– Värmeböljor är på vissa håll i världen det väderfenomen som skördar flest liv, men trots att ökande temperaturer kanske är den mest omtalade effekten av klimatförändringarna, så är hälsoriskerna som värmeböljor för med sig mindre kända, säger Christofer Åström, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för yrkes- och miljömedicin.
Att höga temperaturer direkt påverkar hälsan i Europa och även ett nordligt land som Sverige har visats i flera studier bland annat av Umeåforskare. Enligt Christofer Åström kommer omfattningen av effekterna att förändras beroende på att temperaturerna ökar, men också till följd av att vi har en åldrande befolkning.
Hur höga temperaturer kommer att påverka Sverige och Europa beror till stor del på hur den befolkning som utsätts kommer att se ut. Bland äldre personer i befolkningen är det betydligt vanligare med sjukdomar och medicinering som visat sig öka hälsorisken vid höga temperaturer. Enligt en rapport från Europakommissionen kommer andelen personer i Europa över 65 år att öka från 18 till 28 procent mellan 2015 och 2060.
Värmevarningssystem för hälsoinverkan
Christofer Åström har i sitt avhandlingsarbete tagit fram underlag om temperatur och dödlighet som använts av SMHI för att skapa ett svenskt värmevarningssystem. I detta arbete har han tillsammans med sina kollegor vid Umeå universitet undersökt vilka faktorer som påverkar möjligheten att förutsäga hur stor hälsoinverkan höga temperaturer leder till i nuläget.
Christofer Åström beskriver troliga förändringar i befolkning och samhälle som kommer att styra hur folkhälsan påverkas av fler varma dagar. Det mesta tyder enligt avhandlingen på att den värmerelaterade ohälsan kommer att öka i Sverige och Europa också för att befolkningen blir allt äldre, men det finns också saker som förändras åt rätt håll:
Samtidigt som det blir fler äldre människor verkar dessa bli allt friskare med en generellt sjunkande dödlighet vilket kan motverka effekterna av en ökad andel äldre. Värmeböljor utgör en större hälsorisk för personer med hjärt-kärlsjukdom. Den minskande förekomsten av kardiovaskulära sjukdomar kan också komma att mildra effekterna av högre temperaturer.
Anpassningsåtgärder kan hindra förtida dödsfall
Riskökningen per grad högre temperatur kan minska i framtiden. I delar av världen där värmeböljor har varit ett känt problem, som exempelvis Frankrike, Italien och Storbritannien, har varningssystem och handlingsplaner införts. Studier tyder på att denna typ av anpassningsåtgärder har minskat de negativa hälsoeffekterna.
– Det finns indikationer på att en mer hälsosam och välinformerad befolkning kommer att kunna bromsa de negativa hälsoeffekterna av framtida värmeböljor. Men eftersom vi trots detta ändå ser en ökning av de värmerelaterade effekterna, så kommer det att krävas ytterligare insatser för att förhindra dessa förtida dödsfall, säger Christofer Åström.
Christofer Åström kommer från Umeå. Han är statistiker och doktorand på enheten för Yrkes- och Miljömedicin, Umeå universitet.
Kontakt: Christofer Åström, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet. Telefon: 070–278 35 72 E-post: christofer.astrom@umu.se
Om disputationen: Onsdagen den 24 maj försvarar Christofer Åström, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Hälsokonsekvenser av värmeböljor – kort- och långsiktiga prediktioner. Engelsk titel: Health effects of heatwaves: short and long term predictions.. Fakultetsopponent: Professor Scott Sheridan, Department of Geography, Kent University, United Kingdom. Huvudhandledare: Professor Bertil Forsberg. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Triple Helix, Samverkanshuset, Umeå universitet.
– Innan har man utgått från att det mestadels berodde på Moderaternas nya profil och den borgerliga alliansens gemensamma agenda som Socialdemokraterna förlorade.
Dåvarande statsminister Göran Persson har också sagt att det var fastighetsskatten som avgjorde valet, men det stämmer inte heller. Vi ser att den bristfälliga hanteringen av de båda naturkatastroferna bidrog i mycket hög grad till förlusten, säger Lina M. Eriksson, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet.
Partibyte vanligast där Gudrun härjade värst
Riksdagsvalet 2006 var ett historiskt val med den största andelen av blockbytare i svensk historia. Hela 150 000 socialdemokratiska väljare valde att byta sida till Moderaterna, vilket gjorde att Socialdemokraterna erhöll sitt lägsta röststöd sedan valet 1914. Från tidigare forskning vet vi att det var just den övergången som kom att bli den mest avgörande faktorn för regeringsskiftet.
På annandag jul 2004 drabbades Indiska oceanen av en tsunami. Omkring 300 000 människor dog, varav 543 svenskar. Två veckor senare, i januari 2005, drog stormen Gudrun in över Sverige. På några platser nådde den orkanstyrka och högsta hastighet som uppmättes var 42 meter per sekund. Stormen är den mest kostsamma naturkatastrofen i svensk historia, och beräknas ha kostat 1 procent av vår BNP.
Lina M. Erikssons avhandling visar att graden av partibytare vid riksdagsvalet 2006 sammanföll med i vilken grad som väljarnas hemkommuner drabbades av stormen Gudrun, och till viss del hur pass drabbade invånarna var av tsunamin.
Mätdata av vindstyrkan på kommunnivå
I arbetet med stormen Gudrun har Lina M. Eriksson intervjuat de socialdemokratiska politiker som var ansvariga för den krishanteringen, som dåvarande miljöminister Mona Sahlin och infrastrukturministern Ulrica Messing.
Hon har även intervjuat de mest aktiva oppositionspolitikerna inom Centerpartiet, Maud Olofsson och Eskil Erlandsson. Urvalet av parlamentariker för intervjuerna är baserat på en analys av de totalt 240 tidningsartiklar publicerade i DN och Sydsvenskan mellan stormdagen 5 januari 2005 och valdagen 17 september 2006 som berör Gudrun som händelse och krishanteringen som följde. I nyhetsartiklarna framgår det tydligt vilka parlamentariker som var aktiva i krishanteringsfrågan, vilket har utgjort urvalsprocessen av folkliga representanter inom Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Konsekvenserna av stormen Gudrun har uppskattats via ett så kallat naturligt experimentupplägg: Genom att använda mätdata av vindstyrkan under stormen, på kommunnivå, har Lina M. Eriksson särskilt två grupper; de kommuner som drabbades hårdast och de som inte drabbades alls. Till skillnad från tidigare forskning, vars analys till stor del bygger på subjektiv enkätdata, är det här ett mer objektivt tillvägagångssätt i att analysera vad som kan ha påverkat hur valet 2006 föll ut.
S tappade mark innan alliansen formerat sig
Som en extra analys i sammanhanget har även opinionsdata använts. Tillsammans med valdataanalysen ger det en mycket intressant bild. När man jämför de drabbade kommunerna och kontrollgruppen ser man tydligt att populariteten för Socialdemokraterna sjönk i parallell med att den steg för Moderaterna redan innan alliansen hade format en gemensam agenda. Det här skedde inom ett sexmånaders intervall när stormen Gudrun inträffade.
– Det här är en tydlig indikation på att stormen Gudrun hade en betydande roll för regeringsskiftet. Det gör att vi måste fundera kring hur pass mycket man faktiskt kan tillskriva formandet av alliansen och deras gemensamma agenda som förklaringen till dess seger i valet 2006, säger Lina M. Eriksson.
Hanteringen av tsunamin spelade också roll
Vad det gäller tsunamin, är det Sveriges enskilt mest nyhetsbevakade händelse sedan medierapporteringen av andra världskriget. Det finns också mycket detaljerat material att tillgå i den rapportering som kriskommissionen utförde. Därför har inga intervjuer behövts, eftersom tillräckligt med information redan finns dokumenterad för att få en god förståelse för hur krishanteringen såg ut, vilka som ansvarade för att den utfördes, och hur den upplevdes av drabbade individer.
På grund av att valdataanalysen över tsunamin inte är lika experimentell i sitt upplägg som studien av Gudrun, så är analysen något mer svårtolkad. Men forskningsresultaten i sin helhet tyder på att en effekt sannolikt finns och att den rört sig i samma riktning som den av Gudrun.
– Faktum är att s-regeringens hantering av tsunamin är det första kända fallet av hur en naturkatastrof kan ha kommit att påverka ett riksdagsval på andra sidan planeten. Det här är mycket intressant utifrån ett demokratiperspektiv eftersom det belyser hur globaliseringen på ett ganska oväntat sätt kan skapa omständigheter som påverkar väljares röster, säger Lina M. Eriksson.
Centerpartiet kritiserade krishanteringen och vann väljare
Det går också att härleda vissa omfördelningar av partibytare bland övriga partier, även inom de båda politiska blocken, till händelserna. Exempelvis var Centerpartiets aktiva opposition och ställningstagande mot regeringens bristfälliga krishantering av båda händelserna uppskattad bland väljare, vilket också belönades vid valurnan.
Dessutom indikerar forskningsresultaten att väljare lämnade folkpartiet och gick till Centerpartiet, vilket kan kopplas ihop med Folkpartiets jämförelsevis blygsamma ställningstagande i krishanteringen av framförallt tsunamin.
– Att Centerpartiet tog ställning på de drabbades sida hjälpte sannolikt partiet att ta sig ifrån periferin av svensk partipolitik till att bli det tredje största partiet i riksdagen. Min slutsats blir därför att krishantering av naturkatastrofer är en viktig politisk fråga som står högt i kurs bland väljare, och att väljare till viss del belönar de partier som effektivt representerar dem i frågan, säger Lina M. Eriksson.
Kontakt: Lina M. Eriksson, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och centrum för naturkatastrofslära (CNDS), lina.eriksson@statsvet.uu.se, mobil: 0737-17 50 99
– Provtagningsstudier har genomförts på många platser i världen. Men det finns nästan inga studier som rapporterar plastföroreningar i Östersjön. Vi var förvånade över att hitta lika mycket mikroplast runt Stockholm som i Kalifornien, säger Berit Gewert, doktorand vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet, studiens huvudförfattare.
Lite av det plastskräp som samlats in nära Stockholm. Foto: ACES/Stockholms universitet.
Plastproduktionen världen över har ökat med 60 gånger sedan 1950-talet. Plastskräp är nu närvarande överallt i vattenmiljön. De viktigaste källorna till plast är bland annat soptippar, avloppsreningsverk och fartyg. Små plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i diameter kallas mikroplast och kan bildas när större plastrester sönderdelas. Mikroplast sprids globalt, inklusive Östersjön och Stockholms skärgård.
– Plastföroreningar i hav identifierades nyligen som ett globalt hot eftersom föroreningarna sprids med havsströmmar och påverkar världshaven globalt. Det är också en utveckling som inte går att vända, säger Berit Gewert.
Ju närmare hamnen desto mer mikroplast Studien baseras på plastskräp som samlats från Stockholms skärgård med hjälp av en mantatrål, det vill säga ett nät som bogseras bakom ett forskningsfartyg och samlar prover från vattenytan. Två äventyrare, Oskar Kihlborg och Göran Kjellkvist, har också samlat vattenprover när de paddlade mellan Gotland och Stockholm på paddelbrädor.
Resultaten från dessa två provtagningar liknade varandra. Forskarna identifierade mikroplast i proverna med hjälp av avancerad mikroskopi. Kemiska analyser visade att polypropen och polyeten, som finns i förpackningsmaterial och tampar, var de vanligaste polymererna i partiklarna.
– I områden med hög fritidsbåtstrafik hittade vi höga koncentrationer, men de är fortfarande lägre än de som hittades nära Stockholm. Ju närmare hamnen desto högre koncentrationer av mikroplast i proverna, vilket indikerar att båtliv bidrar till mikroplast i Östersjön, säger Berit Gewert.
Kläder och kosmetika också källa till plastföroreningar Forskarna påpekar att förutom båtliv och förpackningsmaterial kan syntetiska kläder och kosmetika som innehåller plastkulor också bidra till mikroplastförorening i Östersjön. Men på grund av den minimala diametern hos de sistnämnda partiklarna fastnar de inte i trålen som användes i denna studie.
– För tillfället vet vi inte vad dessa koncentrationer av mikroplast betyder för Östersjön. Därför behövs fler studier för att bedöma de faror som mikroplast kan medföra för miljön, särskild vid de halter som vi hittar i dag, säger Berit Gewert.
Studien: Abundance and composition of near surface microplastics and plastic debris i the Stockholm Archipelago, Baltic Sea, av Berit Gewert, ACES, Stockholms universitet, Martin Ogonowski, ACES, Stockholms universitet och Aquabiota Water Research, Stockholm med flera är publicerad i Marine Pollution Bulletin.
Kontakt: Berit Gewert, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet. E-post: berit.gewert@aces.su.se; tel: 08-674 77 49, mobil: 070-6260 6133
Martin Ogonowski, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES)/Aquabiota Water Research. E-post: martin.ogonowski@aces.su.se, tel: 08-674 76 03, mobil:070-8254 846
Studien av förkortade och förlängda tider mellan plantering och avverkning har gjorts av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och Skogforsk och resultaten publicerades i tidskriften Ambio.
– Att överhålla skog, det vill säga att vänta 10, 20 eller 30 år med att avverka, är ett sätt att skapa mer död ved, och träd med en mer komplex kron- och barkstruktur. Kort och gott strukturer som gynnar vissa skogslevande arter, säger Johan Sonesson, Skogforsk.
Johan Sonesson, Adam Felton och sex andra forskare inom skogsskötsel, skogsproduktion och ekologi har studerat vad som händer om man förändrar omloppstiden i olika typer av skogsbestånd.
Viktigt för arter överlevnad
Simuleringar med analysprogrammet Heureka visar hur olika omloppstider påverkar förekomsten av till exempel grova döda träd. Resultaten visar att justeringar av omloppstiderna på 20–30 år kan ha dramatiska effekter när det gäller hur landskapet tillhandahåller habitat och strukturer som är viktiga för en del skogslevande arter.
– Det här är en viktig insikt. Det svenska skogslandskapet består till mycket stor del av brukad skog, och livsmiljöerna i dessa skogar är därför väldigt viktiga för skogslevande arters överlevnad här i Sverige, säger skogsekologen Adam Felton, SLU.
De viktigaste verktygen för naturvård i skogen i Sverige idag är dels att skydda områden med skog som är värdefull för vissa skogslevande arter, dels att lämna död ved, högstubbar, lövträd och enstaka grova träd vid avverkning (det som brukar kallas naturhänsyn). Johan Sonesson föreslår att man skulle kunna tänka sig förlängd omloppstid som ytterligare ett verktyg som kan bidra till naturvärden och en ökad variation i skogen.
Risken för stormskador större
Men samtidigt finns det starka argument för att tillämpa kortare omloppstider. En skogsägare måste ta med risken för stormskador i beräkningarna och stormskador innebär ekonomiska förluster. Forskarna är medvetna om att det därför kan finnas en skepsis mot idén med att förlänga omloppstiderna.
– Kanske kan man välja skogsbestånd där risken för stormskador är liten? Kanske kan man låta skogsägare tillgodoräkna sig risktagandet som en form av naturvårdsinsats? Idag passar idén om att överhålla skog inte in i arbetet med certifiering och målklassning i skogsbruksplanerna, säger Johan Sonesson, som hoppas få till stånd en diskussion om vad kortare respektive längre omloppstider har för betydelse i skogslandskapet.
Omloppstidernas längd påverkar förekomsten av viktiga livsmiljöer i den brukade skogen.
Måttliga justeringar av omloppstiderna kan ge stora effekter på landskapsnivå.
Kontakt: Adam Felton, universitetslektor, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap. Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. 040-41 51 71, adam.felton@slu.se”>adam.felton@slu.se
Johan Sonesson, forskare i skogsskötsel, Skogforsk, Uppsala 018-18 85 89, johan.sonesson@skogforsk.se
– Det finns inte mycket forskning om hur vardagen kan se ut för de 7 000 personer som lever med hiv i Sverige. Idag är hiv i Sverige rent medicinskt mindre dramatisk än den var på 1980- och 90-talet, men på det sociala planet har inte tillräckligt ändrats. Det vittnar mina intervjupersoner om, säger Desireé Ljungcrantz, doktor på institutionen för Tema vid Linköpings universitet.
Genom tolv djupintervjuer, självbiografier, dokumentärfilmer och autofiktiva texter åskådliggör studien samhällets föreställningar om hiv och hur sjukdomen kan erfaras. Det är en ovanlig doktorsavhandling där författaren inte på ett tryggt och behörigt avstånd betraktar ett fenomen. Istället för att skildra ”den hiv-smittade” i smittskyddsinspirerade ordalag skriver hon nära hiv och berättar genom ett alter ego om sitt eget liv med hiv. Det är en avhandling som berör på ett helt annat sätt än en akademisk text brukar göra.
Komma ut ur hiv-garderoben Bilden som växer fram genom intervjupersonernas berättelser är en vardag full av övervägande om huruvida man ska berätta eller inte. Ska man säga på dotterns förskola att man har hiv? Kan man låta sina mediciner stå framme i köket till beskådan för eventuella gäster? Det är alltså i möten med andra människor som hiv blir påtagligt: På akuten, hos tandläkaren, i matlaget och vid familjemiddagen. Vid de tillfällen man väljer att berätta vittnar informanterna om tystnad och undvikande.
Rädsla och skam är också ett återkommande tema för intervjupersonerna. Det är olika sorters rädsla: rädsla för att bli illa bemött och bortstött, men också för att föra över hiv till någon annan, trots att medicinska studier konstaterat att överföringen är mycket låg för den som känner till sin hiv-status och medicinerar. Skammen träder in när man inser att man i andras ögon är en misslyckad person som avviker från förväntningar, ideal och normer.
– I Sverige distanserar vi oss ofta till hiv. Det är ”andra”, i tid och rum, som får sjukdomen. Därför var det viktigt för mig att nyansera den bilden, att komma nära personer med hiv och göra dem till individer. Jag hoppas att den här doktorsavhandlingen ger personer med hiv en röst, säger Desireé Ljungcrantz.
Råd som underlättar Utifrån de samtal Desireé Ljungcrantz har haft med sina informanter vill hon lyfta några punkter som kan underlätta vardagen för den som har hiv:
Träffpunkter behövs där personer med hiv kan träffas utan att behöva komma ut.
Öka medvetenheten inom skola och vård kring vad ett bra bemötande är.
Media behöver medvetenhet kring hur det kan rapporteras och skrivas om hiv på ett mindre känslomässigt sätt.
Samhället borde betänka läkarens roll som både omsorgsgivare och övervakare.
Läkaren är den som ska ge omsorg, men samtidigt övervakar hen att patienten följer smittskyddslagen, vilket försätter patienten i en sårbar sits.
Vem som helst kan få hiv. Behandla den som har hiv som du behandlar din vän.
Vi borde reflektera kring vad känslor såsom rädsla och skam gör med oss som människor och medmänniskor både på samhällsnivå och individnivå.
Det behövs fler normkritiska samtal om vilka slags sätt att leva och vilka personer som anses acceptabla. Vi borde reflektera kring hur vi skapar ”vi” och ett ”dem” och hur det utesluter vissa och inkluderar andra.
Kontakt:
Desireé Ljungcrantz, doktor vid Linköpings universitet, 013-28 22 84, e-post: desiree.ljungcrantz@liu.se
Uppsalaforskare har testat att mäta 92 olika proteiner på torkade prover, och visat att metoden har stor potential.
Sparade blodprover är av yttersta vikt för att hitta sjukdomsmarkörer som kan användas för att detektera sjukdomar tidigt, när de fortfarande är möjliga att bota. Idag sparas provrör med förhållandevis stora volymer blodplasma (milliliter) i stora energislukande frysar vid -80°C.
Patienten måste först ta sig till en vårdinrättning, där en utbildad sjuksköterska tar ett venöst blodprov som skickas till ett labb för plasmaseparering genom centrifugering. Efter detta kan provet analyseras och/eller sparas i en biobank för framtida studier. En resurskrävande metod som innebär att exempelvis Akademiska sjukhuset idag sparar endast en procent av alla prover i en biobank, resten kasseras efter en första analys.
Lättare bygga gigantiska biobanker
Den nya metoden skulle kunna förändra denna situation radikalt och få en avgörande betydelse för utvecklingen av framtidens sjukvård. Studien visar att mycket lite händer med proteinerna när de torkar. I många fall förblir helt oförändrade efter 30 år, eller ändras bara minimalt. Torkade prover skulle följaktligen kunna användas för sjukvårdens rutinkontroller, inom den snabbt växande servicelabsektorn där man kan undersöka sitt hälsotillstånd utan att engagera sjukvården samt för att bygga mycket storskaliga biobanker.
Kostnaderna inom vården skulle minska drastiskt, fler prover skulle kunna analyseras och en stor andel av de tagna proverna skulle kunna sparas.
– Det här betyder dels att man själv enkelt kan sticka sig i fingret och skicka in en torkad blodfläck med post. Det blir också möjligt att till en minimal kostnad bygga gigantiska biobanker. Vilket innebär att man kan ha prover redan tagna när en patient insjuknar vilket underlättar tidig diagnos och bättre möjlighet att bota, säger Ulf Landegren, professor i molekylär diagnostik och forskningsledare.
92 proteiner med relevans inom onkologi
I den aktuella studien analyserade forskarna torkade blodfläckar, dels nyligen insamlade blodprover, dels prover som förvarats upp till 30 år. De senare kommer från de svenska eller danska biobankerna med torkade blodfläckar som insamlas från alla nyfödda för screening av ett tjugotal medfödda metaboliska sjukdomar.
De två biobankerna förvarar sina torkade blodfläckar vid olika temperaturer; den svenska vid +4°C och den danska vid -24°C. Proverna användes för att analysera nivåer av 92 proteiner med relevans inom onkologi. Dessutom inkluderades våta plasmaprover som förvarats vid -70°C under motsvarande tidsperiod. Utöver detta genomfördes en omfattande studie av vad som händer med proteinerna under själva intorkningsprocessen för att kunna urskilja effekterna av långtidsförvaringen.
– Våra slutsatser är att vi med mycket hög precision och känslighet kan mäta nivåer av 92 protein med PEA-teknologi i de små utstansade diskarna av en torkad blodfläck. Själva intorkningsprocessen har en obetydlig inverkan på de olika proteinerna och effekten är reproducerbar vilket gör att den kan tas med i beräkningen, säger Jan Björkesten, doktorand vid Uppsala universitet och försteförfattare till studien.
Lång serie av blodprover kan underlätta diagnostik
Intresset att via biobanker söka efter proteiner eller RNA-molekyler som på ett dynamiskt sätt kan återspegla sjukdomsförlopp ökar starkt. Provinsamlingar med många regelbundet tagna prover från samma individer är av stor betydelse för att identifiera den här typen av biomarkörer. Två fördelar med detta är att individer kan verka som sina egna kontroller, och de många insamlade proverna ökar möjligheten att efter ett insjuknande hitta patientprover som tagits innan sjukdomen brutit ut, i en fas när tidig diagnostik kan omsättas i terapeutisk nytta. En förutsättning för detta är att ett stort antal prover samlas in regelbundet från många individer, något som ställer höga krav på låga kostnader för enskilda prover och på att hela processen från provtagning till förvaring är mycket enkel, helst utan krav på inblandning av sjukvårdspersonal.
Fördelar med torra blodprov
Användningen av torkade blodprover innebär en rad fördelar jämfört med ”våta” prover. Några exempel på detta är minimal påfrestning för patienten eftersom det räcker med ett litet stick i fingret som patienten kan ta hand om själv, låg kostnad för insamling och förvaring, inget krav på högutbildad personal vid provtagningen, möjlighet att skicka prover med vanlig post samt enkla förvaringsbetingelser. En av de stora begränsningarna med torkade prover har varit den lilla provmängden vilket exkluderar många traditionella analysmetoder.
Långtidsförvaring av torkade blodfläckar påverkar detekterbarheten hos vissa proteiner mer än andra. De flesta proteinerna förblir helt oförändrade efter 30 år eller förändras minimalt, medan uppmätta nivåer av vissa proteiner minskar så att halva mängden återstår efter en period på mellan 10 och 50 år.
PEA-metoden
Forskarna har också funnit att en lägre förvaringstemperatur är att föredra för de proteiner som påverkas av förvaring. Vid jämförelsen mot att förvara våt plasma vid -70°C fann vi att detta bevarade proteinerna bättre än att förvara torkade blodfläckar vid -24°C. Den här delen av analysen försvårades dock av ett antal förväxlingsfaktorer vilket gör slutsatsen mindre tillförlitlig.
Med PEA-metoden (proximity extension assay) går det att detektera nivåer av 96 proteiner från en 1,2 mm i diameter utstansad disk från en blodfläck intorkad på filterpapper (eng. dried blood spot, DBS). PEA bygger på forskning vid Uppsala universitet och har utvecklats till den kommersiella produkten Proseek Multiplex av Uppsalaföretaget Olink. Företaget har hittills använt metoden för att analysera en kvarts miljon våta plasmaprover.
Det tunnaste materialet som hittills skapats, grafen, består av ett enda lager kolatomer. De bildar ett mönster likt hönsnät, fast bara ett atomlager tjockt. Materialet har flera unika egenskaper. Det är ungefär 200 gånger starkare än stål och samtidigt böjligt. Det är genomskinligt, men ogenomträngligt för både gaser och vätskor. Dessutom leder det elektricitet mycket bra. Idéerna kring hur nanomaterialet skulle kunna användas är många och det forskas intensivt kring möjliga framtida tillämpningar.
– Grafen är ett väldigt fascinerande material, och samtidigt mycket utmanande att studera, säger Mikhail Vagin, förste forskningsingenjör vid institutionen för teknik och naturvetenskap samt institutionen för fysik, kemi och biologi.
Utmaning En av faktorerna som gör det till en stor utmaning att förstå hur grafen fungerar på atomnivå är att det är vad man kallar för ett anisotropiskt material. Det betyder att materialets egenskaper kan skilja sig åt beroende på om man mäter över kolatomskiktets plana yta eller över kanten. Forskarnas ansträngningar för att förstå vad som händer i grafen på atomnivå kompliceras dessutom av att det finns olika sätt att framställa grafen. Egenskaperna hos grafen i små flagor, med många kanter, skiljer sig på en del sätt från grafen som skapats som kvadratcentimeterstora sjok. Beroende på vilken typ av grafen som studeras kan materialet uppträda på olika sätt.
Forskarna bakom studien använde grafen som skapats på en skiva av kiselkarbid genom en process som utvecklats av forskare vid Linköpings universitet. När kiselkarbid värms upp till 2 000 °C övergår kiselatomer på ytan i gasform och endast kolatomerna blir kvar. På grund av den höga kvaliteten av grafenlagret reagerar materialet extremt långsamt med omgivningen, medan många tillämpningar är beroende av kontrollerad interaktion mellan materialet och andra ämnen, så som gasmolekyler. Inom forskningsfältet pågår en diskussion om huruvida det går att aktivera grafen på ytan eller om kanter behövs. För att förstå mer om hur grafen fungerar undersökte forskarna vad som händer när man på ett kontrollerat sätt skapar defekter i ytan.
– Anodisering är en elektrokemisk process som bryter sönder grafenlagret så att det skapas fler kanter. Vi mätte egenskaperna hos anodiserat grafen och såg att materialets förmåga att lagra elektricitet blev många gånger högre, säger Mikhail Vagin.
Öppnar möjligheter Det behövs vidareutveckling för att kunna tillämpa den nya kunskapen och få det att fungera i större skala. Forskarna har flera spår som de vill följa upp.
– Grafen på kiselkarbid går att göra över en större area än andra grafentyper. Om man kan påverka materialets egenskaper på ett kontrollerat sätt kan det bli möjligt att skräddarsy ytan för olika funktioner, exempelvis så att den kan fungera som en sensor som har ett eget batteri, säger medförfattaren Mikael Syväjärvi, förste forskningsingenjör vid institutionen för fysik, kemi och biologi och en av grundarna till Graphensic AB som kommersialiserar grafen på kiselkarbid.
Resultaten utvecklades som följd av ett examensarbete med samarbete mellan Graphensic och forskarna vid Linköpings universitet.
Artikeln: Monitoring of epitaxial graphene anodization, Mikhail Yu. Vagin, Alina N Sekretaryova, Ivan G. Ivanov, Anna Håkansson, Tihomir Iakimov, Mikael Syväjärvi, Rositsa Yakimova, Ingemar Lundström, Mats Eriksson, (2017) Electrochimica Acta, 238, 91-98; publicerad online 4 april 2017, doi: 10.1016/j.electacta.2017.04.016
Larvernas värsta fiender visade sig inte vara fåglar och däggdjur, utan myror och andra småkryp, kunde det internationella forskarlaget lett av Tomas Roslin från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, konstatera.
Det är väl känt att det finns många fler arter i tropikerna än vid polerna, men finns det liknande mönster i hur kraftigt arterna påverkar varandra? Svaret är ja, åtminstone beträffande växtätares risk att själva bli mat, det vill säga predationsrisken, enligt den aktuella studien som publicerats i tidskriften Science.
En samling konstgjorda larver redo för tjänstgöring i Ithaca, New York. Foto: Saskya van Nouhuys
Forskarna placerade ut konstgjorda larver av modellera längs en nära 12 000 kilometer lång gradient från Arktis i norr till Australien i söder, totalt 31 platser inklusive två ställen i Finland och ett i Danmark.
– Det jag tycker var allra intressantast var att mönstret inte bara speglades på båda sidorna om ekvatorn, utan också kunde ses i höjdled. Vi upptäckte samma minskning av predationsrisken när vi gick uppför en bergssluttning som när vi rörde oss mot polerna från ekvatorn. Det verkar som att det finns en gemensam faktor – sannolikt knuten till temperaturen – som ligger bakom detta mönster, säger Tomas Roslin på institutionen för ekologi, SLU.
Författarna använde bitmärken på larverna för att identifiera det skyldiga rovdjuret. I det här fallet har larven fått upprepade nyp av en kilformad fågelnäbb. Foto: Tapani Hopkins
Genom att studera bitmärken på larverna kunde forskarna sedan se vad som attackerat dem.
– Om det var en bitande insekt som hade attackerat larven fanns två små hål efter käkarna, medan fågelnäbbar lämnade kilformade märken och däggdjur lämnade tandmärken, berättar Eleanor Slade, forskare på universiteten i Oxford och Lancaster, Storbritannien.
Ursprunget till försöket var att Eleanor Slade hade använt dessa konstgjorda i larver i regnskogen på Borneo, och där uppmätt väldigt många attacker. Tomas Roslin hade gjort liknande försök på Grönland – där larverna i stort sett fick vara ifred. Tillsammans funderade Tomas och Eleanor på om de kanske sett två extremer i ett globalt mönster, och det var ju exakt vad det visade sig vara.
Totalt arbetade 40 forskare från 21 länder tillsammans. Universitetet i Helsingfors skickade ut färdiga kit med konstgjorda larver och lim, eftersom det var viktigt att alla använde samma material. Sedan skickades larverna tillbaka till Helsingfors där Bess Hardwick med kollegor noggrant granskade dem för att få svar på vem som låg bakom attacken.
Det visade sig att det inte var fåglar och däggdjur som låg bakom det ökade predationstrycket närmare ekvatorn. I stället var det insekter, till exempel myror, som var drivande. Troligtvis har det lett till att larver närmare ekvatorn har utvecklat bättre försvar mot andra insekter än larver närmare polerna. Mönstret visar också att just rovlevande insekter är viktiga genom att hålla växtätande småkryp i schack.
– Vi bör uppskatta rovinsekternas arbete, som gör att världen förblir grön genom att förhindra att alla växter äts upp av hungriga larver. Och enligt våra resultat spelar de rovlevande insekterna ännu större roll närmare ekvatorn, säger Tomas Roslin.
Upptäckten hade varit omöjlig utan ett samarbete mellan forskare världen över. Genom att tillsammans utföra samma experiment på många platser är det möjligt att se mönster som enskilda forskargrupper aldrig kan få syn på.
Kontakt:
Tomas Roslin, professor, Inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, tel
018-67 23 83, +358 40 595 80 98, e-post:tomas.roslin@slu.se
Minnets funktion sträcker sig mycket längre än att ”bara” hjälpa oss att komma ihåg att låsa dörren och hämta barnet på förskolan. Vårt minne är anledningen till att vi är det vi är och att vi kan uppehålla oss samhället. Kort och gott: minnet formar vår självidentitet.
– Vi kategoriserar och förstår vår värld utifrån den kunskap vi har i vårt minne och det gör oss adaptiva att hantera de problem vi ställs inför, säger Mikael Johansson, professor i psykologi vid Lunds universitet.
Enligt honom är det dock långt ifrån säkert att förlita sig på minnet. Medan vi tenderar att tänka på minnet som något objektivt korrekt, som en filmkamera som spelat in det vi har varit med om, är minnet i själva verket högst adaptivt. Vår sanning behöver alltså inte betyda någon annans sanning. Eller en sanning överhuvudtaget.
– Vi minns händelser så som vi förstår dem och olika människor förstår en händelse på olika sätt. Det finns mycket forskning som visar på systematiska förändringar och att vi faktiskt konstruerar våra upplevelser så att de blir mer betydelsefulla för oss själva.
Falska minnen är mer troliga
Enligt Mikael Johansson minns man det som inte har hänt bättre, än det som faktiskt har hänt. Falska minnen fäster således bättre än korrekta minnen. Allt för att händelsen ska passa oss på bästa möjliga sätt.
Han nämner ett exempel från 1930-talet där forskaren och psykologen Frederick Bartlett gav sina elever i uppgift att återskapa ett portsätt flera gånger. Medan reproduktion nummer ett åtminstone påminde om originalet skiljde sig de följande avbildningarna mer och mer från den ursprungliga bilden. När eleverna var klara med reproduktion nummer fem var det omöjligt att se några som helst likheter med originalet.
– Efter ett tag blir reproduktioner mer i enlighet med våra förväntningar av hur ett porträtt brukar se ut. Vi tvingas alltså fylla i det som saknas i vårt minnet med vad vi förväntar oss att se.
Frederick Bartlett genomförde ett flertal liknande experiment, bland annat ett där en vit uggla efter flera reproduktioner blev en svart katt.
Möjligt att glömma ett minne
Mikael Johansson har även forskat på mekanismerna bakom minnesframplockning och nedtryckning av minnen. Genom att mäta hjärnaktiviteten på försökspersoner som aktivt försöker glömma, kom han och hans grupp fram till att det faktiskt går att träna på att glömma.
– Vi har sett att minnet hos människor som aktivt tränat på att trycka undan ett ord, har svårare att komma ihåg det när de verkligen försöker. Man kan alltså trycka undan ett minne så att det blir mindre tillgängligt i framtiden.
Genom att avläsa hjärnan såg de att prefrontalkortex, som påverkar arbetsminnet, blev mer aktiverat när försökspersonen försökte trycka undan minnet medan hippocampus, som normalt sett används för att plocka fram minnen, deaktiverades.
Huruvida minnena försvinner för alltid likt i filmen Eternal sunshine of the spotless mind där huvudkaraktärerna får smärtsamma minnen raderade, eller om de går att framkalla igen återstår dock att se.
– Vi har sett att den aktiva viljestyrda minnesframtagningen påverkas, men vi vet inte hur det kommer att se ut i framtiden. Vi vet inte om minnena försvunnit för alltid, kanske kan de som vid posttraumatiskt syndrom väckas till liv igen om man råkar trycka på fel knappar?
Fotbollsspelare glömmer mer
Långt ifrån alla har ett behov av att glömma mer än vad de redan gör. Fotbollsspelare till exempel. Enligt en studie vid University of Striling i Skottland är fotbollsspelare särskilt utsatta för minnesproblem. Genom att låta testpersoner genomföra ett minnestest, sedan sparka en boll i deras huvuden 20 gånger och sedan minnestesta dem igen kom forskarna fram till att regelbundna nickningar orsakar upp till 67 procent minnesbortfall. Eftersom 250 miljoner människor beräknas spela fotboll runt om i världen handlar det om en ganska omfattande minnesförlust.
Barbara Törnquist-Plewa är professor i öst- och centraleuropastudier vid Lunds universitet och leder nätverksprojektet ”In search of transcultural memory in Europe” som inkluderar forskare från 25 europeiska länder. Hennes forskning handlar om en helt annan typ av minnen än de som Mikael Johansson studerar, nämligen sociala minnen och minnen på gruppnivå.
– Alla artikulerade minnen är sociala minnen eftersom språket är ett socialt redskap. Det kan också vara minnen som har förmedlats till oss av någon annan eller kulturella minnen som är inkapslade i materiella objekt, säger hon.
I sin forskning har Barbara Törnquist-Plewa bland annat tittat på minnets relation till identiteten. Genom att identifiera sig med olika grupper blir människan delaktig i olika kollektiva minnen, även kallade nationella minnen, vilket skapar en känsla av tillhörighet.
– Minnet och identiteten hänger ihop, både individuellt och kollektivt.
Människor som flyttar sig över nationsgränser bär med sig nationella minnen och bidrar till att göra dem transnationella. Ett sådant exempel är förintelsen som gick från att vara ett nationellt till ett internationellt minne först under 1980-1990-talet.
– Minnet om förintelsen slog rot i Sverige först på 90-talet. Det fanns så klart i människors medvetande tidigare, men väldigt länge hade man bilden av att Sverige inte deltog och därför var det inte viktigt för svenskarna att minnas.
Då transnationella minnen ofta ligger till grund för nya kollektiva minnen, det vill säga en variation av den redan existerande kulturen, bör man enligt Barbara Törnquist-Plewa dock snarare prata om transkulturella minnen. Något som är synnerligen aktuellt i dagens samhälle.
– Transnationella minnen innebär inte bara att folk från olika kulturer minns tillsammans utan att man tar till sig varandras minnen. Det handlar om att öppna sig för varandras minnen och flytta fokus från sin egen kulturella gemenskap till en annan. Man måste se skapandet av transkulturella minnen som villkor för att skapa ett välfungerande samhälle och kanske bygga en ny sorts identitet.
I ett alltmer individualiserat och heterogent samhälle med en medieutveckling präglad av ökad fragmentisering, uttrycker många en oro för att den sociala sammanhållningen i Sverige är på väg att försvagas. För att se om detta stämmer har SOM-institutet vid Göteborgs universitet 2014, 2015 och 2016 ställt frågor om i vilken grad människor känner att de är en del av och behövs i samhället, samt i vilken grad människor känner samhörighet med andra än de i den egna gruppen. Undersökningen tittar också på hur medievanor påverkar den sociala sammanhållningen.
Stabilt över tid
Resultaten som presenteras i ett förhandspublicerat kapitel från den kommande forskarantologin Larmar och gör sig till visar att den sociala sammanhållningen i Sverige är stark, och att förändringarna över tid är mycket små. Runt 95 procent känner att de är en del av det svenska samhället och runt 85 procent känner att de behövs i detsamma. Dessa siffror har varit stabila över samtliga tre undersökningsår.
De grupper som upplever sig stå längst ifrån samhället är de med lägre utbildning, låginkomsttagare, och de som sympatiserar med Sverigedemokraterna. 19 procent av de med annat än svenskt medborgarskap säger att de inte känner sig som en del av det svenska samhället, men denna grupp är relativt liten totalt sett i undersökningen.
– Social sammanhållning beskrivs som det kitt som håller samman i övrigt heterogena samhällen, och det viktigaste att ta med sig från de senaste mätresultaten är alltså att det finns mycket lite som talar för att den sociala sammanhållningen i Sverige skulle ha försvagats under de senaste åren, säger Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation samt författare till kapitlet Stabilitet i en föränderlig värld: medieanvändning och social sammanhållning.
Påverkar inte sammanhållningen
När det gäller samhörigheten med andra grupper än den egna känner människor störst samhörighet med de som har en helt annan utbildning, men de flesta känner också relativt stor samhörighet med de som har en helt annan ekonomi, helt andra politiska åsikter eller en annan sexuell läggning. De grupper som människor känner minst samhörighet med är de som har en helt annan etnisk bakgrund, en annan religion, en helt annan livsstil och de som kommer från en annan kultur. Även här är förändringarna över tid mycket små.
När det gäller sambanden mellan människors nyhetsmedieanvändning och den sociala sammanhållningen finns det teoretiska argument som talar för att ett ökat medieutbud och en ökad fragmentisering av nyhetsmedieanvändningen ska leda till försvagad social sammanhållning. Resultaten av de nationella SOM-undersökningarna visar dock att de samband som finns överlag är svaga.
– Dessa resultat är något förvånande, men kan möjligen förklaras av att det vi mäter i SOM-undersökningarna är människors nyhetsmedieanvändning. Möjligen skulle resultaten se annorlunda ut om man tog hänsyn till människors användning av olika alternativa medier, säger Jesper Strömbäck.
För mer information, kontakta:
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, Göteborgs universitet, tel: 070–684 66 15, e-post: jesper.stromback@jmg.gu.se
Faktaruta
Stabilitet i en föränderlig värld: medieanvändning och social sammanhållning, av Jesper Strömbäck är ett av ca 40 kapitel i den kommande forskarantologin från SOM-institutet: Larmar och gör sig till.
Kapitlen i Larmar och gör sig till baseras framförallt på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som besvarades av drygt 9800 slumpmässigt utvalda personer under hösten och vintern 2016/2017.
Hela Larmar och gör sig till släpps digitalt den 28 juni och blir då fritt tillgänglig på www.som.gu.se
Om användningen av kemisk bekämpning begränsas behövs därför stora satsningar på andra bekämpningsåtgärder, såsom biologisk bekämpning och resistensförädling.
De negativa effekter som vissa kemiska bekämpningsmedel har visat sig ha på pollinatörer har skapat stora rubriker under senare år. Bin som exponeras för till exempel neonikotinoider får högre dödlighet och sämre lokalsinne. Detta har använts som argument för att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel i grödor som är beroende av insektspollinering.
Jordgubbar beroende av pollinatörer
Om användningen av kemiska bekämpningsmedel minskar så riskerar dock problemen med skadeinsekter att öka rejält. I en ny artikel i tidskriften Frontiers in Plant Science visar SLU-forskare från The Strawberry Lab (jordgubbslaboratoriet) vid SLU att pollinatörer undviker att besöka blommor som har angripits av skadeinsekter. Skadeinsekterna har dels en direkt negativ effekt på plantorna, dels en indirekt effekt via försämrad pollinering.
– Smultron och jordgubbe är beroende av insektspollinering och producerar förkrympta, deformerade bär om pollineringen försämras, förklarar Johan A. Stenberg som leder forskningen vid The Strawberry Lab.
Smultronblommor skadade av smultronlövbagge (Galerucella tenella). Foto: Alejandro Ruete
I pollineringsstudien användes en förädlad smultronsort (Rügen), men också vilda smultron som samlats in på olika platser i Uppland. De skadegörare som användes i försöket var två bladbaggsarter som ofta hittas i jordgubbodlingar: smultronlövbagge, som är vanligare i söder, och hjortronlövbagge, som är vanligare i norr. De viktigaste pollinatörerna var olika blomflugor och bin.
Viktigt utveckla integrerad växtskyddsstrategi
– Vi förespråkar inte en fortsatt storskalig användning av kemiska bekämpningsmedel, säger Stenberg, men det är viktigt att snabbt utveckla alternativa bekämpningsstrategier som är lika effektiva.
En integrerad växtskyddsstrategi för jordgubbsodling, med bland annat förbättrad växtresistens mot skadeinsekter kombinerat med effektiv biologisk bekämpning är nu under utveckling vid The Strawberry Lab. Vilda smultron från Sverige bidrar med resistensegenskaper som har gått förlorade i moderna jordgubbssorter.
– Vår integrerade växtskyddsmodell har dessutom den fördelen att skadeinsekterna inte kan anpassa sig till den lika snabbt som de gör till kemiska bekämpningsmedel, säger Stenberg.
Sju forskare har medverkat i studien, sex från Sveriges lantbruksuniversitet och en från Uppsala universitet.
Kontakt:
Anne Muola, postdoktor, Institutionen för ekologi, SLU Uppsala & Åbo Akademi, anne.muola@slu.se
Johan A. Stenberg, docent i biologi, Institutionen för växtskyddsbiologi, SLU Alnarp, johan.stenberg@slu.se, 040-41 53 78
Forskare vid Linköpings universitet har gjort en systematisk jämförelse av att dricka 750 kalorier som en söt lågfettdrink eller som en gräddbaserad högfettshake med samma kalorimängd och volym. Utöver betydelsen av mängden fett eller kolhydrater i drycken testade forskarna också om det gjorde skillnad att inta båda måltiderna som en stor drink eller uppdelade i fem mindre portioner med 150 kcal i varje en gång i halvtimmen.
Undersökningen gjordes i ett strikt lottat upplägg på friska frivilliga personer, sju män och sju kvinnor, i åldrarna 20–26 år. Alla fjorton deltagarna testade alla fyra olika sätt att konsumera de sammanlagt 750 kilokalorierna och drack dryckerna i närvaro av studieledarna.
Äta mycket och sällan
– Vi mätte energiförbrukningen under de tre timmarna, det kostar nämligen energi att bryta ned mat. Vi såg att det gick åt mer energi att ta hand om en stor måltid än flera små, oavsett om det var fråga om en kolhydratrik eller kolhydratfattig dryck. Idén om att man ska äta lite och ofta för att hålla uppe energiförbrukningen är alltså helt fel, det fungerar precis tvärtom enligt vår studie, säger Fredrik Nyström, professor vid Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, som ledde studien.
Forskarna mätte också nivåerna av olika hormoner i blodet under de tre timmarna, bland annat mättnadshormonet GLP-1, vars funktion i dag utnyttjas i läkemedel mot fetma och diabetes typ 2. Mättnadskänslan undersöktes genom att deltagarna fick ange hur hungriga de kände sig varje halvtimme.
Mättare längre med högfettskost
Det visade sig att deltagarna kände sig mättare framåt slutet av undersökningstiden när de ätit högfettkost än när de åt samma kalorimängd baserat på en söt lågfettdryck. Detta passade enligt forskarna också in med fyndet att nivåerna av mättnadshormonet GLP-1 var högst vid det tillfälle deltagarna åt en enstaka stor måltid med mycket grädde jämfört med de andra tre tillfällena. Det hungerframkallande hormonet ghrelin däremot visade en klar tendens att ligga på lägre nivåer när deltagarna åt feta måltider jämfört med söta sådana.
– Allt detta passar med att det är lättast att äta för mycket om man äter lågfettkost. Man blir mindre mätt av söta kalorier än feta, säger Fredrik Nyström.
Studien har finansierats med stöd av Region Östergötland och Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, samt hjärt-lungfonden och stiftelsen Gamla Tjänarinnor.
Kontakt:
Fredrik Nyström, professor, överläkare, fredrik.h.nystrom@liu.se, 010–103 77 49 eller 073–656 93 03
– Fler och större träd i skogen ger en ökad konkurrens, berättar Jonas Dahlgren, analytiker vid Riksskogstaxeringen. Virkesförrådet på produktiv skogsmark fortsätter att öka och uppgår idag till drygt 3,1 miljarder kubikmeter, samtidigt som skogsmarksarealen är i stort sett oförändrad. Detta innebär att vi har fått tätare skogar, och på grund av detta ser vi att markvegetationens täckningsgrad har minskat med ca 10 procent sedan 1999. För t.ex. blåbärsris är minskningen drygt 20 procent.
Bärproduktion Utöver information om markvegetation har den officiella statistiken om tillstånd och förändring i skogen i år även utökats med en fördjupad redovisning av skogsskador samt uppgifter om bärproduktion.
– För första gången redovisar vi i år den totala blåbärs- och lingonproduktionen som en del av den officiella statistiken, säger Per Nilsson, redovisningsansvarig vid Riksskogstaxeringen. Under år 2016 producerades det 639 miljoner kilo blåbär i våra skogar. Det motsvarar drygt 60 kg per invånare.
Förutom presentationer av den officiella statistiken i tabeller, diagram och kommentarer, finns i årets Skogsdata ett temaavsnitt som visar uppgifter om skogsmarkens kolförråd. Temaavsnittet bygger på uppgifter från Markinventeringen, som samlar in information om markförhållanden och markkemi på Riksskogstaxeringens permanenta provytor med tio års återinventeringsintervall.
Mycket kol i skogen – Det finns stora mängder kol i svensk skogsmark, berättar Johan Stendahl, programchef för Markinventeringen och författare av årets temaavsnitt. Kunskapen om kolförrådets storlek och variation är viktig när vi ska ta fram strategier för hur man långsiktigt ska sköta skogarna ur ett klimatperspektiv.
Kolförrådet varierar inom markprofilen, med trädbeståndets utveckling och mellan olika platser och regioner. Det finns bland annat en kraftig förändring i förrådets storlek från södra till norra Sverige, med mer kol lagrad i marken i söder.
Publikationen Skogsdata 2017 är kostnadsfritt tillgänglig som pdf via Riksskogstaxeringens hemsida. Där finns även ingångar till vår statistikportal och till vårt interaktiva analysverktyg TaxWebb.
Vad är Riksskogstaxeringen?
Riksskogstaxeringen är en årlig landsomfattande stickprovsinventering av skog och mark i Sverige som utförs av SLU i Umeå. De insamlade uppgifterna används bland annat till att producera officiell statistik om tillstånd och förändringar i Sveriges skogar. Riksskogstaxeringens data används även för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik.
Kontakt:
Per Nilsson, redovisningsansvarig, Riksskogstaxeringen, SLU, e-post: per.nilsson@slu.se, tel 090-786 84 72
Jonas Dahlgren, analytiker, Riksskogstaxeringen, SLU, e-post: jonas.dahlgren@slu.se, tel 090-786 82 93
Johan Stendahl, docent, Institutionen för mark och miljö, SLU, e-post: johan.stendahl@slu.se, tel 018-67 38 01
Kartor över kolförrådet i organiska horisonten, mineraljorden till 50 cm och sammanlagt. Produktiv skogsmark exkl. histosoler (torvjordar), nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddade från skogsbruk. Markinventeringen, 2003–2012. Illustration: Riksskogstaxeringen, SLU
Kartor över kolförrådet i organiska horisonten, mineraljorden till 50 cm och sammanlagt. Produktiv skogsmark exkl. histosoler (torvjordar), nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddade från skogsbruk. Markinventeringen, 2003–2012. Illustration: Riksskogstaxeringen, SLU
EU kräver att byggnader ska använda mindre energi och för att möta dessa krav gör vi byggnaderna mer lufttäta. Men när man använder vanliga metoder för ventilering så uppstår det problem med för täta byggnader.
– Mot slutet av dagen i ett sådant hus börjar man känna sig yr och trött. Förkylningar och allergier ökar, hälsan och produktiviteten påverkas av luftkvaliteten. Dessutom är energikostnaden för ventilationen mycket hög, säger Alan Kabanshi, forskare vid Högskolan i Gävle.
Detta är vanliga symptom i öppna kontorslandskap, cafeterior och klassrum, platser där det finns många människor.
Skön känsla av en sval bris
Gävleforskarna har utvecklat ett helt nytt sätt att ventilera. Luftströmmar som kommer och går, via små munstycken som ger ett högt tryck, riktade ovanför huvudet på de sittande.
– Du får en skön känsla av en sval bris och det känns som om du stod ute, där den sköna brisen blåser mot dig. Du får denna känsla eftersom luften kommer stötvis, denna upplevelse får du inte om luften kommer i en jämn ström.
– Undersökningar visar att arbetsprestationerna förbättras och att man uppfattar luften i rummet som mycket fräschare.
Stor besparing
Metoden minskar kostnaden för ventilationen, vilket är den stora kostnaden, med upp till 60 procent. Den är ett resultat av att kostnaden för att kyla minskar, då luftstötarna verkar kylande.
– Detta är helt ny forskning, ett system som ventilerar med avbrott/pauser. Det ger speciellt bra effekt för stora arbetsplatser där många människor finns. I och med att luften kommer direkt till där man andas, kan man spara all denna energi.
Enligt Alan Kabanshi behövs mer forskning innan implementering och kommersialisering av systemet.
Avhandling:
Experimental study of an intermittent ventilation system in high occupancy spaces
Kontakt:
Alan Kabanshi, doktorand vid avdelningen för energisystem vid Högskolan i Gävle, alan.kabanshi@hig.se
Att människor överskattar sin förmåga och att män gör det i större grad än kvinnor har tidigare forskning visat. Det unika med den här studien är tillgången till återkoppling.
– En långdistanslöpare tränar regelbundet och har ofta god koll på sin löptid. Därmed bör hen också ha korrekta förväntningar inför ett tävlingslopp. Men min studie visar att så inte är fallet. Löpare överskattar sig själva och manliga löpare är överlag mer tidsoptimistiska än kvinnliga, säger Mitesh Kataria, som i huvudsak bedriver forskning inom beteendefrågor.
I sin studie har Mitesh Kataria samlat information från tio långdistanslopp, vilket innebär lopp på minst 21,1 km, däribland Göteborgsvarvet, Lidingöloppet och Stockholm maraton. Löparna har inför loppet fått registrera sin förväntade sluttid, vilken sedan har jämförts med den faktiska tiden. Resultat är tydligt: i samtliga lopp uppger män en snabbare förväntad sluttid än faktisk sluttid.
Män överskattar sin egen förmåga
Enligt Mitesh Kataria ska man vara försiktig med att överföra slutsatserna till andra områden men då övertro till sin egen förmåga kan anses vara ett karaktärsdrag kan det generera ett relativt konstant beteendemönster.
– Fenomenet att män tenderar att överskatta sin förmåga kan gälla även utanför löparbanan, exempelvis på arbetsmarknaden. Där vore det intressant att i förlängningen undersöka om mäns tendens till att överskatta sig själva till viss del kan förklara lönegapet mellan män och kvinnor.
En av studiens slutsatser är att vi människor inte presterar i den nivå vi säger oss göra.
– Vill vi i exempelvis en anställningssituation veta hur produktiv en person är bör vi hellre göra ett test där hen får visa sina förmågor. Låt hen ”walk the walk” istället för ”talk the talk”. För om vi endast lyssnar till vad hen säger om sig själv riskerar vi att favorisera männen, säger Mitesh Kataria.
Undersökningen är baserad på drygt 5000 löpare. Löparna uppskattade sin sluttid inom ramen för en kampanj arrangerad av en svensk tågoperatör samt löparsajt ett par dagar före respektive lopp. De löpare som bäst uppskattade sin tid hade chans att vinna gratis resor.
Kontakt:
Mitsh Kataria, docent, Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet mitesh.kataria@economics.gu.se, 031-786 13 52Marie Andersson, kommunikatör, Institutionen för nationalekonomi marie.andersson@economics.gu.se, 031-786 13 49
Svår sepsis drabbar årligen cirka 25 000 människor i Sverige. Det är ett allvarligt tillstånd med organpåverkan till följd av en infektion i kroppen. Förutom att ge antibiotika och stöttande behandling av sviktande organfunktioner, finns idag inga specifika läkemedel för behandling av sepsis.
Det är forskaren Sara Cajander vid Region Örebro län som har studerat den nya metoden att mäta immunsvaret vid sepsis.
– När en patient med svår sepsis har överlevt den kritiska första fasen är faran ändå inte över. Vissa patienter har svårt att läka ut sina infektioner och drabbas av nya infektioner som vanligen endast drabbar patienter med nedsatt immunförsvar. I framtiden tror vi att dessa kan få hjälp med anpassad behandling för att stimulera immunsvaret, säger Sara Cajander, specialistläkare på infektionskliniken på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Risken att få nya infektioner efter sepsis
Sepsis är ett allvarligt tillstånd med hög risk för död. Trots att få svenskar känner till begreppet orsakar sepsis fler dödsfall per år än våra tre vanligaste cancerformer bröst-, prostata- och tarmcancer, tillsammans. Forskning har visat att de patienter som idag överlever den akuta fasen av svår sepsis löper en risk för att få nya infektioner vilket ökar risken för ogynnsamt förlopp med förlängd vårdtid och sena dödsfall.
Detta tillstånd kallas sepsis-inducerad immunsuppression och innebär att immunsystemet efter en sepsis blir utmattat och reagerar försvagat vid kontakt med nya bakterier eller att det inte står emot att trycka ned virus som normalt sett är vilande i kroppen. Detta är ett problem eftersom sekundära infektioner oftare orsakas av bakterier eller virus som är svåra att behandla.
Målsättningen är därför att identifiera patienter med ett försvagat immunsystem för att ge behandling som återställer ett normalt fungerande immunsvar, så kallad immunstimulering. Problemet idag är hur man tidigt ska kunna upptäcka vilka sepsisdrabbade patienter som kommer att utveckla sepsis-inducerad immunsuppression.
Blodprov kan identifiera vilka som kommer att drabbas
– Andra forskare har visat att blodprov som mäter monocytcellers uttryck av HLA-DR kan identifiera patienter som utvecklar sepsis-inducerad immunsuppression. Patienter med kvarstående lågt HLA-DR uttryck under förloppet av sepsis antas löpa risk för att drabbas av nya infektioner och högre risk för död, säger Sara Cajander.
I sin avhandling har hon studerat hur detta protein varierar över tid hos patienter med växt av bakterier i blodet.
– I min forskargrupp har vi kommit fram till att detta proteinuttrycket varierar mycket mellan olika patienter och över tid under sjukdomsperioden. Vi kunde se ett intressant fynd att uttrycksmönstret över tid samvarierar med vilken sorts bakterieinfektion patienten drabbades av, säger Sara Cajander.
Avhandlingen visar att den metod som används för mätning av HLA-DR idag innebär svårigheter att göra större studier då den kräver direkt omhändertagande och analys inom fyra timmar.
Alternativ mätmetod där proverna kan frysas
– Istället har vår forskargrupp studerat om uttrycket av HLA-DR kan mätas genom en alternativ mätmetod som tillåter att prover kan frysas ned och analyseras vid ett senare tillfälle. Resultatet visade att HLA-DR-uttrycket mätt med PCR-baserad teknik samvarierade med HLA-DR-uttrycket mätt med traditionell teknik, säger Sara Cajander.
Genom resultaten av avhandlingsarbetet hoppas hon kunna bidra till fortsatt forskning med utveckling av PCR-baserade tekniker för att studera immunsvar vid sepsis.
– Dessutom ger avhandlingens resultat stöd för att framtida sepsisstudier av immunsvaret bör ta större hänsyn till vilken typ av bakterie som har orsakat infektionen. Infektioner orsakade av bakterier med risk för långdragna förlopp vore de mest intressanta att prioritera i framtida behandlingsstudier med immunstimulering, säger Sara Cajander.
Monocyter – En celltyp i blodet som dirigerar funktionen av övriga immunceller och som är viktig för avdödning av bakterier. HLA-DR – Human leukocyte antigen-D related. Protein på cellytan av immunceller som presenterar antigen (delar av bakterier) för T-celler. En viktig del för ett fungerande immunförsvar vid bakteriella infektioner. PCR-baserad teknik (Polymerase chain reaction). Den aktuella metoden använder en molekylärbiologisk teknik som mäter mängden RNA i blod kodande för byggstenar till HLA-DR-proteinet.
Kontakt: Sara Cajander, specialistläkare vid Infektionskliniken,
Universitetssjukhuset Örebro, Region Örebro län sara.cajander@regionorebrolan.seTelefon: 070 – 226 10 26
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Långt ifrån alla har ett behov av att glömma mer än vad de redan gör. Fotbollsspelare till exempel. Enligt en studie vid University of Striling i Skottland är fotbollsspelare särskilt utsatta för minnesproblem. Genom att låta testpersoner genomföra ett minnestest, sedan sparka en boll i deras huvuden 20 gånger och sedan minnestesta dem igen kom forskarna fram till att regelbundna nickningar orsakar upp till 67 procent minnesbortfall. Eftersom 250 miljoner människor beräknas spela fotboll runt om i världen handlar det om en ganska omfattande minnesförlust.
