeln som varit försummad i flera decennier kan användas för att förklara olika aromatiska molekylers beteende när de belyses.
Det tvådimensionella och atomlagertunna kolmaterialet grafen reagerar med myrsyra i en vattenlösning när det bestrålas med synligt ljus.
Med hjälp av Bairds regel utvecklar Henrik Ottossons grupp nya ljusinitierade reaktioner. De studerade först addition av hydrosilaner till bensen, naftalen och gradvis större polycykliska aromatiska kolväten, där hydrosilaner är föreningar som kan ses som tunga analoger till vätgas. Även om det inte går att förklara om och hur Bairds regel kan tillämpas på grafen (som i princip är ett oändligt stort polycykliskt aromatiskt kolväte) så testade de reaktionen och fann en mycket effektiv addition när myrsyra användes.
Grafen-material intressanta för läkemedelsindustrin
På AstraZeneca ser man intressanta möjligheter för framtiden:
– Det har blivit vanligare att tillämpa ljusinitierade reaktioner under framtagandet av nya molekyler inom vår läkemedelsforskning. Vi utmanar oss själva att hela tiden utveckla mer effektiva och miljövänliga kemiska metoder och de nya framsteg vi ser inom fotokemi idag ökar våra möjligheter. Vårt stora intresse för dessa nya forskningsresultat har sitt ursprung i de möjligheter vi ser att kunna tillgå kemi som ingen trodde var möjlig för några år sedan. När det gäller grafenbaserade material så har dessa exceptionella egenskaper. Det finns en uppsjö av möjliga applikationer som kan resultera i nästa biomedicinska revolution, säger Joakim Bergman vid AstraZeneca Göteborg.
Kontakt: Docent Henrik Ottosson, Institutionen för kemi – Ångström, Uppsala universitet, henrik.ottosson@kemi.uu.se
I havet är det många arter som sprids med havsströmmar. Det kan leda till att migrationen mellan olika bestånd blir större i en riktning än i en annan. Studierna från Göteborgs universitet åskådliggör en kiselalgs spridningsmönster.
− Många av de mått som används för att räkna ut migration från genetisk data förutsätter att migrationen är lika i alla riktningar, men så är det inte alltid. I min avhandling presenterar jag en ny metod som gör det enkelt att räkna ut hur mycket migration som sker i olika riktningar, säger Lisa Sundqvist vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Bälthavet en barriär som bromsar migration Att få fram en riktning på migrationen mellan populationer gör det enklare att jämföra migrationsmönster med andra mönster, som till exempel havsströmmar.
− När vi med hjälp av vår nya metod undersökte migrationsmönstren hos kiselalgen Skeletonema marinoi i och utanför Östersjön såg vi att de genetiska skillnaderna var stora mellan individer i de olika områdena.
Bälthavet mellan Sverige och Danmark, alltså de danska sunden mellan Kattegatt och Östersjön, visade sig fungerar som en tydlig barriär mellan de två undersökta populationerna. Och när Lisa Sundqvist och hennes forskarkollegor jämförde migrationsmönstren med strömmarnas riktningar såg de att mönstren överensstämde.
− Vi såg också att migrationen av kiselalgen var högre ut ur Östersjön än in, vilket överensstämmer med riktningen av ytströmmen. Vidare såg vi att det växtplankton som levde i Östersjön var bättre anpassade till låg salthalt.
Förmåga att bilda vilostadier förstärker skillnader Det har förvånat forskarna att växtplankton, som har stora möjligheter att spridas långt eftersom de är små, många och flyter med strömmar, ändå uppvisar tydliga genetiska skillnader på korta geografiska avstånd.
I Lisa Sundqvists avhandling presenteras en modell som undersöker om växtplanktons förmåga att bilda vilostadier kan förstärka mönster som skapas av andra orsaker, till exempel strömmar.
− Vissa arter av alger bildar vilostadier, de fungerar ungefär som växters fröer, och gör det möjligt för algen att överleva vilande under lång tid, säger Lisa Sundqvist.
Vilostadier kan överleva i ett sekel
Vissa arters vilostadier kan överleva ett helt århundrade. När vilostadier bildas faller de ner till botten där de samlas i sedimentet och bildar ett arkiv av gamla generationer. Det fungerar som en genbank, från vilken vilostadierna kan kläckas och börja leva på nytt i vattnet.
− Vi visar att vilostadier kan förankra en population i ett område. Det gör att genetiska skillnader kan bildas eller förstärkas även när det finns pågående migration av individer mellan områden. Detta kan vara en del i förklaringen till att vi hittar stora genetiska skillnader hos många växtplankton.
Kontakt: Lisa Sundqvist, institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet lisa.sundqvist@marine.gu.se, 0702-889796
– Ålarna tillbringar merparten av sina liv i sötvatten, men de både föds och leker i en avlägsen del av Atlanten, och är därför mycket svåra att studera. Våra resultat är frukten av teknik, logistik och ålar av allra högsta klass, säger David Righton som lett det internationella forskningssamarbetet om ålens lekvandring till Sargassohavet.
I mer än 100 år har forskare drömt om att kunna samla in den typ av dataunderlag som forskarlaget nu redovisar. Ingen har någonsin tidigare kunnat följa ålar över så långa avstånd och under så lång tid.
Ålarna strålar samman i närheten av Azorerna
Totalt märktes över 700 ålar, varav cirka 200 i Sverige, med satellitsändare eller datasamlingsmärken, som registrerar simdjup och vattentemperatur med en eller några minuters intervall. Data från 200 sådana märken kunde användas för att rekonstruera hur ålarna rört sig och mer än 5000 km av vandringsvägen över Atlanten har kartlagts.
Många ålars vandring kunde följas under mer än sex månader. Tidigare forskning har oftast bara följt enstaka ålar under några dagar.
Generellt tycks ålarna vandra mot de havsströmmar som för Golfströmmens varma vatten mot Europa. De vandringsvägar som ålar från Östersjön, Centraleuropa, Medelhavet och Brittiska öarna tar tycks stråla samman i närheten av Azorerna, efter att ålarna har passerat förträngningar som Norska rännan, Engelska kanalen och Gibraltar sund.
Hälften av ålarna blir uppätna under färden
Studien visade också att vandringen tar längre tid än vad man hittills trott. Några ålar som startar vandringen tidigt på hösten kan hinna fram till leken sent nästa vår, men de flesta behöver längre tid och kommer att leka mer än ett år senare. En analys av historiska data över ållarvernas längdfördelning i Sargassohavet visar också att leken sker tidigare än vad man trott, vilket ytterligare styrker att vandringstiden är lång.
En annan ny observation är den stora risken för att ålarna skall bli uppätna av hajar, valar eller andra predatorer under vandringen – det drabbade omkring hälften av de märkta ålarna. Risken är störst nära kusterna, men ett antal ålar blev uppätna av valar på mer än 600 meters djup långt ute i Atlanten.
Det omfattande materialet med flera tusen dygn av simdjupsregistrering bekräftar det man tidigare sett, nämligen att ålarna gör regelbundna dagliga vandringar från 100–200 m djup på natten till 800–1000 m på dagen. Temperaturen på den djupare nivån kan variera från fryspunkten i Norska havet till över 16 grader i Medelhavet. Varför ålarna gör så vet forskarna inte, men beteendet kan vara ett sätt att undvika predatorer.
Den europeiska ålens lekvandringsvägar från olika delar av Europa till Sargassohavet. Gröna cirklar visar var märkta ålar släpptes ut, gråa visar positionsbestämningar under vandringen. Predatorer visas som silhuetter. Lekområdet, som påvisats genom trålning efter de minsta ållarverna, visas genom en fiskebåt. Illustration: David Righton/CEFAS
Håkan Westerberg och Niklas Sjöberg på SLU:s Sötvattenslaboratorium, som är medförfattare till artikeln, konstaterar att resultaten på flera sätt ökat våra kunskaper om ålens spektakulära lekvandring. Förutom att svara på frågor om vilken väg och på vilka djup ålen vandrar, har resultaten betydelse för hur den hotade ålen skall förvaltas. Till exempel visar de att ålar från Medelhavet och Östersjön kan vara lika betydelsefulla för reproduktionen som de som har en kortare men mer riskfylld väg från Storbritannien och Frankrike.
Kontakt: Niklas Sjöberg, forskningsassistent, Institutionen för akvatiska resurser, sötvattenslaboratoriet, Sveriges lantbruksuniversitet 070-292 87 37, niklas.sjoberg@slu.se”>niklas.sjoberg@slu.se
Håkan Westerberg, forskare vid samma institution 070-526 99 56, hakan.westerberg@slu.se
De nya rönen om ålens lekvandring till Sargassohavet är publicerade i tidskriften Science Advances. Artikeln redovisar de samlade resultaten från det internationella forskningssamarbetet där SLU har ingått. Projektet har letts av David Righton på Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science i Storbritannien.
Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i kemi 2016 till Jean-Pierre Sauvage (l’Université de Strasbourg, Frankrike), Sir J. Fraser Stoddart
(Northwestern University, Evanston, IL, USA) och Bernard L. Feringa
(Rijksuniversiteit Groningen, Nederländerna), ”för design och syntes av molekylära maskiner”.
Utvecklingen inom datortekniken visar vilken revolution en miniatyrisering av teknik kan leda till. 2016 års Nobelpristagare i kemi har miniatyriserat maskiner och tagit kemin till en ny dimension.
Tre steg mot molekylär maskin
Första steget mot en molekylär maskin tog Jean-Pierre Sauvage när han 1983 lyckades länka ihop två ringformade molekyler till en kedja, kallad katenan. Normalt sitter molekyler ihop med starka kovalenta bindningar där atomerna delar elektroner, men i kedjan satt de istället ihop med en friare mekanisk bindning. För att en maskin ska kunna utföra ett arbete krävs att den består av delar som kan röra sig gentemot varandra. De två sammanflätade ringarna uppfyllde just detta krav.
Andra steget tog Fraser Stoddart när han 1991 utvecklade en rotaxan, där han trädde en molekylär ring på en tunn molekylär axel och visade att ringen kunde röra sig längs axeln. Utifrån rotaxaner har han bland annat utvecklat en molekylär hiss, en molekylär muskel och ett molekylbaserat datorchip.
Ben Feringas fyrhjulsdrivna nanobil. (Illustration: Johan Jarnestad)
Bernard Feringa var först med att utveckla en molekylär motor; år 1999 fick han ett molekylärt rotorblad att kontinuerligt snurra åt ett och samma håll. Med hjälp av molekylära motorer har han bland annat designat en nanobil och fått rotation på en glasstav som är 10 000 gånger större än själva motorn.
Kommande användningsområden
2016 års Nobelpristagare i kemi har tagit molekylära system bort från jämviktens dödläge, till energifyllda tillstånd där deras rörelser går att styra. Utvecklingsmässigt befinner sig molekylära maskiner i samma stadium som den elektriska motorn på 1830-talet, då vetenskapsmän kunde visa upp diverse snurrande vevar och hjul utan att veta att det skulle leda fram till elektriska tåg, tvättmaskiner, fläktar och matberedare. Molekylära maskiner kommer sannolikt att användas i exempelvis nya material, sensorer och energilagringssystem.
Prissumman på 8 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.
Jean-Pierre Sauvage, född 1944 (71 år) i Paris, Frankrike. Fil.dr 1971 vid l’Université de Strasbourg, Frankrike. Professeur émérite vid l’Université de Strasbourg och Directeur de Recherche émérite vid Centre national de la recherche scientifique (CNRS), Frankrike.
Sir J. Fraser Stoddart, född 1942 (74 år) i Edinburgh, Storbritannien. Fil.dr 1966 vid Edinburgh University, Storbritannien. Board of Trustees Professor of Chemistry vid Northwestern University, Evanston, IL, USA.
Bernard L. Feringa, född 1951 (65 år) i Barger-Compascuum, Nederländerna. Fil.dr 1978 vid Rijksuniversiteit Groningen, Nederländerna. Professor i organisk kemi vid Rijksuniversiteit Groningen, Nederländerna.
Sakkunnig:
Olof Ramström, ledamot av Nobelkommittén för kemi, tel. 08-790 69 15, 070-433 42 60, ramstrom@kth.se
Analysen vid SLU är en framtidsspaning på hur kväveeffektiva sorter av grödor skulle påverka produktionen i stort.
Korn som tar upp mer kväve än dagens sorter skulle vara mer klimatsmarta tack vare högre skörd, större inlagring av kol i växterna i form av biomassa, och mindre utsläpp av växthusgasen dikväveoxid (lustgas). Att odla mer effektivt och få högre skördar, med lägre eller bibehållna insatser, går här hand i hand med att minska utsläppen från jordbruket.
– En mer kväveeffektiv gröda kan inte ensam rädda Östersjön, men den kan vara ett viktigt verktyg i kombination med andra åtgärder som diskuteras och används, säger Pernilla Tidåker, en av artikelförfattarna.
Hur skräddarsyr man korn, vete, ris och andra grödor som är bättre på att ta upp kväve?
En strategi är att utveckla sorter med ett tätare och djupare rotsystem. En annan strategi är att med bioteknik förändra aktiviteten hos olika enzymer som påverkar upptaget av kväve i växterna.
Det finns ännu inga grödor som blivit kväveeffektiva med hjälp av bioteknik på marknaden, men det pågår förberedande forskning – så kallad pre-breeding. Inom forskningsprogrammet Mistra Biotech arbetar man med att ta fram kväveeffektiva potatissorter.
I avsaknad av kommersiella kväveeffektiva grödor och långliggande fältförsök har forskarna använt tre olika simuleringsmodeller (SOILN, SOILNDB och ICBM) för att ta reda på vad odling av kornsorter med förbättrat kväveupptag skulle föra med sig. De undersökte vilken effekt kornsorterna skulle ha på skörden, kväveutlakningen och kolinlagringen.
Mest miljönytta i södra Sverige
Forskarna utgick ifrån förhållanden som är typiska för kornodlingen dels i sydligaste delen av Sverige, dels i trakterna av Hjälmaren och Mälaren.
– En kväveeffektiv gröda skulle göra mest nytta i södra Sverige genom minskad kväveutlakning. Studien tyder på att just den ökade biomassatillväxten, och därmed kolinlagringen, har en stor betydelse för huruvida en gröda är klimatsmart eller inte. Vi bör fokusera mer på vad vi återför till jorden när vi har tagit den del vi vill ha ut – kärnan i det här fallet – och lyfta fram den totala biomassan och inte bara kärnskörden i utvärderingen av olika grödors miljönytta, säger Pernilla Tidåker.
Hon poängterar också att det finns en risk att en gröda med ett effektivare upptag av kväve kan leda till att jordbrukare gödslar med mer kväve.
– Det behöver inte betyda att det blir en ökad kväveutlakning. Men om en gröda är väldigt effektiv på att ta upp kväve initialt, så kan den lida av kvävebrist i ett senare skede om man inte tillför mer kväve. Om man introducerar en sådan här gröda för att minska risken för kväveutlakning, kan man behöva kombinera med någon typ av styrmedel för att hålla nere kvävegivorna, säger Pernilla Tidåker.
– Proteiner är komponenter i våra kroppar som är ca 10 nm stora (1/100 000 mm) och som fungerar både som minirobotar och kemiska fabriker som tillverkar saker. De utgör också strukturen som gör att kroppen och cellerna håller ihop, säger Alf Månsson, professor i fysiologi, kommunicerande författare; har designat och handlett studien, vars resultat presenteras i den högt ansedda vetenskapliga tidskriften, Biophysical Journal.
Som repdragning
Proteinerna myosin och aktin orsakar sammandragningen av hjärta och skelettmuskler, som vi använder för att röra oss, andas med mera, och ger alla andra celltyper möjlighet till rörelse. Exempelvis utnyttjas detta av nervceller när nervsystemet utvecklas eller när vi lär oss något, samt av cancerceller när de sprider sig vid metastasering. Myosin-molekylerna tar då tag i aktintrådar och ”drar” i dessa. Detta kan liknas vid repdragning där ”lag” med miljontals myosin-molekyler använder sina 20 nm långa ”armar” för att dra i nästan lika många aktintrådar som då fungerar som 10 nm tjocka ”rep”. Enligt det vanliga synsättet så är myosinmolekylerna aktiva i processen och ändrar form mycket likt just våra armar medan aktintrådarna är passiva och oföränderliga likt rep.
Aktinstrådarna inte så statiska
I sin aktuella studie presenterar de sex författarna resultat som starkt motsäger bilden av aktintrådarna som statiska, som de målats upp ovan. Detta är ett mycket viktigt resultat med tanke på den centrala betydelsen av aktin och myosin i alla möjliga kroppsfunktioner. Resultatet öppnar för bättre förståelse av sjukdomar och åldersförändringar i muskel och hjärta såväl som i nervsystemet, något som i sin tur har betydelse för utveckling av läkemedel. Dessutom kan resultaten ha betydelse för att vi ska förstå andra fenomen som involverar rörelse av celler, exempelvis spridning av cancer.
Betydelsen för diagnostik
Förutom de biologiska och medicinska kopplingarna har fynden betydelse inom till synes orelaterade områden nämligen medicinsk diagnostik och avancerade matematiska beräkningar. Inom diagnostik har vi tidigare visat att myosinmolekyler som isolerats från muskel och fästs på nanometer-breda spår på ett chip kan flytta aktintrådar som fångat upp sjukdomsmarkörer (speciella proteiner). Dessa kan därmed transporteras från ett blodprov till en sensor med ökad känslighet hos testet som följd. I en annan studie (Länk 4) visades nyligen att aktintrådar som drivs fram av myosinmolekyler på nanospår kan söka igenom en labyrint och därmed lösa svåra matematiska problem enligt en helt ny princip. Både vad avser dessa tillämpningar och de inom medicinsk diagnostik är det viktigt med kännedom om hur böjliga aktintrådarna är under olika förhållanden.
– Den aktuella studien ger viktig ny kunskap om detta och jämnar på så sätt vägen för både biologiska datorer och nyskapande medicinsk diagnostik, säger Alf Månsson.
Studien stöds av EU FP7 (Future and emerging technology (FET)-programmet; projekt 613044; ABACUS), Vetenskapsrådet (projekt 2015-05290) och Carl Tryggers Stiftelse. Författarna var vid tiden för studien verksamma vid Linnéuniversitetet men representerar 5 länder med nuvarande och tidigare kopplingar; Sverige, Kanada, Bangladesh, Indien och Japan.
Mer information:
Alf Månsson, 070 – 886 62 43
Jonas Tenje, pressansvarig, 070 – 308 40 75
– Visst, det här var min målsättning när jag började mitt projekt för fyra år sedan, men jag var ärligt talat inte helt övertygad om att det skulle gå, säger Masoumeh Mansouri och skrattar.
Smarta och självständiga robotar Titeln på avhandlingen i datavetenskap, ”A constraint-based approach for hybrid reasoning in robotics”, är förstås en korrekt beskrivning av Masoumeh Mansouris forskning. Men den säger ingenting om den glädje, entusiasm och upptäckarlust som hon drivs av i sitt arbete vid Center for Applied Autonomous Sensor Systems (AASS) vid Örebro universitet.
– Det är så fascinerande att skapa en robot som utför rätt saker utifrån omständigheterna, utan att den är exakt programmerad att göra så. Och det är så coolt att tekniken jag tagit fram är generell och kan användas i olika applikationer.
Artificiell intelligens, AI, och autonoma robotar som navigerar och handlar utifrån händelser, är ett av de hetaste globala forskningsområdena. Nyligen väckte IBM:s superdator Watson stor uppmärksamhet i framför allt medicinkretsar. En 60-årig japansk kvinna led av en ovanlig form av leukemi som hennes läkare misslyckats ställa rätt diagnos på i flera års tid. Först matades kvinnans genetiska data in i Watson. Därefter plöjde Watson igenom 20 miljoner forskningsrapporter på tio minuter, ställde rätt diagnos och föreslog en behandling som sedan visade sig vara effektiv.
Egen algoritm låter roboten lösa uppgiften Men om Watson är fullmatad med information, så är Masoumeh Mansouris robotar mindre förprogrammerade – men för den skull inte ”dummare”. Vad hon gjort är att utgå från befintlig AI-teknik och skapa en ny, egen algoritm – de tydligt definierade instruktionerna som gör att roboten självständigt kan lösa en uppgift – som är en användbar ram i flera helt olika tillämpningar. Som att jobba som kypare och i en gruva.
Kort sagt, en genväg för att snabbare och enklare skapa användningsområden för robotar i våra vardags- och yrkesliv.
– Roboten som kypare finns i verkligheten som prototyp, den funkar. Gruvroboten har i simulationer funkat den också, men jag hoppas få möjlighet att gå vidare med den och ta fram en prototyp.
Debatten om AI är stundtals alarmistisk. Dels att människan på vägen ska tappa kontrollen över utvecklingen. Dels att ”smarta” robotar ska ersätta mänsklig arbetskraft på bred front.
Masoumeh Mansouri har, av förståeliga skäl, en mer avspänd relation till utvecklingen.
– Vad kan det vara för fel om robotar gör jobb som är enformiga och till och med farliga? Ny teknik har alltid förändrat arbetslivet – och dessutom skapat nya och mer avancerade arbetstillfällen.
Tor är ett anonymiseringsnätverk som används och utvecklas världen över för att skydda internetanvändare mot övervakning. Bland annat kan det handla om att skydda medborgare i länder där staten censurerar internet och hindrar medborgarnas mänskliga rättigheter att fritt ta del av information.
Nytt möjligt hot
Karlstads universitet i samarbete med Kungliga tekniska högskolan och Princeton
Tobias Pulls, forskare inom datavetenskap vid Karlstads universitet, har tillsammans med forskare från Kungliga tekniska högskolan och Princeton undersökt ett nytt möjligt hot mot Tor-nätverket kopplat till DNS-övervakning.
För att surfa via Tor-nätverket använder man en speciell version av webbläsaren Firefox kallad Tor-browser. Med hjälp av den skickar användaren krypterad data mellan sig och exempelvis en webbsida så som Facebook genom Tor-nätverket. Det innebär att personer som bor i länder där till exempel Facebook är censurerat, ändå kan använda det utan att den som övervakar landets nätverk upptäcker det.
DNS en säkerhetsrisk
– Det vi har undersökt är hur DNS kan vara en säkerhetsrisk i Tor-nätverket. DNS är ett system som översätter domännamn till IP-adresser och tvärtom för att koppla ihop datorer och servrar över ett nätverk, berättar Tobias Pulls, forskare i datavetenskap vid Karlstads universitet. Detta innebär att det i nätverk finns ställen där information om domännamn och IP-adresser lagras vilket möjliggör övervakning av den informationen.
När man använder Tor-nätverket för att surfa så skickas krypterad data in i Tor-nätverket. I det här steget kan internetleverantörer se att en viss IP-adress använder sig av Tor men inte vad det är för data som skickas eller vart den ska, det går alltså inte att se vad som görs. Genom Tor-nätverket skickas data ut till önskad tjänst, till exempel Facebook, via en så kallad exit-nod. Den som tar emot datan kan då se att den kommer ifrån Tor. Har man då möjlighet att övervaka båda ändarna av Tor, IP-adressen som skickar in data samt applikationen som tar emot den, kan man dra slutsatser och därmed avanonymisera användare på Tor-nätverket.
Lättare att attackera
– Att övervaka trafik in och ut ur Tor-nätverket är egentligen inte ett nytt hot men genom att rikta in sig på DNS-trafik ser vi att det är enklare för attackerare att koppla ihop trafiken och därmed avanonymisera användare, säger Tobias Pulls. Det är dock inte vem som helst som har tillgång till den här typen av information och det kräver ganska mycket jobb för att lyckas med att avanonymisera användare på detta sätt, säger Tobias Pulls. Exempel på aktörer som kan ha tillgång till informationen är Google, internetleverantörer och underrättelsetjänster.
För mer information:
Tobias Pulls, forskare i datavetenskap vid Karlstads universitet på 070 601 5318 eller tobias.pulls@kau.se.
Caenorhabditis elegans (ofta förkortad C. elegans) är en rundmask (nematod) som används som modellsystem för att studera mänskliga sjukdomar men också för att förstå grundläggande biologiska processer. Till exempel har rundmasken använts för att studera nervsystemet och hur de första celldelningarna av den befruktade äggcellen går till.
C.Elegans
Sulfaterade glykosaminoglykaner, långa kolhydratkedjor dekorerade med negativt laddade sulfatgrupper, har viktiga funktioner både under tidig embryonalutveckling och i den vuxna individen. Chondroitinsulfat är en sådan glykosaminoglykan som tillverkas i såväl nässeldjur och sniglar som människor. Varför inget chondroitinsulfat har påvisats hos rundmaskar har varit en gåta. Ett nytt sätt att rena fram de sulfaterade glykosaminoglykanerna var avgörande för att lösa gåtan.
Nytt enzym identifierat
– Nu vet vi att Caenorhabditis elegans visst tillverkar chondroitinsulfat. Men förmodligen har de stora mängder av samma kolhydrat utan sulfatgrupper som rundmasken också producerar, i tidigare analyser dolt de mycket färre chondroitinsulfat-kedjorna. Ett enzym med förmåga att sätta fast sulfatgrupperna på kolhydratkedjorna har också identifierats i studien, säger Tabea Dierker, forskare i Lena Kjelléns grupp vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet.
Man har tidigare visat att om man stänger av de enzymer som bygger upp kolhydratkedjorna får det till följd att cellerna i det tidiga embryot inte kan dela sig. Nu kan forskarna undersöka om sulfatgrupperna är viktiga för celldelningen. Också andra funktioner av chondroitinsulfat kan nu studeras i Caenorhabditis elegans.
Mer komplett modellsystem
– Det är tillfredställande att våra resultat gör Caenorhabditis elegans till ett mer komplett modellsystem än man tidigare trott, säger Andrea Hinas, forskare vid institutionen för cell och molekylärbiologi.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet (institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, institutionen för cell och molekylärbiologi, institutionen för organismbiologi och SciLifeLab) och forskare vid Center for Biomedical Mass Spectrometry, Department of Biochemistry, Boston University Medical Campus, Boston, USA.
För mer information:
Tabea Dierker, forskare, tel. 018-4714690, e-post: tabea.dierker@imbim.uu.se
Lena Kjellén, professor i medicinsk glykobiologi, tel: 018-4714217, e-post: lena.kjellen@imbim.uu.se
SciLifeLab är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.
Den svenska mödravården införde år 2004 ett nytt alkoholpreventivt program där strukturerade frågor om alkoholvanor (AUDIT-screening) används för att identifiera kvinnor med behov av stöd och där motiverande samtal (MI) används som ett verktyg för att stödja beteendeförändringar hos kvinnor med ett riskfyllt alkoholbruk.
Färre barn behövde läkemedel och sjukhusvård under sitt första levnadsår
Programmet tycks ha förbättrat barnens hälsa. Under det första levnadsåret hade barn vars mammor deltagit i programmet färre infektioner, färre utskrivna receptbelagda läkemedel och cirka 7,5 procent lägre risk att bli inlagda på sjukhus till följd av skador och olyckor. Resultaten tyder på att programmet påverkat alkoholkonsumtionen både under graviditeten och efter födseln.
Störst effekt hos unga och låginkomsttagare
Det är framförallt barn till unga kvinnor och kvinnor med låga inkomster som mer sällan lades in på sjukhus. Ytterligare ett tecken på förändrade levnadsvanor är att färre behandlade mammor rökte under graviditeten, något som kan hänga samman med minskad alkoholkonsumtion.
– Våra resultat visar att mödravårdens arbete med att påverka gravidas alkoholbeteende tycks ha bidragit till mindre alkoholexponering och säkrare och bättre tidig uppväxtmiljö, säger Anna Sjögren som är en av forskarna bakom studien. Vi är intresserade av barns humankapitalutveckling eftersom vi vet att den påverkar hur det går i skolan och längre fram i livet. Hälsan från födseln och tidigt i livet en viktig pusselbit.
270 nya mammor
Det nya programmet infördes gradvis vid svenska mödravårdsmottagningar, vilket gör det möjligt för forskarna hitta effekten av arbetssättet genom att jämföra områden som infört respektive ännu inte infört programmet. Rapportförfattarna studerar cirka 270 000 förstföderskor i 245 kommuner. De använder information om sjukhusinskrivningar och läkemedelsförskrivning för barn under 2003–2009, samt enkäter med mödrarna.
Integrationsarbete i Sverige handlar sedan många år bland annat om hur nyanlända får information om vårt samhälle, traditioner, lagstiftning, välfärd etc. Samhällsorientering är en tämligen ny integrationsaktivitet med avsikt att skapa bättre förutsättningar än tidigare för nyanlända att ”orientera sig” i, och få tillgång till olika arenor i det svenska samhället. Genom att på modersmål erbjuda en till innehåll och form standardiserad aktivitet, har man önskat stötta integration genom att ge nyanlända möjligheter att skapa egen mening i det nya landets former för samhälls- och vardagsliv.
Studerat åtta kommuner i Västsverige
Studien har gjorts av Marie Westerlind, doktorand i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande, med syftet att synliggöra utveckling av pedagogisk och kommunikativ kunskap i organisering av aktiviteter som syftar till att stödja nyanlända migranters delaktighet i samhället. Genom observationer, fältanteckningar, intervjuer och videoinspelningar av olika aktiviteter i åtta kommuner i västra Sverige har hon skapat sig en bild av hur professionell kunskap kommer till uttryck i organisering av arbetet med samhällsorientering.
– Kunskap och lärande har alltid varit viktigt för utveckling av samhällets välfärdsinstitutioner, men det är kanske nu mer än tidigare nödvändigt att snabbt lära nytt, säger Marie Westerlind, Högskolan Väst.
Avhandlingen visar att det behövs organisatoriska strukturer som både erkänner och skapar förutsättningar för kontinuerlig utveckling av integrationsarbetarnas professionella kunskap; den kunskap som krävs för att skapa kulturella broar och göra information om Sverige begriplig för människor med olika livserfarenheter.
Samhällsförändringar innebär utmaningar för arbetslivets organisering av verksamheter, etablerade metoder och arbetsprocesser samt för dess ledning och styrning. Nya krav kommer till uttryck och nya mänskliga behov uppstår som förändrar villkoren för arbete och arbetsintegrerat lärande. Integrationsarbete är ett exempel på en framväxande professionell kunskapsdomän där vi, enligt Marie Vesterlind, behöver veta mer om hur aktiviteter organiseras och vilka kompetenser som utvecklas i praktiker som syftar till att stötta nyanländas delaktighet i samhället.
Integrationsarbetaren i fokus
De integrationsarbetare som arbetar med samhällsorientering ansvarar dels för att göra innehållet i kursmaterialet begripligt och relevant för deltagarna, och dels för att tillgodose enskilda behov och intressen av information i relation till människors specifika livserfarenheter.
– Det innebär att arbetet omfattar såväl planering och organisering som beslutsfattande och vi behöver veta mer om vilken kunskap som krävs för att ”göra det de gör”. Integrationsarbetarna har varierande yrkeskompetenser i botten och saknar en gemensam kunskapsbas vad gäller arbetet med samhällsorientering, säger Marie Westerlind.
Marie Westerlind menar att ett nytt yrkesområde håller på att växa fram som man inte har tillräcklig kunskap om. Vilka kompetenser utvecklas i arbete med heterogena grupper i samhällsorientering? Hur sker integrationsarbetarnas lärande och hur kan deras kunskapsutveckling stöttas? Vad innebär professionell, erfarenhetsbaserade kunskap i relation till utveckling av kumulativa strukturer inom organisationer och mellan olika praktikfält?
– Vi har studerat den nya protesdesignen biomekaniskt tillsammans med våra kollegor vid Mayokliniken i USA. Protesen ger en rörlighet som en vanlig handled gällande nästan alla rörelseriktningar. Handledsprotesen har utvecklats av handkirurgiska kliniken tillsammans med ett amerikanskt medicintekniskt företag, säger Marcus Sagerfors, specialistläkare vid handkirurgiska kliniken på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro Universitet.
Den nya protesdesignen har studerats i en pilotstudie där designen och instrumentationen ytterligare förbättrats. Pilotstudien visar att protesen ger en god smärtlindring, rörlighet och patientupplevd funktion. Andra fördelar med protesen är att den är modulär vilket innebär att det vid behov senare går att byta ut en ledkomponent utan att behöva sätta om protesen.
– Det är en fördel för patienten att det går att byta ut bara ledkomponenten utan att behöva göra en ny fixation av proteskomponenten.
Protesen är gjord av metall och uppbyggd av utbytbara komponenter som klickas fast i varandra.
En helt ny protesdesign har tagits fram på handkirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Operation med stor patientnöjdhet
– Många av våra patienter har reumatiska sjukdomar eller artros vilket innebär broskförslitningar. Handledsproteser är generellt en bra operation som ger god patientnöjdhet. Vår forskning visar att resultaten förbättras hela tiden.
Förbättrade resultat kan också innebära att fler patienter kan bedömas lämpliga för denna typ av behandling. Det andra operativa behandlingsalternativet till handledsprotes är steloperation av handleden vilket också ger en god smärtlindring men till priset av en stel handled.
– De patienter som haft möjlighet att jämföra, det vill säga är opererade med en protes i ena handleden och steloperation av den andra, brukar generellt föredra handleden med protes.
Marcus Sagerfors forskning visar att protesdesign kan påverka patientnöjdhet efter operation med handledsprotes och att det finns betydande skillnad i protesöverlevnad mellan olika protestyper. Biomekaniska studier av den nya protesen visar att den ger en rörlighet som en normal handled i nästan alla rörelseriktningar. En pilotstudie på den nya protesen visar att den ger en god patientupplevd funktion liksom minskad smärta.
För mer information:
Marcus Sagerfors, Specialistläkare, Handkirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Tel: 073 – 905 83 15, Mail: marcus.sagerfors@regionorebrolan.se
– Genom att förstå hur det antivirala proteinet viperin motverkar TBE-virus kunde vi identifiera två nya svagheter hos viruset som förhoppningsvis kan utnyttjas i framtiden för att utveckla ett effektivt sätt att bromsa TBE-infektion, säger Kirstin Vonderstein, som är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi och författare av avhandlingen.
Eftersom virus använder cellens byggstenar för att föröka och sprida sig till andra celler har våra celler utvecklat mekanismer för att känna igen och försvara sig mot virus. En central komponent i cellens tidiga försvar mot virusinfektioner är signalproteinet interferon, som skickas ut som en varningssignal till närliggande celler. Dessa celler kan då producera andra proteiner som skyddar dem mot virusangrepp. Ett av proteinerna som skyddar cellerna är viperin.
Viperin verkar tillsammans med andra proteiner
Kirstin Vonderstein har, tillsammans med forskarkollegor på Enheten för virologi vid Umeå universitet, studerat hur viperin är aktivt i försvaret mot TBE-virus. Forskningen visar att viperin förhindrar virusökning inne i cellerna samt begränsar mängden funktionella virus som kan lämna cellerna. Dessutom upptäckte forskarna att viperin inte arbetar ensamt utan behöver andra proteiner från cellen för att vara aktivt.
– Upptäckten ger oss en djupare förståelse för hur detta antivirala protein hämmar TBE-viruset och vad som sker i cellerna när viruset bekämpas. Det behövs mer forskning för att i detalj klargöra den antivirala mekanismen hos viperin, men förhoppningen är att denna upptäckt på sikt kan leda till att vi har ett effektivt läkemedel mot TBE, säger Kirstin Vonderstein.
Fakta om TBE
Fästingburen encefalit (TBE) är en sjukdom som orsakas av TBE-virus och överförs genom fästingbett till människor. TBE kan leda till allvarliga hjärnskador med kvarstående symptom.
De första tecknen är vaga och allmänna besvär som huvudvärk, muskelvärk, trötthet och feber. Dessa symtom varar bara i ett par dagar till en vecka. Hos ungefär 20-30 procent, sprids viruset vidare till hjärnan. Nya symtom brukar då komma ungefär en vecka efter att de första symtomen har försvunnit. Dessa symtom är:
hög feber
svår huvudvärk
kräkningar
ljuskänslighet
yrsel.
Varje år uppsöker ungefär 200 personer i Sverige sjukvård för TBE. Idag finns ingen behandling för sjukdomen, bara lindring av symptomen kan erbjudas.
Fotnot: Kirstin Vonderstein är uppvuxen i Eschweiler, Tyskland. Hon studerade biologi vid RWTH Aachen i Tyskland och vid Lund Universitet i Sverige.
För mer information:
Kirstin Vonderstein,Institutionen för klinisk mikrobiologi, Enheten för virologi, Umeå universitet, 070-302 4613; kirstin.vonderstein@umu.se
– Det har levt människor i övärlden utanför Papua Nya Guinea i 40 000 år. Alla har de behövt ta sig fram på havet vid vissa tillfällen. Men det är extra svårt att korsa vatten där man inte ser land. Förmodligen var det här en grupp människor med en tradition av att färdas över vatten, som var extremt anpassade till en sådan livsstil, säger Pontus Skoglund, forskare i evolutionär genetik vid Harvard Medical School och Stockholms universitet.
De sjöfarande pionjärer som tog sig ända ut till östra Oceanien tillhörde Lapitakulturen. Den kännetecknas av sin keramik, och man vet också att de höll grisar och höns som husdjur. De kunde bygga båtar som var de första att klara resor över öppet hav. Förmodligen hade folkgruppen färdats under flera generationer, på mindre än 1 500 år, från Taiwan via Filippinerna till skärgården utanför Papua Nya Guinea, och vidare ut till öarna i öster. Det är en sträcka på över 600 mil.
Fick inte barn på vägen
En internationell forskargrupp har nu analyserat DNA från fyra individer som levde på öarna Tonga och Vanuatu för mellan 2 500 och 3 100 år sedan. Det som förvånade forskarna var att de fyra inte bar på anlag från befolkningen på Papua Nya Guinea, alltså den stora ö deras förfäder måste ha passerat på sin väg österut. Det tyder på att de sjöfarare som tog sig hela vägen till öarna i östra Oceanien inte blandade sig och fick barn tillsammans med andra människor på sin väg.
De här nya rönen går på tvärs med vad man tidigare trott om folkvandringarna i regionen. Nästan alla nutida innevånare i östra Oceanien har en del av sitt genetiska ursprung gemensamt med befolkningen på Papua Nya Guinea. Tidigare har man trott att detta betytt att de östasiatiska sjöfararna stannat på Papua Nya Guinea, blandat sig och fått barn med folket där, och att dessa ättlingar sedan rest vidare österut. Om detta inte stämmer, som den nya studien nu pekar på, innebär att det måste kommit en senare och ganska stor folkvandring, där människor från Papua Nya Guinea spridit sig och sitt genetiska arv över hela södra Stilla havets övärld i ett senare historiskt skede.
Genetiskt arv på mödernet
En stor del av den nutida öbefolkningens genetiska arv från de östasiatiska sjöfararna har ärvts via mödernet. Det kan finnas två förklaringar till detta.
– Det kan vara så som antropologerna tror att Lapitakulturen var matrilokal, vilket betyder att man lever i små grupper, och när man bildar par stannar kvinnor i gruppen och män flyttar, säger Pontus Skoglund.
En en annan förklaring kan vara att den senare migrationen från Papua mest bestod av män. Oavsett kan den nya kunskapen om de forntida båtpionjärerna vara den felande länken som kan förklara att de flesta människor i området har sin genetiska härkomst från två källor, en från området kring Papua Nya Guinea och en från östasien.
– De här nya fynden kan bli bränsle för arkeologer att hitta nya tolkningar av de här människornas historia, säger Pontus Skoglund.
För mer information:
Pontus Skoglund, Harvard Medical School och Stockholms universitet pontus.skoglund@gmail.com
+1 617-901 25 05
Presstjänsten Stockholms universitet, press@su.se
08 -16 40 90
Efter den katastrofala jordbävningen i Italien 1980 inbjöd stadsantikvarien i Pompeji världen att hjälpa till med att dokumentera ruinstaden innan status för fynden från vulkanutbrottet år 79 försämrades ytterligare. Svenska Pompejiprojektet startades därför från Svenska Institutet i Rom år 2000. Forskningsledare för räddningsinsatsen var Anne-Marie Leander Touati, professor i Antikens kultur och samhällsliv vid Lunds universitet.
Från 2010 leds forskningen från Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet. Samtidigt har en ny gren av avancerad digital arkeologi tillförts, med 3D-modeller och tillgänglig dokumentation. Kvarteret skannades under fältarbetet 2011-2012 och de första 3D-modellerna finns nu tillgängliga
Livet hos de dåtida Pompejiborna
Modellerna visar hur livet såg ut för Pompejiborna innan vulkanen Vesuvius fick sitt utbrott. Till och med ett stort hus, som tillhörde den välbärgade mannen Caecilius Iucundus, har lyckats rekonstruerats i detalj.
Snapshot från en av filmerna som visar rekonstruktionen av ett av husen i Pompeji.
– Genom att kombinera ny teknologi med mer traditionella metoder så kan vi beskriva Pompeji mer detaljerat och sanningsenligt än vad tidigare varit möjligt, säger Nicoló Dell´Unto, digital arkeolog vid Lunds universitet.
Bland annat har forskarna frilagt golvytor från år 79, detaljstuderat den byggnadshistoriska utvecklingen, rengjort och dokumenterat tre stora rikemanshus, en krog, ett tvätteri, ett bageri och en trädgård. I trädgården kunde de se att en av kranarna till den praktfulla fontänen var på. Vattnet sprutade för fullt när askan och pimpstenen började regna över Pompeji.
Fönster från romartiden
Någon gång hittade man även helt orörda lager. I dem fanns fortfarande fönster och keramik från romartiden som otroligt nog var oskadda. De har följt vattenledningar och avlopp för att se hur de sociala hierarkierna fungerade och sett hur butiks- och restaurangfolket var beroende av de stora rikemansfamiljerna för att få vatten och hur förhållandena förbättrades mot slutet av stadens liv.
Staden fick en akvedukt som gjorde att de boende kunde leva oberoende av några få djupbrunnar eller det insamlade regnvattnet i de stora husen cisterner.
I en artikel publicerad i SCIRES Italy redovisas arbetet bakom 3D-filmen och trovärdigheten i rekonstruktionerna diskuteras också.
Se det unika videomaterialet över ett kvarter i Pompeij, uppbyggt med 3D-teknik
1) Researchers about how you can investigate Pompeji with new technology:
2) Take a 3-minutes tour in the beautiful house of Jucundus:
3) Really interested? 11-minutes tour in the house:
Text: Jenny Loftrup, Lunds universitet
Fotnot: Istituto di Scienza e Tecnologie dell’Informazione och Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet har hjälpt till att ta fram materialet och 3D arbetet.
Kontakt:
Anne-Marie Leander Touati, professor i antikens kultur och samhällsliv, Lunds universitet
Mobil: 070 36 58 602, Anne-Marie.Leander_Touati@klass.lu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Varumärket Grönt kulturarv® har skapats för att göra det möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som samlats in genom Programmet för odlad mångfald, POM. POM är ett nationellt program för att bevara den genetiska mångfalden bland de odlade växterna. POM samordnas från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, men är ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår, till exempel friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, FritidsOdlingens Riksorganisation, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.
