Hjärt-kärlsjukdom är den sjukdomsgrupp som orsakar flest dödsfall i Sverige. Det är känt sedan tidigare att måttlig till intensiv fysisk aktivitet minskar risken för hjärt-kärlsjukdom, medan nyttan av fysisk aktivitet på låg intensitet är mer omdiskuterad.
Forskarna analyserade hur olika nivåer av fysisk aktivitet hos 1200 personer över hela Sverige påverkade dödligheten i bland annat hjärt-kärlsjukdom 15 år senare. Data inhämtades från den så kallade ABC-studien (Attitude, Behaviour and Change), där deltagarnas aktivitetsnivå mättes med hjälp av rörelsemätare, och jämfördes sedan med information om dödsfall och dödsorsak från svenska register.
– Det här är en unik studie eftersom vi har kunnat följa ett stort antal personer med objektivt mätt fysisk aktivitet i upp till 15 år. I tidigare studier har man frågat om fysisk aktivitetsnivå, men det kan leda till felrapportering eftersom det är svårt att komma ihåg exakt hur länge man har suttit stilla och hur mycket man har rört sig, säger Maria Hagströmer, universitetslektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet och ansvarig för studien.
Vardagsaktivitet kraftfullt skydd för hjärtat
Enligt studien är hälsovinsterna stora inte bara för fysisk aktivitet på måttlig eller hög intensitet, utan även för fysisk aktivitet på låg intensitet (vardagsaktivitet). Genom att ersätta en halvtimmes stillasittande om dagen med vardagsaktivitet beräknas risken att dö i hjärt-kärlsjukdom minska med 24 procent.
Att ersätta stillasittande med fysisk aktivitet på minst måttlig intensitetsnivå, vilket motsvarar en rask promenad eller träning med högre intensitet, hade som väntat ännu större påverkan på risken att dö i hjärt-kärlsjukdom. 10 minuters måttlig till intensiv fysisk aktivitet om dagen minskar risken för hjärt-kärlsjukdom med 38 procent, medan 30 minuter om dagen minskar risken med hela 77 procent, enligt beräkningarna.
I studien justerades för andra faktorer som kan ha påverkat sambanden, såsom ålder, kön, rökning, utbildningsnivå och tidigare sjukdomar.
– Vi har även i en tidigare studie kunnat visa att personer som sitter stilla i sammanlagt mer än 10 timmar per dag har 2,5 gånger högre risk att dö i förtid jämfört med personer som sitter sammanlagt mindre än 6,5 timmar per dag, säger Ing-Mari Dohrn, postdok vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet och försteförfattare till studien i Clinical Epidemiology.
Kontakt: Maria Hagströmer, universitetslektor, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, Maria.Hagstromer@ki.se, 070-712 95 90
Ing-Mari Dohrn, postdok, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, ing-mari.dohrn@ki.se, 0708-444 188
Forskningsinstitutet RISE har tillsammans med trähustillverkaren Derome och deras varumärke A-hus tagit fram ett unikt enfamiljshus som är energieffektivt och klimatsmart. Inom projektet NEED4B som startade 2012 byggdes två demonstrationshus, en villa i Borås och en villa i Varberg, med den senaste tekniken inom effektiva energi- och byggnadstekniska lösningar.
– Fokus inom projektet har varit på energieffektivitet, lufttäthet och ett bra inomhusklimat. Takets solcellspaneler har också fungerat väldigt bra på de båda demonstationshusen. Jämfört med ett standardhus är detta enfamiljshus bara 10 procent dyrare i inköp, vilket på sikt betalar igen sig genom lägre energikostnader, säger Anders Carlsson, teknisk chef på Derome Hus.
Projektet har haft stor nytta av det utvecklande samarbetet med RISE och flera tekniska lösningar är också införda i produktionen, så som upphöjd styrsyll och andra mindre konstruktionsdetaljer.
Simulerad familj och riktig familj bodde i var sitt hus
Redan 2014 flyttade simuleringsfamiljen Grankvist in i Forskningsvillan, ett av demonstrationshusen, i Borås. Familjen representerar en typisk genomsnittlig familj med representativa vanor och aktiviteter. De har nu under flera års tid övervakats, mätts och analyserats av forskare i projektet.
Simuleringsfamiljen har också blivit jämförda med en riktig familj, som bor i det andra demonstrationshuset, i Varberg. I ett lågenergihus har brukarbeteendet en procentuellt större inverkan på energianvändningen än i ett vanligt hus, eftersom lågenergihuset använder mindre energi för uppvärmning och tekniska funktioner. Projektet har därför även gjort beteendestudier kring hur man använder tekniken på den riktiga familjen i Varberg.
Förbättrad husmodell
Över 6 000 forskartimmar har lagts på att upprätta en metodik runt lågenergibyggnation, förbättra lösningarna i husmodellen och att analysera resultaten. Resultaten visar bland annat att energianvändningen i Forskningsvillan i Borås är betydligt lägre än dagens myndighetskrav som tillåter tre gånger högre energianvändning.
Energianvändningen i Forskningsvillan i Borås är uppmätt till 18 kWh/m2 per år. Detta är betydligt lägre än dagens myndighetskrav, Boverkets byggregler (BBR), som tillåter 55 kWh/m2 per år. I demonstrationshuset i Varberg, där den verkliga familjen bor, har man mätt energianvändningen till 30 kWh/m2 per år.
– Under den första delen av mätperioden i Varberg upptäckte vi att energianvändningen var onormalt hög, vilket berodde på en felaktigt inställd ventilation. Detta justerades, men ändå drog huset i Varberg betydligt mer energi än motsvarande i Borås.
Läroprocess krävs
I projektet genomfördes också intervjuer med familjen i Varberg och vi kunde då konstatera att det fanns ett vädringsbeteende som bidrog till den höga energianvändningen. När vi har räknat på det, så står den felaktiga inställningen och brukarbeteendet kopplat till ventilationen för hela 10 kWh/m2 per år i onödig energianvändning. Så om man räknar bort den onödiga energianvändningen är de båda husen fullt jämförbara, påpekar Lisa Ossman, projektledare på RISE.
– Projektet visar tydligt att det har varit en läroprocess för den verkliga familjen att förstå hur styrningen fungerar i de tekniska lösningarna i huset. Det gäller ju att de som bor i husen använder sig av den kapacitet som finns i de tekniska lösningarna och att man inte använder sig av tidigare invanda beteenden. Så här behöver vi och hela branschen verkligen jobba vidare för att öka förståelsen för handhavandet av tekniken hos de som bor i husen, så att man verkligen använder sig av den energieffektiva tekniken, säger Anders Carlsson.
Simuleringsfamiljen flyttar ut
När nu projektet avslutas så kommer simuleringsfamiljen Grankvist att flytta ut från Forskningsvillan, som kommer att fortsätta att användas som ett fullskalecentrum för forskning om framtidens boende.
– Projektet har gett oss oerhörd kunskap som kommer att vara vägledande för hur vi kan leva och bo klimatsmart – redan nu och i framtiden. De båda familjerna, både familjen Grankvist och den verkliga familjen, har starkt bidragit till viktig fakta kring lågenergihus. Flera andra forsknings- och utvecklingsprojekt kommer – precis som NEED4B-projektet – också att testa och utvärdera ny, innovativ teknik och metoder i den kontrollerade, men ändå verklighetstrogna miljön. Så nu kommer nya simuleringspersoner att flytta in i villan, avslutar Lisa Ossman.
Mål att minska energianvändningen med 60 procent
Bygget av de båda klimatsmarta pre-fabricerade trävillorna i Borås och Varberg har skett inom ramen för det EU-finansierade samarbetsprojektet NEED4B som startade 2012 och som avslutas nu i början av 2018.
Projektet har gått ut på att stimulera byggnationen av energiekonomiska byggnader – bostäder, kontor och offentliga byggnader. Byggnaderna följdes sedan upp under två års tid för att säkerställa att målen nås. Alla byggnader har ett sammantaget mål att minska energianvändningen med drygt 60 procent jämfört med dagens myndighetskrav.
Övriga demonstrationsbyggnader finns i Belgien, Italien, Spanien och Turkiet. Lärdomarna från projektet sprids sedan och bidrar förhoppningsvis till att göra all nyproduktion av byggnader energieffektivare.
Antibiotikaresistens är enligt WHO ett av de största globala hoten mot folkhälsan och alltför få nya antibiotika utvecklas. Det internationella forskningskonsortiet DRIVE-AB, där Uppsala universitet ingår som part, publicerar i sin slutrapport förslag på hur man kan driva på utvecklingen av nya antibiotika och samtidigt garantera tillgången och en hållbar användning av de nya läkemedlen.
I rapporten föreslås bland annat införandet av en ”market entry reward”, en modell där varje nytt antibiotikaläkemedel som introduceras på marknaden belönas med en miljard dollar. Det bör kunna öka antalet nya antibiotika på marknaden signifikant de kommande 30 åren, menar forskarna i konsortiet.
Utvärderade 30 modeller
DRIVE-AB har sedan 2014 haft uppdraget att utveckla nya ekonomiska modeller som kan stimulera utveckling av nya antibiotika. Konsortiet samlade 23 partners från läkemedelsindustrin, akademin och hälsoorganisationer och utvärderade över 30 olika modeller utifrån hur de kan förväntas påverka innovation, hållbar användning och rättvis tillgång.
Den föreslagna belöningen för varje nytt antibiotikaläkemedel syftar till att skapa en attraktivare marknad för investeringar i antibiotikaforskning och utveckling. Belöningen består av en serie av finansiella tillskott till utvecklare som lyckas uppnå kriterierna. DRIVE-AB bedömer, utifrån den forskning som gjorts, att två nya antibiotika riktade mot av WHO prioriterade patogener kan komma ut på marknaden inom fem år.
Belöningar funkar enligt simuleringar
– Våra simuleringar pekar mot att en belöning som ”market entry reward” kan bidra till att totalt 16-20 nya antibiotika kommer ut på marknaden de kommande 30 åren. Utan denna belöning är det sannolikt att några av dessa vetenskapligt lovande behandlingar aldrig når patienterna, säger professor i företagsekonomi Francesco Ciabuschi, partner i konsortiet från Uppsala universitet.
Av samtliga analyserade incitament konstaterades ytterligare tre modeller vara mest effektiva att stimulera forskning och utveckling av antibiotika för hållbar användning och rättvis tillgång:
Icke återbetalningsbara forskningsanslag.
Statliga eller icke vinstdrivande koordinatorer som identifiera och fyller i alla ”hål” i den globala antibiotikautvecklingen.
Långsiktig kontinuerlig finansiering som säkrar förutsägbar tillgång av antibiotika över tid.
Ett ekosystem av incitament
De rekommenderade incitamenten är avsedda att bilda ett ekosystem av kompletterande modeller som maximerar resultatet. Bedömningen är att det inte finns en lösning som passar alla, utan att det behövs en meny av incitament som kan anpassas till lokala förhållanden.
DRIVE-AB beräknar att det krävs 800 miljoner dollar årligen för att finansiera incitamenten, en ökning med 50 procent mot dagens offentliga investeringsnivå i antibiotikautveckling. De rekommenderar att det nyligen lanserade G20-samarbetet i kampen mot antibiotikaresistens koordinerar och prioriterar satsningarna.
– Eleverna upplever ämnet som att det pågår hela tiden. Det vill säga att det är en bedömning som pågår i ämnet hela tiden. Att komma till IH-undervisningen är som att komma in i direktsändning och inte vara förberedd, enligt eleverna.
Gärna flerbetygssystem
Eleverna som ingick i studien gav uttryck för att betygssystemet i IH är orättvist och ofullständigt. Betyget i IH är det betyg som eleverna är mest missnöjda med och de ser gärna ett flerbetygssystem i ämnet.
IH är också det ämne som har störst krav på eleverna från början. Det känns som att man ska kunna allt från starten, menar eleverna. Är det bollsport på schemat, så måste du redan kunna spela för att få ett bra betyg. Det räcker inte med att lära sig det på lektionen. Det är väldigt segregrerat bland eleverna, och de uppfattar betygssättningen som orättvist.
– För att få det mer rättvist borde det kunna vara fler betyg i ämnet, såsom i SO och NO, säger Madeleine Wiker.
Lärare beter sig respektlöst
– Många av eleverna har upplevelser av lärare i IH som beter sig respektlöst och kommer med kränkande och nedlåtande kommentarer. Dessutom får eleverna ofta negativ eller rättande feedback istället för positiv och stöttande, säger Madeleine Wiker.
Analysen visar även på en stor önskan om att få möjlighet att få stöd eller extraundervisning i IH, likt andra ämnen. Detta förekommer inte i IH vilket eleverna anser orättvist.
– Eleverna tycker trots allt att IH är ett mycket viktigt ämne som de också vill ha fler lektioner i veckan av och längre tid vid varje pass. Eleverna kommer med otroligt många kloka förslag på hur man kan förändra och förbättra ämnet så missnöje leder till enbart nöje, säger Madeleine Wiker.
Idrottsläraren den viktigaste läraren
Vidare framträdde i intervjumaterialet att idrottsläraren är en viktig aktör i elevernas vision om IH i framtiden som en samhällsinvestering. Därmed blir idrottsläraren en särskilt viktig resurs i skolmiljön som behöver extra stöd för att axla sitt uppdrag. I analysen uppdagades två centrala teman:
ett orättvist betygssystem
en mångfacetterad idrottslärarprofession
– Utifrån elevernas perspektiv på villkor och utmaningar i IH finns ett fortsatt behov av att undersöka elevernas förslag till förändring och förbättring, samt konsekvenserna av att IH är ett ämne som ”är live liksom”. Här och nu! säger Madeleine Wiker.
Madeleine Wiker har själv en yrkesbakgrund som lärare i skolämnet Idrott och Hälsa. Hon har ett stort intresse för barn och ungdomar och brinner för frågor som berör IH.
– Mitt resultat visar på många förbättringsmöjlighet och kan vara en stor hjälp för skolledningar och idrottslärare. Jag ser med glädje fram mot att även få möjlighet att diskutera det vidare med Skolverket och hoppas att många ska ta del av min avhandling där det finns många intressanta resultat.
”Det är live liksom” – så gjorde forskaren
I avhandlingen Det är live liksom studerades elever i årskurs 9 och deras samtal om deras villkor och utmaningar i skolämnet Idrott och Hälsa, IH. Genom fokusgruppsintervjuer och med stöd i social representationsteori var syftet från doktoranden Madeleine Wiker att öka kunskap om och fördjupa förståelsen för IH:s innehåll och form, sett ur elevernas perspektiv.
Kontakt: Madeleine Wiker, Doktor (Ph.D.) i Pedagogiskt arbete inr. Idrott och Hälsa, 054-700 21 13, 070-581 43 31
Det blir allt vanligare att räddningstjänsten samverkar med andra aktörer, både yrkesverksamma och frivilliga för att komplettera resurserna vid en insats.
Många gånger finns andra personer närmare olycksplatsen än räddningstjänsten, som därmed snabbt kan påbörja en första insats, vilket kan vara avgörande vid olyckor som brand, trafikolyckor eller drunkning.
Forskningsrapporten från CARER (Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem vid Linköpings universitet) handlar om hur man med hjälp av nya aktörer kan förkorta insatstiderna till olyckor.
Den bygger på ett projekt tillsammans med bland andra Räddningstjänsten Östra Götaland och Norrköpings kommun, där man studerat vilka yrkesgrupper som skulle vara lämpliga att använda som förstainsatsaktörer, och vad dessa kräver i form av utbildning och utrustning.
Enkel utrustning räcker värdefull insats
Resultaten visar att personer ut ett flertal yrkesgrupper med ganska enkel utrustning och utbildning kan göra en värdefull insats. För framgång krävs dock teknisk integration med den professionella räddningstjänstens system, och rutiner och organisation för att den utlarmade personen ska kunna lämna sitt ordinarie arbete.
– Detta kan ses som ett exempel på hur blåljusorganisationernas insatser kan kompletteras och utvecklas med hjälp av nytänkande, samverkan och teknisk utveckling, säger Tobias Andersson Granberg, projektledare för projektet och forskare vid CARER.
Forskning om respons och räddningssystem
Resultaten den här forskningen kommer att presenteras tillsammans med annan forskning på seminariet Framtidens skadeplats, som anordnas den 1 februari på Katastrofmedicinskt centrum vid Linköpings universitet.
Som medborgare möter vi ofta frågeställningar som har kopplingar till naturvetenskap. Vilka gränser bör vi ha för genteknik? Är skatter på bensinbilar ett bra sätt att motverka ytterligare klimatförändringar? För att ta ställning i den här typen av frågor krävs naturvetenskaplig kunskap, men även etiska, sociala och ekonomiska överväganden är viktiga.
Undervisning i naturvetenskap som utgår från samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll (SNI) är ett sätt att utveckla elevers förmåga att använda kunskaper i naturvetenskap för att kommunicera, granska information och ta ställning i aktuella samhällsfrågor.
Elevcentrerad undervisning
Ulrika Bossér har i sin avhandling vid Linnéuniversitetet studerat hur införandet av SNI i undervisningen kan stödjas, och vilka utmaningar lärarna står inför. SNI-undervisning karakteriseras av att till exempel etiska, sociala och ekonomiska perspektiv är viktiga vid sidan av naturvetenskapliga kunskaper. Det är också viktigt att undervisningen är elevcentrerad på så sätt att eleverna får möjlighet att diskutera och argumentera kring olika SNI-frågor så att de får möta olika perspektiv på frågorna och får möjlighet att göra personliga ställningstaganden.
– Avhandlingen visar att SNI-undervisning innebär stora utmaningar för lärare i naturvetenskap, säger Ulrika. Det beror bland annat på att SNI-undervisning skiljer sig väsentligt från mer traditionell naturvetenskaplig undervisning som ofta är lärarcentrerad och fokuserar på naturvetenskapliga begrepp, teorier och metoder.
Lärarnas reflektioner
Inom ramen för avhandlingen har tre studier som involverar två gymnasielärare som arbetar med SNI i ämnet naturkunskap på det samhällsvetenskapliga programmet genomförts. Studierna undersökte både lärarnas reflektioner kring den SNI-undervisning som de genomförde under ett läsår och olika aspekter av kommunikationen i klassrummet under arbete med SNI.
– Resultaten visar att en särskild utmaning med SNI-undervisning är att balansera olika mål för undervisningen, säger Ulrika Bossér. Det handlar om att uppmuntra elevernas insikt om sin egen möjlighet att delta i diskussioner samtidigt som de ska utveckla specifika förmågor och ämneskunskaper.
Avhandlingen bidrar med kunskap om på vilket sätt lärares kommunikation med eleverna i klassrummet i specifika undervisningssituationer kan främja eller begränsa utrymmet för elevernas perspektiv och deltagande i diskussioner. Sådan kunskap kan vara värdefull vid utformning och genomförande av SNI-undervisning.
Forskarna Ola Svahn och Erland Björklund från Högskolan Kristianstad har under 2017 kartlagt utsläppen av 21 läkemedel och antibiotika. Kartläggningen har gjorts i samverkan med Region Skåne och sex skånska reningsverksorganisationer med sammanlagt åtta reningsverk geografiskt spridda över Skåne. Analysresultaten visar tydligt att stora mängder läkemedel hamnar i skånska vatten årligen.
– Det är en konsekvens av att dagens reningsverk inte förmår rena läkemedelsutsläpp, säger Ola Svahn. Sammantaget släpper de åtta reningsverken ut minst 71 kilo läkemedel i skånska vatten varje år, enbart av dessa 21 ämnen som Läkemedelsverket tagit upp på sin övervakningslista.
Sett till volymen behandlat avloppsvatten så släpps cirka 4 kilo läkemedels- och antibiotikarester ut för varje miljon kubikmeter behandlat vatten. En mer omfattande beräkning, med en majoritet av de skånska reningsverken, visar att nästan 600 kilo läkemedel läcker ut varje år av Läkemedelsverkets föreslagna ämnen.
Utsläppen hamnar i Öresund
– Störst mängder hamnar i Öresund eftersom de större städerna ligger längs Skånes västra kust, förklarar Erland Björklund, men även delar av Östersjön belastas med ganska omfattande mängder läkemedel årligen, antingen via direkta utsläpp eller indirekt via de åar som har destination Östersjön, däribland Helge å med utlopp i Hanöbukten.
Visualisering av den utsläppta mängden läkemedel av 21 läkemedel enligt Läkemedelsverkets lista i olika delar av Skåne.
I sammanhanget måste hänsyn också tas till att Läkemedelsverkets 21 listade ämnen endast utgör en liten del av flera hundra läkemedelssubstanser som används för behandling av sjukdomar. Mörkertalet är stort och med stor sannolikhet läcker flera ton läkemedel ut årligen i skånska åar, sjöar och hav.
Rapporten:
Projektet har gått under namnet LUSKA – Läkemedelsutsläpp från Skånska Avloppsreningsverk 2017 och är nyligen publicerad som en rapport från Högskolan Kristianstad. Analyserna har utförts av forskarna på laboratoriet MoLab i Kristianstad.
Massdöden bland saiga-antiloper i Kazakstan 2015 var förbryllande. På kort tid slogs mer än 80 procent av stammen i landet ut, vilket motsvarade mer än 60 procent av hela den globala populationen. På bara tre veckor utraderades hela hjordar bestående av tiotusentals friska djur i ett område stort som de brittiska öarna i regionen Betpak-Dala. Den direkta dödsorsaken visade sig vara blodförgiftning (hemorragisk septikemi) orsakad av bakterien Pasteurella multocida.
Harmlös bakterie blev dödlig Bakterien ifråga levde förmodligen i djurens tonsiller utan att göra någon skada fram till den här tiden, så vad var det då som orsakade denna plötsliga och dramatiska massdödlighet? Svaret redovisas nu i en artikel i tidskriften Science Advances av en tvärvetenskaplig, internationell forskargrupp, som letts av Richard Kock från Royal Veterinary College i London, och där SLU medverkat i form av Navinder Singh.
Det forskarna visar är att flera olika faktorer, som var för sig är harmlösa, bidrog till detta märkliga fenomen. Framförallt tycks det ha varit klimatfaktorer, såsom ökad luftfuktighet och höga lufttemperaturer under några dagar, som gav bakterierna gynnsamma förutsättningar att ta sig in i blodomloppet, med blodförgiftning som följd.
Risken för massdöd ökar med vädret Genom att studera tidigare fall av omfattande dödlighet i saiga-populationer kunde forskarna upptäcka ett mönster: att sannolikheten för plötslig massdöd ökar när vädret är fuktigt och varmt, så som det var 2015.
Forskningen visar också att denna form av plötslig och omfattande massdöd, som har observerats tidigare bland saiga-antiloper (bl.a. två gånger under 1980-talet), saknar motstycke bland andra stora däggdjursarter och tenderar att inträffa i samband med kalvning. Saigan lägger stora resurser på sin fortplantning för att kunna överleva i trakter med extremt inlandsklimat där temperaturen dyker ned till under -40 °C på vintern och stiger till över 40 °C på sommaren, och där både matbrist och vargar hotar. Faktum är att saigan föder större kalvar än något annat hovdjur; Detta gör att kalvarna utvecklas snabbt och kan följa sina mödrar på deras vandringar, men det innebär också att honorna utsätts för större fysiologiska påfrestningar under kalvningen.
Blivit vanligare på senare tid Med denna strategi kan man förvänta sig att saigan ska ha en hög dödlighet, men artens nutidshistoria tyder på att tillfällena med omfattande dödlighet förekommer oftare, vilket innebär en ökad risk för utrotning. Ett annat exempel är att nära 60 procent av den unika mongoliska underarten av saiga slogs ut under 2017 av en virusinfektion som överfördes från tamboskap.
En omfattande tjuvjakt sedan 1990-talet har också bidragit till minskande populationer, samtidigt som utbyggnaden av järnvägar, vägar och staket hotar att fragmentera djurens livsmiljöer och störa deras migrationer. Sammantaget gör alla dessa hot att ännu en massdöd genom sjukdom kan minska populationen till en så låg nivå att den inte längre kan återhämta sig. De hot som arten nu står inför måste motverkas genom ett integrerat tillvägagångssätt, vilket också görs med hjälp av den handlingsplan som har tagits fram inom Bonnkonventionen – ett internationellt fördrag för skyddet av vilda migrerande djurarter.
Forskningen har gjorts inom ett brett internationellt samarbete, där man har beaktat en mängd faktorer – rörande såväl viltbestånden som boskap, miljö och mänskliga aktiviteter – som kan skapa förutsättningar för sjukdomsutbrott i saigapopulationer.
Det holistiska tillvägagångssättet (”One Health”) har gett forskargruppen breda insikter om massdöd bland saigaantiloper, som sträcker sig längre än de omedelbara orsakerna till epidemin 2015.
Artikeln Saigas on the brink: Multidisciplinary analysis of the factors influencing mass mortality events. Sci Adv 4 (1), eaao2314. DOI: 10.1126/sciadv.aao2314 Richard A. Kock, Mukhit Orynbayev, Sarah Robinson, Steffen Zuther, Navinder J. Singh, Wendy Beauvais, Eric R. Morgan, Aslan Kerimbayev, Sergei Khomenko, Henny M. Martineau, Rashida Rystaeva, Zamira Omarova, Sara Wolfs, Florent Hawotte, Julien Radoux, Eleanor J. Milner-Gulland. 2018.
Kontakt:
Navinder Singh, forskare, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, navinder.singh@slu.se
090-786 84 49, 070-676 01 03,
(föredrar frågor på engelska)
Internet of sports heter projektet som utvecklat metoden, som blir en del av ett nytt sätt att utvärdera prestationer och följa elitidrottarnas träning och utveckling.
– Vi utvecklar nya system för att stärka prestationen för skidlandslagen i alpint, skidskytte och längd. Framförallt inför VM 2019 som ju avgörs på hemmaplan för alpint och skidskytte, säger Kee Bergman, projektledare, Internet of Sports.
Tränare kan följa åkare i realtid
Målet är att skapa ett system där tränare kan följa sina aktiva i realtid via en app i sin smartphone. Landslagstränarna har länge haft ett behov av ett system som tillåter dem att enkelt mäta, följa och analysera de aktivas prestationer under den dagliga träningen. Med sensorer kopplade till molnet kan de både följa åkarna i realtid och analysera data samlad över lång tid.
Till projektet ansluter nu Alessandro Galloppini, som blir Sveriges första prestationsingenjör. Han tog sin magisterexamen i biomedicinsk teknik vid Univeristy of Queensland, Brisbane. Hans forskning handlade om en ny metod för att klassificera funktionshindrade idrottare med hjälp av sensorer.
Ökad konkurrenskraft i sikte
– Målsättningen med projektet är så klart att bidra till ökad konkurrenskraft. Jag är väldigt glad att vi har lyckats knyta Alessandra Galloppini till oss, säger Kee Bergman, projektledare, Internet of Sports.
– Det betyder att vi har två parallella spår i projektet, från yttersta elit till företag och folkhälsa, vilket gör arbetet ännu mer spännande.
Forskning med marknadsperspektiv
Det EU-finansierade projektet Internet of Sports har, förutom Mittuniversitetet, även Östersunds Kommun som medfinansiär. Projektet initierades av HC Holmberg, professor vid Nationellt Vintersportcentrum, och bedriver forskning utifrån ett marknadsperspektiv.
Alessandro Galloppini förstärker projektets internationella forskarteam som i övrigt består av Matej Supej, professor vid University of Ljubljana, Bendikt Fasel, doktor vid Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne (EPFL) och Marko Laaksonen, docent, Nationellt Vintersportcentrum.
Kontakt:
Kee Bergman, projektledare Internet of Sports, 0733-756062
Studien visar att födointaget hos lax beror på dess egen kroppsstorlek, men också på storleken på dess byten, vilket innebär att olika stora laxar kan ha olika diet trots att de befinner sig i samma område i Östersjön. Studien visar också att den här storleksberoende interaktionen mellan laxen och dess byte även påverkar laxens kroppskondition, ett mått på laxens välmående.
Ändrad storlek påverkar laxens kondition – En ökad förståelse kring vilka faktorer som påverkar vad lax äter i Östersjön är viktigt, eftersom födan påverkar laxens kondition. Förändringar i storleksstrukturen hos strömming och skarpsill påverkar alltså hur laxen mår, vilket i sin tur kan påverka hur mycket avkomma en lax kan producera. Sådan kunskap är viktig för att förstå hur födotillgången till havs kan påverka mängden lax som olika laxälvar producerar varje år, säger Philip Jacobson, huvudförfattare till studien och doktorand vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Påverkar mängden miljögifter i laxen Laxens diet påverkar också hur olika ämnen, såsom miljögifter och vitaminer, ackumuleras i fisken, och forskarna menar att resultaten i studien kan användas till att öka vår kunskap om hur förändringar i Östersjöns havsmiljö påverkar mängden miljögifter i lax samt bidra till forskning kring förekomsten av M74, en sjukdom som leder till att många yngel dör på grund av brist på vitaminet tiamin (B1).
Att det är viktigt att ta hänsyn till storleksstrukturen inom fisksamhällen för att förstå hur individer interagerar med varandra har visats i tidigare studier baserade på matematiska modeller, experiment samt observationer i sjöar och dammar. Den här studien, som bygger på data från årliga trålundersökningar efter bytesfisk ute till havs i Östersjön, visar att man även bör ta hänsyn till individers olika storlek även i stora, öppna system.
– Nästa steg är nu att titta på var lax från olika älvar äter ute i Östersjön och, tillsammans med resultaten från denna studie, försöka få en bättre bild av hur olika laxpopulationer i Östersjön påverkas av miljöförändringar ute till havs, säger Philip Jacobson.
Det visar Caroline Bäckströms, adjunkt på Högskolan i Skövde i en avhandling. Hon fokuserar på vilken betydelse professionellt och socialt stöd har för förstagångsmammor och partners i samband med barnafödande. Hit räknas graviditeten och sex månader efter förlossningen. Det professionella stödet handlar om kontakter med vården; som rutinkontroller och föräldraträffar. Socialt stöd handlar om det stöd som kommer från vänner och familj och andra närstående. Och resultatet visar att det är av betydelse. Det stärker såväl mamman, partnern och relationen i stort, enligt analys av de intervjuer och enkäter som ingår i avhandlingen.
– Professionellt stöd gör att föräldrarna känner sig bättre förberedda inför förlossningen och ökar deras förståelse för föräldrarollen. Resultatet visar även att partnern har nytta av professionellt stöd. De känner sig mer delaktiga, helt enkelt. Och ett gott socialt stöd, från familj och vänner, leder också till en bättre parrelation, sex månader efter förlossningen.
Viktigt med känslomässigt stöd
Att föräldrar ges det stöd, som avhandlingen visar kan göra skillnad, är dock inte självklart.
– Tiden hos barnmorskor och övrig vårdpersonal är ibland knapp. Och då hinns emellanåt bara den mest väsentliga informationen samt medicinska testerna med; som blodtryckstagning, mätning av magen och att lyssna till bebisens hjärtljud. Tid för att lyssna till föräldrarnas upplevelser och ge ett stöd rent känslomässigt finns inte alltid. För att ett sådant stöd ska kunna ges måste vårdpersonal ges rätt förutsättningar.
Caroline Bäckström har genomfört sina forskarstudier vid Jönköping University och kunna fortsätta den enkätstudie hon inlett.
– Jag vill göra en uppföljning med samma föräldrar under en åttaårsperiod.
Avhandlingen:
Professional and social support for first-time mothers and partners during childbearing
Kontakt:
Caroline Bäckström, Adjunkt i omvårdnad, Institutionen för hälsa och lärande på Högskolan i Skövde, caroline.backstrom@his.se, 0500-44 84 42
Kunskap om havsbakterierna kan hjälpa oss att förutspå hur havet svarar på miljöförändringar, menar Carina Bunse vid Linneúniversitetet.
Hon och hennes kolleger har studerat vilka och hur många olika bakterier som finns i Östersjön under olika årstider och hur aktiva de är i sin näringsomvandling. Hon har även undersökt vilka gener bakterierna använder för att utnyttja olika kolkällor, ljusenergi eller tåla lägre pH i havsvattnet.
Precis som träden som fäller löv på hösten beter sig havsbakterier olika beroende på vilken årstid det är. Havsbakterier hjälper till att omvandla näringen i havet, precis som bakterier i jorden gör i en trädgård.
De har upptäckt att havsbakterierna kan använda gener som heter proteorhodopsin för att få extra energi av ljus och för att kunna ändra sin metabolism. Genom detta förstår man att havsbakterier kan tåla lite lägre pH värden i havsvatten men att det är energikrävande och kan potentiellt påverkas de under en längre period pH-stress till exempel genom havsförsurning.
– Havsbakterier är osynliga vilket gör att vår kunskap om dem har varit väldigt låg. Genom att studera havsbakterier och deras gener får vi veta mer om hur havet kommer att bete sig i framtiden, menar forskarna.
– Bakterier påverkar näringsomsättningen i Österjön. Därför är det oerhört viktigt att förstå när och hur de påverkar och hur processerna fungerar om vi vill hjälpa till att få ett balanserat hav i framtiden.
Tandvårdsrädsla börjar ofta i barndomen eller i tonåren och kan utvecklas till en fobi med starka negativa känslor och tankar mot att gå till tandläkaren. Konsekvensen blir ofta bristande tandhälsa, obehandlad karies eller andra problem med tänderna.
Kognitiv beteendeterapi, KBT, är en effektiv behandling för olika typer av specifika fobier. Men organisatoriska, ekonomiska och geografiska hinder gör att sådan behandling inte blir av för barn och ungdomar med tandvårdsfobi . Forskare vid Karolinska institutet har därför utvecklat en internetbaserad KBT-behandling, som de har testat i en öppen, okontrollerad studie på 18 patienter mellan 8 och 15 år.
Fick veckovis vägledning
Genom en internet-plattform fick deltagarna i studien veckovis online-vägledning från en psykolog via ett chattsystem. Behandlingen pågick under 12 veckor och innehöll även textstycken, animationer och tandvårdsrelaterade videoklipp. Till behandlingen tillkom också ett träningspaket med tandläkarspegel, sond, lokalbedövning och kanyl som skickades hem till barnet och föräldrarna tillsammans med detaljerade instruktioner om övningar. Genom behandling och guidning från psykologen kunde de hembaserade övningarna kopplas till verkliga exponeringar och inskolningsbesök på tandkliniker runtom i Sverige.
Resultatet visar en statistiskt och kliniskt signifikant ökning av barnens förmåga att genomföra tandbehandling, men också minskad rädsla, färre negativa tankar och ökad självtillit i tandvården. Vid en uppföljning ett år efter behandlingen hade 53 procent av barnen helt blivit av med sin tandvårdsfobi.
Förvånade över effekten
– Även om vi förväntade oss positiva effekter av behandlingen var det förvånansvärt att se omfattningen av förbättringarna och den starka behandlingseffekten hos patienterna utan att de hade ett enda fysiskt möte med psykologen, säger Shervin Shahnavaz, forskare vid institutionen för odontologi på Karolinska Institutet som har utvecklat behandlingen.
Forskarna hoppas nu kunna upprepa resultaten i en pågående randomiserad och kontrollerad studie.
– Internetbaserad KBT för tandvårdsfobi hos barn och tonåringar kan bli en görbar och effektiv behandlingsform med potential att öka tillgängligheten för effektiv behandling, säger Shervin Shahnavaz.
Studien är ett resultat av samarbete med enheten för internetpsykiatri vid Stockholms läns landsting. Forskningen har finansierats av Styrgruppen för odontologisk forskning (SOF) och Majblommans riksförbund.
Insikten från studien om tidig utveckling av autism kan på sikt bidra till tidigare upptäckt och förebyggande behandling, tror forskarna.
Så här kom forskarna fram till att vissa bebisar hade en reducerad förmåga att synkronisera ljud med rörelse:
Spädbarn fick titta på en datorskärm där den ena sidan visade föremål som rörde sig synkront med ett ljud, medan den andra sidan visade rörelse som inte hade något samband med ljudet. Spädbarn som vid tre års ålder uppfyllde kriterierna för autism tittade lika mycket på båda sidor, medan barn med normal utveckling visade en kraftig preferens för audiovisuell synkroni, det vill säga när föremålen ändrade hastighet samtidigt som ljudet ändrade volym.
Stora skillnader mellan barnen
– Vi förväntade oss en effekt i denna riktning, ändå var det förvånande över att gruppskillnaderna var så pass stora, säger Terje Falck-Ytter, docent vid Institutionen för Psykologi och huvudansvarig för studien.
– Vi tror resultaten är viktiga därför att de pekar på en basal funktion som inte har studerats tidigare i samband med tidiga tecken på autism.
Studien är en del av Projekt Småsyskon, som drivs av Uppsala universitet i samarbete med Center of Neurodevelopmental Disorders vid Karolinska Institutet (KIND). I Projekt Småsyskon ingår småsyskon till barn med autism, ADHD och språkstörning.
Barnen följs från fem månaders ålder tills de är sex år gamla. De flesta småsyskon till barn med dessa diagnoser utvecklas normalt, men cirka 10-20 procent av småsyskonen förväntas själva få samma diagnos.
Sen diagnos för autism
Barnen i den aktuella studien studerades vid 10 månaders ålder, och följdes upp till 3 år, då en diagnostisk bedömning gjordes. Totalt ingick 33 spädbarn vars storasyskon hade autism, tretton av dessa uppfyllde kriterier för autism vid uppföljningen. I studien ingick även en kontrollgrupp som bestod av fjorton spädbarn vars storasyskon inte hade autism.
– Idag kan inte autism diagnosticeras före 2-3-årsåldern, och trots mycket forskning saknar vi en god förståelse av exakt vad som gör att vissa barn utvecklar autism. Även om tvillingstudier visar att genetik är en viktig faktor, så vet vi för lite om vilka specifika gener det rör sig om och hur de påverkar utvecklingen. Filosofin bakom vår studie är att förståelsen av vad autism är kommer bli klarare om vi studerar den tidiga utvecklingen, förklarar Terje Falck-Ytter.
Eye tracking mätte barnens blick
Resultatet visade på signifikanta gruppskillnader, men det är för tidigt att säga om metoden i sin nuvarande form kan bidra till tidig upptäckt i en klinisk kontext.
– Vi använde eye tracking för att mäta barnens blick, och experimentet tog bara några få minuter. Det är självklart fascinerande och lovande att man genom att mäta ett barn blick så kort tid kan säga något om hur det utvecklas flera år senare. Men det är viktigt att komma ihåg att signifikanta gruppskillnader inte betyder att man direkt kan ta vårt ”test” och tro att man kan få säkra resultat på individnivå, säger Terje Falck-Ytter.
Artikeln:
Falck-Ytter, T., Nyström, P., Gredebäck, G., Gliga, T., Bölte S. and the EASE team. (2018). Reduced orienting to audiovisual synchrony in infancy predicts autism diagnosis at 3 years of age. Journal of Child Psychology and Psychiatry. doi:10.1111/jcpp.12863
Resultaten från forskningsprojektet i sin helhet stödjer tidigare studier som visat att den urbana grönskan är mycket viktig och utgör en bas för stadens ekosystemtjänster.
– Vi har identifierat och gjort en samlad bedömning av ekosystemtjänster av urban grönska i syfte att främja hållbar stadsutveckling, säger Sofia Thorsson, professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Forskargruppen har tittat på biologisk mångfald, klimatreglering, förbättrad luftkvalitet, dagvattenhantering, bullerdämpning, rekreation och välbefinnande.
Den informella grönskan viktig för att må bra En viktig slutsats från forskningsprojektet är att stadens informella grönska har stor betydelse, inte minst för rekreation. Den upplevda naturligheten är viktig för det upplevda estetiska värdet, för rekreation och det upplevda allmänna välbefinnandet.
Metoden är ett stöd för att kartläggning och bedömning av hur mycket grönska det finns i ett stadsområde och hur grönskan bidrar till olika ekosystemtjänster, som till exempel förbättrad luftkvalitet.
Till skillnad från tidigare metoder, ingår kulturella ekosystemtjänster som estetiskt värde, rekreation och välbefinnande, i den nya metoden. Metoden visar även hur olika komponenter som exempelvis träd, buskar och fåglar inom ett grönområde är kopplade till olika ekosystemtjänster.
Mäter hur mycket grönskan bidrar med Baserat på forskningsresultaten har metoden utvecklats för att bedöma hur mycket nytta grönska, som till exempel parker, träd och buskar i ett område, kan bidra med.
– Vår förhoppning är att metoden ska komma till nytta för att synliggöra grönskans värde i stadsmiljön, säger Jenny Klingberg, forskare vid Göteborgs Botaniska trädgård.
Forskningsprojektet Värdering av ekosystemtjänster av urban grönska genomfördes i Göteborg 2013-2016 inom ramen för Mistra Urban Futures och nu släpps en handbok med metoden.
Kontakt:
Yvonne Andersson-Sköld, professor vid Statens väg och transportforskningsinstitut (VTI), 031-7502622
Jenny Klingberg, PhD, Göteborgs botaniska trädgård, 0703-529772
Bengt Gunnarsson, professor vid Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, 031-7863867
Sofia Thorsson, professor vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, 031-7864733
Flera tidigare försök att få ett konserthus att komma tillstånd i Stockholm hade misslyckats, men nu lyckades det alltså. Mia Kuritzén Löwengart, fil doktor i historia berättar i sin avhandling från Uppsala universitet om turerna bakom tillblivelsen av Stockholms konserthus, som uppfördes åren 1924–1926.
Att den ekonomiska konjunkturen var sällsynt god när insamlingen för konserthuset genomfördes, 1918, gynnade naturligtvis saken. Men att människor har gott om pengar leder inte automatiskt till att ett projekt får donationer. Dessutom, kostnaderna för att finansiera en hel symfoniorkester och ett konserthus är alltför stora för att enbart finansieras av privata givare.
Avgörande för utvecklingen var istället helt andra företeelser.
Konserthuset byggarbeten, fasaden mot Hötorget växer fram. Juni-juli 1924. By A. Malmström (Digitala stadsmuseet) [Public domain], via Wikimedia Commons
Det fanns vid förra sekelskiftet en tydlig distinktion mellan vilken musik som var ”konst” och den som var ”underhållning”. Svensk musikkritik var eniga om att Beethovens nionde symfoni skulle betraktas som ”det högsta inom tonkonsten”. Med detta följde ett folkbildningsideal, som byggde på att uppförandet av symfonin skulle vara tillgänglig för ”alla”.
Under en debatt i riksdagens första kammare 1911 hävdade ecklesiastikministern att orkestermusik var att ”anse som ett statsintresse” och att ”nationens framtid ytterst” berodde på ”befolkningens andliga och sedliga nivå”. Regeringen fattade samma år beslut om en förordning om stöd till föreningar som verkade för musiklivets höjande och genom denna fick det offentliga musiklivet tydliga riktlinjer för seriös konsertverksamhet.
Symfonimusik till folket
Det som skiljde utvecklingen i Stockholm från hur den såg ut i många andra städer i Nordeuropa och Nordamerika var att staten tog sig an uppgiften att sprida symfonimusiken till folket och att den visade sig villig att bidra till symfoniorkestrars finansiering.
Samhällsbilden präglades av social oro och symfonikonserten blev nu en samhällelig angelägenhet. Finkulturella strävanden sammanföll med tidens folkbildningsanda och den pågående demokratiseringen.
Statens riktlinjer bidrog till att det vid 1910-talets mitt hade blivit möjligt att göra en tydlig distinktion mellan ”underhållning” och ”konst” inom musiklivet och att ett renodlat konstmusikliv skapades. Samtidigt hade publikens sociala sammansättning breddats, en beteendekod infördes i konsertsalen som byggde på att publikens förhållningssätt gentemot musiken skulle präglas av musikalisk bildning och av en estetisk hållning.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
