Biologer vid naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har studerat en population trastsångare i Mellansverige. I studien ingår data framtagna under 20 år. Forskarna har sekvenserat immunförsvarsgenerna (så kallade MHC-gener, Major Histocompatibility Complex) och jämfört hur variationen av dessa gener påverkar hanar, honor och deras avkommor.
Män mer sjuka än kvinnor
Att hanar och honor har olika starka immunförsvar är känt. Hos människor visar det sig bland annat genom att män ofta blir mer sjuka än kvinnor. Orsaken är immunreglerande effekter av könshormoner som gör att hanar generellt sett har ett lägre uttryck av immunförsvaret. Med andra ord är hanarnas immunförsvar i regel inte lika effektivt som honornas.
I den nya studien har forskarna hittat en genetisk konflikt mellan könen, en konflikt som de menar är kopplad till skillnaderna i honors och hanars immunförsvar. Forskarna har funnit att hanar med hög variation i sina MHC-gener får bättre revir och avkommor som överlever i högre grad. Det omvända gäller för de honor som har hög variation i sina MHC-gener. Deras avkommor överlever inte i lika hög utsträckning. Forskarna anser att det beror på en ökad risk för immunsjukdomar. Hos honorna är det således en fördel att ha lägre variation i sina MHC-gener.
Moment 22
– Tyvärr är könskonflikten i immunförsvaret olöslig. Honor föredrar hanar som har bra revir och på köpet får de därmed en hög MHC-variation hos de valda hanarna. Det innebär att avkommorna ärver en hög variation av MHC-gener från fadern, vilket är bra för sönerna men en nackdel för döttrarna, säger doktoranden Jacob Roved.
– Könskonflikten upprätthålls av att föräldrarnas MHC-gener blandas lika mellan könen i avkomman, då de sitter på vanliga, autosomala kromosomer. Därför bevaras både högt variabla och lågt variabla genetiska anlag i populationen. Det blir ett slags Moment 22, förklarar han.
Den här könskonflikten i immunförsvaret har aldrig tidigare konstaterats hos djur. En orsak till att den hittats nu är den teknologiska utvecklingen inom DNA-sekvensering. Forskarna menar att könskonflikten även kan förekomma hos många andra arter.
– De flesta ryggradsdjur, även människor, har samma uppbyggnad av sina immunförsvar och samma könsskillnader i styrkan på immunförsvarens respons. Konflikten är kopplad till just dessa könsskillnader i immunförsvarens respons, och framtida studier bör därför undersöka närmare hur utbredda sådana könskonflikter är, säger Jacob Roved.
Resultaten publiceras i en artikel i Proceedings of the Royal Society B.
Biologerna vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund placerade mat i en genomskinlig liten cylinder. Talgoxar som börjar picka på cylindern för att komma åt maten blev underkända eftersom det anses som en impulsiv handling. Individer som däremot flyttade sig till en öppning i cylindern och på så vis kom åt belöningen utan att först hacka på cylinderns vägg blev godkända.
Gör rätt i åtta fall av tio Resultatet visar att talgoxar gör rätt och blir godkända i åtta av de tio första försöken, det vill säga 80 procent. Det är bättre än de flesta andra djur som testats och är nästan i nivå med ”intelligenta” djur som korpar och schimpanser.
– Det är fantastiskt att en fågel med så liten hjärna har sådan självkontroll. Hjärnvolymen hos en talgoxe motsvarar 3 procent av hjärnan hos en korp och 0,1 procent av schimpansens, säger Anders Brodin, professor vid biologiska institutionen.
Minns var maten gömts Studien har han gjort tillsammans med kollegorna Utku Urhan och Emil Isaksson. För ett par år sedan konstaterade Lundabiologerna en annan egenskap hos talgoxar – deras förmåga att lära sig och att minnas genom att observera.
Den undersökningen visade att talgoxar kan sitta och iaktta på avstånd och memorera var arter som hamstrar mat gömmer matbitarna. Studien visade också att honor generellt är bättre än hanar på detta. Då jämfördes talgoxar med sina nära släktingar entita och talltita. Till skillnad från entitor och talltitor hamstrar inte talgoxar mat för att överleva vintern. Istället observerar de var släktingarna gömmer sin mat och sedan stjäl de den.
– Talgoxar är väldigt påhittiga. Nu vet vi att de även har stor självkontroll och kan hantera sina impulser när de vill komma åt en belöning som mat, säger Anders Brodin.
Kontakt:
Anders Brodin, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, anders.brodin@biol.lu.se, 073 687 75 98
Bakterier kan använda många olika metoder för att överlista de antibiotikamolekyler vi använder för att behandla infektionssjukdomar. En vanlig metod är att ett bakteriellt enzym inaktiverar antibiotikamolekylen genom att modifiera den kemiskt.
– Det gör att antibiotikamolekylen inte längre passar i sitt bindningsställe och kan utöva sin effekt, på samma sätt som en fot med bandage inte längre passar i sin sko, förklarar Maria Selmer, forskare vid Uppsala universitet.
Inaktiverar antibiotikamolekyler
En anledning till att bakterier snabbt kan bli resistenta mot nya antibiotika är att enzymer kan mutera och då lär sig att inaktivera flera olika antibiotikamolekyler.
I en ny artikel i julinumret av Journal of Biological Chemistry visar Maria Selmers forskargrupp hur ett antibiotikaresistensenzym (AadA) kan känna igen och inaktivera två kemiskt olika antibiotika (streptomycin och spektinomycin). Med hjälp av kristallografi (en metod där man strukturbestämmer proteiner), datorsimuleringar och biokemi visar forskarna på atomnivå hur antibiotikamolekylerna passar in i olika delar av bakterieenzymet där inaktiveringsreaktionen sker.
– Den detaljerade kunskapen om hur enzymet känner igen två olika antibiotika kan hjälpa oss att förstå hur ett existerande resistensenzym kan uppgraderas och inaktivera ytterligare antibiotikatyper, vilket leder till snabb resistensutveckling mot nya antibiotika, säger Maria Selmer.
Vad händer med näringsämnenas kretslopp i en värld utan jättestora växtätare? Det frågade sig forskare i ett samarbete mellan SLU och Nelson Mandela University i Sydafrika. De fann att ”megaherbivorer” såsom noshörningar och elefanter flyttar näringsämnen på ett annat sätt i landskapet än mer sårbara växtätare som ansamlas på platser där det är lättare att undkomma attacker från rovdjur.
Spillningen samlas i ett område På Afrikas savanner lever de flesta växtätande däggdjur under ett konstant hot om att bli ett rovdjurs nästa måltid. I sina försök att undvika detta öde positionerar de sig i ett ”landskap av rädsla” – de undviker områden där ett lejon kan lura och samlas istället på öppna platser där de kan se faran komma. Genom att rovdjuren får sina bytesdjur att söka skydd i vissa delar av landskapet, är de dessutom en indirekt orsak till att växtätarnas spillning, det vill säga näringsämnen, ansamlas i dessa områden.
De riktigt stora växtätarna, ”megaherbivorerna”, å andra sidan, är någorlunda skyddade från predation genom sin storlek. Det forskarna har kunnat visa är att megaherbivorerna helst betar i de förhållandevis säkra områdena, men att de sedan sprider spillningen relativt jämnt över rädslans landskap, och därmed omfördelar näringsämnena på savannen.
Jakt påverkar kretsloppet Studien avslöjar de invecklade sätt på vilka samspelet mellan olika arter kan påverka flödet av näringsämnen. Den väcker också intressanta frågor om hur näringsämnenas kretslopp kan påverkas av de många bevarandeprojekt som idag verkar för att stärka rovdjursstammar i olika delar av världen. Särskilt i ljuset av det faktum att det på alla kontinenter, förutom Antarktis, en gång i tiden fanns flera arter av megaherbivorer (bl.a. mammutar), som inte längre uppfyller sin roll i näringsämnenas kretslopp.
– Om tjuvjakten på elefanter och noshörningar tillåts fortsätta i samma omfattning som idag kan denna viktiga ekosystemtjänst snart gå förlorad för världen, säger Elizabeth le Roux, som är postdoktor vid Nelson Mandela University i Sydafrika.
Elizabeth le Roux arbetar inom ett stort forskningsprogram som studerar konsekvenserna av tjuvjakten på noshörningar. Programmet leds av universitetslektor Joris Cromsigt från SLU.
Kontakt:
Joris Cromsigt, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet,joris.cromsigt@slu.se, 070-676 00 97
Elizabeth le Roux, postdoktor, Centre for African Conservation Ecology, Department of Zoology, Nelson Mandela University, Port Elizabeth, Sydafrika, elizabeth.liza.le.roux@gmail.com
– Vår forskning visar att akustiken har betydelse för det klingande resultatet och det betyder att det finns incitament för konsertlokaler som optimerar möjligheterna för olika sorters akustik. Vi tror mer på att man fysiskt ändrar lokalens form än att man använder tekniska lösningar, som är det vanliga i dag. Det kräver dock ett större tankearbete och är något dyrare än att köpa ett färdigt system som ändrar akustiken på artificiell väg, säger Sverker Jullander, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet.
Forskningen om sambandet mellan musikalisk interpretation och konsertsalsakustik har bedrivits i projektet Tolkningsrum: musikalisk interpretation i samspel med rumsakustik. En avgörande förutsättning för forskningen var konsertsalen Studio Acusticum i Piteå, vars design ger möjlighet att förändra akustiken med ett höj- och sänkbart tak.
Musiker spelade med olika akustiklägen
– Vi valde att avgränsa oss till tre lägen: det allra högsta, det allra lägsta och det mittemellan. Sedan fick solomusiker och ensembler spela samma program i de tre akustiklägena. Därpå fick deltagarna och medlemmarna i forskargruppen skriva ner sina spontana reaktioner för att sedan återbesöka framförandet genom inspelningar och på nytt analysera sina upplevelser, berättar Sverker Jullander och konstaterar att akustikens påverkan är beroende av ensemblens storlek och sammansättning.
– När du är ensam musiker så är det dig själv och rummet du har att spela med och då får akustiken en större betydelse. Musiker i en ensemble utan dirigent har hela gruppen att ta hänsyn till och då minskar akustiken i betydelse för hur du musicerar, du är inte fri att improvisera utan gör det gruppen har kommit överens om. En dirigent kan däremot styra ensemblen efter rumsakustiken och det var också det som skedde.
Breddad akustikforskning
Projektet som finansierades av Vetenskapsrådet avslutades i december 2017 men forskargruppen fortsätter arbetet via vetenskapliga publiceringar och det digra materialet som insamlats ger möjlighet till fortsatt forskning inom området.
– Man kan till exempel tänka sig att en fortsatt forskning om rumsakustik skulle kunna se en breddning av genrer, nu har vi bara studerat västerländsk konstmusik. Ytterligare aspekter på rumsakustik skulle kunna vara att involvera kompositörer som skriver musik för specifika akustiska förhållanden eller en jämförande studie mellan elektroniskt variabel och, som i vårt fall, naturlig akustik. Vi har ett så pass omfattande material att det skulle kunna ligga till grund för ett antal nya forskningsprojekt, säger Sverker Jullander.
Kontakt:
Sverker Jullander, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet, sverker.jullander@ltu.se, 070-538 37 03
Uppvärmningen i Arktis sägs vara dubbelt så hög som det globala genomsnittet, och förändringarna som uppstår i samband med det varmare klimatet i området innefattar stigande havsnivåer till följd av smältande inlandsis, negativa effekter på lokalbefolkningens försörjning, störningar i ekosystemen och en potentiell inverkan på globala klimatmönster. Ett annat stort problem är kopplat till de delar av den arktiska marken och jorden som är frusna, så kallad permafrost, vilket lagrar stora mängder kol. Upptining av permafrosten kan därmed utlösa betydande utsläpp av växthusgaser som ytterligare kan påskynda klimatförändringen.
Begränsad förståelse
– Vår studie visar att vi har endast en begränsad förståelse för den totala geografiska jordförvaringskapaciteten i Arktis i stort. Vi riskerar därför att begå misstag när vi förutspår hur mycket koldioxid som faktiskt lagras i jorden, och hur denna förvaring kan komma att påverkas av klimatförändringar, förklarar Dan Metcalfe som lett den omfattande granskningen av klimatforskningen i Arktis.
Dan Metcalfe är forskare i naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet och har genomfört den aktuella granskningen tillsammans med ett flertal kollegor. När det gäller uppvärmningen i Arktis fann forskarna i sin granskning att vetenskapen hittills haft ett oproportionerligt fokus på långsamt uppvärmda områden, vilket innebär att effekterna av framtida temperaturförändringar eventuellt har underskattats.
– Vi har naturligtvis vidtagit åtgärder baserat på några av dessa prognoser, men såklart går det alltid att göra mer. Problemet är att vi inte vet vilka som är de rätta åtgärderna, eftersom prognoserna bakom bygger på en ofullständig bild av arktiska ekosystemmönster och processer, säger Dan Metcalfe.
Snabbt uppvärmda områden minst undersökta
Platser som är relativt sett kallare, med en snabbare uppvärmningstakt, visade sig samtidigt vara mindre undersökta, särskilt bland studier relaterade till mikrobiologi. Dessa platser är främst belägna bland de arktiska öarna i Kanada och längs den arktiska kusten i Ryssland, områden som utgör en stor del av det arktiska isfria markområdet.
– Vår studie har i ett första skede gett oss en karta över de områden där vår kunskap är otillräcklig. Nästa steg skulle kunna vara att genomföra en bredare miljöundersökning, för att sedan jämföra resultaten med andra mer utförligt studerade områden. Forskarvärlden skulle också kunna bli grundligare så att data som hämtas från relativt välstuderade områden kommer till användning och faktiskt refereras till, något som inte alltid varit fallet, avslutar Dan Metcalfe.
Kontakt:
Dan Metcalfe, forskare, Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, dan.metcalfe@nateko.lu.se, 072-205 27 95
Hur blir en plats till genom ljud och hur påverkar de människorna där? Det är frågor som Karin Eriksson-Aras, forskare vid institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet, vill svara på i sin forskning.
Hon har massor av ljud inspelat. Många hundra timmar. Under flera år har Karin Eriksson-Aras studerat ljudrum i stadsmiljöer, med utgångspunkt från Turkiets huvudstad Istanbul. Upplevelserna i kända miljöer som på Galatabron, i leksakstunnel och på kryddbasaren är ljudstarka och det påverkar människorna där.
Ett sorl utan slut
– För de flesta som kommer till Istanbul blir det lite av en chock med alla ljud överallt. Alla signaler, alla människor och allt sorl och mummel som aldrig tar slut. Men det går att vänja sig vid ljuden och i min avhandling visar jag på hur människor lever i olika ljudrum och även hur platser blir till genom ljud och hur de används, säger hon.
I sin avhandling Ljudrum: En studie av ljud och lyssnande som kulturell praktik har hon kartlagt och studerat olika ljudrum i stadsmiljöer i Istanbul. Med utgångspunkt i flera olika vetenskapliga teorier och metoder, bland annat fenomenologi och mer-än-representationell teori, har hon analyserat allt material som hon har samlat in under sina vistelser i de olika miljöerna.
Dels har hon gjort egna iakttagelser och mätningar som hon redovisar med grafer och beskrivningar. Dels har hon intervjuat människor som lever i de här ljudrummen.
De flesta intervjuerna har skett spontant i stunden när frågor dykt upp, men ett par personer har hon återkommit till flera gånger.
Pojken på Galatabron
En av personerna som hon följt är en pojke som arbetar som gatuförsäljare på Galatabron. Pojken är i 5-årsåldern och säljer näsdukar. Han har sällskap med sin pappa dit och hem. Under dagarna arbetar han ensam, på en liten plats inträngd bland andra försäljare. Karin Eriksson-Aras beskriver det som en trång och stökig miljö med mycket folk.
Vid ett tillfälle som hon talade med honom var det en ambulansutryckning i närheten med sirenerna på och mycket tutande. Men det var ingenting som han reagerade på, inte heller när han fick frågor om ljuden.
– Han sitter i ett våldsamt oväsen hela dagarna, men är inte medveten om det. Hans omedvetna strategi är att ”borthöra” saker, det vill säga att sortera bort ljud som inte får plats när mängden ljud blir för stor. Då minskar ljudens meningsfullhet och risken är att man missar även viktiga saker som till exempel en ambulans, säger Karin Eriksson-Aras.
Att studera ljud ur ett etnologiskt perspektiv är ett relativt outforskat fält såväl nationellt som internationellt. Det finns forskning på ljud i andra bemärkelser som exempelvis hur det fungerar fysiskt eller psykologiskt men i den här avhandlingen handlar det om lyssnandets kulturella och sociala dimensioner och att uppmärksamma ljudet som urban miljö. Det har gjort att Karin Eriksson-Aras delvis fått skapa ett nytt språk med nya termer för sitt forskningsområde. Inom sitt forskningsprojekt har hon utvecklat nya undersöknings- och analysmetoder för hur människor påverkas kulturellt vid förändring av ljudmiljöer.
Ljud i tid och rum
– Ljud har stor betydelse för människans vardagliga liv. Ljud påverkar hur vi agerar, interagerar, rör oss, vilket kroppsspråk vi har och vår uppfattning av tid och rum, säger hon.
Karin Eriksson-Aras beskriver hur ljudrum påverkar oss även när vi inte befinner oss i dem. Hon berättar om en man som hon träffade, som var uppvuxen i bergen i Kurdistan. Han beskrev för henne hur han som barn hade tyckt att det var påträngande tyst i bergen: ”Det var inget folk. Det var tomt och ensamt”. Som vuxen flyttade han till Istanbul för att han ville till en storstad. Nu efter många år i staden vill han gärna åka tillbaka.
– Han saknar sin barndoms tystnad. Han beskrev utförligt hur han kunde bli nostalgisk och hade kommit att älska ljuden och tystnaden i bergen. Han berättade om sånger och fågelljud som han mindes och om hur vinden lät, och ljuden var fortfarande viktiga för honom.
Beskriva platser utifrån ljud
Med sin forskning har Karin Eriksson-Aras velat öppna ett fält inom etnologi och kulturantropologi för att förstå vad ljud gör i den mänskliga världen och vad människan gör i den ljudliga världen.
– Det är alltför lätt att beskriva platser bara utifrån det man ser. Det jag vill och hoppas på är att jag kan visa hur avgörande ljudrummet är för en plats, och för hur vi uppfattar den. Det skulle vara kul om den här kunskapen kan få andra forskare att öppna för att upplevelsen av ljud kan vara en parameter i deras forskning, säger Karin Eriksson-Aras.
Kontakt:
Karin Eriksson-Aras, institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet, karin.eriksson-aras@etnologi.uu.se
Sommaren 2018 går till historien som en av de varmaste i Sverige. Bakgrunden till det extrema vädret var så kallade atmosfäriska blockeringar som stoppade regnen från Atlanten. Och orsaken till det skulle kunna vara förändringar i Golfströmmen. Även mindre förskjutningar kan påverka regionala klimat och ge oss annorlunda väder.
I början av 2018 visade en svenskledd internationell forskargrupp att det finns en koppling mellan en långsammare Golfström och envisa högtryck över Skandinavien som ger hetta och torka.
Varmare somrar att vänta
– Det är en tillfällighet att vädret är så extremt just nu, precis efter vår studie, men likheten mellan årets väder och vår modell är extremt stor, säger Frederik Schenk, som forskar om forntida klimat på Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.
– Min forskning visar att vi kan vänta oss varmare somrar i framtiden om Golfströmmen saktar ner ytterligare. Och de flesta klimatmodeller pekar på att det kommer att fortsätta.
Avvikelser från klimatologiska medeltemperaturer i maj 2018. Sverige och centrala Europa hade det varmare än någonsin tidigare uppmätt. De områden i Nordatlanten som är kallare än vanligt kan vara drivande bakom de atmosfäriska blockeringar som orsakade värmen. Källa och figur: F. Schenk baserat på NCEP/NCAR Reanalysis Data från NOAA/ESRL Physical Sciences Division.
Frederik Schenk har undersökt en period för drygt 10 000 år sedan då inlandsisen över centrala Sverige snabbt smälte. Värmen hade återkommit efter istiden och allt var upplagt för “bättre väder”. Då sjönk plötsligt temperaturerna igen.
Den dominerande teorin till varför detta inträffade är att enorma mängder sötvatten från isavsmältningen rann ut i havet och dämpade Golfströmmen som förde upp värme söderifrån. I tusen år var klimatet bistert innan strömmen kom igång ordentligt igen.
Långa kalla vintrar och korta heta somrar
Frederik Schenk har utvecklat en modell i datorn som simulerar klimatet under den här tiden och resultatet blev en överraskning. Vintrarna i norra Europa var långa och kalla, men de varvades med korta, mycket varma och torra somrar.
För att kontrollera hur bra simuleringen stämmer med verkligheten har han undersökt sedimentkärnor och kunnat konstatera att det växte plantor i det dåtida Sverige som var beroende av höga temperaturer under sommaren.
Modellen av det forntida klimatet visar att en nedsaktad Golfström gav kallare vatten i Nordatlanten, vilket skapade så kallade atmosfäriska blockeringar på sommaren. Istället för svala havsvindar västerifrån dominerades då vädret i Skandinavien av sol och värme från öster.
Det var dock en kort och intensiv sommar som snabbt ersattes av antingen kyla från Sibirien eller kalla vintervindar från ett nedkylt Nordatlanten under resten av året.
Därför saktar golfströmmen av (om den gör det)
“Golfströmmen” är egentligen inget ord som används av forskarna, men ett begrepp som kommer nära är AMOC – Atlantic Meridional Overturning Circulation. AMOC är en process som driver strömmarna i Atlanten och fungerar genom att varmt vatten som strömmar upp mot Europa från ekvatorn via Mexikanska golfen avger värme och avdunstar. Det gör att vattnet blir både kallare och saltare och båda dessa effekter leder till att vattnet blir tyngre. I Nordatlanten sjunker det därför nedåt och färdas med en djuphavsström söderut igen längs Amerikas kust.
Om vattnet blir mindre salt på grund av exempelvis mycket regn eller ishavssmältning i norr sjunker det inte på samma sätt. “Pumpen” går långsammare. Detta är vad som hände efter istiden, då enorma mängder sötvatten rann ut i havet.
Den avsmältning som idag sker i Arktis är långt ifrån lika stor, men vissa forskare tror att det redan påverkar Golfströmmen. Andra pekar på att färskvatten från Arktis är en så försvinnande liten faktor jämfört med till exempel nederbörd och avdunstning och att Golfströmmen inte kan påverkas av detta.
Atmosfäriska blockeringar är normala väderfenomen, men det finns tecken på att de blir mer långdragna och intensiva när Nordatlanten är väldigt kall. Den som tittar på en aktuell karta över globala temperaturer kan notera att centrala Nordatlanten de senaste åren har varit mycket kallare än vanligt, vilket kan vara en bakgrund till de ihållande höga temperaturerna och uteblivna regnen över de brittiska öarna och norra och centrala Europa under försommaren 2018.
– Den dominerande teorin i forskarvärlden är att den nuvarande nedkylningen av Nordatlanten beror på att Golfströmmen har saktat in och det stämmer också med vår modell, säger Frederik Schenk.
Havsglidare. Nya typer av autonoma farkoster kan styra genom havsdjupen i tre dimensioner. 10 sådana robotar som samverkade skulle kunna övervaka Golfströmmen och avgöra om den saktar in, menar forskare vid Göteborgs universitet. Foto: Sebastiaan Swart
Men forskarna är inte eniga. Anna Rutgersson, som är professor i meteorologi vid Uppsala universitet, tycker att analysen som Frederik Schenk har gjort är väldigt intressant och konstaterar att sommarens högtrycksblockering har varit ovanligt ihärdig, men pekar på att det inte finns några entydiga resultat som visar att Golfströmmen har bromsat in.
– Det går inte att säga att sommarens varma väder beror på en klimatförändring som har gjort att Golfströmmen bromsar in. Det är entydigt att en ökad växthuseffekt leder till en global uppvärmning, men vi behöver förstå mer av vilken påverkan detta har på det regionala klimatet i olika områden, säger Anna Rutgersson.
Om det skulle vara så att Golfströmmen har saktat in finns ingen självklar anledning. Har isavsmältningen i Arktis eller Grönland något med saken att göra eller är det naturliga variationer?
Så övervakas golfströmmen
Argo – Just nu flyter över nästan 4 000 bojar i Argoprojektet omkring i världshaven. De mäter temperatur och salthalt och befinner sig oftast på runt 1000 meters djup, men stiger då och då upp och rapporterar till satellit. Argo-bojarna flyter fritt och kan inte styras. De kan inte användas för att avgöra om Golfströmmen saktar in.
Satellit – Havet övervakas kontinuerligt av satelliter som kan mäta strömningshastighet och temperatur, men det är endast den översta centimetern av havsytan som kan övervakas på det sättet. Satelliterna visar att Nordatlanten har blivit kallare.
Glidare – Nya typer av autonoma farkoster kan styra genom havsdjupen i tre dimensioner. 10 sådana robotar som samverkade skulle kunna övervaka Golfströmmen och avgöra om den saktar in.
Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet, efterlyser mer kunskap.
– Det är omdiskuterat och stora osäkerheter. Jag har ännu inte sett något som jag blir riktigt orolig av när det gäller Golfströmmen eftersom den fluktuerar naturligt, men man har ingen kontinuerlig övervakning och kan inte jämföra med de studier som kommer. Jag tycker därför att steg ett är: börja mät kontinuerligt.
Robotar kan hålla koll på golfströmmen
Att kartlägga gigantiska rörelser i havsdjupen är inte lätt. Satelliter kan bara se ytliga rörelser och riggar och bojar har inte kunnat ge tillräcklig täckning, men nu finns det enligt Anna Wåhlin tekniska förutsättningar att börja mäta.
Autonoma robotar, så kallade Havsglidare, kan kartlägga världshaven på ett helt annat sätt än man kunnat hittills. Göteborgs universitet har precis köpt in en sådan och planerar att utöka flottan.
Havsglidarna kan ”segla” på undervattensströmmarna med hjälp av fenor och roder. De behöver därför ingen propeller för att automatiskt ta sig över Atlanten på en dryg månad. De kan färdas långt nere i djuphaven och stiger då och då upp till ytan och rapporterar av till satelliter. De laddar sina batterier med sol- och vågkraft.
Enligt Anna Wåhlin skulle det räcka med tio sådana glidare för att kontinuerligt hålla koll på Golfströmmen genom att färdas fram och tillbaka över Atlanten. För att kunna läsa ut en trend skulle man behöva minst tio års mätningar, men det skulle ge värdefull kunskap. Dessutom tror hon att det skulle lindra oro.
Kan Golfströmmen ändra riktning?
En sak är säker. Mardrömmen att Golfströmmen skulle vända och snabbt kasta oss nordbor in i en istid är bara en mardröm. Det hände i filmen The Day After Tomorrow från 2004, men kommer inte att hända nu. Golfströmmen är en liten del av en global cirkulation i havet och så länge solen skiner och jorden snurrar är sådana stora och snabba förändringar extremt osannolika, men även mindre förskjutningar kan påverka regionala klimat och ge oss annorlunda väder. Kanske är detta en process vi märker av nu.
Så kan vi påverkas av en långsammare golfström
Det är inte bara själva Golfströmmen som för upp värme från sydligare breddgrader utan även vindar, men det är troligt att en långsammare Golfström skulle leda till en nedkylning. Detta kan dock motverkas av stigande globala temperaturer på grund av växthuseffekten. Det som kommer att märkas är antagligen att vädret blir mer extremt. Något kallare vintrar och fler extremt heta och torra sommarmånader är vad Frederik Schenks forskning pekar mot och det skulle orsaka stora förändringar i den svenska växtligheten. Dessutom skulle minskad årsnederbörd påverka vår vattenförsörjning. Den svenska berggrunden håller inga stora mängder grundvatten och vi är beroende av stor nederbörd. För att tackla en sådan utveckling skulle vi till exempel behöva avsalta havsvatten i stor skala.
– Om vi är rädda för att något ska hända behöver vi övervaka det och man skulle absolut kunna göra det. Det är inte ens en stor kostnad. Det är bara det att någon måste ta ansvar och helst måste flera länder gå ihop, men det kanske inte ens ska vara forskare. Det kanske ska drivas som en miljöövervakning. För när det händer något och vi står inför en rejäl kris, då behöver vi all kunskap vi kan få, säger Anna Wåhlin.
Anna Rutgersson håller med.
– Förändrad cirkulation i hav och atmosfär kan leda till stora förändringar av temperatur och nederbörd regionalt. Genom att öka antalet mätsystem i haven, förbättra satellitövervakningen och våra globala modeller kan vi få bättre förståelse av samverkan mellan hav och atmosfär.
Strömmen kan ta fart igen
Frederik Schenk vid Stockholms universitet efterlyser också kontinuerliga observationer för att vi ska bli mer säkra på vad som händer med Golfströmmen. För att kunna skilja naturliga variationer från förändringar orsakade av till exempel växthuseffekten tror han att vi behöver en mätserie på minst 100 år, men det är ingen anledning att inte börja.
– På 1800-talet reste de ut med fartyg på Atlanten och mätte ytvattnets temperatur på olika platser i havet. Dessa data användes senare för att förbättra våra meteorologiska prognoser och används fortfarande för att rekonstruera historiska havstemperaturer. Då tycker jag att vi borde kunna mäta hastigheten på Golfströmmen idag för att kunna förbereda oss bättre för framtiden.
Även om förändringar är viktiga att följa är havets cirkulation ett samspel mellan världshavens alla strömmar och dess växelverkan med atmosfären. Det långa perspektivet är därför också bra att ha med sig.
– Om Golfströmmen saktar ner ordentlig på grund av ökad mängd färskvatten i norr kan systemet kompensera och några sekler senare kan strömmen ta fart igen, säger Frederik Schenk.
Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se
Medeltemperaturen i Stockholm under maj månad 1756-2018. Siffrorna har korrigerats för den extra värme som urbana miljöer ger upphov till.
Resultaten från studien visar att sömnstörningar hos personer i 40- eller 50-årsåldern hängde samman med 24 procents ökad risk för demens senare i livet. Hos personer i 60- eller 70-årsåldern var för tidigt uppvaknande associerat med en fördubblad risk att senare utveckla demens. Däremot var ovanligt lång sömn (mer än 9 timmar per natt) också kopplat till en kraftig riskökning. Den senare upptäckten i den högre åldersgruppen kan möjligen bero på att någon form av demenspatologi redan inträtt (men ännu inte diagnostiserats), då detta vanligen leder till ökat sömnbehov.
Extra känsliga för sömnstörningar vid viss ålder
– Våra fynd bör få direkta kliniska konsekvenser. I kombination med tidigare studier indikerar resultaten att vi vid vissa stadier i livet är extra känsliga för sömnstörningar och att dessa ökar risken för demens. Sömnstörningar bör därför uppmärksammas mer i vården så att skräddarsydda behandlingsåtgärder kan sättas in, säger studiens försteförfattare Shireen Sindi, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Analysen omfattade tre befolkningsbaserade studier från Sverige och Finland med fler än 2000 manliga och kvinnliga deltagare, lång uppföljningstid, bedömning av flera sömnparametrar och standardiserad demensdiagnostik. Forskarna har även justerat för faktorer som kan påverka resultaten, såsom fysisk aktivitet, genetik och behandling med sömnmedicin.
Shireen Sindi arbetar inom Nordic Brain Network-teamet med fokus på livsstilsinterventioner för demens. De har tidigare publicerat den så kallade Finger-studien (Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability) som visade att kombinationen av en rad åtgärder, inklusive kost, motion, kognitiv träning och hantering av vaskulära riskfaktorer, har en positiv inverkan på kognitiv funktion.
Ändrad livsstil kan förebygga
Studien har lett till att många länder inom ”World Wide Fingers”-plattformen nu anpassar Finger-modellen till sina lokala förutsättningar, bland andra USA, Kina, Singapore och Kanada.
– Det är lovande att livsstilsförändringar har en positiv inverkan på den kognitiva funktionen. Det har hittills saknats bevis för att sömnstörningar är en riskfaktor för demens, men vår nya studie tyder på att framtida insatser för att förebygga demens även bör inkludera åtgärder för att förbättra sömnen, säger Shireen Sindi.
Teamet ska nu fortsätta undersöka sambandet mellan sömnstörningar och kognitiv förmåga och demens bland olika populationer, inklusive patienter från minneskliniker. De kommer också att undersöka vilka underliggande biologiska mekanismer som kan tänkas ligga bakom sambandet.
Studien gjordes i samarbete med forskare vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, Institutet för hälsa och välfärd i Helsingfors, Östra Finlands universitet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.
Studien: Sleep disturbances and dementia risk: a multi-centre study. Shireen Sindi, Ingemar Kåreholt, Lena Johansson, Johan Skoog, Linnea Sjöberg, Hui-Xin Wang, Boo Johansson, Laura Fratiglioni, Hilkka Soininen, Alina Solomon, Ingmar Skoog, och Miia Kivipelto. Alzheimer’s & Dementia: The Journal of the Alzheimer’s Association
Kontakt: Shireen Sindi, PhD, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, shireen.sindi@ki.se
I en enkätstudie fick drygt 1600 svenska högstadieelever svara på frågor om hur de sextar och hur de upplever sexting både utifrån att vara avsändare och mottagare. Av deltagarna hade nära 15 procent själva skickat och drygt 30 procent hade tagit emot.
Studien visade att ungdomars sexting måste ses som ett komplext online-fenomen. Sannolikheten att man sextar beror på flera samverkande faktorer, till exempel ålder och pubertetsutveckling, men också upplevt vän- och föräldrastöd.
Sexta med partners vanligast
Bland deltagarna i studien var det vanligast att man sextade med en person som man var ihop med. Knappt 1 av 10 uppgav att de sextar med personer som är helt okända för dem.
– Vi ser att de som tar större risker på nätet i allmänhet, till exempel genom att lämna ut sitt riktiga namn och sin adress, också sextar i betydligt högre utsträckning. Vi kunde också se en viss tendens att de som känner att de har bra stöd av föräldrar i något lägre utsträckning sextar och i synnerhet inte med personer de enbart känner på nätet, säger Carolina Lunde, docent i psykologi och ledare för studien.
Flickor får oftare bilder från främlingar
Det som framkom tydligast i studien var dock att det finns en stark könsdimension av sexting: Flickorna får oftare än pojkarna ta emot meddelanden och bilder från främlingar. De känner sig också mer pressade att sexta. Medan pojkarna i studien som själva hade sextat ofta upplevde sexting som något positivt var flickornas upplevelser betydligt mer negativa.
– Att både killar och tjejer sextar vet vi sedan tidigare, men att flickors upplevelse av sexting är så mycket mer negativ än pojkarnas är väldigt nedslående. Det är tydligt att villkoren för flickor och pojkar fortfarande är olika, och därmed även möjligheten att utforska sin sexualitet på nätet. Samtidigt ska vi inte glömma bort att även en substantiell andel pojkar också har negativa erfarenheter eller känner sig pressade, något som vi sällan hör talas om, menar Carolina Lunde.
Studien är den första svenska studien som har gjorts i den här åldersgruppen och är en del av ett flerårigt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet.
När tidigare forskning kartlagt däggdjurs utbredning och studerat deras släktträd har de arter som utrotats av människan inte tagits med.
– Det här är första gången som vi kunnat inkludera arter som nyligen blivit utrotade, som den tasmanska tigern och den ullhårige mammuten. Att vi kunnat göra det förändrar verkligen vår uppfattning om vad är ”naturligt” och vad som bara representerar mänskliga effekter i det förflutna vi inte kom ihåg, säger Søren Faurby, biolog vid Göteborgs universitet och ledare för den internationella forskargruppen.
Thylacine var det största köttätande pungdjuret i modern tid. Känd under namnet tasmansk tiger eller tasmansk varg.
För att undersöka mönster av biologisk mångfald eller för att förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter kartlägger forskare däggdjurs utbredning. Men dessa kartor är ofullständiga eftersom de inte visar på djurens naturliga utbredning, bara var de förekommer idag. Många arters utbredning har under århundradena minskat dramatiskt, till exempel genom jakt eller för att människor förstört djurens naturliga habitat.
– Brunbjörnen förknippas idag främst med Alaska och Ryssland, men innan människans utbredda jakt fanns brunbjörnar både i Mexiko och i Afrika. Om vi vill kunna förutse hur klimatförändringarna kommer att påverka olika arter måste vi veta deras naturliga utbredning, säger Søren Faurby.
Det är också viktigt att inkludera däggdjur som människan utrotat.
Mammutar levde då pyramiderna byggdes
– När vi studerar globala mönster av biologisk mångfald måste vi också titta på arter som den tasmanska tigern, en art som utrotades för mindre än 100 år sedan, vilket bara är ett ögonblick i geologisk tid. Under större delen av de senaste 30 miljoner åren strövade stora däggdjur som elefanter och lejon runt på hela jorden, inte bara i Afrika. Även arter som mammuten som vi tänker på som förhistoriska levde när pyramiderna byggdes, säger paleontologen och medförfattaren Matt Davis, Århus universitet.
För att skapa en databas som inkluderar både levande och utrotade däggdjur har forskargruppen fogat samman befintlig data, lagt till gamla kartor och studerat en stor mängd artiklar och andra databaser för att se hur arternas naturliga utbredning hade kunnat vara om den inte störts av människan. Vidare har de kombinerades DNA från nu levande djur med data från fossilfynd från olika forskares utgrävningsplatser runt om i världen med en dataalgoritm. På så sätt kan de förutse var de utrotade arterna skulle passa in med de däggdjur som lever idag.
Den nya omfattade databasen är öppen för alla att använda. Jens Christian Svenning, medförfattare och professor vid Århus universitet, tror att forskare och lärare kommer att ha nytta av den.
– Den här databasen har gett oss viktiga bevis för flera intensivt diskuterade idéer inom biologin, men det här är bara början. Vi använder redan databasen för att hitta de bästa platserna runt om i världen för att återställa förlorad biologisk mångfald.
Artikeln:
The Phylogenetic Atlas of Mammal Macroecology, Alexandre Antonelli och Søren Faurby vid Göteborgs univerisitet samt Matt Davis, Jens Christian Svenning, R.Ø. Pedersen och S.D. Schowanek vid Århus Universitet.
Vid blodtransfusion är det viktigt att känna till både blodgivarens och patientens blodgrupper. Anledningen är att man vill matcha dessa mot varandra för att minska risken för biverkningar vid blodtransfusion. De välkända blodgruppssystemen ABO och Rh prioriteras vid blodgruppering eftersom de är kliniskt viktigast. Men övriga blodgrupper kan också ställa till problem.
Under det senaste decenniet har forskare utvecklat metoder för att fastställa många av våra blodgrupper med DNA-teknik istället för att använda röda blodkroppar. Den moderna tekniken är särskilt viktig för patienter som har fått stora mängder blod eller de som behöver blod ofta. Då består nämligen deras blod av en blandning från flera olika blodgivare, vilket ger laboratoriet problem att avgöra vilken som är patientens egen blodgrupp. För att DNA-testerna ska fungera måste dock den genetiska orsaken till varje blodgruppssystem vara känd. Så är fallet för majoriteten av våra 36 system, inklusive ABO och Rh.
Den bakomliggande genetiska orsaken
I praktiken är det faktiskt bara ett system, Xg-systemet, som har fortsatt att gäcka läkare och forskare genom åren. En tredjedel av alla män och en tiondel av alla kvinnor saknar det protein som bär den mystiska blodgruppen Xga på sina röda blodkroppar, de är alltså Xga-negativa. Proteinets funktion är dessutom fortfarande okänd. Blodgruppen Xga upptäcktes redan 1962 i New York men inte förrän nu har alltså forskare i Lund lyckats ta reda på varför en stor del av befolkningen saknar Xga.
– Vi gillar att lösa gamla gåtor som andra gått bet på så vi kombinerade datorbaserade analyser och laboratorieexperiment, säger Martin L Olsson, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Region Skåne, som lett studien.
Trots att denna blodgrupp var den första som kopplades till en specifik kromosom hos människan (könskromosomen X) är Xg det sista blodgruppssystemet att lämna ifrån sig sin hemlighet och därmed kunna inkluderas i de moderna gentesterna.
– Vi använde en bioinformatisk strategi för att hitta den bakomliggande genetiska orsaken, säger doktoranden Mattias Möller, som har ett förflutet i databranschen innan han sadlade om för att bli läkare och blodforskare, och fortsätter
Därför kan inte Xg-proteinet komma till uttryck
– Jag satte mig vid datorn där jag delvis med hjälp av mina egna verktyg analyserade och jämförde resultat från stora tidigare studier för att lösa problemet. Sedan fick mina kollegor ta vid och försöka bekräfta mitt fynd genom experiment i laboratoriemiljö.
Laboratorieexperimenten visade att en liten förändring en bit från XG-genen förhindrar transkriptionsfaktorn GATA1 att binda in till DNA:t och därmed kan Xg-proteinet inte uttryckas i de röda blodkropparna hos en del av oss. Fyndet gör att man nu äntligen kan fastställa också Xga-blodgruppen med genteknik.
– Nu vill vi införa detta på kliniken och sedan ta reda på vad det här spännande proteinet gör och vilka konsekvenser det får att många av oss saknar det, avslutar Martin L Olsson.
Från akutblod till personlig blodmatchning
Vi kan alla hamna i situationer då vi kan behöva ta emot blod från en annan person. Det kan röra sig om olyckor, planerade operationer eller olika sjukdomar som leder till blodbrist. Då är det viktigt att vi får blod som är så likt vårt eget som möjligt – fel blod kan i värsta fall ledatill döden. Det handlar om att matcha blodgrupper.. Läs hela artikel på Vetenskap och hälsa
Den kosmiska strålningen är svår att observera och mäta. Den består av laddade partiklar som rör sig genom ett kraftfullt magnetfält, vilket gör det omöjligt att kunna spåra varifrån den kommer. Tillsammans med kosmisk strålning produceras dock även neutriner, oladdade elementarpartiklar utan massa som kan passera genom rymden i princip opåverkade.
En neutrino som interagerar med en molekyl av is. Bild: Nicolle R. Fuller/NSF/IceCube.
Det är en neutrino, med en energi på ungefär 300 TeV, som med hjälp av IceCube-teleskopet på Sydpolen har kunnat identifieras och spårats tillbaka till sin källa, en så kallad blazar. En blazar är en jättestor elliptisk galax med ett centrum av ett massivt, snabbt snurrande svart hål, just denna betecknas TXS 0506 + 056 och ligger cirka 4 miljarder ljusår bort från jorden.
Kosmisk strålning från jättegalax
Ett internationellt forskarteam med forskare från bland annat Stockholms universitet och Uppsala universitet har identifierat en trolig källa för var den kosmiska strålningen som når jorden bildas. Upptäckten gjordes med neutrinoteleskopet IceCube vid Sydpolen tillsammans med observationer från ett 20-tal olika teleskop runt om i världen.
– I september förra året fångade IceCube upp en neutrino med väldigt hög energi och larmade andra teleskop. Samtidigt såg NASA:s Fermi-satellit och det så kallade MAGIC-teleskopet på Kanarieöarna en aktiv galax flamma upp på flera miljarder ljusårs avstånd i samma riktning som neutrinon kom från, berättar Chad Finley vid Fysikum, Stockholms universitet.
Chad Finley har lett arbetet med att analysera tidigare data från IceCube och har hittat ett dussintal neutriner som kommer från samma håll. De är alltså ytterligare bevis på att det finns ett samband mellan högenergineutriner och den här aktiva galaxen.
– Blazarer – och aktiva galaxer mer generellt – verkar alltså fungera som naturens mest extrema partikelacceleratorer, säger han.
Om IceCube
IceCube är ett neutrinoteleskop ett par kilometer ner i isen på Sydpolen och finansieras av amerikanska statliga National Science Foundation, men också av Tyskland, Sverige och Belgien samt sju andra länder. Svensk finansiering kommer från Vetenskapsrådet. I samarbetet ingår 320 forskare från nästan 50 institutioner runt om i världen. Stockholms universitet grundade tillsammans med Uppsala universitet och tre andra universitet det första neutrinoteleskopet på Sydpolen 1992. Läs mer om IceCube på Stockholms universitets webb.
Studie
Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Science av ett internationellt forskarteam med bland annat Chad Finley från Stockholms universitet och Olga Botner från Uppsala universitet. Mer information om studien och kopior av artiklarna finns på http://www.eurekalert.org/jrnls/sci.
Kontakt
Chad Finley, universitetslektor vid Fysikum, Stockholms universitet, cfinley@fysik.su.se, 08-55 37 87 57 (kopplad till mobil).
En forskargrupp på KTH har samarbetat med forskargrupper i Ryssland och USA. De har utvecklat ett så kallat ”reversibly switchable fluorescent protein” som riktar sig mot den röda delen av det synliga spektrat. Det innebär att proteinet har två olika tillstånd där det är fluorscerande i bara ett av tillstånden. Man kan tvinga fram övergångar mellan dessa tillstånd med hjälp av ljus med olika våglängd, konstaterar Andreas Bodén, doktorand vid avdelningen för biofysik och Science for Life Laboratory på KTH och en av artikelns medförfattare.
– Efterfrågan på proteiner av detta slag har under lång tid varit stark i fältet varför vi hoppas att detta framsteg kan öppna upp nya dörrar för studier av dynamiska förlopp i levande celler och organismer, säger han.
Ny teknik som använder rött växelvis fluorescerande protein leder till bättre bilder av levande celler. Bild: Testa Lab
Proteinet fungerar i princip som en lampa som man kan sätta på och stänga av genom att belysa den. Tillsammans med ett egenutvecklat mikroskop ger det här växelvis flourescerande proteinet möjlighet att avbilda levande celler i hög spatiell och temporal upplösning med lasrar i den grön-röda delen synliga spektrat, enligt Andreas Bodén.
Rött ljus visar mer
Denna spektrumförskjutning har flera fördelar, enligt Andreas Bodén. Rödare ljus penetrerar vävnader mycket bättre. Det innebär att man kan uppnå högkvalitativa bilder längre in i celler och vävnader. Rött ljus är dessutom mindre fototoxiskt för celler. Det gör att man kan studera celler och vävnader under längre tid utan att strålningen i sig ger toxiska effekter och påverkar det biologiska systemet. Celler är generellt sett känsliga mot strålning av olika typer då energin i strålningen kan absorberas i cellen och orsaka skada/oönskade kemiska reaktioner. Dessa skador på cellen som framkallas av strålning kallas fototoxicitet. Då rött ljus har lägre energi än t.ex. blått ljus är risken för fototoxicitet mycket lägre, förklarar Andreas Bodén.
– Till vår kännedom har ingen tidigare presenterat proteiner med dessa spektrala egenskaper. De exempel på rödare proteiner som har funnits tidigare har fortfarande krävt en viss belysning av violett ljus. De har heller inte resulterat i samma goda bildkvalitet som det vi nu publicerar.Avbildning av levande celler med blått/violett ljus ifrågasätts ofta för dess potentiellt invasiva strålning. Minskad risk för fototixicitet möjliggör studier av biologiska system i hög upplösning under lägre tidperioder vilket kan ge insikt i dynamiska processer över längre tid, säger han.
Kombination av ljusmönster
Av de proteiner som presenteras i artikeln i Nature Methods har två tagits fram av den ryska gruppen vid Russian Academy of Sciences och en har tagits fram av den ryska gruppen vid Albert Einstein College of Medicine.
– Proteinens egenskaper och praktiska användbarhet har sedan utvärderats och testats av vår grupp på KTH. Samtliga bilder som presenteras är även tagna med vårt egenutvecklade mikroskop, säger Andreas Bodén.
Utvecklingen av mikroskopet påbörjades i ett annat projekt innan utvecklingen av detta nya protein. Men proteinet har visat sig vara väl lämpat för detta mikroskop.
– Mikroskopet använder en ny kombination av ljusmönster för maximera både spatiell och temporal upplösning i samma system. Kombinationen av hög spatiell och temporal upplösning samt dess kompabilitet med experiment i levande celler är unikt, säger Andreas Bodén.
Kontakt: Ilaria Testa, lektor, avdelningen för biofysik Science for Life Laboratory, KTH, 073 – 656 83 80, testa@kth.se
Den supertunna och hållbara kraftkällan kan komma att ersätta dagens konventionella batterier i framtida mobila enheter.
– Runt 90 procent av de batterier vi använder på jorden i dag återanvänds inte. Med tanke på att vi beräknas ha runt 20 miljarder bärbara uppkopplade prylar år 2020 är situationen ohållbar, säger Sergey Shleevvid Malmö universitet, som leder det svenska forskarlaget.
Deras forskning visar att den energirika sockerarten glukos kan utvinnas ur kroppens eget svett och sedan transformeras och lagras som elektricitet i kraftkällan.
Lager som kan utvinnas ur växter och svampar Energicellen är i princip uppbyggd av tre grundlager: ett kallat ITO, indiumtennoxid, som kan liknas vid en transparent film med mycket god ledningsförmåga. Det andra lagret består av en tunn nanostruktur och det tredje är en biologisk katalysator i form av ett redoxenzym, som kan utvinnas ur växter och svampar, som accelererar processen i enheten.
– Vi har utvecklat ett flexibelt och transparent material som både kan omvandla och lagra energi. Nästa steg för oss blir att förfina dessa tre lager så att kraftkällan får maximal laddningspotential och blir ännu miljövänligare, säger Sergey Shleev.
Som exempel på det senare nämner Sergey Shleev att försöka byta ut metallen i ITO mot nedbrytningsbara organiska polymerer.
Kraftkälla i kläderna Det finns stora vinster med ett material som är både flexibelt och transparent. Flexibilitet innebär att kraftkällan går att integrera i saker som kräver följsamhet: som linser, plåster och även kläder. Transparensen är – förutom den rent kosmetiska fördelen – en viktig funktionell egenskap då den möjliggör för solenergin att nå fram till cellens samtliga lager.
Forskningsprojektets tyska del bedrivs vid Ruhruniversitet i Bochum under ledning av professor Wolfgang Schuhmann.
– Vi kompletterar varandra väl. De är experter inom nanostrukturer och robotik medan vi är världsledande inom biologiska material, säger Sergey Shleev.
Rom är ett av världens mest klassiska turistmål. En stad med historiska lämningar sedan årtusenden. Och en stad som genererat otaliga guideböcker, från medeltid och framåt.
– Rom är en stad där alla lager finns bevarade. De medeltida vägarna bygger på de antika och väldigt lite har förändrats i stadsmiljön, säger Anna Blennow som är universitetslektor i latin vid institutionen för språk och litteraturer vid Göteborgs universitet.
Hon har lett ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om hur guideboken utvecklats genom historien. Forskarna valde en guidebok var, från medeltiden och in på 1900-talet och studerade dem genom bland annat workshops på plats i Rom.
Beskrivningarna har förändrats
– Vi gjorde stadsvandringar där vi tog ut våra böcker på promenad för att se vad som hände om vi försökte följa dem i verkligheten. Det är först då man fullt ut förstår vilka funktioner de olika böckerna har och vilken målgrupp de riktat sig till.
Forskarna kunde stanna en halv dag vid ett monument eller en plats för att se hur de olika böckernas beskrivningar har förändrats.
– Det var stora skillnader i vad man har tyckt varit sevärt och viktigt, vackert eller fult. Det är intressant att spåra upp vad guideboken tiger om, det säger mycket om tiden.
Piazza Navona
Anna Blennow tar Piazza Navona som exempel, en ikonisk plats full av arkitektur och konst och med stora inslag av barock. Det anses fint idag, men inte under 1800-talet. Då hade guideböckerna nästan inget att säga om piazzan.
Samma sak med Caravaggio, en konstnär vars verk alla vill se idag. De ansågs under en period inte vara bra konst och finns då inte med i böckerna. Vissa platser har förändrats mycket, exempelvis Forum Romanum som grävdes ut i större omfattning i slutet av 1800-talet och först då blev ett viktigt besöksmål.
Stereotyper i befolkningen
Forskarna fann vissa stereotyper, exempelvis i beskrivningar av Roms befolkning. Först nämns de inte alls men skildras sedan som lite farliga.
– När befolkningen dyker upp i böckerna blir de ett pittoreskt inslag – men som resenären helst inte ska interagera med. Man kunde bli lurad och lokala guider påstods kunna komma med osann information.
En guidebok ska dels visa vägen och dels ge information. Den ska vara strukturerad geografiskt så att man kan ta sig fram, men också berätta tematiskt. Förslag på lagom långa promenader återkommer i alla epoker.
– De funktioner som vi hittade i guideböckerna har varit lika under alla tider. Det som har skiftat är vilka som reser och vad de har för syfte med resan.
Ekonomi och infrastruktur styr resandet
De typiska Romresenärerna är dels pilgrimer som besöker religiösa platser, dels historiskt och arkeologiskt intresserade och dels turister som mest vill strosa omkring och äta glass och dricka prosecco.
Medeltiden är pilgrimernas tid, under renässansen och framåt reste de bildade och bemedlade, på 1800-talet ger sig medelklassen ut och under 1900-talet kommer massturismen i stor skala då även arbetarklassen får råd att resa.
– Resandet påverkas mycket av ekonomi och infrastruktur. Som när järnvägsnätet byggs ut över hela Europa och när flygresor blir så pass billiga att nästan vem som helst kan flyga.
Den guidebok Anna Blennow själv djupstuderat är den allra äldsta, från 800-talet. Den finns i ett klosterbibliotek i Schweiz, i ett enda exemplar. Den är kortfattad med listor på monument, men så fiffigt upplagd att de monument som listas på bokens vänstersida också ligger på vänster sida när man rör sig genom staden, och vice versa.
– Den är som en karta i ord.
Världens äldsta guidebok från 800-talet beskriver Rom. Boken finns i ett enda exemplar, på ett Klosterbibliotek i Einsiedeln i Schweiz. Bild: Einsiedeln, Stiftsbibliothek, Codex 326(1076), f. 67r – Manuscript of collected works
Pocketformat bäst
Bilder och kartor kommer först under 1600-talet. Alla böcker som forskarna valt hade samma storlek: pocketformat. Förlag har ibland gjort försök med större format men det enda som verkar funka i längden är den lilla pocketboken.
Vissa guideböckerna talar med en anonym, objektiv röst medan andra har en personlig ton där författaren blir en god vän. Ett exempel på det senare är Rom på 8 dagar från 1927, den första svenska guideboken om staden skriven av journalisten Ellen Rydelius.
– Hon är en pålitlig vän som man tar i handen och ger sig ut med.
Anna Blennow är besatt av guideböcker, så fort hon ska ut och resa tar hon med sig en äldre guidebok. Om den är omkring hundra år eller yngre finns de monument och hotell som den rekommenderar nästan alltid kvar.
– Det är ett jätteroligt experiment som man kan göra.
Annat värde än det digitala
Malin Zillinger som universitetslektor vid institutionen för service management och tjänstevetenskap vid Lunds universitet forskar om resenärers sätt att söka information idag. Hon konstaterar att guideboken håller ställningarna – i vår alltmer digitaliserade värld.
– Guideböckerna är fortfarande stora, det är inte så att det digitala har tagit över.
Forum Romanum
Hon konstaterar att guideboken har fått ett annat sorts värde än förr, den har vissa fördelar gentemot det digitala. Den samlar olika sorters information på ett bra sätt, den blir något som vi samlas kring och som vi litar på, mer än på nätet. Vi spenderar tid med guideboken, läser den som en roman och den blir en statussymbol, något att sätta i bokhyllan för att visa upp hur vi rest.
Digital information funkar bäst i vissa situationer: innan vi bestämt resmål, strax innan vi ska besöka till exempel ett museum för att kolla öppettider och sådant, och om vi ska boka resor och boende själva.
– Då spenderar vi mycket tid på nätet. Myten om att sökningar på internet är enkla – det stämmer inte. Det är inte alltid lätt att hitta, sökvägar är inte så logiska.
Lagom kunskap är bäst
Malin Zillinger menar att vi vill ha lagom mycket fakta innan vi ger oss ut och reser.
– Jag behöver ett visst mått av information – men inte för mycket. Jag vill vara en äventyrare och kunna upptäcka saker på plats och det gör jag inte om jag redan vet allt.
Malin Zillinger gjorde för ett antal år sedan en studie vid turistforskningsinstitutet ETOUR vid Mittuniversitetet om hur tyska guideböcker skildrade Sverige. Hon fann bland annat att de inte alltid hade så bra koll på geografin, en av dem hade exempelvis Idre i Dalarna som den nordligaste destinationen. Men det har blivit bättre konstaterar hon.
– De har bättre koll idag, de som skriver guideböcker är ofta hängivna resenärer. Det är sällan jag upptäcker några felaktigheter.
Hon fann också vissa stereotypa beskrivningar av Sverige, som ”älgarnas land” eller ”de röda stugornas kungarike” – och det lever kvar.
– Det är svårt att förändra stereotyper. Om bilden av Sverige är att där finns älgar och att det är roligt – då blir det också det som jag letar efter. Bilden av Astrid Lindgren-landet lever fortfarande starkt, beroende på att generationen som läste henne när de var små vill förmedla det vidare till sina barn.
Text: Helena Östlund, på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
