Monika Hattinger har forskat på och själv varit med och utvecklat utbildningar där industrin och akademin samverkar:
– Det är ett unikt utbildningskoncept där industrins medarbetare och högskolans forskarlärare tillsammans designar flexibla och arbetsintegrerade e-lärande kurser inom produktionsteknik. En ömsesidig lärandeprocess där praktiska erfarenheter från industriproduktionen väger lika tungt som forskarnas kunskaper, säger Monika.
Kurserna är webbaserade och har även inslag av laborationer och föreläsningar. Deltagarna är främst operatörer och ingenjörer som har lite eller ingen akademisk utbildning. Majoriteten av dem som söker kurserna måste först validera sin kompetens.
– Kurserna har snarare formen av utvecklingsprojekt än undervisning. Operatörerna bidrar med sina kunskaper och erfarenheter. För lärarna är det en utmaning att designa och utveckla kurserna utifrån operatörernas erfarenheter och kunskapsbehov.
Vad innebär det att samproducera?
Monika har undersökt hur kunskapsutbyte utvecklas till ett samspel mellan operatörernas praktiska erfarenheter och forskarnas vetenskapliga kompetens.
– Jag har fördjupat mig i vad det egentligen innebär att samproducera kunskaper, hur det går till och vad det betyder för deltagarna.
Hon har också studerat hur olika typer av laborationer och case-metoder kan designas så att kompetensutveckling kan genomföras på ett optimalt sätt utifrån industrins förutsättningar.
– Industrins roll i det här utvecklingsarbetet är oerhört viktig. Kompetensutveckling måste vara genomförbar i praktiken.
Fem delstudier
Forskningsprojektet omfattar fem delstudier med fokus på hur de olika aktörerna har bidragit till kunskapsutveckling över tid. Monika har intervjuat och följt ett 50-tal chefer, 200 operatörer och ingenjörer som deltog i kurserna och ett tiotal forskningsaktiva lärare. Totalt har hon följeforskat 18 kurser. Forskningen utgår också från de utmaningar och möjligheter som digitaliseringen innebär för både industrin och för högskolan.
Monikas aktionsforskning har pågått under fem år. Under tiden har hon återkopplat löpande till projektet och kunnat föreslå förändringar i kursernas design.
– Det är en stor fördel att få studera något som jag har god så inblick i. Genom forskningen har jag kunnat bidra aktivt till förändringar i kursernas pedagogiska och tekniska arbetssätt så att kunskapsnivån stämmer överens med industrins behov.
Värdefullt kunskapsutbyte
– Mina longitudinella studier visar bland annat att samproduktion är en komplex process där industri och högskola agerar på ett aktivt och gränsöverskridande sätt. Det ger ett ömsesidigt lärande som är värdefullt för både kursdeltagarna och för forskarna. Det är också tydligt att kursdeltagarnas engagemang och kritiska förhållningssätt till kunskap har utvecklats över tid.
Samtidigt ser hon utmaningar för industrin att ta tag i:
– För att klara framtida konkurrens krävs att industrin kontinuerligt inventerar och identifierar sina kompetensbehov. Företagen måste även bli bättre på att omvandla sina medarbetares nya kompetenser i det dagliga produktionsarbetet.
Första avhandlingen inom I-AIL
Monikas forskning är tvärvetenskaplig och greppar över IT-forskning, pedagogik och ingenjörsvetenskap. Hon är först på Högskolan Väst med att doktorera inom informatik med inriktning mot industriellt arbetsintegrerat lärande, I-AIL, som också är en av tre kärnområden i den nya forskningssatsningen Primus på Högskolan Väst.
– Jag har arbetat med livslångt lärande och kompetensutveckling sedan 1997 på Högskolan Väst. I samband med högskolans nya forskarutbildning inom LINA (Lärande i och för det nya arbetslivet) fick jag möjlighet att forma min forskning på egen hand. Nu arbetar jag vidare i ett nytt forskningsprojekt som handlar om den ökade digitaliseringen i tillverkningsindustrin och hur den påverkar framtidens professioner.
Forskare över hela världen kämpar för att bygga en kvantdator. En av de stora utmaningarna är att komma runt kvantsystemens känslighet för störningar. Ett spår inom kvantdatorforskningen är därför att utnyttja så kallade majoranapartiklar, även kallade majoranafermioner. Bland annat Microsoft satsar på att utveckla den här typen av kvantdator.
Majoranafermioner är mycket originella partiklar, helt olika de som bygger upp materialen omkring oss. Väldigt förenklat kan man likna dem vid halva elektroner. I en kvantdator är tanken att koda information i par av majoranafermioner som är åtskilda i materialet, vilket skulle göra beräkningarna i princip immuna mot störningar.
Så var hittar man då majoranafermioner?
I fasta material lär de endast förekomma i så kallade topologiska supraledare – en typ av supraledare som är så ny och speciell att den knappt finns i praktiken. Men en forskargrupp på Chalmers är nu bland de första i världen att presentera resultat som tyder på att de faktiskt har lyckats tillverka en topologisk supraledare.
– Våra experimentella resultat är helt förenliga med topologisk supraledning, säger Floriana Lombardi, biträdande professor vid avdelningen för kvantkomponentfysik på Chalmers.
För att skapa sin okonventionella supraledare har de utgått från en så kallad topologisk isolator av vismuttellurid, Be2Te3. En topologisk isolator är till största delen just en isolator – det vill säga den leder inte ström – men leder ström på ett väldigt speciellt sätt på ytan. Ovanpå har forskarna lagt ett lager av en konventionell supraledare, i det här fallet aluminium, som leder ström helt utan motstånd vid riktigt låga temperaturer.
– De supraledande paren av elektroner läcker då in i den topologiska isolatorn som också blir supraledande, förklarar Thilo Bauch, docent i kvantkomponentfysik.
Vid de första mätningarna tydde allt på att de bara hade helt vanlig supraledning i sin komponent. Fast när de senare kylde ner komponenten igen, för att rutinmässigt upprepa några mätningar, var situationen plötsligt annorlunda – egenskaperna hos de supraledande elektronparen varierade i olika riktningar.
– Och det går inte alls ihop med konventionell supraledning. Plötsligt hade oväntade och spännande saker dykt upp, säger Floriana Lombardi.
Till skillnad från andra forskargrupper hade Floriana Lombardis grupp använt platina för att sätta ihop den topologiska isolatorn med aluminiumet. Vid upprepade nedkylningar gav det upphov till spänningar i materialet (se bilden), vilket gjorde att supraledningen ändrade karaktär.
Efter en intensiv analysperiod kunde forskargruppen konstatera att de förmodligen lyckats skapa en topologisk supraledare.
– För praktiska tillämpningar är materialet främst intressant för de som försöker bygga en topologisk kvantdator. Själva vill vi utforska all den nya, spännande fysik som gömmer sig i topologiska supraledare – det här är ett nytt kapitel inom fysiken, säger Floriana Lombardi.
Majoranapartikeln
Majoranapartikeln förutsades av den italienske fysikern Ettore Majorana redan år 1937. Den är en mycket originell elementarpartikel som – liksom elektroner, neutroner och protoner – tillhör gruppen fermioner. Till skillnad från alla andra fermioner är majoranafermionen sin egen antipartikel.
I Sverige har vi en positiv syn på daggmaskar och det finns inga regleringar kring spridning av dem i de svenska nationalparkerna. Men frågan är om de svenska fjällen behöver avmaskas.
– Vi blev mycket förvånade av att se hur bra några av de daggmaskarter som vi anser vara ”ekologiska värstingar” i USA överlever i de svenska fjällen, säger Jonatan Klaminder, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
I länder som Kanada och USA upptäckte man under 90-talet att spridningen av daggmask från jordbruk och trädgårdar förändrade växtligheten i de amerikanska skogarna med negativa konsekvenser för vissa trädslag och hjortbestånd.
Daggmaskbestånd i Abisko
Det har lett till hårda riktlinjer för hur maskar får hanteras och böter vid överträdelser inom nationalparker.
Från ett svenskt perspektiv låter detta kanske förvånande med tanke på att vi från tidig skolålder får lära oss att maskar är jordförbättrare och bra för miljön. Inventeringar av daggmaskbestånd i de svenska fjällen runt Padjelanta, Stora sjöfallet och Abisko visar dock att den synen kan behöva förändras.
Studien visar att många av de arter som förändrat ekosystem i Nordamerika nu sprids ut från fjällstugetomter, tidigare jordbruksfastigheter och forskningsstationer rakt ut i skyddade nationalparksmiljöer runt de studerade områdena. Det stora antalet daggmaskar som förekommer visar att de stortrivs i fjällbjörkskogar och ängsmarker i fjällen.
Daggmaskar sprids med människor
Att människan är den vanligaste spridaren av daggmaskar beror på att maskarna själva sprider sig mycket långsamt på egen hand. Under istiden tros alla daggmaskar ha dött ut över stora områden i norra Europa och USA.
Den långsamma självspridningen gör att återkoloniseringen av tidigare istäckta områden fortfarande pågår och att de svenska fjällen är ett av de sista områdena i Europa dit många daggmaskarter ännu inte hunnit.
Student Adrian Wackett inventerar daggmask i fjällen. Bild: Kyungsoo Yoo
– Från studier i USA ser vi att daggmaskpopulationer på egen hand kan förflytta sig 5-10 meter per år, vilket gör att de aldrig på egen hand skulle ha hunnit komma till de svenska fjällen efter istidens slut, säger Adrian Wackett, student vid University of Minnesota, USA, och medarbetare i studien.
Den stora frågan för forskarna är nu vad de nya daggmaskarterna gör för åverkan på den svenska fjällmiljön.
– Det är lite för tidigt att lyfta fram detta som ett betydande miljöproblem då vi inte vet de ekologiska konsekvenserna, men har maskarna en gång etablerat sig är de i stort sett omöjliga att bli av med. Det gör att det är svårt att ångra sig om vi senare kommer fram till att detta ställer till det för fjällmiljön, säger Jonatan Klaminder.
Kontakt: Jonatan Klaminder, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, jonatan.klaminder@umu.se, 090-786 95 54
Johan Olofsson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, johan.olofsson@umu.se, 090-786 77 04
Adrian Wackett, Department of Soil, Water and Climate, University of Minnesota, +1 651 245 3352 (cellphone/Whatsapp)
Sköldkörteln, lokaliserad i halsen strax under struphuvudet, utövar inflytande på alla celltyper i kroppen.
– Sköldkörtelns roll vid bröstcancer är intressant och komplex. Den påverkar celler både i bröstcancertumörer och i immunförsvarets som ska skydda oss, säger Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet.
– Tidigare studier har visat att sköldkörtelhormoner och det kvinnliga könshormonet östrogen har likheter i regleringen av bröstcellers funktion. Och det är redan belagt att det finns en tydlig koppling mellan östrogennivåer och bröstcancer.
Annat perspektiv än i tidigare forskning
I sitt avhandlingsarbete har hon undersökt betydelsen av några av de sköldkörtelhormoner som används mest vid kliniska undersökningar av sköldkörtelns funktion. I undersökningen har även en antikropp ingått.
En kombination av höga halter av sköldkörtelhormonet tyroxin samt låga nivåer av TPO-antikroppar kunde kopplas till en ökad risk att utveckla bröstcancer. Det var framför allt risken för mindre aggressiva tumörtyper som ökade. Jasmine Brandt undersökte därefter huruvida prognos och överlevnad kunde kopplas till de undersökta hormonerna.
– För en gynnsam prognos var det framför allt viktigt att nivåerna av tyroxin inte var för låga. TPO-antikroppspositivitet var också relaterad till en bättre chans att överleva bröstcancer, berättar Jasmine Brandt.
I den aktuella forskningen identifierades även fem genetiska markörer för tyroxin och TPO-antikroppar som kan knytas till bröstcancerrisk.
Syntetiska hormoner intressant uppslag
Studierna är av observationstyp och hon menar att det fortfarande återstår mycket forskning kring sambanden mellan sköldkörtelns funktion och bröstcancer. Underlaget till studierna kommer från Malmö Kost Cancer, en större medicinsk befolkningsundersökning där drygt 17 000 kvinnor i Malmö deltog mellan 1991 och 1996.
– Tidigare forskning har framför allt uppmärksammat sambanden först när patienterna redan diagnosticerats med bröstcancer. I min forskning har vi tvärtom utgått från friska kvinnor och sett vilken roll sköldkörtelhormonerna haft vid utveckling av bröstcancer, förklarar hon.
Jasmine Brandt ser positivt på fortsatt forskning och möjligheterna att ny kunskap om sköldkörtelhormonerna kan bidra till framtida diagnosmetoder och behandlingar. Bland annat anser hon det intressant att utreda ifall syntetiska sköldkörtelhormoner (t.ex. Levaxin) skulle kunna förbättra överlevnadsoddsen vid låga nivåer av tyroxin.
Avhandlingen:
Thyroid function and breast cancer – risk and clinical outcome in relation to thyroid hormones (free T3/T4), TSH, TPO-Antibodies and genetic variants
Kontakt:
Jasmine Brandt, läkare och doktor i medicinsk vetenskap vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, jasmine.brandt@med.lu.se
NK-celler är en speciell typ av vita blodkroppar som upptäcktes vid Karolinska Institutet på 1970-talet och som har en förmåga att känna igen och döda cancerceller. Under de senaste åren har mycket kunskap genererats kring cellernas biologi och deras förmåga att känna igen tumörceller.
Även forskningen inom immunterapi, där immunförsvaret aktiveras för att bekämpa cancerceller, har tagit stora steg framåt. NK-cellernas potential som immunterapi har dock inte fullt ut studerats.
Inga allvarliga biverkningar
Nu har forskare vid Karolinska Institutet testat en NK-cellsbaserad immunterapi på 16 patienter med behandlingsresistent leukemi av typerna myelodysplastiskt syndrom (MDS), akut myeloisk leukemi (AML) eller övergångsfaser mellan MDS och AML. Patienterna behandlades med aktiverade NK-celler från besläktade givare.
Sex av patienterna uppvisade objektiva svar på behandlingen, vissa uppnådde till och med så kallad komplett remission och blev därmed symtomfria. Fem av dessa sex patienter blev tillräckligt friska för att kunna genomgå botande stamcellstransplantation, något som inte var möjligt före NK-cellsbehandlingen. Tre av dem har nu överlevt mer än tre år, varav en patient mer än fem år. NK-cellsinfusionerna gav inga allvarliga biverkningar.
Öppnar upp för nya studier
– Vår studie visar att patienter med MDS, AML och MDS/AML kan behandlas med NK-cellsbaserad immunterapi och att terapin kan ge mycket bra resultat, säger professor Hans-Gustaf Ljunggren vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet som tillsammans med professor Karl-Johan Malmberg vid samma institution tagit initiativ till och ansvarat för studien.
– Resultaten öppnar nu upp för nya kliniska studier där potential finns för att åstadkomma ytterligare förbättringar i studieupplägg, inklusive framtagande av nästa generations NK-cellsbaserade immunterapi, säger Andreas Björklund, specialistläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och forskare vid Karolinska Institutet som varit kliniskt ansvarig för de patienter som behandlats med den aktuella terapin.
Publikation: Complete Remission with Reduction of High-risk Clones following Haploidentical NK Cell Therapy against MDS and AML. Andreas T. Björklund, Mattias Carlsten, Ebba Sohlberg, Lisa L. Liu, Trevor Clancy, Mohsen Karimi, Sarah Cooley, Jeffrey S. Miller, Monika Klimkowska, Marie Schaffer, Emma Watz, Kristina Wikström, Pontus Blomberg, Björn Engelbrekt Wahlin, Marzia Palma, Lotta Hansson, Per Ljungman, Eva Hellström-Lindberg, Hans-Gustaf Ljunggren, Karl-Johan Malmberg. Clinical Cancer Research
Kontakt: Andreas Björklund, specialistläkare och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, andreas.bjorklund@ki.se, 0708-112312
Hans-Gustaf Ljunggren, professor vid Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, hans-gustaf.ljunggren@ki.se, 070-533 46 99
Karl-Johan Malmberg, professor vid Oslo universitetssjukhus, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, kalle.malmberg@ki.se, +47 453 90 926
Thomas Dahlgren kommer att delta i en brittisk expedition till shelfisen Larsen C. Sommaren 2017 bröt sig ett av världens största isberg loss från denna shelfis (flytande glaciär). Ett isberg lika stort som två Gotland.
Weddelhavet, Antarktis. Bild: Thomas Dahlgren
Syftet med expeditionen är att undersöka vilka djur som normalt lever i havet under en 300 meter tjock flytande glaciär, och därmed försöka förstå vad som kommer att hända när isen försvinner från tidigare istäckta bottnar.
Svar i Antarktis klimathistoria Forskarna tror att djurlivet under den flytande glaciären Larsen C kan ge ledtrådar till svaret på frågan om hur vanliga och hur långa perioderna med mindre is runt Antarktis varit under de senaste årmiljonerna.
– Att nu ett stort stycke av shelfisen lossnat ger oss möjlighet att från expeditionsfartyget ta prover från djurlivet i havet under isberget, säger Thomas Dahlgren, som deltar i expeditionen.
Forskningen kommer att ske från det engelska fartyget R/V James Clark Ross som lämnar hamnen på Falklandsöarna 21 februari.
– Jag kommer att tillsammans med min kollega Adrian Glover, från Natural History Museum i London, studera de djur som lever i sedimenten under shelfisen, säger Thomas Dahlgren vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Medelst undervattensrobot
Ett 20-tal forskare från England, Tyskland, Belgien, Australien och Sverige kommer att delta i forskningsexpeditionen.
– Göteborgs universitets stora satsning på Antarktis, bland annat genom en avancerad undervattensrobot som kan ta sig in under shelfisarna, är bara ett steg i den riktning som stakades ut av Otto Nordenskjöld för över 100 år sedan, säger Thomas Dahlgren.
Otto Nordenskjöld verkade en tid som Göteborgs universitets (då Handelshögskolan) rektor och namngav bland annat Larsens shelfis under sin Antarktisexpedition 1901-1903.
– Tagellavar kan därför missgynnas av ett framtida varmare och blötare klimat, med allvarliga konsekvenser för biologisk mångfald och renskötsel, säger Per-Anders Esseen, professor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Tagellavar hör till de vanligaste hänglavarna. De utgör livsmiljö för många insekter och spindlar och är föda för renar under vintrar med hård eller djup snö. Forskare studerar tagellavar för att de är utmärkta indikatorer på miljötillståndet i barrskogar. Förutom att missgynnas av intensivt skogsbruk och luftföroreningar är lavarna känsliga för klimatförändringar.
Vattenbalansen beroende av mikroklimatet
För att förstå hur klimatet styr lavars tillväxt och överlevnad behövs mer kunskap om lavarnas vattenbalans. Lavar kan inte aktivt reglera upptag och avgivande av vatten, deras tillväxt är därför helt beroende av det omgivande mikroklimatet. Lavar tar upp vatten från regn, fuktig luft, dagg och även från snö.
Studien vid Umeå universitet visar på tagellavarnas unika egenskaper. Hänglavar har stor yta i förhållande till sin vikt och detta påverkar upptag, lagring och flöden av vatten.
– Tagellavar kan lagra hela 7-8 gånger mer vatten än deras torrvikt. De lagrar lite vatten inne i själva kroppen, lavbålen, vilket är en anpassning till snabb aktivering av fotosyntesen i fuktig luft.
Hänglavar växer i luften
Lavar är inte växter, utan symbiotiska organismer mellan svampar och grönalger och/eller cyanobakterier. De saknar rötter och deras kropp kallas bål. Hänglavar har tunna hårlika bålar och växer främst på trädens grenar. De vanligaste hänglavarna är tagellavar, skägglavar och garnlav. Tagellavar har mörka barkpigment (melaniner) som skyddar algen mot starkt soljus och de kan därför växa rikligt i trädtoppar. Skägglavar och garnlav föredrar däremot den nedre delen av träden, eftersom de med sina ljusa pigment (usninsyra) är känsliga för starkt ljus.
Tagellavar vill ha kallt och mycket snö
– Däremot kan tagellavarna efter regn lagra stora mängder vatten på utsidan av bålen, cirka 80 procent av vattenmängden. Detta är gynnsamt i regnfattiga klimat eftersom allt vatten gör dem fysiologiskt aktiva under en längre period.
Studien visar också att det är dessa egenskaper som gör att tagellavarna inte tål att vara blöta under längre perioder. Då bryts de ned och fragmenteras. Tagellavar är väl anpassade till ett kallt klimat med mycket snö.
Kontakt: Per-Anders Esseen, professor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, per-anders.esseen@umu.se, 090-786 5523
– Effekterna är övertygande, och det här stärker resultaten från den förra studien, säger Mar Tulinius, professor i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, och överläkare på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus.
Även i den tidigare studien, publicerad i NEJM i november, var Mar Tulinius ansvarig för den svenska delen. Då gavs Spinraza vid den svåraste formen av spinal muskelatrofi, SMA typ 1, som drabbar barn före sex månaders åder.
Den här gången gäller det SMA typ 2, där insjuknandet sker när barnen lärt sig sitta själva men ännu inte börjat gå. Muskulaturen försvagas successivt, barnen kommer aldrig upp på benen, och i förlängningen krävs andningshjälp för att överleva.
Ökade rörelseförmågan Två av tre barn i den aktuella studien fick Spinraza, ett av tre fick placebo. Och även den här gången visade det sig att läkemedlet med den aktiva substansen nusinersen, som delvis kompenserar för ett nedärvt genetiskt fel, förändrade barnens situation.
Deras förmåga att sitta rakt, lyfta händerna, förflytta sig genom att rulla runt med mera förbättrades med i genomsnitt fyra poäng på den skala som används för att mäta förändringar vid spinal muskelatrofi. Barnen i placebogruppen gick samtidigt tillbaka i snitt 1,9 poäng på skalan.
– Naturalförloppet är att barnen förlorar poäng på den här skalan. Även om det varierar inom gruppen är de aldrig destinerade till att bli bättre. Det faktum att styrka och rörelseförmåga ökade hos dem som fick läkemedlet är egentligen helt fantastiskt, säger Mar Tulinius.
Ökad risk om båda föräldrarna bär anlaget Personer med spinal muskelatrofi saknar ett protein som krävs för att de motoriska nervcellerna i ryggmärgen ska fungera. Om båda föräldrarna är anlagsbärare är sannolikheten för att barnet ska få sjukdomen 25 procent.
Varje år insjuknar ett tiotal barn i Sverige i SMA. De två svåraste varianterna, typ 1 och 2, omfattas av en nyligen utfärdad rekommendation från NT-rådet vid Sveriges kommuner och landsting om att barnen under vissa förutsättningar och strikt kontroll kan erbjudas behandling med Spinraza.
– Ofta säger man nej, vi har inte råd, när det kommer till dyra särläkemedel. Men det här har så bra effekt att det inte går att bortse ifrån, säger Mar Tulinius.
Kontakt:
Mar Tulinius, professor i pediatrik, Sahlgrenska akademin, mar.tulinius@gu.se
Nu hoppas forskarna att den nya principen för cancerbehandling så småningom ska kunna utvecklas även för människor.
Vi människor behöver få i oss grundämnet selen för att må bra. Det seleninnehållande enzymet thioredoxinreduktas 1, TrxR1, stödjer olika cellers tillväxt och dess skydd mot skadliga former av syreradikaler, så kallad oxidativ stress.
Intag av selen har också länge diskuterats i samband med cancer, men resultaten har varit tvetydiga och sambanden mellan selenintag och cancerutveckling är mycket komplexa.
Cancerceller mer känsliga för oxidativ stress
Förhöjda nivåer av TrxR1 ses vid flera olika cancerformer och är kopplat till sämre prognos vid huvud-hals-, lung- och bröstcancer. Forskarna analyserade därför närmare 400 000 olika molekyler för att söka efter nya mer specifika hämmare av TrxR1 än vad som tidigare funnits tillgängligt.
De fann tre olika molekyler som stämde in på vad de sökte efter. Samma molekyler visade sig vid tester mycket riktigt också vara verksamma som cancermediciner. Över ett sextiotal olika former av cancerceller kunde behandlas med god effekt i laboratorieförsök. Normala celler var däremot mycket mindre känsliga för dessa molekyler.
– De goda effekterna mot cancer kan bero på att just cancerceller verkar vara mer känsliga än normala celler för oxidativ stress, vilket i sin tur skulle kunna utnyttjas för cancerterapi, säger professor Elias Arnér vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet som har lett studien.
Inga uppenbara biverkningar
Forskarna fann också snabba tumördödande effekter vid behandling av huvud-hals-cancer och bröstcancer i möss, utan uppenbara biverkningar. Ännu har de nya molekylerna inte provats i människa, men det är känt sedan tidigare att flera olika cancermediciner som redan idag används för behandling, bland annat cisplatin och melfalan, hämmar TrxR1.
Det har varit okänt om denna hämning av enzymet är viktig för läkemedlens effekt, men studien tyder på att så kan vara fallet. Forskarna vill nu vidareutveckla de nya hämmarna av TrxR1 för en ny form av cancerterapi.
– Jag hoppas på att ny behandling med god effekt mot ett flertal former av cancer, men med få biverkningar, ska kunna utvecklas. Det verkar fungera i musmodeller och vi hoppas därmed att denna princip för behandling ska kunna utvecklas för människor, även om det krävs många år av ytterligare forskning, säger Elias Arnér.
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid National Institutes of Health (NIH), USA.
Publikation: Irreversible inhibition of cytosolic thioredoxin reductase 1 as a mechanistic basis for anticancer therapy. William C Stafford, Xiaoxiao Peng, Maria Hägg Olofsson, Xiaonan Zhang, Diane K Luci, Li Lu, Qing Cheng, Lionel Trésaugues, Thomas S Dexheimer, Nathan P Coussens, Martin Augsten, Hanna-Stina Martinsson Ahlzén, Owe Orwar, Arne Östman, Sharon Stone-Elander, David J Maloney, Ajit Jadhav, Anton Simeonov, Stig Linder och Elias S.J. Arnér. Science Translational Medicine
Kontakt: Elias Arnér, professor vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, elias.arner@ki.se
Blodkärlssystemet i hjärnan är precis som på andra ställen i kroppen uppbyggt av artärer, vener och tunna mellanliggande kärl, kapillärer, genom vilka det huvudsakliga utbytet av syre, näring och avfallsprodukter sker.
Men hjärnans blodkärl skiljer sig från alla andra i ett viktigt avseende – den så kallade blod-hjärnbarriären – som strikt begränsar vilka substanser som kan passera blodkärlsväggen.
Blod-hjärnbarriären oumbärlig
Blod-hjärnbarriären skyddar hjärnan från potentiellt giftiga produkter och möjliggör selektiv passage av det som hjärnan behöver för sin uppbyggnad och funktion.
– Det framstår allt tydligare att en frisk blod-hjärnbarriär är en förutsättning för en fungerande hjärna och att dysfunktion i denna barriär är en del av många sjukdomar i hjärnan, säger Christer Betsholtz, professor vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet, som lett studien.
– Uppbyggnaden av blod-hjärnbarriären har varit ofullständigt känd, därför behövs en detaljerad kartläggning av hjärnans blodkärl och deras barriärfunktioner.
Blodkärl bröts sönder i enstaka celler
Med en relativt ny teknik kallad encells-RNA-sekvensering har forskarna tagit fram en cellulär och molekylär karta av hjärnans blodkärl hos möss. Blodkärlen bröts isär i enstaka celler som sedan, en och en, kartlades avseende sitt genuttrycksmönster och jämfördes med varandra.
Den grundläggande celltypen liksom eventuella gradvisa specialiseringar kunde sedan fastställas för varje cell. Slutligen matchades den molekylära kartan mot den anatomiska verkligheten i vävnadsanalyser med hjälp av specifika markörer.
– För första gången har vi nu i detalj kunnat visa hur blod-hjärnbarriären skiljer sig åt mellan de olika typerna av blodkärl i hjärnan, säger Michael Vanlandewijck vid enheten för encellsanalys på Karolinska Institutets och AstraZenecas gemensamma centrum för kardiometabol forskning (ICMC).
Flera olika celltyper i barriären
Blod-hjärnbarriären har hittills ansetts vara uppbyggd av specialiserade endotelceller i blodkärlen. Den nya studien visar emellertid att flera andra celltyper sannolikt är inblandade i upprätthållandet av blod-hjärnbarriären, bland annat pericyter i kapillärväggen.
Dessutom kunde forskarna slå fast den molekylära identiteten hos ytterligare en celltyp i blodkärlsväggen, en slags bindvävscell som ligger i ett smalt utrymme strax utanför blodkärlen i hjärnan.
– Detta utrymme har föreslagits fungera som hjärnans lymfsystem så det blir nu oerhört intressant att studera dessa celler vidare med hjälp av de markörer som vi har hittat, säger Michael Vanlandewijck.
Genom kartläggningen kan en rad olika gener med känd eller förmodad funktion vid olika hjärnsjukdomar nu knytas till specifika celltyper i hjärnans blodkärl.
– Redan nu har vi resultat som pekar på att betydligt fler celltyper än vi tidigare anat är inblandade i neurovaskulära sjukdomar såsom alzheimer och hjärntumörer. Vi har nu möjlighet att gå vidare och studera detta systematiskt vid olika sjukdomstillstånd med samma typ av analyser som vi har använt här, säger Christer Betsholtz.
Studien har gjorts i samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet samt i Frankrike, Finland, Schweiz, Japan och Kina.
Publikation: A molecular atlas of cell types and zonation in the brain vasculature, Michael Vanlandewijck, Liqun He, Maarja Andaloussi Mäe, Johanna Andrae, Koji Ando, Francesca Del Gaudio, Khayrun Nahar, Thibaud Lebouvier, Bàrbara Laviña, Leonor Gouveia, Ying Sun, Elisabeth Raschperger, Markus Räsänen, Yvette Zarb, Naoki Mochizuki, Annika Keller, Urban Lendahl, Christer Betsholtz. Nature.
Kontakt: Christer Betsholtz, professor, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet. christer.betsholtz@ki.se
Michael Vanlandewijck, forskarassistent, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, michael.vanlandewijck@igp.uu.se
– Överlag var datakvalitén hög i NPCR och den har förbättrats kontinuerligt sedan registret grundades, säger Katarina Tomic som är urolog vid Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.
I sin avhandling har Katarina Tomic studerat datakvalitet i det Nationella prostatacancerregistret, NPCR, utifrån en rad vedertagna kvalitetsmått. För att studera om registrerade data är korrekta jämfördes NPCR med andra sjukvårdsregister och slumpvis utvalda patientjournaler undersöktes.
Dessutom undersöktes förändringar i täckningsgraden, det vill säga andelen fall som är registrerade i NPCR jämfört med Cancerregistret samt inrapporteringshastigheten.
Generaliserbar data
Som en ytterligare aspekt av datakvalitet undersöktes även karakteristika hos män med prostatacancer som inte registrerats i NPCR men väl i Cancerregistret. Dessa män skiljde sig inte nämnvärt från varandra avseende diagnostik, behandling och överlevnad.
På motsvarande sätt undersöktes män i NPCR för vilka riskkategorin hos prostatacancern var okänd, det vill säga inte kunde bedömas på grund av inkompletta data. Endast tre procent av män i NPCR hade okänd riskkategori. Män med okänd riskkategori hade högre samsjuklighet, speciellt blåscancer.
De hade lägre dödlighet i prostatacancer men liknande överlevnad jämfört med män med känd riskkategori. Dessa studier visar att NPCR är generaliserbart för alla män med prostatacancer i Sverige.
Socioekonomisk status gjorde skillnad
I ett delarbete studerades sambandet mellan socioekonomisk status och diagnostik, behandling och överlevnad i prostatacancer. Män med hög socioekonomisk status hade högre sannolikhet att diagnostiseras till följd av en hälsoundersökning. De hade även kortare väntetider till behandling, högre sannolikhet att få kurativ behandling vid mellan- och högriskcancer, och lägre dödlighet vid högriskcancer.
Dessa skillnader var starkast vid jämförelser av män med högst och lägst inkomst, men skillnaderna var statistiskt säkerställda även när högutbildade män jämfördes med lågutbildade, läs mer i artikeln Hög inkomst ger bättre vård.
– Orsakerna till dessa skillnader är okända. Ett sätt att minska skillnaderna är att följa det nationella vårdprogrammet för prostatacancer så att alla män med prostatacancer får god och jämlik vård, säger Katarina Tomic.
Vikten av register med hög datakvalitet
Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform med ungefär 10 000 nya fall diagnostiserade varje år och 2 500 avlider årligen av sjukdomen. Sedan 1998 registreras alla nya fall av prostatacancer i Nationella prostatacancerregistret, NPCR. NPCR är ett kvalitetsregister som möjliggör detaljerade studier av diagnostik, behandling och uppföljning av män med prostatacancer i Sverige. Idag finns mer än 150 000 fall av prostatacancer registrerade och NPCR är en flitigt använd källa för forskning och utvärdering, exempelvis jämförelser av olika behandlingar och undersökningar av biverkningar. För att korrekta slutsatser ska kunna dras i sådana studier krävs att uppgifter i registret är tillförlitliga, det vill säga att registret håller hög datakvalitet.
Screeningen för livmoderhalscancer har under lång tid baserats på cellprovtagning för cytologi. Denna metod reducerade till en början antalet fall av livmoderhalscancer i Sverige till hälften men därefter har metoden haft svårt att uppnå ytterligare effekt.
Detta beror dels på metodens begränsade känslighet men även på att inte alla kvinnor går och tar ett cellprov hos barnmorskan.
I den nya studien har forskarna jämfört dagens screening baserat på cytologi och provtagning hos barnmorska, med att kvinnan själv tar ett prov (självprov) och skickar in det för analys av humant papillomvirus, HPV, som är orsaken till livmoderhalscancer.
Allvarliga cellförändringar registrerades
Studien baseras på 36 390 kvinnor i åldrarna 30–49 år som ingick i den organiserade cellprovtagningen i Uppsala mellan 2013 och 2015. Dessa delades upp i två grupper, och ena gruppen utförde självprovtagning för HPV-test medan den andra gruppen tog cellprov hos barnmorska för cytologisk analys.
Kvinnor som var HPV-positiva upprepade självprovtagningen efter 4 månader och de som var HPV-positiva i båda sina prov kallades till gynekologisk undersökning. Under 18 månaders uppföljning registrerades antalet kvinnor med allvarliga cellförändringar i vävnadsprov i de båda grupperna.
Resultaten visar att självprovtagning mottogs mycket positivt. Av de kvinnor som erbjöds självprovtagning valde 47 procent att delta, jämfört med 39 procent bland de som erbjöds ordinarie cellprovtagning.
Upptäckt risk fördubblades vid självprovtagning
Bland de kvinnor som själv tog sitt prov och skickade in för HPV-test hittades mer än dubbelt så många som i slutändan hade cellförändringar i vävnadsprovet än de som följde den ordinarie cellprovtagningen för cytologianalys.
Dessutom var handläggningstiden till diagnos kortare för de som gjorde självprovtagning.
Detta är den första randomiserade studien i världen som utförts för att jämföra dessa två sätt att förebygga livmoderhalscancer. Genom att använda självprovtagning följt av HPV-test skulle mer än dubbelt så många kvinnor kunna identifieras som riskerar att annars drabbas av livmoderhalscancer och erbjudas förebyggande behandling.
Screening baserad på självprovtagning gör det också möjligt att nå ut till kvinnor som valt att inte delta i cellprovtagningen och ta ett prov hos barnmorska.
Halverad kostnad
Beräkning av de hälsoekonomiska effekterna av att använda självprovtagning och HPV-testning visar att den totala kostnaden för screeningprogrammet för livmoderhalscancer skulle kunna halveras. Samtidigt skulle dubbelt så många kvinnor som riskerar att utveckla livmoderhalscancer kunna identifieras.
Få åtgärder inom hälso- och sjukvård kan på motsvarande sätt fördubbla effektiviteten och halvera kostnaden. Screening baserad på självprovtagning gör det också möjligt att nå ut till kvinnor som valt att inte delta i cellprovtagningen och ta ett prov hos barnmorska.
Kontakt:
Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik, Ulf.Gyllensten@igp.uu.se, 070-8993413
Problem med plastpellets i havsmiljö har uppmärksammats sedan sjuttiotalet och de första rekommendationerna kring lagstiftning kom redan under nittiotalet i USA. I Sverige är det däremot inte förrän under senare år som de här spillen börjat uppmärksammas.
Små plastpellets används som råmaterial. Pelletsen skeppas från tillverkningsområdet till olika anläggningar för att användas till olika typer av plastprodukter.
Plastpellets i hela arkipelagen I den nyligen publicerade studien undersökte forskarna även spridningen av pellets och såg då att plastpellets fastnar utmed närliggande stränder, i fjorden och den närbelägna skärgården.
Till skillnad från annan plastnedskräpning, till exempel av engångsförpackningar, är det här plast som aldrig hann komma till någon nytta.
– För att bättre förstå hur plastpellets hamnar i miljön har vi dokumenterat, mätt och beräknat pelletsflöden via vattendrag ut från produktions- och distributionsanläggningar i Stenungssund, där ungefär fem procent av det polyeten som används i Europa produceras, säger Martin Hassellöv, professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Mängder av fluff och fragment
Forskargruppens beräkningar visar att kontinuerligt läckage leder till att mellan 3 och 36 miljoner plastpellets sprids ut från Stenungssunds produktionsområde varje år.
– När vi analyserade de mindre fraktionerna, som kallas fluff och fragment, så var det till och med hundra gånger mer plastläckage än när vi bara räknande pellets. Dessutom har vi sett att det finns fortsatta problem med läckage vid transport, rengöring, lastning och förvaring av pellets senare i produktionsledet, säger Therese Karlsson, doktorand vid institutionen för marina vetenskaper.
Varje år läcker miljontals pellets ut i miljön från produktionsområdet ut i miljön där djur kan komma att missta pellets för föda. Bild: Therese Karlsson.
Pellets hittas ofta bland maginnehåll hos sjöfågel som äter från havsytan, till exempel stormfågel.
Regelverket borde förhindra läckage Det finns flera internationella överenskommelser, EU-rätt och svenska lagar som syftar till att förhindra den här sortens plastspill.
– Den svenska miljöbalkens hänsynsregler ska förhindra att stora mängder pellets läcker ut, särskilt i områden som det kring Orust och Tjörn där det finns flera naturskyddsområden, säger Lena Gipperth, professor i miljörätt på juridiska institutionen.
Men studien visar att de gällande regelverken inte har tillämpats, något som kan bero på bristande tillsynsrutiner och kontrollprogram.
Kontakt: Martin Hassellöv, professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, martin.hassellov@gu.se, 031-786 9050, 0766-22 90 50
Skillnader i livslängd mellan könen är ett vanligt fenomen. Bland däggdjur, däribland människan, lever honorna i genomsnitt något längre än hannarna. För människan rör det sig globalt sett om en skillnad på 4,7 år till kvinnornas fördel, enligt WHO år 2015. Exakt varför det ligger till så för många djurarter vet man ännu inte, men det finns flera teorier. Nu har forskare vid Linköpings universitet tittat närmare på en av teorierna om genetikens roll för könsskillnader i livslängd.
En uppenbar genetisk skillnad mellan könen är att de har olika många könskromosomer och detta tar teorin om ”den oskyddade X-kromosomen” fasta på. Hos många djurarter, inklusive människan, har honor två X-kromosomer medan hannar har en X- och en Y-kromosom. Hos fåglar och en del fiskar, reptiler och insekter förekommer det att hannar har två kopior av samma könskromosom, och då är det oftast de som lever längst.
Det kön som har den dubbla kromosomvarianten XX, har också dubbel uppsättning av varje gen som finns på dessa kromosomer. Gendubbletterna är i princip likadana, men kan skilja sig lite åt. De fungerar som back-up för varandra, så om någon gen på X-kromosomen inte fungerar som den ska, så kan den andra gendubletten kompensera.
Ingen back-up
Men hos det könet som har två olika könskromosomer, XY, finns bara en kopia av de flesta gener på X-kromosomen och om något är fel med dem så finns ingen back-up. Enligt teorin om ”den oskyddade X-kromosomen” skulle denna mekanism bidra till kortare genomsnittlig livslängd hos hannar. Teorin har funnits länge, men relativt få studier har gjorts.
Forskarna bakom den nya studien tog bananflugor (Drosophila melanogaster) till hjälp för att testa teorins giltighet.
Doktorand Martin Brengdahl och hans kollegor använder bananflugan som modellorganism. Foto: Karin Söderlund Leifler / LiU
– Bananflugan är en bra modellorganism för att testa denna hypotes, eftersom honorna generellt lever längre och X-kromosomen utgör ungefär en femtedel av hela arvsmassan. Om teorin stämmer så borde effekterna synas hos bananflugan, säger Martin Brengdahl, doktorand vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid LiU och en av huvudförfattarna till studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Evolution.
Testade honor utan back-up
Forskarna avlade fram bananflugor där honornas båda X-kromosomer är identiska, så att de inte längre fungerar som back-up för varandra. Flugorna i en annan grupp fick i stället två identiska kopior av en av kromosomerna som inte bestämmer könet, som kallas autosomala kromosomer.
– Vi såg ingen skillnad i livslängd hos honor som var inavlade för X-kromosomen jämfört med vanliga honor. Däremot hade inavel av en autosomal kromosom en negativ effekt och den effekten drabbade honor och hannar lika mycket, säger Martin Brengdahl.
Resultaten talar för att teorin om den oskyddade X-kromosomen inte kan förklara skillnaden i livslängd mellan könen. Åtminstone inte hos bananflugor.
Letar andra förklaringar till skillnad i livslängd
– Även om genetiska mekanismer ofta är relativt lika mellan olika organismer tror jag att man ska vara försiktig med att utifrån den här studien dra långtgående slutsatser om hur det fungerar i människor. Vi undersöker frågeställningars giltighet i en modellorganism, som annan forskning sedan kan bygga vidare på, säger Urban Friberg, universitetslektor vid IFM, som har lett studien.
Forskargruppen letar nu vidare efter svar på varför det finns en skillnad i livslängd mellan könen genom att titta närmare på en av de andra teorierna. Hos många arter är det hård konkurrens mellan hannarna om att para sig med honorna. Enligt teorin om sexuell selektion skulle det kunna tvinga hannar att lägga mer energi på att hitta partners och mindre på att upprätthålla kroppsfunktioner, med kortare livslängd som resultat.
Det var när Mats Hilte, forskare i sociologi vid Lunds universitet var på semester och tittade på medeltida konst som han på riktigt började intressera sig för vänskapens mekanismer.
Det berodde dock inte på konsten i sig, utan på mannen som stod precis bredvid honom, till synes lika uppslukad av tavlorna som han själv var. När de några dagar senare stötte på varandra igen, hälsade den okände med orden ”hello friend”, vilket fick forskaren att börja fundera på om man kan kalla vem som helst för vän.
– Det är något gåtfullt med vänskap. Den är både stark och bräcklig på samma gång och har ett avgörande inflytande på våra liv, men vi pratar sällan om den. Vi har ingen problembearbetning för vänskap som vi har för till exempel kärleksrelationer, det finns ingen vänskapsterapeut att gå till trots att vänskapen är så viktig för oss, säger Mats Hilte.
Enligt en studie vid Michigan State University är det inte familjen utan vännerna som skänker mest lycka. Åtminstone ju äldre du blir.
Varje tidsepok har sina särskilda vänskapsideal som styr utformningen av vänskapsbanden, säger Mats Hilte.
– Modern vänskap handlar om intimitet, öppenhet och närhet och är avskild från samhället. Det är en väldigt individualiserad relation som vi utformar tillsammans med våra vänner. Det som är speciellt med den moderna vänskapen är att vi väljer våra vänner medan den förmoderna vänskapen ofta handlade om en allians mellan familjer och släkter.
Enligt Mats Hilte var den förmoderna (tidsperioden innan 1500-1600-talet) vänskapen formell och byggd på en förpliktande omsorg. Vänskap handlade om beskydd och behövdes helt enkelt för att överleva. Idag är det få som umgås med varandra bara för att skydda sig mot fiender, åtminstone i västvärlden.
Vänskap à la Aristoteles
Mats Hilte är inte den första att intressera sig för relationen mellan vänner. Enligt Aristoteles kännetecknas vänskap av viljan att göra goda saker för en annan människa – att vilja den andra väl för den andras skull.
Vänskap är alltså inte en självisk handling utan en akt av altruism. Denna handling måste dock vara ömsesidig annars blir det inte mycket till vänskap. Aristoteles anser också att det måste finnas någon form av jämlikhet i vänskapsrelationen, det går till exempel inte att vara vän med någon som inte har samma sociala status.
– Enligt Aristoteles finns det tre vänskaper: den moraliska, den nyttiga och den som man har för nöjes skull. Den finaste vänskapen är den moraliska vänskapen som utvecklar ens karaktärsegenskaper. Han menar att vi använder vännen som en spegel i vilken vi hittar oss själva, säger han.
Stereotypisk skillnad mellan könen
Mats Hilte har även fördjupat sig i skillnaden mellan kvinnlig och manlig vänskap. I enlighet med stereotypen menar han att kvinnors vänskap ofta är mer intim och verbal än den mellan män. Kvinnor pratar oftare om sina känslor och möter varandra ”ansikte-mot-ansikte”.
Manlig vänskap däremot är mer praktisk och äger rum ”sida-vid-sida”.
– Vissa forskare menar att manlig vänskap saknar intimitet, medan andra menar att den är intim, men på ett annat sätt. De pratar då om den manliga vänskapen som maskerad och den kvinnliga vänskapen som omaskerad. Män måste ha fysiska saker för sig för att skapa distans i närheten, till exempel ryggdunkningar, säger han.
Vänner skänker lycka
Enligt en studie vid Michigan State University är det inte familjen utan vännerna som skänker mest lycka. Åtminstone ju äldre du blir. I två studier med sammanlagt nästan 300 000 deltagare kom forskarna fram till att vänskapsrelationer med tiden är en större källa till välmående än familjerelationer. I en av studierna fick personer över 50 år uppskatta kvalitén på sina vänskapsrelationer. De följdes upp sex år senare och de som då hade problem i vänskapsrelationen mådde betydligt sämre än de som hade en välfungerande vänskapsrelation. Hur det stod till med familjerelationerna spelade dock mindre roll för hälsan.
Mer stress i parrelationer
Trots den fysiska distansen verkar män vara nog så beroende av sina vänner, inte minst för hälsans skull. En studie vid universitetet i Göttingen visade till exempel att hanmakaker som fick hänga med sina manliga vänner hade betydligt lägre stressnivåer än när de var med sin parter eller någon annan familjemedlem.
Forskarna fann också att stressrelaterade sjukdomar endast verkade uppkomma bland honor och hos hanar i en parrelation.
Många har ingen bästa vän
För att kunna ägna sig åt maskulin respektive feminin vänskap krävs det dock att man har en vän, vilket är långt ifrån en självklarhet för alla. Enligt en undersökning från 2014 som gjordes av SOM-institutet vid Göteborgs universitet beräknas en och en halv miljon svenskar vara socialt ensamma, vilket innebär att de inte har någon vän eller någon i sin familj som de kan lita på för att få hjälp och uppmuntran.
Däremot har Mats Hilte kommit fram till att män hellre vänder sig till kvinnor om de ska prata om saker som är svåra.
– När män tillfrågas om vem som är deras bästa vän nämner de oftast en kvinna.
I och med ökad jämställdhet och att kvinnor börjar arbeta med typiskt manliga arbeten och vice versa så tror han dock att skillnaderna mellan manlig och kvinnlig vänskap kommer att suddas ut inom 30-40 år.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Mats Hilte har skrivit en bok med namnet Den moderna vänskapen.
Att återanvända värme som bildas i vårt samhälle har pågått länge – fjärrvärme har använts som distribution av värme i flera hundra år.
– Men det finns otroligt mycket att förbättra och utveckla inom fjärrvärmetekniken. Sverige, som är världsledande inom fältet, bör bli bättre på att exportera kunskaperna till vår omvärld, menar fjärrvärmeexperten Sven Werner.
Sven Werner blev professor vid Högskolan i Halmstad 2007, och har jobbat hela sitt professionella liv med fjärrvärme. Nu ska han gå i pension – men tänker fortsätta att bidra till utvecklingen av fjärrvärme.
– Jag ska forska i ytterligare ett par år. Vi är inne i en mycket spännande period nu när flera av forskningsgruppens resultat har fått internationellt genomslag.
Ett exempel är forskningsprojektet Heat Roadmap Europe där resultaten ligger till grund för EU:s nya värmestrategi.
– Genom fjärrvärmesystem kan bostadsområden värmas upp med värme som annars hade gått till spillo från till exempel kraftverk, avfallsförbränningsanläggningar, industrier, datacentraler och krematorier. Det gäller bara att vara värmedetektiv och hitta värmen för att ta till vara på den.
Fjärrvärmens historia
De första moderna fjärrvärmesystemen byggdes i USA i slutet av 1800-talet och var ångbaserade. New York Citys fjärrvärmenät från den tiden är fortfarande i drift. Den tekniska utvecklingen har sedan dess tagit stora kliv framåt, och idag varierar värmekällan. Det som är gemensamt för alla fjärrvärmesystem är att det bygger på att distribuera en redan skapad värme – på så sätt är det värme som återanvänds.
Mest effektivt i täta städer
Fjärrvärme är mest effektivt i täta städer, medan värmepumpar är att föredra i glesa områden. Det största värmespillet sker i förgreningar, det vill säga i de mindre rören. Stora rör, som till exempel från en industri till en stad, har väldigt lite värmespill och är därför effektiva vid fjärrvärme.
– Sverige ligger väldigt långt fram i utvecklingen av fjärrvärme, men vi är dåliga på att berätta om det. Det finns en otrolig potential i fjärrvärme och det är en nödvändig del i framtidens hållbara samhällen, förklarar Sven Werner.
I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel skriver Sven Werner och hans doktorand Helge Averfalk om vilka tekniska förbättringar som bör göras för att anpassa fjärrvärmesystem till framtidens marknadsförhållanden.
Förutom att vi kan bli bättre på att exportera vår kunskap om fjärrvärme till andra länder, kan vi även här i Sverige bli ännu bättre på att utveckla fjärrvärmetekniker och system.
4G fjärrvärmesystem
Det som krävs är den så kallade fjärde generationens fjärrvärmesystem, något som framför allt kan införas i nya bostadsområden som byggs. Sven Werner nämner till exempel den nya stadsdelen Västerport i Varberg, där man faktiskt kan värma hela området med återanvänt värmeöverskott från det närliggande pappersbruket.
– Vi kan också bli bättre på att ta tillvara förnyelsebar energi. Överskott som bildas från vindkraftverk eller solceller kan tas in i fjärrvärmesystemet med stora elpannor eller värmepumpar.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
