Antalet människor på jorden ökar och stora städer växer sig ännu större. Världsbanken uppskattar att 70 procent av världens befolkning, över sex miljarder människor, kommer att bo i städer år 2050.
I Asien och i Afrika växer massiva megastäder upp i expressfart. I Kina väntas storstäderna explodera i invånarantal och en miljard människor kommer att bo i kinesiska städer inom överskådlig framtid.
– Urbaniseringen, i framförallt Asien och Afrika, sker på jordbruksmark som är nästan dubbelt så bördig som världsgenomsnittet, säger Stephan Barthel forskare vid Högskolan i Gävle och Stockholm Resilience Centre.
Konsekvenserna av detta samt av dålig hälsa och utökade slumområden är frågor som upptar forskare runt om i världen. Samtidigt som megastäderna växer, hotas de som lever utanför städerna av ökande global ojämlikhet.
Förändrade levnadsvillkor
Med klimatförändringarna förändras levnadsvillkoren för de redan utsatta. Kulturfolk på ögrupperna i Stilla havsområdet håller bokstavligen på att drunkna på grund av stormar och översvämningar medan västvärlden diskuterar handeln med koldioxidutsläpp.
Under två dagar, 4-5 december 2017, arrangeras en miljökonferens vid Högskolan i Gävle: Consuming the Environment – miljökommunikation och berättelser om framtiden. En av talarna på konferensen, Don Kulick, som studerat en by på Papua Nya Guinea, kommer att belysa olika sätt att se på luften vi andas.
– Klimatförändringen kommer att tvinga oss att förändra vårt sätt att leva, om vi ska tro miljöforskarna, säger Eva Åsén Ekstrand, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle.
– Eftersom detta är en fråga som angår alla kan den varken isoleras till experter inom miljö- och klimatforskningen, eller till politikerna, den angår alla.
Mediernas roll
De allra flesta i vår kultur får sin information om klimatet och miljön genom medierna, nya som gamla. De spelar en avgörande och central roll. Men vad innebär det att berättelsen om den globala uppvärmningen, miljöförstöring och dess varningssignaler inte går att stuva in i den journalistiska och massmediala snabba nyhetsformen?
– När katastroferna ställer sig i kö, som den här hösten, då den ena stormen avlöste den andra i Karibien, ligger det nära till hands att man skjuter ifrån sig varningssignalerna.
Det upplevs som så avlägset att de inte angår oss. De relativt långsamma förändringarna av livsvillkoren för delar av mänskligheten låter sig inte fångas i korta, snabba nyheter.
Kontakt:
Eva Åsén Ekstrand, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle, eva.ekstrand@hig.se, 026-64 85 88, 070-180 81 93
Allt fler kemikalier kommer ut i vår omgivning. Exempelvis diskuteras parabener och ftalater som två typer av kemikalier som kan påverka oss. Men det har hittills inte varit möjligt att veta hur huden tar upp dem. En ny studie från Chalmers och Göteborgs universitet visar hur man, med hjälp av så kallad kemisk avbildning, med mycket stor noggrannhet kan få omfattande information om den mänskliga huden.
Provhållare i sekundärjonsmasspektrometern (ToF-SIMS) där hudproverna monteras vid analys. Foto: Mats Tiborn
Att undersöka hur ämnen tar sig in i och igenom huden har hittills främst gjorts på två sätt; genom att med hjälp av tejpremsor dra loss det översta skiktet, hornlagret, på huden för analys, samt genom urin- och blodprover för att se vad som trängt igenom huden. Vad som händer i hudskikten där emellan vet man fortfarande väldigt lite om. Med kemisk avbildning blir det nu möjligt att, med mycket hög noggrannhet, se alla skikt av huden och mäta närvaro av i princip vilka ämnen som helst i vilken del av huden som helst. Det kan leda till exempelvis läkemedel som är bättre anpassade för huden.
Tvärvetenskaplig forskning
Den nya metoden skapades när kemisterna Per Malmberg, vid Chalmers institution Kemi och kemiteknik och Lina Hagvall, vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet, korsade sina forskningsfält.
– Med läkemedel vill man ofta att en så stor del som möjligt av dosen ska tas upp av huden, men det händer också att man inte vill ha hudupptag, som exempelvis när man stryker på solskyddsmedel som ju ska ligga uppe på huden och inte tränga in. Vår metod möjliggör läkemedel designade efter hur man vill att ämnet ska tas upp av huden, säger Lina Hagvall.
Så går kemisk avbildning till
Kemisk avbildning innebär att man använder en laser eller jonstråle för att analysera hudsnitten med hjälp av en masspektrometer. I varje punkt, eller pixel, av snitten som strålen träffar fås information där hudens kemiska innehåll sorteras beroende på molekylvikt. Den kemiska informationen från varje punkt kan sedan samlas ihop till en digital bild som visar ett ämnes fördelning i huden. I just den här studien har en sekundärjonsmasspektrometer (TOF-SIMS) använts vilket ger en mycket hög rumslig upplösning ned till nanometerområdet.
Kemisk avbildning har hittills främst använts för bland annat geovetenskap och cellavbildning, men med tillgång till mänsklig hud från operationer kom forskarna på det nya området för tekniken. Forskarna ser nu även möjligheter öppnas för att byta ut läkemedeltester som idag innebär djurförsök. Deras metod ger mer rättvisande resultat än tester på möss och grisar. Eftersom det inte är tillåtet med djurförsök för att testa kosmetika kan metoden dessutom skapa nya möjligheter för kosmetikaindustrin.
Mänsklig hur bättre att testa på än gris
– Många djurförsök som genomförs av forskare och företag är inte längre nödvändiga i och med den här metoden. Vill man veta något om den mänskliga hudens passiva upptag är den här metoden minst lika bra. Mänsklig hud är bättre att testa på än på en gris, säger Lina Hagvall.
Den nya metoden kan också ge underlag för att skapa korrekta gränsvärden för skadliga halter av ämnen som kan komma i kontakt med huden. För att kunna skapa dessa gränsvärden måste man veta hur stor del av dosen på hudytan som tränger ner i och igenom huden, vilket metoden kan visa. Detta ger större kunskap om vad vi får i oss på våra arbetsplatser och i barnomsorgen.
3D-avbildning av ett hudsnitt där nickelhalten i huden mäts. Det röda området representerar nickelförekomst. Bild: Per Malmberg
– Vår metod kan visa allt med en bild, oavsett om det är nickel, ftalater eller parabener man letar efter i huden, eller om man vill följa ett läkemedels väg genom huden. Det räcker med ett hudprov så kan vi söka efter i princip vilka molekyler som helst. Vi behöver inte på förhand anpassa metoden efter vad vi letar efter, säger Per Malmberg.
Resultaten är möjliga att tillämpa inom en mycket snar framtid. Själva tekniken är redo att användas redan idag. Nu återstår mindre arbete med att optimera proverna för bästa resultat, men forskarna anser att metoden ska vara klar för användning inom ett år.
Kontakt:
Per Malmberg, forskare, analytisk kemi, Institutionen Kemi och kemiteknik, Chalmers, malmper@chalmers.se, 031-772 83 21
Lina Hagvall, yrkeshygieniker, docent, Arbets- och miljödermatologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, lina.hagvall@gu.se, 031-342 13 38
Filippo Bassi, växtförädlare från ICARDA, och Rodomiro Ortiz, växtgenetiker från SLU har nu belönats med ett internationellt livsmedelssäkerhetspris för sitt arbete.
Forskarna har utvecklat nya durumvetesorter som växer extremt snabbt och tål mycket höga temperaturer, så att bönderna kan odla durumvete mellan rissäsongerna. I de berörda områdena odlar bönderna ris under åtta månader om året, medan marken ligger i träda resten av året.
Enligt beräkningar skulle bönder i hungersnödsdrabbade områden i Senegal, Mauretanien och Mali kunna producera 600 000 ton ny mat – motsvarande 175 portioner pasta per person och år – vilket skulle kunna ge ökade inkomster för 1 miljon jordbrukarfamiljer.
Durumvetet innehåller fem gånger så mycket protein som ris, liksom vitaminer och mineraler, och kommer därmed också att bidra till en förbättrad kost.
Prisbelönt forskning
”En ”galen idé” har gjort det möjligt att odla durumvete i extrem hetta i hungersnödsdrabbade områden i Senegal, Mauretanien och Mali, vilket skulle kunna ge ökade inkomster för 1 miljon jordbrukarfamiljer”. Så lyder motiveringen av 2017 års vinnare av Olam-priset för innovation inom livsmedelssäkerhet.
Grunden för framgångarna var forskningsprojektet Utveckling av ett molekylärt förädlingsprogram för durum-vete i Senegal: Kapacitetsuppbyggnad för att möta den globala uppvärmningen som startade 2013.
Förädlingsarbetet har genomförts i samarbete med forskningsinstitut i Mauretanien , Senegal och Marocko och förädlingsmaterialet kommer att vara fritt tillgängligt för vidare förädling av regionalt anpassade sorter i andra utvecklingsländer.
– Nu behöver vi hjälpa till att skapa vägar till marknaden, så vi kommer att använda prispengarna för att upprätta ett kommersiellt partnerskap med den nordafrikanska pasta- och couscousindustrin, säger Filippo Bassi i pressmeddelandet.
Kontakt:
Rodomiro Ortiz, professor, Institutionen för växtförädling, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp rodomiro.ortiz@slu.se
Spår i blodet av tumörutsöndrade biomarkörer skulle kunna användas för att identifiera vilka patienter med svår kastrationsresistent prostatacancer som skulle gynnas av nya målsökande behandlingar, visar forskning vid Umeå universitet.
Forskarnas målsättning är att utveckla en metod för individanpassad och skräddarsydd cancerbehandling, beroende på vilken behandlingsform som skulle vara mest effektiv. Detta enligt en artikel i The Prostate.
Samma behandling för alla
Sjukvården har genom åren generellt gett samma behandling till stora patientgrupper eftersom den haft en god effekt på majoriteten. Men cancervårdens tillgängliga möjligheter ändras nu i takt med att allt fler typer av behandlingar utvecklas.
Idag finns målsökande behandlingar som dels kan vara väldigt effektiva för en (ofta) liten subgrupp av patienter men samtidigt bidrar med en starkt ökad ekonomisk belastning för sjukvårdssystemet. Ett sätt för cancervården att effektivisera användandet av målsökande behandlingar är att identifiera vilka patienter som kommer att gynnas av behandlingen innan den sätts in och på så sätt dirigera behandlingen på individnivå.
Forskarna vid Umeå universitet har undersökt hur blodbaserade metoder kan användas för att genom biomarkörer följa och förutse hur patienter kommer att svara på olika prostatacancerbehandlingar.
Blodtest kan visa på bästa behandling
De har identifierat tre olika biomarkörer, så kallade genprodukter, vars existens skulle kunna användas för särskilja vilka patienter som med stor sannolikhet kommer att svara positivt på målsökande behandling och vilka patienter där behandlingen förmodligen kommer att ha minimal effekt.
– Att kunna utskilja behandlingsresponsen innan man startar en ny behandling är ett viktigt steg framåt som gör det möjligt att individanpassa och skräddarsy målsökande behandling av patienter, säger Jonas Nilsson, forskare vid Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet.
Ett test med goda förutsättningar att kunna inkluderas i kliniskt rutinarbete
Tumörutsöndade biomarkörer
I studien undersökte forskarna om tumörutsöndrade biomarkörer återfanns i trombocyter hos totalt 50 patienter med prostatacancer och om dessa biomarkörer kunde användas för att förutse behandlingsrespons. Att isolera trombocyterna är något som görs inom kliniskt rutinarbete, vilket ger goda förutsättningar för vidareutveckling av behandlingsprediktiva tester med trombocyter som biomarkörkälla, i så kallade vätskebiopsier.
Förhoppningen är att forskningsresultaten nu ska göra det möjligt att fördela behandlingen av kastrationsresistent prostatacancer (CRPC), baserat på blodbaserade biomarkörer.
– Vi är hoppfulla över de här resultaten och håller just nu på att expandera studien och validera resultaten i en större patientgrupp, säger Jonas Nilsson.
Kontakt:
Jonas Nilsson, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, jonas.a.nilsson@umu.se, 090-785 8561
Nya biotekniker öppnar för möjligheter att genetiskt förändra lantbrukets djur. Med hjälp av så kallade molekylära knivar och genom-editering går det till exempel att föra in kullighet (hornlöshet) i behornade raser, så att djuren slipper avhornas. Avhornade djur ger säkrare arbetsmiljö och minskar risken för skador på djuren.
Det är också möjligt att föra över mänskliga genvarianter till kor för att minska risken för juverinflammation. Dessa är bara några exempel på tänkbara användningsområden för nya tekniker i avelsarbetet med djur.
Men genteknik väcker praktiska, tekniska och etiska frågor, menar fyra SLU-forskare i en artikel i Journal of Dairy Science.
Många frågor om genteknik på kor
Kan vi, behöver vi, och bör vi använda genteknik i kommersiella avelsprogram? Hur stor roll spelar det vilka reproduktionstekniker som behöver användas, hur kor och embryon hanteras och vilken egenskap som förändras? Finns andra alternativ för att nå samma mål?
För- och nackdelar med de olika teknikerna bör vägas mot varandra i varje enskilt användningsområde innan de tillämpas i ett avelsprogram. Och detta skulle kunna ske genom rådgivande etiska kommittéer i avelsorganisationerna, vilka skulle kunna bidra till öppna och nyanserade diskussioner och en ansvarsfull tillämpning, menar forskarna.
Frågor om djurvälfärd spelar en viktig roll, men det är inte det enda som är etiskt relevant i sammanhanget. Olika värderingar och – olika syn på djurs integritet, naturlighet, och vad som bör ingå i en riskbedömning – är andra exempel som påverkar hur de nya teknikerna bedöms och kan komma att tas emot i samhället.
– Vi har haft många och långa diskussioner i författargruppen, säger Susanne Eriksson, forskare vid Institutionen för husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet, och en av författarna bakom artikeln.
Begränsad insikt i egenskapers komplexitet
Kunskapen inom genetikens område växer snabbt, men vi har ännu begränsad insikt i hur komplexa egenskaper styrs genetiskt. Att ändra enskilda gener med stor och känd effekt ligger ännu så länge närmare till hands än att ändra på ett stort antal ställen i genomet för att påverka komplexa egenskaper.
Teknikerna kan användas i olika omfattning och för olika syften, som påverkar djuren mer eller mindre. I artikeln föreslår forskarna att de nya teknikerna bör bedömas i det avelssammanhang där de är tänkta att tillämpas, innan de används i stor skala.
I den processen kan en rådgivande kommitté med såväl forskare, branschföreträdare, representanter för allmänheten, som en etiskt eller filosofiskt skolad person tillföra värdefulla synpunkter.
– Det här är komplexa frågor, men det blir mer hanterbart om vi fokuserar på specifika användningsområden, menar Susanne Eriksson.
Studien är gjord inom forskningsprogrammet Mistra Biotech på SLU.
– Digitaliseringen inom vården går snabbt och det är viktigt att ta reda på vad den innebär för patienterna, säger Eva Angenete, läkare och forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra.
Cancerbaksmällan är ett vanligt begrepp i debatten kring vården efter behandlingar. Det handlar om att vården inte alltid klarar att hantera alla frågor som en patient har. Det kan bero på tidsbrist. Men det kan också vara så att patienten av olika skäl inte vill ställa vissa frågor till vårdpersonalen. Forskningsstudien ”Sociala media på recept” ska ge svar på om hälsoplattformar kan vara ett stöd för dessa patienter.
Dela erfarenheter
Sedan några år tillbaka har hälsoplattformar för olika typer av sjukdomar blivit allt vanligare. På hemsidor, bloggar, Facebook-sidor och andra sociala medier sprids kunskaper och råd om symptom, behandlingar och egenvård från sjukvårdspersonal, men också från andra patienter och deras anhöriga.
Sjukvården står bakom en del plattformar, andra kan vara initierade av privatpersoner, organisationer eller företag. Att behovet finns råder ingen tvekan om. Undersökningar visar att 90 procent av patienter med kroniska sjukdomar vill vara aktiva och ta kontroll över sin situation och tidigare forskning visar att patienter kan ha god hjälp av varandra genom att dela erfarenheter.
Den nystartade forskningsstudien ”Sociala media på recept” ska ge djupare kunskap om vilken nytta en hälsoplattform kan ge patienter. Studien drivs av Högskolan Väst i samarbete med Göteborgs Universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra.
Patientrekrytering via sociala medier
– Det är en omfattande evidensbaserad studie där vi använder hälsoplattformen Eftercancern.se som funnits ett tag. Plattformen har utvecklats av en forskargrupp inom Göteborgs Universitet i samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och den riktar sig till patienter som behandlats för cancer i nedre delen av buken, berättar projektledare Martin Gellerstedt från Högskolan Väst.
På Eftercancern.se kan patienter och anhöriga hämta information om olika problem som kan uppstå efter avslutad behandling och få tips om olika lösningar. Här kan man också ställa frågor om allt från tarmproblem och trötthet, till hur man får sexlivet att fungera igen. Frågorna besvaras i första hand av sjukvårdspersonal men här finns också en diskussionspanel där patienter kan utbyta erfarenheter.
– Studien startade i augusti 2017 och just nu förbereder vi bland annat rekryteringen av patienter som behandlats för tjock- eller ändtarmscancer. Rekryteringen kommer främst att ske via vården, men även via Facebook och andra sociala medier, förklarar Martin Gellerstedt.
Patienter från hela Sverige
Totalt handlar det om 400-500 patienter från hela Sverige som slumpvis ska delas in i två grupper, enligt samma upplägg som används vid klassiska läkemedelsprövningar. Den ena patientgruppen uppmanas och ”får recept på” att besöka diskussionsforumet Eftercancern.se minst en gång per vecka under ett år.
Den andra gruppen är en kontrollgrupp som utöver vanlig vård enbart får information om att hälsoplattformen finns. Båda grupperna får svara på enkäter vid start och sedan löpande var tredje månad under ett år.
– Patienterna får frågor om hur väl de förstår sin sjukdom och vad de själva kan göra för att förbättra sin situation, hur de upplever sin hälsostatus och livskvalitet, om de känner sig självständiga i sin vardag, i vilken utsträckning de kan vara sociala och fysiskt aktiva, om de känner sig nedstämda med mera, säger Martin Gellerstedt.
Ta reda på vad cancerpatienter behöver veta
Studien ska i första hand ge svar på om den här typen av hälsoplattform/sociala media kan bidra till att patienterna i högre grad förstår sin sjukdom och vet vad de själva kan göra för att må så bra som möjligt. Studien ska också ta reda på om en hälsoplattform kan bidra till att patienten får bättre kommunikation med vårdgivaren och på så vis upplever en bättre hälsa.
– Att känna att man själv gör vad man kan, tar eget ansvar för att må så bra som möjligt och minskar sitt beroende av sjukvård tror vi är viktigt för många patienter, säger Martin Gellerstedt.
– Vi hoppas också att vården ska få mer kunskap om vilken typ av information som är viktig för patienterna. När patienter får mer tid och möjligheter att diskutera fritt med andra patienter kan det ju dyka upp helt andra frågor och ämnen än de som vården kommunicerar idag. Här finns det sannolikt mycket värdefull kunskap att hämta, säger Martin Gellerstedt.
Känsliga frågor att ta upp med läkare
– För en läkare är det också viktigt att veta vilka krav en hälsoplattform ska uppfylla för att hen ska kunna rekommendera den till patienten, säger Martin Gellerstedt.
Martin nämner att det kan finnas flera orsaker till att patienter avstår från att ställa viktiga frågor till vårdpersonalen. Frågan kan vara känslig och jobbig att ta upp under läkarbesöket. Man kanske hellre vill fråga andra patienter som varit i samma situation. Det kan också vara så att man inte vill ta upp personalens tid eller att man inte tror att de har rätt kompetens.
I forskningsprojektet deltar läkare som även ingår i en framgångsrik skandinavisk forskningsgrupp inom kirurgi, Scandinavian Surgical Outcomes Research Group, SSORG. Deras intresse för studien ”Sociala media på recept” är stort.
Nyttan med digitala hälsoplattformer
– Det är mycket positivt att kirurgerna är nyfikna på patienternas upplevelser efter behandlingen. Deras jobb är att rädda liv, men det handlar ju också om att patienten ska ha god livskvalitet efter operationen, påpekar Martin Gellerstedt.
– Om resultatet av studien ger värdefulla kunskaper kan den få stor uppmärksamhet inom vården, tror Martin Gellerstedt. Att vi har valt att göra en evidensbaserad studie är viktigt för att den ska vara relevant för vårdpersonalen.
Läkaren Eva Angenete, som ingår i både den skandinaviska forskningsgruppen och i studien ”Sociala media på recept”, håller med Martin.
– Om det visar sig att hälsoplattformar har en påtagligt positiv effekt för patienterna kan vi lägga mer resurser på att utveckla dem. Jag tror att digitala plattformar kan vara till nytta både för personal och för patienter, säger Eva Angenete.
– Den här typen av forskningsprojekt kräver tvärvetenskaplig kompetens och samarbetet med Högskolan Väst är både givande och intressant. Forskningsresultatet kan vara till nytta även för våra forskningsparter i de nordiska länderna, påpekar Eva Angenete.
Idag går cirka 80 procent av den svenska sjukvårdsbudgeten till behandling av kroniska sjukdomar.
– Med tanke på att populationen åldras kommer denna typ av hälsoproblem bli allt vanligare, vilket innebär att alla olika former av stöd till dessa patienter är välkomna, säger Martin Gellerstedt.
– Utmaningen som vi står inför är att icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom är väldigt vanligt, men i dag har vi dålig kunskap om vilka patienter som kommer att utveckla svår leversjukdom, säger Mattias Ekstedt, universitetslektor vid LiU och läkare vid mag-tarmmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Ungefär var tredje person i Europa har icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom eller NAFLD (från engelskans non-alcoholic fatty liver disease). I många fall är det ofarligt. Men hos en del personer med fettlever bildas ärrvävnad, som kan utvecklas till skrumplever.
En majoritet av patienterna med NAFLD utvecklar diabetes eller hjärtkärlsjukdom, men bara en av tio blir svårt sjuka i levern. Utmaningen är att hitta just de patienter som kommer att utveckla svår leversjukdom.
Blodprov i stället för biopsier
Behovet av bättre diagnostik av är just nu stort. Det är också därför som målen för ett stort europeiskt samarbetsprojektet är att utveckla och kvalitetskontrollera biologiska markörer för fettleversjukdom. Markörer som sedan kan användas för att förutsäga vilka individer som har störst risk att utveckla svår leversjukdom, så att anpassad vård kan sättas in i tid. I nuläget måste vävnadsprover, eller biopsier, tas från levern, något som kan vara obehagligt och bara kan göras vid vissa sjukhus.
– I studien kommer vi försöka hitta markörer i exempelvis blodet, som kan användas i stället för att ta vävnadsprover från levern. Jag hoppas också att studien resulterar i att vi får bättre biologiska markörer för att följa hur sjukdomen utvecklas över tid. I dag finns inga specifika läkemedel mot fettleversjukdom och bra markörer är en viktig del i kliniska studier av potentiella behandlingar för att kunna utvärdera effekten, säger Mattias Ekstedt som är en av svenska forskarna i projektet.
Forskning om icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom
Nu startar ett mycket stort europeiskt forskningsprojekt, Liver Investigation: Testing Marker Utility in Steatohepatitis (LITMUS), med sikte på att utveckla bättre diagnostik för att hitta de personer med icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom som har störst risk att bli svårt sjuka. Linköpings universitet (LiU) är ett av de akademiska centra som är med och driver studien. 47 forskningspartners vid universitet och några av världens största läkemedelsföretag deltar och projektet koordineras av Newcastle universitet, i nära samarbete med Pfizer Ltd. Mattias Ekstedt vid Linköpings universitet är nationellt ansvarig för Sverige i projektet. Från LiU deltar även Stergios Kechagias, professor i internmedicin vid LiU och överläkare vid mag-tarmmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping. Båda forskarna har varit engagerade i forskning kring fettleversjukdomar i 15 år.
Kontakt: Mattias Ekstedt, universitetslektor, mattias.ekstedt@liu.se, 010-103 86 70 eller 070-9296267
Redan idag används skogsråvara till framställning av biodrivmedel. I takt med omställningen till ett fossilfritt samhälle ökar behovet av biobaserade råvaror vilket drivit på forskningen på utnyttjandet av lignin.
Används redan som energi Skogsråvaran lignin finns i rikliga mängder. Hela 20–30 procent av trädet utgörs av lignin som blir en restprodukt vid pappers- och kartongtillverkning. Ligninet som finns i svartluten recirkuleras idag främst som energi i massabruket men har stor potential att användas till både drivmedel och material.
Ett forskarteam från RISE med näringslivspartners har nu lyckats extrahera och uppgradera lignin till en produkt som går att blanda med dagens fossilbaserade drivmedel. Försök med upp till 30 procent inblandning har visat sig vara möjlig att samraffinera med fossila råvaror. Tack vare att ligninet kan gå in som en delström i bränsleframställningen är det möjligt att utnyttja existerande utrustning på raffinaderiet.
Framsteg har även gjorts i en annan del av projektet, kallat BioLi2.0. Här handlar det om skala upp en process för att framställa luktfritt lignin. Den välbekanta doften av massabruk har kanske varit det största hindret från att ersätta fossilbaserade limmer och kemikalier i exempelvis inredningsmaterial.
Kan förändra skogsindustrin – Lyckas vi med uppskalningen skulle det vara ett sätt att snabbt få ut ligninbaserade produkter. Vi bedömer också att det skulle vara relativt lätt att komplettera befintliga anläggningar med den nya tekniken, säger Marie Anheden, projektledare för BioLi2.0. Försök i ton-skala kommer nu att genomföras i RISE försöksanläggning i Bäckhammar.
– Nu i halvlek av projektet kan vi konstatera att många bra resultat har producerats. Det viktiga nu blir att producera och testa i större volymer och att sammanställa allt utifrån ett värdekedjeperspektiv. Vår ambition är också att se på hållbarhetsfrågor på en övergripande systemnivå för Sverige. Vad innebär det att ta ut lignin och göra produkter istället för att göra el av det som idag? De nya gröna bränslena och kemikalierna kommer sannolikt att förändra de stora flödena inom skogsindustrin.
BioInnovation är ett strategiskt innovationsprogram grundat av Skogsindustrierna, IKEM och TEKO. Programmet finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas samt de intressenter från näringsliv, akademi, institut och offentlig sektor som deltar. Läs mer på: http://www.bioinnovation.se
Att göra växtbaserade, krämiga produkter är tekniskt svårt – växtproteiner är betydligt mer svårflörtade än animaliska proteiner – men livsmedelsforskaren Eva Tornberg har hittat ett sätt: om protein och stärkelse i potatis värms på ett visst sätt och blandas med omega 3-rik rapsolja bildas en så kallad emulsion, vilket exempelvis mjölk också är.
Produkten har testats i labb och i fabrik och förhoppningen är att den kan finnas i affärerna nästa år. Livsmedlet är också allergenfritt och lokalproducerat.
Eftersom den är smakneutral är användningsområden stora, tror Eva Tornberg som forskat på emulsioner sedan 1970-talet då hon disputerade inom området.
– Det fiffiga med potatis är att den inte smakar något. Dessutom lyfter fettet i oljan fram smakerna.
Rapsolja och potatis i rätt blandning En produkt för veganer har hela tiden varit Eva Tornbergs främsta mål.
– De kan ju ha svårt att få i sig det livsviktiga fettet omega 3, som mest finns i fet fisk. För dem och andra kan produkten fungera som ett alternativ till linfrö- och rapsolja eller hälsotillskott, säger hon.
Produkten skulle kunna tillverkas och säljas som alternativ till mjölk, yoghurt, glass och grädde. I första skedet planerar Eva Tornberg dock att göra en smoothie genom att blanda emulsionen med äppelmust och frukt.
Inte vilken smoothie som helst: Livsmedelsprofessorn Eva Tornbergs fruktdryck är – förutom frukten – gjord på en emulsion av potatis och rapsolja. Bild: Kristina Lindgärde
– Tanken är att den ska vara ett gott och närande mellanmål, säger hon och tillägger att det inte är någon proteindryck, ”Det är hysteri när det gäller proteiner, det råder ingen brist på proteiner i det här landet”.
Drycken innehåller sex procent rapsolja vilket ger 106 kcal per 100 ml. En smoothie på 250 ml motsvarar halva dagsbehovet av omega-3. Sättet att göra emulsionen är patenterad under företagsnamnet VegofLund.
Rätt konsistens
Stärkelsen ska via styrd värmning bli kvar i stärkelsekornen (granuler), samtidigt som dessa granuler ska bindas samman på ett sådant sätt att de ger en mjuk konsistens.
Sedan måste proteinet i potatisen bilda ett membran runt de små oljedropparna i emulsionen. Detta för att se till att oljedropparna hålls åtskilda. För att proteinerna ska göra detta på bästa sätt får de inte förstöras.
Kontakt:
Eva Tornberg, professor emerita livsmedelsteknik, LTH, Lunds universitet, +46 46 222 48 21, 0733-769551, eva.tornberg@food.lth.se
Malignt melanom är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall i cancer bland unga vuxna. Trots att behandlingar av melanom har förbättrats på senare tid har de flesta patienterna ingen nytta av behandlingen, som dessutom ofta medför biverkningar. I en avhandling från Uppsala universitet har Aglaia Schiza undersökt nya sätt att behandla sjukdomen.
Om malignt melanom spritt sig är prognosen dålig. Därför är det angeläget att utveckla förbättrade behandlingsstrategier. En ny behandlingsstrategi mot cancer är att använda kroppens eget immunsystem. Melanom betraktas som en lovande cancerform för immunstimulerande genterapi, som innebär att immunsystemet aktiveras för att slå ut cancern. CD40L är en immunstimulerande molekyl som med hjälp av virus kan föras in i tumören, där den kan stimulera immunförsvaret mot cancercellerna.
Injektion i dottertumör Aglaia Schiza och hennes kollegor genomförde en studie där patienter med spritt melanom som fått etablerad behandling behandlades med injektioner i dottertumörer av ett virusbärande genen för CD40L (AdCD40L). Målet var att den immunstimulerande molekylen inte bara ska verka lokalt utan ha en vaccineringseffekt och därigenom påverka dottertumörer i resten av kroppen. Majoriteten av patienterna fick också en låg dos cellgift i anslutning till injektionerna. Cellgiftet har i den låga dosen ingen egen effekt mot cancer men kan förstärka effekten av immunologiska behandlingar.
Behandlingen gav milda biverkningar som var övergående. De patienter som fått både cellgift och AdCD40L-immunterapi hade en bättre överlevnad jämfört med dem som enbart fick AdCD40L.
– Med hjälp av röntgenundersökningar såg vi att behandlingen förutom den injicerade dottertumören även påverkade andra. Dessutom visade vi att behandlingen gav önskvärda immuneffekter genom att stimulera goda immunceller och hämma celler som motverkar immunsvaret. Med hjälp av så kallad diffusionsviktad magnetkamera-undersökning kunde vi tidigare i förloppet identifiera vilka patienter som hade bättre chans till effekt av AdCD40L-behandlingen, säger Aglaia Schiza, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Andra försök I avhandlingen beskrivs även två fall av patienter med spritt malignt melanom som behandlades med BRAF-hämmaren vemurafenib utanför indikation (dvs i situationer där behandling med vemurafenib inte är godkänd på grund av bristande erfarenhet hittills). Hälften av alla patienter med melanom har en mutation i sin tumör i en gen som kodar för proteinet BRAF som ingår i en viktig signalkedja i cancercellen. Man kan behandla dessa patienter med mediciner som hämmar BRAF. Aglaia Schiza och hennes kollegor studerade ovanliga fall av spritt BRAF-muterat malignt melanom hos enstaka patienter eftersom den extremt låga prevalensen inte tillåter några kliniska prövningar. För första gången i världen beskrivs ett fall om behandling med BRAF-hämmare av en gravid kvinna. Behandlingen möjliggjorde en längre graviditet och därmed ett mindre underburet barn. I avhandlingen ingår också den första rapporten någonsin om framgångsrik behandling med vemurafenib av en patient med spritt ögonmelanom.
– Det är inte fantastiskt stora skillnader men de är ändå synliga. Livskvaliteten var lite bättre, eller lite mindre försämrad, bland dem som fick behandling med uppehåll, säger Per Karlsson, professor i onkologi vid Sahlgrenska akademin, överläkare på universitetssjukhuset och ansvarig för den svenska delen av studien.
Stelhet i kroppen och sköra slemhinnor i underlivet är vanliga bieffekter vid antihormonell behandling av det slag som studerades. För kvinnorna som fick göra tre månader långa behandlingsuppehåll varje år avtog de här besvären något, jämfört med kontrollgruppen.
Vänta minst fem år
– Det är inte enkelt att hålla på länge med en antihormonell behandling. Många mår riktigt dåligt av medicinerna och för vissa kan det vara rimligt med uppehåll, säger Per Karlsson.
– Men detta får inte misstolkas så att alla tror att de ska göra uppehåll, framförallt inte de första fem åren. Standardbehandling är fortfarande kontinuerlig medicinering, fortsätter han.
En hormonkänslig bröstcancer är botbar, men återfall är vanliga också efter fem år om cancern från början påverkat många lymfkörtlar. Att göra de förlängda behandlingarna mer drägliga är dock en utmaning. Många tar sig inte igenom dem, och förlorar därmed återfallskyddet.
Totalt ingick närmare 4 900 kvinnor från 22 länder i studien. Alla hade passerat klimakteriet och redan genomgått cirka fem års primärbehandling med antihormonella preparat mot hormonkänslig bröstcancer.
Studien omfattade fem år av förlängd behandling, med eller utan uppehåll, med läkemedlet letrozol. Att preparatet minskar risken för metastaser var redan känt, men inte hur pauserna i medicineringen skulle påverka tumörtillväxt och livskvalitet.
Uppehåll ofarligt Under ett behandlingsuppehåll börjar hormonnivåerna att normaliseras. Tidigare försök på djur har visat att paus i medicineringen kan ge ny och större effekt på själva cancerutvecklingen. Avbrotten kan eventuellt bidra till att dämpa den resistensutveckling som sker under lång behandling. Just denna respons var dock inte tydlig i den aktuella studien.
– Vår primära hypotes var att man skulle få färre återfall med uppehållen, men det kunde vi inte visa. Möjligen var pauserna för korta, och möjligen berodde det på vilka preparat kvinnorna fått tidigare, säger Per Karlsson.
– Men det är bra att veta att uppehållen i sig inte verkar farliga ur patientperspektiv. Återfallen låg på samma nivå, med eller utan uppehåll, vilket är en väsentlig information för dem som på grund av besvär överväger att ta uppehåll i sin antihormonella medicinering, konstaterar han.
Relationen mellan nyhetsproducenter och användare pendlar genom historien mellan perioder när användare har mer inflytande över nyheterna, och perioder när de har mindre inflytande. Relationen är därför ständigt i förändring. Producenterna sätter upp en struktur för användarna, men inom det utrymmet kan användarna välja att interagera med vissa nyheter och inte med andra, och interagera på olika sätt.
– Min forskning sker i en period när kommentarsfält på nyhetssajter, efter att ha varit ganska framträdande, verkar vara på tillbakagång. Samtidigt går sociala medier, framför allt Facebook, framåt. Men att läsare är med och skapar innehåll i medier är inget nytt. Insändare var till exempel ganska tongivande i papperstidningarnas barndom. Nu har användares deltagande tagit nya former, säger Susanne Almgren vid Jönköpings universitet.
Kommentar och delning
I sin avhandling har hon bland annat studerat hur användarna kommenterar och delar nyheter via sociala medier. Att dela nyheter på Facebook är tjugo gånger vanligare än att skriva i kommentarsfältet på nyhetssidan eller dela nyheter via Twitter. Det är också tydligt att allt fler nyhetsproducenter tar bort möjligheten att kommentera, men behåller möjligheten att dela.
– På en nyhetssajt är dina kommentarer synliga för alla som besöker sidan. När du delar i dina egna sociala medier syns din åsikt framförallt för dem i ditt sociala nätverk. Det kan vara en orsak till att användare hellre delar än kommenterar. Nyhetsproducenten å sin sida behöver inte, och kan inte heller, ta samma ansvar för att moderera, när kommentarerna på nyheten sker i användarnas egna flöden och inte på tidningens webbplats.
Det vanligaste är att användare kommenterar lokala nyheter om ganska alldagliga händelser. Förändringar i närmiljön, hälso- och sjukvård är ämnen som engagerar, och när man upplever att välfärden inte fungerar. Nyheter om sport och nöje väcker inte alls samma intresse hos dem som kommenterar.
Ifrågasättande av redaktioners urval av nyheter
Lokala nyheter delas sällan på Twitter, utan det är i större utsträckning nyheter från storstadspress och i synnerhet kvällspress som användarna delar vidare på Twitter.
Susanne Almgren har också undersökt hur användare uttrycker sig om hur traditionella medier arbetar, när det gäller vilka nyheter som publiceras och hur dessa presenteras.
– Historiskt sett är det inte konstigt att nyhetsproducenterna inte rapporterar om precis allt, utan gör ett urval åt sina användare. Det är journalistikens funktion, även om olika politiska och ekonomiska intressen förstås haft synpunkter på hur de journalistiska valen görs. Det nya är att i de fall människor inte instämmer i redaktionernas nyhetsurval och sätt att presentera nyheter, så kan de göra sina röster hörda och nå större spridning för sina åsikter, säger hon.
– Samtidigt ska man vara klar över att inställningen till nyheter varierar mellan människor, och mellan olika medier. Ibland kan man få intrycket att ingen litar på nyheter längre, men det stämmer inte.
Med sin avhandling vill Susanne Almgren bidra till en ökad förståelse för hur både nyhetsproducenter och användare förhåller sig till utrymmen för deltagande.
– Jag hoppas att alla som är intresserade av medier och mediers betydelse ska hitta något användbart i det här arbetet. I ett demokratiskt samhälle behövs nyhetsmedier för att människor ska förstå sin omvärld och göra informerade val. Därför är det viktigt att förstå hur relationen mellan användare och nyhetsproducenter fungerar och utvecklas.
Kontakt:
Susanne Almgren, Högskolan för lärande och kommunikation, susanne.almgren@ju.se, 036-10 18 79
Den läsande medborgaren har länge varit ett centralt objekt för såväl utbildnings- som kulturpolitik. Hur och var läsning bedrivs och vad som läses är politiskt intressant då läsning ses som en lösning på flera olika samhällsproblem. Att främja läsning, men även motverka vissa typer av läsning, har varit och är ett viktigt politiskt redskap för att göra medborgare mer produktiva och demokratiska, samt för att skapa nationell samhörighet.
För lite och fel – Man hoppas att medborgarna ska bli mer medvetna genom läsning. Därför har debatterna ofta handlat om att folk läser för lite, fel sorts böcker, att man lägger för mycket tid på andra medier och en rädsla för ny teknik, förklarar Linnéa Lindsköld, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås.
Hon och Anna Lundh Hampson, universitetslektor från Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås samt Åse Hedemark, universitetslektor vid Uppsala universitet, har fått medel från Vetenskapsrådet för att genomföra projektet ”Att skapa den läsande medborgaren. Offentlig debatt och politik 1945-2017” under tre år.
Liknande studier har gjorts tidigare men då utifrån ämnes- eller institutionsbaserade perspektiv t.ex. inom skola, bibliotek eller arbetarrörelsen.
Ska gräva sig genom arkiven
Debatterna fokuserar främst på nuet och framtiden. Men forskarna tror att det går att se historiskt och vetenskapligt formade förväntningar och värderingar kring läsning.
– Därför är en sammanhållen analys av läsandets politiska historia i Sverige viktig så att vi kan se kopplingarna. Det har saknats en sammansatt bild, säger Linnéa Lindsköld.
Forskarna ska börja i nutid och se hur synen på läsning ser ut just nu och gräva sig nedåt i arkiven tillbaka till 1945, främst på Kungliga Biblioteket, för att sedan ta sig upp och studera dagens situation en gång till. De kommer att studera material som rapporter, affischer, tidningsartiklar, reklam och pressmeddelanden utifrån tre områden: litteraturförmedling, läsfrämjande och läsundervisning.
– Vi vill att våra resultat ska förmedlas i utbildningarna för dem som kommer att arbeta med läsning. Vi vill även kommunicera våra resultat till personer som jobbar med styrning av läsning, som till exempel politiker och tjänstemän. Vi vill att de ska reflektera över varför frågor och problem kring läsning ser ut som de gör idag och vilka värderingar som ligger bakom dagens prioriteringar, säger Linnéa Lindsköld.
När Lena Thunander Sundbom lät män och kvinnor själva skatta depression och hur de mådde visade det sig att män rapporterade mer depression än kvinnor, men använde mycket mindre antidepressiva läkemedel. Medan kvinnor rapporterade mindre depression än män, men använde mycket mer antidepressiva läkemedel. Studien visade att det var dubbelt så vanligt att kvinnor hade antidepressiva läkemedel än män, trots att de inte rapporterade depression.
Hon tror inte att det görs medvetet, utan att det istället finns en kultur som innebär att kvinnors problem, i för stor utsträckning, ses som psykiska.
– Kvinnor har alltid medicinerats, vi hade ju Valium ”Mothers little helper”, sedan kom Prozac, som skulle hjälpa kvinnor genom vardagen.
– Ingen vinner på det här. Om kvinnorna får för mycket läkemedel så får de också mer biverkningar. Och män, vars problem kanske egentligen är psykiska, får aldrig den hjälp de behöver då ingen hittar dem.
Bara hälften följer ordinationen
Endast 50 procent följer läkares ordinationer. För att kunna förbättra situationen så behöver forskarna veta orsakerna till varför människor inte tar läkemedel enligt ordination.
Lena Thunander Sundbom ser tydliga könsskillnader även här, att män glömmer och laborerar med dosen efter eget huvud och att kvinnor ofta avstår på grund av biverkningar. Hon fann också ett klart samband mellan psykisk ohälsa och att man inte tog sina läkemedel enligt ordination.
– Det var dubbelt så vanligt bland kvinnor att inte ta sina läkemedel på grund av biverkningar och vid ångest och depression var det också större risk att inte ta läkemedlet.
Viktigt vara uppmärksam Hon uppmanar därför läkarna att vara uppmärksamma, särskilt när det gäller biverkningar, speciellt på kvinnor och på personer med psykisk ohälsa.
– Att kvinnor har rätt dos och rätt läkemedel, så att de inte får så mycket biverkningar.
När man tidigare försökt förbättra detta, så är det glömskan man försökt komma åt. Men, menar Lena Thunander Sundbom, det här medvetna valet att avstå på grund av biverkningar är mycket svårare att göra något åt.
– Det handlar om att motivera patienterna att ta sina läkemedel och se till att doserna är rätt så att patienterna vill ta dem. Bristen i att följa ordinationen är den enskilt viktigaste anledningen till att behandlingen inte fungerar.
– Denna stora skillnad mellan män och kvinnor har heller inte visats före denna studie.
Skillnader i samsjuklighet Det finns ett klart samband mellan depression och andra typer av sjukdomar, enligt studien.
– Det finns väldigt få studier som undersökt om det finns en skillnad mellan män och kvinnor i denna samsjuklighet mellan depression och andra sjukdomar. Också här hittade jag betydande skillnader.
Kvinnor som behandlas med antidepressiva läkemedel har ofta diabetes, hudproblem eller smärta. Män som behandlas med antidepressiva läkemedel har ofta neurologiska problem som Parkinson, epilepsi, ångest och sömnproblem.
Sambandet är viktigt att uppmärksamma eftersom samsjukligheten gör att patienterna blir mycket sämre och har svårare att bli friska.
Enligt Lena Thunander Sundbom finns det tydliga belägg för att ta hänsyn till könsskillnad vid depression.
– Egentligen vet man att depression ser olika ut hos män och kvinnor. De diagnoskriterier som finns är ju enligt kvinnors symtom, då det traditionellt varit kvinnor som haft dessa bekymmer.
– Man behöver ta hänsyn till könsskillnaderna, både vid diagnostisering och behandling av depression. Man kan inte vara könsblind här, får man inte bukt med depressionen så kommer man inte att få bukt med de andra problemen, utan tvärtom blir de värre.
Psykisk ohälsa är den enskilt vanligaste orsaken till sjukskrivning, och utgör cirka 46 procent av alla pågående sjukskrivningar i Sverige. Mellan år 2011 och fram till 2017 mer än fördubblades sjukskrivningarna med anledning av psykiatriska diagnoser. Hälften av de sjukskrivna kvinnorna vid halvårsskiftet 2017 hade en psykiatrisk diagnos. Källa: Försäkringskassan
Kontakt:
Lena Thunander Sundbom, universitetsadjunkt i medicinsk vetenskap vid Högskolan i Gävle, lena.thunandersundbom@hig.se, 026-64 82 96, 070-553 63 16
Styrdokumenten för Sameskolan är så inkonsekventa, att de omöjliggör språkutveckling i samiska och svenska, menar språkforskarna Eva Lindgren och Kristina Belancic vid Umeå universitet.
– Kursplanerna för samiska och svenska är på ytan ganska lika men en djupanalys visar att synen på språken är fundamentalt olika. Svenska framstår som ett språk som ska kunna användas i många olika situationer för att argumentera, berätta, utveckla tänkandet, kritiskt granska och så vidare, medan synen på samiska fokuserar mer på att tala språket i kända sammanhang, säger Kristina Belancic.
Bättre förberedda på svenska
– Detta gör att barnen blir bättre förberedda för att ta till sig ny kunskap i andra skolämnen, till exempel samhällskunskap på svenska än på samiska. Läroplanen erbjuder alltså inte lika möjligheter för elever att utveckla det samiska och det svenska språket trots att det är ett av målen, säger Eva Lindgren.
– Vi hoppas att våra analyser kan hjälpa till att skapa en diskussion om vad det samiska språket ska användas till och hur man kan nå dit. Det är viktigt att tydliggöra att det är sameskolorna och det samiska samhället som bäst kan leda en sådan diskussion, i samråd med skolmyndigheter och skolpolitiker på alla nivåer.
I en artikel pekar Eva Lindgren och Kristina Belancic på tre saker som de tror skulle kunna leda till ökad funktionell tvåspråkighet:
Öka medvetenheten om språksituationen för de samiska språken såväl i samhället som bland beslutsfattare.
Revidera innehållet i läroplanen så att definitionen av funktionell tvåspråkighet blir tydlig och konsekvent och detta arbete måste ledas av sameskolorna/det samiska samhället.
Beakta den nya utredningen Förbättrade möjligheter för elever att utveckla sitt nationella minoritetsspråk som Jarmo Lainio just överlämnat till regeringen där man bland annat förordar att antalet timmar för minoritetsspråksundervisning ska öka i grund såväl som i gymnasieskolan.
De menar också att man bör utvidga sameskolan till att omfatta hela grund- och gymnasieskolan inte bara de sex första åren.
Mer socker och stärkelse i fodret, liksom det sjukliga tillståndet insulinresistens, tycks öka risken för att vissa hästar ska utveckla fång, konstaterar Sanna Truelsen Lindåse i en avhandling från SLU. Hon har studerat ekvint metabolt syndrom, EMS, utifrån olika frågeställningar, och har dessutom tagit fram ett enkelt test för diagnos.
Ökar i hela världen EMS är ett samlingsbegrepp för sjukliga tillstånd som ökar risken för att hästar ska drabbas av fång, ett smärtsamt inflammatoriskt tillstånd i hästens hov. I Sverige drabbas cirka tio hästar om dagen av fång och för många leder detta sjukdomstillstånd så småningom till avlivning. EMS kan betraktas som en välfärdssjukdom och förekomsten upplevs öka inte bara i Sverige utan i hela världen.
Obalans i hästens insulinreglering, det vill säga insulinresistens och hyperinsulinemi, liksom fetma, har beskrivits som huvudorsakerna till sjukdomskomplexet EMS. Hyperinsulinemi beskriver ett tillstånd av onormalt höga insulinkoncentrationer i blodet. Hästar med insulinresistens får ofta hyperinsulinemi efter utfodring, då insulin utsöndras för att reglera blodsockernivåerna. Även om den exakta mekanismen för hur fång uppstår inte är känd, har man i tidigare studier visat att hyperinsulinemi är en faktor som kan få fång att utvecklas. En viktig åtgärd för insulinresistenta hästar är därmed att undvika att hyperinsulinemi uppstår efter utfodring.
– Kunskapen om relationen mellan de olika komponenterna som ingår i EMS har varit begränsad, liksom möjligheterna att diagnosticera hästar med EMS under fältmässiga förhållanden, säger Sanna Truelsen Lindåse.
Har undersökt foder I avhandlingen ingår en studie om hästens foder. I kraftfoder finns stora mängder socker och stärkelse som kan ge insulinresistens. Vallfoder utgör basen i utfodringen till en häst och även i vallfoder finns det socker, som i höga koncentrationer skulle kunna vara negativt för en insulinresistent häst.
– Det finns väldigt lite information om hur sockerinnehållet i vallfoder bidrar till insulinresistens och hyperinsulinemi hos häst, säger Sanna Truelsen Lindåse.
De hästar som användes i studien utfodrades med vallfoder (hösilage) som hade lågt, medelhögt eller högt sockerinnehåll. Att fodra ett hösilage med lågt sockerinnehåll visade sig minska risken för att hästar med insulinresistens utvecklade hyperinsulinemi efter utfodring. Detta innebär att om en sådan diet fodras till en häst med EMS så minskar risken för att denna häst utvecklar fång. Det är med andra ord viktigt att känna till sockerhalten i vallfodret för insulinresistenta hästar.
Vanligt bland feta hästar I sin forskning har Sanna Truelsen Lindåse även studerat hur viktökning och fetma påverkar insulinkänslighet hos häst, då många feta hästar på sikt utvecklar fång. En grupp hästar fick under 22 veckor en diet som motsvarade 2,5 gånger hästarnas näringsbehov. Fodret de gavs, i huvudsak vallfoder, hade låg halt av socker och stärkelse och trots att hästarna ökade drygt nio procent i vikt var det ingen som fick ökad insulinresistens.
Patient med EMS under pågående undersökning. Foto: Johan Bröjer
För att kunna fånga upp hästar med insulinresistens utvecklade Sanna Truelsen Lindåse ett test som enkelt kan användas i fält. Djurägaren ger sin häst sockersirap oralt (i munnen) på morgonen efter fasta under natten. Cirka en timme senare tar en veterinär blodprov som skickas för analys vid SLU i Uppsala.
– Det är en enkel metod som snabbt ger besked om hästen är frisk eller har EMS, vilket ger svenska veterinärer möjligheten att identifiera hästar som ligger i riskzonen för att utveckla fång. Detta bidrar därmed till ökad välfärd för denna grupp av hästar. Glädjande nog används den redan ofta i fält av praktiserande veterinärer.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
