Teknikutvecklingen är intensiv inom förarlösa fordon och nu är målet att denna utveckling även ska komma sågverken till del. Projektet vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut är en förstudie som ska utröna vilka möjligheter och utmaningar det finns med förarlösa virkestruckar. Projekete är finansierat av Södras forskningsstiftelse.
– Vi har medvetet begränsat oss till att fokusera på gaffeltruckar som hanterar sågade trävaror fram till färdigvarulagren, säger projektledare Anders Lycken på SP.
Ett antal studier ska genomföras vid olika sågverk för att kartlägga nuläget, med intervjuer och mätningar för att uppskatta eventuella vinster genom att automatisera de olika momenten i truckarnas körcykler.
– Sågverk som är intresserade av förarlösa fordon är välkomna att höra av sig till någon av oss i projektgruppen, säger Anders Lycken.
En kan styra många truckar
Ett möjligt scenario som projektet ska utvärdera är att semiautomatiska truckar kör automatiskt mellan punkt A och B. När virkespaketet ska lyftas eller ställas ner så styrs, eller övervakas, detta på distans av en truckoperatör.
Detta scenario bidrar till förbättrad arbetsmiljö då truckens vibrationer och ljud inte riskerar att påverka operatören negativt. Det möjliggör även effektiviseringar då samma operatör kan fjärrstyra flera truckar samtidigt. Dessutom kan varierande produktionsvolymer hanteras mer flexibelt genom att aktivera fler eller färre semiautomatiska truckar som styrs av samma operatör.
– Vi har handplockat de kompetenser projektet behöver för att dra nytta av den erfarenhet som finns inom SP-koncernen, säger Anders Lycken. Oavsett om det är en jordbrukstraktor, hamnkran eller virkestruck som ska automatiseras, så är det i stort samma utmaningar när det gäller teknik och säkerhet.
Inhägning bra ur säkerhetssynpunkt
Erik Torstensson arbetar med elektronik och pålitliga system på SP. Han konstaterar att många sågverk redan idag är inhägnade, vilket är bra ur både säkerhets- och juridisk synvinkel för förarlösa fordon.
– Sedan måste vi beakta flera tänkbara scenarior där människor i olika utsträckning kan komma att befinna sig inom de förarlösa truckarnas arbetsområden, säger han.
Inom jordbruket arbetar Jonas Engström och hans kollegor på SP i Uppsala med liknande projekt inom förarlösa fordon.
– Även om ett fält oftast har färre hinder än vad det finns på ett sågverk så går det att definiera sågverksområdet mycket noggrant. En jordbrukstraktor måste kunna användas på ett stort antal olika platser och över mycket stora arealer, säger Jonas.
De två väderfenomenen El Niño och Southern Oscillation (tillsammans förkortade ENSO) leder till kraftiga klimatskiftningar i Afrika söder om Sahara. Hittills har det varit oklart hur mycket dessa snabba pendlingar i temperaturen, såväl i havet som i luften, påverkar tillgången på mat, djurfoder samt råvaror till energi och bränsle. Nu har forskare vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund tillsammans med kollegor i USA och i Nederländerna gjort beräkningar som visar hur efterfrågan och tillgång på vegetabilier har förändrats under perioden 2000–2013. Slutsatsen är att gapet mellan efterfrågan och utbud har ökat och kommer att fortsätta öka.
Genom att analysera data från den amerikanska rymdstyrelsen NASA och FN:s livsmedelsorgan FAO har de räknat fram hur mycket koldioxid som växtligheten i området tar upp genom fotosyntes. Utifrån materialet har forskarna dragit slutsatser om hur mycket mat, foder och bränsleråvara som kan produceras i området. Detta har de ställt mot den ökade konsumtion som den prognosticerade befolkningstillväxten leder till.
Både extrema väderfenomen och befolkning ökar
Resultatet visar att år då ENSO inträffar får negativa följder för växtligheten i området. Det i sin tur leder till ökad risk för brist på mat och andra förnödenheter för landsbygdsbefolkningen i östra och södra Afrika.
– Vi förutser att situationen förvärras i och med att de här väderfenomenen sannolikt blir mer frekventa och allvarligare samtidigt som befolkningen i området ökar, säger Hakim Abdi vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap i Lund.
Forskarnas resultat är viktiga eftersom det belyser områden där brist på mat orsakas eller kommer att orsakas av väderfenomen som ENSO.
– De här extrema variationerna i klimatet är ett reellt hot mot små samhällen och byar söder om Sahara. Våra resultat ger makthavare bättre beslutsunderlag och belyser vikten av att ta med fenomen som ENSO i beräkningen när de fattar beslut som handlar om tillgången på mat, säger Hakim Abdi.
Kontakt: Hakim Abdi, doktorand, Lunds universitet, institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap +46-46-222 31 32 hakim.abdi@nateko.lu.se
Vinsterna av slytäkt handlar inte bara om ekonomiskt netto från en förnyelsebar energikälla, utan också om vinster för biologisk mångfald och kulturmiljö, vinster ur rekreationssynpunkt, nya arbetstillfällen och kunskapsexport.
Analys för en ökad slyskörd
– Slytillgången i landet måste ses som intressant att tillgodogöra sig i omställningen till ett fossilfritt samhälle, säger Urban Emanuelsson, professor vid CBM och projektledare för studien.
Målet för forskningen har varit att belysa och kvantifiera den biomassa som finns i det svenska landskapet i form av sly – och som skulle kunna användas som energiråvara.
Studien handlar om slyvegetation som finns i kraftledningsgator, längs vägar och järnvägar, i övergivna åkrar och på betesmarker samt i skogsbryn. Projektet har analyserat hela hanteringskedjan från avverkning till leverans av slyflis till värmeverk – och identifierat kritiska frågor för att en mer omfattande slyskörd ska kunna bli verklighet.
Forskarna har utrett när slytäkt är positiv eller negativ för flora och fauna och menar bland annat att skördetekniken behöver utvecklas för att uppnå större avverkningskapacitet i klena bestånd.
– I dag råder det stor enighet internationellt om att ökad mat- och biomassaproduktion måste ske utan ytterligare förluster av biologisk mångfald. Tvärtom ska nya brukningsmetoder helst leda till att den biologiska mångfalden restaureras, eftersom den är en grundförutsättning för långvarigt hållbar mat- och biomassaproduktion, säger Urban Emanuelsson.
Nu finns det rekommendationer som beskriver när, var och hur slytäkt bör bedrivas för att minimera de negativa miljöeffekterna och i stället realisera de stora fördelar för biologisk mångfald som är möjliga. Resultaten finns sammanfattat i rapporten Landsomfattande slytäkt – potential, hinder och möjligheter. Publikationen bygger på resultatet av ett projekt genomfört på uppdrag av Energimyndigheten.
Tre fakta om slytäkt
1.Energiinnehållet i sly där skörd är möjlig är mellan 86 och 275 TWh. De största tillgångarna finns i södra och mellersta Sverige. Det är ekonomiskt och praktiskt realistiskt att skörda 5–10 TWh per år under de närmaste 10–20 åren.
2. Sly ger stort energinetto. Räknat från skörd till värmeverk får man ut 28 gånger den insatta energin.
3. Storskalig slyskörd kan troligen ge mellan 1 000 och 1 500 årsarbeten.
Med sly menas unga träd och buskar, ofta av lövtyp, när de spontant etablerar sig på till exempel kalavverkningsytor, längs vägar, i kraftledningsgator, i åkerkanter, i och runt tätorter och i igenväxande naturbetesmarker.
Sakkunniga: Göran Ståhl och Torgny Lind, SLU, Slytillgångar
Rune Andersson, SLU, Grönområden i och runt tätorter
Oscar Hultåker, SLU, Entreprenörskap och arbetstillfällen
Maria Iwarsson Wide, Skogforsk, Skördeteknik och skördesystem
Lennart Eriksson, SLU, Ekonomi och lönsamhet
Per-Anders Hansson och Daniel Nilsson, SLU, Energianalys och energinetto
Torbjörn Ebenhard, CBM, Biologisk mångfald
Urban Emanuelsson, CBM, Kulturmiljöaspekter
Maria Forsberg, CBM samt Uppsala universitet, Legala frågor.
Bakgrund:
Sverige och övriga världen håller på att ställa om energiförsörjningen från fossilbaserad till förnybar energiråvara. Sverige har en realistisk möjlighet att bli helt fossilenergifritt. Men nya råvaror och tekniker behöver utvecklas för att vi ska kunna tillvarata olika värden, såsom biologisk mångfald, kulturmiljövärden och rekreationsvärden.
Sveriges totala energitillförsel år 2012 uppgick till 578 TWh.Konkurrensen om marken hårdnar, dels därför att möjligheten att odla upp nya markområden i stort sett är uttömd, dels därför att marken behöver användas till flera ändamål. Biomassa hämtad ur skogen eller odlad på åkermark konkurrerar med mat- och virkesproduktion.
Rapporten är resultatet av ett forskningsprojekt med medel från Energimyndigheten. Detta forskningsprojekt färdigställdes under 2014. Projektet ingick i den satsning som Energimyndigheten gör på förnybara bränslen.
Under projektets gång har man identifierat en rad delproblem och områden som behöver utredas närmare, till exempel studier av totallösningar för bioenergiproduktion baserad på slytäkt, samt vidareutveckling av dels ekonomiska modeller för lönsamhets- studier av slyskörd i olika typer av landskap.
Marie Holmgren har i sin doktorsavhandling också karakteriserat sidentickans (Trametes versicolor) egenskaper generellt.
Bakom upptäckten finns ett ett patent av Sellstedt och Holmgren (2005) som visar på en ökad etanolproduktion från en naturligt förekommande svampmix tillsammans med bagerijäst. Tester visade att svampmixen växte bra på glukos, xylos, hemicellulosa och cellulosa. Forskarna identifierade svampmixen genom amplifiering av DNA med hjälp av polymeraskedjereaktion (PCR).
Mixen bestod av Chalara parvispora, Xylaria sp och Trametes hirsuta/Trametes versicolor. Under ett rekonstruktionsexperiment visade det sig att de identifierade svamparna producerade lika mycket etanol som svampmixen.
Valde ut sidentickan
Forskarna valde att studera rötsvampen sidenticka, (T. versicolor) vidare då den var vanligast förekommande i mixen och visade sig också växa i förhållanden med olika mixer av sexkolssocker och femkolssockret xylos samt enbart med xylos.
– Vi såg en stark korrelation mellan jäsning till etanol och konsumtionen av socker, med hjälp av xylosnedbrytande enzymer i svampkulturerna, säger Marie Holmgren.
En mängd olika inhibitorer, hämmare bildas när biomassa behandlas, till exempel fenoler, levulinsyra, HMF och furfural. Dessa inhibitorer studerade nu Marie Holmgren närmare för att se hur de påverkade sidentickans celltillväxt, sockeranvändning, enzymaktivitet och etanolproduktion.
Friskvikten påverkades i positiv bemärkelse av inhibitorerna och ökade mest med enbart furfural, medan etanolmängden minskade något. Under etanolproduktionen metaboliserade sidentickan alla inhibitorer.
Både bionedbrytare och biokatalysator
Om T.versicolor skulle kunna fungera både som bio-nedbrytare och bio-katalysator skulle det leda till lägre kostnader inom etanolproduktionen och förbehandlingsprocessen. Marie Holmgren testade olika förbehandlingar med och utan svamp samt enzymer med biomassa från Salix viminalis och Populus tremula för att utvärdera om denna svamp kan fungera som ”bionedbrytare”.
– Resultaten visade att T.versicolor kan bryta ned lignocellulosa till glukos och att svampen dessutom har bland annat ett enzym, xylanas, som är närbesläktade med liknande enzymer hos andra svampar.
Kontakt: Marie Holmgren, UPSC, Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet Telefon: 073 – 03 30 212 E-post: marie.holmgren@umu.se
Marie Holmgren har en högskoleingenjörsexamen i energiteknik och en licentiatexamen i växtfysiologi från Umeå universitet. Hon är född och uppväxt i Klimpfjäll.
Avhandlingen: Fredagen den 14 oktober försvarar Marie Holmgren, Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Trametes versicolor as biodegrader and biocatalyst when using lignocellulose for ethanol production Svensk titel: Trametes versicolor som biologisk nedbrytare och katalysator av lignocellulosa videtanolproduktion Disputationen äger rum klockan 14.00 i sal KB3A9, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Mohammad Taherzadeh vid Swedish Centre for Resource Recovery, Högskolan i Borås.
I det senaste numret av The Wilson Journal of Ornithology beskriver Olle Terenius vid SLU:s institution för ekologi hur han vid tre tillfällen observerat knölsvanar som färdas i hög hastighet på vattnet i flera hundra meter med hjälp av vinden. Vindsurfande svanar har siktats i Hjälstaviken utanför Uppsala, i Brunnsviken i Stockholm och i Krankesjön i Lund.
– Detta får mig att tro att fenomenet inte är begränsat till en viss plats eller några enstaka fåglar. Jag hoppas att denna artikel gör att fler får upp ögonen för vindsurfande knölsvanar och att vi får en bättre bild av hur utbrett beteendet är, säger Olle Terenius.
Behöver lång startsträcka
De experter, med djupa insikter i litteraturen om knölsvanar, som har granskat artikeln och den film som har tagits säger sig ha varit ovetande om att knölsvanar kan ta sig fram på detta sätt.
– Jag tror att anledningen till att detta inte finns omnämnt i litteraturen är att ornitologer som är ute i fält endast snabbt noterar att de ser en knölsvan och prickar av den på listan, medan den allmänhet som har observerat vindsurfande svanar tänker att detta redan är ett välkänt fenomen, säger Olle Terenius.
Knölsvanen är med sina 10 kg den tyngsta fågel som kan flyga och den kan inte starta i stark medvind utan behöver en lång startsträcka i motvind för att kunna lyfta. Att snabbt kunna förflytta sig i medvind några hundra meter är därför en omständlig procedur om de ska flyga. När de istället vindsurfar, kan svanarna starta direkt och med hjälp av vinden rör de sig snabbt, ungefär två svanlängder per sekund.
– Troligen är beteendet alltså ett sätt att spara energi, säger Olle Terenius. Ifall de hade simmat i samma hastighet, hade det motsvarat ett intensivt träningspass, ungefär samma ansträngning som för en människa som spelar squash.
En video av fenomenet återfinns på Youtube under namnet ”Vindsurfande knölsvan”.
Kontakt:
Olle Terenius, forskareInst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
018-67 25 42, olle.terenius@slu.se
Några exempel på beviljade projekt är Återvunna däck för konstruktionsändamål, Kommunplast i en cirkulär ekonomi och Minskat matsvinn genom offentlig symbios. Även så vitt skilda områden som elektronik, bildemontering och att utvinna ämnen ur avloppsslam eller aska från sopförbränning ska studeras.
– Energimyndigheten är mycket stolt över att kunna bidra till dessa 38 projekt, som vart och ett tar oss närmare ett resurseffektivt samhälle och en cirkulär ekonomi. Nu har det strategiska innovationsprogrammet RE:Source verkligen kommit upp i fart och vi ser fram emot en ny omgång kreativa projekt i nästa utlysning som öppnar i november, säger Susanne Karlsson på Energimyndigheten.
Många projekt om materialåtervinning
Målsättningen med innovationsprogrammet RE:Source är att Sverige ska vara världsledande på att minimera och nyttiggöra avfall. Den första utlysningen inom programmet fick 65 projektansökningar och Energimyndigheten, Formas och Vinnova har beslutat att bevilja 38 av dem.
Många av projekten har redan startat. Några pågår bara ett fåtal månader, andra i flera år. Listan över samtliga projekt.
Sammanlagt delas nästan 30 miljoner kronor ut i projektstöd, men de sökande företagen och organisationerna samfinansierar projekten med minst lika mycket genom sin arbetstid och egna satsningar.
Cirka två tredjedelar av ansökningarna gällde mindre projekt. Därför fanns det budgetutrymme att bevilja ett stort antal av dem och på så vis mobilisera många aktörer inom området. Nästan hälften av ansökningarna riktade in sig på utveckling och innovationer inom materialåtervinning.
Vill ha fler idéer om avfallsminimering
– Nästa gång hoppas vi på flera innovativa idéer som riktar sig mot avfallsminimering och effektivt nyttjande av resurser. Det är ett område som ännu inte är lika välutvecklat och etablerat, säger Evalena Blomqvist vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, som är programchef för RE:Source.
– Vi känner att vi är inne på rätt spår med RE:Source när vi ser det stora intresset att utveckla lösningar och att de sökande utmanar sig att göra detta tillsammans i relativt nya konstellationer. Detta är bara början! .
Den 24 november anordnas RE:Source-dagen i Stockholm, då alla som är intresserade av programmets aktiviteter – och inte minst av höstens utlysning som stänger i februari 2017 – är välkomna.
Kontakt: Evalena Blomqvist, SP, programchef för RE:Source, telefon 010-516 55 20 och Susanne Karlsson, Energimyndigheten, telefon 016-544 23 75
Det senaste decenniet har diabetes av typ 1 och 2 ökat med en oroande hastighet. Typ 1-diabetes är en så kallad autoimmun sjukdom där det egna immunförsvaret angriper de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket leder till att kroppen inte kan producera insulin på egen hand.
Orsaken till varför man insjuknar i typ 1-diabetes är fortfarande till stor del okänd, men mycket tyder på att olika miljöfaktorer kan vara bidragande. Emma Carlssons avhandling undersöker ur ett tvärvetenskapligt perspektiv hur biologiska, psykologiska och sociala faktorer påverkar immunförsvaret, för att försöka förstå processen bakom uppkomsten av typ 1-diabetes.
Stress påverkar immunförsvaret
Emma Carlsson har gjort fyra olika studier, där hon tittat på hur dels psykologisk stress, dels olika nivåer av fysisk aktivitet påverkar immunförsvaret hos friska barn mellan 5 och 6 år, och hur uthållighetsträning påverkar immunförsvaret hos ungdomar mellan 13 och 19 år. Hon har också undersökt sambandet mellan psykologisk stress i olika skeden av livet och immunförsvaret hos kvinnor mellan 18 och 22 år.
Hon upptäckte att barn som exponerats för psykologisk stress i familjen hade höjda nivåer av stresshormonet kortisol och en ökad aktivitet hos den del av immunförsvaret som i tidigare forskning associerats med typ 1-diabetes.
Hos unga kvinnor kunde hon se att de som utsatts för psykologisk stress både som barn och senare i livet hade fler av den sortens immunceller som hjälper till att eliminera bland annat virusinfekterade celler och cancerceller, men färre av de immunceller som spelar en viktig roll för att hindra uppkomsten av autoimmuna sjukdomar.
Tänkbara orsaker till typ 1-diabetes
Resultaten visade också att hög fysisk aktivitet har en skyddande effekt hos barn, men att pojkar och yngre tonåringar som tränade uthållighetsträning visade en ökad aktivitet hos den del av immunförsvaret som associerats med typ 1-diabetes.
Emma Carlssons avhandling visar alltså att psykologiska och fysiska faktorer tydligt påverkar immunförsvaret hos unga människor, och är viktiga faktorer att ta hänsyn till vid framtida forskning för att kunna kartlägga vad som orsakar typ 1-diabetes.
– Det behövs fortsatt tvärvetenskaplig forskning, där man studerar större grupper, för att vidare undersöka hur psykologiska och fysiska faktorer påverkar immunförsvaret. Genom att studera faktorer som är biologiska, psykologiska och sociala kommer vetenskapen att kunna bidra med ännu mer kunskap om bakomliggande orsaker till uppkomsten av immunologiska sjukdomar, säger Emma Carlsson.
Att återställa flottade vattendrag genom att lägga sten i forsarna är vanligt i Sverige. Syftet är att bromsa vattnet som annars för bort näring och sediment. Nu har effekterna av förbättrade metoder, där även stora block och träd används, studerats av en grupp Umeåforskare. Att skapa mer komplexa fåror och vattenflöden är enkelt, men att få tillbaka växter och djur är svårt, enligt Umeåforskarna. Resultaten är publicerade i tidskriften Ecosystems.
– Restaurering är utan tvekan en störning som vattendraget måste återhämta sig ifrån. Vi har sett att arternas förmåga att vandra in varierar i olika delar av landskapet och går långsamt i nordliga älvsystem, säger Christer Nilsson, professor i landskapsekologi vid Umeå universitet.
Flottning av timmer har påverkat floder och älvar Under mer än ett århundrade, med början på 1800-talet, har vi människor rensat, rätat och dämt upp vattendrag i Sverige för att underlätta timmerflottning. Efter att timmerflottningen upphörde på 1970-talet har restaureringar påbörjats. Hittills har de flesta restaureringsprojekt varit engångsföreteelser som inte utvärderats. Endast i få fall har naturvårdarna kunnat använda kunskaper från tidigare studier för att förbättra sina metoder.
Det nya med detta projekt, som finansierats av EU:s LIFE-fond, var att man hämtade stora stenblock och träd från närområdet och lade i vattnet, samt tillförde grus till lekbottnar på sträckor i biflöden som tidigare restaurerats med enklare metoder. På så sätt blev fåran ännu mer komplex, vilket bör kunna gynna artrikedomen.
Forskarna jämförde sedan de mer restaurerade sträckorna med sträckor där bara en grundläggande restaurering var genomförd.
– Det var uppenbart att fårans form och hydraulik blev mer varierad. Strandjordarnas kemi, strandvegetationen och fisksamhällena visade emellertid ingen tydlig reaktion på restaureringen under de första fem åren, när vi jämförde de två typerna av sträckor. Variationen var större mellan de olika biflödena än mellan de olika typerna av restaurering, säger Christer Nilsson.
Kräver uppföljning under många år Naturen längs älvsträckor där enbart en grundläggande restaurering är genomförd visar dock förbättringar jämfört med älvsträckor som inte blivit restaurerade. Förhoppningen var därför att den nya restaureringen skulle ge ännu bättre resultat.
Att det tar lång tid för växter att etablera sig kan bero på att det inte finns frön i närheten, menar Christer Nilsson När det gäller fisk är det tänkbart att restaurering av delsträckor inte räcker för att få tydliga resultat. Många fiskar rör sig ju över stora områden. Det kan också bero på att födodjuren inte återhämtat sig eller att bottenis dödar rom och småfisk.
– För att öka chansen till lyckade restaureringar rekommenderar vi att hela avrinningsområden restaureras. Dessutom krävs en uppföljning under flera decennier för att säkert kunna säga vad som hänt. Ekosystemens långsamma återhämtning vid restaurering av nordliga vattendrag är samtidigt ett viktigt skäl till att skydda dem från framtida skador.
Kontakt: Christer Nilsson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
E-post: christer.nilsson@umu.se
Vänligen mejla för att bestämma telefontid
– Äktenskap bland kvinnor har ökat samtidigt som insemination och adoption blivit allt vanligare. Äktenskapet fyller en juridisk funktion som annars saknas för samkönade par, säger Martin Kolk, forskare i demografi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Milstolparna som fått allt fler kvinnliga par att sätta en ring på fingret, är rätten till assisterad befruktning för samkönade makar som infördes 2005, och rätten för samkönade gifta och partners att adoptera barn som kom 2003. Då givarländer i princip inte accepterar samkönade föräldrapar handlar det inte om internationella adoptioner. Istället är det i samkönade par mer vanligt att adoptera partnerns barn. Oftast adopterar kvinnliga par.
Kvinnor ofta drivande i att ingå äktenskap
Den könsneutrala äktenskapsbalken infördes 2009, och ersatte de registrerade partnerskapen för samkönade par. Den har däremot inte bidragit till att fler gift sig. Det är en skillnad mot USA, där äktenskapet i sig har en större betydelse jämfört med i Sverige, menar Gunnar Andersson, professor i demografi.
– Man har inte samma passionerade vurm för äktenskap i samhället i stort i Sverige, säger han.
Studien visar också att kvinnliga par har en mycket högre skilsmässorisk än manliga par. Förklaringen ligger enligt Gunnar Andersson i strukturella skillnader i hur kvinnor och män beter sig i parrelationer. Det man ser i samkönade par reflekterar det man ser i heterosexuella par.
– I heterosexuella par är ofta kvinnor drivande i både att ingå äktenskap och att initiera skilsmässa, och det ser man återskapas också i samkönade par, säger Gunnar Andersson.
Även om skilsmässorisken i genomsnitt har gått ner för samkönade par, är skilsmässor i äktenskap mellan två kvinnor vanligare än bland heterosexuella par. Gunnar Andersson menar att den högre skilsmässorisken visar på mer dynamik och variation bland samkönade par – en aspekt han tycker är viktig att lyfta fram istället för att bara se skilsmässor som ett problem.
– Hävdar man att giftermål är en demokratisk rättighet, så är också skilsmässa en mänsklig och demokratisk rättighet, säger Gunnar Andersson.
Kontakt:
Martin Kolk, forskare i demografi, tfn: 076-239 7946, 08-16 17 22, e-post: martin.kolk@sociology.su.se
Gunnar Andersson, professor i demografi, tfn: 073 768 5724, 08-16 32 61, e-post: gunnar.andersson@sociology.su.se
Leila Zoubir, kommunikatör på Sociologiska institutionen, tfn: 072-148 95 36, 08-16 29 85 e-post: leila.zoubir@sociology.su.se
– Fynden stärker vår bild av att tarmfloran tidigt i livet spelar en roll vid utvecklingen av allergiska symtom. Vi tror att en mångfald bland bakterierna bidrar till att stärka immunförsvaret i slemhinnorna. I vår nya studie såg vi skillnader i immunsvaret mot tarmbakterier hos barn som senare utvecklade allergiska symtom, säger Maria Jenmalm, professor i experimentell allergologi vid Linköpings universitet, en av forskarna bakom studien.
Forskarna intresserade sig särskilt för hur immunförsvaret i slemhinnorna ser ut mot olika bakterier. Slemhinnorna, som finns i andningsvägarna och magtarmsystemet, kommer i kontakt med mängder av bakterier och virus. Här finns IgA-antikroppar, som är specialanpassade för att finnas i slemhinnorna. De fungerar som en slags barriär som binder till mikroorganismer som de känner igen och hindrar dem från att ta sig in i kroppen.
Antikropparna i bröstmjölken kan spela roll
I den nya studien analyserade forskarna avföringsprover som samlats in från spädbarn vid en månads ålder och sedan igen vid tolv månader. Det första året i livet påverkar i hög grad hur immunförsvaret senare i livet kommer att reagera i möten med bakterier, virus och allergiframkallande ämnen. Tarmbakterierna i proverna sorterades beroende på om de hade IgA bundet till sig eller inte.
– Vi såg att barnen som senare fick allergi hade en lägre andel IgA-antikroppar bundet till tarmbakterier vid tolv månaders ålder än de friska barnen. Skillnaden kan tyda på att allergiska barn har en sämre barriärfunktion i sina slemhinnor. Det var särskilt uttalat hos dem som utvecklade astma under de sju första levnadsåren, säger Maria Jenmalm.
Forskarna tittade på sammansättningen av bakterierna som fanns i avföringen och använde bioinformatiska verktyg för att studera skillnader i IgA-antikroppar mot tarmbakterier mellan friska och allergiska barn.
– Vi hittade stora skillnader i vilken typ av bakterier som immunförsvaret hos barnen i de båda grupperna reagerade mot. Intressant nog skilde det sig tydligt redan vid en månads ålder. Det förvånade oss, eftersom IgA-antikropparna hos barn i den åldern till stor del kommer från mamman genom bröstmjölken. Så det verkar som att mammans immunsvar och antikropparna som barnet får via bröstmjölken kan vara kopplade till allergiutveckling och det vill vi undersöka vidare, säger Maria Jenmalm.
Maria Jenmalm har lett studien tillsammans med Alex Mira vid Center for Advanced Research in Public Health i Valencia, Spanien. Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden och spanska MINECO.
Kontakt: Maria Jenmalm, professor i experimentell allergologi, maria.jenmalm@liu.se, 010-103 41 01 eller 070-237 89 70
Att invandrare startar företag i sitt nya hemland är vanligt. Däremot är inte mycket känt om hur affärsidéerna uppstår och hur entreprenörskapet utvecklas över tiden. I sin avhandling ”Opportunity creation as a mixed embedding process: A study of immigrant entrepreneurs in Sweden” har Quang Evansluong undersökt hur invandrade entreprenörer skapar nya möjligheter till företagande genom att förankra processen både i sitt hemland och i det nya värdlandet.
– Genom hela processen samarbetar de invandrade entreprenörerna med olika aktörer i värdlandet. Gradvis går de från att vara socialt exkluderade till att bli socialt inkluderade – företagandet blir alltså en del av den lokala integrationsprocessen, förklarar Quang Evansluong.
Ökat samarbete med människorna i närområdet
– Den lokala integrationen sker på flera plan. I arbetet med att etablera, utveckla och förfina affärsidéer och -koncept får företagaren en större tillit till invånarna och lär sig att förstå den lokala kulturen, vilket bidrar till en ökad känsla av tillhörighet. Samtidigt blir företagandet ett sätt att återknyta till hemlandet genom att man underhåller och etablerar nya kontakter.
Den ökade migrationen i Sverige och Europa bidrar till det stora intresset för Quang Evansluongs avhandling, och han ser flera möjligheter att omsätta slutsatserna i praktiken. Bland annat är han engagerad i det lokala integrationsprojektet ”Integrera Jönköping” som leds av Mariana Morosanu.
Avhandlingen presenterar flera konkreta förslag på hur företagande kan användas som en del av integrationsprocessen. Men också på hur invandrade entreprenörer kan stöttas i sitt företagande.
Fler tillfällen att lära språket
– Med olika typer av affärsstödsprogram kan invandrade företagare få hjälp med att skapa trovärdighet, bland annat genom att etablera kontakter och skaffa nya erfarenheter i lokalsamhället. Genom att koppla sin verksamhet till etablerade värderingar och delta i det lokala livet, så blir det lättare att förstå kundernas önskemål och behov – samtidigt som man lär sig språket.
Integrationsprogrammen kan också ha som målsättning att erbjuda aktiviteter som hjälper immigranter till ett ökat utbyte med lokalbefolkningen.
– Det kan till exempel handla om att man bjuder in till olika idrotts- eller intresseföreningar. Integrationsprogrammen bör syfta till att ge så många tillfällen som möjligt att öva på det nya språket – i alla sammanhang.
Kontakt: Quang Evansluong försvarade framgångsrikt sin avhandling vid Jönköping International Business School, Jönköping University, fredagen den 7 oktober. Han finns tillgänglig för intervjuer fram till och med den 14 oktober. Därefter fortsätter han sitt arbete vid University of the West of England som universitetslektor i Enterprise Management. Quang Evansluong nås via telefon 070-7586749 (Obs, endast under tiden i Sverige) och 0044 7984677013 (Storbritannien).
Sekunder kan innebära liv eller död vid en trafikolycka, en brand eller ett drunkningstillbud.Men i glesbygd eller komplicerade stadsmiljöer kan det ta tid för det ordinarie räddningssystemet att ta sig till olycksplatsen.
Räddningstjänsten i Sundsvall har utbildat frivilliga i ett antal byar, dit det är svårt att nå i tid vid olyckstillbud. Projektet, som kallas för Förstärkt medmänniska, har under ett år studerats av forskare vid Linköpings universitet. Resultatet presenteras nu i två olika rapporter.
– Det har visat sig att projektet är positivt för alla inblandade – räddningstjänst, frivilliga och drabbade. De drabbade har uppskattat stödet från frivilliga och har upplevt ökad trygghet i väntan på räddningstjänst och ambulans, säger doktoranden Elina Ramsell vid Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem, CARER.
Forskarna inventerade också vilka förutsättningar som krävs för att använda sig av frivilliga som resurser. Förutsättningarna för bra resultat med frivilliga som en resurs vid en olycksplats är bland annat: utbildning, kontinuerlig övning, tydlig arbets- och ansvarsfördelning, rättsligt skydd och försäkringar för de frivilliga.
Forskargruppens resultat presenteras i två rapporter och på ett seminarium 12 oktober 10.15 – 12.00 vid Katastrofmedicinskt Centrum, Johannes Magnus väg 11 (Universitetsområdet), Linköping
I studien såg forskarna vid Högskolan i Sogn och Fjordane och Lunds universitet att barnen med ADHD kunde koncentrera sig bättre när de via ett par hörlurar fick ett meningslöst, slumpmässigt brusljud – högt som från en dammsugare – i öronen. Vid en jämförelse visade sig effekten av brusljudet vara större än den av ADHD medicin, som inte gav någon effekt alls på de test barnen gjorde.
– Barnen i studien fick genomföra tre kognitiva test som testade minne och uppmärksamhet. På två av testen märktes klara resultatförbättringar av brusljudet, säger Peik Gustafsson, forskare vid Lunds universitet och läkare i barnpsykiatri, Psykiatri Skåne.
Effektivare än mediciner
Även om det är en liten studie med 20 individer menar forskarna bakom studien att det finns argument för att brusljudet i öronen är en effektivare hjälp vad gäller just minne och uppmärksamhet än vad ADHD-mediciner är.
– Därför kan det vi kallar ”vitt” brusljud var en alternativ icke-farmakologisk behandling av ADHD, eller ett komplement som gör att man kan sänka dosen av de mediciner som många barn med ADHD idag tar, säger Göran Söderlund, professor i specialpedagogik vid Høgskulen i Sogn og Fjordane, Norge.
– Det verkar som barn med uppmärksamhetsproblem (ADHD) tänker bättre när de hör ljud eller själva skapar ljud, antingen de får brus i öronen via ett par hörlurar eller producerar ljudet själva, exempelvis genom att trumma med fingrar, pennor och annat i klassrummet, säger Göran Söderlund och fortsätter;
– Vi ska dock komma ihåg att den här studien endast koncentrerar sig på kognitiva prestationer som minne, uppmärksamhet och koncentrationsförmåga. Bruset i öronen löser inte att de här barnen är överaktiva och lätt kommer i konflikt med andra, men det kan kanske hjälpa dem att bli bättre i skolarbetet.
App ska hjälpa personer med ADHD
Nu vill forskarna gå vidare med en större studie om brusljudets effekt och har därför utvecklat en app, Smartnoise, som hjälpmedel för personer med ADHD eller uppmärksamhetsproblem.
– Genom att göra tre enkla test i appen kan barnen se om de har nytta av brus eller inte. (Notera att de flesta barn blir sämre av brusljudet, vilket märktes på kontrollgruppen i studien). I appen kan de sedan följa sin utveckling då de kan spara sina resultat från olika lektioner och se vilka framsteg de gör. Fungerar appen bra i klassrummet så kan man lätt lägga till nya funktioner, exempelvis som att tala om när det är dags att ta en paus, att gå hem eller när de ska äta, berättar Göran Söderlund.
För att vidareutveckla appen söker forskarna nu skolor i Sverige och Norge som under tre månader kostnadsfritt vill testa den och låta barnen spara ner de resultat de får när de jobbar på egen hand med brus i öronen under lektionerna.
– Vi har sett att det här fungerar i laboratoriet. Nu vill vi se om det även fungerar i klassrummet, säger Göran Söderlund.
Artikeln Brus kan hjälpa barn med ADHD var först publicerad i Aktuellt om Vetenskap och hälsa, där det finns fler artiklar att läsa inom samma område. Aktuellt om Vetenskap och hälsa är en webbplats som informerar om forskning inom medicin, hälso- och vårdvetenskap i Skåne.
Forskare har letat intensivt efter växten. Men efter många fruktlösa fältresor och inventeringar blev den så sent som 2015 klassad som utdöd. Bergen på Nya Kaledonien är rika på nickel, kobolt och magnesium, metaller som är åtråvärda för oss människor. Enorma dagbrott ersätter tidigare skogklädda bergsmassiv, som normalt är översållade av sällsynta och unika växter. I den dramatiska omvandlingen av naturmiljön utrotas djur och växter.
Men när en botaniskt intresserad person fick höra talas om att en art hon följt nu betraktades som utdöd, tog hon kontakt med expertis, först anonymt, genom att skicka ett paket med blommor och frukter till forskare i Frankrike.
Spektakulära blommor
Fyndet visade sig vara den länge eftersökta tuggummiväxten Pycnandra longiflora, en art som har de mest spektakulära blommorna i rött och gult i hela växtsläktet. Fyndet hade hon gjort på nordvästra delen av Nya Kaledoniens huvudö, precis nedanför en gruva. Där har forskarna nu kunnat konstatera 176 individer inom ett mycket begränsat skogsområde, som även det ligger i farozonen för utökad gruvbrytning.
Ulf Swenson, botanist på Naturhistoriska museet och specialist på tuggummiväxter, har nu tillsammans med sin franske kollega Jérôme Munzinger, publicerat en artikel i Phytotaxa om återfyndet och varför forskarna varit så måna om att försöka hitta just den här arten.
Ett träd måste hålla reda på kalendern, dels på våren för att bladsprickningen ska ske vid ”rätt” tidpunkt, och på hösten för att knoppar ska sättas, köldhärdighet utvecklas och löven ska få sina höstfärger och sedermera fällas. På våren är det framför allt temperaturen som styr, en tidig värmebölja får träden att slå ut tidigare.
På hösten har temperaturen en mindre betydelse, de flesta träd utnyttjar i stället dagsljuset för att veta när de ska börja förbereda sig för vintern, även om temperaturen även där påverkar processerna.
Det trädslag som är bäst kartlagt i detta avseende är asp, Populus tremula, eftersom poppelsläktet i stor omfattning har använts till forskningssyften. En asp i skogen (i Umetrakten) sätter knopp på eftersommaren och bladen börjar bli gula någon gång i september och fälls ofta i början av oktober. Enskilda aspar kan skilja sig ganska mycket från varandra, vissa är tidiga och andra sena, men för varje asp sker detta med en fantastisk regelbundenhet på nästan samma datum år efter år.
Gödslade aspar är gröna längre
Detta fenomen utnyttjas av forskare för att ta reda på vilka faktorer och gener som styr processen men Erik Edlund visar i sin avhandling att man kan få aspen att bli ”dagavill” på olika sätt.
Genom att ringbarka, gödsla och mäta hormoner i aspar under hösten har bioteknolog Erik Edlund tagit fram nya data som ger en bättre förståelse för hur träd håller reda på kalendern på hösten och fäller sina blad. Foto: Privat
– Om man till exempel ringbarkar en asp i ett bestånd kan den överleva flera år, fast den får sina höstfärger tidigare och starkare. Likaså kan gödsling, i alla fall om det görs med nitrathaltiga gödselmedel, påverka processen fast åt andra hållet. Välgödslade aspar håller sig gröna längre på hösten, säger Erik Edlund.
Han har även studerat en grupp växthormoner, cytokinin, som brukar antas påverka processen när blad gulnar, för att försöka utröna hur och om de är inblandade, men han har inte hittat några tydliga tecken på att så är fallet.
– Mina studier visar att många olika faktorer kan påverka aspens höstfärger, och att man måste hålla reda på dessa när man ska studera aspars höstkalender, säger Erik Edlund.
Kontakt: Erik Edlund, Institutionen för fysiologisk botanik, Telefon: 070-396 23 89
E-post: erik.edlund@umu.se
Tisdagen den 11 oktober försvarar Erik Edlund, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Regulatory Control of Autumn Senescence in Populus tremula. Svensk titel: Regulatorisk kontroll utav höst-senescence i asp.
Disputationen äger rum kl 10:00 i KBC huset i sal KB3B1, Umeå universitet
Fakultetsopponent är Paul Dijkwel, Institute of Fundamental Sciences, Massey University, New Zeeland.
Erik Edlund kommer ursprungligen från Östersund. Han är civilingenjör i bioteknologi vid Umeå universitet och har utfört sina doktorandstudier vid Umeå Plant Science Centre, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet.
En stor grupp forskare under ledning av Feng Gao, universitetslektor vid Avdelningen för biomolekylär och organisk elektronik vid LiU och He Yan vid The Hong Kong University of Science and Technology, har tagit fram de organiska solcellerena där förlusten av fotonens energi bara är 0,61 eV, jämfört med de 0,88 eV som är den lägsta man uppmätt tidigare.
Det betyder att energiförlusterna i de organiska solcellerna nu närmar sig nivåer på 0,5 eV, som i de kiselbaserade, oorganiska solcellerna, vilket innebär ett steg närmare kommersialisering.
När solen skickar energirika fotoner mot den organiska halvledande polymeren i solcellen flyttar sig elektroner till ett exciterat tillstånd. Det bildas ett hål i grundtillståndet som elektronen fortfarande attraheras av. Drivkraften är då, något förenklat, ett mått på den energi som går åt för att lösgöra elektronen från det exciterade tillståndet och få igång själva laddningstransporten i solcellen.
Solcell utan fullerener
För att frigöra elektronen kombineras polymeren i solcellen med ett acceptor. Ju lägre drivkraft som behövs för att skapa fria laddningar – ju lägre energiförlust – desto effektivare solcell.
Tidigare har man använt kolföreningar, fullerener, som acceptorer. De ökar visserligen effektiviteten, men gör också solcellen instabil och värmekänslig. Här har forskarna använt en ny typ av polymer i solcellen, men också en ny och stabil acceptormolekyl, bestående av kol, kväve, väte och syre, som ger en ultrasnabb laddningsbildning med en låg drivkraft.
– Vi har här fått fram ett system med stor potential att öka energieffektiviteten i de organiska solcellerna, säger Feng Gao vid Linköpings universitet.
Forskargruppen, där även LiU-professorerna Olle Inganäs och Fengling Zhang samt postdoktor Jonas Bergqvist och doktoranden Deping Qian ingår, har i artikeln demonstrerat solceller med en energieffektivitet på 9,5 procent, vilket betyder att 9,5 procent av energin i solstrålarna omvandlas till el.
Rekordet i energieffektivitet för de organiska solcellerna ligger på cirka 11 procent och det innehas av en forskargrupp där Feng Gao, Olle Inganäs och Deping Qian ingår. Den artikeln publicerades tidigare i våras i Advanced materials.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
