Variabla hastigheter används bland annat vid infarterna till de större städerna. Att de både kan öka genomströmningen av fordon och minska olycksrisken visade Ellen Grumert, som forskar vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, och avdelningen Kommunikations- och transportsystem vid Linköpings universitet, i sin licentiatavhandling 2014. Nu har hon i sin doktorsavhandling utvecklat systemet och studerat hur information från alla de fordon som är uppkopplade mot nätet kan användas.
Idag är det fasta detektorer utmed vägarna som samlar in data om antal fordon och vilken hastighet de har. Med hjälp av en matematisk algoritm räknar sedan systemet ut vilken hastighet som är optimal för att trafiken ska flyta så effektivt som möjligt. Men kunde man även använda information från de bilar som är uppkopplade mot nätet skulle precisionen i beräkningarna av hur trafiksituationen ser ut kunna öka rejält.
Säkrare beräkningar med mer information
– Ju fler fordon vi får information i från, var de är och vilken hastighet de har, desto säkrare blir beräkningarna av vilken hastighet som ger det effektivaste trafikflödet på vägsträckan, säger Ellen Grumert.
Systemet gör det även möjligt att se till att fordonet självt saktar ner till den hastighet som ger den bästa framkomligheten – en anpassning till framtidens förarlösa fordon.
Ellen Grumert har studerat de hårdast trafikerade vägarna, som är extra känsliga för störningar. På de stadsnära motorvägarna leder ofta ett litet misstag av en förare till stora konsekvenser – timslånga köer och olyckor.
Upptäcker hinder direkt när de uppstår
– De nya systemen gör det möjligt att upptäcka olyckor eller hinder direkt när de sker. Den informationen kan skickas direkt till de fordon som är uppkopplade så att föraren snabbt får en varning om att något hänt och kan anpassa hastigheten eller ta en annan väg, säger hon.
Ännu saknas dock ett standardiserat protokoll för överföring av data från fordon och fordonstillverkarna, eller förarna, måste också tillåta att data släpps fritt. En annan fråga som måste hanteras är vad som händer om systemet inte fungerar. Ett variabelt och automatiserat hastighetssystem kan ses som en naturlig del av framtidens transportsystem, anser Ellen Grumert,
– Ja, och det ligger nära i tiden eftersom liknande system finns idag. Att även utnyttja uppkopplade fordon i de befintliga systemen kan ge stora vinster för både framkomlighet och säkerhet, framför allt på stadsnära motorvägar, säger hon.
Kontakt:
Ellen Grumert, VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, resp Avdelningen Kommunikations- och transportsystem, Institutionen för teknik och naturvetenskap, Linköpings universitet, Campus Norrköping 2018, ellen, grumert@liu.se, 011-36 34 09, 076 632 43 42
– Byggbranschen – liksom alla branscher – är i stort behov av innovationer. Bland annat drar både byggande och själva boendet mycket energi, så energieffektivisering är alltid efterfrågat, säger John Lindgren, i dag vikarierande universitetslektor i industriell organisation vid Högskolan i Halmstad.
Hans forskning om innovationsförmåga visar och bekräftar att innovationens innehåll, sammanhanget den sprids i och hur själva spridningen sker samspelar och är av största vikt.
– Min studie ger konkreta exempel om just byggbranschen. Företag som arbetar med att sprida innovationer som påverkar flera delar av byggprocessen kan lära av resultaten från den här forskningen.
Två så kallade systemiska innovationer har studerats via två fallföretag: flervåningshus i trä och digitalisering av byggprocessen. Flervåningshus i trä – inte vanliga villor med andra ord – är en nischprodukt som blir allt vanligare i Sverige, med specifika fördelar som bland annat kortare led- och byggtider, energibesparing samt miljö- och klimatmässig hållbarhet som argument. Digitaliseringen av byggbranschen är snarare en del av ett större samhällsfenomen, och fördelar av den går att dra genom exempelvis effektiviseringar.
Innovationerna påverkar flera delar av byggprocessen, från ritbord till val av verktyg och hur lång själva byggtiden blir – och så vidare.
– Spridningen av innovationen – den nya lösningen – blir en iterativ process i byggsammanhang, den sker inte steg för steg utan upprepade gånger i olika grupper eller funktioner och utan särskild ordning. Varje grupp kan upptäcka, mer än en gång, att ”såhär måste förändringen modifieras för att passa oss”. Processen blir därför mer komplicerad.
Därtill har byggbranschen både privata och offentliga aktörer som styr sina organisationer på olika sätt, vilket gör innovationsspridningen än mer komplex.
Kunskap om kunden
Men hur kommer byggarna av trähusen ut på marknaden, vem vill köpa? Och hur ska de stora byggföretagen kunna beställa digitala lösningar som blir bra och effektiva för beställaren?
– Det är viktigt att titta på branschens karaktärsdrag, säger John Lindgren.
Hans forskning lyfter fram flera delar av processen som är avgörande. Ett exempel är att digitaliseringen underlättas i takt med att fler yngre kommer in i byggsektorn. Det är viktigt att se vilka leverantören har framför sig, det vill säga individerna i företaget.
– Är de inte yngre, utan – vilket är ganska typiskt i byggbranschen – en samling herrar i 60-årsåldern? Då kanske digitala lösningar bättre införs genom att de här personerna har en särskild person som hjälper dem och hämtar information åt dem i systemen, annars blir digitaliseringen ineffektiv. Yngre kan däremot ofta själva börja använda systemen efter en genomgång.
Hur spridningen sker spelar också roll:
– Jag ser exempelvis att digitala lösningar kan få bra gehör om den som presenterar kan visa konkreta fördelar och vilka effekter det får genast, anpassat till företaget. Då får idéerna ett helt annat genomslag på en gång.
Flervåningshus i trä byggs ofta av snickare med stor erfarenhet, och praxis är så vedertagen för dem hur man ska bygga att – när de kommer till de höga trähusen – de tydligt behöver visas hur det bör gå till när det gäller lösningar som inte är enligt praxis. Exempelvis handlar det om hur innertaken byggs och fäst på profiler istället för att skruvas fast – annars blir akustiken felaktig, men det är svårt att veta utan tydliga instruktioner.
– Det är viktigt att veta vad som kan gå fel, och var i spridningsprocessen, och vara medveten om det. Och, det kan som sagt handla om att visa hur något byggs konkret, eller snarare om hur folk bemöts. Man måste se till användarmiljön!
Tre sorters kunskap
En viktig del i att sprida innovationer är att se vilken typ av kunskap som är central. Det finns tre sorters kunskap som behöver utvecklas under innovationsspridningen. Den första är domän-specifik, och kan handla om hur man bygger och konstruerar.
– Här måste man i fallet med trähus utveckla ny kunskap, det går inte att dra jättemycket nytta av det de gjort tidigare. Flervåningshus i trä blir en helt annan akustiklåda än när husen byggs i andra material, då måste man isolera och bygga väggar och bjälklag på ett helt annat vis.
Den andra kunskapstypen är mer en generell, där man kan dra nytta av mer befintlig kunskap om hur det funkar med it. Då är tröskeln kanske lägre – men samtidigt måste den anpassas till byggsektorn för att nå bra lösningar.
Den tredje sortens kunskap handlar om att utvärdera och bli mer systematisk i arbetet.
– När sedan förståelsen för digitala lösningar över lag blir högre i branschen, kan kunskapen lättare implementeras och nischas, säger John Lindgren.
Ett exempel är hur material och komponenter kan hissas ner innanför väderskydden under husbygget. För att få in grejorna har man tidigare fått lossa bultar i det temporära taket och skjutit isär det för hand. Här kan till exempel en fjärrstyrd motor användas och arbetsmomentet blir automatiserat. En generell lösning på ett specifikt byggproblem.
Fotnot: Forskningen baseras på studier av genomförda projekt samt utvecklingsarbete mellan byggprojekten med hjälp av intervjuer, dokumentstudier (ritningar och mötesprotokoll) samt detaljerade observationer
Kontakt:
John Lindgren, vikarierande universitetslektor i industriell organisation vid Högskolan i Halmstad, Centrum för Innovations-, Entreprenörskaps- och Lärandeforskning (CIEL), john.lindgren@hh.se, 035-16 77 76
– Nu kan vi undersöka det som tidigare varit omöjligt. I tio års tid har forskare försökt ta rymdfenomenen till jorden så att vi kan lära oss mer om hur de uppstår. Med vår metod öppnas helt nya möjligheter att göra det, säger Longqing Yi, forskare på institutionen för fysik på Chalmers.
Kan ibland ses vid norrsken Det hela handlar om så kallad relativistisk magnetisk omkoppling – den process som ger upphov till fenomenen. Omkopplingen gör så att mängder med energi som är bunden i ett magnetiskt fält plötsligt frigörs och omvandlas till rörelseenergi och värme. För att det ska kunna ske krävs att plasmor med motriktade magnetiska fält möts. Denna växelverkan leder till våldsamt accelererade plasmapartiklar som ibland går att se med blotta ögat, till exempel i samband med ett norrsken.
Magnetisk omkoppling i rymden kan också ställa till det för oss på jorden. Genom att skapa solstormar som stör våra kommunikationssatelliter kan fenomenen påverka såväl elnät som flygtrafik och telefoni.
Hoppas inspirera andra forskare För att kunna efterlikna och studera dessa spektakulära rymdplasmafenomen i ett laboratorium krävs det högeffektlaser som kan skapa magnetfält som är mer än en miljon gånger starkare än de som finns på solens yta. I sin vetenskapliga artikel, som publicerats i Nature Communications, föreslår Longqing Yi tillsammans med professor Tünde Fülöp ett experiment där den magnetiska omkopplingen ska kunna studeras på ett nytt och mer exakt sätt. Genom att använda ultrakorta laserpulser kan rätt effekt uppnås utan att plasman blir så upphettad. Då kan omkopplingen studeras på ett mer renodlat sätt – utan att påverkas så mycket av plasmans värmeenergi. Det föreslagna experimentet ska göra det möjligt att söka svar på grundläggande frågor inom astrofysiken.
– Vi hoppas att detta ska inspirera många forskargrupper att använda sig av våra resultat. Det finns nu goda möjligheter söka kunskap som kan vara till nytta inom en rad områden. Till exempel behöver vi bättre kunna förstå solstormar, som stör viktiga kommunikationssystem. Kunskapen behövs också för att kunna kontrollera instabiliteter orsakade av magnetisk omkoppling i fusionsanläggningar, säger Tünde Fülöp, professor på institutionen för fysik på Chalmers.
Studien som de nya resultaten bygger på är finansierad av Knut och Alice Wallenberg stiftelse, inom ramen för projektet ”Plasmabaserade kompakta jonkällor” och av ERC-projektet ”Skena och skina”.
Kontakt:
Tünde Fülöp, professor, Institutionen för fysik, Chalmers, tunde.fulop@chalmers.se, 072-986 74 40
Longqing Yi, postdoktor, Institutionen för fysik, Chalmers, longqing@chalmers.se,
031-772 68 82
Tänk om alla som jobbar inom turistnäringen skulle ha full koll på vad turisterna gör, bor, äter, tycker, gillar eller inte gillar. Om de skulle veta hur turisterna söker information på nätet och vilka kommentarer de lämnar efter sig i sociala medier. Hur skulle företagen då använda det för att utveckla den egna verksamheten?
Forskare vid turismforskningscentret ETOUR, Mittuniversitetet, har kartlagt hur turister i Halland betett sig på internet.
– Vi har genom denna kartläggning kunnat se vilka ämnen gästerna pratar om i sociala kanaler samt vad som lockar besökaren till Halland, säger Anna Bengtsson, utvecklingsledare på Destination Halland.
Ge ökad kunskap om gästernas behov
I forskningsprojektet analyseras de digitala fotspår som turisterna lämnar efter sig inför och under sitt besök i Halland. Syftet är att ge besöksnäringens många olika aktörer ökad kunskap om gästens beteende och behov. För ju bättre varje aktör blir på att ta emot sina gäster – desto mer attraktivt blir Halland som turistmål.
– Vi har utvecklat ett business intelligence-system med stor kunskap om den halländska gästen. I praktiken består systemet av en prototyp med en datamodell, ett datalager och ett web-interface som kan användas för analys och utveckling, säger Maria Lexhagen, forskare och universitetslektor på ETOUR.
Forskarna i projektet är etablerade inom business intelligence, turism och destinationsutveckling. Kombinationen av teknisk kompetens och samhällsvetare har varit en viktig komponent. ETOUR:s del i projektet är avslutat, men under 2018 ska Destination Halland börja använda verktyget för att utveckla Halland som besöksmål.
– Under projektets gång har vi fått tillgång till en stor mängd forskningsbaserad kunskap. Fokus i projektet har legat på att etablera strukturer och processer för att arbeta med statistik och data i destinationsutvecklingen och här tar vi med oss massor av ny kunskap, säger Anna Bengtsson, utvecklingsledare på Destination Halland.
Fotnot:
Region Halland har drivit projektet, Destination Halland 2020, med stöd av Europeiska Regionala Utvecklingsfonden. Destinationerna Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Hylte och Laholm har alla varit delaktiga i processen.
Kontakt:
Maria Lexhagen, forskare och universitetslektor på ETOUR, Mittuniversitetet i Östersund, 010-142 83 39
Anna Bengtsson, utvecklingsledare på Destination Halland, 072-973 28 43
– Förhoppningsvis kommer mina resultat att kunna användas inom hästdopningskontroll och därmed, på sikt, kunna minska användandet av otillåtna substanser inom hästsport, säger Annelie Hansson, forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Selective androgen receptor modulators (SARM) är ämnen som hos människa ger muskeltillväxt likt anabola steroider. Men SARM har mindre biverkningar och kan därför användas som dopningspreparat, även för till exempel hästar.
Finns ingen förbjudet-lista för hästar
Annelie Hansson visar nu i sin avhandling vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Uppsala universitet vilka nedbrytningsprodukter och kemiska strukturer som bör analyseras vid kontroll av hästar.
För hästar finns inte någon motsvarande lista med förbjudna substanser som den som World Anti-Doping Agency (WADA) tagit fram för människor. Däremot har organisationen International Federation of Horseracing Authorities (IFHA) tagit fram ett dokument med riktlinjer. I stort sett alla ämnen som ger en farmakologisk effekt räknas som dopning. Många nationella hästsportförbund följer dessa riktlinjer.
Kriminellt att dopa djur
Handlingar som innebär fysiskt och psykiskt lidande för djuren är förbjudna, enligt djurskyddslagen. Att medicinera ett djur inför en tävling eller vid träning under tävlingsmässiga förhållanden är förbjudet och klassas som dopning. Både tillförsel av vissa substanser och vissa fysikaliska behandlingar kan därför ha karenstider för träning och tävling. Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt
Nedbrytningsprodukter intressanta Vid analys av dopningsprover letar man inte enbart efter själva dopningssubstansen. Även de nedbrytningsprodukter som bildas i kroppen, så kallade metaboliter, är intressanta. Fördelen med att söka efter metaboliter är att de kan finnas kvar längre i kroppen än dopningssubstansen, vilket kan förlänga tiden för upptäckt.
– Men för att veta vilka metaboliter som man bör söka efter så måste man först ta reda på vilka som bildas. Min avhandling bidrar med kunskaper om vilka metaboliter som bildas i hästar för fyra nya dopningssubstanser och vilka metaboliter som bör eftersökas vid analys.
– Avhandlingen visar dessutom på möjliga metaboliter för en substans vars metaboliter inte studerats så mycket tidigare. Förhoppningsvis kommer mina resultat att kunna användas inom hästdopningskontroll och därmed, på sikt, kunna minska användandet av otillåtna substanser inom hästsport, säger Annelie Hansson.
”Används troligen på hästar” – Ingen av de totalt fem substanser som undersöktes har blivit godkända som läkemedel, men forskning pågår för tre av dem. Däremot kan alla köpas över internet. Flera av dem påträffas varje år i de dopningskontroller som WADA genomför, och om de förekommer i human dopning så är det mycket troligt att de även används på hästar. Därför är det viktigt att analysmetoderna för hästdopningskontroll förbättras och utvecklas. Denna avhandling är en del i det arbetet.
– Vissa patienter har svårt att förstå och använda information och råd angående sin hälsa, så kallad hälsolitteracitet, säger Ulrica Nilsson, professor vid Örebro universitet.
– I fallet att bli opererad kan det handla om att inte förstå hur man ska ta sina mediciner eller hur operationssåret ska se ut. Det kan leda till att de måste söka mer vård för komplikationer.
Vanligare med dagkirurgi
Allt fler operationer är dagkirurgi, som innebär att patienter åker hem samma dag. Det ställer krav på patienter att följa de instruktioner de får från sjukhuset. Trots att det påverkar resultatet av operationer är det ingen som tidigare undersökt hur patienter förstår hälsoinformation kopplat till hur de återhämtar sig efter sin operation.
Örebroforskarna har följt 704 patienter som genomgick dagkirurgi i Sverige mellan oktober 2015 till juli 2016. Patienterna kan svenska språket och är mellan 18 och 82 år.
61 procent av dem svarar att de förstår informationen om hälsa, sjukdomar och sjukvård. 32 procent svarar att de har svårt att förstå. 7,4 procent har mycket svårt att förstå.
Många kan inte ta till sig informationen
– Det görs ungefär 1,5 miljoner dagoperationer på vuxna personer i Sverige varje år. Det betyder att det är många, mellan 100 000 – 500 000 personer per år, som vi skickar hem efter operationen som har svårt eller mycket svårt att ta till sig och förstå sjukvårdens information, säger Ulrica Nilsson.
– Vi måste identifiera de patienter som inte förstår. Då kan vi anpassa informationen och ge dem extra stöd.
Forskarna planerar att ta detta vidare och inkludera patienter som inte har svenska som modersmål och även undersöka om informationen behöver kulturanpassas.
– I dag är det inte en jämlik vård. Människor som är vana att leta information och har lätt för att ta till sig den har bättre hälsa och återhämtar sig bättre efter en operation. Att hjälpa alla patienter att göra rätt från start är dessutom samhällsekonomiskt.
Verbal Autopsy eller muntlig obduktion används i dag i ett 50-tal länder i världen. Laith Hussain-Alkhateeb har själv studerat hanteringen på plats i Sydafrika, och föreslår nu ett antal förändringar för att öka precision, kvalitet och produktivitet i metoden.
Förfarandet började tillämpas i Indien på 1950-talet, där forskare etablerade begreppet Verbal Autopsy. Metoden har sedan spridit sig och standardiserats under ledning av Världshälsoorganisationen WHO.
Inte bara medicinskt Metoden handlar bland annat om att intervjuarna inte måste vara läkare. Tränade fältarbetare med ett frågebatteri på en surfplatta fungerar fullgott. Stramare frågor, som besvaras med ja eller nej, kan dessutom korta intervjutiden från i snitt en timme till 20 minuter.
– Att man skulle uppnå universal täckning med tillgängliga hälsoresurser är mindre troligt. Därför har vi utvecklat ett nytt förhållningssätt, utan läkare och med mer automatiserade modeller. Verktygen är uppdaterade, mer standardiserade, och vi har också fört in andra faktorer än de rent medicinska för att bidra till bättre kunskaper om dödsfallen, säger Laith Hussain-Alkhateeb.
Det handlar bland annat om att öka kunskapen om hur hälsovården fungerar, sociala faktorer, tro och tradition. Om varför folk ibland väljer bort att söka vård när någon insjuknar, och vad de efterlevande själva tror att dödsfallet beror på. Kunskaper som också kan vara viktiga för dem som styr över vårdresurserna.
Migration driver på Att jämföra regioner med varandra och över tid, med hänsyn taget till vårdsystem, sociala faktorer och annat, kräver välutvecklade och standardiserade verktyg. Sverige driver på och Laith Hussain-Alkhateeb har deltagit i utvecklingen av verktyg som möjliggör dessa jämförelser, också i rikare delar av världen.
– Metoden behövs inte nödvändigtvis bara i områden som saknar system för registrering. Många länder har solida system för att fastställa dödsorsaker, men globalisering och migration sätter systemen på prov. Möten mellan språk och kulturer kan leda till felaktiga klassificeringar också i etablerade system, konstaterar Laith Hussain-Alkhateeb.
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut har gjort en kunskapssammanställning när det gäller främmande invasiva växter i Sverige och hur dessa sprids via transportsystemet.
Främmande arter som kan bli ett problem bör uppmärksammas i tid, exempelvis genom svartlistning, menar forskarna bakom studien.
– En invasiv art kan orsaka stora problem för den biologiska mångfalden, men även för näringsliv som fiske, skogs- och jordbruk och kan leda till stora kostnader för samhället, säger Georg Tschan, forskare på VTI.
Förslag på åtgärder mot växter som åker skjuts
Det behövs en regelbunden övervakningsverksamhet som listar problematiska och potentiellt invasiva arter. Alla fynd av främmande och invasiva arter bör registreras i en lättillgänglig och användarvänlig databas, vilken koordineras med liknande databaser i grannländerna.
Större populationer av främmande och invasiva arter måste karteras. Populationerna ska följas upp för att kunna spåra förändringar.
Grundläggande kunskaper om invasiva och svartlistade arter måste förmedlas till allmänheten. Det är också ett utmärkt tillfälle att värna om naturen kring oss.
Biologiska invasioner gynnas särskilt av de ökande trafik- och transportvolymerna. För att ta itu med invasioner måste man också ta itu med trafiken.
Transportinfrastrukturen är en av de viktigaste spridningsvägarna för invasiva växtarter. Mer forskning behöver också göras för att undersöka hur trafiken bidrar till spridning lokalt.
– Spridning i transportrelaterade miljöer sker mest genom underhållsarbeten, förflyttning av massor och motorfordon, men i vilken utsträckning och hur detta kan åtgärdas behöver utredas vidare, säger Georg Tschan.
Därför behövs nya, mer systematiska studier i Skandinavien som undersöker hur trafiken, samt drift och underhåll av transportinfrastrukturen bidrar lokalt till spridning.
Forskarna har ägnat rapporten speciellt åt tre invasiva växter: jätteloka, blomsterlupin och malörtsambrosia.
Invasiva arter
En invasiv art är en främmande djur- eller växtart som har introducerats i en miljö där den inte finns naturligt. I den nya miljön riskerar den att spridas snabbt, exempelvis för att den inte har några naturliga fiender. Exempel i Sverige är jätteloka och mårdhund.
Regeringen presenterade i februari 2018 nya lagförslag om invasiva främmande arter. Målet är att sätta igång ett kraftfullt arbete mot invasiva arter i Sverige. Förslagen ska också se till att Sverige lever upp till de skyldigheter som finns enligt en EU-förordning som trädde i kraft 2015.
På uppdrag av Trafikverket har VTI granskat den internationella litteraturen inom ämnet, identifierat forskningsbehov och rekommenderat strategier för framgångsrika motåtgärder.
– Syftet är att nyttja ungdomarnas engagemang kring spelintresset för att motivera dem att göra klart sina studier eller på andra sätt ta sig närmare arbetsmarknaden, säger Katrin Dannberg, projektledare och adjunkt i medier, estetik och berättande vid Högskolan i Skövde.
I Sverige är sysselsättningsutvecklingen positiv. Bland unga har arbetslösheten inte varit så låg som för närvarade på många år. Samtidigt finns det unga kvinnor och män som inte påverkas nämnvärt av konjunkturen. Projektet har identifierat tre ungdomsgrupper med störst svårighet att komma in på arbetsmarknaden: unga med utländsk bakgrund, funktionsvariationer och de som inte har fullständiga gymnasiebetyg.
– Gapet blir allt större mellan de som etablerat sig på arbetsmarknaden och de som står utanför, menar forskarna.
Studio Ludum, som det nya projektet heter, handlar därför om att hitta nya vägar för att långsiktigt förbättra möjligheterna för unga att etablera sig på arbetsmarknaden.
Spelintresset som motivation – Konceptet går ut på att skapa en spelifierad verksamhet. Spelifiering handlar om att använda mekanismer som är vanliga inom spel, exempelvis tydliga regler och målsättningar som motiverar och belönar spelaren. I projektet kommer vi att använda den naturliga dragkraft som spel har för att skapa ett engagemang hos deltagarna, säger Katrin Dannberg.
Studio Ludum vänder sig till spel- och spelkulturintresserade tjejer och killar (15-24 år) som varken arbetar eller studerar. Projektidén tar avstamp i en i förstudie, projektet Spel som etableringsverktyg, som genomfördes vid Högskolan i Skövdes dataspelsutbildningar under 2017.
– Under hösten kommer vi bygga upp verksamheten och anställa personer som brinner för spel och har ett engagemang för att stötta de ungdomar som kommer bli deltagare i projektet, avslutar Katrin Dannberg.
Studio Ludum startar i augusti 2018.
Högskolan i Skövde har fått medel från Europeiska socialfonden (ESF) för att genomföra ett treårigt innovationsprojekt. Målet är att testa nya arbetssätt för att stötta unga dataspelsintresserade personer som har svårt att hitta en plats på arbetsmarknaden.
Kontakt
Katrin Dannberg, adjunkt i medier, estetik och berättande, Högskolan i Skövde, katrin.dannberg@his.se, 0500-448 802
– Vi tänker att forskningen är särskilt intressant nu i tider av lärarbrist och ökade behov av kompetensförsörjning. För lärarutbildare, rent generellt, är det viktigt att känna till vilka motiv och drivkrafter som lärarstudenter har för att bli lärare, så att utbildningen kan möta deras erfarenheter och motiv. Men också för att kunna utmana studenterna i deras föreställningar och ge dem realistiska förväntningar på läraryrket, säger Ulrika Bergmark, biträdande professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet.
Hon och forskarkollegorna Stefan Lundström, Lena Manderstedt och Annbritt Palo har i en ny studie, publicerad i European Journal of Teacher Education, analyserat över 250 brev som studenter antagna till tre olika lärarutbildningar på Luleå tekniska universitet skrivit i början av sin utbildning.
I breven framträder fyra huvudanledningar till att studenterna vill bli lärare:
Skapa goda skolupplevelser: Kopplar till den egna skoltiden. Studenter med positiva skolerfarenheter vill gärna återskapa dem. De som har negativa upplevelser med sig vill förändra skolan till det bättre.
Få ett givande yrke: Bland blivande gymnasielärare återkommer skäl som att få en universitetsexamen, ett tryggt heltidsjobb och ett meningsfullt och utvecklande yrke. Blivande lärare för yngre årskurser betonar hur viktigt det är för dem att i framtiden få arbeta med människor, speciellt barn.
Fostra goda medborgare: Många lärarstudenter vill göra skillnad, både för enskilda elever och för samhället i stort.
Vikten av värdefull kunskap: De blivande lärarna lyfter fram vikten av goda ämneskunskaper och ett engagemang för sina ämnen. Vanligast bland studenter som ska bli gymnasielärare.
– Ju yngre elever studenterna ska bli lärare för, desto mer altruistiska är skälen till att de söker sig till yrket. Få tar upp saker som lön och anställningstrygghet, trots att det ofta är just den typen av externa motiv som lyfts fram i diskussionen om hur vi ska få fler lärare i Sverige, säger Stefan Lundström, universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning.
Ulrika Bergmark säger att det är tydligt att lärarstudenterna förväntar sig ett yrke som är utvecklande och ger dem mycket personligen.
– Det sätter ljuset på vikten av kompetensutveckling och att arbetsgivare skapar förutsättningar och tid för det.
Kontakt:
Ulrika Bergmark, biträdande professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet, ulrika.bergmark@ltu.se, 0920-49 10 36
Lena Manderstedt, universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning, lena.manderstedt@ltu.se, 0920-49 19 62
Både grå- och klibbal kan angripas av P. x alni, men klibbalen är betydligt känsligare. Då klibbalen inte verkar ha genetiska förutsättningar att anpassa sig till parasiten, kommer angreppen att öka under de kommande årtiondena. Det menar Miguel Angel Redondo, forskare vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU.
Släktet Phytophthora består av en lång rad arter, varav många orsakar sjukdom på växter som är viktiga i jordbruket (till exempel potatisbladmögel/brunröta) eller handeln. Under de senaste årtiondena har Phytophthora-arter dock även rapporterats angripa träd i södra Sverige, såsom al, ek och bok, och dessa patogener befaras få omfattande inverkan på svensk skogshälsa.
Phytophthora alni är en skadegörare som angriper rötterna och den nedre stammen på alträd. Bild: Miguel Angel Redondo
Import viktig spridningskälla Miguel Angel Redondo har undersökt parasitsvamparnas introduktions- och angreppsvägar, spridningsmönster, och långsiktiga effekt på svenska trädpopulationer. När Redondo och hans kollegor jämförde artrikedomen i plantskolor, stadsskogar, beteshagar, stränder och naturliga skogar visade det sig att människans hantering av växtmaterial tycks bidra till spridningen av patogenerna. Flest Phytophthora-arter fann de i plantskolor, och det fanns fler arter i stadsskogar än i naturliga skogar.
– Vi tror att importerat växtmaterial, främst till plantskolor, är en viktig introduktionsväg för dessa arter, säger Redondo. Vi har med andra ord i princip betalat för att få hit dem. Från plantskolorna har de sedan spridits till naturliga ekosystem.
Tre arter som inte förekommer naturligt i Sverige påträffades till och med i samtliga undersökta miljöer: P. plurivora, P. cambivora, och P. cactorum. De kan alla angripa ett stort antal arter, men boken är särskilt utsatt. Eftersom de har etablerats i Sverige, och därefter kunnat fortplanta sig och spridas i olika ekosystem, kan de beskrivas som invasiva arter, och det kan komma att krävas särskilda skötselplaner för att kontrollera dem i framtiden.
Kyla begränsar spridningen norrut Även om många Phytophthora-arter kan introduceras och spridas med människans hjälp, är inte alla kapabla att etablera sig permanent överallt. När forskarna studerade artförekomsten längs en klimatgradient kunde de se att arterna var färre i kallare delar av landet, vilket tyder på att vissa arter inte klarar av låga temperaturer.
Sådana skillnader var också tydliga i en särskild studie av två relativt nyinkomna arter som är specialiserade på alar, Phytophthora x alni och P. uniformis.
Parasitsvampen Phytophtora
Phytophthora alni är ett artkomplex av skadegörare som angriper rötterna och den nedre stammen på alträd. Arten upptäcktes i England 1993 och rapporterades i Sverige 1999. I England beräknas en femtedel av alla alar vara angripna, i synnerhet klibbal. Tre arter har identifierats, och det har spekulerats i att P. x alni är resultatet av en korsning mellan de andra två, P. uniformis och P. multiformis. Av dessa har främst x alni och uniformis påträffats i Sverige. Såväl klibbal som gråal angrips, men klibbalen är mer känslig.
– Vi har letat efter angripna klibbalar längs sexton svenska åar och älvar, från Gävleån i norr till Kävlingeån i söder, och undersökt vilken art som står för angreppet. P. uniformis påträffades i hela landet, medan P. x alni endast återfanns i de södra delarna och närmast kusten.
Forskarna tror att P. x alni är mer känslig än P. uniformis för kalla vintrar och långvarig frost och därför inte har kunnat etablera sig längre norrut – än så länge.
– Naturligtvis är risken stor att parasiten flyttar längre norrut i landet om, eller snarare när, medeltemperaturen stiger och vintrarna blir kortare, säger Redondo.
Dålig anpassningsbarhet hos alarna Eftersom P. x alni är känd som den mer aggressiva av de två, bådar detta scenario dåligt för alens framtid. Redondo ville därför undersöka trädens potential för anpassning till de två skadegörarna. Han samlade in klibbalsfrön från områden angripna av respektive patogen och från jämförbara områden utan spår av parasiterna, lät fröna gro och gjorde sedan infektionsförsök på plantorna.
– Tanken var att de ”oinvaderade” områdena symboliserar trädpopulationen innan parasiten kom dit. Om träden kunnat anpassa sig till angreppet borde de känsligaste träden ha försvunnit i de invaderade områdena, medan de kvarvarande har högre motståndskraft.
Resultaten visade att detta stämde för P. uniformis; de skogar som inte utsatts för infektioner hade inte genomgått någon anpassning och hade fler känsliga individer. Detta gällde dock inte för P. x alni; invaderade och oinvaderade områden hade samma genomsnittliga känslighet.
– Detta visar att klibbalen inte har någon stark genetisk komponent för motståndskraft mot P. x alni och alltså kommer att ha svårare att anpassa sig till denna patogen än till P. uniformis. Det gör naturligtvis en framtida utvidgning av denna arts område ännu mer allvarlig för alens vidkommande, avslutar Redondo.
Kontakt:
Miguel Angel Redondo, doktorandInstitutionen för skoglig mykologi och växtpatologi
Sveriges lantbruksuniversitet, miguel.angel.redondo@slu.se
Gran är ett av Sveriges vanligaste träslag och används ofta till husfasader och liknande. Men olika delar av stammen har olika egenskaper och valet av virke är därför viktigt om man vill ha en panel som håller länge. Trots det tas idag ingen hänsyn till detta för virke till exempelvis husfasader.
Utsatte målat trä för väder och vind Vid institutionen för skog och träteknik på Linnéuniversitetet har man sedan lång tid tillbaka forskat om beständigheten hos målat trä. Under fem års tid har ett försök genomförts vid Asa försökspark, där målade paneler av virke från gran exponerats för väder och vind i 45 graders lutning.
Panelerna var målade med kommersiell alkyd-, akrylat-, linolje- eller slamfärg. Virket bestod av kärnved (från trädets mitt) eller splintved (från trädets yttre del), med två olika årsringsbredder: frodvuxet, det vill säga över 4 mm, och senvuxet, under 4 mm.
– Vi fann att paneler med breda årsringar hade färre sprickor än de med smala. Detta gällde framför allt paneler målade med slamfärg. Minst sprickor hade paneler av frodvuxen kärnved målade med slamfärg, säger Tinh Sjökvist, doktorand i skog och träteknik.
Inget mögel på rödmålat trä När det gäller påväxt av mögel på ytan visade det sig att paneler med kärnved påverkades minst. Forskarna fann även en tydlig effekt av kulören. Panelerna målad med röd färg var efter fem år helt fria från påväxt, medan samtliga vita paneler hade en varierad grad av nedsmutsning och påväxt.
– Vi kan alltså uttryckligen se att valet av virke har en tydlig effekt på hållbarheten för en målad panel, på flera olika sätt. Detta är ett viktigt stöd för vår vidare forskning med målet att utveckla målade träprodukter med högre hållbarhet och längre underhållsintervall, säger Åsa Blom, docent och prefekt vid institutionen för skog och träteknik.
Kontakt:
Tinh Sjökvist, doktorand i skog och träteknik, tinh.sjokvist@lnu.se, 070-379 42 10,
Åsa Blom, docent och prefekt vid institutionen för skog och träteknik, asa.blom@lnu.se, 070-687 05 15,
För drygt tio år sedan visade forskargruppen Twincities vid Linköpings universitet att det fanns betydande skillnader i folkhälsan mellan tvillingstäderna Linköping och Norrköping. Linköpings befolkning var friskare inom nästan alla sjukdomsgrupper.
– De kanske mest betydande skillnaderna som framkom vid vår analys av folkhälsodata i tvillingstäderna för tio år sedan gällde risken för hjärt-kärlsjuklighet. I en jämförelse mellan de femton största städerna i Sverige framkom då att kvinnor i Norrköping hade den högsta dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar jämfört med andra svenska städer som Eskilstuna, Borås, Uppsala eller Västerås.
– Dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar var omkring 30 procent högre för kvinnor i Norrköping än bland Linköpingskvinnorna, säger Tomas Faresjö, professor vid institutionen för medicin och hälsa, IMH.
Skillnaden mellan tvillingstäderna ökar
Nu har LiU-forskarna gjort en ny analys av läget. Hjärt-kärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Men under det senaste decenniet har hjärt-kärlsjukdomarna minskat. Minskningen anses bero på bättre sjukvård och nya läkemedel, men även befolkningens kost- och motionsvanor har blivit sundare och rökningen har minskat. Hjärt-kärldödligheten har också gått ner tydligt i både Linköping och Norrköping under det senaste decenniet.
Men skillnaden mellan städerna har inte försvunnit.
– Vår analys av data i dag visar att denna skillnad mellan städerna i hjärt-kärldödlighet tvärtom har ökat över tiden. I dag är dödligheten i hjärt-kärlssjukdom omkring 60 procent högre bland Norrköpingskvinnorna jämfört med kvinnorna i Linköping, säger Tomas Faresjö.
För männen har skillnaden också ökat något, till 38 procent högre hjärt-kärldödlighet i Norrköping. För tio år sedan var skillnaden 30 procent. Hälsoskillnader mellan städerna har under åren lett till att politikerna byggt ut hjärtsjukvården vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Numera utförs även ballongvidgning av kranskärl på Vrinnevisjukhuset, men enbart på vardagar och under dagtid. Övrig tid får, som tidigare, dessa patienter åka med blåljusambulans till Universitetssjukhuset i Linköping.
Skillnad socialt en förklaring
Forskarna menar att de hälsoskillnader som fortfarande finns inte förklaras av skillnader i hälso- och sjukvård. I stället hör de ihop med städernas olikartade socialhistoria och att den sociala sammansättningen därmed skiljer sig åt i de båda städerna.
– Det gäller skillnader från den tidiga barndomen, exempelvis andelen småbarn som ammas eller rökning i småbarnsfamiljer. Men också skillnader i arbetslöshet, risk för arbetsskador, skillnader i tilliten till andra, valdeltagande och risk för våldsbrott. Att den ojämlika hälsan inte minskar över tiden mellan befolkningen i tvillingstäderna Linköping och Norrköping är bekymmersamt och negativt för hela vår region, säger Hans Nilsson, professor vid institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, ISAK.
I en ny studie presenterar en internationell forskargrupp, ledd från Uppsala universitet, nya rön kring mitokondriens evolutionära ursprung.
Mitokondrier är viktiga organeller (organ inuti celler) som är mest kända för sina energiomvandlande egenskaper som producerar bränsle för våra celler. Mitokondrierna utgör viktiga kännetecken för så kallade eukaryota celler, sådana komplexa celltyper som i stort sett alla levande saker som kan ses med det nakna ögat är uppbyggda av.Det kan till exempel handla om människor, djur, växter eller svampar. Det faktum att alla eukaryota celler har (eller en gång hade) mitokondrie indikerar att uppkomsten av dessa förmodligen spelade en djupgående roll för utvecklingen av komplexa eukaryota celler.
– Tidigare forskning har uppvisat starka bevis för att mitokondrier är släkt med bakteriegruppen alphaproteobakterier. Från vilken gren i detta släktträd mitokondrien utvecklades är fortfarande oklart – olika studier har pekat mot väldigt olika grupper. För att förstå mitokondriens, och även eukaryoternas, ursprung är det avgörande att känna till mitokondriens förfader, säger studiens försteförfattare Joran Martijn, postdoktor vid institutionen för cell och molekylärbiologi, Uppsala universitet.
Parasiter som lever inuti cellerna
En del forskare har föreslagit att mitokondrien utvecklades från Rickettsiales en parasitisk grupp bakterier som, liksom mitokondrier, lever inuti eukaryota celler och generellt är helt beroende av sin värd för att överleva. Gruppens största kändis är Rickettsia prowazekii, som orsakar tyfus hos människor.
– Vi tror att det finns två huvudanledningar till bristen på konsensus gällande mitokondriens förfader. För det första är det möjligt att nu levande släktingar helt enkelt inte har upptäckts ännu – om de ens finns fortfarande.
– För det andra är rekonstruktionen av mitokondriens evolutionära historia extremt utmanande och kan lätt leda till väldigt olika, och därför motstridiga, resultat, säger Thijs Ettema, forskare vid institutionen för cell och molekylärbiologi, Uppsala universitet, som lett forskargruppens arbete.
Utvecklades sida vid sida
Uppsalaforskarna bestämde sig för att tackla detta dödläge med hjälp av ett djärvt angreppsätt. Genom att analysera stora mängder av sekvenseringsdata från Stilla havet och Atlanten lyckades de identifiera flera grupper av alphaproteobakterier som inte var kända sedan tidigare. Genom att använda nyligen utvecklades metoder lyckades forskargruppen rekonstruera genomen hos över 40 olika alphaproteobakterier, tillhörande 12 olika grupper.
– Det expanderade urvalet av genom var till stor hjälp i vårt arbete med att precisera mitokondriens position. Vi hoppades att vi genom att använda en mer balanserad uppsättning alphaproteobakterier kunde komma förbi en del av de problem som tidigare studier brottats med, säger Joran Martijn.
Oväntat nog visade forskarnas analyser på en ny position för mitokondrien, utanför alphaproteobakteriernas släktträd. Dessa resultat indikerar att mitokondrien inte är närmsta släkting till någon av de identifierade grupperna av alphaproteobakterier, Rickettsiales inkluderad. Det verkar snarare som att mitokondrien utvecklades från en gemensam förfader som senare gav upphov till alla nu kända alphaproteobakterier.
– Vi misstänker att den populära Rickettsiales-förklaringen är resultatet av ett metodologiskt felsteg. Mitokondrien och Rickettsiales har utvecklats under väldigt liknande förhållanden, vilket kan ha resulterat i mycket liknande, men oberoende, evolutionssätt och sekvensmönster. Detta kan ha komplicerat tidigare försök att bestämma mitokondriens evolutionära ursprung, förklarar Joran Martijn.
Forskarna lyckades inte identifiera några idag levande släktingar till mitokondriens anfader i studien.
– Det var en liten besvikelse förstås. Men kanske har vi letat på fel ställe. I den här studien fokuserade vi på världshaven eftersom dessa är kända för att innehålla mängder av okaraktäriserade alphaproteobakterier, säger Thijs Ettema.
Thijs Ettema och hans team kommer att fortsätta sin jakt på mitokondriesläktingar.
– Avslöjandet av mitokondriens härkomst är nyckeln till förståelsen för hur komplext liv uppstod på jorden. Om moderna släktingar till mitokondrien fortfarande existerar är jag säker på att vi någon gång kommer att hitta dem, säger Thijs Ettema.
Celler hos så skilda livsformer som jäst, människor och växter använder två huvudsakliga nedbrytningssystem för att bli av med oönskade proteiner och avfallsprodukter från cellmaskineriet.
Två sätt att slåss
Det ena består av proteasomer, som framförallt är nedbrytningsplatser för enskilda felveckade och kortlivade reglerande proteiner. Proteasomerna är livsnödvändiga för styrningen av växters tillväxt och utveckling, men de är dessutom en viktig del av immunförsvaret genom förmågan att bryta ned främmande proteiner. Det är väl känt att flera bakterier och andra sjukdomsframkallande organismer har utvecklat särskilda vapen som hämmar proteasomernas funktion, och därmed bereder väg för fortsatt infektion.
Som modellväxt användes backtrav, en klassisk art i den växtgenetiska forskningen.
I det andra systemet, autofagi, används specialiserade blåsor för att transportera cellinnehåll till cellulära nedbrytningsorgan som bryter ned och återvinner cellinnehåll. Det Daniel Hofius forskargrupp nu visar är att autofagi har en liknande roll i växters immunförsvar och att det finns bakterier som har utvecklat sätt att ”kapa” autofagin för att slå ut proteasomer, och därmed bana väg för allvarliga sjukdomsangrepp på växter.
Kapprustning genom växtförädling
– Den här upptäckten är ett bra exempel på den ständigt pågående evolutionära kapprustningen mellan växter och deras patogener. De försvarsvapen som växterna utvecklar som skydd mot sjukdom övervinns förr eller senare av en eller annan patogen, och vi har hittat ett exempel där vapnen vänds emot växten själv, säger Suayib Üstün, som är postdoktor vid SLU och artikelns huvudförfattare.
– Vi ser de här nya kunskaperna om samspelet mellan autofagi och proteasomer i växternas immunförsvar som ett viktigt framsteg, säger Daniel Hofius, som är professor vid SLU:s institution för växtbiologi. Vi har identifierat de ”målproteiner” som bakterien riktar in sig på för att manipulera autofagisystemet vid infektion, och denna kunskap ger oss stora möjligheter att förädla fram grödor med bättre motståndskraft mot sjukdomar som orsakas av såväl bakterier som andra smittämnen.
– Att stärka växternas proteasomfunktion kan vara en helt ny och alternativ strategi vid förädling av grödor med större patogentolerans, understryker Suayib Üstün.
Pseudomonas-infekterade plantor där autofagiska vesiklar märkts med grön fluorescens (Foto: Suayib Üstün)
Forskning visar att fler personer har valt att ta ut sin pension innan 65 år efter det att kraven på sjukersättning höjdes. I synnerhet gäller det för låginkomsttagare med sjukskrivningshistorik.
– Efter åtstramningarna i sjukersättningen har inkomstpensionen blivit en viktig säkerhetsventil för många med nedsatt arbetsförmåga. Pensionsgruppens förslag innebär att denna säkerhetsventil kommer att stängas. I förslaget nämns den problematiken, men det saknas konkreta strategier eller lösningar som riktar sig mot dessa personer, säger Johannes Hagen, universitetslektor i nationalekonomi på Jönköping University.
Stärkt drivkraft för arbetsgivaren
Tillsammans med Hannes Malmberg, postdoktor i nationalekonomi vid Stanford, presenterar han i en rapport en ny modell för sjukersättning, för att stärka arbetsgivarnas drivkrafter till att behålla äldre arbetskraft.
En grundläggande problematik som Hagen och Malmberg utgått ifrån i sin analys är att staten, snarare än arbetsgivaren, bär den största delen av kostnaden för sjukersättningen. Det gör att arbetsgivare har relativt svaga ekonomiska drivkrafter jämfört med staten för att hålla nere sjukersättningstalen.
I rapporten föreslår Hagen och Malmberg ett system där ett större kostnadsansvar för sjukersättningar läggs på arbetsgivarna. Med kommunsektorn som exempel, visar man hur specifika incitament ska stärka drivkrafterna till att minska sjukskrivningsantalen.
– Vi föreslår ett system där kommuner och landsting själva ansvarar för sina anställdas sjukersättningskostnader när dessa är högre än förväntat. Arbetsgivare som har lägre faktiska kostnader än förväntat belönas på motsvarande sätt genom ersättning från staten. Staten bär alltså fortfarande den fulla kostnaden för sjukersättningen i sin helhet, medan kommuner och landsting bär den fulla kostnaden av extra sjukersättningar. Förväntade kostnader beräknas utifrån personalens sammansättning när det gäller exempelvis ålder, kön och utbildningsnivå, säger Johannes Hagen.
Ska möjliggöra höjd pensionsålder
– Förhoppningen med vårt förslag är att det ska möjliggöra en höjd pensionsålder, samtidigt som sjukersättningssystemet skyddar de verkligt behövande på ett träffsäkert sätt. Vi vill också få till en diskussion som leder mot att pensionssystemet och socialförsäkringssystemet samverkar. Modellen är lätt att implementera och vi hoppas att den kommer att övervägas, säger Johannes Hagen.
SNS är en mötesplats för kunskapsbaserad dialog om centrala samhällsfrågor och medlemmarna består av företag, myndigheter och organisationer. Rapporten från Johannes Hagen och Hannes Malmberg är del inom SNS-projektet ”Nya utmaningar för pensionssystemet” som tar upp frågor kring både tjänstepensionen och den allmänna pensionen.
Fotnot: Pensionsgruppen består av ledamöter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Kontakt:
Johannes Hagen, fil.dr och forskare i nationalekonomi vid Jönköping International Business School, Jönköping University, johannes.hagen@ju.se, 036-10 18 26
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
