Den starka och ihållande regnbrist som drabbat stora delar av Västeuropa i sommar har visat torkans konsekvenser för samhälle och ekosystem. I studien har forskarna studerat hur en sådan långvarig torka kan utvecklas över tid för hela Europa.
– Det är viktigt att förstå hur ett underskott på vatten sprider sig genom landskapet. Med studien hoppas vi öka kunskapen om hur samhället ska kunna förbereda sig på att hantera torka, eftersom brist på vatten i olika delar av landskapets vattensystem hotar olika samhällssektorer och ekosystem, säger Georgia Destouni, professor i hydrologi, hydrogeologi och vattenresurser vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.
I studien har han tillsammans med Dr. René Orth, forskningsgruppledare vid Max Planck-institutet för biogeokemi i Jena, Tyskland, samlat ihop olika historiska vatten- och vegetationsrelaterade data, som regn- och avrinningsmängder, markvattenhalter och vegetationstäthet från mer än 400 avrinningsområden spridda över hela Europa och för tidsperioden från runt 1980 till nutid.
Men hjälp av denna data har de sedan undersökt hur tidsförloppet har sett ut för allvarlig torka som uppstått vid olika tillfällen i olika delar av Europa under tidsperioden.
Torka börjar med mindre regnmängd
Studien visar att torka börjar med en väsentligt mindre regnmängd än normalt, fortsätter med att markens vattenhalt sjunker och sedan övergår i minskade flöden i vattendragen, som fortsätter att vara mindre än normala även efter att regnmängden har ökat igen till högre än normala nivåer.
Torkan kan till sist även påverka vegetation och grödor, men en sådan påverkan uppkommer inte alltid eller överallt, utan det beror på hur länge torrperioden varar, som i sin tur beror på var i Europa torkan uppstår.
Torka utvecklas långsamt
Resultaten visar också att regnbristen vid torka minskar markens vattenhalt redan inom några dagar och flödena i vattendragen inom några veckor, medan vegetation och grödor kan förbli opåverkade i flera månader.
– Genom undersökningen har vi alltså sett att torka utvecklas långsamt och har mångfacetterade och fördröjda effekter. Det gör att vi inte direkt och fullständigt uppfattar hela fenomenet och konsekvenserna av torka, i motsats till extrema väderhändelser med snabbare förlopp, som översvämningar och värmeböljor, säger Georgia Destouni.
– För samhällets hantering av torka och dess konsekvenser ger de här resultaten nya insikter om hur åtgärder bör anpassas till torkans tidsförlopp, säger René Orth.
Förebygga vattenbrist
Forskarna menar att i ett tidigt skede av torka bör åtgärderna fokusera på anpassning till låga vattenflöden genom att effektivare använda och lagra vatten. Senare i torkans utveckling bör fokus läggas på att bevattna väsentliga grödor och vegetation, samtidigt som man tillfälligt begränsar andra vattenanvändningar.
– Det kan handla om att man i hushållen inte diskar med rinnande vatten och undviker bad och långa duschar, att man begränsar bevattningen av gräsmattor och golfbanor och använder mindre vatten inom energiproduktion. Sådana förbättringar kan bli ännu viktigare i framtiden när riskerna för torka ökar i ett föränderligt klimat, säger Georgia Destouni.
Kontakt:
Georgia Destouni, professor i hydrologi, hydrogeologi och vattenresurser vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, georgia.destouni@natgeo.su.se, René Orth, Max Planck-institutet för biogeokemi i Jena, Tyskland
49 175 599 35 98
– Det är viktigt att förstå mekanismerna bakom förträngning av aortaklaffen för att på sikt förbättra möjligheterna att upptäcka och behandla tillståndet, säger Johan Ljungberg, kardiolog vid Norrlands universitetssjukhus som disputerat vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet och som är en av författarna till studien som är den första i sitt slag.
Operation enda behandlingsalternativet idag Idag kan inte förträngning av aortaklaffen behandlas på annat sätt än med operation, där klaffen ersätts med en protes. Någon förebyggande behandling finns ännu inte, bland annat för att de bakomliggande orsakerna inte är klarlagda. Det antas allmänt att det delvis handlar om samma riskfaktorer som för andra hjärtkärlsjukdomar, exempelvis högt blodtryck, höga blodfetter och rökning. Men de underliggande biokemiska processerna är inte närmare kända.
I studien har man jämfört patienter som har opererats för aortaklafförträngning och som deltagit i någon av Västerbottens hälsoundersökningar som pågått sedan 1980-talet med matchade individer som inte har opererats. Man har kunnat dels studera inverkan av de traditionella riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom, dels identifiera särskilda biokemiska processer som är aktiverade hos personer med aortaklafförträngning.
Tydligt samband vid samsjuklighet Totalt 96 olika proteiner i personernas blodplasma analyserades. Det visade sig att fem av dessa proteiner fanns i högre koncentrationer hos personer med aortastenos och samtidig kranskärlssjukdom jämfört med kontrollgruppen. Detta samband var inte lika tydligt hos personer med aortaklafförträngning men utan samtidig kranskärlssjukdom.
– Det är för tidigt att säga om de högre halterna är en orsak eller verkan av förträngningen i aortaklaffen eller exakt vilken betydelse det kan få för möjligheterna till behandling, men varje pusselbit kan visa sig värdefull, säger Johan Ljungberg.
Förträngning på aortaklaffen, aortastenos, är en åkomma som drabbar en till två procent av befolkningen. Risken ökar kraftigt med stigande ålder. Aortastenos hindrar blodflödet mellan vänster hjärtkammare och aortan. En trång aortaklaff ökar belastningen på hjärtat som ska pressa ut blod genom klaffen. Så småningom kan det medföra allvarliga skador på hjärtat och inom några år utvecklas till hjärtsvikt, om inte förträngningen behandlas
Fantomsmärta är ett svårbegripligt fenomen, som uppträder hos personer som har förlorat en kroppsdel. Vissa kan känna stark smärta som upplevs komma från den del av kroppen som saknas. För de drabbade kan detta innebära en allvarlig påfrestning och ge drastiskt försämrad livskvalitet. De nuvarande teorierna om ursprunget till fantomsmärtor kan emellertid varken förklara resultaten från kliniska undersökningar eller ge någon heltäckande teoretisk ram för att studera och behandla smärtorna.
Nu har Max Ortiz Catalan, docent vid Chalmers, publicerat en artikel där en ny lovande teori lyfts fram, som han kallar ”stochastic entanglement” – på svenska ungefär ”slumpmässig sammankoppling”. Hypotesen, som publicerats i tidskriften Frontiers in Neurology, bygger vidare på hans tidigare forskning om maskininlärning och förstärkt verklighet (augmented reality) som banbrytande behandlingsmetod.
Efter en amputation förlorar nervsystemet till den saknade kroppsdelen sin roll och blir mottagligt för att kopplas samman med andra nervbanor – i det här fallet med nerver som styr smärtupplevelsen, menar han.
Nervsystemet blir sysslolöst
– Föreställ dig att du förlorar handen. Det skulle innebära att en betydande del av din hjärna och ditt nervsystem blir arbetslösa. De slutar bearbeta känselsignaler, de slutar producera motoriska signaler för att röra handen. De går i viloläge – men inte passivt, förklarar Max Ortiz Catalan.
Nervceller är aldrig helt passiva. När de inte har ett specifikt uppdrag kan de avfyra nervsignaler slumpmässigt. Det kan leda till att impulser skickas ut planlöst i den delen av det sensomotoriska nervsystemet, samtidigt som liknande sker i nervsystemet som hanterar smärtupplevelse. När sådana nervceller fyras av tillsammans ger det upphov till smärta i den berörda delen av kroppen.
Smärta i en kroppsdel som inte finns kvar
– Normalt skulle en sådan sporadisk avfyrning som sker synkroniserat inte ha någon betydelse, eftersom den bara blir en del av bakgrundsbruset i nervsystemet, och då inte kommer att märkas, fortsätter Max Ortiz Catalan. Men hos patienter som saknar en kroppsdel kan en sådan händelse få betydelse om det inte pågår så mycket annat samtidigt. Det kan resultera i en överraskande, känslomässigt laddad upplevelse – att känna smärta i en del av kroppen som inte längre finns kvar. En sådan anmärkningsvärd känsla kan förstärka ett neuralt samband, få det att sticka ut från mängden och därmed bidra till att en oönskad nervkoppling skapas.
Något som kallas Hebbs princip är viktig i sammanhanget. Den säger att ”celler som avfyras tillsammans, sammankopplas”. Tillämpat på Max Ortiz Catalans forskning betyder det att nervceller i det sensomotoriska systemet och systemet för smärtupplevelse kopplas samman med varandra, vilket resulterar i fantomsmärtor. Denna teori förklarar också varför alla amputerade inte lider av sådana smärtor; slumpmässigheten innebär att avfyrning kanske inte sker samtidigt, och därför sker heller ingen sådan koppling hos alla patienter.
Motorisk fantomstyrning som behandling
I artikeln som nu publicerats fortsätter Max Ortiz Catalan att undersöka hur teorin kan förklara effekterna av motorisk fantomstyrning (Phantom Motor Execution, PME), den nya behandlingsmetod som han tidigare utvecklat. Vid PME-behandlingen registrerar elektroder, som är fästa vid patientens amputerade stump, elektriska signaler egentligen avsedda för den saknade kroppsdelen, som sedan översätts via AI-algoritmer till rörelser som utförs av en virtuell kroppsdel i realtid. Patienten ser sig själv på en datorskärm, med en digital kroppsdel i stället för den som saknas, och kan då styra den som om kroppsdelen utgjorde en del av den egna kroppen. Detta gör det möjligt för patienten att stimulera och återaktivera de vilande områdena i hjärnan.
– Patienterna kan då åter börja använda de områden av hjärnan som gått i viloläge. När man väcker liv i det slumrande nervsystemet hjälper det till att försvaga och bryta kopplingen som orsakar smärta. Det fungerar som en sorts omvänd Hebbs princip – ju mer nervcellerna avfyras åtskilt, desto svagare blir deras förbindelse med varandra. Detta kan också användas förebyggande för att förhindra att sådana förbindelser alls uppkommer, säger han.
Motorisk fantomstyrning testas kliniskt
Max Ortiz Catalan har utvecklat motorisk fantomstyrning (PME) som en behandlingsform för fantomsmärtor, där fantomrörelser från den kvarvarande stumpen avkodas med maskininlärning och därefter visualiseras via virtuell och förstärkt verklighet (virtual and augmented reality). Den nya hypotesen ger nu en förklaring till de framgångar som behandlingen uppvisat i kliniska studier.
PME har visat sig minska fantomsmärtor hos kroniskt drabbade, där andra behandlingar har misslyckats. PME-tester pågår på kliniker runt om i världen, från Kanada till Australien, men de flesta behandlade patienterna finns i Europa. En behandlingsutrustning har tagits fram och säljs via det svenska medicinteknikföretaget Integrum AB, och för närvarande sker omfattande internationell klinisk prövning i sju länder. Hjärnbildsstudier pågår också på patienter som behandlats med PME, vilket kommer att bekräfta eller tillbakavisa Max Ortiz Catalans teorier.
PME-behandlingen har tidigare visat sig hjälpa patienter där andra metoder misslyckats. Att förstå exakt hur och varför behandlingen kan vara till nytta är avgörande för att den ska kunna utföras korrekt och på bästa möjliga sätt. Den nya teori som Max Ortiz Catalan nu för fram kan bidra till att lösa några av gåtorna kring fantomsmärtor, och dessutom ge en del av dem som drabbas hårdast en bättre tillvaro.
Video som visar behandling med motorisk fantomstyrning:
Kontakt:
Max Ortiz Catalan, docent, institutionen för elektroteknik, Chalmers, maxo@chalmers.se, 070-846 10 65
– Kunskapen är viktig för att vi på sikt ska kunna stoppa spridning av virusinfektioner, säger forskaren Alex Evilevitch.
Alex Evilevitch och hans forskargrupp vid Lunds universitet och Illinois universitet har visat att en tidigare okänd mekanism avgör hur snabbt bakteriofager, alltså virus som infekterar bakterier, injicerar sitt DNA i bakterier.
– Vi såg att själva mekanismen för hur DNA:t packas påverkar hur snabbt viruset för in sitt DNA i bakterien, säger Alex Evilevitch, virusforskare vid Lunds universitet. Han menar att det är troligt att mekanismen, som de studerat på bakteriella virus, gäller även för virus som infekterar människa och djur.
Olika infektionsförlopp
Virus förökar sig på två olika sätt. Det ena sättet, ett så kallat lytiskt infektionsförlopp, innebär att viruspartiklarna kidnappar värdcellens maskineri, tillverkar hundratals nya kopior av sig själv, tar död på cellen och därefter sprider sina viruskopior vidare ut i organismen.
Det andra sättet, ett latent infektionsförlopp, innebär att viruspartiklar infekterar värdcellen med sitt DNA och därefter sitter viralt DNA kvar i cellerna i ett ”vilande” läge. När värdcellen delar sig, delas viruset och sprids vidare med den nya kopian av värdcellen.
En stor utmaning inom virologin har varit att reda ut vad som avgör om det blir det ena eller det andra förloppet.
För att ta reda på det studerade Alex Evilevitch och hans kollegor vad som händer i samband med att virus som kallas bakteriofager injicerar sitt DNA i E. coli-bakterier. De såg då att infektionen antingen är synkroniserad – att hundratals viruspartiklar samtidigt angriper bakterien – eller så är den slumpartad och okoordinerad.
Forskarna visade också att förhållanden som temperatur och jonstyrkan i miljön kan stänga av eller sätta på den här synkroniseringen, ungefär som ett relä, genom att påverka den packade DNA-strukturen inne i viruset.
– Vi såg att om angreppet från viruspartiklarna sker synkroniserat är det sannolikt att infektionsförloppet blir latent medan det under en okoordinerad infektion blir ett lytiskt förlopp. Kunskapen om vad som reglerar huruvida ett virus ligger sovande i kroppen, eller om den sprids snabbt och orsakar symtom, är viktig för att vi på sikt ska kunna stoppa spridning av virusinfektioner, säger Alex Evilevitch.
Kontakt:
Alex Evilevitch, virusforskare vid Lunds universitet och Illinois universitet, Alex.Evilevitch@med.lu.s
En analys av statsvetare vid Uppsala universitet och Linnéuniversitetet, byggd på flera artiklar, tyder på att utrikes födda med tiden kommer ikapp och blir lika politiskt kunniga och toleranta som inrikes födda.
Förståelse för det politiska systemet Frågan forskarna ställde sig var: Vad händer när ett land som Sverige, med ett sedan länge etablerat demokratiskt styre, tar emot relativt många människor från länder där politisk aktivitet kan vara förenat med livsfara, allmänna val i praktiken främst syftar till att legitimera den styrande regimen, och där andra folkgrupper i landet ofta utmålas som ett hot mot den egna gruppens existens? Kommer de att kunna integreras politiskt i Sverige?
Politisk integration är viktig för ett lands demokrati och stabilitet, och kan sägas råda då utrikes och inrikes födda är politiskt kunniga och politiskt toleranta i ungefär samma utsträckning.
– Vi ser att utrikes födda är mindre politiskt aktiva än de som är födda i Sverige, både i val och i andra former av politiskt engagemang. När allas ståndpunkter inte når beslutsfattarna finns en risk för skeva politiska beslut och för att demokratin och det politiska systemet i sin helhet uppfattas som mindre legitimt. Detta i sin tur kan öka misstron mot politiska och andra samhälleliga institutioner, säger Per Adman, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet, som genomfört studierna tillsammans med kollegan Per Strömblad vid Linnéuniversitetet.
Ville veta vad som händer på lång sikt Skillnaderna är förklarligt nog är betydligt större för gruppen som kommit hit från krigs- och konfliktdrabbade auktoritära stater, än för dem som kommer från exempelvis Skandinavien. De bär ofta på erfarenheter av som minskar deras tillit till politiska system och andra grupper. Den intressanta frågan är vad som händer med åren. Blir dessa personer mer politiskt aktiva och toleranta, i nivå med de som är födda i Sverige?
Studier av 1990-talets omfattande flyktingvåg, som i hög grad präglades av flykten från före detta Jugoslavien, kan ge några fingervisningar. Precis som under den senaste stora flyktingvågen anlände människor då från länder med stora muslimska befolkningsgrupper. En annan likhet är tongångarna i debatten, och ifrågasättandet av om Sverige verkligen har kapacitet att ta emot och integrera alla flyktingar.
I en rad artiklar har statsvetarna analyserat utrikes och inrikes föddas politiska attityder och beteenden. Studierna bygger på ett internationellt sett unikt omfattande enkätmaterial, där utrikes födda var väl representerade jämfört med vanliga opinionsundersökningar.
Analyserna visar att utrikes födda efter ett antal år kom ikapp dem som fötts i Sverige, både vad gäller tolerans och kunskaper om det svenska samhället och politiken. För dem som arbetskraftsinvandrat från ett annat västerländskt land tycks denna process gå förhållandevis snabbt, medan mer tid krävdes för en person utan högre utbildning som flytt från en auktoritär stat, i storleksordningen 20–30 år. Även i det senare fallet tycktes dock en utjämning till slut ske, som behövs för att kunna tala om politisk integration.
Arbetslivet viktig väg in i samhället Vad är det då som styr den politiska integrationen, och kan den snabbas på? Studierna visar att viktiga nycklar var att komma ut i arbetslivet, vidareutbilda sig i Sverige, förbättra kunskaperna i det svenska språket och delta aktivt i det svenska samhället. Med det följde förbättrade kunskaper om den svenska politiken och samhället, bättre tillgång till gynnsamma sociala nätverk och miljöer, ökat politiskt deltagande, och en ökad respekt för andra gruppers politiska rättigheter.
– Resultaten är intressanta sett i ljuset av dagens situation och politiska debatt. Det finns påtagliga likheter med 1990-talet, som ofta tycks glömmas bort. Men även skillnader. Ett exempel är den tilltagande boendesegregationen. En negativ inverkan av socialt och ekonomiskt utanförskap kan tänkas förstärkas om många socioekonomiskt utsatta människor bor i samma område, säger docent Per Strömblad, Linnéuniversitetet.
– Mer detaljerad forskning behövs om hur integrationen skulle kunna snabbas på. Stärkt social och ekonomisk integration, i kombination med mobiliserande satsningar för ökat politiskt deltagande, i synnerhet i utanförskapsområden, kan vara en del av svaret, säger Per Adman.
– Behandlingstraditionen har varit att man inte startar med ESA förrän patienten blir transfusionskrävande. Det vi ser i denna studie är att om du vill ha effekt av ESA-läkemedel så bör de sättas in innan transfusionsbehovet är ett faktum, säger Hege Garelius, disputerad vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, överläkare vid universitetssjukhuset och verksam vid Regionalt cancercentrum, RCC Väst.
MDS (myelodysplastiska syndrom) är en form av blodcancer, leukemi, där blodbildande stamceller drabbas, vilket leder till brist på mogna blodkroppar. Sjukdomen delas in en hög- och en lågriskgrupp, beroende på risken att patienten utvecklar en akut leukemi.
Tidig behandling med ESA Vid MDS med låg risk brukar behandling inte sättas in förrän blodvärdet når ett kritiskt värde, något som kan behöva omprövas enligt den aktuella forskningen. Den visar att om man tidigt behandlar med ESA, så klarar sig patienten betydligt längre utan blodtransfusion.
ESA (erytopoietinstimulerande läkemedel) är en grupp läkemedel som stimulerar kroppens egen förmåga att bilda röda blodkroppar. I studien har man undersökt effekten av ESA på 1 800 patienter med lågrisk-MDS från 17 europeiska länder.
Patienterna som snabbt behandlades med ESA fick sin första blodtransfusion efter i genomsnitt 23 månader, jämfört med 6 månader för patienter som inte fick tillgång till ESA förrän efter första transfusionen.
Bättre livskvalitet Att slippa blodtransfusioner under längre tid kan innebära en stor förbättring i livskvalitet för MDS-patienter, som ofta är äldre.
– Dels slipper man åka till sjukhuset varannan, var tredje vecka och dels slipper man biverkningar. Blodtransfusioner skapar ett järnöverskott i kroppen som lagras upp i inre organ som hjärta och lever. Patienterna blir ofta trötta och dåliga, säger Hege Garelius.
I Sverige insjuknar varje år omkring 3 700 personer i någon form av blodcancer. I drygt 500 fall handlar det om MDS. Med tiden kan MDS-patienter också utveckla en annan typ av blodcancer, AML (akut myeloisk leukemi), som står i fokus för övriga tre studier i avhandlingen.
Studien, gjord av forskare på Chalmers och Cancerinstitutet i Köpenhamn ger en kraftfull bekräftelse av tidigare forskningsresultat om fullkornets stora betydelse för att förebygga typ 2-diabetes.
Tidigare oklart om gäller alla sädesslag Fullkornets skydd mot typ 2-diabetes – det man tidigare kallade ”åldersdiabetes” – har varit känt länge, men man har inte vetat om det är skillnad mellan olika fullkornsprodukter och sädesslag. Det har också varit oklart hur höga intag av fullkorn som minskar risken för diabetes.
– Hittills har de flesta liknande undersökningar gjorts i USA, säger Rikard Landberg, professor i livsmedel och hälsa på Chalmers och senior forskare i studien. Där äter man främst fullkorn från vete. Vi ville ta reda på om det finns skillnader mellan de olika spannmålssorterna, vilket man hade kunnat vänta sig eftersom de innehåller olika mängd och typer av kostfibrer och bioaktiva ämnen, som har visats påverka riskfaktorer för typ 2-diabetes olika.
Fullkorn är spannmål där man använder hela kornet: frövita, grodd och kli/skal. Det gäller både hela korn och korn som har krossats eller malts till fullkornsmjöl. Gryn, som havregryn och rågflingor, matkorn, matvete och fullkorns-couscous består helt av fullkorn. I bröd och pasta varierar mängden fullkorn mellan olika sorter.
Till spannmål räknas bland annat vete, råg, havre, korn, majs, ris, hirs och durra.
Studien är gjord på danskar, som har en stor variation i sitt fullkornsintag, liksom övriga Skandinavien. Den visar att det inte spelar någon roll vilken fullkornsprodukt eller vilken spannmålssort man äter – rågbröd, havregrynsgröt och müsli till verkar till exempel ge likartat skydd mot typ 2-diabetes.
Mängden fullkorn spelar roll
Däremot är mängden fullkorn man får i sig per dag viktig – och även när det gäller dosen ger studien betydelsefulla bidrag till kunskapsläget.
Deltagarna delades in i fyra olika grupper beroende på hur mycket fullkorn de rapporterade att de hade ätit. De som hade högst konsumtion hade ätit minst 50 gram fullkorn per dag, vilket motsvarar drygt en portion havregrynsgröt och en skiva fullkornsknäckebröd till exempel.
Livsmedelsverkets råd är att äta cirka 70 gram fullkorn per dag för kvinnor och cirka 90 gram för män.
Några exempel på hur mycket fullkorn olika livsmedel innehåller:
1 skiva rågbröd (50 gram): 16 gram fullkorn
1 portion havregrynsgröt (35 gram gryn = 1 dl): 35 gram fullkorn
1 skiva fullkornsknäckebröd (12 gram): 12 gram fullkorn
Källa: Livsmedelsverket och Chalmers
Andelen som drabbades av typ 2-diabetes var lägst i den grupp som rapporterade högst fullkornsintag, och ökade för varje grupp ju mindre fullkorn de hade ätit. I gruppen som hade ätit mest fullkorn var diabetesrisken 34 procent lägre för män, och 22 procent lägre för kvinnor, än i gruppen som hade ätit minst fullkorn.
– Det är ovanligt att kunna undersöka ett så stort spann när det gäller dosen av fullkorn, säger Rikard Landberg. Skandinavien ligger väldigt högt när det gäller fullkornskonsumtion. Om man hade delat in amerikanska deltagare i fyra grupper så hade den grupp som åt mest fullkorn konsumerat samma mängd som den grupp som åt minst fullkorn i Danmark. När det gäller Europa så är fullkornskonsumtionen högst i Skandinavien, och lägst i Spanien och Italien.
Följdes under lång tid Studien är dessutom ovanligt stor, med drygt 55 000 deltagare som följdes under 15 år, vilket är en lång tid.
Om man jämför fullkornets betydelse för risken att utveckla typ 2-diabetes mot andra livsmedel som undersökts i andra studier så finner man att fullkorn är ett av de viktigaste livsmedlen för att minska risken. Även kaffe och frånvaro av rött kött minskar risken för typ 2-diabetes i motsvarande grad.
– Våra resultat ligger i linje med kostråden, som rekommenderar att man byter ut livsmedel med vitt mjöl mot fullkorn, säger Rikard Landberg. Då får man en dubbel hälsovinst – vitt mjöl har vissa negativa effekter på hälsan, medan fullkorn har flera positiva effekter, utöver skyddet mot typ 2-diabetes.
LCHF-dieten missar positiva hälsoeffekter av fullkorn Fullkorn innebär att alla delar av spannmålskärnan finns med: skalet, grodden och frövitan. Den som undviker allt spannmål – till exempel för att följa en LCHF-diet – går alltså miste om de positiva hälsoeffekterna av fullkorn, som framförallt kommer från skalet och grodden. Rikard Landberg anser att spannmål, och kolhydrater generellt, inte ska uteslutas i kosten.
– Kolhydrater är en väldigt varierad grupp av näringsämnen som innefattar både socker, stärkelse och kostfibrer. Vi borde diskutera dessa mer var för sig och inte slå ihop dem till en grupp, eftersom de har helt olika effekter på vår fysiologi och hälsa. När det gäller fullkorn är forskningsresultaten entydiga; det finns inte en enda studie som visar negativa hälsoeffekter, bland de många stora studier som har gjorts i varierande befolkningsgrupper runt om i världen.
Kontakt
Rikard Landberg, professor och avdelningschef för Livsmedelsvetenskap, Chalmers, rikard.landberg@chalmers.se
Mer om studien
Till studien användes data från en dansk prospektiv kohort-studie om kost, cancer och hälsa. De drygt 55 000 deltagarna var 50 – 65 år och friska när studien startade. Deltagarna hade fyllt i detaljerade formulär om sina matvanor. Ur formulären kunde man få fram deltagarnas konsumtion av total mängd fullkorn (gram per dag), mängd fullkorn från de vanligaste spannmålsslagen (vete, råg och havre, gram per dag), total mängd fullkornsprodukter (gram per dag) och olika produktsorter (rågbröd, övrigt fullkornsbröd och havregrynsgröt/müsli). Kohort-studien kopplades samman med data från Danmarks nationella diabetesregister för att undersöka vilka deltagare som utvecklade typ 2-diabetes under 15 års lopp; totalt drygt 7 000 personer.
Forskarna Anna Skarin och Per Sandström från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Moudud Alam från Högskolan Dalarna använde GPS-data från 50 renar (vajor) i Malå sameby i Västerbotten, för att följa hur renarnas val av kalvningsplatser och betesområde påverkades av driften av två mindre vindkraftsparker med 8 respektive 10 verk.
De båda parkerna är belägna 4 km från varandra i renarnas kalvningsområde strax norr om Malå samhälle och renarna följdes under sex kalvningssäsonger (maj–juni), två före byggnation (2008–2009), två under byggnation (2010–2011) och två när vindkraftverken var i drift (2015–2016).
Valde att kalva längre bort Resultaten från studien visade att renarna valde sina kalvningsplatser längre bort från vindkraftsparkerna under driften jämfört med före byggnation. Renarna valde också hemområden, och betesområden inom dessa hemområden, som var belägna längre bort från vindparkerna både under byggnation och under drift av parkerna i samma jämförelse.
En tydlig förändring var att renarna undvek områden där vindkraftverken var synliga, till fördel för områden där verken inte syntes när vindkraftsparken satts i drift. En kilometer från parkerna ökade användningen av de skymda områdena med 14 procent och fem kilometer ifrån ökade den med 79 procent. Driften av vindkraftverken hade en större negativ påverkan på renarnas val av hemområden och betesområden än uppbyggnadsarbetet hade.
Driften tycks störa renarna – Att renarna så markant ökade användningen av områden där vindkraftverken inte syns, betyder enligt vår tolkning att det är vindkraftverken i sig som stör renarna. Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet, säger Anna Skarin, forskare vid SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård.
Vid framtida projektering av vindkraftverk kan högupplöst topografisk information tillsammans med de planerade vindkraftverkens positioner göra det lättare att identifiera känsliga områden för renar och förbättra planeringen och placeringen av nya vindkraftparker.
Kontakt
Anna Skarin, forskare, Institutionen för husdjurens utfodring och vård
Sveriges lantbruksuniversitet, anna.skarin@slu.se
Mer om vindkraftsutbyggnad
Antalet vindkraftverk i världen har ökat markant de senaste åren och från 2017 fram till år 2021 räknar man med en tolvfaldig ökning av vindkraft i världen från 60 GW till 800 GW (https://www.renewableenergyworld.com/index.html).
I Sverige sker idag en stor del av vindkraftsutbyggnaden i norr, inom renskötselområdet (från norra Dalarna till Treriksröset). Där har det fram till 2017 byggts 1013 vindkraftverk, ytterligare 1696 vindkraftverk är tillståndsgivna och det finns ansökningar för ytterligare 1838 vindkraftverk i detta område (källa: www.vindbrukskollen.se, maj 2018)
Ett grönare alternativ till det fossila flygbränslet är nödvändigt för den globala flygindustrin att drastiskt minska utsläppen från flyget och därmed nå uppsatt miljömål om 50 procent lägre koldioxidutsläpp till 2050, jämfört med 2005 års utsläppsnivåer.
Fossilfritt flyg till 2030 I Sverige har flygbranschen satt ett mål om ett fossilfritt flyg till 2030. Marknaden för bioflygbränsle är dock relativt ung då tillgången till drivmedlet är mycket begränsad och det är ungefär tre gånger dyrare än det fossila flygbränslet. En följd för flygbolag som väljer att blanda in en viss mängd biobränsle är högre pris på flygbiljetter.
För att möjliggöra en kommersiell användning av bioflygbränsle behövs därför en högre betalningsvilja hos flygresenärer, eller politiska styrmedel som skapar långsiktiga incitament och efterfrågan på marknaden, vilket i sin tur kan leda till lägre priser.
Har undersökt betalningsviljan Därför har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) undersökt om betalningsviljan hos svenska företag och organisationer är tillräckligt hög för att möjliggöra en ökad användning av bioflygbränsle, eller om det krävs politiska lösningar för att uppnå detta. Studien undersöker även om det finns andra egenskaper, till exempel en organisations miljöengagemang och utformning av organisationens resepolicy vid bokning av flygbiljetter i tjänsten, som påverkar nivån på dess betalningsvilja. Gemensamt för de tillfrågade organisationerna är inrikesresor i tjänsten till och från Bromma flygplats i Stockholm.
Fyra av fem beredda betala extra Resultaten visar att cirka 80 procent av de tillfrågade organisationerna var villiga att betala extra för bioflygbränsle. Däremot uppgick den genomsnittliga betalningsviljan till 11,9 procent av baspriset på flygbiljetter, vilket inte är tillräckligt högt för att täcka kostnaderna för flygbolagen att blanda in 50 procent biobränsle, som i dag är tekniskt möjligt. 11,9 procent motsvarar en blandning av 31 procent biobränsle och 69 procent fossilt flygbränsle. En lägre blandning av biobränsle är dock möjlig och kan vara en del av flygbolagens marknadsföringsstrategi att locka flygresenärer som ser ett mervärde i denna typ av miljöinitiativ.
Organisationer med en resepolicy som uppmanar sina anställda att alltid välja den biljett som har lägst pris visade ha lägre vilja att betala extra för att flyga med biobränsle än de organisationer som inte har en uttalad resepolicy. Resultaten visar även att det inte finns någon signifikant skillnad i betalningsvilja mellan organisationer med resepolicy som uppmanar till miljövänligt resande och de organisationer som inte gör det. Dessa resultat tyder på att användningen av en kostnadsbesparande resepolicy, även om den uppmanar till en mer miljövänlig resa, kan begränsa efterfrågan på biobränsle.
Politiska styrmedel avgörande Då organisationers sociala ansvar och fokus på hållbarhet (Corporate Social Responsibility, CSR) är en viktig komponent för strategisk profilering och långsiktig lönsamhet är resultaten oväntade och motsägelsefulla. Även det faktum att Bromma flygplats är ett viktigt nav för affärsresor i Sverige samt debatten om Brommaflygets påverkan på miljön i Stockholmsregionen bör få dessa organisationer att se fördelarna med att behålla flygplatsen, samtidigt som det finns ett tydligt behov av att minska dess miljöpåverkan.
Sammanfattningsvis, konstaterar SLU-forskarna Louise Goding, Mikael Andersson-Franko och Carl Johan Lagerkvist: frivilliga insatser från svenska organisationer i form av en högre betalningsvilja är inte tillräckligt för att skapa en stabil efterfrågan på bioflygbränsle och därmed en kommersiell användning. Politiska styrmedel är därför avgörande för att skapa förutsägbarhet och möjliggöra för långsiktiga incitament för dels aktörer att investera i produktion av bioflygbränsle och dels för flygbolag att tanka det grönare drivmedlet.
Hur används sociala medier inför ett val och vem gör egentligen kampanjarbetet? Kajsa Falasca, forskare i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, studerade partiers och politikers sociala mediernärvaro valet 2014.
– Det tar stora resurser att vara aktiv på sociala medier. Därför används de mest som reklampelare, säger hon.
Snabbtänkt: Åttio forskare synar valrörelsen
Åttio forskare är just nu i full gång med att studera årets valrörelse. Tio dagar efter valet publicerar Mittuniversitetets Snabbtänkt en gratis, nedladdningsbar rapport med resultat, analyser och reflektioner kring valet 2018.
− Vi har utgått från engelsk förlaga när vi arbetat fram Snabbtänkt. Oavsett vad som händer kommer valrörelsen säkerligen att vara fylld av motstridiga påståenden och yviga tolkningar från politiker, journalister, påverkare och andra typer av opinionsbildare. Här blir den akademiska forskningen en viktig motvikt, säger Kajsa Falasca, lektor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet.
− Vi involverar fler än 80 ledande forskare som bidrar med analyser kring partier, politiska frågor, valkampanjen, nyhetsmedier, väljare, sociala medier, visuell kommunikation, populär kommunikation eller andra aktuella frågor från valrörelsen 2018.
Forskarna kommer från tolv svenska lärosäten och sju utländska universitet, och leds av Mittuniversitetets forskningscentrum DEMICOM.
Källa: Mittuniversitetet
När de sociala medierna var i sin linda såg man dem som en möjliggörare för dialog mellan politiker och medborgare, men kommunikationsforskare upptäckte snart att så var inte fallet. Istället för att använda sociala medier för att möta sina väljare använde alltså partierna till exempel facebook och twitter som reklampelare.
Om ett inlägg får ett stort genomslag kan det användas och lyftas igen, och därmed får avsändarna stor uppmärksamhet utan att egentligen göra så mycket själva.
– Partierna pumpar ut budskap, och låter följarna göra jobbet. Därav namnet ”digital political labour”.
Miljöpartiet höll valstuga på facebook
Ett litet undantag kunde dock forskarna se i valrörelsen 2014. Bland de politiska partierna fanns en aktör som använde sociala medier lite annorlunda än de andra, Miljöpartiet.
Miljöpartiet valde att använda sin facebooksida som en slags digital valstuga, där de till exempel annonserade om en viss tid som de skulle finnas på plats för att svara på frågor. På så sätt skapades det en dialog med väljarna.
Att enbart använda sociala medier som en plats för marknadsföring kan ha sina fördelar, som till exempel gratis arbetskraft i form av följare som sprider budskapet vidare. De politiska partierna kanske inte har någon som följer debatten och som svarar på inlägg, men trots det skapas dialoger mellan användarna som är nog så viktiga.
Enskilda politiker aktiva
De enskilda politikerna kan däremot vara väldigt aktiva. Det finns de som går in och kommenterar och för dialog med användarna på sina respektive partisidor och privata sidor.
Det är alltid den enskilde personen som ansvarar för en kommentar. Att moderera ett långt kommentarsfält tar tid och resurser. En del makthavare är också bra på att trycka på precis de rätta knapparna för att få starka reaktioner.
– Sociala medier bygger på snabba reaktioner. Vi människor reagerar mest på känslor , säger Kajsa Falasca.
En som bevisligen är proffs på att trycka på känsloknappar är USA:s president Donald Trump. Men det finns svenska exempel också.
– Hanif Bali (M) är ju ett exempel på en som vet vilka knappar man ska trycka på.
Baksidan när det handlar om snabba reaktioner och att vi reagerar med känsla är att det inte alltid slutar så bra.
– De som är mer balanserade och vettiga kanske drar sig undan om debatten blir för livlig. Där kan man önska att partierna var mer närvarande och tog debatten.
Viktigt väcka känslor
Kajsa Falasca kan konstatera att det vid varje val finns en ny strategi. Som med allt annat är det trender som styr och 2014 var storytelling hetast.
– Då träffade man Birgitta som jobbade på ett äldreboende och berättade om hennes vardag etcetera. Trenderna innebär att om något går bra, då hakar alla på.
2018 pratar alla om rörlig bild. Det pratas även mycket om känslor. Att polarisera och förenkla ligger också i tiden.
– Se bara på moderaterna i Göteborg och kampanjfilmen de gjorde om staden förr och nu. Vilken reaktion de fick. Filmen väckte känslor och det blev en polarisering i debatten.
Att skapa en twitterstorm, att bli viral eller i slutändan bli omskriven i etablerade medier kan också vara en kampanjstrategi, menar Falasca.
I år finns fler kanaler, sociala medier, plattformar och nätverk än någonsin. Fördelen är att det finns något för alla, nackdelen är att det kan bli svårt att sålla bland all information. De traditionella valstugorna ska inte underskattas, menar Falasca. Som väljare gäller det att hålla huvudet kallt och vara källkritisk.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Artikeln är uppdaterad och publicerades först 6 april 2018.
I studien Social media election campaigning: who is working for whom? A conceptual exploration of digital political labour analyserade Kajsa Falasca, Mikolaj Dymek och Christina Grandien valet 2014
– Jag tror att man skulle ge eleverna bättre möjligheter att bli självständiga vuxna om man fokuserade på enklare matlagning istället för på den avancerade som nu görs på en del håll. Kanske är det rimligare att lära sig använda hel- eller halvfabrikat som frysta köttbullar, pulvermos och färdig vaniljsås, för att få till en bra okomplicerad måltid, än att jobba med recept och att öva på att göra vaniljsås från grunden, säger Albina Granberg, doktorand i kostvetenskap vid Uppsala universitet.
Fyra gånger mer hemkunskapsundervisning i särskolan Under flera år har forskaren Albina Granberg följt undervisningen i ämnet hem- och konsumentkunskap, framför allt matlagningsundervisningen, på tre olika grundsärskolor (skolor för elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning). I grundsärskolan har eleverna upp till fyra gånger så mycket hem- och konsumentkunskap som barn i vanlig grundskolan, men fram tills nu finns väldigt lite forskning på ämnet.
Syftet med forskningen har varit att studera hur matlagningen i ämnet ser ut, och vilka möjligheter och begränsningar som eleverna har för att kunna lära sig att laga mat. Sammanlagt har forskaren deltagit vid 16 lektioner, och har även intervjuat 22 hemkunskapslärare. Slutsatserna i studien bygger hon på både egna observationer och på intervjuer med lärarna.
Mer fokus på söta bakverk än matlagning Det Albina Granberg såg när hon var med på lektionerna var att det var mycket fokus på att kunna baka söta bakverk, och mindre fokus på att lära ut matlagning. Bakning ingår i kursplanen för ämnet men Albina Granberg visar i sin studie på en obalans där bakning tar större plats än matlagning.
Hon ser många anledningar till att det är så här. Delvis kan det bero på att läraren ofta är den enda på sin skola som undervisar i hem- och konsumentkunskap. Det gör det svårare att diskutera ämnet med kollegor och att på det sättet utveckla undervisningen. Några lärare sitter till och med och gör sina egna recept när de känner att det inte finns bra material och inspiration tillgänglig.
En annan anledning kan vara att kommunerna ofta har upphandlade avtal med matgrossister som säljer mycket i storpack. Om läraren behöver köpa ganska små mängder färskvaror, till exempel ett kilo köttfärs för att göra köttbullar, kanske det inte finns mindre förpackningar hos grossisten än tio kilo och det går inte åt i undervisningen. Därför blir det både enklare och billigare att köpa stapelvaror som mjöl och socker som går att spara.
Ser hemkunskapen som en paus i skolarbetet Men det är inte de enda förklaringarna.
– Många lärare tycker synd om eleverna på grund av deras intellektuella nedsättning. De tycker att barnen har det tillräckligt jobbigt och därför vill de att hemkunskapen ska vara en paus. Det är därför som de bakar: för att det ska vara gott och roligt, mysigt och trevligt, berättar de, säger Albina Granberg.
– Det synsättet är ett problem. Hemkunskapsundervisning är skola där man ska lära sig saker. Eleverna är inte i skolan för att ha trevligt eller fika. Om lärarna ska hjälpa eleverna att klara sig mer själva och inte vara lika beroende av assistans när de är vuxna, är det bättre att lära dem att laga enkla vardagsrätter. Om man ser till en vanlig vecka i livet måste man laga mat varje dag, men bakar gör man inte så ofta.
För hög ambition påverkar eleverna Att lärarna har en snäv och traditionell bild av matlagning påverkar också eleverna, säger Albina Granberg. De här eleverna kommer kanske bara att laga mat från halvfabrikat, och då ska det vara lika okej som att laga mat från grunden, förklarar hon.
– Om lärarna anser att ”rätt” matlagning är att laga mat från grunden riskerar hemkunskapsämnet att bli ett ouppnåeligt och normativt ämne för de här eleverna. Lärarna i min studie förkastar halvfabrikat och tycker att till exempel vaniljsås eller pulvermos är fejkmat. Men många högfungerande vuxna väljer att köpa färdiga köttbullar. Vem behöver stå och rulla köttbullar när det finns en produkt att köpa som är tillräckligt bra, och det är ett svårt moment för många elever?
– Jag önskar att lärare inom hem- och konsumentkunskap inom särskolan läser den här avhandlingen. Eftersom det finns väldigt lite skrivet om det här skolämnet har jag medvetet skrivit på svenska för att den ska vara lätt att ta till sig. Jag hoppas att lärarstudenter läser den under grundutbildningen och att de förfasas lite och blir förbannade, och att den frustrationen gör att de funderar vidare på vad man egentliga kan göra, säger Albina Granberg.
– Vi har kunnat identifiera två olika typer av proteinklumpar med olika struktur och spridningsförmåga. Den ena typen gav upphov till ett aggressivare sjukdomsförlopp vilket visar att dessa klumpar är drivande vid utveckling av ALS-sjukdom, säger Johan Bergh, läkare och doktorand vid Institutionen för medicinsk biovetenskap vid Umeå universitet.
Felaktigt veckade proteiner
Tillsammans med ALS-gruppen vid Umeå universitet har Johan Bergh utvecklat en metod att undersöka proteinklumpar som bildas vid sjukdomen ALS, Amyotrofisk lateralskleros. Med denna nya metod har man sedan kunnat identifiera de speciella proteinklumpar som är drivande i uppkomsten av ALS.
Klumpar av SOD1 protein (färgat med brunt) i nervcell som sköter den motoriska funktionen i kroppen. Bilden kommer från en patient med ALS som saknar mutation i SOD1. Detta tyder på att proteinet är inblandat i sjukdomsmekanismen vid ALS även om mutation saknas i proteinet. Foto: Karin Forsberg.
Det protein man har siktat in sig på är Superoxid dismutas-1, SOD1. Det har länge funnits kunskap om att mutationer i det proteinet kan ge upphov till ALS. Forskarlagets mål var att undersöka på vilket sätt proteinet bidrar till sjukdomen.
Inom flera sjukdomar som angriper nervsystemet, till exempel demenssjukdomarna Alzheimers och Parkinsons sjukdom, visar nya studier att vissa proteiner antar en sjuklig struktur. ”Felaktigt veckade” proteiner klumpar ihop sig och provocerar andra proteiner av samma sort att anta likadan struktur. På så sätt sprider sig sjukdomen steg för steg i nervsystemet.
Läkemedel som angriper proteinklumparna
– Med hjälp av den nya metoden har vi i försöksdjur visat och bekräftat att utvecklingen för ALS följer samma princip som för andra svåra nervsjukdomar. Proteinklumpar fungerar som en mall som friska proteiner fastnar på och gör att sjukdomen sprids, säger Johan Bergh.
I försöksdjuren har klumpar av SOD1-proteinet från såväl djur som från människa visat sig kunna framkalla ALS-sjukdom.
Amyotrofisk lateralskleros, ALS, är en dödlig nervsjukdom som i Sverige drabbar cirka 250 personer årligen. Trots att sjukdomen varit känd i över 100-år finns idag bara en bromsmedicin tillgänglig i Sverige.
– Med vår nya metod hoppas jag att det i framtiden kommer att gå att utveckla läkemedel som riktar sig specifikt mot att angripa dessa proteinklumpar. Förhoppningsvis kommer forskarlag som fokuserar på liknande sjukdomar ta sig an metoden. Vi är dock i en tidig fas, och att utveckla läkemedel är en mångårig process, säger Johan Bergh.
Avhandlingen: Strukturbestämning av SOD1-aggregat i ALS. Identifiering av prionstammar med antipeptidantikroppar. (Engelsk titel: Structural investigation of SOD1 aggregates in ALS. Identification of prion strains using anti-peptides antibodies)
Kontakt:
Johan Bergh, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, johan.bergh@umu.se
VTI har sammanställt en lista med åtgärdsförslag som behandlar cyklisten, cykeln och trafikmiljön som ett led i ett forskningsprogram om hjulburna oskyddade trafikanter.
Anpassa trafikreglerna efter cyklister
Resultaten av forskningsprogrammet visar att trafikreglerna måste bli tydligare och bättre anpassade till cyklister för att åstadkomma säker cykling. Trafikanter måste ges möjlighet att tillägna sig den kunskap samt de attityder, normer och beteenden som krävs för säker cykling. Detta kan ske med hjälp av informationsinsatser, kampanjer och utbildning, och inte minst genom att erbjuda en trafikmiljö som gör det lätt att följa reglerna.
– I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att cyklister inte på något sätt är en homogen grupp och därför har olika förkunskaper och preferenser, säger Henriette Wallén Warner, forskare på VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut.
Utveckla säkrare cyklar
Det finns också ett behov av en utveckling av själva fordonet. Framförallt gäller det bromsar, däck och belysning, men även att ta fram särskilda cyklar som är bättre anpassade till olika cyklistgruppers behov. Barn och äldre, de som bara cyklar vid enstaka tillfällen, de som cyklar året runt, de som cyklar i sakta mak eller de som använder cykeln som träningsredskap har olika förutsättningar och behov. Regelbunden service och kontroll av cyklar är också viktigt, liksom att vid försäljning av elcyklar förebygga olyckor till följd av handhavandefel.
Anpassa trafikmiljön efter cyklisternas behov
Slutligen visar resultaten att framför allt trafikmiljön måste anpassas efter cyklisternas behov och inte enbart efter de behov förare av motorfordon har. Det är till exempel väl känt att cyklisten i möjligaste mån vill undvika omvägar, uppförsbackar, onödiga stopp, ojämnt och halt underlag. Beaktar man inte detta vid utformning och skötsel av infrastrukturen är risken stor att cyklisten väljer en mindre trafiksäker väg.
Det räcker inte att med hjälp av punktinsatser anpassa infrastrukturen i det befintliga transportsystemet, som är byggt för motorfordon. Istället måste vi sträva efter att på systemnivå åstadkomma en säker och framkomlig trafikmiljö för cyklister som innefattar hela resan, säger Henriette Wallén Warner.
Eftersom åtgärdsförslagen riktade mot trafikmiljön främst handlar om infrastrukturåtgärder är det i första hand statliga/regionala myndigheter samt kommuner som bör initiera och implementera dessa förslag.
– Vår förhoppning är att vi genom den forskning som Länsförsäkringars forskningsfond finansierat kan belysa problemen och ge underlag så att vi tillsammans kan arbeta för att nå visionen och få ner antalet dödade och skadade i trafiken, säger Mari Sparr, forskningsansvarig på Länsförsäkringars forskningsfond.
VTI rapport 979 Modellrapport för säker cykling
är en sammanfattning av resultat och föreslagna åtgärder från de övriga åtta projekten inom forskningsprogrammet, men även från tidigare forskning och andra programövergripande aktiviteter.
Övriga rapporter inom forskningsprogrammet
Kontakt:
Henriette Wallén Warner, 0243-44 68 62
När permafrosten tinar kan tidigare fruset kol hamna i bäckar och floder där det processas och släpps ut som växthusgaser från vattenytan, direkt ut i atmosfären. Att kvantifiera utsläppen av växthusgaser från vattendrag är särskilt viktigt i västra Sibirien, ett område där permafrosten innehåller stora mängder kol och där också ett av de största avrinningsområdena till Arktiska oceanen finns, floden Ob.
Flodernas betydelse för klimatet
Forskare vid Umeå universitet och samarbetspartners från SLU, Ryssland, Frankrike och Storbritannien, kan nu visa att vattendragens utsläpp av växthusgaser når en topp i de områden där den västsibiriska permafrosten aktivt bryts ned, medan utsläppen minskar där klimatet är kallare och permafrosten ännu inte börjat tina. Forskarteamet har också funnit att utsläppen av växthusgaser från floderna överstiger mängden kol som vattendragen för med sig till Arktiska oceanen.
– Det var ett oväntat fynd eftersom det betyder att västsibiriska floder aktivt processar och avger stora delar av det kol de tar emot från tinande permafrost. Omfattningen av dessa utsläpp kan också öka i takt med att klimatet fortsätter värmas upp, säger Svetlana Serikova, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, och en av forskarna i teamet.
Möjligheten att förutspå framtiden
Att mäta utsläppen av växthusgaser från vattendrag i permafrostområden i allmänhet och i västra Sibirien i synnerhet är viktigt, eftersom det ökar förståelsen av vilken roll sådana områden har i den globala kolcykeln och ökar möjligheterna att förutspå effekterna av ett förändrat klimat i Arktis.
– De storskaliga förändringar som sker i Arktis till följd av uppvärmningen påverkar starkt klimatsystemet och har långtgående konsekvenser för resten av världen. Därför är det viktigt att vi fokuserar på att fånga upp hur klimatuppvärmningen påverkar Arktis nu, innan dessa dramatiska förändringar sker, säger Svetlana Serikova.
Kognitionsvetare från Lunds universitet och Karolinska institutet lät 372 deltagare svara på en politisk enkät om sjukvård, skola, och miljö. Efteråt ombads hälften av dem att bekräfta att deras svar var korrekta, medan den andra hälften även ombads argumentera för dem.
Bara hälften av de manipulerade svaren upptäcktes Vad deltagarna inte visste om var att några av deras svar hade blivit manipulerade av försöksledarna, och flyttade till motsatt sida av åsiktsskalan. Endast 50 procent av de här manipulerade svaren upptäcktes och korrigerades av deltagarna, medan resterande svar accepterades som deras egna.
– Detta ligger i linje med vår tidigare forskning kring beslutsblindhet och ideologiska attityder, säger Petter Johansson, en av forskarna bakom studien. Men en viktig fråga för oss här var huruvida den här åsiktsförändringen kunde bestå över tid, även om vi inte på något sätt försökte förstärka den nya hållningen.
Detta undersöktes genom att låta deltagarna svara på en uppföljningsenkät med nya frågor, som också innehöll de manipulerade frågorna. De fick dessutom återkomma en vecka senare för att svara på ytterligare en enkät, som även den innehöll de manipulerade frågorna.
Höll fast vid de falska åsikterna Resultaten visar att när en deltagare accepterat ett manipulerat svar som sitt eget, ändras också svaren i uppföljningsenkäterna i den manipulerade riktningen. Däremot påverkas inte svaren för frågor som inte manipulerats.
– Det här är extra intressant eftersom det är första gången som beslutsblindhet används för att inducera en bestående åsiktsförändring. Vår studie visar att falska övertygelser, och återkoppling om dessa övertygelser, kan forma vår tolkning och våra minnen av våra egna politiska åsikter, påpekar Philip Pärnamets, forskare på Karolinska institutet.
– En viktig del i vad det innebär att ha en åsikt verkar vara att dra slutsatser från våra minnen om hur vi tidigare uttryckt stöd för åsikten. Med beslutsblindhet som verktyg kan vi påverka deltagarnas föreställningar om vilka åsikter de har och att denna påverkan kan leda till att dessa åsiktsförändringar består, förklarar han.
Båda grupperna hade ändrat åsikter När forskarna jämförde de deltagare som bara bekräftade sina svar med de som också argumenterade för dem, fann de att båda grupperna uppvisade åsiktsförändringar. Men effekten var mycket starkare för de som argumenterade.
– När en person argumenterar för ett manipulerat svar vet vi med säkerhet att argumenten omöjligen kan vara motivet bakom deras ursprungliga åsikt. Denna typ av konfabulering har nästan aldrig studerats utanför den kliniska kontexten, men det är möjligt att konfabulering är en vanlig företeelse i vår vardag, säger studiens huvudförfattare Thomas Strandberg.
– Vi fann också, fortsätter Thomas Strandberg, att de deltagare som började motivera ett manipulerat svar, men avbröt för att korrigera det, ändå ändrade sina åsikter lite. Dessa mindre förändringar måste studeras vidare, men det verkar som även små och till synes oskyldiga mängder av konfabulation kan påverka våra åsikter.
Människor mer flexibla i sina politiska åsikter – Ett mer positivt sätt att se på det, med tanke på det rådande samhällsklimatet med en ökad polarisering och en allt hätskare politisk debatt, visar vår studie att människor faktiskt kan vara flexibla i sina politiska åsikter. Allt som behövs är en metod, så som beslutsblindhet, för att främja en öppnare och mer nyanserad politisk diskussion bortom partigränser, avslutar Thomas Strandberg.
Studien var helt anonym. Efter experimentet blev deltagarna helt informerade om vad som hade hänt och vad syftet med studien var, och alla gav sitt skriftliga medgivande.
Kontakt: Thomas Strandberg, Lund University, thomas.strandberg@lucs.lu.se
Philip Pärnamets, Karolinska Institute and New York University, philip.parnamets@ki.se
Forskningsgruppens hemsida: http://lucs.lu.se/choice-blindness-group
Under de senaste tjugo åren har vildsvinsstammen vuxit kraftigt och spridit sig till nya områden, både i Sverige och i andra delar av världen. En följd av detta är växande problem med trafikolyckor och skadegörelse på grödor och mark, men också att allt fler människor jagar och äter vildsvin. Samtidigt har det kommit rapporterar om att vildsvin kan bära på mikroorganismer som kan orsaka sjukdom hos människa.
Axel Sannö ger i sitt doktorsarbete vid SLU en fördjupad bild av den smittorisk som vildsvin kan innebära för jägare och köttkonsumenter. Han har tillsammans med sina kollegor utvecklat ett molekylärt diagnostest som påvisar dna från viktiga bakterier, och har sedan gjort tester på slaktkroppar, avföring och köttfärs.
Salmonella
Undersökningarna har fokuserat på stammar av tre viktiga matförgiftningsbakterier – Salmonella, Yersinia samt colibakterier som kan orsaka EHEC – och det visade sig att matförgiftningsbakterier är vanligt förekommande bland svenska vildsvin. Dna från minst en av dessa bakterier fanns i prover från omkring hälften av de 178 undersökta vildsvinen, som kom från både jaktgods och privata jägare. 46 individer bar på dna från Yersinia enterocolitica, 37 bar på dna från Yersinia pseudotuberculosis och 32 individer bar på dna från någon salmonellabakterie.
– Matförgiftningsbakterier finns främst i svalget, men även i mag-tarmkanalen hos vildsvin. För att undvika förorening av slaktkropp och kött är det därför viktigt med god hygien vid slakten, säger Axel Sannö.
Vildsvinsfärs
Vid undersökningen av vildsvinsfärs testades tjugo prover som lämnats in av jägare och ytterligare tolv konsumentförpackningar. I den färs som erhölls från jägare påvisades dna från Y. enterocolitica i fyra prover och i proverna från dagligvaruhandeln och vilthanteringsanläggningarna fanns dna från denna bakterie i sex prover. Däremot hittades inga spår av salmonellabakterier eller Y. pseudotuberculosis.
– Det här innebär att det finns en risk för dem som hanterar och konsumerar färsen, vilket oftast är jägarna själva, och det är viktigt att denna information sprids, säger Axel Sannö.
Den nya molekylära dna-testmetod som utvecklades visade sig vara väl anpassad för att påvisa förekomst av salmonellabakterier och Yersinia enterocolitica, men det krävs ytterligare utvecklingsarbete för att den ska fungera lika bra för Y. pseudotuberculosis. En stor fördel med metoden är att den ger svar redan inom fyra arbetsdagar, vilket kan vara mycket användbart vid smittspårning. Med de äldre analysmetoderna måste de svårodlade bakterierna först renodlas, vilket är tidskrävande.
Kontakt:
Axel Sannö, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 14 72, 070-447 19 30, axel.sanno@slu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
