I en studie vid Uppsala universitet har forskare kommit fram till att döende personer verkar kunna skjuta upp dödsögonblicket så pass länge att det blir ekonomiskt fördelaktigt.
I studien, som är från 2007, studerades bouppteckningar efter personer som avled i Sverige nyårsafton 2004 och nyårsdagen 2005. Att det blev just dessa år beror på att arvsskatten avskaffades den 1 januari 2005 och de döende med stora tillgångar således skulle lämna mer pengar till sina anhöriga om de dog 2005 istället för 2004.
– För de som hade incitament att avlida senare, alltså de som efterlämnade ett beskattningsbart arv, var sannolikheten 10 procentenheter högre att de avled kort efter, snarare än kort före det att reformen trädde i kraft, säger Marcus Eliasson, nationalekonom vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
– Det kan kanske verka långsökt att ekonomiska incitament skulle kunna påverka tidpunkten för någons död, fortsätter han, men det finns anhöriga och vårdpersonal som kan vittna om dödssjuka som har ”gett upp” och att det därefter gick väldigt fort.
Kämpar lite extra
Omvänt borde man alltså även kunna hålla sig vid liv längre, åtminstone marginellt, om man fortsätter att ”kämpa”.
En studie i Australien där arvsskatten avskaffades 1979 gav dock ett liknande resultat: cirka fem procent av de som ”borde” ha dött i slutet av året flyttades fram till första veckan i januari.
Marcus Eliasson är dock noga med att betona att det kan finns andra, yttre mekanismer som kan ligga bakom ”uppskjutandet”:
– Det kan även vara så att livsuppehållande behandling avslutades senare eller att korrekt dödsdatum inte registrerades eller kanske till och med manipulerades. Vi kan helt enkelt inte skilja på dessa potentiella mekanismer.
Risken att dö ökar efter jul
Det finns andra studier som pekar på att även symboliskt viktiga högtider kan hålla döden borta. Den döende kämpar lite extra för att vara med om exempelvis en betydelsefull födelsedag eller en sista bröllopsdag.
Enligt en studie från 1988 fann forskarna vid universitetet i Kalifornien, San Diego, att dödstalet för judiska män minskade precis innan och under judisk påsk för att öka starkt direkt efter. Samma forskare undersökte senare dödstalet hos kineser boende i USA före och efter Harvest Moon Festival och kom fram till att dödstalet hos äldre kvinnor sjönk kraftigt strax innan högtiden – för att öka signifikant veckan efter.
Samma forskare har även kunnat bevisa att risken för att dö är betydligt högre på vintern och speciellt runt jul och nyår. Huruvida detta beror på rent viljestyrka vet forskarna inte, men de tror att det bland annat beror på dålig mat, stress och oviljan att söka vård under dessa datum.
Stort stöd för dödshjälp
Dessa studier till trots så finns det i dag endast ett fåtal sätt att verkligen bestämma över dödsögonblicket. Eutanasi eller dödshjälp innebär att man på medicinsk väg orsakar eller bidrar till en patients död på patientens eller nära anhörigs begäran.
I Sverige är det tillåtet med passiv dödshjälp, vilket innebär att livet förkortas genom att man undviker eller avbryter livsuppehållande åtgärder. Däremot är det förbjudet med aktiv dödshjälp. Trots detta ansåg, enligt en SIFO-undersökning från 2010, 66 procent av allmänheten att dödshjälp ska vara tillåtet, förutsatt att personen är obotligt sjuk och finner sitt lidande outhärdligt.
– Studie efter studie visar att folk i allmänhet är positivt inställda till dödshjälp. Samtidigt finns det ett aktivt motstånd mot dödshjälp, framförallt från religiösa kretsar och handikapporganisationer, men varför de har så starkt inflytande är svårt att förstå, säger Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till boken ”Filosofisk tröst – en bok om döden”.
Tidigare var det vanligt att läkare var emot eutanasi, något som har förändrats de senaste åren. Enligt Torbjörn Tännsjö finns det två grundläggande förklaringar.
– Den ena är att vi tar länge tid på oss att dö, vilket till slut tvingar läkare att ta beslut när en person ska dö. Det andra är den ökade respekten för patienters autonomi, det vill säga att man ska få bestämma över sitt eget liv.
Dödshjälp billigare än palliativ vård
I dag är det knappt en handfull länder som tillåter aktiv dödshjälp, bland andra Schweiz, Nederländerna och fem delstater i USA. På självmordskliniken Dignitas i Schweiz, som grundades 1998, kostar ett avslut av livet drygt 30 000 kronor.
– Det är egentligen ingen dyr medicinsk åtgärd om vi jämför med vad vård i livets slutskede kostar. Det är snarare så billigt att det finns en ”risk” att man väljer det istället för utdragen palliativ vård, säger Torbjörn Tännsjö.
Det är en anledning till att han inte tror att dödshjälp kommer att tillåtas i Sverige inom den närmaste framtiden, trots det folkliga stödet. Politikernas har en ovilja att beröra ämnet.
– Det krävs en så radikal förändring av sjukvårdens praxis att det måste komma uppifrån. Dessvärre vill folk inte tänka på döden så man vinner inga väljare på dödshjälp.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Fakta
Passiv dödshjälp: Passiv dödshjälp innebär att livet förkortas genom att man undviker medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en döende person vid liv. Passiv dödshjälp är ofta lagligt i västvärlden och praktiseras bland annat i Sverige på människor som ligger i till exempel koma eller som avstår från fortsatt behandling av en dödlig sjukdom.
Assisterat självmord: Innebär att en läkare hjälper en patient att ta sitt liv genom att till exempel skriva ut ett preparat i lämplig dos. Patienten måste dock själv aktivt utföra den dödande handlingen, exempelvis inta preparatet. Metoden är olagligt i de flesta länder med undantag för Schweiz, Nederländerna, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Sverige är läkarassisterat självmord inte kriminaliserat, så länge den avgörande handlingen som leder till dödsfallet utförs av patienten själv. Läkaren riskerar alltså inget straff, men kan riskera att bli av med sin läkarlegitimation.
Aktiv dödshjälp: Innebär att man på medicinsk väg orsakar eller bidrar till en patients död på patientens eller nära anhörigs begäran. Detta sker vanligen genom att administrera höga doser morfin, barbiturater eller en så kallad cocktailpåse, en blandning av droger. Aktiv dödshjälp är förbjudet i stora delar av världen.
Studien är en långtidsuppföljning av förekomst av familjevåld under graviditet upp till 1,5 år efter barnets födsel, 1939 gravida kvinnor deltog. Minst 225 kvinnor i Malmö/Lund-området, eller 2,5 procent av de gravida kvinnorna, utsätts varje år för partnervåld under sin graviditet.
– Våldet ökar i takt med att graviditeten fortskrider, säger Hafrún Finnbogadóttir, forskare vid Malmö högskola, som nu publicerar sina nya forskningsresultat i BMC Pregnancy and Childbirth.
Partnern oftast förövaren I början av graviditeten, när den fortfarande inte syns, utsätts cirka 1 procent av de gravida kvinnorna för våld. I vecka 34, när kvinnan är höggravid, utsätts 2 procent av de gravida kvinnorna, våldet fortsätter sedan att accelerera fram till förlossningen Ett och ett halvt år efter förlossningen uppgav 3,3 procent av kvinnorna att de var utsatta för våld.
– Det handlar om all typ av våld, fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Förövaren är i de allra flesta fallen kvinnans partner och barnets fader eller tidigare partner, säger Finnbogadóttir.
Hon har även tittat på riskfaktorer för att utsättas för våld under graviditeten.
Tidigare våld en riskfaktor
– Den största riskfaktorn är att ha varit tidigare utsatt för våld. I tidig graviditet medgav fyra av tio kvinnor ha haft någon historik om våldsutsatthet. Det kan handla om allt från svår mobbning i barndomen, emotionellt eller fysisk misshandel eller sexuella övergrepp.
En annan riskfaktor är om kvinnan är ensamstående eller särbo.
– Detta kan handla om att kvinnan lämnat sin partner eller att hon inte vågar leva tillsammans med honom eller henne på grund av våld eller hot om våld.
Finnbogadóttirs forskning visar också att de kvinnor som visade tecken på depression löpte en större risk för att ha varit utsatta för familjevåld.
– Förmågan att hantera problem och krav, att ha en känsla av sammanhang och meningsfullhet spelar också in och var lägre hos de våldsutsatta gravida kvinnorna, säger hon.
Bättre samarbete krävs Finnbogadóttir menar att det är mycket viktigt att vården nu kommer bättre igång och arbetar enligt de rekommendationer som Socialstyrelsen kom med för drygt ett år sedan. Det handlar bland annat om att barnmorskor och läkare verksamma vid mödrahälsovården ska fråga alla gravida kvinnor om erfarenhet av våld när de skrivs in i början av sin graviditet.
– Det får aldrig bli för att man ska bocka av en ruta utan måste göras med empati och respekt. Dessutom måste det finnas en tydlig handlingsplan, säger hon och tillägger att det krävs såväl resurser som kunskap.
– Samarbetet måste också förbättras mellan mödrahälsovården, barnhälsovården, psykiatrin, polisen och socialtjänsten för att vi ska lyckas skydda utsatta kvinnor och deras ofödda barn.
Artikeln: Maternity care and sociological aspects of pregnancy and childbirth
Undervattenslandskapet vid Haväng är en lagunmiljö där lagunen skapades för omkring 9000 år sedan. Under en relativt kort period på cirka 2000 år sänktes först vattennivån med runt tio meter för att därefter snabbt höjas med 16 meter. På havsbotten har forskarna bland annat upptäckt flera stationära fiskfällor som är de äldsta kända i norra Europa. Någon stenåldersboplats på det som idag är havsbotten har de däremot inte hittat.
– Havsbotten vid Haväng är det första svenska undervattenslandskapet som kartlagts så här noggrant, men det finns många fler sådana här outforskade platser utmed kusten där stenåldersmänniskor en gång har bott och som nu är havsbotten, säger Anton Hansson, doktorand i kvartärgeologi vid naturvetenskapliga fakulteten.
I mitten syns en trädstubbe som omslutits av en gyttjebank. Stubben är cirka 10600 år gammal. Dykaren på fotot är geologen Anton Hansson. Foto: Arne Sjöström
Den undersökta undervattensmiljön beskrivs som exceptionellt välbevarad. Forskarna har bland annat borrat i havsbotten på åtta meters djup. Borrkärnan har kol-14-daterats och undersökts avseende pollen och kiselalger. Forskarna har också tagit fram en så kallad batymetrisk karta som mäter hur djupt vattnet är på olika platser i ett område som ligger helt under vatten. Kartan gör att forskarna kan tolka undervattenslandskapet på ett mer korrekt sätt än vad som tidigare varit möjligt. Därmed ökar kunskapen om hur stenåldersmänniskor använde kustområdet för 10000 år sedan.
– Två saker har överraskat mig: dels att material som legat där i 10000 år ser ut att vara mer eller mindre färskt, dels att sedimentationen i lagunen varit extremt snabb. Den har varit tio gånger högre än normalt och det tyder på en högproduktiv miljö med rik tillförsel av material, säger Anton Hansson.
Han hoppas att hans och kollegornas forskningsresultat bidrar till att olika myndigheter satsar mer på att öka kunskapen om och skyddet för ett av Sveriges äldsta men minst utforskade kulturarv.
− Ett stort antal skador från sidokollisioner skulle kunna reduceras med hjälp av ett förbättrat krockskydd i bilen som aktiveras i själva krockfasen, säger Cecilia Sunnevång, som är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap och forskare på Autoliv.
De flesta sidokollisioner sker i korsningar. Även om risken att dö har minskat sedan sidokrockkuddar infördes i bilar under 1990-talet leder sidokollisioner ofta till skador på huvud, bröstkorg och bäcken. Äldre åkande har en högre skaderisk jämfört med yngre eftersom de är biomekaniskt skörare.
Bättre mätningar med ny krockdocka
För att ta fram riktlinjer för förbättrat sidokrockskydd är det viktigt att ha ett verktyg som kan mäta kraften som en åkande utsätts för vid en krock. Vid årsskiftet infördes en ny, mer människolik krockdocka i Euro NCAPs krocktester.
Cecilia Sunnevång visar i sin avhandling att eftersom krockdockan är mjukare än tidigare dockor, har fler mätpunkter, och kan mäta kraft på ett mer representativt sätt kan man redan i teststadiet utvärdera potentiella skador som identifierats i verkliga olyckor.
Resultaten från krockprov samt hur väl dockan överensstämmer med mänsklig respons i en kollisionssituation, har bidragit till att dockan introducerades tidigare i år och att den även föreslås i uppdateringen av US NCAP 2019, vilket är den amerikanska motsvarigheten till Euro NCAP.
Trafiksystemet bör också ses över
− Det är också viktigt att vi ser över trafiksystemet för minska antalet platser där risken för krockar är särskilt hög. Det går även att minska krockvåldet med hjälp av automatisk inbromsning och fler cirkulationsplatser, säger Cecilia Sunnevång.
Euro NCAP, European New Car Assessment Programme, är ett Europeiskt trafiksäkerhetssamarbete. Organisationen arbetar för en säkrare trafkmiljö. Det praktiska arbetet består i krocktester med olika former av simulerade olyckor.
Cecilia Sunnevång är sedan 2012 doktorand vid Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet. Hon arbetar på Autolivs forskningsavdelning i Vårgårda och har en ingenjörsexamen i maskinteknik från Chalmers Tekniska Högskola.
Om disputationen:
Fredagen den 11 november försvarar Cecilia Sunnevång, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, sin avhandling med titeln: Bilkrockar med åkande i deformationszonen – en integrerad metod för sidokollisionssäkerhet. (Engelsk titel: Characteristics of near-side car crashes – an integrated approach to side impact safety). Fakultetsopponent: Professor emeritus Christer Hydén, Institutionen för trafikteknik, Lunds Tekniska Högskola. Huvudhandledare: Docent Maria Krafft. Disputationen äger rum kl 13.00 i Hörsal D, NUS 1D, Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus
Kontakt: Cecilia Sunnevång, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, 073-361 4488; cecilia.sunnevang@autoliv.com
Grunden för Cecilia Parsbergs arbete är att vardagliga handlingar och reaktioner gentemot en annan människa kan synliggöras estetiskt med en etisk klangbotten.
– Min undersökning utspelar sig i första hand i gaturummet och i medierna. Det är hela tiden bilderna som är utgångspunkten för resonemangen och de gestaltande verken. Bilder som både separerar och länkar samman kroppar, säger Cecilia Parsberg och fortsätter:
– Vilka bilder är i spel i tiggeriets och giveriets sociala koreografi? Hur kan bilder i detta sammanhang aktiveras på nya sätt? Hur kan nya genereras?
Tiggandets och givandets kör
Hon menar vidare att tiggandet är en uppmaning till social interaktion, och vare sig givaren socialt interagerar eller inte med den tiggande människan på gatan så involveras givaren i det europeiska samfundets asymmetriska värdesystem.
– I min första gestaltning anlitas en professionell marknadsundersökare för att ta reda på hur en tiggare i Sverige skulle kunna göra för att bli framgångsrik. Det blir en film som jag sedan visar mittemot en film där tiggande pratar om hur givare ger.
Ur detta verk följer så en rad gestaltningar och en interdisciplinär teoretisk diskussion med bland andra Judith Butler, Sara Ahmed och Hannah Arendt, samt med en rad konstnärers arbeten, kring hur bilder – och kroppsliga handlingar – är kopplade till samhällsbilden och samhällskroppen?
Körernas uppställning i gestaltningen Tiggandets kör och Givandets kör anger ett utrymme för social interaktion och demonstrerar därmed en annan ordning som kräver andra insatser, i språk, rörelse och attityd gentemot varandra.
– Det är en social koreografi: när körerna tränade och sjöng tillsammans uppstod en politisk form. Min förhoppning är att estetiskt synliggöra ett politiskt handlingsutrymme mellan tiggandet och givandet som kan utnyttjas för fortsatta etiska förhandlingar, och nya gestaltningar.
Avhandlingen How Do You Become a Successful Beggar in Sweden? An inquiry into the images of begging and giving 2011 to 2016 (Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?) finns alltså publicerad endast digitalt, detta för att kunna visa hela materialet som består av text, fotoserier och filmer.
Avhandlingen som är den första från Konsthögskolan vid Umeå universitet ges ut som en digital publikation på svenska och engelska och innehåller nio textkapitel och sex gestaltningar med foton och filmer.
Om disputationen:
Måndag 14 november försvarar Cecilia Parsberg, Konstnärliga fakulteten, Lunds universitet och Konsthögskolan vid Umeå unitversitet, sin avhandling Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? Cecilia Parsberg presenterar avhandlingens sex gestaltningar kl. 10.00-11.00. (Presentationen hålls på engelsk). Disputationen äger rum kl. 12.00 i Flexhallen, Bildmuseet, Ö Strandgatan 30 B i Umeå. Opponent är Stefan Jansson, professor, Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO), Linköpings universitet. (Disputationen hålls på svenska)
Eva M Johansson, verksam vid Högskolan Väst, har undersökt vad förskollärarna egentligen bedömer av barns utveckling, lek och lärande och vad det får för konsekvenser för barnen.
Hon har studerat detta vid två förskolor. Den ena förskolan ligger i ett område som anses som socialt och ekonomiskt utsatt med utlandsfödda invånare i majoritet, medan den andra förskolan ligger i ett område som beskrivs som privilegierat.
– Bedömningarna tenderar att handla om form istället för om innehåll. Lärandet, som får alltmer framträdande plats såväl i styrdokument som i förskollärarnas tal, är i bedömningarna generellt och vagt beskrivet, säger Eva M Johansson.
Konkret lärande sällan dokumenterat
I förskollärarnas skriftliga dokumentation om barnen formuleras barnens lärande och hur lärandet sker som ett uttryck för intresse och motivation. Det konkreta lärandet i relation till ett specifikt innehåll – som matematiska, språkliga eller motoriska färdigheter – är dock sällan synligt i dokumentationen, eller för den delen i lärares tal om barnen. I stället är det barnens sociala förmågor som framträder.
Av avhandlingen framgår att olika budskap gäller vid de två studerade förskolorna. I förskolan i det utsatta området styr en uppförandekultur bedömningarna, som lyfter fram specifika kriterier för att uppföra sig rätt.
I förskolan i det privilegierade området styr istället en så kallad förhandlingskultur, som fokuserar bedömningarna på barnens kreativitet och delaktighet.
Kunskapsutveckling framför personlighet
– Detta innebär en risk för att barnen i uppförandekulturen ges sämre förutsättningar att utveckla sin förmåga att fantisera och förhandla. Dessutom riskerar de att inte utveckla kunskaper och förmågor som är förknippade med skolframgång, som kreativitet och självständighet, säger Eva M Johansson.
Med grund i studiens resultat föreslår hon att arbetet på alla förskolor i landet fokuserar både på att ge barn stöd att utveckla fantasi, kreativitet och förhandlande förmågor, samt på att sätta kunskapsutveckling framför personlighet i bedömningarna.
− Att bedöma barnens förståelse för att utveckla ny kunskap gynnar särskilt barn med låg social och utbildningsmässig bakgrund, säger Eva M Johansson.
Idag finns flera olika valsystem i USA. Några delstater röstar via valsedel och tillämpar fyraögonsprincipen för att räkna rösterna, medan andra delstater använder elektronisk röstning.
– I båda systemen finns möjlighet till misstro på grund av manipulation av resultatet, antingen av personer i vallokalerna eller genom e-röstningssystemet, säger Melanie Volkamer.
För att öka pålitligheten i befintliga elektroniska valsystem används ibland ett kontrollsystem. Det är en typ av stickprov där vissa vallokaler kontrolleras. När en valdeltagare lagt sin elektroniska röst skrivs ett kvitto ut som bevis på att den röst man lagt registrerats korrekt. Kvittot läggs i en valurna och räknas sedan av fysiska personer, på samma sätt som om valet hade gjorts på en valsedel.
– Den typen av system gör det betydligt svårare att manipulera valresultatet. Men systemet är inte effektivt och det finns fortfarande utrymme för misstro.
Valsystem som bygger på kryptering
Melanie Volkamer och hennes forskarkollegor har under flera år studerat e-röstning. De har tagit fram ett pålitligt valsystem som bygger på kryptering och har matematiska bevis för att resultatet är korrekt, något som skulle undanröja möjligheten för Donald Trump och väljarna att inte acceptera valresultatet.
Även Melanie Volkamer och hennes kollegors system innebär en kontroll av att varje röst är korrekt men det sker mer systematiserat och den som röstar är mer delaktig.
– Problemen med dessa system är att de fortfarande är allt för komplexa och än så länge svåranvända. Fokus för vår forskning nu är att göra dem användarvänliga så att det finns helt pålitliga valsystem inom en snar framtid, säger Melanie Volkamer.
För att undvika situationer i Europa där valsystem och valresultat misstros kommer Europarådet uppdatera sina rekommendationer för elektronisk röstning, något som Melanie Volkamer har bidragit till.
Den 4 november träder det globala klimatavtalet från Paris i kraft. Då har 94 av 197 parter skrivit under avtalet som förbinder dem att bidra till en minskning av växthusgaser och att den globala medeltemperaturökningen ska begränsas till under 2 grader Celsius. De föreslagna åtgärderna ser dock inte ut att räcka.
– I Arktis finns känsliga system och som exempel får tinande permafrost och smältande isar inte bara stora konsekvenser lokalt utan påverkar hela planeten. Ett stort problem just nu är dock att ländernas åtaganden som presenterats i Klimatavtalet inte är tillräckliga för att ens nå målet på 2 grader, säger Jan Karlsson, föreståndare för Climate Impacts Research Centre (CIRC) och professor i naturgeografi vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Människorna måste förstå sin roll
Kärnan i avtalet är att minska utsläppen av växthusgaser, samt att stödja de som drabbas av konsekvenserna. Den viktigaste punkten är att hålla den globala medeltemperaturökningen under 2 grader och att ansträngningar skall göras för att nå under 1,5 grader jämfört med innan industrialismens början 1850.
Jan Karlsson, Birgitta Evengård och Peter Sköld. Foto: Mattias Pettersson.
– Klimatavtalet är ett stort och viktigt steg för att åstadkomma de absolut nödvändiga förändringar som krävs. Forskningen måste nu bli ännu mer lösningsorienterad och det är viktigt att sätta människornas roll i fokus; det är vi som har orsakat klimatkrisen och de är vi som måste leva på ett mer hållbart sätt så att den kan motverkas, säger Peter Sköld, professor i historia, samisk samhällsutveckling och kultur och föreståndare för Arktiskt centrum vid Umeå universitet.
Temperaturmålet var skarpare formulerat än förväntat men det kommer inte vara tillräckligt för att undvika många av de negativa konsekvenserna av en global uppvärmning, menar Jan Karlsson.
– Temperaturmålet anger ett medelvärde men ökningen är inte jämt fördelad över jorden. Till exempel så värms Arktis snabbare än andra delar och detta förväntas få mycket omfattande effekter. Det krävs reviderade planer med kraftfullare åtgärder för att den globala uppvärmningen inte ska få katastrofala effekter.
Snabb utfasning av de fossila bränslena
– Det finns kunskap om vad som kan och måste genomföras och nu krävs det krafttag från politikerna. Det är viktigt att länderna snabbt ratificerar avtalet och genomför de förändringar som krävs de närmaste åren för att uppnå målen. Här krävs en samhällsomställning med snabb utfasning av de fossila bränslena. Alla länder måste vara delaktiga men framförallt måste rika länder som Sverige ta sitt ansvar och bli föregångare i omställningen till ett hållbart klimatsmart samhälle. Det innebär kraftfulla förändringsåtgärder på hemmaplan men också resurser för att bistå utvecklingsländer i klimatarbetet, säger Jan Karlsson.
Hittills har mycket fokus i klimatdebatten legat på den naturvetenskapliga aspekten, menar forskarna i Umeå.
– Men människor och djur är en stor och viktig del av ekosystemet och som art påverkas vi i hög utsträckning av klimatförändringarna. Inför framtiden hoppas jag därför att vi riktar mer fokus på människors hälsa genom ökade forskningsmedel mot forskning inom klimat och hälsa, säger Birgitta Evengård, professor i infektionssjukdomar vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet och forskningsledare för CLINF.
Osäkerheter i klimatmodellerna
– Vi ska komma ihåg att det råder osäkerheter i klimatmodellerna och att det finns bedömningar som visar på att effekterna av ökningen av växthusgaser i atmosfären får större påverkan än man tidigare förutspått. Klimatsystemet är komplext och styrkan och dynamiken i en rad olika förstärkningsmekanismer och tröskeleffekter är svåra att förutsäga. Här bör man tillämpa försiktighetsprincipen och minimera klimatpåverkan för att inte ta risker som äventyrar levnadsmiljön för framtida generationer, säger Jan Karlsson.
– Vi måste också hela tiden hänga med. För att fatta rätt beslut för framtiden angående investering i dyrbar infrastruktur som förebygger risker mot den mänskliga hälsan måste vi genom kunskap stå förberedda. Ett exempel på hur samhället förändras på grund av klimatförändringarna är när befolkningen i Skellefteå på grund av stora mängder nederbörd under vintern tvingades koka sitt dricksvatten under många månader för att inte insjukna i en vattenburen parasitsjukdom, cryptosporidios. Detta ledde till behovet av en ny infrastruktur med vattenreningsfunktion som annars inte hade krävts, säger Birgitta Evengård.
I en ny studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Ecology, visar forskare från Uppsala universitet att grodyngel från tre olika arter generellt började äta mer mat från växtriket under simulerade värmeböljor.
Klimatförändringar är ett av de mest allvarliga hoten mot biodiversitet. Klimatförändringar karaktäriseras inte bara av en höjning av medeltemperaturen (global uppvärmning) men också av en ökad förekomst av extrema väder (till exempel torka, stormar, översvämningar eller värmeböljor).
Dessa extrema händelser innebär allvarliga och omedelbara utmaningar och för att hantera dessa behöver organismer som lever i naturliga miljöer förändra sitt beteende, fysiologi eller levnadshistoria.
Grodorna försvinner i snabb takt
En tänkbar grupp som påverkas mycket av det förändrade klimatet är amfibierna (groddjur, paddor och salamandrar). Arter från denna grupp minskar och försvinner i snabb takt runt om på jorden och tillhör de mest hotade. Därför har de hamnat i fokus för betydande bevarande- och forskningsinsatser.
I en ny studie har forskare från Uppsala universitet och Universidade de Lisboa i Portugal undersökt hur värmeböljor påverkar yngel av tre olika grodarter som finns i Portugal, portugisisk skivtungegroda (Discoglosus galganoi), lövgroda, (Hyla arborea) och västlig lövgroda (Hyla meridionalis).
I laboratorieexperiment födde de upp grodynglen på animalisk, vegetarisk eller mixad diet och utsatte dem för värmeböljor som inträffade vid olika tidpunkter och varade olika länge. Genom att jämföra kol- och kväveisotopkvoten hos ynglen med isotopkvoten hos de olika dieterna så kunde forskarna rekonstruera ynglens matval och uppskatta deras preferenser.
Kan bli en större andel växtätare
Resultaten visar att det grundläggande matvalet för varje art beror på de normala temperaturförhållandena som råder då arten fortplantar sig, och att växtätandet ökar då fortplantningstemperaturen i det vilda ökar. Intressant nog visade det sig att alla tre arterna generellt valde mer mat från växtriket under simulerade värmeböljor. Resultat gällande ynglens överlevnad, tillväxt och utveckling gav stöd för att de klarade sig bättre om de valde mat från växtriket istället för animalisk föda under en värmebölja.
– Vår studie antyder att den större del växtätande som vi har observerat vid högre temperaturer hos grodlarver också skulle kunna ses hos andra arter. Detta skulle bidra till förändringar i sötvattenmiljöers struktur och funktion, säger Germán Orizaola, forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.
Kontakt:
Germán Orizaola, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, e-post: german.orizaola@ebc.uu.seTel: 018-4716491 eller 073-648 6564
Twitter: @GOrizaola
– Idag är det en obalans mellan rena beräkningar och begreppsförståelse i undervisningen. Ny teknik erbjuder särskilda möjligheter för visualisering och simulering av matematiska idéer och processer, säger Per Nilsson.
Ett exempel: istället för att en elev kastar tärning om och om igen för hand kan datorn snabbt spotta fram resultat och eleven lägga sin tid och kraft på att förstå slump istället för att bli trött i armen och leta tärningar som ramlat på golvet.
– Vi kan med digital tekniken också visa att det är matematik som ligger bakom programmering som ger kommandon för att få en robot att röra sig eller en digitaliserad kula att rulla efter kanten på ett bord, säger Per Nilsson.
Han påpekar också att det i nästan alla klassrum numera finns en digital skrivtavla, men att det behövs mer kunskap om hur dessa kan användas för helklassdiskussioner i matematik.
Men det är inte så att datorn ska ta över alla beräkningar:
– Eleverna måste också lära sig metoder och att utföra beräkningar, precis som en pianist måste öva på skalor. Det gäller att hitta en balans, säger Per Nilsson.
Mer digital teknik också på lärarutbildningen – Forskningen har visat att digital teknik kan förstärka matematikundervisning, men det har varit svårt för lärare att använda forskningsresultaten i praktiken. Vi vill nu vara en brygga mellan teori och praktik för att kunna ge handfast vägledning i hur lärarna ska använda tekniken, säger Per Nilsson.
Forskarna vid Örebro universitet ska samarbeta med två matematiklärare på Navets skola i Örebro som har en dag i veckan avsatt till projektet av sin arbetsgivare, Örebro kommun.
– Lärarna har jobbat med ny teknik i undervisningen och kan dela med sig av sina goda erfarenheter, men också sina möjliga fallgropar. Vi kopplar till teorin och sammantaget kan vi komma fram till lämpligt stöd till lärare att för att utveckla matematikundervisning med ny teknik, säger Per Nilsson.
Projektet kommer fortlöpande att omsätta sina resultat i praktiken, inte enbart i klassrummen, utan också i utbildningen av lärare vid Örebro universitet.
– Det är väldigt viktigt att utveckla lärarutbildningen och föra in mer ny teknik. I dag finns mer digital teknik i undervisningen i skolan än på universitetet, konstaterar Per Nilsson.
Resultaten av forsknings- och samverkansprojektet ska bli till ”lektionsmoduler”, undervisningspaket som lärarna ska kunna använda som stöd och vägledning i att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning. Det finns många områden inom matematiken som lämpar sig för digital teknik enligt Per Nilsson:
De oljerika fröna från vild fältkrassing har en oljekvalitet som inte lämpar sig för matlagning, men nu har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet förädlat fram ett plantmaterial med betydligt bätte egenskaper.
Genom att minska aktiviteten hos två gener som kodar för två enzymer som påverkar oljans fettsyrasammansättning, har forskarna ökat halten av den hälsosamma oljesyran i fältkrassingfröna från 11 till 84 procent.
Samtidigt minskades halten av den ohälsosamma erukasyran, från 20 procent ner till 0,1 procent. Halten linolensyra sjönk från 40 procent till 2,6 procent. Linolensyra är visserligen en nyttig fleromättad fettsyra, men den är instabil vid höga temperaturer.
– Nu fungerar den här oljan bra för livsmedelsändamål, framförallt för fritering, säger Li-Hua Zhu, professor i växtförädling och bioteknik vid SLU, som leder projektet.
Fältkrassing tål hårda vintrar
Hon förklarar också att vi behöver producera mer växtoljor för att ersätta fossil olja inom kemiindustrin, och till livsmedel, framför allt oljor som är bra för hälsan. I nuläget finns ingen oljegröda som tål vintrarna i norr, men fältkrassingen skulle kunna odlas i hela Sverige.
Just fältkrassingen (Lepidium campestre), har en potential att bli en bra ny gröda i flera avseenden. Den är tvåårig och kan i och med det fungera som fånggröda – den kan ”fånga” växtnäring ur åkermarken under vinterhalvåret då marken annars ligger bar. Dessutom kan den samodlas med till exempel korn eller vete. Fröna innehåller cirka 20 procent olja, men den vilda, oförädlade växtens olja är inte användbar för oss människor.
Emelie Ivarson är doktorand och jobbar i projektet.
Jobbar på att höja oljehalten
– Fältkrassingens frön har en relativt hög oljehalt, men just fettsyrasammansättningen gör att den vilda fältkrassingen inte är användbar som livsmedelsgröda. Därför har vi förändrat oljan, förklarar Emelie Ivarson.
Studien visar att det med hjälp av bioteknik går att anpassa fältkrassingens oljekvalitet till olika användningsområden.
Eftersom fossil olja är en ändlig resurs med negativ miljöpåverkan vore det bra om vi kunde producera mer växtoljor för olika ändamål på våra åkrar.
För att utveckla fältkrassingen till en ekonomiskt lönsam gröda arbetar forskarna också med att höja oljehalten från 20 procent till nivåer kring 30 procent. Höstraps som är den huvudsakliga oljegrödan i Sverige har över 40 procent olja i sina frön, men den är bara härdig i södra Sverige.
Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Plant Cell Reports.
Kontakt:
Li-Hua Zhu, professor, Institutionen för växtförädling, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. 040-41 53 73, li-hua.zhu@slu.se, mistrabiotech@slu.se, 018-67 22 32
Våldsskildringar förekommer i film, litteratur, pornografi, musik och tv-spel och det handlar om våld mot både människor och djur, och det förekommer både verkligt och spelat våld. Erik van Ooijen, doktor i litteraturvetenskap, menar att vi riktar vår upprördhet över olika skildringar på olika vis. Det tydligaste exemplet på det är skildringar av övergrepp i litteraturen.
– Vladimir Nabokovs ”Lolita” anses vara ett litterärt mästerverk som är intellektuellt stimulerande och har ett vackert språk – men den handlar om fruktansvärda saker, säger han. Hur försvarar vi den sortens njutning, att läsa ett sådant verk och uppskatta det? Här handlar det om att skilja på vilken sorts skildring det handlar om.
Lika mycket våld bakom köttet på tallriken
Skildringarna är frånstötande, men frågan van Ooijen ställer sig är hur exempelvis skildringar av våld mot djur skiljer sig från en scen i en romantisk komedi där ett par äter kött på en restaurang.
– Det ligger ungefär lika mycket våld bakom den där köttbiten, men vi får inte se det. Den här typen av skildringar har funnits länge – träsnitt från 1600-talet där tjänaren får rida och herren gå bakom, eller gamla bilder där djuren har hängt upp slaktaren och tar ur hans inälvor. Det handlar om att varje maktförhållande kan kastas om.
Mer information:
Kontakta Erik van Ooijen på erik.vanooijen@kau.se, eller 073-759 07 15.
I djurvärlden har den som är stor ofta ett övertag, men ibland kan det faktiskt vara tvärtom. I miljöer där det är ont om mat kan djuren bara växa till långsamt och löper då risken att bli uppätna innan de hunnit bli så stora att de kan föröka sig. Det naturliga urvalet gynnar då individer som lyckas reproducera sig tidigt.
Struntar i skelettet
Den här evolutionära drivkraften tros vara förklaringen bakom det fenomen som forskaren Sabine Stöhr vid Naturhistoriska riksmuseet och en rysk kollega upptäckt: många ormstjärnor som lever på riktigt djupt vatten struntar i att utveckla delar av sitt skelett. De låter bli att få fler armkotor, tänder och ryggplattor. Istället lägger de all energi på att tillverka sina könsorgan. Resultatet blir ormstjärnor, som i de mest extrema fallen ser ut nästan som bebisar, men är fullt kapabla att föröka sig.
– Det är fascinerande hur skelettet ser ut både hos ungar och de starkt pedomorfa arterna, säger Sabine Stöhr, som fått ägna sig åt ett riktigt pillergöra. De flesta djuphavslevande ormstjärnor är nämligen mycket små och skelettdelarna måste undersökas i svepelektronmikroskop.
Skilja unga från pedomorfa vuxna
I studien som publiceras i PLOS ONE har forskarna tagit fram en standardiserad mätmetod för olika delar av ormstjärnornas skelett, som gör att man objektivt kan bedöma om en art är pedomorf eller inte. Avgränsningen är nödvändig för att kunna reda ut vilka arter av ormstjärnor som lever på våra havsbottnar och hur de är släkt med varandra. Pedomorfin ställer nämligen till det för ormstjärneforskare som ska beskriva nya arter, eftersom det kan vara svårt att skilja på ”riktiga ungar” och pedomorfa individer.
Ormstjärnor vanliga på havsbotten
Ormstjärnor är både artrikare och talrikare än sina mer kända släktingar sjöstjärnorna. De består av en rund skiva med fem tunna, slingrande armar och fem käkar på undersidan av skivan. Ormstjärnor finns överallt i haven, ofta i mycket stort antal, och är viktig föda för till exempel plattfiskar.
– Ormstjärnorna hör till de äldsta djurgrupper som finns och vi försöker följa evolutionen bakåt i tiden för att förstå hur olika karaktärer hos djuren har utvecklats. Det här med pedomorfi verkar de ha ägnat sig åt länge och hela familjer av ormstjärnor har troligen uppstått så, säger Sabine Stöhr.
Hur vi hanterar våra döda medmänniskor har varierat över tid och plats. I Sverige begravdes de döda i hällkistor ovan jord under stenåldern. Under bronsåldern brändes de. Först under järnåldern började vi gräva ner liken i jorden, en praktik som från och med att Sverige kristnades kring 1000-talet var den enda formen av gravsättning i landet – fram till 1800-talet då kremering introducerades. I dag kremeras drygt 80 procent av alla avlidna i Sverige. Detta trots att metoden historiskt är främmande inom både kristendomen, judendomen och islam.
– Att gräva ner kroppen så att den blir en del av jorden är en gammal tanke och att bli kremerad strider egentligen mot idén om kroppens värde och idén om återuppståndelsen, säger Christer Hedin, religionshistoriker, docent och lektor vid Stockholms universitet.
I stort sett alla kulturer har man dock en stor respekt för döden. Den största skillnaden menar han ligger just i behandlingen av den döda kroppen före begravningen.
– Både judar och muslimer har traditionen att tvätta liket för att hedra kroppen. Man tar hand om kroppen under det tillstånd som är mellan döden och uppståndelsen. I Sverige tänder vi i stället ljus och låter anhöriga sitta hos den döde och ta farväl tills de känner att den döde har lämnat dem. Självklart snyggas kroppen till på sjukhuset, men vi tvättar inte kroppen som en rit innan begravning.
Döden mer främmande i dag
Det senaste århundradet har den svenska välfärden gjort att döden blivit alltmer främmande. Tidigare var döden lika självklar som livet och i det gamla bondesamhället låg exempelvis den döda kroppen kvar hemma fram till jordfästningen. I dag har många av oss aldrig sett ett lik.
– Döden är mer tabu i dag än förr i tiden när den var mer närvarande. Då tog man för givet att man skulle förlora några av sina barn, men idag ses det som en fullständig katastrof. I dag har man kanske bara två barn och räknar med att ha kvar dem livet ut. Givetvis blir döden en större katastrof då, säger Christer Hedin.
Inte så konstigt att vi helst inte vill tänka på döden. Alls.
Gröna begravningar på frammarsch
Men trots vår ökade distansering till döden, kommer den inte undan samhällstrenderna. Dagens miljömedvetenhet sträcker sig bortom livet efter detta.
– Yngre människor är mer miljömedvetna och vill tillbaka till jorden. När någon har avlidit ligger miljöaspekten väldigt långt bak i huvudet och det är kanske tio av tusen som frågar efter det. Men även om det är en väldigt långsam trend, tror vi nog att om vi skulle fråga yngre människor om deras begravningspreferenser så skulle många välja jordbegravning, säger Ulf Lerneus, förbundsdirektör för Sveriges begravningsbyråers förbund.
Utomlands har man kommit betydligt längre vad gäller ekologiska begravningar. I USA och Storbritannien har det på senare tid blivit populärt med ”green funerals” där principen är att varje enskild detalj ska vara väl genomtänkt för att undvika onödig miljöbelastning. På en speciell begravningsplats kan den avlidne begravas i en nedbrytbar kista eller urna av ull, bambu eller återvunnen kartong och istället för en gravsten planteras ett träd ovanpå graven. På vissa ställen planteras ingenting alls och graven lokaliseras istället med hjälp av GPS.
År 2001 introducerade den svenska biologen Susanne Wiigh-Mäsak en alternativ begravningsmetod som går ut på att kroppen frystorkas och blir till näringsrik mull. Denna ekologiska begravningsidé rönte stor uppmärksamhet när det begav sig.
Bäst att inte göra något alls
I Australien tillämpas en metod som kallas resomation, vilket går ut på att kroppen läggs i en stor centrifug och utsätts för en 170 grader varm högtryckstvätt bestående av vatten och alkaliska joner. Efter tre timmar återstår bara poröst skelett. Denna teknik har dock sina nackdelar då det fortfarande saknas hållbara alternativ till vad som ska hända med det vatten som innehåller det som en gång var en människa.
Allra bäst för miljön torde ändå vara luftbegravning, vilket tillämpas i Himalaya, Tibet. Marken i dessa områden är oftast frusen och eftersom luften är fattig på syre samtidigt som virke är värdefullt så är kremering inte alltid det självklara alternativet. Istället styckas kroppen och läggs på en bergstopp blottat för väder, vind och diverse rovdjur. Enligt Ann-Sofie Pålsson, rättsläkare och arkeolog vid Rättsmedicinalverket i Uppsala, är detta den mest miljövänliga metoden.
– Om syftet är att snabbt bryta ner kroppen för att kroppens olika beståndsdelar ska kunna återgå till det naturliga kretsloppet, vore det bästa att lägga ut kroppen på marken i en skog eller på en äng. Därefter låter man väder och vind, mikroorganismer, insekter och djur ta hand om nedbrytningen av kroppen. På sommaren med en fuktig och hög värme kan en kropp bli skeletterad på en vecka, säger hon.
Något liknande tillämpas inom zoroastrismen, fast av helt andra skäl. Enligt religionen, som var dominerade i Persien under flera tusen år, och haft stort inflytande på judendom, kristendom och islam, anses de döda vara så orena att de varken får begravas eller brännas. Istället ska de sättas ut till fåglarna i torn på höjder eller bergstoppar, något som fortfarande sker i Indien.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Tidigare har de flesta forskare föreslagit att materialet i magmakamrarnas tak antingen borde smältas upp av magman, eller falla ned och samlas på botten. Men trots många försök har ingen lyckats hitta tillräckligt med bevis för någon av de två hypoteserna.
– Vi har visat att stenfragmenten från magmakamrarnas tak istället kastas ut, ungefär som när man poppar popcorn! Vi har hittat dessa fragment från insidan av magmakammare som har följt med ut i vulkanutbrott. Fragmenten är fulla av bubblor och har mycket låg densitet, och påminner mycket om popcorn, säger Steffi Burchardt, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet.
Steffi Burchardt framför vulkankomplexet Payun i Argentina. (Foto: Karen Mair)
Letade utanför boxen
När bergartsfragment faller ned i magmakammaren hettas de snabbt upp flera hundra grader, och alla vätskor som finns inuti kokar och bildar gasbubblor. Precis som vattnet i ett majskorn som hamnar i den heta kastrullen.
Steffi och hennes kollegor kan nu visa att det är just den processen som gör att stenarna kan flyta och stiga upp till toppen av sina magmakammare. När det sedan blir vulkanutbrott försvinner stenfragmenten – våra ”popcornstenar” – från magmakamrarna och hamnar istället på jordytan vilket förklarar varför man hittar så få stenfragment i stelnade magmakammare. Vidare kan forskarna se att ångan från de upphettade stenfragmenten ger ett ökat tryck i magman vilket i sin tur kan utlösa explosiva vulkanutbrott.
– Ibland kan man hitta helt nya lösningar till urgamla gåtor när man letar på nya ställen – I detta fall bokstavligt talat utanför boxen! De gamla magmakamrarna var helt enkelt helt fel plats att leta på, säger Steffi Burchardt.
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut har fått 13 miljoner kronor från EU för att genom en bioekonomiprocess öka värdet på halm. I samverkansprojektet AGROinLog ska SP Processum och SP stötta Lantmännens produktion av etanol i en uthållig och lönsam process.
Halm en vanlig restprodukt
I det här treåriga projektet vill man lösa lönsamhetsproblemet genom att försöka hitta en lönsam användning av ligninet. På så sätt skulle man kunna stärka hela värdekedjan för halm – en restprodukt från jordbruket som det finns gott om i Europa.
– Lantmännen Agroetanol ser fram mot detta projekt. Vi ser det här som en väldigt viktig pusselbit i att öka förädlingsvärdet av lignocellulosabaserad råvara, exempelvis från halm, för att inte bara tillverka etanol utan också högvärda produkter från det lignin som finns i råvaran, säger Paula Segura vid Lantmännen Agroetanol.
Hos SP Processum i Örnsköldsvik ska man använda olika förbehandlingsmetoder för att utvinna ligninet, följt av processen HTL, hydrotermisk förvätskning, för att ta fram ligninbaserad bio-olja för till exempel biodrivmedelsproduktion.
Bygger pilotanläggning
– Vi bygger en pilotanläggning för att vid mycket höga tryck och temperaturer kunna ta fram bio-olja, berättar Tomas Gustafsson, SP Processum. Bio-oljan kan sedan uppgraderas till exempelvis biodrivmedel och kemikalier. Eftersom vi normalt arbetar med skogsråvara och restströmmar från skogsindustrin ska det bli spännande att tillämpa våra processer även på lignin från halm.
I projektet ska man också se på logistiken kring halmhanteringen.
– Vi ska fokusera på systemet och affärsmodellen för skörd, lagring och tillförsel av halm samt inventera tillgången av halm kring etanolfabriken, säger Carina Gunnarsson, vid SPs enhet för jordbruk och livsmedel.
Fotnot: Projektet ingår i EU:s H2020-program och koordineras av det spanska energiforskningscentret CIRCE.
För mer information:
Carina Gunnarsson, forskare, SP Enheten för jordbruk och livsmedel (f d JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik), 010-516 69 32, carina.gunnarsson@sp.se
Carina Johansson, presskontakt SP Enheten för jordbruk och livsmedel (f d JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik), 010-516 69 28, carina.johansson2@sp.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
