– De senaste tjugo åren har familjens behov av stöd när en av föräldrarna har psykisk sjukdom uppmärksammats. Barnens behov av information, råd och stöd är idag lagstadgat i hälso- och sjukvårdslagen, trots det saknas fortfarande kunskap om hur vi arbetar familjeorienterat, säger Maria Afzelius vid Institutionen för socialt arbete, som disputerat med avhandlingen Families with parental mental illness: supporting children in psychiatric and social services.
Barn och partner anpassar sig Barn är beroende av sina föräldrar, när en förälder drabbas av psykisk sjukdom kan föräldern ha svårt att tillgodose barnets emotionella och fysiska behov. Intervjuer med barn har visat att barnet behöver kunskap om förälderns sjukdom och stöd att hantera denna. För att förebygga psykisk ohälsa hos barn har familjeinterventioner utvecklats, något som visat sig ha effekt.
Afzelius undersöker i sin forskning hur stödet inom psykiatrin och socialtjänsten fungerar och hur familjerna upplever detta. Hon har bland annat intervjuat familjer där en av föräldrarna har en psykisk sjukdom.
– Både partnern och barnen upplever att de anpassar sig till den sjuke förälderns psykiska tillstånd och att de försöker stötta och hjälpa till för att förbättra situationen hemma. Barnen uppger att de känner sig oroliga och att de inte förstår varför den sjuke föräldern beter sig som han eller hon gör, berättar Afzelius.
Familjeintervention hjälper De familjer som fått familjeintervention är nöjda och upplever att de fått stöd att hantera föräldrarollen, vilket bidrar till färre konflikter i hemmet.
– Barnen känner samtidigt mindre oro och vågar tala mer öppet om hur föräldern mår. De hade också lättare att umgås med kamrater, berättar Afzelius.
Trots detta visar hennes forskning att endast var tredje patienten inom vuxenpsykiatrin som har minderåriga barn får ta del av insatser riktade till barnen.
Afzelius forskning visar att behandlarna inom vuxenpsykiatrin upplever att det är svårt att balansera mellan att upprätthålla en behandlingskontakt med patienten och samtidigt undersöka om patientens barn är i behov av stöd.
– Många säger att de anpassar sig till patientens situation när det gäller att tala om barnen och föräldraskapet. I vissa fall innebär det att de avstår att tala om barnen eftersom de är rädda att förvärra patientens hälsa.
Även socialsekreterare uppger att de har svårigheter att stödja familjer där en av föräldrarna har en psykisk sjukdom.
– Jag hoppas att min forskning kan bidra till att professionella inom såväl socialtjänsten som vuxenpsykiatrin får mer kunskap om hur de ska stödja familjen.
Bruno Chrcanovic vid Malmö högskola gått igenom resultatet av 35 års implantatbehandling vid specialistkliniken vid Folktandvården i Malmö. Drygt 10 000 implantat ingår i undersökningen.
– Syftet var att kartlägga olika riskfaktorer bakom implantatförluster för att kunna undvika dessa och nå bättre behandlingsresultat, säger Bruno Chrcanovic.
Han har gått igenom samtliga 2.670 patientjournaler av patienter som fått implantat under åren 1980 till 2014. Detta efter att studien fått etiskt godkännande av den lokala etiska nämnden
Hälsofaktorer kan spela in Flera patienter har alltså fått mer än ett implantat. Studien beskriver varje med implantat behandlad patient och samtliga implantat utifrån faktorer som storlek, diameter, yta och var det satts in. Datainsamlingen pågick under ett helt år och Bruno Chrcanovic har även tittat på eventuellt bakomliggande hälsofaktorer – om patienten var rökare, hade diabetes eller tog mediciner mot t ex magkatarr eller högt kolesterol.
– Jag har undersökt fler faktorer för att se vilka av dem som kan ha betydelse för implantatförlust både i ett tidigt och i ett sent skede, säger Bruno Chrcanovic, som betonar att det inte alltid går att bevisa det kausala sambandet.
Tolv patienter förlorade alla implantat Artiklarna i avhandlingen kan delas in i tre olika sorters studier: först gjordes en allmän översikt om möjliga faktorer bakom implantatproblem. Därefter gick Bruno Chrcanovic igenom relevant litteratur för att mer djupgående kunna analysera den negativa effekten av rökning på implantatöverlevnad. Han gjorde sedan sju tillbakablickande kliniska studier av de 10 096 implantat som satts in på 2 670 patienter på folktandvården Skåne, specialisttandvården Malmö, under tiden 1980 till 2014.
– Av alla dessa implantat misslyckades 642. Tolv patienter i studien förlorade alla sina implantat, säger Bruno Chrcanovic.
Kirurger som tar risker
Resultatet från den kliniska studien visar på riskfaktorer som rökning, att patienten äter magsårsmedicin, gnisslar tänder eller har flera hälsoproblem. 67 patienter (endast cirka 5 procent av alla patienter) representerar hela 51 procent av implantatförlusterna. Men också var och hur implantatet satts in och den enskilde kirurgens skicklighet och bedömning spelar in.
– Vissa kirurger tar större risker och installerar t ex implantatet i dåligt ben, ibland när det knappt fanns något ben alls. Det finns klara antydningar om att vissa kirurger hade fler implantatförluster än andra, vilket kan ha att göra med vald kirurgisk teknik, förmåga eller omdöme, säger Bruno Chrcanovic.
Första året avgörande Slutligen noterades en mycket klar övervikt för implantatförluster under de första åren efter implantatinsättningen. Flest förluster sker under första året efter ingreppet.
– Tandläkaren måste göra patienten medveten om att vissa negativa faktorer kan påverka resultatet. Det är också en fråga om goda relationer mellan tandläkare och patient. Det är dyrt om man förlorar sitt implantat. Vissa ska kanske avstå från denna behandling och föreslås en annan lösning.
Fossil avföring innehåller ofta välbevarade matrester som kan hjälpa oss att få en bild av samspelet mellan numera utdöda djur. Hittills har det varit svårt att veta fullt ut vad det varit för mat, eftersom matresterna är väl blandade och eftersom avföringen i sig också är fossiliserad. I en ny artikel i tidskriften Scientific Reports visar paleontologer från Uppsala universitet och European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Grenoble, Frankrike, att med hjälp av synkrotronskanning kan man nu fram högkvalitativa 3D-modeller av välbevarade matrester i fossil avföring.
Fiskfjäll (orange med ganoinlager i lila) och fenstrålar (grön) i detalj. Bild: Martin Qvarnström
Fossil avföring kallas koproliter. De beskrevs redan under 1800-talet av engelsmannen William Buckland, men har sedan dess inte alls blivit lika välstuderade som andra typer av fossil. Under senare år har däremot flera häpnadsväckande fossila rester av mat, parasiter eller andra ofrivilligt svalda föremål beskrivits från koproliter. Ett stort problem har dock kvarstått: de flesta sådana upptäckter är baserade på 2-dimensionella tunnslip av koproliterna, som görs genom att såga isär och slipa ned dem. Därmed analyseras inte en särskilt stor del av koproliten och många matrester förblir oigenkännliga.
Forskare från Uppsala universitet och ESRF bestämde sig för att försöka rekonstruera innehållet i koproliter i tre dimensioner, icke-destruktivt, med hjälp av synkrotrontomografi. Denna fungerar ungefär som en CT-skanner på ett sjukhus, med skillnaden att energin i röntgenstrålarna är tusentals gånger starkare. På så vis går det att visualisera den inre strukturen av koproliterna och rekonstruera innehållet, något som hittills varit omöjligt.
Innehållet i två stycken 230 miljoner år gamla koproliter från Polen presenteras som exempel på tekniken. En innehåller bara skalbaggsrester: Två täckvingar och en del av ett ben, som totalt representerar tre olika arter, är alla vackert bevarade och tredimensionella. Det verkar som att den koproliten producerades av ett djur som var specialiserat på att äta skalbaggar. Den andra koproliten innehåller krossade musslor och delar av en fisk. En stor lungfisk som är känd från platsen är den mest sannolika kandidaten för att ha producerat denna koprolit.
– Vi har än så länge bara sett toppen av ett isberg. Nästa steg blir att analysera alla typer av koproliter från en och samma fyndplats för att förstå interaktionerna inom ekosystemet, säger Martin Qvarnström, doktorand vid Uppsala universitet och artikelns huvudförfattare.
Kontakt:
Martin Qvarnström, doktorand vid institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet,
e-post: martin.qvarnstrom@ebc.uu.se
– Vi hittar ingen diskriminering mot föräldrar, varken mot mödrar eller mot fäder vid rekrytering. Det motsäger vad tidigare forskning från USA visar, säger Anni Erlandsson, doktorand i sociologi och en av författarna till studien.
Det är känt sedan tidigare att efter att barn kommer in i bilden, går det relativt sämre för kvinnor än för män i karriären i Sverige. Kvinnor har sämre löneutveckling och blir inte chefer i samma utsträckning som män. Tanken att arbetsgivare hellre anställer pappor än mammor har presenterats som en möjlig förklaring till detta.
Chansen till intervju lika stor för kvinnor och män Med hjälp av fiktiva namn sökte sociologerna Anni Erlandsson, Magnus Bygren och Michael Gähler därför 2144 jobb på den svenska arbetsmarknaden för att testa tesen. I jobbansökningarna skrev de slumpmässigt att de var män, kvinnor och om de var föräldrar eller inte. De ansökte om både låg- och högkvalificerade jobb inom totalt 18 yrken, bland andra butikskassör, förskole- och gymnasielärare, städare, dataingenjör och sjuksköterska.
Resultaten visar att det inte var någon skillnad i vilka som blev kontaktade av arbetsgivaren baserat på kön eller föräldraskap, varken inom låg- eller högkvalificerade yrken.
Sverige jämlikt för föräldrar Anni Erlandsson menar att resultaten stödjer tesen om Sverige som ett jämlikt land för föräldrar. Samtidigt pekar hon på att förklaringen till den ojämlikhet som ändå finns på arbetsmarknaden kan ha andra orsaker än diskriminering vid själva anställningsprocessen.
– Det kan finnas förklaringar på yrkesnivå, att kvinnor jobbar mer deltid eller gör andra val i arbetslivet, säger hon.
Magnus Bygren, professor i sociologi och medförfattare till studien, är inne på en liknande förklaring.
– Det verkar inte vara så att arbetsgivare bidrar till ojämlikheten. Vår forskning visar att för att öka jämställdheten bör sökarljuset riktas mot hur män och kvinnor beter sig efter att de blir föräldrar. Det kan till exempel handla om att rikta föräldraledigheten så att den blir mer jämlik, och att kvinnor släpper lite på ansvaret för barnen samtidigt som män behöver ta mer ansvar, säger han.
I en avhandling har Malin Skagerlind, doktorand vid institutionerna för Folkhälsa och klinisk medicin samt Omvårdnad, utvärderat en metod som på 1980-talet utvecklades vid Njurmedicin, Norrlands universitetssjukhus av professor Bernd Stegmayr.
Metodens syfte är att minimera risken för avbrutna behandlingar på grund av koagulerat blod och minimera mängden blodförtunnande läkemedel vid dialys av patienter med ökad blödningsrisk. Metoden innebär att man löser albumin och heparin i koksalt, en så kallad Heparin-Albumin (HA) priming, som sedan används för att innan behandling spola igenom slangar och filter.
Halverat behov av blodförtunnande läkemedel
I sin avhandling har Malin Skagerlind nu utvärderat metoden i studier och funnit att den med god säkerhet och behandlingseffektivitet kan reducera behovet av blodförtunnande läkemedel vid dialysbehandling av personer med ökad blödningsrisk. Metoden har också testats gentemot andra metoder i en klinisk studie.
Studierna visade att HA-priming, genom att minska risken för koagulation i systemet, halverade behovet av blodförtunnande läkemedel vid dialysbehandling i jämförelse med system som spolats igenom med vanlig koksaltlösning. Studierna visade även att HA-priming hade en ännu större förmåga att minska risken för koagulering på dialysfilter med större kapacitet (en yta över 1,7 m2) i jämförelse med maskiner med mindre filteryta.
– Mer forskning behövs, men en förhoppning är att man i framtiden med hjälp av modifierad behandling – antingen någon typ av priming och/eller material som minimerar aktivering av koagulationen – kan genomföra även en vanlig dialysbehandling med kraftigt reducerad eller, ännu bättre, helt utan tillförsel, av blodförtunnande läkemedel, säger Malin Skagerlind.
Resultaten av den kliniska studien, där 23 personer som får regelbunden dialys vid Norrlands universitetssjukhus medverkade, har redan kommit dessa personer till nytta. Fyra olika metoder som syftar till att reducera behovet av blodförtunnande läkemedel testades. Bland studiedeltagarna kunde resultatet för varje person dokumenteras som dennes ”best choice” om de i framtiden skulle drabbas av en ökad blödningsrisk, något som inte är ovanligt bland personer med kronisk njursvikt.
Riktlinjer saknas både lokalt och globalt
När det förkommer en ökad risk för blödning vill man inte gärna ge något blodförtunnande läkemedel eftersom det förvärrar en redan pågående blödning eller kan framkalla en blödning som precis slutat. Det kan handla om personer i behov av akutdialysbehandling efter en operation, personer som varit med om en olycka eller som av annan orsak fått en stor blödning, exempelvis en hjärnblödning. Även personer som behöver regelbunden dialys kan drabbas av en ökad blödningsrisk.
I nuläget saknas gemensamma riktlinjer för vilken metod som är mest fördelaktig i samband med dialysbehandling när det samtidigt finns en ökad blödningsrisk. Idag skiljer sig metoderna åt inom Sverige, Norden, Europa och globalt, och bland de existerande rekommendationerna från de större samfunden går åsikterna också isär.
– Eftersom vi i Sverige har riktlinjer om jämlik vård bör man arbeta fram en standard för den här typen av behandling. Vår kliniska forskning visar att HA-priming tillsammans med en dialysvätska som innehåller citrat har stor potential att på bred front öka patientsäkerheten för dialyspatienter, säger Malin Skagerlind.
Malin Skagerlind är född i Kalix, Norrbotten och uppvuxen i Töre. Hon var tidigare grundskollärare och tog sin kandidatexamen i omvårdnad 2005. Efter examen vid sjuksköterskeprogrammet, Umeå universitet, arbetade hon först på Njurmedicins vårdavdelning vid Norrlands universitetssjukhus och sedan på Dialysbehandlingen. Hon blev forskningssjuksköterska vid Njurmedicin 2012 och 2013 påbörjade hon sina doktorandstudier vid Institutionerna för folkhälsa och klinisk medicin samt omvårdnad.
För mer information:
Malin Skagerlind, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin
Telefon: 090-785 2606, 070-370 4245
E-post: malin.skagerlind@umu.se
Om disputationen:
Torsdagen den 8 juni försvarar Malin Skagerlind, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Various measures to limit the use of anticoagulants during hemodialysis in patients at risk of bleeding?
(Svensk titel: Hur kan man minska expositionen för blodförtunnande medel vid dialys av patienter med blödningsrisk?)
Fakultetsopponent: Universitetslektor Fredrik Uhlin, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet.
Huvudhandledare: Professor Bernd Stegmayr.
Forskningen som sker i samverkan med företag och forskare i Sverige och Japan erbjuder även möjligheter till studentutbyte.
– Projektet ska ta fram hjälpmedel som syftar till att minska undernäring och öka självständighet för äldre och personer med funktionsnedsättningar, säger Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karlstads universitet.
– Vi tittar även på vilka krav den japanska marknaden ställer på ät-hjälpmedlet vi har idag och kommer göra förslag på anpassningar, säger Ann-Louise Lindborg, utvecklingsingenjör på Camanio Care AB.
Japan och Sverige delar ett positivt synsätt på teknik samt utmaningen med en åldrande befolkning. Men det finns även saker som skiljer, som seder vid måltiden och uppläggning av mat och inte minst bestick. Målet är att med ett tvärvetenskapligt och gränsöverskridande samarbete utveckla produkter som fungerar bra.
– Användarcentrerad design och problemdriven utveckling kommer vara en röd tråd genom projektet, så vi börjar med användartester av den befintliga produkten i Japan och Sverige, säger Jorge Solis. Med ett visionsystem samlar vi in data om hela måltiden. Utifrån vad vi lärt oss i användartesterna utvecklar vi sedan lämpliga prototyper av multigreppverktyg.
Ökad självständighet är målet
Projektet syftar till att minska undernäring bland äldre genom att samla data om matintag.
– Det är viktigt att utgå från användaren och veta vad användaren tycker är positivt, negativt och enkelt eller svårt när det rör ny teknik. Målet är att utveckla något som är värt att använda för äldre personer som är ovana med teknik, säger Ann-Louise Lindborg.
– Vi vill även belysa de sociala system som stödjer äldre med ätsvårigheter, vilka processer, roller och metoder som finns, säger Jorge Solis. Med större kunskap hoppas vi att den äldre, anhöriga och samhället kan ge tillräcklig hjälp för att motverka undernäring. Projektet syftar även till att öka självständigheten för personer med funktionsnedsättning i händer eller armar genom att öka användningsområdet för ett äthjälpmedel och anpassa den till japanska seder och måltider.
Karin och Sten Hemmingsson. Bild: Kim Tömänen, Karlstad universitet
– Eftersom utbildning och forskning stödjer varandra och samverkan är en central del i universitetets strategi ser vi fram emot genomförandet av detta projekt i samverkan med både näringsliv och offentlig sektor, säger Thomas Nilsson, vicerektor vid Karlstads universitet.
Fotnot: Forskningen finansieras av Vinnova och JST, Japan Science and Technology Agency. Projektet leds av det svenska företaget Camanio Care AB och pågår till och med mars 2019. I projektet ingår i det svenska teamet Karlstads universitet och företaget Camanio Care AB och i det japanska teamet Tokyo Institute of Technology och Waseda University samt företaget Leave a Nest Co Ltd. och hjälpmedelscenter i Kakegawa kommun.
För mer information: Jorge Solis, docent i elektroteknik vid Karlstads universitet, tel 054 700 1953, 0760 917 241 eller jorge.solis@kau.se
Tidplan för projektet – i Sverige och Japan
• I början av maj startade företaget Camanio Care och Karlstads universitet de första experimenten för att designa visionsystemet som hålla koll på matintag.
• Den 29 maj träffades representanter för projektet på konferensen ICRA 2017 i Singapore och presenterade preliminära resultat vid en workshop om utveckling och testning av assisterande och rehabiliterande robotar.
• Från juni till augusti 2017 kommer en student från Karlstads universitet åka till Tokyo Institute of Technology för att studera ergonomisk design.
• Under hösten 2017 kommer praktikplatser både på grund och avancerad nivå erbjudas studenter vid Karlstads universitet.
• I oktober 2017 kommer det svenska teamet besöka sina japanska partners.
• Våren 2018 kommer japanska studenter till Karlstads universitet för att genomföra tester av multigreppverktyget.
– Mina studier visar att föräldrarna spelar stor roll även under tonårstiden. Föräldrarollen är omtvistad – man ska ge tonåringar mer frihet. Men det är viktigt att man fortsätter vara engagerad under övergången från yngre till senare tonår, säger Eva-Lotta Nilsson.
Viktigt samspel Med avhandlingen vill Eva-Lotta Nilsson bidra med kunskap om, och på vilket sätt, samspelet och relationen mellan föräldrar och deras barn kan förklara ungdomars brottslighet och andra beteenden som brukar förknippas med en ökad risk att begå brott.
Eva-Lotta Nilsson har sedan 2007 arbetat i ett projekt där man följt ett slumpvist urval Malmöbarn födda 1995, och hon har också intervjuat deras föräldrar. Materialet består även av enkäter samt studier då hon fick reda på vad ungdomar gjorde timme för timme under fyra dygn.
Avhandlingen behandlar detta i fyra delstudier ur olika perspektiv där resultaten visar:
att pojkar framförallt påverkas av att växa upp med separerade föräldrar och av att ha konflikter med föräldrarna. För flickor är det främst svag anknytning till föräldrar som ökar risken för brottslighet.
att kompisar med negativt beteende påverkar ungdomars konsumtion av alkohol och droger. Föräldrarna kan skydda mot negativt inflytande.
att ungdomar med låg moral och svag föräldrakontroll tillbringar mer tid i brottsliga miljöer. Minskad kontroll kan delvis förklara varför ungdomar spenderar mer tid i dessa miljöer.
att ungdomar i områden med mer problem och låg kollektiv styrka, upplever att föräldrarna vet mindre om deras aktiviteter. Föräldrakontrollen är alltså viktigare här.
Påverka kompisval – Föräldrar kan påverka vilka kompisar barnen har, och särskilt i områden med högre problemnivå är föräldrakontrollen viktig. Hur mycket föräldrar vet om vad barnen gör och vem de umgås med under tidiga tonåren påverkar hur mycket de dricker eller tar droger i senare tonår, säger Eva-Lotta Nilsson.
Ungas hemförhållanden kan få konsekvenser längre fram i livet och det är därför viktigt att fånga upp mönster tidigt, menar Eva-Lotta Nilsson. Avhandlingen visar att samspelet mellan barn och föräldrar varierar över kön och ålder, att föräldrasocialisationen är en dynamisk process som inte är lika för alla.
— All kunskap som kan fungera som hjälp för dem som jobbar med stödinsatser för familjer är viktig och där kan mina resultat vara en del, säger Eva-Lotta Nilsson.
Hur reagerar lövträden när medeltemperaturen höjs och löven spricker allt tidigare, och vad får det för konsekvenser? Landskapsvetare Robert Andersson, vid Högskolan Kristianstad, har i sitt examensarbete studerat temperatur och lövsprickning genom att jämföra historiska data från perioden mellan 1873 och 1923 med den nutida från perioden 2008–2016. Han har närstuderat fyra sydliga län: Halland, Kronoberg, Jönköping och Kalmar.
– Tidigare har det gjorts liknande fenologiska* studier över större områden, men det intressanta är att fånga in lokala förändringar och det har aldrig gjorts i dessa län. På en del ställen längs ostkusten var skillnaderna otroligt stora, säger Robert Andersson.
Även om han redan anat ett visst samband, var resultaten slående: Under det senaste seklet har temperaturen stigit med två grader. Samtidigt slår ekens löv ut i genomsnitt elva dagar tidigare, och björkens löv blir synliga drygt sexton dagar tidigare än vid 1800-talets slut. Många olika faktorer kan spela in, som nederbörd och datum för sista frosten. Ändå tycks det finnas starka kopplingar mellan just lövsprickning och ökad medeltemperatur.
– En allt tidigare vår kan ha negativ påverkan på ekologin. En lövsprickning i otakt kan bli ödesdigert för förekomsten av exempelvis fjärilslarver, vilket i sin tur gör att maten till de nykläckta fågelungarna uteblir.
Kontakt:
Robert Andersson, landskapsvetare, tel: 0702-29 99 25, e-post: rmgranit@hotmail.se.
Formativ bedömning är en bedömningsprocess som syftar till att föra lärandet framåt. Det sker genom att information om vad elever kan och hur de förstått det som ska läras används som underlag för att avgöra hur undervisningen ska bedrivas härnäst. Genom att använda formativ bedömning kan elever lära sig innehållet snabbare. Den formativa bedömningen kan utföras på många olika sätt, till exempel genom att läraren ger eleven feedback om vad eleven behöver träna mer på eller genom att eleven själv involveras i bedömningsprocessens olika delar.
Påverkar positivt – Alla dessa sätt att utföra formativ bedömning visar sig påverka elevers lärande positivt, säger Charlotta Vingsle, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik på Umeå universitet.
Men, det är inte enkelt att genomföra formativ bedömning. För den lärare som Charlotta Vingsle följde i en av sina studier innebar det en komplex användning av kunskaper och förmågor som användes samtidigt och under tidspress när hon till exempel ställdes inför för henne ny matematik, tolkade elevernas svar och snabbt fattade beslut om fortsatt undervisning.
Delaktiga elever Formativ bedömning kan också innebära en möjlighet för eleverna att vara delaktiga i bedömningsprocessen. Ett sätt att studera sådan delaktighet är att se på elevernas möjligheter att utveckla färdigheter för att självreglera sitt lärande. Ett vanligt förekommande arbetssätt för de lärare som Charlotta Vingsle följde i en delstudie, var att lärarna visade hur de själva använde strategier för hur man kan självreglera sitt lärande, men de följde sällan upp detta genom att låta eleverna få träna.
– Den största delen av eleverna uppfattar inte dessa möjligheter att utvecklas genom att själva reglera sitt lärande, säger Charlotta Vingsle. Man kan nå en större tydlighet genom att undervisningens möjligheter till självreglerat lärande görs mer explicit, eller genom att eleverna få ta en aktiv roll.
Charlotta Vingsle har utfört sin forskarutbildning i forskarskolan Developing Mathematics Education och genom Lärarhögskolan vid Umeå Universitet.
Kontakt:
Charlotta Vingsle, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, tel: 090-786 80 50, e-post: lotta.vingsle@umu.se
I en ny avhandling vid Umeå universitet synliggör och diskuterar Elena Rassokhina de viktigaste problemen som ofrånkomligen uppstår mellan källtext – originalet – och måltext – översättning – när en översättning görs. Genom jämförande analys av flera ryska översättares versioner av några Shakespeares sonetter utreder hon vilka skillnaderna i översättningen är och vad de kan bero på och hur placerandet av en utländsk text i en ny kulturell kontext går till.
Syftet med avhandlingen är att undersöka utvecklingen av olika översättningar av Shakespeares sonetter till ryska. I studien beskriver Elena Rassokhina specifika språkliga, litterära och kulturella utmaningar som översättarna har brottats med.
Rysk litteraturhistoria – Under vissa perioder kan översättningar spela en stor roll i utvecklingen av nationella litteraturer. Översättningar av Shakespeare i Ryssland ska därför ses i kontexten av den ryska litteraturens historia, säger Elena Rassokhina.
En av de viktigaste frågorna som tas upp i avhandlingen är hur översättarnas språkliga, litterära och kulturella kontext yttrar sig i översättningstexten. Detta sätts också i relation till hur ryska översättarna, med tanke på kulturella gränser, tidsskillnader, historiskt sett ojämförliga epoker och egna premisser, behandlar den engelska renässansens ursprungskontext.
– Det är också intressant att titta närmare på vilka översättningsstrategier och metoder som har tillämpats vid många försök att lösa problemområden som översättarna stöter på.
– Inom översättningsforskningen finns framförallt två olika förhållningssätt till översättning av skönlitterära texter. Den första heter främmandegörning och går ut på att en översättning ska var trogen mot källtexten. Den andra heter domesticering och hävdar att måltexten ska vara trogen mot målläsaren.
Samhällsklimatet påverkar Studiens resultat tyder på att de undersökta översättarna har varit medvetna om traditionella skillnader mellan engelska och ryska när det gäller versmått, rytm och rim. Men det visar också på att samhällsklimatet ofta har påverkat strategier vid översättningen av vissa kulturella och ideologiska aspekter. Under den sovjetiska perioden tenderar översättarna att skapa måltexterna för att de skulle bli anpassade till censurens krav och rådande normer. Studien bekräftar att en så kallad pendelmodell för dominerande översättningsstrategier gäller för översättningar av Shakespeares sonetter.
– Likt pendeln kännetecknas den försovjetiska perioden av främmandegörande strategier som följs av den sovjetiska perioden med dominans av domesticerande strategier. Under den postsovjetiska perioden har pendeln svängt igen, och i de senaste översättningarna dominerar på nytt främmandegörande strategier.
– Som personlig och sammanfattande reflektion över min forskning skulle jag vilja karaktärisera som beundran för översättningens roll och betydelse i skapandet av nationella litteraturer. Beroendet mellan översättning, litteratur, litteraturhistoria och kultur är alltid ömsesidig, när kulturella stereotyper bekräftas, traderas och ifrågasätts vid översättning. Litteraturhistorien är samtidigt en översättningshistoria – en insikt som inte alltid får motsvarande uppmärksamhet i historieskrivningen.
SOM-institutets studie av svenska folkets deltagande i återkommande ritualer och högtider visar att nationaldagsfirande inte hör till våra mest populära traditioner. Däremot är nationaldagsfirandet den ritual i mätningen som ökat mest under den senaste sexårsperioden. 2016 deltog 31 procent av de svarande i firandet, en ökning med 6 procentenheter jämfört med 2011.
I kapitlet Fler firar den svenska nationaldagen från den kommande forskarantologin Larmar och gör sig till undersöker statsvetarna Klara Bové och Henrik Ekengren Oscarsson nationaldagsfirandets natur. De visar att benägenheten att fira nationaldagen har ökat i de flesta befolkningsgrupper, och att det finns kopplingar till såväl politik som ideologi.
Populärt bland yngre och utrikes födda
Skillnaderna mellan olika åldersgruppers benägenhet att fira nationaldagen har minskat över tid. Vid mätningen 2011 var det främst äldre som svarade att de hade firat nationaldagen, medan det 2016 hade skett en ökning i deltagande bland de yngre generationerna. I den senaste undersökningen firar de mellan 30 och 49 år nationaldagen i nästan lika hög utsträckning som de som befinner sig i pensionsåldern.
Den största ökningen i firandet av nationaldagen återfinns bland de som själva inte är födda i Sverige eller som har föräldrar födda utanför Sverige. I dessa grupper har andelen som säger sig ha firat nationaldagen 6 juni ökat med 10–15 procentenheter från 2011 till 2016.
– Det kan tyckas överraskande att firandet har ökat mest bland personer som inte vuxit upp i Sverige, men vi tror att detta till stor del förklaras av att vi sedan 2015 har en medborgarskapslag där kommuner årligen ansvarar för att bjuda in nya medborgare till särskilda ceremonier, ofta i anslutning till nationaldagen, säger Klara Bové, biträdande undersökningsledare vid SOM-institutet.
Ideologiska skillnader i nationaldagsfirande
Resultaten visar också att personer som står till höger i politiken oftare firar nationaldagen än personer som står till vänster. Kristdemokrater och Sverigedemokrater är de som firar nationaldagen i störst utsträckning. Bland de som i samma undersökning säger att de har ett mycket stort förtroende för kungahuset är det 51 procent som firar nationaldagen. Det finns alltså ett tydligt samband mellan ideologisk identifiering och firandet av nationaldagen.
Gällande ökningen mellan 2011 och 2016 har denna varit stark bland de som sympatiserar med Sverigedemokraterna och bland de som regelbundet ber till Gud. Ändå kan man inte säga att firandet av Sveriges nationaldag är mer politiserat eller polariserat i dag än det var för fem år sedan.
– Vi kan visa att firandet av nationaldagen är färgat av ideologi, men trots att det allmänna firandet har ökat har ideologins inverkan på benägenheten att fira inte ökat över tid, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Kontakt: Klara Bové, bitr. undersökningsledare vid SOM-institutet, Göteborgs universitet, telefon: 031–786 1238, e-post: klara.bove@som.gu.se”>klara.bove@som.gu.se
Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet, telefon: 031–786 46 66, e-post: henrik.oscarsson@pol.gu.se
Larmar och gör sig till
Fler firar den svenska nationaldagen av Klara Bové och Henrik Oscarsson är ett av närmare 40 kapitel i den kommande forskarantalogin från SOM-institutet: Larmar och gör sig till. Kapitlen i Larmar och gör sig till baseras framförallt på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som besvarades av drygt 9800 slumpmässigt utvalda personer under hösten och vintern 2016/2017. Hela Larmar och gör sig till släpps digitalt den 28 juni och blir då fritt tillgänglig på Göteborgs universitets webb.
För att motverka den globala uppvärmningen behöver vi minska våra utsläpp av växthusgaser. En viktig del av arbetet är att ersätta fossila bränslen med förnybara energikällor. Här kan förnyelsebar bioenergi spela en viktig roll, eftersom det anses vara koldioxidneutralt – förbränningen tillför inte någon koldioxid till atmosfären som inte redan ingår i kretsloppet.
Grangrot. Foto: Erik Hammar
Koldioxidneutral är dock inte samma sak som klimatneutral. Vid användning av bioenergi frigörs koldioxid som har bundits in av växter, och som återigen kommer att bindas in av nya växter, men förbränningen skapar en tillfällig obalans i atmosfären som kan ha konsekvenser för klimatet. Dessutom förbrukas i allmänhet fossila bränslen när biomassan skördas och transporteras, och kolförrådet kan förändras i de marker där biomassan skördas. Olika biobränslen skiljer sig åt i dessa avseenden, och deras sammanlagda klimateffekter kan jämföras med hjälp av tidsdynamiska livscykelanalyser.
Torun Hammar har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat två typer av bioenergikällor, energiskog (salix) odlad på jordbruksmark som tidigare legat i träda, och skogsrester (grenar, toppar och stubbar) från slutavverkningar. I scenarierna har biomassan flisats för att sedan användas för produktion av värme och el.
Salix kyler
Livscykelanalyserna visade att systemet med odling av salix på outnyttjad jordbruksmark kan ha en kylande temperatureffekt på klimatet. Detta beror dels på att koldioxid från luften binds in i levande biomassa, dels på att kollagren i marken växer. Hur stor klimatnyttan blir beror på tillväxten (det vill säga hur mycket koldioxid som tas upp i biomassan), hur marken har använts tidigare och hur marken skulle ha använts om den inte utnyttjats till salixodling.
– När salixodlingen upphör kommer det lagrade kolet långsamt att återgå till atmosfären. Som klimatåtgärd är salixodling ändå väldigt intressant, eftersom den positiva effekten kommer så snabbt, säger Torun Hammar.
Mindre klimatvinst med stubbar och i norr
Att utnyttja skogsrester (grenar, toppar och stubbar) som lämnats kvar vid slutavverkning tidigarelägger utsläpp av koldioxid som annars skulle ha avgetts under en längre tids nedbrytning. Detta ger inledningsvis en temperaturökning på beståndsnivå, men i och med att koldioxiden skulle ha avgetts oavsett om biomassan skördats eller inte, blir den totala påverkan över tid låg.
Stubbupplag. Foto: David Stephansson
Stubbar visade sig initialt ge en något högre klimatpåverkan än grenar och toppar, då den långsammare nedbrytningen gjorde att stubbarna fungerade som en kolsänka under en längre tid. Samma sak gällde skogar i norra delen av landet, där nedbrytningshastigheten är lägre.
Bättre än fossila bränslen, särskilt på sikt
I avhandlingen utvecklade Torun Hammar även en metod där livscykelmetodik i kombination med GIS-kartläggning användes för att beräkna klimatpåverkan från ett helt landskap. Beräkningarna visar att ett årligt uttag av bioenergi från skogsrester och energiskog ger en lägre klimatpåverkan än fossilt kol och naturgas över tid, och att klimatvinsterna gentemot de fossila bränslena ökar med tiden.
Civilingenjör Torun Hammar, institutionen för energi och teknik, försvarar sin doktorsavhandling Climate impacts of woody biomass use for heat and power production in Sweden vid SLU i Uppsala. Tid: Onsdag den 7 juni 2017 kl. 13:00 Plats: Sal V, Ulls hus, Ultuna, Uppsala. Opponent: Professor Annette Cowie, University of New England, Australien
Kontakt: Torun Hammar, institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet. 018-67 18 30, torun.hammar@slu.se
Biomassa från skogs- och lantbruket är idag en viktig del i Sveriges energisystem. Vid Institutionen för energi och teknik bedrivs forskning om hur skogs- och lantbrukets resurser effektivt kan utnyttjas på ett hållbart sätt för att producera till exempel drivmedel, el och värme.
Den svenska arbetsmarknaden är mycket stark, med högt arbetskraftsdeltagande och hög sysselsättning relativt andra EU-länder. Det som står ut särskilt är det höga arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor och äldre. Ett annat utmärkande drag är att Sverige har den lägsta lönespridningen och den lägsta andelen lågkvalificerade jobb inom EU. Den låga lönespridningen står dock i kontrast till att inkomstskillnaderna ökat påtagligt under senare år.
– Den ökade inkomstspridningen beror delvis på ökade skillnader i inkomster bland dem som har respektive inte har ett arbete, säger Lena Hensvik som är en av forskarna bakom rapporten.
Stora problem Samtidigt som betydelsen av att ha ett jobb har ökat, har många svårt att komma i arbete. Rapporten pekar på att 20 procent av ungdomarna och 40 procent av de flyktinginvandrade har mycket stora problem att ta sig in på arbetsmarknaden. Författarna diskuterar om utbildning, sänkta löner och lägre kvalifikationskrav kan bidra till att underlätta situationen för grupperna som har svårt att komma in.
– Det är inte troligt att situationen kan lösas genom ett enskilt ”alexanderhugg”, säger Lena Hensvik. Varken förändrade lönekostnader, reformerat gymnasium eller åtgärder inom etableringen löser det helt, det behövs troligtvis förändringar på olika områden samtidigt.
Data och metod
Rapportförfattarna använder både officiell statistik och egna bearbetningar av SCB:s registerdata för att belysa situationen på svensk arbetsmarknad. Eftersom Sverige för närvarande befinner sig i en högkonjunktur ges utöver det aktuella läget en sammanfattning av situationen under de senaste tio åren. Den övergripande bilden är dock likartad om man beskriver den mest aktuella statistiken eller om man studerar en lite längre tidsperiod. Vid internationella utblickar ligger fokus på jämförelser med situationen för de europeiska grannarna (EU, ett genomsnitt av Norge–Finland–Danmark samt Tyskland).
Rapport:
IFAU Rapport 2017:5 ”Den svenska arbetsmarknaden och dess utmaningar” är skriven av Stefan Eriksson (Uppsala universitet), Lena Hensvik (IFAU) och Oskar Nordström Skans (Uppsala universitet). Rapporten är en bearbetad version av SNS Konjunkturrådsrapport 2017 ”Åtgärder för en inkluderande arbetsmarknad”.
– Mina resultat kan bidra med kunskap om hur man bör utforma kompetensutvecklingssatsningar i formativ bedömning och vad som bör inkluderas i dessa satsningar, säger Erika Boström.
Formativ bedömning kan ses som en undervisningsstrategi, där information om elevernas kunskaper används för att stödja elevernas lärande. Det sker genom att information om vad elever kan och hur de förstått det som ska läras används för att besluta om hur undervisningen ska bedrivas framöver.
Omfattande kompetensutvecklingsstrategi
Forskning har visat att när formativ bedömning används i undervisningen finns stor potential att det inverkar positivt på elevernas lärande, och formativ bedömning har uppmärksammats inom utbildningsväsendet i bland annat Sverige. Men forskning har också visat att det behövs mer kunskaper om hur lärare kan stödjas i att utveckla sin formativa klassrumspraktik.
I sitt avhandlingsarbete har Erika Boström studerat effekter av en omfattande kompetensutvecklingsatsning i formativ bedömning som genomfördes för ett antal slumpmässigt valda högstadielärare som undervisade i matematik i en svensk kommun. Först studerade Erika Boström lärarnas formativa klassrumspraktik före kompetensutvecklingssatsningen för att få ett utgångsläge. Resultaten indikerar att lärarna till viss del använde formativ bedömning i sin klassrumspraktik före kompetensutvecklingen, men också att det fanns stor utvecklingspotential.
Erika studerade därefter effekter av kompetensutvecklingssatsningen på lärarnas praktik och på elevernas prestationer i matematik. Efter kompetensutvecklingssatsningen trodde lärarna på idén med formativ bedömning och de var motiverade till att göra förändringar. Alla lärare gjorde också förändringar och införlivade mer formativ bedömning i klassrumspraktiken, dock på olika sätt och i varierad grad.
Fel formativ bedömningspraktik
Erika fann också att en förklaringsfaktor till graden av förändring, och till att lärarna gjorde just dessa förändringar, är de motivationsföreställningar lärarna hade för att införliva formativ bedömning efter kompetensutvecklingen.
– Den formativa klassrumspraktik som dessa lärare införlivade hade dock inte någon effekt på deras elevers prestationer i matematik efter ett år. Detta indikerar att de specifika egenskaper den införlivade formativa klassrumspraktiken hade inte är av sådan karaktär att de ger någon effekt på elevers prestationer i matematik, säger Erika Boström.
Varför lärarna införlivade formativ bedömning på det sätt och i den grad som de gjorde, undersöktes också av Erika Boström. Några möjliga orsaker till detta diskuterar hon i avhandlingen och gör kopplingar till egenskaper i kompetensutvecklingen och till den skolkontext som lärarna verkar i. Avhandlingens resultat kan därmed bidra med kunskap om egenskaper som är viktiga för att kompetensutvecklingssatsningar i formativ bedömning ska få önskad effekt, och denna kunskap kan användas vid beslut om utformningen av framtida kompetensutvecklingssatsningar i formativ bedömning.
Erika Boström har en gymnasielärarexamen i ämnena matematik, naturkunskap och biologi. Hon är född och uppvuxen i Umeå.
Disputationen: Fredagen den 9 juni försvarar Erika Boström, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, och Umeå forskningscentrum för matematikdidaktik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Formativ bedömning: en enkel match eller en svår utmaning? Effekter av en kompetensutvecklingssatsning på lärarnas praktik och på elevernas prestationer i matematik. Disputationen äger rum kl 10.15 Hörsal F i Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Anders Jönsson, Högskolan Kristianstad, Sverige.
Kontakta: Erika Boström, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik 070-325 80 77 erika.bostrom@umu.se
Istället för att söka individuella och strukturella förklaringar till människors kat-missbruk kopplas drogen specifikt till människor från Somalia.
– När ett droganvändande görs etniskt för det med sig en överbetoning på etniciteten, vilket gör att andra tänkbara faktorer glöms bort. Därmed skapas förenklade och ensidiga förklaringar som skapar stigma för hela folkgrupper och ger dem en onödig stämpling, säger Johan Nordgren, Institutionen för socialt arbete vid Malmö högskola, som står bakom avhandlingen Making drugs ethnic.
Han vill med sin forskning visa hur vissa droger och sättet att använda dem har gjorts till etniska problem. Kopplingar görs mellan drogen och etniciteten; kopplingar som historiskt har gjorts för att exkludera utpekade grupper.
Mediebild
Nordgren har bland annat studerat hur kat-användandet i Sverige beskrivits i svenska dagstidningar och hur fenomenet missbruk bland invandrare beskrivs i myndighetstexter och vetenskaplig artiklar. Han har också intervjuat människor som varit aktiva i somaliska föreningar i Malmö, för att få deras syn på kat-användning i Sverige.
– En slutsats är att det vore bra om fler kunde börja sätta parentes runt kultur- och etnicitetsbegreppen i de här sammanhangen. Att inte gå direkt på de begreppen och förvänta sig att dessa människor ska representera vissa etniskt bestämda värden. Då har vi gjort kat-användandet till ett etniskt problem och tänker att det därmed ska lösas som ett sådant. Problemet är dock mer komplext än så, säger Johan Nordgren.
Hur skulle det kunna gå till istället?
– Jag tror att det handlar om flera saker. Att inte tillskriva dessa människor vissa egenskaper är ett viktigt första steg. En etnisk identitet borde ses mer komplext och flexibelt, så att förklaringsmodellerna inte blir så förenklade. Det gäller att se varje individ och att även se till aspekter som marginalisering, arbete och utbildning. De personer som jag intervjuade förespråkade inte fler satsningar på ”kulturellt kompetenta” interventioner, utan ville snarare se strukturella socioekonomiska förbättringar.
Något som förvånat dig under din forskning?
– Det förvånar mig att det verkar vara näst intill omöjligt för myndigheter att inte använda etno-kulturella förklaringsmodeller när en drog väl gjorts etnisk. Det är intressant att man inom missbrukarvården och bland myndigheter började göra kopplingar mellan migranter och missbruk under 1990-talets stora flyktingmottagande; ett fenomen som liknar dagens diskussioner om ensamkommande ungdomar och narkotikaanvändning.
Kat (Catha edulis, även kallad Khat, Qat, Quatt, Chat, Jaad och Mirra) är en städsegrön gömfröväxt som förekommer naturligt i stora delar av östra Afrika och på Arabiska halvöns södra delar. Ursprungslandet tros vara Etiopien.
Den växer som en buske eller som ett mindre träd på tre till sex meter. Växten har slät, svagt gråbrun bark; kronan är en aning cypressaktig med förgreningar längs hela stammen. Bladen är 4–8 centimeter långa och som unga brunröda och glansiga. Med tiden blir de läderartade. Blommorna är små och vita och frukten avlång, mörkbrun och innehåller 1–3 frön.
Kat innehåller katinon och katin som är centralstimulerande och har stora likheter med amfetamin. Drogen är narkotikaklassad i Sverige.
Text faktaruta: Wikipedia
Man har tidigare antagit att kronisk nervsmärta orsakas av att de nervceller som förmedlar smärta blir överkänsliga. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att nervsmärta kan orsakas av att en annan typ av nervceller, som normalt gör att vi känner behaglig beröring, till följd av nervskada i stället börjar signalera smärta. Resultaten, som presenteras i tidskriften Science, kan i förlängningen leda till effektivare smärtbehandlingar.
Uppskattningsvis lider minst 100 000 personer i Sverige av långvarig nervsmärta som är så svår att den behöver behandlas, men de läkemedel som finns har i bästa fall måttlig effekt. Eftersom mekanismerna bakom nervsmärta till stora delar är okända har läkemedelsindustrin mött stora motgångar i utvecklingen av nya läkemedel.
Det har tidigare antagits att vissa så kallade sensoriska nerver endast förmedlar känslan av behaglig beröring medan andra specialiserade smärtnerver förmedlar smärta. Vid kronisk nervsmärta kan normal beröring leda till smärta, men hur det går till har inte varit känt.
Förklaring till olika smärttröskel
Forskare vid Karolinska Institutet har nu upptäckt att en liten RNA-molekyl, ett så kallat mikroRNA, i sensoriska nervceller reglerar hur beröringen uppfattas. Vid nervskada sjunker nivåerna av denna molekyl i de sensoriska nervcellerna, vilket resulterar i ökade nivåer av en specifik jonkanal som gör nervcellerna smärtkänsliga.
– Vår studie visar att de beröringskänsliga nerverna byter funktion och börjar producera smärta, vilket kan förklara hur överkänsligheten uppstår. MikroRNA-reglering skulle också kunna förklara varför människor har så olika smärttröskel, säger Patrik Ernfors, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet.
Läkemedelssubstansen gabapentin används ofta som behandling vid nervsmärta, men verkningsmekanismen har varit okänd. Den nya studien visar att gabapentin verkar i de beröringskänsliga nervcellerna och blockerar den jonkanal som ökar då mikroRNA-nivåerna sjunker. Ändå är det bara runt hälften av alla patienter som blir hjälpta av behandlingen.
Nya läkemedel
– Nervsmärta är ett komplicerat tillstånd med flera bakomliggande mekanismer. Det intressanta med vår studie är att vi kan visa att RNA-molekylen styr regleringen av 80 procent av de gener som man sedan tidigare vet är involverade i nervsmärta. Min förhoppning är därför att det i framtiden kan bli möjligt med mikroRNA-baserade läkemedel, säger Patrik Ernfors.
Forskningen har framför allt genomförts på möss, men resultaten har även verifierats i försök på mänsklig vävnad. Forskarna såg då att låga mikroRNA-nivåer kunde kopplas till höga nivåer av den specifika jonkanalen, och tvärtom, vilket tyder på att mekanismen är densamma i människor.
– Det är mycket angeläget att förstå mekanismerna som leder till kronisk nervsmärta för att kunna upptäcka nya behandlingssätt. Läkemedelsföretagen har intresserat sig mycket för substanser som riktar sig mot jonkanaler och receptorer i smärtnerver, men vår studie visar att de kan ha fokuserat på fel typ av nervceller, säger Patrik Ernfors.
Forskningen har finansierats av USCPRC Award, CERC Program, PAINCAGE, FP7 integrated project, ERC advanced grant (PainCells), Vetenskapsrådet, StratNeuro, Hjärnfonden, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Cancerfonden, Torsten Söderbergs Stiftelse, Wellcome Trust och Karolinska Institutet.
Publikation:MiR-183 cluster scales mechanical pain sensitivity by regulating basal and neuropathic pain genes. Changgeng Peng, Lili Li, Ming-Dong Zhang, Carolina Bengtsson Gonzales, Marc Parisien, Inna Belfer, Dmitry Usoskin, Hind Abdo, Alessandro Furlan, Martin Häring, Francois Lallemend, Tibor Harkany, Luda Diatchenko, Tomas Hökfelt, Jens Hjerling-Leffler & Patrik Ernfors. Science, online 1 juni 2017.
Kontakt: Patrik Ernfors, professor, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet. 08-524 876 59, 070-329 76 59 Patrik.Ernfors@ki.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
