Fokus i den aktuella studien är på sackaros. Sackaros finns naturligt i frukt och grönsaker, men huvuddelen av vårt intag sker via tillsatt sackaros. Förutom i sötade drycker, kakor och godis kan sackaros finnas tillsatt i en mängd vanliga livsmedel, till exempel mejeriprodukter, bröd och sylt/marmelad. I Sverige är sackaros den vanligaste formen av tillsatt socker.
Max 10 procent av energiintag bör komma från socker
– För det stora flertalet verkar inte konsumtionen av tillsatt socker vara ett problem när det gäller just det vi undersökt, det vill säga risken att utveckla hjärtinfarkt eller annan allvarlig hjärtsjukdom. Men för ett litet antal personer med mycket stor konsumtion av tillsatt socker förhöll det sig annorlunda. Bland de 5 procent av deltagarna som fick minst 15 procent av sitt dagliga energiintag från sackaros ökade risken för hjärtinfarkt med ungefär en tredjedel, berättar Emily Sonestedt, kostforskare vid Lunds universitet.
De allmänna kostrekommendationerna i Sverige anger att max 10 procent av vårt dagliga energiintag bör komma från tillsatt socker.
Studien belägger inte orsakssamband mellan mängden sackaros och allvarlig hjärtsjukdom. Men för att minska risken för felaktiga slutsatser har resultaten justerats för faktorer som traditionellt förknippas med hjärt-kärlsjukdom. Hit hör livsstilen, som till exempel rökning, alkohol och motionsvanor. Även kostintaget analyserades och justeringar gjordes för livsmedel som anses kopplade till hjärt-kärlrisken, till exempel kött, fullkorn, frukt, grönt, kött och kaffe.
Tittade på kostintaget i sin helhet
– Vi ville i studien undersöka om det redan vid ett mindre överintag av tillsatt socker gick att se ett samband med allvarlig hjärtsjukdom. För att efterlikna verkligheten så mycket som möjligt fokuserade vi på kostintaget i sin helhet och inte endast utvalda livsmedel som till exempel läskedrycker, fortsätter Emily Sonestedt.
Studiens underlag kommer från den stora befolkningsundersökningen Malmö kost cancerdär deltagarna bland annat genomgått hälsokontroll, svarat på livsstilsfrågor och fört kostdagbok under en begränsad tid. En i genomsnitt 17 år lång uppföljning gjordes, av totalt drygt 26 000 deltagare utan känd diabetes- eller hjärt-kärlsjukdom.
Finns det skäl att ändra de allmänna kostrekommendationerna utifrån de aktuella resultaten?
– Nej, enligt min mening finns det i nuläget väldigt lite som pekar på att förekomsten av hjärtinfarkt eller annan allvarlig hjärtsjukdom skulle minska om de som redan håller sig inom rekommenderat intag skulle minska på sockret ytterligare. Däremot kan det vara bra att fundera över om det går att nå de som ligger över rekommenderad nivå, och framförallt storkonsumenter av sötad mat och dryck, genom riktade insatser.
Hur ser sockerkonsumtionen ut i Sverige idag?
– Det finns tidigare undersökningar som visar att 40 procent av befolkningen har för hög konsumtion, varav flertalet har en mindre överkonsumtion. Det finns också tecken på att den ökande sockerkonsumtionen har planat ut, avslutar Emily Sonestedt.
Forskargruppen vid Lunds universitet kommer att fortsätta sina studier kring socker och hjärt-kärlsjukdom, bland annat med fokus på andra diagnoser:
För mer information:
Emily Sonestedt, docent i Nutritionsepidemiologi, Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, 040-39 13 25, 073-700 71 45, emily.sonestedt@med.lu.se
Fotnot: Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet (VR), Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF) och Crafoordska stiftelsen.
För att få en förståelse för hur en lärares vardag ser ut, hur de arbetar och vilken roll digital teknik har i deras dagliga arbete, observerades fyra lärare under ett antal dagar. Utöver observationerna genomfördes också intervjuer med lärarna, men också med skolrektorer och representanter från en kommuns utbildningsförvaltning samt IT-chef för kommunala IT-enheten.
Sadaf Salavatis avhandling bekräftar tidigare forskning som visar på att lärare lättare tar till sig och använder innovationer som går i linje med deras professionella erfarenheter, tankar och värderingar. Sadafs forskning visar också att lärarnas benägenhet att använda digital teknik till stora drag är individberoende.
Utlärningsmetoden påverkar användandet av digital teknik
Baserat på sin bakgrund, erfarenheter samt sociala sammanhang har lärare olika förhållningssätt och värderingar i hur det ser på sin yrkesroll som lärare och hur det de ser på sina elever och deras lärande. Världsbilder, förhållningssätt och värderingar påverkar lärarnas utlärningsmetoder och hur de använder den digitala tekniken. Forskningen visar att lärare som har en mer studentcentrerad pedagogik tenderar att använda digital teknik i högre grad och på ett innovativt sätt, jämfört med lärare med en mer lärarcentrerad pedagogik.
Forskningen visar också att erfarenheter som lärare får genom användning traditionell pedagogik och användning av digital teknik också påverkar och förändrar lärarnas världsbild och förhållningssätt och därmed hur digital tekning ingår som en del i deras undervisning.
Även organisationen påverkar
Några av de faktorer som bidrar till komplexiteten i lärarnas vardag är avsaknad av klargörande centrala mål och direktiv men också avsaknad av tydliga definitioner och förståelse för centrala begrepp. Vad som även påverkar hur lärarna integrerar digital teknik i undervisningen är organisationsrelaterad. Detta handlar bland annat om den frihet och beslutsrätt som skolledare har över den egna interna organisationen samt resursrelaterade frågor, exempelvis otillräcklig IT-support eller begränsat pedagogiskt stöd av centrala kommunala enheter.
Även varierande elevgrupper, elevers individuella behov samt elevers bristande ansvarskänsla om sina digitala enheter har visat sig bidra till och påverka den komplexitet som finns kring användning av digital teknik i undervisningen.
Bristande förståelse för lärares vardagspraktik
Den kanske viktigaste faktorn som identifierats, som bidrar till komplexiteten i lärares dagliga arbete är undervisningssituationen i sig själv och hur den uppfattas på olika sätt av olika aktörer. Forskningen har visat att de olika aktörerna, men även ytterligare intressenter utanför skolans värld (till exempel IT-utvecklare, föräldrar, etc.) har sina egna världsbilder och förståelser av digital teknik och hur den bör användas i undervisningen. Utöver dessa skillnader och motsägande världsbilder framkommer det också att det finns en bristande förståelse för lärares vardagspraktik, med och utan användning av digital teknik. Detta har konsekvenser för beslut och direktiv som tas på högre myndighetsnivåer.
Resultatet i avhandlingen påvisar och förstärker tidigare forskning som visat på komplexiteten i undervisningssituationer. En av de mest övergripande och största utmaningarna relaterat till komplexiteten är sammanhang, kultur och traditioner vilka är unika för varje skola och för varje klassrum. Dessa faktorer i kombination med lärares individuella världsbilder påverkar lärares varierande användning av digitala teknik i deras undervisning och vardagspraktik, samtidigt som myndigheter förväntar sig att användningen ska likformas.
För inte så länge sedan var döden betydligt mer närvarande i våra liv än i dag – åtminstone för oss i den relativt trygga västvärlden. Vi tog hand om de döda hemma tills de skulle begravas och vi levde med vetskapen att minsta förkylning kunde leda till döden om det ville sig riktigt illa. I dag är läget annorlunda och många av oss har aldrig sett en död människa. Trots det har döden inte upphört att fascinera.
Det börjar tidigt. Redan små barn uppvisar någon slags hatkärlek till skräcken när de skrikande av förtjusning blir jagade av fiktiva monster och spöken. Beteendet följer oss genom åren med högtider som Halloween och bus eller godis, tonårens anden i glaset och senare skräckfilmer som vi – trots att vi vet att de lämnar oss sömnlösa – inte kan sluta titta på.
Döden är så obegriplig
I en Sifo-undersökning från 2012 svarade 21 procent att de trodde att människor kan gå igen. Lika många svarade att de själva hade upplevt, sett, varit i kontakt med eller haft en förnimmelse av en person som är död.
Liselott Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, misstänker att det är dödens obegriplighet som ligger till grund för att dessa trosföreställningar – och att de är så utbredda.
– Det finns tankar och idéer kring att något slags liv fortsätter efter döden i de flesta kulturer, både i etablerade religioner och i den lösare hållna folktron, och att det därmed också, under vissa omständigheter, kan gå att uppfatta och eventuellt kommunicera med de döda, säger hon.
Skräckfilmer populära
Vår fascination för skräck syns även i populärkulturen. Skräckfilmer är de mest inkomstbringande efter romantiska komedier, enligt den amerikanska filmstatistiksajten The Numbers. Men enligt Per Israelson, litteraturforskare och skräckvetare vid Stockholms universitet, handlar det inte om ”riktig” skräck.
– Den typen av skräck som syns och är populär just nu är egentligen inte läskig. Det är mer som skräckens klichéer. Nu har filmer dessutom utvecklats till sinnliga spektakel vilket passar skräckfilmer oerhört bra, säger han.
Får oss att känna oss levande
En annan förklaring till skräckgenrens popularitet är att de kan fungera definierande. Till exempel kan zombies få oss att känna oss mer levande och en ondsint mördare få oss att känna oss goda. Dessutom speglar ofta berättelserna samhället vi lever i.
– Skräckgenren är ofta politisk och problematiserar samhällsproblem. Den visar vad som kan hända om vi inte ändrar på oss. Det är en kamp mellan rätt och fel, gott och ont och normer och värderingar, säger Anna Höglund, skräck- och monsterforskare vid Linnéuniversitetet.
Rädsla ger njutning
När en person blir rädd går hjärnan in i ett kamp-eller-flykt-tillstånd. Handflatorna blir svettiga, pupillerna utvidgas och kroppen pumpas full med dopamin och adrenalin. Detta sker oavsett om rädslan är äkta eller påhittad.
Det är dock sammanhanget som avgör om känslan klassas som positiv eller negativ. Nyligen kunde forskare vid Vanderbilt University i USA visa att människor som gillar att bli skrämda, till exempel av skräckfilmer, har ett synnerligen effektivt dopamin- och belöningssystem.
Enligt forskningen saknas nämligen bromsar för dopaminfrisättning. Mätning av puls, pupillvidgning, andningsfrekvens och andra fysiologiska aktiviteter visade även att det är svårt att skilja på en person som är upphetsad och en person som är rädd. Detta eftersom de fysiologiska reaktionerna liknar varandra och till och med anses vara nära besläktade.
För en del människor verkar således rädsla – på en säker plats – vara en källa till njutning och något som får dem att må bra. Enligt vissa forskare fungerar rädslan även som en boost för självförtroendet eftersom man tar sig igenom en skrämmande situation.
Kanske något att tänka på nästa gång man går ensam över en kyrkogård på natten?
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Skogskyrkogården, Stockholm 4 november 2017.
Alla helgons dag och halloween – vad är skillnaden?
Alla helgons dag är en kristen högtid som utan avbrott har ingått i det svenska kyrkoåret sedan medeltiden. Högtiden markerar slutet på sommaren och vinterhalvårets början och firas till martyrers och helgons ära. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.
Högtiden inträffade tidigare alltid den 1 november men flyttades 1772 till närmaste söndag. Hette fram till 1953 Allhelgonadagen, då den bytte namn till Alla helgons dag och flyttades till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.
Halloween
I anglosaxiska länder motsvaras dagen före Alla helgons dag av den folkliga Halloween – en förvrängning av det ursprungliga All Hallows’ Eve (alla helgons afton) – med barnupptåg av olika slag. Seden har varit populär i USA sedan 1800-talet och sedan mitten av 1990-talet har den även vunnit spridning i Sverige. Halloween inträffar den 31 oktober.
Ursprungligen härstammar halloween från den keltiska helgen Samhain då de dödas själar ansågs återvända till jorden. Människorna klädde ut sig och gick och tiggde mat och dryck till festen. Ljusprydda pumpor sattes ut för att mota bort ondskan.
– Rift Valley-feber är en underskattad orsak till sjukdom i drabbade delar av Afrika och den arabiska halvön, säger Maria Baudin, som är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi och Enheten för virologi vid Umeå universitet.
– Vi har gjort en oroande upptäckt att infektion med Rift Valley-feberviruset kan leda till missfall, en association som tidigare misstänkts men som aldrig bevisats. Därför är det nu är viktigt att ta fram effektiva botemedel, ett arbete vi inlett genom att identifiera molekyler som blockerar virusinfektion. Eftersom Rift Valley-feberviruset är myggburet finns det dessutom en risk att det sprider sig till tidigare icke-drabbade områden.
Sju gånger högre risk för missfall
I en studie som nyligen beskrevs i Lancet Global Health undersökte Maria Baudin och forskarkollegor 130 gravida kvinnor i Sudan som infekterats av RVFV. De infekterade kvinnorna hade mer än sju gånger högre risk att få missfall jämfört med personer i en kontrollgrupp. Missfall hos personerna med virusinfektion skedde generellt sett senare i graviditeten än hos de som inte infekterats.
Maria Baudin har också undersökt de mekanismer genom vilka RVFV interagerar med celler. En datorsimulering visade att virusets yta var positivt laddad. Forskarna har sedan genom experiment i cellkultur kunnat visa att kolhydrater på cellens yta är viktiga för infektion, vilket gör det troligt att viruset interagerar med negativt laddade kolhydrater.
Sex molekyler som förhindrar infektion
I en tredje studie har forskarna utvecklat en snabb och säker metod för att identifiera molekyler som hindrar RVFV-infektion i celler. Med metoden har forskarna undersökt över 28 000 olika sorters molekyler och hittills identifierat sex ämnen som utgör potentiella mål för utveckling av läkemedel mot RVFV.
Maria Baudin är från Umeå. Hon har en magisterexamen i biomedicin vid Umeå universitet. Hennes fascination för virus ledde till ett projektarbete och doktorandstudier på Institutionen för klinisk mikrobiologi och Enheten för virologi.
För mer information:
Maria Baudin, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Enheten för virologi, Umeå universitet
090-785 0922; maria.baudin@umu.se
Det har under flera år kommit allt fler bra studier som visar oroväckande samband mellan miljögifter och ohälsa. Av förklarliga skäl kan man inte göra interventionsstudier med miljögifter på människor, utan det handlar om sambandsstudier (epidemiologiska studier) eller om djurstudier.
– Men det fortsätter att vara ett lågt intresse för denna typ av forskning, vi behöver ökade möjligheter att göra fler och större studier och det behövs dessutom djurstudier som kan påvisa orsakssamband samt förklara de bakomliggande mekanismerna. Nu kan vi visa att det kunde vara lönsamt också, att satsa på detta område, säger Monica Lind, docent i miljömedicin på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Akademiska sjukhuset.
PCB ökar risken för diabetes
Det har tidigare visats av flera forskargrupper runt om i världen, inklusive den som leds av Monica Lind och Lars Lind vid Uppsala universitet, att höga halter av olika typer av miljögifter i blodet, som exempelvis PCB:er och långlivade insektsbekämpningsmedel, är relaterade till en hög risk att ha få diabetes.
Forskargruppen har nu tillsammans med den amerikanske miljöforskaren Leonardo Trasande, New York University, gjort en kostnadskalkyl med utgångspunkt från den så kallade PIVUS-studien där ett stor antal miljögifter har undersökts hos cirka 1000 äldre individer i Uppsala, liksom förekomsten av diabetes i gruppen. Denna, liksom en liknande studie av Trasande, publicerad i tidskriften the Lancet förra veckan, har fått stor internationell uppmärksamhet.
Resultatet visar att höga halter av PCB:er, långlivade insektsbekämpningsmedel, ftalater (mjukgörare i plaster och i kosmetika/hudvårdsprodukter) och fluorerade ämnen (bland annat i brandskum och i vattenavstötande material) tillsammans kan förklara 13 procent av diabetsförekomsten. Detta kan jämföras med fetma, den vanligaste riskfaktorn för diabetes, som förklarar 40 procent.
Sjukvården skulle spara 45 miljarder kronor
– En minskning av dessa miljögifter med 25 procent skulle enligt våra beräkningar kunna minska diabetsförekomsten i Europa med cirka 150 000 individer och leda till en kostnadsbesparing på 45 miljarder svenska kronor per år inom sjukvården, säger Lars Lind, professor i medicin vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.
Beräkningarna baseras på hur stor andel av risken som kan förklara ett sjukdomsfall av diabetes, och offentliga uppskattningar på vårdkostnad per år för en kronisk sjukdom som diabetes.
– Kalkylen är som alltid inom hälsoekonomi komplicerad och innehåller flera osäkerhetsfaktorer, men man ser en tydlig bild, dvs att miljögifter leder till stora kostnader i vården. Då vi sett att miljögifter är kopplade till flera andra sjukdomar än diabetes skulle en minskning av dessa miljögifter kunna leda till stora besparingar inom vården på sikt, säger Monica Lind.
Artikeln är skriven av över 250 sociologer, biologer och genetiker från forskningsinstitut över hela världen. Forskningsstudien, som letts av Oxfords universitet tillsammans med Groningens universitet och Uppsala universitet omfattar analyser av 62 studier med totalt 330 000 män och kvinnor.
Hittills har man trott att familjebildningen huvudsakligen styrts av personliga val och social kontext. Den här studien visar att de blivande föräldrarnas genuppsättning också har betydelse. Närmare bestämt variationer i tolv olika genregioner är det som påverkar tidpunkten.
– De blivande föräldrarnas karriärsmål, inkomst, tillgång till preventivmedel, kostnaden för barnomsorg är alla faktorer som påverkar beslutet om när man ska starta familj och hur många barn man får.
Genvarianter påverkar hur vi bildar familj
– Vi har nu för första gången identifierat vanliga genvarianter som påverkar familjebildningen på populationsnivå och vår studie har därmed bidragit ytterligare en pusselbit till förståelsen för denna komplexa bild, säger huvudförfattare Melinda Mills från sociologiska institutionen vid Oxfords universitet.
Studien visar att DNA-varianter kopplade till ålder för första barn också reglerar andra egenskaper som har samband med reproduktion och sexuell utveckling, som vid vilken ålder flickor får sin första menstruation, vid vilken ålder målbrottet inträffar hos pojkar, och vid vilken ålder kvinnor går in i klimakteriet.
– Våra resultat skulle kunna få en långtgående effekt på mänsklig utveckling och fortplantning. Till exempel fann vi att DNA-varianter för att starta en familj senare i livet har samband med en senare menstruationsdebut och en senare klimakteriestart i kvinnor.
Kan delvis förklara barnlöshet
– Som ett resultat, i framtiden kan det vara möjligt för läkare att ge människor svar på den viktiga frågan: ”Hur länge kan man vänta?”, baserat på deras DNA-varianter. Men vi måste sätta våra fynd i perspektiv: att få barn beror på många sociala och miljömässiga faktorer, och dessa kommer alltid att spela en mycket större roll för om eller när vi får barn än vårt DNA, säger artikelns försteförfattare Nicola Barban från sociologiska institutionen vid Oxfords universitet.
Forskarna beräknade att varianter i de tolv genregionerna tillsammans förklarar mindre än en procent av variation i åldern vid första barnet och antalet barn som de får under sin livstid. Författarna menar att även om denna andel är låg, visar deras matematiska modeller att man i vissa fall kan använda den genetiska koden för att delvis förklara sannolikheten att en kvinna förblir barnlös.
Bättre infertilitetsbehanling
Efter att forskarna har undersökt funktionen av de tolv genregionerna och generna i dessa områden i detalj, har de identifierat 24 olika gener som kan förklara sambanden. Vissa av generna var redan kända för att ha en effekt på infertilitet, medan andra var okända.
– En bättre förståelse för funktionen av dessa gener skulle i framtiden kunna förbättra resultaten av infertilitetsbehandling, säger professor Harold Snieder från Groningen Universitet och Marcel den Hoed, docent vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala Universitet.
Kontakt: Marcel den Hoed, forskarassistent och docent i molekylär epidemiologi och translationell medicin, institutionen för medicinska vetenskaper, molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet, och SciLifeLab, marcel.den_hoed@medsci.uu.se, 070-425 07 52.
– Påfallande många européer uppger att de mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Man kan se att det delvis hänger samman med ekonomiska och sociala villkor, säger forskningssamordnare Filip Fors som tillsammans med professor Mikael Hjerm, båda vid Umeå universitet, ansvarar för insamlandet av data i Sverige.
Det är en ny upplaga av ESS, European Social Survey, som nu presenteras. Rapporten speglar hur invånarna i 20 europeiska länder samt i Israel ser på sin hälsa och livssituation. Svenskarna visar sig överlag ha mycket bra hälsa i jämförelse med övriga länder. Åtminstone anser svenskarna själva det. Bara irländarna och schweizarna känner sig en aning friskare än svenskarna.
Svenskar friskare än genomsnittseuropén
Svenskarnas hjärtan hör till de friskaste i Europa och svenskarna rör på sig mer än genomsnittseuropén. Sverige har dessutom varit framgångsrikt med rökavvänjning. Med bara 15 procents rökare är vi nu bäst i klassen.
Studien avlivar effektivt myten om att karga nordbor skulle vara mer depressiva än heta sydlänningar. I verkligheten tycks det vara precis tvärtom. Allra mest depressiv är man i Portugal, där nästan var tredje kvinna uppger att de har varit deprimerade den senaste veckan. Det är dubbelt så mycket som i Sverige. Överlag är invånarna i Syd- och Östeuropa mer depressiva än nordeuropéer. Bäst psykisk hälsa anser sig norrmän och finländare ha. Där är den psykiska hälsan dessutom jämställd. Annars är det betydligt fler kvinnor än män i Europa som uppger sig deprimerade.
Syd- och Östeuropa har det sämst
ESS-studien skärskådar också de socioekonomiska förhållanden och deras påverkan på hälsan. Svenskarna anser sig lyckligt lottade när det gäller bostäder och ifråga om materiell trygghet under uppväxten. Även här är det invånarna i Syd- och Östeuropa som anser sig ha det sämst.
– Det tycks inte vara så enkelt som att den som har det sämre ställt har osundare vanor ifråga om kost, motion och rökning – det har de ofta också – utan studien visar även på en koppling mellan hälsa och faktorer som bostad, arbete och uppväxtförhållanden, säger Filip Fors.
Sammanlagt har 40 000 personer, varav 1791 i Sverige, svarat på frågor om liv och hälsa.
För mer information, kontakta gärna:
Filip Fors
Forskningssamordnare
Sociologiska institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 78 25
Mobil: 070-263 45 10
E-post: filip.fors@umu.se
Forskare från Högskolan i Borås, Göteborgs universitet och KTH ska ta reda på vad som ligger bakom sjukskrivningsproblematiken inom vården. Satsningen sker i samarbete med Västra Götalandsregionen.
Enkelt förklarat innehåller forskningsprojektet två delar, A och B. Den ena halvan studerar flexibilitet och kontrollbetingelser, alltså hur arbetsförhållanden påverkar sjukskrivningar, chefs- och personalomsättning.
– Sjukskrivningar kostar inte bara pengar för samhället, arbetsgivaren och den enskilda personen utan innebär också ett lidande för varje individ. Det känns därför viktigt att vara med och föra forskningen inom området framåt, säger Sara Larson Fällman, doktorand vid Högskolan i Borås och projektledare för del A.
Effekter av chefsutbildningar
Den andra projekthalvan fokuserar på chefsarbete. Forskarteamet ska ta reda på vad det betyder för en arbetsplats om chefen har genomgått en hälsofrämjande ledarskapsutbildning, och om effekterna av den kan avspeglas i sjukskrivningsdata.
– Genom ökad kunskap kan vi skapa bättre förutsättningar för att bygga hållbara organisationer. Arbetet ska spridas genom kunskapsåterföring till uppdragsgivaren, samt via arbetsvetenskapliga konferenser och vetenskapliga publikationer, säger Cecilia Ljungblad, forskare vid Högskolan i Borås och projektledare för del B.
Fotnot: Forskningsprojektet tilldelades nyligen 4,5 miljoner kronor av Centrum för välfärdsstudier vid Högskolan i Borås.
Kontaktpersoner:
Sara Larsson Fällman, tfn: 033-435 4733 eller e-post: sara.larsson@hb.se
Cecilia Ljungblad, tfn: 033-435 4707 eller e-post: cecilia.ljungblad@hb.se
– De markörer som forskarvärlden hittills använt för att testa cellerna före transplantation har inte räckt till. Vid laboratorier världen över har man utvecklat dopaminceller från stamceller som sett lika bra ut enligt dessa markörer, men ändå gett mycket olika resultat när de förts in i försöksdjuren. Det har varit en källa till mycket frustration och besvikelse, säger professor Malin Parmar i Lund.
För två år sedan publicerade hennes forskargrupp en studie som visade att det var möjligt att producera dopaminceller från stamceller, och att dessa celler fungerade lika bra i hjärnan på försöksdjur som de celler som normalt finns där.
Några noggrant utvalda patienter blir först ut
Förhoppningen var då att stamcellstransplantationer för Parkinsons sjukdom skulle kunna påbörjas inom några år. Transplantationerna kommer, när det blir dags, att göras bland annat i Lund och Cambridge som försök på ett begränsat antal noga utvalda patienter.
Malin Parmars forskargrupp har nu gjort över 30 försök med stamcellstransplantationer till försöksdjur. Man har sedan följt djuren under den tid som behövs för att cellerna ska mogna och börja producera det dopamin som Parkinson-sjuka hjärnor behöver.
De gängse markörerna kunde inte förutsäga vilka av cellerna som skulle gå bra respektive mindre bra efter transplantation. Men när forskarna lät analysera hela genomet i de celler som användes vid försöken, så kom genombrottet.
– Vi fann att cellerna var nästan exakt likadana. Men genomanalysen visade att det fanns en handfull gener som skilde cellerna åt, och gjorde att de antingen fungerade utmärkt eller inte fungerade alls, förklarar hon.
Från embryonal stamcell till dopaminproducerande nervcell
Med denna kunskap har lundaforskarna kunnat finslipa sin metodik och göra den så gynnsam som möjligt för de ”goda generna”.
– Vi har fått fram en effektiv och stabil process för utvecklingen från embryonala stamceller till de förstadier till dopaminproducerande nervceller som kan transplanteras, säger Agnete Kirkeby, som är förstaförfattare till den artikel som lundagruppen nu publicerar i den ansedda tidskriften Cell Stem Cell.
Studien är gjord tillsammans med flera forskare från Karolinska Institutet, under ledning av professor Thomas Perlmann. Fynden är tätt länkade till en andra studier från samma nätverk av forskare. Denna handlar om genomanalys av den normala utvecklingen av dopaminproducerande nervceller i ett embryo, och publiceras samtidigt i Cell Stem Cell.
Hoppas oron kring produktionen är undanröjd
De två vetenskapliga artiklarna återspeglar på så sätt två aspekter av samma process: hur dessa viktiga celler utvecklas i en frisk kropp, respektive hur de kan utvecklas i ett laboratorium för att föras in i en sjuk kropp.
– Att en så högrankad tidskrift som Cell Stem Cell samtidigt tar in två artiklar kring detta tema visar att man tycker forskningen är viktig. Vi hoppas att den innebär att osäkerheten kring produktionen av stamceller för behandling av Parkinson nu undanröjts. Det bör göra den sista biten av vägen från laboratoriet till kliniken mycket enklare och säkrare, menar Malin Parmar och Agnete Kirkeby.
Vem har inte blivit störd mitt i matlagningen av någon som vill ställa frågor i en undersökning? Eller slängt den tjocka pappersbunten med frågor i stället för att ta sig tid att svara.
När svarsfrekvensen i olika statistiska undersökningar blir för liten innebär det problem med att få fram tillförlitlig fakta. Det påverkar i sin tur det underlag som olika beslutsfattare ska använda på ett negativt sätt.
Statistik att lita på Bernardo Rota från Mozambique har de senaste åren forskat vid Örebro universitet för att få fram modeller som kompenserar när svarsfrekvensen i en undersökning blir för låg och underlaget blir för litet för att man egentligen kunna dra några tillförlitliga slutsatser. Nu doktorerar han med avhandlingen ”Calibration Adjustment for Nonresponse in Sample Surveys”.
– I min avhandling har jag konstruerat ett sätt att kombinera två olika modeller för att beräkna värdet av de uppgifter man har, även när de egentligen är för få. Det ger en mer effektiv och mer korrekt beräkningsmetod än att enbart använda en modell, säger Bernardo Rota.
Han är inte förvånad över sitt resultat, men säger samtidigt att det inte varit enkelt att komma fram till det. Många har forskat tidigare inom området, och målet med avhandlingen har förstås varit att verkligen tillföra något nytt.
– De som vill ha statistisk information vill ha kvalitet, så att det kan ligga till grund för beslut. Den modell jag presenterar kan användas av beslutsfattare inom vitt skilda områden, både inom stat, kommun och privata organisationer, säger Bernardo Rota.
Han har fortsatt forska på området, och hoppas nu kunna utveckla det han hittat vad gäller ett helt nytt förhållningssätt för att väga in felmarginal vid presentation av uppgifter.
Forskarna visade i en studie som publicerades ifjol, att dödligheten inom målgruppen – västerbottningar som fyllde 40, 50 eller 60 år – var nästan 10 procent lägre än dödligheten hos motsvarande åldersgrupper i hela Sverige.
Under de första 17 åren av det så kallade Västerbottensprojektet som inleddes 1990, räddades 587 personer från att dö i förtid. När forskarna tittade på endast de som deltog i hälsoundersökningarna visade det sig att deltagarnas dödlighet i förtid var cirka 34 procent lägre än hos motsvarande grupper i landet.
Forskarna såg att det inte bara var dödligheten i hjärtkärlsjukdom som minskade, utan att dödligheten även minskade i många andra sjukdomar.
Kinesiskt intresse
Lars Weinehall är en av forskarna bakom studien och en av dem som startade Västerbottensprojektet. Han är läkare och senior professor i epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet. Han har tillsammans med Nawi Ng, professor vid samma enhet, blivit inbjuden till Shanghai av Fudan University bland annat för att tillsammans med kinesiska kollegor diskutera hur kroniska sjukdomar kan förebyggas. Även Jing Helmersson, doktorand vid enheten för epidemiologi och global hälsa, deltar.
– Ett överraskande resultat från vår utvärdering var att hjärtkärldiagnoser endast stod 33 för procent av minskningen av förebyggda dödsfallen, det vill säga att preventionsinsatserna också minskade risken för andra kroniska sjukdomar, säger Lars Weinehall.
– Inte minst det resultatet upplevs som mycket intressant i ett kinesiskt perspektiv. I möten med våra kinesiska kollegor ska jag diskutera erfarenheter från preventionsarbetet i vårt län de senaste 30 åren. Nawi Ng ska redovisa jämförande analyser mellan hälsovillkor för äldre i Kina och Sverige och Jing Helmersson ska presentera våra idéer kring ett framtida forskningssamarbete med Fudan University.
För mer information, vänligen kontakta:
Lars Weinehall, senior professor, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin/epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet
070-564 4652; lars.weinehall@umu.se
Nawi Ng, professor, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin/epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet
072-540 3851; nawi.Ng@umu.se
I nätupplagan av tidskriften Cell Chemical Biology rapporterar forskare från Uppsala universitet om den ny metoden för att studera hur vilande cancerceller reagerar på läkemedelsbehandling.
Vilande cancerceller kan få nytt liv Mycket av det vi idag känner till om cancer, både vad det gäller behandlingsalternativ och underliggande molekylära mekanismer, kommer från studier där forskare har odlat cancerceller i laboratoriemiljö. En begränsning är att cancerceller vanligtvis odlas i ett enskilt tvådimensionellt cellager. I en sådan cellkultur har alla celler gott om näring och syre, och cancercellerna delar sig (tillväxer) därför mycket snabbt. I riktiga tumörer får vissa områden brist på bland annat näring och syre, eftersom nybildningen av blodkärl i tumörer ofta är kaotisk och otillräcklig. Det får till följd att vissa cancerceller delar sig långsamt eller inte alls vilket i sin tur gör dem okänsliga för vanliga cancerläkemedel. De vilande cancercellerna har potential att åter börja dela sig om de får syre och näring och riskerar då att ge upphov till återfall. På senare år har intresset ökat för cellmodeller som bättre efterliknar riktiga tumörer, exempelvis genom att odla cancerceller tredimensionellt i så kallade 3D-kulturer. Dessa kulturer liknar små tumörer där cellerna får en begränsad tillgång till syre och näring, och forskarna kan därigenom söka efter läkemedel som är giftiga för vilande cancerceller. I den nyligen publicerade studien beskriver forskarna en ny metod där de kan odla hundratals 3D-kulturer parallellt och dessutom mäta genaktiviteten (mRNA) hos nästan tusen gener i varje enskild 3D-kultur.
En metod som banar väg för nya läkemedel – Den detaljerade analysen av genaktivitet efter läkemedelsexponering hjälper oss att hitta processer som de vilande cancercellerna använder som skydd för att överleva. Storskaliga studier av genaktivitet i 3D-kulturer har inte genomförts tidigare och jag tror att den nya approachen kommer att vara värdefull för framtida läkemedelsutveckling, säger doktoranden Wojciech Senkowski.
Som exempel på fynd som kan göras med den nya metoden visar forskarna att en viss typ av parasitläkemedel i kombination med kolesterolsänkande läkemedel är mycket giftigt för vilande cancerceller.
– Detta är ett intressant exempel som visar på potentialen av den nya metoden, men det är samtidigt viktigt att poängtera att vi ännu inte vet hur kroppens normala celler skulle reagera på den läkemedelskombinationen och det återstår därför omfattande studier för att ta reda på om dessa läkemedel kan kombineras på ett säkert sätt, säger docent Mårten Fryknäs som har lett studien.
Kontakt:
Wojciech Senkowski, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper. Telefon: 070-0657978, e-post: wojciech.senkowski@medsci.uu.se
Mårten Fryknäs, docent och lektor i experimentell klinisk farmakologi vid institutionen för medicinska vetenskaper, Telefon: 0707-470741. e-post: marten.fryknas@medsci.uu.se
Tillsammans med tio organisationer och företag utvecklar forskare från Mittuniversitetet ett koncept för att utvärdera organisationers kommunikationsmognad. Målet för projektet är att ta fram ett kommunikationsindex, som värderar organisationers förmåga att på ett effektivt sätt använda kommunikation. Indexet är ett innovativt verktyg som, genom att identifiera nyckelfaktorer som påverkar organisationers kommunikationsarbete, kan värdera mognadsnivåer och ge rekommendationer för specifika områden i behov av förbättring och utveckling. Mognadsnivån baseras på den kunskap och kompetens om kommunikationens värde för organisationen som tillämpas.
– Forskning om organisationers interna, externa och strategiska kommunikation visar att den är en framgångsfaktor för förmågan att nå uppsatta mål. Idag är kunskapen ojämnt spridd och tillämpad i olika typer av organisationer, därför finns behov av en generell utvärderingsmetod som värderar kommunikationsmognaden, och konkreta forskningsbaserade verktyg och metoder som utvecklar kommunikationsförmågan, säger Catrin Johansson, professor i organisationers kommunikation och projektledare.
Satsning på nyttiggörande av forskning
Projektet ingår i universitetets satsning på nyttiggörande av forskning och bedöms ha stor potential att skapa värde i organisationer eftersom det saknas forskningsbaserade verktyg för att utvärdera kommunikationens betydelse.
Kommunikationsindex utvecklas utifrån internationell forskning och ledande forskning genomförd vid Mittuniversitetet inom områden som, kommunikationens värde, kommunikation för hållbara organisationer, kommunikativt ledarskap, kommunikation vid organisationsförändring och professionalisering av strategisk kommunikation. Forskningsresultaten visar tydligt värdet av kommunikation för organisationer.
Företagen som bidrar till att utveckla verktyget är strategiskt utvalda för att representera såväl stora som små, lokala och globala, privata och offentliga organisationer. I projektet deltar AB Volvo, Sandvik Machining Solutions, SCA, Berners, Region Jämtland-Härjedalen, Sundsvalls kommun, UKÄ, Naturvårdsverket, SPV och Vetenskapsrådet.
Projektets första etapp pågår under hösten 2016 och en bit in i 2017 och kommer att resultera i ett kommunikationsindex som därefter kan testas i större skala av ett större antal företag och organisationer. De deltagande organisationerna får en rapport som beskriver kommunikationsmognaden på olika områden och rekommendationer för hur de kan utveckla den.
Kontakt:
Catrin Johansson, professor i organisationers kommunikation, projektledare, Mittuniversitetet, 070-554 26 69, e-post: catrin.johansson@miun.se
Sibylle Häggqvist beskriver ett fyrtiotal för vetenskapen helt nya nya arter av puckelflugor, sin avhandling. Hennes studier visar också att det sannolikt finns flera tusen insektsarter kvar att upptäcka i landet.
– Än mer förvånande är det med tanke på att vi alltsedan Linné haft en stark tradition när det gäller att beskriva vår biologiska mångfald, säger Sibylle Häggqvist, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet, som om några dagar lägger fram sin avhandling vid Stockholms universitet.
De talrika men oansenliga puckelflugorna är ”puckelryggiga” små flugor med litet huvud och kraftiga ben. De hittas ofta vid komposter, förna och svampar, men exakt hur de lever sina liv, och vad de gör medan de ännu är larver, vet vi mycket lite om, trots att de är väldigt vanliga.
Familjen puckelflugor innehåller fler okända än kända arter, och det släkte som Sibylle Häggqvist utforskat, Megaselia, är ett av de artrikaste i hela djurvärlden.
Linné skulle förvånas
– Det har visat sig svårare än mänskligheten trodde att kartlägga den biologiska mångfalden, säger hon. När Linné och andra började beskriva jordens arter, kunde de nog inte tänka sig att vi nästan 300 år senare fortfarande inte skulle vara klara.
Nya genetiska metoder och modern informationsteknologi håller på att revolutionera utforskningen av vår flora och fauna, men fortfarande återstår mycket att göra. Med så många som 47 nya beskrivna arter i sin avhandling har Sibylle Häggqvist själv lämnat ett ansenligt bidrag.
Hon har också rett ut hur olika arter av puckelflugor är släkt med varandra, det som på vetenskapligt språk kallas fylogeni. I det arbetet har hon använt både traditionella, morfologiska metoder, då man undersöker i detalj hur djuren ser ut, och moderna, molekylära metoder, då man jämför gensekvenser i djurens arvsmassa.
Det är första gången vi får en ordentlig inblick i hur olika grupper inom Megaselia är släkt med varandra, och hur de många arterna bör klassificeras.
5 000 okända insektsarter i Sverige
Sibylle Häggqvist har också gjort en uppskattning av hur många arter av insekter som totalt finns i Sverige, alltså om man räknar med alla dem som återstår att upptäcka och beskriva. Uppskattningen har hon gjort genom att bland annat analysera fynd från det svenska Malaisefälleprojektet, den första systematiska inventeringen av den svenska insektsfaunan, finansierad av Svenska artprojektet.
Slutsatsen är att utöver de 26 000 svenska insektsarter vi redan känner till, så finns det sannolikt 5 000 till att upptäcka. Det kan jämföras med de 1 400 svenska insektsarter som Linné lyckades beskriva under sin livstid.
De talrika puckelflugorna hör till de minst kända insekterna i Sverige. Här en hane ur det enorma släktet Megaselia. Foto: Sibylle Häggqvist, Naturhistoriska riksmuseet
Okända, men viktiga
Av de okända arterna hör uppskattningsvis 700 till puckelflugorna, som alltså är en av de minst kända insektsgrupperna i Sverige. De flesta av de okända insektsarterna är liksom puckelflugorna små, och de är ofta parasiter eller nedbrytare. Många är säkerligen vanliga och spelar betydelsefulla roller i våra ekosystem, trots att de ännu inte är namngivna.
– Det finns fortfarande mycket att bita i för unga systematiker, säger Sibylle Häggqvist.
Avhandlingen: Häggqvist: “Charting biodiversity – Scuttle flies and other poorly known insects in Sweden”, Stockholms universitet 2016.
För ytterligare information kontakta:
Sibylle Häggqvist
Doktorand i zoologi
Mobil: 076 25 14 260
E-post: sibylle.haggqvist@nrm.se
– Det finns en vitt spridd uppfattning av återkomsten av stora rovdjur är räddningen för biologisk mångfald, säger Joris Cromsigt, SLU, en av forskarna i studien som visar på luckor i kunskapsläget kring återkoloniserande rovdjur.
Den uppfattningen bygger bland annat på erfarenheter från Yellowstones nationalpark. När vargar återetablerade sig i nationalparken minskade betestrycket på vegetationen längs vattendragen vilket i sin tur ledde till en rikare flora och fauna.
Landskapet starkt format av oss
– I stora delar av Europa är det ett landskap starkt präglat av människan som rovdjuren nu återvänder till. Människan ingår i ekosystemen. Även om vi inte alltid är fysiskt närvarande, som i vissa delar av Sverige, så är landskapet starkt format av oss, till exempel genom skogsbruk och jakt.
De ekologiska effekterna av stora rovdjur kommer med största sannolikhet att bli helt andra i detta av människan starkt påverkade landskap. I artikeln framhåller författarna att flertalet av dessa mänskliga aktiviteter sannolikt kommer att dämpa effekterna av rovdjur på andra nivåer i ekosystemet. Med andra ord, människan reducerar effekterna av rovdjurens klor
Människan påverkar djurens roll i ekosystemet
I studien, som publicerats i Proceedings of the Royal Society B, pekar författarna på att den mesta forskningen som hittills gjorts på återkoloniserande rovdjur har utförts i landskap med mycket svag mänsklig påverkan.
– Mänsklig aktivitet är en mycket viktig faktor som måste beaktas i forskningen. Den här artikeln betonar att det finns många oväntade sätt som människan kan påverka rovdjurens roll i olika ekosystem, säger Cromsigt.
Kontakt:
Universitetslektor Joris Cromsigt
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Telefon: 090-7868388, 070-6760097
E-post: joris.cromsigt@slu.se
Den svartmunnad smörbulten (Neogobius melanostomus) har påträffats i den hittills högsta uppmätta salthalten för arten.
− Fisken verkar klara samma salthalt som vi har på Västkusten när vi håller den i akvarier, men den har ännu inte spridit sig ut i det egentliga havet, säger Leon Green, doktorand vid institutionen för biologi och miljövetenskaper, som forskar på artens anpassningsförmåga.
Anpassar sig till vatten med hög salthalt Svartmunnad smörbult kommer från Svarta havet där vattnet är bräckt. För drygt 25 år sedan dök den upp i sydöstra Östersjön, där den hamnat troligen för att fiskyngel råkat komma med via barlastvattnet på fraktfartyg. Arten håller nu på att långsamt sprida sig genom de danska sunden till vatten med en salthalt på 15-20 promille.
Den svartmunnade smörbulten finns också sedan 2009 i det bräckta vattnet i Göteborgs hamn. Men nu har den också hittats längre ut mot havet än någonsin tidigare.
− Här i Göta älvs utlopp har vi nu fångat den i vatten som har en salthalt på 29 promille, vilket är väldigt nära salthalten vi har längs västkusten, säger Leon Green.
Tillsammans med de danska sunden kan Göteborgs hamn nu räknas till spridningsfronterna ut mot saltare vatten, anser forskarna.
Kan påverka västkustfisket Eftersom spridningen av svartmunnad smörbult har påverkat traditionellt fiske i delar av Östersjön finns det oro inför vilka effekter svartmunnad smörbult kan ha på västkustens ekosystem. Samtidigt håller den på att utvecklas till en ny resurs för yrkesfiskare i såväl Litauen som i Danmark.
− Fisken har även påverkat fågellivet i vissa delar av Östersjön eftersom den, precis som ejdern, äter mycket blåmusslor. Samma sak kan därför hända på västkusten.
Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet har nyligen haft besök från Hamburgs universitet, där det också forskas på fiskens spridning och anpassning till nya salthalter.
− I Europa är arten ett stort problem i floderna. Så det är ovanligt att en och samma fiskart kan hantera en sådan bredd av salthalter, vilket gör den väldigt intressant att forska på.
Ovanligt tolerant för olika salthalter Planerna är nu att se ifall svartmunnad smörbult som fångats i Göta Älvs mynning också klarar färskare vatten.
I flera forskningsstudier kommer fiskens förmåga att hantera salthalt att undersökas. Studierna ska även innefatta vad fisken äter, och undersöka om födan varierar beroende på var i Göteborgs hamn smörbultarna kommer ifrån.
Projektet leds av professor Lotta Kvarnemo vid institutionen för biologi och miljövetenskaper. Sportfiskarna är också engagerade i projektet och höll nyligen en fisketävling där fångsten sparades och nu används i forskningssyfte.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
