– De nya resultaten öppnar upp för nya studier kring hur avläsning av gener koordineras i celler. Vi hoppas att i framtiden kunna hitta möjligheter att motverka felaktigheter i genuttryck som ligger till grund för de flesta av de sjukdomar som drabbar både växter och djur, säger Stefan Björklund.
Resultaten, som publicerats i tidskriften Nucleic Acids Research, visar att Mediatorkomplexets nya och tidigare oidentifierade positioner i genomet samordnar uttrycket av olika gener samt interagerar med flera andra proteinkomplex.
Gentranskription
– Genom att använda etablerade metoder för att studera hur proteiner binder till varandra, kombinerat med nyutvecklade, storskaliga metoder för sekvensbestämning av DNA har vi funnit de nya och hittills okända funktionerna för det välstuderade Mediatorkomplexet i jästceller, säger Stefan Björklund, som är professor vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och sisteförfattare av artikeln.
Cellers förmåga att anpassa sig till en föränderlig omgivning är en förutsättning för liv. Varje enskild förändring av exempelvis tillgång på näringsämnen, ljusförhållanden eller temperatur kräver att cellen kan förändra nivåerna av de olika proteiner som behövs för varje ny situation. Regleringen sker oftast i det steg där DNA avläses till mRNA, så kallad gentranskription.
Mediatorn är ett stort proteinkomplex som är helt nödvändigt för att eukaryota celler, det vill säga celler som har en cellkärna, ska kunna reglera gentranskription. Tidigare forskning har visat att mediatorn består av 25-30 proteiner och fungerar som en ”brygga” mellan så kallade aktivator- eller repressorproteiner, som vid gentranskription binder till unika DNA sekvenser i varje enskild gen, och de generella transkriptionsproteiner som är nödvändiga för genuttrycket av alla gener.
Forskarna vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik har i tillsammans med kollegor i USA lyckats visa att mediatorn även binder till områden av DNA som är viktiga för att cellerna rent fysiskt ska kunna förflytta olika DNA-sekvenser inom cellkärnan.
Forskare har försökt i 20 år
– Forskare över hela världen har under de senaste 20 åren försökt förstå hur Mediatornkomplexet ser ut genom att identifiera dess olika beståndsdelar och undersöka vilken funktion varje enskilt protein har för regleringen av transkription. Många har studerat den form av mediatorn som förekommer fritt i cellkärnan och som inte är bunden till DNA. Men för att förstå hur mediatorn ser ut och fungerar är det viktigt att också studera den aktiva formen av mediatorn som är bunden till DNA.
– Detta var inte tekniskt möjligt före utvecklingen av den nya generationen av DNA-sekvenseringsmetoder, med vilka man relativt enkelt och billigt kan detaljstudera allt DNA i celler, säger Stefan Björklund, som lett studien tillsammans med Professor James R Broach vid Penn State College of Medicine i USA.
Resultaten som presenterats i Nucleic Acids Research visar att mediatorn binder till unika delar av DNA som är viktiga för att förflytta olika DNA-områden till så kallade ”transkriptionsfabriker”. I dessa områden hamnar gener vars avläsning ska koordineras i varandras närhet. Resultaten visar även att mediatorn, då den är bunden till DNA, interagerar med flera andra proteinkomplex som är viktiga för att böja DNA, omsätta RNA och enzymatiskt påverka modifiering av DNA.
Forskningen har möjliggjorts genom de förutsättningar som erbjuds vid Kemiskt Biologiskt Centrum (KBC) vid Umeå universitet och genom ekonomiskt stöd från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet och Cancerfonden.
Kontakt: Stefan Björklund, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet. 070-216 28 90. stefan.bjorklund@umu.se
− Resultatet av studien ger en möjlig förklaring till det mörkertal som finns och varför det är så många som aldrig berättar att de är mobbade, säger Ylva Bjereld, doktorand vid institutionen för socialt arbete.
Tillsammans med forskarna Kristian Daneback och Max Petzold har hon jämfört mobbade och icke-mobbade barns uppfattning om relationen till föräldrar och lärare. Närmare 7000 barn i Sverige i åldrarna 11, 13 och 15 ingick i studien. Nästan 18 procent uppgav att de hade mobbats de senaste månaderna. Högst var siffran bland 13-åringarna där drygt 21 procent blivit mobbade.
Ingen lyssnar
Till skillnad från de icke-mobbade barnen uppgav de mobbade att de hade svårt att prata med sina föräldrar om jobbiga saker och att ingen i familjen lyssnade på vad de sa. De mobbade barnen hade också betydligt lägre förtroende för sin lärare. Värst var situationen för de som utsattes ofta och för nätmobbning, där oddsen att ha en dålig relation till sin lärare var tre gånger så hög jämfört med icke-mobbade barn.
− Barn som är mobbade uppmanas från både skolpersonal och informationssajter på nätet att berätta för en vuxen som en förutsättning för att mobbningen ska upphöra. När vuxenrelationen är dålig blir detta väldigt svårt. Att vuxenvärlden förblir omedveten om problemet gör att ansvaret för att se till att mobbningen upphör läggs på barnet, säger Ylva Bjereld.
Tidigare forskning visar att mellan 20–50 procent av barn som är mobbade aldrig berättar om sin situation för någon. Skam, skuld eller att inte vilja belasta andra med sina besvär uppges många gånger vara orsaker till att mobbade barn inte berättar.
Misstro mot vuxna
− Resultatet av den här studien pekar på att det finns ytterligare orsaker till varför barn inte berättar. Det handlar om en misstro mot att vuxna kan eller vill hjälpa dem, säger Ylva Bjereld.
I hennes tidigare studier om mobbning har det också framkommit att det inte räcker att berätta för en vuxen om mobbningen vid ett tillfälle. Snarare handlar det om att fortsätta att berätta för att åstadkomma en förändring.
− För att våga fortsätta berätta krävs att den som är utsatt upplever att den blir hjälpt av att berätta redan första gången, antingen praktiskt eller känslomässigt, säger Ylva Bjereld.
Dold mobbning fortgår ostörd
Insatserna mot mobbning som finns idag fokuserar till stora delar på de barn där mobbningen redan är känd av de vuxna. För att hjälpa den stora dolda gruppen mobbade barn krävs istället andra lösningar.
– Det är komplext att införa valfrihetssystem i välfärden. För brukaren är det viktigt med en kontinuitet som bygger på ett visst mått av förutsägbarhet, säger Maria Fjellfeldt.
I sin avhandling har Maria Fjellfeldt under fem års tid studerat införandet av valfrihetssystem inom den socialpsykiatriska insatsen ”Meningsfull sysselsättning” i Sveriges största kommun Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra delstudier som fokuserar på systemets design, införandeprocessen, deltagarnas erfarenheter samt utförare som kom in och som lämnade marknaden. Sammanlagt har 68 personer intervjuats.
Inga stora vinster Resultatet visar att valfriheten i vissa avseenden snarare minskade än ökade. Även om brukarna fick välja vem de skulle gå till, infördes samtidigt en reglering av hur mycket tid de fick delta i sysselsättning varje vecka. Innan valfrihetssystemet infördes hade brukarna själva kunnat bestämma det i samråd med personalen utifrån dagsform och psykisk hälsa.
Valfrihetssystemet medförde högre krav på dokumentation, vilket innebar att personal i sysselsättningsverksamheterna behövda ägna mer tid åt administration och fick mindre tid till deltagarna.
Inte heller ökade variationen i utbudet i takt med konkurrensen. Snarare tenderade nya aktörer att efterlikna varandra. Dock nyanseras bilden av att vissa aktörer försökte komplettera utbudet av sysselsättningsinsatser för specifika målgrupper de mötte. Inom både kommunal verksamhet och hos de privata aktörerna präglades verksamheten av ett personligt engagemang och en omsorg om deltagarna.
Några stora vinster på verksamheten gjorde inte de nya aktörerna; ingen av dem kunde gå runt ekonomiskt på den ersättning som fanns i systemet. Bland såväl politiker som anställda och privata aktörer upplevdes att syftet med valfrihetssystemet framför allt var att kommunen skulle spara pengar, snarare än att öka medborgarnas valfrihet.
Valfrihet kan skapa ofrihet och ge mardrömmar Marknadens oförutsägbarhet och osäkerhet om man som brukare skulle kunna vara kvar på den valda sysselsättningen eller inte skapade oro, ångest och mardrömmar, något som överskuggade glädjen över möjligheten att kunna välja något nytt.
– Jag tar inte ställning till frågan om privata alternativ i välfärden i sig, men valfrihetssystem kan införas med olika mål och på olika sätt. Om beslutsfattare vill öka medborgarnas valfrihet är det viktigt att se till att både utförare och brukare får rimliga förutsättningar, säger Maria Fjellfeldt.
Lagen om valfrihetssystem infördes 2009 och enligt den kan kommuner organisera insatser i form av valfrihetssystem där kommunernas egna leverantörer erbjuder sina tjänster i konkurrens med privata vinstdrivande och icke-vinstdrivande aktörer.
Dagens ofta tillspetsade amningsdebatt föder en rad myter, samtidigt som själva vården kring amning har en tendens att hamna i skymundan.
– En myt är att amning är enkelt och något som alla kvinnor kan utan att behöva lära sig. Att påbörja amning kan vara svårt och innebär ofta ett hårt arbete för att det ska fungera. Mamman och barnet behöver lära sig att tolka varandras signaler, säger Lina Palmér som är doktorand i vårdvetenskap.
Hennes forskning visar att det är viktigt att amningsvårdare lyssnar till kvinnans berättelse, men också att de själva har kunskap om det komplexa samband mellan biologi och kultur som omgärdar amning.
– För att dra det till sin spets, tycks det som att det enda som gör en vårdare kvalificerad att arbeta med amning, är det faktum att hon är kvinna. Kunskap om amning sitter inte i vårt biologiska kön som kvinnor, utan kräver en gedigen utbildning, säger Lina Palmér och fortsätter:
– Hela vårdkedjan behöver skakas om och varje vårdare måste rannsaka sig själv och syna sina kunskaper eller brist på kunskaper. Vi ska inte behöva stå ut med ett patriarkalt synsätt som underminerar kvinnors möjligheter till amning.
Få forskningsfinansiärer satsar på amning En annan myt är att det inte finns forskning kring amning. Det finns det, och riktigt bra sådan, om man frågar Lina Palmér. Men att implementera forskningen i vården är tidskrävande och kostar pengar, något som ofta saknas.
– Jag är övertygad om att vi amningsforskare skulle kunna vara med och påverka politikerna, och därmed vården, än mer om vi hade större forskningsfinansiärer bakom oss. Som det är i nuläget prioriteras inte amningskunskap särskilt högt, varken inom vårdutbildningarna eller inom vården.
Lina Palmér slår hål på tre myter till:
”Nyfödda barn har ett sugbehov som behöver åtgärdas med napp.”
– Nyfödda barn är förprogrammerade att suga mycket, för att stimulera mammans mjölkproduktion, men om barnet inte ammas behöver det inte åtgärdas med napp.
”Nyfödda barn kan bli bortskämda om de ammas för mycket.”
– Nyfödda kan aldrig bli bortskämda av att ammas.
”Nyfödda barn ska ammas med 3-4 timmars intervall.”
– Nyfödda barn vill amma minst 10-30 gånger per dygn.
Biomaterialen får helt olika egenskaper beroende på vilken metod som man använder för att extrahera ut proteiner ur växten.
Bill Newson är postdoktor inom forskningsprogrammet Trees and Crops for the Future (TC4F) vid SLU i Alnarp. Han har kombinerat två kemiska metoder för att utvinna proteinet ur modellplantan oljekål, Crambe.
– Jag har använt extraktion och utfällning vid specifika och optimala pH och andra kemiska förhållanden, och då fått fram det starkaste och mest högkvalitativa materialet, säger Bill Newson.
Professor Eva Johansson är koordinator för TC4F, som till största delen fokuserar på hållbart skogsbruk i ett föränderligt klimat, men som också handlar om hur vi kan använda biomassa från åker och skapa nya biomaterial och livsmedelstillsatser av växtprotein.
Persiennknopp Bioplaster kan man bl.a. använda som hårdplaster för inomhusbruk och i bilar. Några exempel kan vara små inredningsdetaljer som t.ex. lamphållare, persiennknoppar, lister och handtag. Bioplast kan även komma att användas för att ersätta petroleumbaserade polymerer i elektronik, läkemedel och medicinsk utrustning.
Proteiner utvunna ur växter kan också tillföras vegetabiliska livsmedel, exempelvis i veganprodukter, mjölkersättningar, köttersättningar och barnmat. Proteinernas funktion påverkar också bakningsegenskaper.
– Forskningsområdet där man försöker utnyttja biomassa från skog och åker för produktion av både livsmedel och alla möjliga andra produkter, såsom material, kemikalier och drivmedel, är i hög grad i fokus idag, säger Eva Johansson.
Stort behov Hon påpekar att det finns ett stort behov av miljövänligare och mer hållbara produkter och att det finns oändliga möjligheter att använda biomassa.
– Vi behöver bara lära oss mer om hur vi kan göra detta på bästa sätt, säger Eva Johansson.
– Den här upptäckten tror vi kommer att leda till nya innovativa produkter för livsmedel och material, säger Bill Newson. På så sätt hoppas vi att vår forskning komma att bidra till en utveckling av den cirkulära biobaserade ekonomin och till hållbar produktion och nya arbetstillfällen.
Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Industrial Crops and Products, som är fokuserad på vetenskap som kan leda till nya produkter från odlade växter.
Kontakt:
Postdoktor William Newson, institutionen för växtförädling, SLU, tel 040-41 53 44, e-post:bill.newson@slu.se
Professor Eva Johansson, programkoordinator för TC4F, institutionen för växtförädling, tel: 040-41 55 62, e-post: eva.johansson@slu.se
Skogar motverkar klimatförändring genom att ta upp kol. En del av detta kol transporteras med markvattnet och släpps ut till atmosfären från sjöar och vattendrag. En viktig fråga är hur skogsbruk påverkar kolbalansen och vilka effekter utsläpp av växthusgaser från vattendrag har på nettoupptaget av kol i skogen. Marcus Klaus på Umeå universitet visar i sin avhandling att kalavverkning inte medför förhöjda utsläpp av växthusgaser från sjöar och vattendrag.
Sjöar och vattendrag är stora naturliga källor som avger växthusgaser som koldioxid, metan och lustgas . De akvatiska växthusgasutsläppen beror till stor del på kol och kvävetillförseln från omgivande marker. Läckage från marken är oftast störst efter kalavverkning av skogar. Därför finns en risk att en del av det kol och kväve som skogen har tagit upp under sin livstid återförs till atmosfären genom utsläpp från de akvatiska ekosystemen. Skogsbrukets klimatnytta skulle alltså kunna vara sämre än man tidigare trott om man även skulle räkna in dessa potentiella bieffekter.
Tillsatte kväve För att undersöka detta har Marcus Klaus tillsammans med sina kollegor genomfört två storskaliga ekosystemexperiment utanför Umeå. I det första experimentet tillsattes kväve till tre av sex sjöar. I det andra experimentet kalhöggs skogen i en del av avrinningsområdet i två av totalt fyra undersökta sjöar. Utsläppen av koldioxid, metan och lustgas från sjöar och deras inlopp mättes eller modellerades under en fyraårsperiod. För att kunna bedöma storskaliga avverkningseffekter undersöktes dessutom potentiella samband mellan avverkning och koldioxidkoncentrationer i 439 skogssjöar utspridda över hela landet.
Studierna visade att varken kvävetillförsel eller skogsavverkning påverkade växthusgasutsläppen från sjöar och vattendrag. Detta resultat bekräftades även på landskapsskala, vilket inte visade ett statistiskt samband mellan koldioxidkoncentrationer i svenska skogssjöar och andelen avverkad skog i avrinningsområdet.
Begränsad påverkan Sammanfattningsvis visar studierna att skogsavverkning har relativt begränsad påverkan på utsläpp av växthusgaser från norrländska sjöar och vattendrag. Marcus Klaus påpekar att studien av praktiska skäl är begränsad till ett fåtal experimentella system, och att storskaliga jämförande studier begränsas av att dagens miljöövervakningsprogram inte är anpassade för att mäta utsläpp av växthusgaser.
– Innan vi kan dra mer långtgående slutsatser om effekter av skogsbruk på landskapsskala behövs fler experimentella studier samt förbättrade fältmetoder och miljööververkningsprogram som tar hänsyn till den stora rumsliga och temporala variationen i växthusgasutsläpp. En systematisk övervakning av växthusgasflöden i skogsekosystem där sjöar och vattendrag ingår är viktig för att förbättra vår bedömning av skogsbrukets klimatnytta, säger Marcus Klaus.
Avhandlingen:
Fredagen den 9 juni försvarar Marcus Klaus, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Landuse effects on greenhouse gas emissions from boreal inland waters. Svensk titel: Effekter av markanvändning på växthusgasemissioner från boreala inlandsvatten.
Kontakt:
Marcus Klaus,Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, tel: 070-589 33 33, 090-786 96 83, e-post: marcus.klaus@umu.se
Alveoler kallas det område i lungorna där utbytet av syre och koldioxid sker mellan luften och kroppen. Nu har forskare inom kemi och medicin vid Lunds universitet i en gemensam studie tittat närmare på den tunna film av proteiner och fetter som stabiliserar och skyddar alveolerna. Denna film, som också kallas surfaktant, kan även påverka transporten av olika molekyler mellan luften och kroppens blodkärl.
– Vår studie handlar om effekten av kolesterol i alveolernas ytskikt. Vi har fått förvånansvärt tydliga resultat, säger Emma Sparr, kemiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Naturligt i lungan Kolesterol utgör en naturlig ingrediens i den tunna film som täcker insidan av våra lungor, men saknas däremot nästan helt i de kliniska preparat som används inom sjukvården vid behandling av för tidigt födda barn.
– Hos barn som föds uttalat för tidigt har inte filmen vid alveolernas ytskikt hunnit utvecklas färdigt. Trots att vi ger surfaktantläkemedel, vanligtvis extrakt från grislungor, med god effekt i akutskedet ser vi uttalade långtidsskador på de prematurföddas lungor, säger Marcus Larsson, som är läkare och forskare vid Medicinska fakulteten på Lunds universitet.
I den aktuella studien använde forskarna avancerad NMR-teknik, så kallad kärnmagnetisk resonans, för att kartlägga hur kolesterolet påverkar den molekylära strukturen på den tunna filmen i alveolerna. Metoden gjorde det möjligt att få fram helt ny molekylär information och att jämföra utseendet på strukturen med respektive utan kolesterol.
– Denna skillnad i filmens molekylära struktur kan ha stor betydelse för filmens funktion, både transport av ämnen och mekaniska egenskaper kan påverkas av detta, säger Emma Sparr.
Kliniska preparat Hon hoppas nu att forskningsstudien kan bidra till att belysa kolesterolets betydelse för alveolernas ytskikt och att kunskapen om det kroppsegna ytskiktet kan stödja utvecklingen av de kliniska preparaten.
– Effekten av kolesterol på alveolernas ytskikt är mycket tydlig och bör kanske med tiden inkluderas i de kliniska beredningarna med tanke på att vår kroppsegna surfaktant innehåller denna komponent, säger Marcus Larsson.
Den aktuella studien är ett samarbete mellan forskare vid Lunds universitet och universitetet i Halle i Tyskland. Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Kontakt:
Emma Sparr, professor, Kemiska institutionen, Lunds universitet, tel 0707-946872, e-post: emma.sparr@fkem1.lu.se
Marcus Larsson, barnläkare och forskare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds Universitet, tel 070-5678757, e-post: Marcus.Larsson@med.lu.se
Genom att modifiera enzymet adenylatkinas kunde forskarna vid Keminska institutionen isolera molekylen och studera den med de kvantitativa teknikerna röntgenkristallografi och kärnmagnetisk resonans spektroskopi (NMR). Resultaten är publicerade i tidskriften PNAS.
– Vi är nu ett steg närmare att på ett grundläggande sätt förstå hur enzymer fungerar. Detta är helt nödvändigt för framtida design av nya enzymer för bioteknologiska tillämpningar, säger Magnus Wolf-Watz, docent på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Kemiska reaktioner Biologiskt liv är beroende av ett stort antal cellulära kemiska rektioner som i sig själva ofta är mycket långsamma och kan ta månader eller år. För att tidsskalorna för kemi och biologi ska vara i harmoni påskyndas kemiska reaktioner i celler med hjälp av enzymer som är effektiva biokatalysatorer.
Under de senaste tio årens forskning har det stått klart att enzymstrukturer som bara existerar flyktigt och mycket kortvarigt kan vara helt nödvändiga för den katalytiska funktionen. Hittills har dessa tillstånd inte kunnat utforskas i detalj av den enkla anledningen att de är osynliga för traditionella spektroskopiska tekniker. Nu har forskare vid kemiska institutionen lyckats fånga ett flyktigt övergående tillstånd som är centralt för funktionen hos det livsnödvändiga enzymet adenylatkinas Det kortvariga tillståndet kunde fångas in och låsas genom att två aminosyror i enzymet byttes ut mot den reaktiva aminosyran cystein.
Högupplöst röntgenstruktur av enzymet adenylatkinas fångat i ett flyktigt övergångstillstånd med hjälp av en kovalent disulfidbindning. Bild: Umeå universitet
– Det är första gången som någon lyckats studera ett flyktigt enzymtillstånd direkt med spektroskopiska och kvantitativa tekniker. Med våra metoder kunde vi i detalj beskriva både strukturen och funktionen hos enzymet i det specifika flyktiga ögonblicket, säger Magnus Wolf-Watz som ledde studien tillsammans med postdoktor Michael Kovermann som nu är gruppledare vid Konstanz Universitet i Tyskland.
Pusselbit Resultaten visade att funktionen hos ett enzym är helt beroende av dess inneboende dynamik och utan dynamik skulle ett enzym vara stendött. Vidare visade det sig att det flyktiga tillståndet band sina substratmolekyler mycket starkare än det naturliga proteinet. Resultaten ger oss ytterligare pusselbitar i hur enzymer kan påskynda reaktioner med sådan oerhörd specificitet och effektivitet, och dessutom är metoden som vi utvecklat generellt användbar också i studier av andra enzymer.
Magnus Wolf-Watzs NMR-grupp har arbetat med studien tillsammans med röntgenkristallograferna Uwe H. Sauer och Elisabeth Sauer-Eriksson.
– Vi har haft ett långvarigt samarbete som har varit mycket produktivt. Detta är ett lyckat exempel på att den samarbetsvänliga atmosfären vid Umeå universitet är oerhört viktig och något vi ska slå vakt om och utveckla ännu mer i framtiden, säger Magnus Wolf-Watz.
Naturvetenskapliga arbetssätt, som att observera och genomföra systematiska försök, vävs samman med olika estetiska uttrycksformer och barns fantasi i förskolans verksamhet. Däremot finner pedagoger det ofta problematiskt att väva samman barnens egna idéer med naturvetenskapliga förklaringsmodeller, visar Sofie Areljungs avhandling. Pedagogerna talar om att de inte vill komma med ”rätta svar” eftersom att de inte vill hämma barnens kreativa tankeprocesser. Därför undviker pedagoger ofta naturvetenskapliga förklaringar som referenspunkt i undervisningen.
Bör integreras – Det framstår som eftersträvansvärt att bygga undervisningen på vardagliga händelser och material, säger Sofie Areljung. En motpol till det är att undervisa genom enstaka experiment. Pedagogerna använder ”experimentlådan” som en symbol för en undervisning som är skild från vardagens tid och rum. Experimentlådan är även en symbol för att ”bocka av” naturvetenskapsmålen i förskolans läroplan i stället för att de integreras i den dagliga verksamheten.
I avhandlingen presenteras en idé som möter pedagogers önskan om att bygga naturvetenskapsundervisningen på händelser i vardagen. Tillsammans med pedagoger har Sofie Areljung i sin forskning utvecklat den så kallade verb-idén.
– Medan förskolans temaområden ofta har namn som ”Vatten” eller ”Skogen” – alltså konkreta substantiv – har vi utforskat potentialen i att i stället utgå från kemi- och fysikrelaterade verb, berättar hon. En vanlig aktivitet i förskolan kan handla om att is eller snö smälter till vatten och att vatten blir till is om det ställs in i frysen eller lämnas utomhus i minusgrader. Här kan fokus vara på egenskaper hos vatten och is. Verb-idén innebär i stället att tänka på verben frysa och smälta. På så vis kommer man åt själva processen, alltså fasövergångarna mellan fast och flytande form, och kan se att det inte bara gäller vatten och is, utan att även andra ämnen kan frysa och smälta.
Exempel i vardagen ”Naturvetenskapsverben” förefaller kunna göra två saker, visar avhandlingen. Dels bidrar deras vardagliga karaktär till att det blir lättare för pedagoger att identifiera naturvetenskapliga fenomen i vardagen, dels hjälper själva verbformen till att fokusera på händelser och processer.
– Verb-idén gör det enklare för pedagoger att få syn på och undersöka kemiska processer och fysikaliska fenomen i förskolans vardag, säger Sofie Areljung.
Sofie Areljung är utbildad lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen för elever från förskoleklass till och med gymnasiet. Hon är uppvuxen i Ursviken, Skellefteå kommun och härstammar från Lövånger.
Kontakt:
Sofie Areljung, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, tel: 070-563 56 16, e-post: sofie.areljung@umu.se
Epigenetiska förändringar är kemiska modifieringar av DNA:t som slår av eller på våra gener. Idag vet vi att den miljö vi lever i samt de livsstilsval som vi gör, till exempel vilken mat vi äter, om vi röker samt exponering av kemikalier, kan leda till epigenetiska förändringar i vårt DNA. Tidigare studier har visat att både kaffe och te påverkar sjukdomsrisken hos individer genom att påverka tumörers tillväxt, minska inflammationer samt påverka östrogenmetabolismen.
Gäller inte kaffe I den aktuella studien har forskare från Uppsala universitet, i samarbete med forskargrupper runt om i Europa, undersökt om kaffe- och tedrickande kan leda till epigenetiska förändringar. Resultaten visade att det uppstår ett antal epigenetiska förändringar hos kvinnor som dricker te, förändringar som man inte fann hos män. Många av de epigenetiska förändringarna återfanns i gener som är inblandade i cancer och östrogenmetabolism. Däremot kunde man inte se några epigenetiska förändringar hos individer som konsumerade kaffe.
– Tidigare studier har visat att tekonsumtion minskar östrogennivåer vilket antyder att det kan finnas en biologisk skillnad i hur kvinnor och män påverkas av ämnen i te. Kvinnor dricker också större mänger te jämfört med män vilket ökar våra möjligheter att hitta dessa förändringar hos kvinnor jämför med män, säger Weronica Ek, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som har lett studien.
Hälsoeffekter Resultaten visar att komponenter i te skulle kunna påverka regleringen av cancergener och östrogenmetabolism genom epigenetiska förändringar av DNA:t. De visar dock inte om det är bra eller dåligt att dricka te och det behövs ytterligare forskning för att visa huruvida de förändringar som hittades i denna studie påverkar vår hälsa. Resultaten skulle kunna betyda att de hälsoeffekter som tedrickande påvisat i tidigare studier kan förmedlas via epigenetiska förändringar. Tidigare studier som har visat att ämnet catechin i te leder till epigentiska förändringar i odlade cancerceller, påvisar också att hälsoeffekter av te möjligen uppkommer via epigenetiska förändringar.
Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Human Molecular Genetics.
Organisationen ”Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning” organiserade kvinnliga forskare i Sverige med start 1978 och fram till 1990-talet.
– Kampen för jämställdhet handlade både om antalet kvinnor i förhållande till män, och om att även kvinnors erfarenheter skulle erkännas och respekteras inom akademin, säger Jakob Winther Forsbäck, doktorand i historia.
I sin avhandling analyserar han det organiserade engagemanget, aktivismen och utmaningarna för kvinnoforskning och akademisk jämställdhet under perioden.
Kvinnlighet som en kvalitet Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning menade att halva mänsklighetens perspektiv försvann på grund av akademins mansdominans. Organisationen talade om kvinnlighet som en kvalitet och i stället för att argumentera för kvinnors plats i akademin ur ett rättviseperspektiv lyftes kvinnliga forskare fram som en förutsättning för att få kvalitet i forskningen.
I takt med att kvinnoforskningen etablerades och fick fäste tonades dock den dimensionen ned.
– De kunde inte undvika den paradox som många olika sociala kamper ställs inför – nämligen förstärkningen av samma föreställningar om olikhet, i det här fallet kvinnlighet, som man ville bekämpa.
Organisationens dubbla syften Att man kopplade samman frågan om akademisk jämställdhet med kvinnoforskning ledde till att ”kvinnliga forskare” (det vill säga forskare som är kvinnor) förväxlades med ”kvinnoforskare” (det vill säga forskare inom den vetenskapliga grenen kvinnoforskning, idag en del av genusvetenskapen).
– Deras dubbla syften – att öka jämställdheten inom akademin samt att stärka kvinnoforskningen – var logiska i och med att organisationen ville förbättra kvinnors ställning inom akademin men det ledde också till att kvinnoforskning blandades ihop med kvinnor som forskar.
Motsägelsefull strategi En av feminismens målsättningar är att kön inte ska ha betydelse för vilka möjligheter i livet en människa har. För Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning rörde sig argumenten för att uppnå det målet till en början om kvinnlighet och frågan om hur män och kvinnor skiljer sig åt. Deras strategi har understrukit vikten av könstillhörighet, snarare än tvärtom.
Jakob Winther Forsbäck har analyserat balansgången mellan organisationens dubbla syften, och vilka konsekvenser den fick. Han menar att argumentationen varit strategiskt begriplig och haft framgång – trots motsägelsen.
– Att kvinno- och genusforskningen idag är förhållandevis etablerad och att en dryg fjärdedel av Sveriges professorer idag är kvinnor är ett tecken på det, säger han.
Nu ska sekretariatets erfarenheter presenteras vid FN:s havskonferens i New York den 5-9 juni.
– Att bedriva ett riktat fiske efter plattfisk som rödspotta och rödtunga samtidigt som kvoten av torsk är begränsad är en utmaning. Genom att använda en tvådelad trål med två sorteringsgaller så hamnar plattfisken i den undre trålpåsen och rundfisk som torsk i den övre. Om kvoterna på någon av arterna skulle vara slut så öppnar man helt enkelt den ena trålpåsen och kan fortsätta fiska med den andra, säger Hasse Nilsson, projektledare inom sekretariatet för selektivt fiske och forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU (SLU Aqua).
Tillsammans med fiskenäringen Den specialutvecklade trålen är ett av flera exempel på lyckad redskapsutveckling från sekretariatet för selektivt fiske vid SLU, som startades 2014 på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Sekretariatet samlar in idéer på redskapsutveckling direkt från fiskenäringen, och tillsammans utarbetar forskare och fiskare därefter en projektplan. En styrgrupp bestående av bland andra HaV och Jordbruksverket beslutar om prioriteringar och projekt, och de projekt som beviljas får finansiering av HaV. Fiskarna utvecklar på egen hand redskapen, som sedan utvärderas vetenskapligt av forskare på SLU Aqua.
– Industrins initiativ och engagemang är centralt för det lyckade arbetet inom sekretariatet. Det borgar för att projekten har relevans och därmed har redskapen också stor möjlighet att bli direkt tillämpbara i det praktiska fisket, säger Daniel Valentinsson, forskare på SLU Aqua.
Regeringsuppdrag Bakgrunden till sekretariatet är ett regeringsuppdrag som gav HaV till uppgift att samordna arbetet med selektivt fiske för att underlätta för fiskerinäringen att ställa om till landningsskyldigheten.Landningskyligheten innebär att fångster av kvoterade arter inte längre får kastas tillbaka i havet och att all fångst räknas av kvoterna.HaV har under sekretariatets fyra år fördelat 38 miljoner kronor på projekt som lett till färre bifångster samt att mindre mängd oönskad fisk fångas.
– Tack vara sekretariatet har vi fått fram flera användbara redskap för allt från torsk, sill och flundra till kräftor och räkor. Fortfarande är dock inte landningsskyldigheten fullt implementerad varken i Östersjön eller Västerhavet, så fiskenäringen har ännu inte identifierat alla behov. När landningsskyldigheten slår igenom fullt ut kommer vi säkert att få se fler individuella lösningar, säger Daniel Valentinsson.
Erfarenheterna och de goda exemplen från sekretariatets arbete kommer att presenteras i en utställning under Havskonferensen – The Ocean Conference – som arrangeras i New York den 5-9 juni i år. Sverige och Fiji är initiativtagare och ordförande för konferensen, som ska stödja arbetet med att rädda världshaven och uppnå det globala hållbara utvecklingsmålet om hav och marina resurser, mål 14 i FN:s Agenda 2030. Mål 14 hanterar ett brett spektrum av havsfrågor, exempelvis hållbart fiske, marin nedskräpning, havsförsurning och en hållbar blå ekonomi.
Kontakt: Daniel Valentinsson, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, daniel.valentinsson@slu.se, tel 010-478 40 49
Hans C Nilsson, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, hans.nilsson@slu.se , tel 010-478 40 40
Konstant exponering för både levande och icke-levande faktorer i omgivningen gör växter känsliga för många olika typer av hot. Eftersom växter inte kan fly, är de beroende av sin inre kemi för att möta alla tänkbara utmaningar.
– Vi kan betrakta växter som sofistikerade kemiska fabriker. De kan producera tusentals olika kemiska föreningar, var och en med unika biologiska egenskaper, säger Stefano Papazian.
Försvar mot insekter De flesta av dessa kemiska föreningar, så kallade fytokemikalier, spelar en viktig roll inuti växten, till exempel i försvaret mot insekter som äter på bladen. Stefano Papazians forskning syftar till att försöka förstå hur växternas inre kemi hjälper dem försvara sig mot skadeinsekter, till exempel fjärilslarver och bladlöss. Olika insekter orsakar olika skador på växten. Till exempel tuggar vissa fjärilslarver på bladen medan bladlöss har sugsnavel och genomborrar växten för att suga åt sig saven.
– Växtens metaboliska respons är väldigt specifik och anpassar sin försvarsstrategi beroende på vilken fiender som angriper den, säger Stefano Papazian.
Växter producerar många giftiga kemiska föreningar som kan försvaga eller fördröja fiendernas tillväxt, men dessa måste samtidigt balanseras mot annan metabolisk aktivitet i växten, till exempel fotosyntesen. Stefano Papazians resultat visar att växter förutom att producera försvarssubstanser mot larv- och bladlusattacker, omformar sin sockersammansättning.
I sin forskning har Stefano Papazian också studerat hur utsläpp av ozon i luften påverkar interaktionen mellan växter och insekter.
– På 50 kilometers höjd i atmosfären skyddar ozonlagret oss från solens UV-strålning, men på marknivån är ozon en giftig luftförorening som påverkar både människors hälsa och växter.
Ozonpåverkan I avhandlingen visar Stefano Papazian hur exponering för ozon påverkar insekters tillväxt, men också resulterar i förändringar i växters ämnesomsättning, med negativ effekt på fotosyntes och försvarsförmåga.
– Om vi kombinerar ekologi med studier av växters kemi och ämnesomsättning kan vi öka vår förståelse för växelverkan mellan växter och insekter, både i naturen och i jordbruket. Det kan hjälpa oss förutspå effekterna av klimatförändringar och mänsklig påverkan på dessa känsliga ekosystem.
Stefano Papzian är född och uppvuxen i Milano, Italien. Han har en kandidatexamen i miljöbioteknik från universitetet i Milano, Italien, och en masterexamen i experimentell växtbiologi från Stockholms universitet. Han har genomfört sina forskarstudier vid Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet och Umeå Plant Science Centre, samt i samarbete med Swedish Metabolomics Centre.
Kontakt: Stefano Papazian, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet och Umeå Plant Science Centre, tel 072-316 08 54, e-post: stefano.papazian@umu.se
I en ny avhandling vid Umeå universitet undersöker Yvonne Knospe hur svenska gymnasieelever skriver på tyska, sitt andra främmande språk, och om deras skrivande kan förbättras genom undervisning i strategianvändning och genom reflektioner omkring lärandet.
Studien visar att texterna som produceras blir längre och är av högre kvalitet än de som skrivs av elever som inte deltar i sådana aktiviteter. Förutsättningen är dock att skrivande övas regelbundet i undervisningen.
– När elever skriver i språkklassrummet använder de sig flitigt av internetkällor om det är tillåtet. De hämtar ofta färdiga formuleringar som de kopierar in i sina texter. Studien ger ny kunskap om att dessa ständiga avbrott i skrivprocessen inte sällan påverkar textkvalitén negativt, säger Yvonne Knospe och fortsätter:
– Den visar dessutom att det krävs både en hög kompetens i det främmande språket och kunskap om sökstrategier för att på ett effektivt sätt utnyttja den hjälp som finns att hämta i online-ordböcker och andra internetkällor. Eleverna måste göras medvetna om att kritisk granskning av dessa är nödvändig och de måste träna på att använda sådana källor effektivt.
En annan aspekt som måste beaktas är att det andra främmande språket har en helt annan ställning än det första, dvs. engelskan, i den svenska skolan. Engelska lär sig eleverna från år 1 och dessutom möter de språket i medier och överallt ute i samhället.
Tyska lär de sig från år 6 och möter det endast i läromedlen och undervisningen. Eftersom eleverna jämför sin förmåga att uttrycka sig på tyska med vad de kan uttrycka på engelska får de en negativ uppfattning om sin kompetens i tyska, vilket påverkar deras självbild och motivation. Detta bör också diskuteras i klassrummet.
Ett antal svenska förskolor har på olika sätt uppmärksammats för sin pedagogik där pedagogerna är mer medvetna om att inte bekräfta könsrelaterade normer. Exempel på pedagogiska grepp som används vid dessa förskolor är användandet av det könsneutrala pronomenet ”hen” och att undvika att behandla barnen på ett traditionellt könskodat sätt, till exempel genom att inte ge flickorna komplimanger för deras kläder.
Trots att detta sätt att arbeta inom förskolan fått relativt stor uppmärksamhet har det tidigare saknats kvantitativa analyser av hur sådan pedagogik påverkar barnens uppfattningar om kön. I den nya studien har forskarna intervjuat 30 barn från en förskola där normmedveten pedagogik tillämpas och 50 barn från tre kontrollförskolor i samma område i Stockholm.
Mindre könsstereotypa Analyser av intervjuresultaten visade att barnen från förskolan med normmedveten pedagogik var mer intresserade av att leka med barn av det motsatta könet. De var också mindre benägna att visa könsstereotypiska åsikter. Barnen från förskolan med normmedveten pedagogik var dock inte mindre benägna än andra barn att automatiskt lägga märke till individers kön.
Eftersom genusneutrala förskolor är relativt ovanliga i Sverige var urvalet i studien litet. Trots att effekterna som forskarna observerat är statistiskt säkerställda så för en liten studie med sig ett visst mått av osäkerhet.
Eftersom det är barnens föräldrar som väljer förskola till sina barn så väcks även frågan om det kan vara skillnader i familjebakgrund som skapade effekterna. Effekterna kvarstod dock efter att forskarna hade plockat bort de familjer som uppgett att de valt förskolan just på grund av genuspedagogiken.
Möjlighet för framtiden – Sammantaget visar resultaten att endast könsneutral pedagogik inte leder till att barnen slutar använda kön för att kategorisera människor, men det minskar deras tendenser att välja bort människor baserat på kön och att göra könsstereotypiska antaganden. Det här kan bredda barnens möjligheter för framtiden, säger Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University.
Studien är utfört i samarbete med Kristin Shutts från University of Wisconsin-Madison, USA, och Christine Fawcett, Helena Falk och Anna Ivegran vid Uppsala universitet.
Kontakt:
Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University, e-post:bkenward@brookes.ac.uk, tel. +44 7857 445653.
Bakom avhandlingen finns doktorand Alexander Rad, som i sin forskning har studerat hur anställda på olika organisatoriska nivåer vid svenska storbanker hanterar risk. Hans slutsatser från studierna på strategisk nivå är att toppchefer primärt hanterar risk genom att beakta hur olika kontrollsystem påverkar varandra och hur de kan kopplas till såväl affärsstrategier som hotbilder. De agerar också genom att förändra informationsflöden och ansvarsområden.
Får ofta kritik – Paradoxen som framträder är att medan toppcheferna å ena sidan agerar på ett mångfacetterat sätt för att hantera risk, så beskylls de å andra sidan för att inte hantera risk. Vi behöver fler studier för att förstå hur bankchefer hanterar risk, säger Alexander Rad.
Studierna visar också att kredithandläggare hanterar risk genom att vara försiktiga och hålla sig till etablerade arbetssätt för kreditgivning oavsett typ av de företagslån som undersökts. Även på den operationella nivån framträder en paradox, menar han. För samtidigt som kredithandläggare styrs av riskhanteringsramverk som förespråkar enhetlig riskhantering, så beskylls de för att inte beakta kredittagares särart.
Omfattande datainsamling Alexander Rads avhandling innehåller fem publicerade studier och bygger på en omfattande datainsamling motsvarande närmare 120 intervjuer med toppchefer, riskexperter och kredithandläggare samt en genomgång av rapporter och statistik. Tre av studierna avser strategisk nivå och två avser operationell nivå.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
