Hittills har forskare ansett att det bara berott på motståndet som fladdermössens öron skapar. Vid undersökningar av svartvit flugsnappare som fått flyga i universitetets vindtunnel medan forskarna studerat luftens rörelser bakom djuren, har biologer vid Lunds universitet upptäckt effekten av vingarnas rörelser.
– Det gör att aerodynamiken och flykten genom luften blir mindre energikrävande. Det i sin tur betyder att fåglar är mer lämpade än fladdermöss att flyga långa sträckor, säger Christoffer Johansson, biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund.
De nya resultaten bör enligt honom byggas in i existerande modeller av hur mycket energi fåglar förbrukar när de flyger. Modellerna används till exempel för att räkna ut hur långt migrerande fåglar kan flytta.
Flyga sakta kostar mer Samtidigt som vingarnas interaktion gör småfåglar till effektiva flygare är de långt ifrån några perfekta ”flygmaskiner”. Forskarna konstaterar att den svartvita flugsnapparen lutar kroppen bakåt när den flyger sakta. Stjärten sänks och huvudet höjs. Det leder till att energiförbrukningen ökar. Sannolikt gäller det alla andra småfåglar också.
– Tekniken ökar kraften som vingarna skapar och är densamma som när flygplan går in för landning. För fåglarna, som inte har några motorer, handlar det om att kraften ska peka i rätt riktning. Det kostar i form av högre motstånd på kroppen och ökad energiförbrukning, säger Christoffer Johansson.
Utan bättre samarbete och förankring av smittskyddsplaner på global och lokal nivå kommer vi även i framtiden ha svårt att skydda oss mot epidemier. Därför är det viktigt att agera innan en ny epidemi bryter ut. Det var en av slutsatserna under toppmötet Uppsala Health Summit i december 2017.
– Och det är under perioder av relativt lugn som viktiga samarbeten måste etableras och underhållas för att kunna mobiliseras och fungera effektivt vid infektionsutbrott, menade många experter under mötet.
180 experter från 29 länder träffades för att diskutera hur veterinärer, folkhälsoexperter, läkare, biologer, ekologer och samhällsvetare ska bli bättre på att analysera behov och planera och utvärdera insatser tillsammans, i ett så kallat One Health-perspektiv. One Health-perspektiv utgår ifrån att människors och djurs hälsa är nära sammanflätade.
Smittor korsar artbarriärerna
Trots stora framsteg för hälsotillståndet i världen fortsätter infektionssjukdomar att utgöra ett stort hot. 75 procent av alla nya sjukdomar är zoonotiska, alltså sjukdomar som kan smitta mellan människa och djur.
– Många av de farligaste smittorna korsar ständigt artbarriärer. Dessutom har vårt moderna resande och handeln röjt undan naturliga geografiska hinder. Nyckeln till att hantera många hot mot hälsan är att human- och veterinärmedicinen, samt närliggande discipliner, måste arbeta mycket närmare varandra, säger Jens Mattsson, generaldirektör vid SVA, som är en av Uppsala Health Summit partners.
Engagera lokalsamhället
Ebola-utbrottet i Västafrika 2014 visade vikten av att engagera lokalsamhällen i ett tidigt skede och utveckla insatser i nära samarbete med dem för att bygga på strukturer och traditioner som redan finns. Ett land eller lokalsamhälle med god beredskap att hantera vanliga sjukdomar, som malaria och tuberkulos är väsentligen bättre rustat för att även hantera nya och plötsliga infektionsutbrott.
Så kan beredskapen för epidemier höjas
* Utveckla fungerande samarbeten under lugnare perioder och underhåll dessa, ta tillvara lokala befintliga strukturer.
* Utveckla möjligheterna att samverka kring Big Data för att bättre förstå spridning samt planera och stödja utvecklingen för bättre och mer tillgänglig diagnostik.
* Utveckla nytänkande kring finansieringsmekanismer som stöder innovation.
* Verka för att beslutsfattare tar de hållbara utvecklingsmålen på stort allvar.
* Utveckla förståelsen för hur vi alla kan bidra till att minska hoten genom att värna vår miljö och djurens och människors hälsa.
Ämnen som diskuterades under mötet var zoonotiska sjukdomar i djurbesättningar, lokalsamhällens motståndskraft mot infektionsutbrott, effektiv diagnostik, säkra vacciner och läkemedel, innovationer och Big Data, policy och riktlinjer, rätt prioriteringar samt livsmedelssäkerhet med hjälp av modern DNA-teknik.
Kontakt:
Kerstin Stewart, biträdande projektledare för Uppsala Health Summit, 070-425 01 38
Epidemin som skördat flest liv
Spanska sjukan, också kallad spanskan, var en ovanligt svår och dödlig form av influensa som spreds över hela världen i slutet av och strax efter första världskriget. Dess ursprung är okänt. De flesta dödsoffer var unga vuxna, vilka i övrigt var friska; i normala influensaepidemier är det istället barn, gamla och personer med försvagat immunförsvar som drabbas hårdast.
Pandemin varade mellan mars 1918 och juni 1920 och nådde såväl Arktis som avlägsna öar i Stilla havet. Mellan 50 och 100 miljoner människor dog, vilket gör Spanska sjukan till den pandemi som skördat flest liv i mänsklighetens historia på så kort tid. Antalet döda motsvarar 3-6 procent av världsbefolkningen, som då bestod av 1,6 miljarder människor.
Uppskattningsvis infekterades 500 miljoner, vilket motsvarade ungefär en tredjedel av alla människor. Av dem som fick diagnosen dog minst 2,5 procent, vilket kan jämföras med mer normala influensaepidemier där högst 0,1 procent dör.
Källa: Wikipedia
Arbetsminnet är viktigt för att hålla saker i huvudet under kortare tidsperioder, och oumbärligt för abstrakt tänkande och planering. Det ses som centralt i till exempel språkinlärning, läsförmåga, problemlösning och matematiskt resonerande.
Studien visar att akut sömnbrist påverkar arbetsminnet på olika sätt hos kvinnor och män.
Tjugofyra unga vuxna personer deltog i studien där de fick göra ett arbetsminnestest på morgonen efter antingen en natt med sömn, eller en hel natt med sömnbrist. Hälften av deltagarna var kvinnor, och hälften män. Arbetsminnestestet gick ut på att lära sig att minnas sekvenser som var åtta siffror långa.
Männens arbetsminne intakt
Tvärt emot vad som forskarna förväntat sig påverkades inte männens arbetsminne av en natt med sömnbrist. Däremot kom kvinnorna ihåg färre siffror efter en natt med sömnbrist jämfört med en natt med sömn. Forskarna noterade också att kvinnorna inte var medvetna om sin försämring i arbetsminnesprestation efter sömnbristen.
Att inte vara medveten om att man har en tillfälligt försämrad mental förmåga kan öka riskerna för olyckor och misstag, vilket kan vara farligt i flera personliga och arbetsrelaterade situationer, både för den som som inte sovit och för andra runt omkring.
– Vår studie tyder på att extra uppmärksamhet borde ges till unga kvinnor som ofta möter utmaningar där de både måste hantera en hög arbetsminnesbelastning i kombination med sömnbrist.
Könsskillnaderna inte generella
– Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte har studerat om skillnaden mellan kvinnor och män, som vi såg på morgonen i vår studie, även kvarstår vid andra tider på dygnet.
Flera studier har visat att brist på sömn påverkar oss fysiskt och mentalt. Men det går inte att generalisera de könsskillnader som vi såg i denna studie till andra mentala eller fysiska effekter av sömnbrist, säger Frida Rångtell, doktorand vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och förstaförfattare till studien.
Kontakt:
Frida Rångtell, doktorand vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, frida.rangtell@neuro.uu.se, 0704-92 42 12
Cecilia Yates, informatör vid institutionen för neurovetenskap, cecilia.yates@neuro.uu.se, 0704-334801
– En inbillad eller upplevd ”Clash of Cultures” kan mycket väl ligga bakom våld och fientlighet mellan delar av den muslimska och den icke-muslimska världen, säger Milan Obaidi, forskare vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet.
I fem delstudier bland tre grupper och sju olika kulturella kontexter har forskare från Danmark, Norge, USA och Sverige visat att det är samma psykologiska processer som förklarar fientlighet gentemot respektive främlingsgrupp bland icke-muslimska västerlänningar, muslimska minoriteter i väst och muslimer som bor i Mellanöstern.
Hotet mot den egna kulturen
Forskarna frågade totalt 705 muslimer och 522 icke-muslimska västerlänningar om deras attityder gentemot den andra gruppen. Det här är den första komparativa studie som utforskar huruvida liknande hotuppfattning förutsäger fientlighet och våld hos muslimer som bor i Europa och Mellanöstern och hos icke-muslimer i Europa och USA.
Resultaten visade att ju mer individerna i varje grupp kände att den andra gruppen hotade deras kultur, traditioner, normer, värden och livsstil, ju starkare var deras intentioner att attackera och visa fientlighet emot dem. Resultaten gällde såväl västerlänningar i USA och Skandinavien som muslimer i Europa och Mellanöstern (här Turkiet och Afghanistan).
Fysiska hot spelade mindre roll
Forskarna fann det intressant att rädsla för krig, ockupation och försämrat ekonomiskt och fysiskt välmående bara spelade en liten roll. Med andra ord verkar varken icke-muslimska västerlänningar eller muslimer visa fientlighet mot den andra gruppen för att de upplever att deras fysiska säkerhet är hotad, utan för att de upplever att deras kultur, värden, normer, moral, filosofi och identitet är oförenliga.
Studiens resultat kan förklara varför västerlänningar ansluter sig till anti-muslimska organisationer som Pegida och ibland till och med är personligt villiga att förfölja muslimer. Samtidigt kastar studien också ljus över varför en del muslimer stöttade bombdåden i London och 11 september-attackerna och personligen deltar i terror mot väst eller reser utomlands för att slåss för andra muslimer.
– En inbillad eller upplevd ”Clash of Cultures” kan mycket väl ligga bakom våld och fientlighet mellan delar av den muslimska och den icke-muslimska världen, säger Milan Obaidi, forskare vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet.
Studien: Milan Obaidi, Jonas R. Kunst, Nour Kteily, Lotte Thomsen, James Sidanius (2018) Living Under Threat: Mutual Threat Perception Drives Anti-Muslim and Anti-Western Hostility in the Age of Terrorism, European Journal of Social Psychology, DOI: 10.1002/ejsp.2362
I sjöarna Hornavan och Uddjaur finns en mängd skogklädda öar som ingår i ett unikt ekologiskt experiment.
I mer än 20 år har en eller flera arter eller funktionella grupper av växter (mossor, träd, bärris) avlägsnats regelbundet på små försöksytor för att simulera olika slags förluster av biologisk mångfald på varje ö.
Öarna har samma geologiska ursprung och påverkas av samma klimat. Området har också en ganska artfattig växtlighet som främst utgörs av tre trädslag (tall, gran och glasbjörk), tre bärris (blåbär, lingon och nordkråkbär) och ett par mossor (väggmossa och husmossa).
Lappländsk övärld. Bild: Nicolas Fanin
– Det fina med vårt försöksområde är att ekosystemen på öarna är så olika, trots att de ligger så nära varandra, säger David Wardle, gästprofessor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU.
Trots att öarna har mycket gemensamt är ekosystemen (och växtligheten) ganska olika på öar av olika storlek, vilket beror på att de är präglade av olika brandhistorik. Risken för ett blixtnedslag är helt enkelt större på en stor ö. Var och en av de trettio öarna i studien representerar därför ett eget ekosystem, och tillsammans täcker de in en 5000-årig brandhistorisk tidsserie.
– I tider av globala miljö- och klimatförändringar är sådana kunskaper alltmer nödvändiga, säger Nicolas Fanin.
På de större öarna, där det i snitt var 585 år sedan den senaste branden, dominerar tall och blåbär. På de minsta öarna, där det i snitt var 3 250 år sedan den senaste branden, är humustäcket mycket tjockt och där dominerar i stället gran och kråkbär. De mellanstora öarna intar ett mellanläge, och där hittar man också mer björk och lingon än på de andra öarna.
– Det är det som har gjort att vi kan säga att försämrad mångfunktionalitet på grund av artförluster tycks vara ett generellt fenomen. Och detta är viktig kunskap, som vi behöver för att kunna uppskatta konsekvenserna av de artförluster som sker i snabb takt jorden runt på grund av bland annat ändrad markanvändning och klimatförändringar.
Försöksruta där bärris avlägsnats. Bild: Nicolas Fanin
Nu har forskarna under drygt två år samlat in och analyserat flera tusen markkärnor och växtprover på var och en av öarna för att få ett brett mått som beskriver hur väl varje ”mini-ekosystem” fungerar – ett multifunktionellt ekosystemindex. Detta index är en sammanvägning av 15 olika mått på ekosystemens funktion.
Forskningen visar att den negativa inverkan som artförluster har på ett ekosystem blir tydlig när fokus ligger på ett flertal viktiga funktioner, i stället för på en eller fåtal funktioner. Dessutom var bilden likartad i hela den serie av olika ekosystem som öarna representerar.
Förluster av biologisk mångfald tycks alltså begränsa den samlade förmågan att leverera produkter och tjänster i alla ekosystem, även om enskilda funktioner kan påverkas positivt.
Ekosystemets mångfunktionalitet
Det råder en allt större samsyn om att förluster av biologisk mångfald äventyrar ekosystemens förmåga att tillhandahålla tjänster som människor är beroende av, såsom biomassaproduktion, nedbrytning och näringsomsättning.
Studier av detta har dock oftast rört någon enstaka eller några få ekosystemtjänster, eller funktioner, men en del ekologer försöker nu hitta mer generella mönster. De vill kunna förutse hur förluster av biologisk mångfald påverkar en bred palett av alla de tjänster ett ekosystem levererar – det vill säga ekosystemets mångfunktionalitet.
Hur viktig en enskild art är för mångfunktionaliteten varierar mellan olika ekosystem. En snabbväxande art som blåbär är viktig på produktiva marker, medan en långsamväxande och överlevnadsinriktad art som kråkbär är viktig på lågproduktiva marker.
– Förlusten av en enskild art kan alltså få stora konsekvenser på mångfunktionaliteten i ett ekosystem, medan effekten kan vara blygsam i ett annat, säger Marie-Charlotte Nilsson.
Kontakt:
David Wardle, professor vid Nanyang Technological University i Singapore och gästprofessor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU, david.wardle@ntu.edu.sg
Marie-Charlotte Nilsson Hegethorn, professor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, marie-charlotte.nilsson@slu.se, +46-90-786 8440, +46-70-556 6604
– För de som möter mycket gamla är det viktigt att förstå hälsoresurser som kan bidra till välbefinnande. Att vara mycket gammal, 85 år och äldre, innebär en ökad risk för sårbarhet. I forskning framkommer att andlighet och tro på Gud har ett samband med mening i livet, ger upplevelse av tröst och har betydelse för att hantera de förändringar som hör ihop med åldrandet, säger Catharina Norberg.
I sin doktorsavhandling i omvårdnad har Catharina Norberg dels sammanställt data som samlats in inom Umeå 85+/Gerda-studien, dels själv intervjuat mycket gamla personer.
Tron en hjälp genom livet
I intervjuerna beskrev många av de äldre en nära och innerlig relation med Gud och en övertygelse om att det finns något mera än en materiell verklighet. Deltagarna berättade om minnen och upplevelser från barndom, medelålder och ålderdom. De beskrev hur deras tro på Gud och på en andlig realitet burit dem genom livet. De beskrev sina erfarenheter av andlighet som en känsla av samhörighet med Gud och andra människor, både nu levande och tidigare generationer.
”När det blir som mest tråkigt får jag be till Gud att han ska hjälpa mig genom den där dagen. Och då känner jag som en värme, ett lugn här inne i bröstet. Jag får hjälp om jag vänder mig till Gud”, sade en av de intervjuade.
Flera uttryckte i intervjuerna en önskan om att få dela sina erfarenheter av andlighet, men gjorde det vanligen inte på grund av svårigheter att sätta ord på sin tro, och en rädsla för att inte bli tagen på allvar, trodd och respekterad. ”Man kan ju inte ta på det…”, som en av de intervjuade uttryckte det.
Viktigt uppfatta andliga behov
Trots att andlighet kan betraktas som abstrakt och svårfångat visar avhandlingens resultat att det är mätbart. Aspekter som visade sig ha samband med andlighet var möjligheten att samtala med vänner och familj, få berätta om minnen och erfarenheter samt att ha möjlighet att regelbundet vistas utomhus.
Resultatet i avhandlingen kan bidra med en ökad förståelse för andlighet som grundläggande behov och ökad kunskap om hur behovet av andlig omvårdnad kan uttryckas.
– Andlig omvårdnad kan variera beroende på personens önskemål och livsåskådning, men en förutsättning är att vårdare förmår uppfatta andliga behov och behov av samtal om livet och om existentiella frågor, säger Catharina Norberg.
Catharina Norberg är uppvuxen i Flarken i Robertsfors kommun och har tidigare arbetat som sjuksköterska i Lövånger. Hon arbetar nu som lärare vid sjuksköterskeutbildningen på Umeå universitet, Campus Skellefteå.
Kontakt:
Catharina Norberg, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Arbetar som lärare vid sjuksköterskeutbildningen på Umeå universitet, Campus Skellefteå, catharina.norberg@umu.se, 0910-78 72 32, 070-555 19 31
Under 2014-2016 omkom i genomsnitt 65 personer per år inom tättbebyggt område i olyckor där minst ett motorfordon varit inblandat. Ungefär 1 300 skadades allvarligt och knappt 200 mycket allvarligt. Forskare på VTI har genomfört en studie för att uppskatta vilka trafiksäkerhetseffekter som kan uppnås om bashastigheten sänks till 40 km/tim i tätort.
– Vi har undersökt hur olika scenarier skulle minska antalet döda och skadade. Hastigheten gör stor skillnad vid en krock, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
Liten minskning av medelhastigheten har effekt
Forskarna har studerat tre skilda scenarier, där det antas att en förändring av hastighetsgränsen med 10 km/timme leder till en förändring av medelhastigheten på cirka 2 km/timme i tättbebyggt område.
– Det visade sig att denna blygsamma minskning av medelhastigheten kan spara 3-5 liv per år, säger Anna Vadeby.
Scenario 1: alla gator med hastighetsbegränsning 50 km/tim sänks till 40 km/tim. Detta har potential att spara cirka 5 liv, 83 allvarligt skadade och 12 mycket allvarligt skadade per år.
Scenario 2: 80 procent av gatorna med 50 km/tim sänks till 40 km/tim, 20 procent har kvar 50 km/tim. Effekterna blir något mindre och uppskattningsvis kan 4 liv per år sparas, 66 allvarligt skadade och 10 mycket allvarligt skadade.
Scenario 3: 80 procent av gatorna med 50 km/tim sänks till 40 km/tim, 20 procent höjs till 60 km/tim. Här sparas cirka 3 liv per år, 55 allvarligt skadade och 8 mycket allvarligt skadade.
– Genom att arbeta mer med exempelvis hastighetsdämpande åtgärder som ger större minskningar av medelhastigheten kan vi uppnå ännu större effekter. Om vi lyckas minska medelhastigheten med 5 respektive 10 km/timme kan så mycket som 10 respektive 17 liv sparas för scenario 1, säger Anna Vadeby.
Förutom att uppskatta trafiksäkerhetseffekter ställde forskarna frågor om förändringar av hastighetsgränser till åtta olika kommuner (Malmö, Halmstad, Växjö, Göteborg, Linköping, Stockholm, Borlänge och Umeå). Resultaten visade att i samtliga kommuner finns en påbörjad eller genomförd hastighetsöversyn.
Så gjordes studien
VTI-forskarna har gjort en övergripande nationell skattning av påverkan på det totala antalet dödade, allvarligt skadade och mycket allvarligt skadade.
Dessutom studerades skadeutfallet mer i detalj i tre kommuner som redan har infört 40 km/tim på delar av sitt vägnät (Malmö, Umeå och Halmstad). Enbart olyckor med minst ett motorfordon inblandat har ingått i analysen. De datakällor som används i studien avser tättbebyggt område och därför används det begreppet när resultaten presenteras.
Kontakt:
Anna Vadeby, forskare på VTI, 013-20 42 34
– Att det finns ett samband mellan skallskador och demens visste vi men att den förhöjda risken finns kvar ännu 30 år efter skadan var överraskande, säger professor Peter Nordström vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
I studien har Umeåforskarna via databaser följt alla svenskar som var äldre än 50 år på nyårsafton 2005, allt som allt 3,3 miljoner människor. Ur den gruppen har man tagit dem som fått en diagnostiserad traumatisk skallskada, 164 000 personer, och jämfört med gruppen som inte drabbats av skallskada vad gäller risken att utveckla demens.
Jämförde syskonpar
Jämförelsen har gjorts för olika perioder under livet efter skallskadan. För att eliminera faktorer kring arv och uppväxtmiljö har man även gjort syskonjämförelser, genom att jämföra risken för demens hos 47 000 syskonpar där bara det ena syskonet drabbats av skallskada.
Resultatet är att den ökade risken att insjukna i demens efter en traumatisk skallskada är som störst under det första året efter skallskadan. Då är risken är fyra till sex gånger så stor som för personerna som inte haft en skallskada. Därefter sjunker den ökade demensrisken betydligt, men fortfarande efter 30 år kan man se en signifikant högre risk för skallskadade. Om man justerar för andra faktorer löper den som drabbats av traumatisk skallskada 25 procents ökad risk att drabbas av demens ännu 30 år efter skallskadan.
Av resultaten framgår att risken för demens ökar såväl efter en allvarlig traumatisk skallskada som efter flera lindriga skallskador, medan en enstaka lindrig skallskada bara ger en mindre riskökning.
Andra faktorer kan också spela in
Det som skiljer denna studie från tidigare studier är att man har kunnat följa personerna under en betydligt längre tidsrymd samt att underlaget är så omfattande. Därmed har man kunnat få en större säkerhet för de samband man har funnit.
– En reservation dock för att detta är en observationsstudie. Det innebär att det inte är säkert att alla samband vi har funnit är direkta orsakssamband. Man kan inte helt utesluta att det kan finnas andra skillnader mellan grupperna än själva skadan som kan bidra till att personer med skallskada också löper högre risk att drabbas av demens, säger Peter Nordström.
Exempel på andra skillnader mellan grupperna, är att man kan se att gruppen som får skallskador har högre förekomst av depression och diabetes och dessutom skiljer sig i större omfattning, och detta innan skallskadan inträffar.
Kontakt:
Peter Nordström, professor Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering
Umeå universitet, peter.nordstrom@umu.se, 090-785 87 53
– Eftersom vi inte kan stoppa resor mellan kontinenterna, är det enda säkra sättet att hindra spridningen av denguefeber att hejda utbredningen av de myggor som kan bära på viruset. Då är klimatet en nyckelfaktor, säger Jing Helmersson.
Jing Helmersson utvecklat två matematiska modeller för att beräkna denguemyggornas och dengueepidemins potential för spridning globalt, med fokus på Europa. Det handlar dels om myggornas förmåga att överföra dengueviruset baserat på temperaturen, dels om myggornas populationstäthet i förhållande till klimatet.
En kombination av förutsättningar
Den mygga som har störst förmåga att överföra dengueviruset heter Aedes aegypti. För att en myggpopulation i ett område ska bli smittbärare måste viruset dock först komma dit. Det är där våra resor över världen kommer in i bilden. Risken för att människor ovetande ska föra smittan vidare hänger delvis samman med att dengue, som för somliga är dödlig, hos flertalet andra inte ger några symtom alls. För att smittan ska kunna spridas krävs dock en kombination av virus, rätt sorts myggor, rätt årstid samt rätt temperatur och regnförhållanden. Det är en kombination av förutsättningar som förändras med klimatet.
Redan idag är en annan möjlig denguemygga, Aedes albopictus, etablerad i Medelhavsregionen, medan den främsta denguemyggan, Aedes aegyptis, är på gränsen till att kunna invadera de allra sydligaste delarna av Europa. Jing Helmersson visar i sin avhandling att om klimatförändringarna hålls inom Parisavtalets ram på maximalt två graders uppvärmning, kommer Aedes aegyptis-myggorna bara att ha förutsättningar att sprida sig i små södra delar av Spanien, Portugal, Italien och Grekland. Om den globala uppvärmningen däremot blir större, sker en dramatisk utvidgning, så att delar av södra och mellersta Europa riskerar att få de denna typ av myggor och dengueviruset. Det gäller stora delar av Frankrike, Spanien, Italien, Portugal, Grekland och Balkan.
– Detta understryker vikten av att vi klarar att hålla uppvärmningen inom tvågradersmålet. Att hejda denguespridningen går därför hand i hand med att hejda utsläppen av koldioxid, säger Jing Helmersson.
Denguefeber är enligt världshälsoorganisationen WHO världens allvarligaste myggburna virussjukdom. Sjukdomen är än så länge begränsad till vissa tropiska och subtropiska i Afrika, Asien och Latinamerika. Endast två lokala utbrott är hittills kända i Europa, i Aten 1927 och på Madeira 2012. Ännu finns inget effektivt vaccin mot dengue som kan användas i icke-infekterade områden.
Sedan 1980-talet har många multinationella företag tjänat på att förlägga sin produktion och montering i maquiladoras, fabriker placerade i Mexikos skattefria zoner. För utländska investerare innebär upplägget en tillgång till billigare arbetskraft och betydande vinster i form av lägre skatt. Dessa fabriker står i fokus för Claudia Fonseca Alfaro, som har undersökt hur fabrikerna påverkar människors liv i den mexikanska Yucatán-regionen.
– Förutom att göra intervjuer med fabriksarbetare har jag undersökt myndigheternas marknadsföringsmaterial, där Yucatán ofta framställs som ett exotiskt paradis och ett attraktivt alternativ för utländska investerare, säger Claudia Fonseca Alfaro.
Myten om de magiska mayaindianerna
Claudia Fonseca Alfaro visar att Yucatán, där Maya utgör en stor del av befolkningen, är en region där rasism och fördomar mot ursprungsbefolkningen är vanligt förekommande.
– Denna rasism finns även i de statliga myndigheternas marknadsföringsmaterial, exempelvis i broschyrer för utländska investerare. Där saluförs en idé som kan beskrivas som myten om de magiska Maya och som bland annat innefattar föreställningar om att mayaindianer som arbetar i fabriker är särskilt duktiga hantverkare eller fysiskt lämpliga för kroppsarbete. Det förekommer också en stereotyp föreställning om att Maya alltid är villiga att arbeta för låg lön. Den här sortens rasistiska fördomar har funnits i Mexiko i århundraden och är ett arv från spanska kolonialtiden, förklarar Claudia Fonseca Alfaro.
Kapitalismens bländverk
De flesta konsumenter reflekterar inte över det antal arbetstimmar som ligger bakom konsumentprodukter eller varifrån komponenterna och materialen som ingår i exempelvis smarttelefoner kommer. Detta är ett fenomen som Claudia Fonseca Alfaro kallar för “kapitalismens magi”.
– I min forskning kring kapitalismens mekanismer leker jag ofta med magibegreppet, fast inte i någon positiv mening. Magibegreppet används istället som en analogi för de saker som kapitalismen medvetet döljer från oss konsumenter, som exempelvis dolda mänskliga och miljömässiga kostnader för tillverkning av jeans, telefoner och bildelar, säger Claudia Fonseca Alfaro.
I sin forskning försöker Claudia Fonseca Alfaro överbrygga det gap som enligt henne existerar mellan forskning med fokus på kapitalism i abstrakta termer och annan forskning som intresserar sig för kapitalismens lokala mänskliga och miljömässiga effekter.
– Min forskning är ytterst en påminnelse att dessa produkter är nära kopplade till människors liv, trots att produktionen sker utanför vårt synfält, säger Claudia Fonseca Alfaro.
Som forskare vill Claudia Fonseca Alfaro uppmana konsumenter att omvärdera vad det innebär att leva i ett globaliserat kapitalistiskt system som verkar gränslöst.
– Det finns idag en vanlig föreställning om att vissa länder med en liten produktion har en liten miljöpåverkan. Länder på norra halvklotet behöver ta ett större ansvar, både för de multinationella företagens miljöpåverkan och för kvarvarande negativa effekter av ett kolonialt arv, säger Claudia Fonseca Alfaro.
Under ett halvsekel har många molekyler upptäckts i rymden. Med hjälp av radioteleskop har astronomer kunnat studera dessa molekyler och med därmed undersöka vad som pågår i de täta, mörka molnen där nya stjärnor och planeter föds.
På sådana platser kan temperatur, tryck och gasrörelser alla mätas upp tack vare signaturerna som molekylerna lämnar i radiosignalerna som molnen avger. För att kunna förstå hur de tyngsta stjärnor bildas behöver forskare också mäta upp magnetfält, men det har länge varit en betydligt svårare uppgift.
Magnetfält spelar stor roll Boy Lankhaar, doktorand i astronomi vid Chalmers som lett projektet, berättar:
– Vi vet att när de största och tyngsta stjärnorna föds så spelar magnetfält en viktig roll. Men just hur magnetfälten påverkar processen debatteras bland forskare. Därför behöver vi sätt att mäta upp magnetfälten, och det är en rejäl utmaning. Nu tack vare våra nya beräkningar vet vi hur vi kan göra det med hjälp av metanol, säger han.
Magnetfält spelar en viktig roll i de områden i rymden där de flesta massiva stjärnor föds. I den här illustrationen visas omgivningarna hos en nyfödd, tung stjärna, och de ljuspunkterna där radiosignaler från metanol kan upptäckas. De ljusa prickarna i bilden pekar ut så kallade metanolmasrar – naturliga lasrar som är vanligt förekommande i de täta gasmolnen där tyngre stjärnor bildas. De böjda linjerna representerar magnetfältet. Tack vare nya beräkningar kan astronomer nu börja undersöka magnetfält i rymden genom att mäta upp radiosignaler från metanolmolekylerna i dessa ljusstarka källor. Bild: Wolfgang Steffen/Boy Lankhaar m. fl. (molekyler: Wikimedia Commons/Ben Mills)
Idén om att kunna använda mätningar av metanol (CH3OH eller träsprit) i rymden för att utforska magnetfält lanserades för många decennier sedan. I den täta gasen som omger många nyfödda stjärnor lyser metanolmolekyler starkt i form av så kallade masrar – naturliga mikrovågslasrar i rymden. De signaler som kan registreras av radioteleskop från sådana metanolmasrar är både mycket starka och sänds ut vid mycket specifika frekvenser.
Hjälper forskarna tolka – Masersignalerna sänds dessutom ut från de områden där magnetfälten har mest att berätta för oss om hur stjärnor bildas. Med vår nya förståelse för hur metanol påverkas av magnetfält kan vi äntligen börja tolka det som vi ser, säger Wouter Vlemmings, astronom vid Chalmers och medlem i teamet.
Tidigare försök att mäta upp metanolets magnetiska egenskaper har drabbats av problem. Istället bestämde sig Boy Lankhaar och hans kollegor för att bygga en teoretisk modell, och såg till att den stämde överens både med tidigare teoretiska arbeten och med laboratoriemätningar.
– Vi utvecklade en modell av hur metanol beter sig i magnetfält med startpunkt i kvantmekanikens principer. Snart fann vi att de teoretiska beräkningarna stämde väl överens med de experimentella mätningarna som fanns tillgängliga. Då kände vi oss tillräckligt säkra för att extrapolera till de förhållandena som vi förväntar oss i rymden, förklarar Boy Lankhaar.
Svårare än forskarna trott Uppdraget visade sig ändå vara krävande. Teamets teoretiska kemister, Ad van der Avoird och Gerrit Groenenboom, båda vid Radboud-universitetet i Nijmegen, Nederländerna, behövde göra nya beräkningar och rätta tidigare arbeten.
– Eftersom metanol är en relativt enkel molekyl tänkte vi först att projektet skulle vara lätt. Istället blev det väldigt komplicerat eftersom vi behövde räkna fram metanolets egenskaper på ett mycket noggrant sätt, berättar Ad van der Avoird.
De nya resultaten öppnar upp nya möjligheter för forskare som vill förstå universums magnetfält. De visar dessutom hur problem kan lösas inom astrokemin – där forskningsområdena astronomi och kemi möts.
Öppnar för nya upptäckter Huib Jan van Langevelde, astronom vid Joint Institute for VLBI Eric och Leiden-universitetet, samt medlem i forskarlaget, förutspår nya upptäckter framöver.
– Det är otroligt att så detaljerade beräkningar behövs för att avslöja den molekylära komplexiteten som vi behöver för att tolka de mycket precisa mätningar som vi gör med dagens bästa radioteleskop. I framtiden kommer vi att behöva både experter inom kemi och inom astrofysik för att göra nya upptäckter om molekyler, magnetfält och stjärnbildning, säger han.
Artikeln: Characterization of methanol as a magnetic field tracer in star-forming regions, tidskriften Nature Astronomy, av Boy Lankhaar (Chalmers), Wouter Vlemmings (Chalmers), Gabriele Surcis (Joint Institute for VLBI Eric, Nederländerna, och Inaf, Osservatorio Astronomico di Cagliari, Italien), Huib Jan van Langevelde (Joint Institute for VLBI Eric, Nederländerna, och Leiden-universitetet, Nederländerna), Gerrit C. Groenenboom och Ad van der Avoird (Institutet för molekyler och material, Radboud-universitetet, Nijmegen, Nederländerna).
Kontakt:
Boy Lankhaar, doktorand, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers, boy.lankhaar@chalmers.se, +46 31 772 55 42
År 2015 tilldelades Boy Lankhaar Kungliga nederländska kemisällskapets Golden Master-pris för sitt examensarbete inom detta projekt vid Radboud-universitetet i Nijmegen, Nederländerna.
Claudia Köhlers labb vid SLU har steg för steg undersökt problemen som uppstår då växtförädlare försöker korsa våra jordbruksgrödor med sina vilda släktingar.
Flertalet av våra grödor har under domesticeringens gång kommit att få fler kromosomuppsättningar än sina vilda släktingar, vilket i stor utsträckning har bidragit till de moderna grödornas framgång. Vete, potatis, raps och jordgubbar är till exempel polyploida, medan deras förfäder inte är det.
Ökningen av antalet kromosomuppsättningar (ploidi) har dock minskat de nya sorternas förmåga att korsa sig med sina vilda släktingar, vilket också begränsar växtförädlarnas möjligheter att återinkorsa värdefulla egenskaper som har gått förlorade under domesticeringsprocessen. Orsaken är ett fenomen som kallas den ”triploida spärren”, som orsakar allvarliga defekter i frövitan vid korsningar av växter som skiljer sig i ploiditetsnivå.
Claudia Köhlers forskargrupp vid SLU visade i somras hur ”problemet” uppstår i frövitan – den näringsrika vävnad som stöder embryotillväxten och som ger eftertraktade kalorier i livsmedel och djurfoder.
Det som händer vid hybridisering mellan växter med olika kromosomantal är att det sätt på vilket arvsmassan är hoppackad i frövitans cellkärnor förändras. Detta leder i sin tur till att aktiviteten hos tillväxtfrämjande gener i frövitan förändras kraftigt, med dödliga konsekvenser för det växande fröet. Författarna identifierade också de gener som orsakar detta fenomen.
Hoppande gener och fröabort
Nu har forskargruppen tagit ytterligare ett stort steg mot nya metoder som kan göra det möjligt att kringgå den triploida spärren. Tillsammans med SLU-kollegan Germán Martínez forskargrupp och kollegor från Cold Spring Harbor i USA ger de en bild av fenomenets molekylära bakgrund.
Det de visar är att omflyttningsbara (transponerbara) element (en klass av genetiska enheter som kan byta plats i arvsmassan) – allmänt kända som ”hoppande gener” – har en grundläggande betydelse i processen.
Under pollenbildningen producerar dessa ”hoppande gener” något som betecknas små RNA, som styr olika geners aktivitet senare under fröutvecklingen. Om dessa förekommer i överskott (vilket de gör i pollenkorn från växter med högre ploidi) inducerar de fröabort.
Manipulation av biosyntesen av små RNA
– Vi kunde se att mutanter av vår modellväxt (backtrav) som inte producerar små RNA i pollenkornen ger livskraftiga triploida frön, säger Claudia Köhler. Det är ett bevis på vilken central betydelse små RNA har för aborteringen av triploida frön.
I båda artiklarna är forskarnas teori att små RNA som härrör från hoppande gener skapar en kvantitativ signal för kromosomtal, och att det krävs en väl avvägd dosering för att livskraftiga frön ska bildas.
– Om vi lär oss att manipulera biosyntesen av små RNA skulle vi alltså ha ett enkelt sätt att föra över åtråvärda men förlorade egenskaper från vilda släktingar till moderna jordbruksgrödor, säger Claudia Köhler. Det kan till exempel vara egenskaper som gör växten tåligare mot sjukdomsangrepp eller torkstress.
På internet kan vem som helst skriva och läsa poesi – och kalla sig poet, menar umeåforskaren Julia Pennlert. Hon har undersökt poesisajten Poeter.se, som befolkas av runt 37 000 medlemmar.
Ett helt nytt litterärt rum, fullt av skrivande människor och deras texter har öppnat sig, där det handlar om att både läsa och bli läst, mötas och kommentera.
– Det är som ett Facebook för poeter där man följer vissa favoriter, men kanske framförallt, man publicerar sina egna texter och får reaktioner på det man skriver, säger Julia Pennlert.
Nya platser för poesi
Den typen av nätgemenskaper knyter an till äldre former av litterära mötesplatser, men den digitala tekniken påverkar också på olika sätt hur deltagarna skriver, läser och diskuterar litteratur.
– Istället för att vara en genre som är lite undanskymd, smal och ganska osynlig, annat än på kultursidor ibland, är det här något som går i motsatt riktning, på sajten finns ett stort antal dikter publicerade och många aktiviteter och samtal.
– Man skulle kunna säga att digitala plattformar som Poeter.se visar hur diktens genre lever och frodas i form av ett folkskrivande, om man så vill, säger Julia Pennlert.
Genom att studera digital självpublicering och den digitala miljön där dessa texter och författare befinner sig får vi mer kunskap om litteraturens förutsättningar i ett samtida medielandskap, menar hon.
Litteratur med digitalt perspektiv
Det omfattande antalet texter och kommentarer som finns på Poeter.se har gjort att Julia Pennlert blivit inspirerad av digitalt humanistiska perspektiv. Ett perspektiv som under de senaste åren blivit ett etablerat forskningsfält.
Hon har samlat tusentals texter och aktiviteter bland deltagarna som sker på sajten, i en databas. Ett material som är sökbart och möjligt att bearbeta utifrån mängder av olika infallsvinklar.
– På detta sätt visar min avhandling också hur litteraturforskningen kan använda sig av digitala metoder för att studera ett material som befinner sig online, och hur nya former av humanioraforskning som numer samlas under rubriken digital humaniora kan tillämpas i praktiken.
Att begränsa jordbrukets skador orsakade av nematoder är av högsta vikt för livsmedelsförsörjningen i världen. Tidigare har kemiska bekämpningsmedel varit framgångsrika, men medfört en rad problem som ackumulering giftrester i mark, vatten, djur och människor, och en överhängande risk för att nematoden med tiden blir motståndskraftig.
Kemiska bekämpningsmedel förbjuds i många länder och är dessutom inte förenliga med ekologiskt jordbruk. Nya bekämpningsmetoder behövs alltså, och den mest lovande nischen är så kallad biologisk bekämpning, det vill säga att använda naturligt förekommande antagonister mot skadegörarna.
Parasitsvamp som dödar selektivt En sådan antagonist är Clonostachys rosea, en svamp som parasiterar på andra svampar och därtill förefaller ha hämmande inverkan på nematoder. Det finns också teorier om att svampen kan inducera försvarsmekanismer i växten och därmed göra den mer tålig för nematodangrepp.
Det SLU-forskare nu har gjort är att testa om nematoder i jorden och den växande grödan påverkas av svampen.
– Vi analyserade nematodsamhället i naturlig jordbruksjord från ett fält i Uppsala, säger SLU-forskaren Mudassir Iqbal vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi.
– Vi har behandlat jorden med C. rosea och därpå planterat morot respektive vete i den i växthus. Genom att sedan analysera nematodsamhället i såväl dessa som i behandlade jordar utan gröda, har vi försökt mäta behandlingens effekt på antagonisterna.
Nematoder i lantbruket
Nematoder finns överallt där liv kan finnas och har utvecklat snart sagt alla tänkbara överlevnadsstrategier; de kan parasitera på djur, växter, bakterier och svampar. Troligen finns över en miljon arter, varav drygt 4000 har beskrivits som växtparasiter. Dessa utgör gigantiska problem för jordbruket. Uppskattningsvis 15 procent av hela världens sammanlagda jord- och skogsbruksproduktion går årligen förlorad till följd av nematodangrepp, till ett beräknat värde av 118 miljarder dollar.
Bild: Veteplantor som växt under sju veckor med (till vänster) och utan (till höger) den tillväxtfrämjande bakterien. Foto: Mudassir Iqbal, SLU.
Studien visade en tydlig påverkan av C. rosea på nästan alla växtparasiterande nematoder i jorden. Bland sju upptäckta nematodsläkten sjönk individantalet med mellan 40 och 73 procent för alla utom ett, i både morots- och vetejord.
I jord utan gröda sjönk förekomsten av individer i fyra av sju släkten. Såväl morot som vete växte också bättre i jord som behandlats med svampen.
Ingen inverkan på icke-parasiter Detta visar tydligt att C. rosea har en stark antagonistisk effekt på nematodsamhället i jord, och att denna effekt blir ännu starkare när jorden är odlad. Vi vet inte om detta beror på att svampen inducerar växtens försvar eller om det är växtrötterna i sig som är nödvändiga för att C. rosea ska trivas. Men vi såg också att icke växtparasiterande nematoder, som utgjorde ungefär en tredjedel av alla, inte påverkades alls av behandlingen. C. rosea verkar alltså specifikt inriktad på de nematoder som orsakar växtsjukdomar, men inte på några andra, konstaterar forskarna.
Skapar en ogästvänlig miljö Mudassir Iqbal och hans forskarkollegor har också undersökt hur denna antagonism verkar praktiskt. Tidigare studier, på andra C. rosea-linjer än den som användes här, har visat att svampen parasiterar på nematoderna.
Mudassir Iqbal kunde dock inte se några sådana tecken i denna studie.
– Däremot märkte vi att ett medium där svampen vuxit men sedan avlägsnats från, inhiberar nematodernas tillväxt. Det får oss att tro att C. rosea kan använda sig av flera angreppsstrategier, och att en av dem är att skapa en ogästvänlig miljö som nematoderna inte kan leva i.
– Vår studie visar alltså att C. rosea är en effektiv antagonist mot växtparasiterande nematoder i jord, men också att den samtidigt inte angriper andra nematoder, sammanfattar Mudassir Iqbal.
– Denna antagonism tycks i vår studie baserad på utsöndringen av substanser som nematoderna inte tål. Behandlingen får också en mätbart positiv effekt på tillväxten hos både morot och vete. Detta bådar naturligtvis gott för möjligheten att använda svampen som ett effektivt växtskyddsmedel mot nematoder i jordbruket, avslutar han.
Nematoder är en grupp mikroskopiskt små rundmaskar som kan orsaka stora skador i odlingar, oftast utan att ge några iögonfallande symptom. Dessa små skadedjur kan påverkas kraftigt av vad som odlas på fältet. SLU-forskaren Maria Viketoft och hennes kollegor har undersökt hur olika förfrukter påverkar nematodangreppen, och hur nematoderna kan samspela med andra skadeorganismer och förstärka varandras skadeverkan. Groddbränna – en svampsjukdom som kan orsaka stora ekonomiska förluster i potatisodlingar – orsakar ännu större skördeförluster om det samtidigt finns nematoder som äter på potatisarna, läs mer på SLU:s webb.
.. men också nyttogörare i storformat
Men det är viktigt att komma ihåg att nematoder som äter på grödorna bara är en bråkdel av alla frilevande nematoder i fältet. Deras släktingar är i många fall nyttodjur: nedbrytare som frigör näring som grödan kan ta upp, och svamp- och bakterieätare som kan minska skadeangrepp från patogena mikroorganismer.
”Nematoder är jordens vanligaste djur. Nematoder tycks finnas överallt där liv kan finnas, i inlandsisarna och de varma källorna, i de torra öknarna och den frusna tundran, i vattnet du dricker och ättikan du kryddar med, i insektskroppen och på potatisens rötter, i älgens hjärna och människans ögon. Om all annan materia på jorden utplånades så skulle ändå konturerna av bergen och sjöarna, träden och djuren synas som en fin film av nematoder” (Faktablad om växtskydd, SLU).
Rundmaskar, eller nematoder (Nematoda) är enkla, spolformade och icke segmenterade ryggradslösa djur som oftast är av mikroskopisk storlek. Nematoderna är en av de vanligast förekommande stammarna inom djurriket med mer än 20 000 arter . Källa: SLU och Wikipedia
Pokémon Go blev ett globalt fenomen när det slog igenom på bred front sommaren 2016. Spelet har laddats ned rekordhöga 800 miljoner gånger, men hajpen har i dag lagt sig.
Det enorma och snabba genomslaget väckte intresse hos forskare i bland annat Kanada, Storbritannien och Sverige. På Luleå tekniska universitet har forskarna Anna-Karin Lindqvist, Stina Rutberg och Josef Hallberg undersökt vad som gjorde spelet så populärt, med syfte att använda resultaten för vidare studier av barns fysiska aktivitet och spelifiering, bland annat i ett projekt om aktiva skoltransporter.
Spelat under några månader
De tre forskarna har samlat in data från fokusgrupper bestående av barn i åldern 7-12 år och deras föräldrar. Samtliga deltagare har spelat Pokémon Go under minst några månaders tid.
– Vår studie visar att det inte är tävlandet i spelet som är det mest triggande för barnen och föräldrarna, utan att de samarbetar och tillsammans bidrar till spelet. Det är väldigt tydligt att samarbetet är det viktigaste, säger Stina Rutberg, universitetslektor i fysioterapi.
– Det är lätt att tro att det behövs tävlingsmoment vid aktiviteter på gruppnivå för att främja fysisk aktivitet, men de här resultaten visar att det inte är så, tillägger Anna-Karin Lindqvist, även hon universitetslektor i fysioterapi.
Pokémon Go är ett spel som förstärker verkligheten, så kallad augmented reality, med datorgenererade sinnesintryck som ljud, grafik och data.
– För oss som vill främja fysisk aktivitet är augmented reality perfekt, eftersom det lockar ut folk, säger Anna-Karin Lindqvist.
Uppmuntrar till att vara aktiva
I studien såg forskarna att föräldrar inte är lika benägna att begränsa sina barns skärmtid när det handlar om ett spel som uppmuntrar till fysisk rörelse.
– Det var väldigt lite som deltagarna i vår studie uppfattade som negativt med spelet, förutom risker kopplade till att barnen är ute i trafiken, säger Anna-Karin Lindqvist.
Spelifiering innebär att använda mekanismer från datorspel för att exempelvis öka motivationen vid inlärning eller för att uppnå en beteendeförändring.
Josef Hallberg, biträdande professor i distribuerade datorsystem, säger att det kan vara svårt att få in utforskande inslag i digitala spel, men att det är något som Pokémon Go lyckats med. Barns sug efter nya upptäcker är också något som Luleå tekniska universitets forskare tar med sig till ytterligare en delstudie på området, som handlar om att skapa ett spel som kan användas i skolor för att få barn att vara fysiskt aktiva, samtidigt som det är kopplat till skoluppgifter.
– Vi har designat ett spel utifrån de saker vi i studien såg var viktiga, som samarbete, att hjälpa varandra och utforskande och upptäckande. Vi har byggt en analog prototyp i form av ett pussel och tanken är att vi senare ska göra en digital version. Alla ska kunna ta till sig spelet, som går ut på att tillsammans lösa uppgifter för att samla pusselbitar eller få ledtrådar, säger Josef Hallberg.
Optik finns överallt omkring oss, exempelvis i skärmar, belysning, kameraobjektiv och glasögon. Men optiken saknar det mänskliga ögats förmåga att enkelt anpassa sig och fokusera på olika avstånd.
För att komma till rätta med det problemet samarbetar forskaren Alexander Dmitrievs grupp vid Göteborgs universitet med forskare i Spanien (nanoGUNE Center) och Italien (Italian Institute of Technology).
– På våra laboratorier arbetar vi med att styra ljuset med hjälp av magnetfält. Vi använder mycket små magnetfält, med samma styrka som kylskåpsmagneter, för att inte störa omgivningen och för att uppnå en teknik som är liten och bärbar, säger Alexander Dmitriev, professor vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet.
Adjö till skrymmande kameraoptik Genom att på en mycket tunn glasskiva lägga ett lager med nanoantenner för ljus (där antennerna är av guld och nickel och 20 nanometer höga) kunde forskarna vrida och re-polarisera synligt ljus som passerar glasskivan med hjälp av magnetfält.
– Det här ger oss helt nya möjligheter att skapa ultratunna optiska komponenter vars egenskaper kan ändras med en knapptryckning genom att kontrollera ett mycket litet magnetfält, säger Alexander Dmitriev.
Genom den nya forskningen kommer det kanske i framtiden inte längre att behövas skrymmande kameraobjektiv.
– Vi föreställer oss att optiken i framtiden enkelt kan förändras i realtid i din mobiltelefon, eller i ett par specialiserade glasögon, på samma sätt som ögat ständigt anpassar sig, säger Alexander Dmitriev.
Ändra ljuset i realtid
Förutom möjligheten att skapa mycket små och mycket flexibla optiska komponenter öppnar forskningen också för nya kemiska produktionsmetoder.
– Det är mycket viktigt hur cirkulär-polariserat ljus interagerar med olika material runt omkring oss. Cirkulär-polariserat ljus har även den mycket viktiga funktionen att det kan användas för att syntetiskt framställa olika kemikalier och läkemedel med asymmetrisk struktur. Vilka möjligheter öppnar sig inte om allt ljuset gör kan ändras i realtid på beställning? säger Alexander Dmitriev.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
