Resultaten är väldigt tydliga. Plantorna i försöket har växt under fyra säsonger. Trots en extremt torr sommar har de frodiga lövträden hunnit bli långt över tre meter. Utan torkan hade de varit ännu högre. Lite längre bort står en rad jämngamla plantor som knappt är i höjd med det omgivande gräset.
Skillnaden beror på kalk.
– Vi vet från växthusförsök att poppel dör om jorden är för sur. Därför är poppel svår att odla på skogsmark där pH-värdet ofta ligger kring fem, eller därunder, berättar Henrik Böhlenius.
Höjde pH-värdet vid markberedningen
Han forskar på popplar vid SLU Alnarp. I ett par halländska försök har pH-värdet höjts genom lättlöslig kalk som tillförts i kombination med olika markberedningar.
Även om metoden behöver utvecklas är kalkning i grunden en enkel och billig insats.
– Vi vet ännu inte i vad mån effekten av kalkningen är bestående. I bästa fall har träden hittat sin balans och fortsätter att växa bra nu när rotsystemen är etablerade. Det får vi se vid fortsatta försök, säger Henrik Böhlenius.
Poppel på åkermark
Hans vision är att hitta ett enkelt och robust odlingssystem för poppel både på åkermark och skogsmark. Potentialen är stor. Tillväxten per hektar och år är förmodligen minst det dubbla jämfört med gran. Dessutom är det positivt för landskapsbilden.
– Vi behöver mer forskning för att veta vad poppel betyder för den biologiska mångfalden. Det är i alla fall klart att lövträd ger mer ljus och gynnar en markvegetation med örter och gräs, konstaterar Henrik Böhlenius.
En utmaning för alla lövträd är viltbetet. Poppel är inte lika känslig som hybridasp, vilken är en annan snabbväxare, men ofta behövs stängsel för att hålla klövvilt borta.
En del poppelbestånd klarar sig utan stängsel. Andra blir betade, men klarar sig ändå. Betningen ger då skador på stammen, vilket har mindre betydelse eftersom virket går till massaved. (I Italien, däremot, odlas stamkvistade popplar av hög kvalitet till möbel- och fanerindustrin).
Betningssäker höjd
– I bästa fall får vi fram kloner som inte är så attraktiva för det vilda. En annan möjlighet är att hitta metoder för att störa djuren. Det handlar om att skydda plantorna under några år, innan de är uppe i betningssäker höjd.
Bra etablerade och växtkraftiga plantor, likt de i kalkningsförsöket, klarar sig relativt bra mot bete. När den första generationen poppel etablerats är det mesta av jobbet gjort. Därefter föryngras de enkelt med stubbskott efter avverkning vart tjugonde år.
Det pågår arbete med att ta fram kloner för hela landet.
– På åkermark har vi bra odlingssystem. Utmaningen är på skogsmark. Det finns lyckade odlingar på goda jordar, men ofta är det problem. Då är kalkning en del av lösningen. Nu kan vi gå vidare och etablera bestånd av poppel på skogsmark för att studera produktionen, konstaterar Henrik Böhlenius.
Kontakt:
Henrik Böhlenius, forskare, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, henrik.bohlenius@slu.se
I Sverige lever drygt 100 000 kvinnor med bröstcancer som nyligen diagnosticerade, botade eller med återfall. Överlevnaden efter fem respektive tio år är 90 respektive 80 procent. Teknik och medicinska behandlingar går hela tiden framåt. Men vad händer med de mjukare värdena?
— Det finns mycket forskning om kvinnor och bröstcancer men kring upplevelser och stöd finns kunskapsluckor, säger Annette Holst Hansson? Det är utgångspunkten i min forskning.
Avhandlingen är en så kallad sammanläggningsavhandling och består av fyra delstudier. I den första har 20 kvinnor intervjuats kring hur de upplever och hanterar andningsstyrd strålbehandling. Andningsstyrd strålbehandling syftar till att stålningen ska begränsas för att minimera risken för hjärtsjuklighet, som en biverkan, hos kvinnor med strålbehandling på vänster sida.
— Resultaten visar att kvinnorna upplevde att andningen blev en strategi och guide genom behandlingen. Visserligen kände de krav på att prestera, men de flesta upplevde att det var positivt att vara delaktiga i sin egen överlevnad.
Diagnosen en chock
I den andra studien försökte Annette Holst Hansson utröna hur kvinnor från forna Jugoslavien och kvinnor från Irak upplevde sitt dagliga liv under strålbehandlingen.
Sammantaget såg kvinnorna diagnosen som en chock. De upplevde den som en dödsdom och samtidigt något man måste övervinna och de påbörjade en smal väg till överlevnad.
— I synnerhet de irakiska kvinnorna ville hålla skenet uppe och ville inte berätta för sina barn eller sin familj i hemlandet vad de drabbats av, säger Annette Holst Hansson. Det gjorde dem väldigt utlämnade.
— De jugoslaviska kvinnorna var mer noggranna med att inte berätta för arbetsgivare och arbetskamrater. Båda grupperna upplevde sjuksköterskorna som ett stort stöd, men här behövs extra stödinsatser för att kommunicera med den närmaste omgivningen.
Slogs i spillror
I den tredje studien undersöktes hur det är att leva som familj när en i familjen drabbats av bröstcancer. Totalt intervjuades 19 personer från sex olika familjer.
— Alla gav uttryck för att deras liv slogs i spillror i samband med diagnosen. De famlar sig fram och försöker återerövra tryggheten, säger Annette Holst Hansson. Familjerna tar hjälp av vänner och släkt men det kan ibland resultera i en upplevelse av att balansen rubbas och att de tappar kontroll.
— För männens del kämpar de med att bli sedda. De upplever att deras drabbade kvinnor blir sedda, vilket de tycker är bra, men de känner en oro för sin familj. Familjerna känner skuld över att inte kunna tala om rädslor och känslor.
Samtidigt leder kampen mot sjukdomen till en ibland ökad närhet och familjen tvingas att vara mer tillsammans på gott och ont.
Familjesamtal
Nio familjer får i den fjärde studien vara med om tre hälsostödjande familjesamtal – vart och ett på mellan 15-25 minuter. Samtalen går ut på att hitta den enskilda familjens styrkor och resurser.
— Många upplevde dessa samtal som värdefulla men att samtalen sattes in för sent, säger Annette Holst Hansson. De blev bekräftade och fick sätta ord på känslor och tankar. Men dessa redskap skulle satts in redan när kvinnorna fick diagnosen. Här finns alltså väldigt mycket att göra för att utveckla stödinsatser för bröstcancerdrabbade kvinnor och deras familjer.
– Redan i dag är robotar närvarande i våra liv. De finns i skolor, sjukhus, hemma och i affärer och vi tror att om de dessutom är kulturellt kompetenta kommer de lättare att bli accepterade av människor de interagerar med, säger Alessandro Saffiotti, professor i datavetenskap vid Örebro universitet.
Tillsammans med forskare från Europa och Japan har han i snart två år arbetat med att för första gången tillföra kulturell kunskap till en robot. Det innebär att roboten exempelvis kan anpassa sitt sätt att röra sig på, prata, gestikulera och föreslå lämpliga samtalsämnen beroende på vilken individ den interagerar med.
– Tanken är att robotar ska anpassa sig till människors kultur i en bred bemärkelse som definieras av personens tillhörighet till en viss folkgrupp. Samtidigt ska robotar kunna anpassa sig till personens individuella preferenser och då spelar det ingen roll om man är italienare eller indier, säger Alessandro Saffiotti.
Testas av äldre med olika kulturell bakgrund
Nu kommer dessa robotar att testas av äldre med olika kulturell bakgrund på ålderdomshem i England och Japan.
– Vi kommer att undersöka om människor känner sig mer bekväma med robotar som tar hänsyn till deras kultur och om deras närvaro ökar livskvaliteten hos de äldre, säger Alessandro Saffiotti.
Den nyutvecklade typen av artificiell intelligens, som gör att robotar kan anpassa sig till kulturen och vanor hos olika människor, ska kunna installeras i alla typer av robotar. Just roboten som ska testas inom ramen för Caresses kan påminna användarna att ta mediciner, föra enklare konversationer och uppmuntra dem att hålla sig aktiva och hålla kontakt med familj och vänner.
– Tester av robotar utanför laboratoriemiljön och i samspel med äldre kommer helt klart att bli den mest intressanta delen av vårt projekt, säger han.
Naturlig del av våra liv
Alessandro Saffiotti är helt övertygad om att robotar i framtiden kommer att vara mer komplexa och ta allt större plats i våra liv. Därför blir deras förmåga att ta hänsyn till olika kulturer ännu viktigare.
– Det kommer att tillföra ett mervärde hos robotar som ska samspela med människor. Det betyder inte att dagens robotar är helt kulturneutrala. De speglar omedvetet kulturen hos människor som bygger och programmerar dem.
Ekonomin är en annan aspekt av nyttan med kulturellt kompetenta robotar.
– Det ligger också i företagens intresse att kunna sälja robotar till människor med olika kulturell bakgrund i olika länder, säger Alessandro Saffiotti.
Terapeutiskt och skönlitterärt skrivande är två olika saker. Det stod klart redan i en forskningsstudie 1986. Då bad James W Pennebaker, professor i psykologi vid University of Texas, en grupp studenter att under 15 minuter varje dag i fyra dagar skriva om en traumatisk händelse. En kontrollgrupp fick skriva mer neutrala texter om saker som ett träd eller sitt studentrum. De närmaste sex månaderna registrerade forskaren hur ofta studenterna uppsökte sjukvården.
Resultatet, att de som skrivit om trauman var väsentligt friskare, blev startskottet för hundratals studier om effekten av terapeutiskt skrivande. I en översiktsartikel från 2012, publicerad i tidskriften British Journal of General Practice, ställs frågan om skrivterapi kan användas inom primärvården. Svaret blir ja, med argumentet att det är en billig och tillgänglig terapiform. KBT är till exempel, enligt författarna, mer effektivt för behandling av depression.
Skrivande som terapiform
I Sverige finns ingen forskning om skrivterapi, däremot finns enstaka terapeuter som använder skrivandet som terapiform. Psykologen Jenny Jägerfeld, som även är författare, är en av dem.
– Det grundar sig i att jag tidigt märkte att skrivandet var terapeutiskt för mig, jag skrev ner det som hände och skrev små berättelser tidigt där jag la in saker som jag funderade på själv eller skrev dagbok och märkte att det hände någonting där. Man kanske fick syn på hur man tänkte när man såg det i skrift och får hjälp att bena ut det. Man ser också att vissa saker går att göra något åt.
För cirka tio år sedan började Jenny Jägerfeld läsa in sig på James W Pennebakers forskning. Sedan dess är skrivande ett av de terapeutiska verktygen som hon använder.
– I arbetet med vissa personer som av olika anledningar haft svårt att prata har vi suttit i rummet och skrivit fram och tillbaka, det är inte lika effektivt men samtidigt rakare. Ibland har det varit personer som på plats har haft svårt att ta upp vissa saker, men kvällen innan kunnat skriva ner det.
Jenny Jägerfelds metod skiljer sig från den som Pennebaker har forskat om i och med att hennes innefattar en terapeut.
– Pennebakers går ut på att man skriver på egen hand, men det kan vara ännu mer effektivt att prata med en terapeut om det som faktiskt kommer fram. Ibland blir psykologer rädda för att prova andra metoder. Visst är det viktigt att ha evidens men här är ändå människor som uttrycker sina egna tankar och att skriva ner dem på egen hand och sedan prata med psykolog kan vara effektivt.
Utgår från traumatisk upplevelse
Ann Westermark, beteendevetare och författare, håller i olika typer av skrivarkurser, bland annat med fokus på hälsa.
– Jag är bildterapeut så jag har använt mycket av bildterapins grunder och översatt det till skrivprocessen, säger Ann Westermark. Till skillnad från till exempel Pennebaker där man går in i sitt trauma och skriver varje dag jobbar jag mycket med symboler.
Förutom att hålla i kursen Skriv med hjärtat är hon också engagerad i olika projekt inom vården som använder skrivande som metod. Till skillnad från Pennebakers metod, att skriva konkret om en traumatisk upplevelse, går Ann Westermarks kurser ut på att närma sig problemen utifrån.
– Om jag ska ha en patientgrupp så kanske de har specifika problem som depressioner. Då går jag in på ett helt annat ställe där de får starta i det som är långt ifrån dem själva, sedan får de dela texter med varandra i den mån man vill. Då kan man också koppla det man skrivit om till sig själv.
Vad kan det vara bra för?
Skrivterapi, eller Expressive writing, har testats på personer med en mängd olika sjukdomstillstånd, både fysiska och psykiska. En teori om varför skrivterapi kan påverka en sak som sårläkning är att det stärker immunförsvaret genom att minska stressnivåerna.
Vad är det då som gör att skrivterapi kan fungera, oavsett vilken teoretisk grund man använder? En teori är att den som skriver sitt trauma genomgår det som kallas katarsis, en känslomässig rening, men det är en teori som har avvisats efter en genomgång av ett stort antal studier.
Att lindra stress genom att konfrontera tillbakatryckta känslor kan dock vara en av flera förklaringar. En annan är att skrivandet startar en kognitiv process där traumat blir till en berättelse som gör det lättare att strukturera vad som har hänt.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Skrivterapi har visats ha viss positiv effekt på:
Patienter med IBS (irriterad tjocktarm). (2010) Expressive writing is a promising therapeutic modality for the managemnet of IBS: a pilot study. Am J Gastroenterol 105(11):2440–2448.
Förbättring av vilopuls. (2005) Autonomic effects of expressive writing in individuals with elevated blood pressure. J Health Psychol 10(2):197–209.
Ökat gångtempo och minskad smärta hos patienter med reumatisk artros. (2011) Does emotional disclosure about stress improve health in rheumatoid arthritis? Randomized, controlled trials of written and spoken disclosure. Pain 152(4):866–877.
Minskad ångest och symptom på depression hos patienter med utmattningssyndrom. (2008) Expressive writing buffers against maladaptive rumination. Emotion 8(2):302–306.
Barn med ptsd har fått färre symptom på depression. (2010) Treatment of post-traumatic stress disorder in childen using cognitive behavioural writing therapy. Clin Psychol Psychother 17(3):240–249.
Förbättrad fysisk hälsa hos patienter med tarm, bröst och prostatacancer. (2002) Expressive disclosure and health outcomes in a prostate cancer population. Int J Psychiatry Med 32(1):37–53.
Ökad lungkapacitet hos vuxna med astma. (1999) Effects of writing about stressful experiences on symptom reduction in patients with asthma or rheumatoid arthritis. A randomized trial. JAMA 281(14):1304–1309.
Här funkar inte skrivterapi:
Ingen förbättring vad gäller andnöd, förmåga att träna eller livskvalitet hos patienter med KOL. (2010) Written disclosure therapy for patients with chronic lung disease undergoing pulmonary rehabilitation. J Cardiopulm Rehabil Prev 30(5):340–345.
Ingen förbättring hos patienter med migrän. (2008) Relaxation training and written emotional disclosure for tension or migraine headaches: a randomised, controlled trial. Ann Behav Med 36(1):21–32.
Ingen förbättring av hälsofrämjande beteende som träning, diet, minskat alkoholintag eller drogmissbruk. (1988) Disclosure of traumas and immune function.Health implications for psychotherapy. J Consult Clin Psychol 56(2):239–245.
Användningen av bälte i buss behöver bli bättre, visar en studie som VTI har tagit fram på uppdrag av Transportstyrelsen.
Skillnaden är stor beroende på vilken bussresa det handlar om. Lägst bältesanvändning finns i regional linjetrafik med 27 procent. I kommersiell linjetrafik tar 50 procent av resenärerna på sig bälte och i beställningstrafik 92 procent.
Uppmaningen att ta på bältet varierar
– Bussresenärerna får olika mycket information och uppmaningar om att ta på sig bältet beroende på vilken typ av resa de gör. Utrop görs vanligast i bussar i beställningstrafiken, men mer sällan i regional linjetrafik, säger Anna Anund, forskningschef på VTI.
Faktorer som påverkar bältesanvändning är resenärens ålder, tidigare erfarenhet av säkert bussåkande, vägunderlaget och när resan sker. Hur bussresenären ser på säkerhet rent allmänt spelar också en roll.
Ett ökat bältesanvändande är starkt kopplat till såväl sätets som bältets utformning och kvalitet. Bälten kan vara för korta, för långa, ofräscha och svåra att ta på. Det bidrar i stor grad till att de inte används, men även till att signalera att de inte är så viktiga.
Passagerare rädda att inte få av bältet i tid
En anledning till att inte ta på bältet kan vara stress. Resenären är rädd att inte hinna få av sig bältet i tid. Vidare upplevs det som ologiskt att ena gången stå i bussen under en resa och nästa gång vid resa på samma sträcka få sitta med kravet att vara bältad. Konsekvensen blir att den som reser inte känner att bältet är viktigt.
Det är en omöjlig uppgift för föraren att veta om resenärerna har bälte på sig och det finns dessutom en okunskap i vad lagen kräver.
Nästan alla allvarliga olyckor sker när bussar välter och det farligaste momentet är att kastas ut ur fordonet. Då kan bältet vara skillnaden mellan liv och död.
Studien ger flera rekommendationer för ökad bältesanvändning:
Informationen till bussresenärerna behöver bli bättre.
Se över bälteslagen och inför kontroller så att lagen efterlevs.
Ge förarna stöd, både för att öka bältesanvändningen hos dem själva och för att de i sin tur ska kunna få resenärerna att ta på sig bältet.
Bättre bälten och mer genomtänkt design på bussarnas säten kan också bidra, men även att ge tydliga signaler till resenärerna om vad som gäller kring bältesanvändning
I samband med stora genetiska studier erbjuder forskare ofta en stor hälsokontroll som de använder för att samla in data. De som deltar får veta vilket blodtryck de har, hur deras lungfunktion ser ut och resultaten från olika blodprov. I framtiden kan möjligheten att få information om genetisk risk vara något som lockar forskningsdeltagare. I sin doktorsavhandling utforskar Jennifer Viberg Johansson vad forskare behöver tänka på innan de lämnar ut sådana resultat.
Information som kan förändra livet
Genetisk riskinformation gör kanske inte så stor nytta för enskilda individer som man kan tro, menar Jennifer Viberg Johansson. Att känna till vilken genuppsättning du har är inte samma sak som att veta hur sannolikt det är att du ska utveckla en viss sjukdom. Dessutom är den typ av genetisk information som du får när du deltar i forskning inte anpassad efter vad du har för symptom eller vad du oroar dig för. Gör du däremot ett genetiskt test på sjukhus, är det ofta för att bekräfta misstankar om att du har, eller är i riskzonen för att utveckla en genetisk sjukdom.
Genetisk riskinformation är komplex och kan vara svår att förstå. Jennifer Viberg Johansson har ställt frågor till människor som deltar i befolkningsstudien SCAPIS för att ta reda på hur de förstår genetisk riskinformation och vilken typ av information de är intresserade av att få. Svaren visade att deltagarna ser information om genetisk risk som något som kan förklara vem de är, eller varifrån de kommer. Men också som något som påverkar deras framtid. Att få ta del av informationen ses som en möjlighet att planera livet och förebygga sjukdom.
Ibland är det bättre att inte veta
Frågan om forskningsdeltagare egentligen vill ha information om genetiska sjukdomsrisker är svårare att besvara. Jennifer Viberg Johanssons forskning visar att sättet som forskningsdeltagare tillfrågas kan påverka hur de svarar. Riskforskning visar att vi tolkar sannolikhet på olika sätt beroende på hur resultat och konsekvenser presenteras. Jennifer Viberg Johansson ser samma mönster i sin forskning: När det finns sätt att förebygga sjukdom är inte sannolikheten att bli sjuk en viktig del i vårt beslutsfattande.
Jennifer Viberg Johansson konstaterar att vi har svårt att förstå genetisk risk när den presenteras i siffror. Det är svårt för oss att bedöma vad det betyder att ha 10 % eller 50 % risk för sjukdom. Istället har vi en tendens att förstå genetisk risk som ett binärt koncept: antingen har du risk, eller så har du det inte. Enligt henne bör genetisk rådgivning ta hänsyn till den uppfattningen och anpassas till mottagarens ofta binära tolkning av genetisk risk.
– Det är svårt att kommunicera risk. Det kräver att de som arbetar med genetisk rådgivning uppmärksammar att olika människor förstår samma siffror på olika sätt, säger Jennifer Viberg Johansson.
Fakta om SCAPIS: SCAPIS (Swedish CArdioPulmonary bioImage Study) SCAPIS är en svensk befolkningsstudie som rekryterar och utreder hjärt- och lungstatus på 30 000 slumpvis utvalda kvinnor och män i åldern 50-64 år. Syftet är att kunna identifiera individuella risker för hjärtsjukdomar och förhindra dem innan de uppstår. Studien är ett samarbete mellan sex universitetssjukhus i Sverige och finansieras främst av Hjärt-Lungfonden.
Jennifer Viberg Johansson, institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Centrum för forsknings- & bioetik (CRB), E-post: jennifer.viberg@crb.uu.se Telefonnummer: 070-5755981
– Det mesta är granit och morän, för att citera Lars Winnerbäck, men det här fallet lutar vi åt morän, säger Håkan Arvidsson, projektledare för den laboratoriestudie som VTI har tagit fram på uppdrag av Trafikverket.
Eftersom trafikfordonen normalt sett inte ska köra på stödremsan är stabiliteten mindre viktig än permeabiliteten, det vill säga säkerställa avvattning mot diket och förhindra att vatten tränger in i vägkroppen. Annars kan vägens bärighet försämras.
Bra för vattenavrinning
Jämfört med bergkross är morän mindre genomsläppligt för vatten. Orsaken till det kan vara att bergkrossens mineralkorn är mer flisiga som lämnar större hålrum. Moränen har avslipade rundade korn som därmed packar sig bättre.
Stödremsan har även andra funktioner. Den ska skydda asfaltkanten, utjämna nivåskillnader och visa var vägbanan tar slut. Speciellt på smalare landsvägar ska den också ge utrymme för fotgängare att ta sig fram vid mötande trafik.
Bra för motorcyklister
Materialet i stödremsan ska hålla sig kvar och inte hamna på asfalten. Det är viktigt av trafiksäkerhetsskäl. Inte minst för motorcyklister som kan riskera att åka av vägen på grund av rullgrus och minskad friktion.
Bakgrunden till projektet var att en kontroll från Trafikverket visade att stödremsorna inte höll måttet. Inte mindre än 75 procent av proverna underkändes – framför allt på grund av för låg halt av finkornigt material.
Bra bundet, troligtvis
Projektet har därför redan lett till ändrade krav för stödremsan. Nu är även finkornigare sortering än tidigare är tillåten. Rätt sortering, det vill säga önskad sammansättning av olika kornstorlekar, är också av betydelse.
– Vi vill gärna gå vidare med att testa fler varianter av både bergkross och morän och även göra fälttester för att få resultaten bekräftade. Och så skulle vi titta på hur bra materialet i stödremsan är bundet så att det inte riskerar att hamna på asfalten, säger Håkan Arvidsson.
– Innovation är avgörande för ekonomisk och hållbar utveckling. Samtidigt är det välkänt svårt att mäta innovation. Oftast används indirekta mått som FoU-utgifter eller patent. Vi har kunnat använda ett mera direkt mått, säger Josef Taalbi, forskare i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
I en nyligen släppt rapport har Josef Taalbi och Linnea Karlsson undersökt svenska regionala innovationsmönster. Till sin hjälp har de haft en innovationsdatabas som utvecklats vid institutionen för ekonomisk historia i Lund.
Databasen avser faktiska kommersialiserade innovationer inom tillverkningsindustri och företagstjänstesektorn, som programvaror, konsulttjänster samt forskning och utveckling (FoU).
Digital teknik bakom många innovationer
Resultatet visar tydliga regionala innovationsmönster. Storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne har utvecklat flest innovationer över perioden. Mätt i relation till befolkningen och över hela perioden 1970–2013 har dock Västmanland, Södermanland, Stockholm, Västerbotten och Östergötland utvecklat flest innovationer, följt av Skåne. Mot slutet av perioden (2000–2013) stod Västmanland, Östergötland, Uppsala, Stockholm och Västerbotten för flest innovationer per capita.
– De regioner som klarat av att ställa om från traditionell industri till att ha mer fokus på informationsteknik och digitala teknologer, är också de som klarat sig bäst över tid. Ett exempel på detta är Västmanland och Östergötland som toppade vad gäller innovationer per capita 1970–1989, och fortfarande gör det för perioden 2000–2013. Innovationsaktiviteterna minskade i alla regioner under andra halvan av 1980- och -90-talet. Uppsala och Västra Götaland hade inte särskilt mycket innovationer per capita förr, men under 2000-talet har man ökat markant, säger Josef Taalbi.
– Gemensamt för de ledande regionerna Västmanland, Stockholm och Östergötland, har varit att de har haft etablerade stora IKT-företag som Ericsson, ASEA/ABB och Saab. I efterföljande regioner, Västerbotten, Uppsala, Skåne, Västra Götaland, Norrbotten och Blekinge, bärs innovationer fram av företag som först efter en tid svarat på teknologiska möjligheter. Dessa företag har inte sällan varit startups eller utvecklats ur forskningsmiljöer.
Stad kontra glesbygd
Bland kommunerna hamnar Stockholm, Göteborg, Västerås och Lund i topp, med flest innovationer 1970–2013. Stockholm är innovationstätast, men Lund presterar bättre om man istället räknar antal innovationer per miljoner invånare.
– Det finns flera utmaningar utifrån våra resultat: innovationsverksamhet är påfallande ofta koncentrerade till större städer, ofta med universitet, och det finns en tydlig stad kontra landsbygdsproblematik. Detta kan tolkas som ett behov av satsningar i glesbygd och regioner med traditionella industristrukturer, särskilt som innovation och teknologisk förnyelse är avgörande för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.
Josef Taalbi menar att industristruktur och företagsstruktur, men också offentliga institutioner och placeringen av myndigheter och högskolor sannolikt spelar roll i att förklara varför vissa regioner är mera innovativa än andra.
– Dessutom finns en ganska tydlig spårbundenhet: industristrukturen är trögrörlig, vilket gör att dessa mönster kan vara svåra att bryta. Innovations- och regionalpolitiken behöver därför långa tidsperspektiv och ett långt blickfält framåt, avslutar Josef Taalbi.
Läkemedel når våra vattendrag eftersom dagens reningsverk inte är designade att rena vattnet från alla substanser. Det är sedan tidigare känt att läkemedelsrester från avloppsvatten hamnar i vattendragen och kan leda till oväntade effekter hos fisk. Till exempel har studier visat att hormoner från p-piller kan skapa transsexuella fiskar och att det ångestdämpande läkemedlet sobril kan göra små fiskar modiga och dumdristiga.
I sin avhandling visar Annelie Lagesson, Umeå universitet, att det är organismer långt ner i födoväven som är de främsta mottagarna av utspolade läkemedelsrester, snarare än fisk som hittills varit i fokus för effektstudier. Hennes studier visar att djuren långt ner i födoväven, till exempel snäckor, har en förmåga att anrika höga halter av läkemedelsrester i sina vävnader.
Så funkar födoväven
Födoväv, eller näringsväv, beskriver vem som äter vem i havet. I basen finns alger, som äts av djurplankton, som i sin tur äts av djurplanktonätande fisk och sedan rovfisk.
– Koncentrationerna av läkemedel, såsom vissa pollenallergimediciner, kan vara nästan 100 000 gånger högre i bottenlevande snäckor än i vattnet. Det är självklart oroande då vi inte vet mycket om effekterna hos dessa djur, samtidigt som de också är en viktig födokälla för andra djur såsom fiskar, säger Annelie Lagesson.
Oro för negativ påverkan
De finns en oro att läkemedlen ska påverka vattenlevande djur negativt. Denna oro blir inte mindre av att Annelies Lagessons avhandling visar att extremt låga halter av tillväxthormon som släpps ut av köttindustrin i många länder kan göra fiskar dumdristiga.
– Det räcker med någon miljarddels gram per liter tillväxthormon i vattnet för att fisk ska börja ta större risker och bli sämre på att undkomma predatorer, säger Annelie Lagesson.
En av de stora vetenskapliga frågorna är dock vad ett förändrat beteende leder till i en naturlig miljö. I sin avhandling har Annelie Lagesson undersökt även detta. Till skillnad från tidigare studier som främst utförts i laborativ miljö utfördes denna studie i dammar där stora och små fiskar fick samexistera under en längre tid i så naturliga förhållanden som möjligt, men med vatten innehållande det ångestdämpande läkemedlet sobril med koncentrationer cirka tio gånger högre än miljörelevanta koncentrationer uppmätta i vattendrag.
Komplex natur med många faktorer
Men att reda ut ekologiska effekter är lättare sagt än gjort, menar hon:
– Naturen är oerhörd komplex, med väldigt många faktorer att ta hänsyn till, vilket gör detta till ett svårt pussel att reda ut. Till min förvåning såg jag inga tydliga effekter på fiskarnas överlevnad och tillväxt, vilket tyder på att dessa beteendeförändringar och samspelet mellan olika arter fungerar på ett annat sätt än vad vi tidigare antagit. Det kan också bero på att andra miljöfaktorer spelar en större roll än effekterna av just detta läkemedel i det långa loppet.
Forskarna lyfter dock ett varnande finger för att det kan finnas andra effekter av läkemedelsrester som inte studerats och poängterar att de studerat ekologiska konsekvenser av endast ett av många tusen läkemedel.
– Det är en cocktail av läkemedel i våra vattendrag och det är därför för tidigt att säga att dessa tillsammans inte utgör någon ekologisk fara. Andra studier har kunnat visa att de beteendeförändringar som setts i labb också kan spåras i naturen. Fler komplexa och storskaliga studier behövs för att kunna reda ut verkliga ekosystemeffekter, säger Annelie Lagesson.
Kontakt:
Annelie Lagesson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, annelie.lagesson@umu.se, 073-833 66 13
Den amerikanska tidningen Wall Street Journal beskrev en gång kärleksromanen som förlagsvärldens motsvarighet till en Big Mac: saftig, billig, förutsägbar och slukad i fördummande mängd. Historiskt har kritiken inte bara bottnat i att genren anses sakna litterär verkshöjd; kärleksromanen – eller romance som genren numera kallas även i Sverige – har också pekats ut som skadlig för att den fördärvar kvinnor.
Vad är det egentligen som anses vara så förfärligt med kärleksromaner? Det har genusvetaren Elin Abrahamsson, som är verksam vid Stockholms universitet, försökt ta reda på i sin doktorsavhandling Enahanda läsning: En queer tolkning av romancegenren. Hennes forskning ryms inom fältet kulturstudier, och utgår mer specifikt från queerteori – studiet av hur normer om kön och sexualitet konstrueras och upprätthålls.
Handlar om kärlek med lyckligt slut
”Litteratur som handlar om relationer i allmänhet och kärleksrelationer i synnerhet. Alla typer av kärlek och sex ryms inom genren. Romance slutar emotionellt tillfredsställande.”
Så definieras romancelitteratur av den nybildade Romanceakademin, som startades 2018 med syfte att främja romance i Sverige, både läsande och skrivande, lyfta fram författarskap samt öka kunskapen och krossa fördomar.
Ett mönster som Abrahamsson ser är att det finns stora likheter mellan kritiken mot romancegenren och forna tiders kritik mot onani.
– Båda har setts som hot för att de antas ge upphov till asocialitet, känslomässiga överdrifter och sexuell självförsörjning. Romanceläsaren liksom onanisten befaras bli passiviserad och bara ligga på soffan i stället för att vara produktiv och ägna sig åt samhällsnyttiga relationer.
Drömmen skymmer det måttfulla
Faran med kvinnor som läser kärleksromaner varnade man för redan på 1800-talet, inte minst inom skönlitteraturen. En arketyp som Abrahamsson lyfter fram som exempel är romanpersonen Emma Bovary i Gustave Flauberts Madame Bovary (1856). Emma förläser sig på kärleksromaner, börjar drömma om spänning och flärd, och finner sig därför aldrig riktigt i ett måttfullt borgerligt familjeliv. Följden blir att hon bedrar sin man, skuldsätter sig och slutligen tar sitt liv. På liknande sätt har onanin ansetts kunna ge upphov till måttlöst frosseri, moraliskt förfall och stundom till och med ond bråd död.
Men romanceläsning har inte bara ansetts utgöra ett hot mot äktenskapet och de samhällsnormer som växte fram under 1800-talet. I modern tid har några av genrens största kritiker varit feminister. Där har man befarat en annan typ av fördärvande effekt: att böckerna inspirerar kvinnor till att ta efter stereotypa könsroller.
Romancelitteratur i hyllan
Romanserien Slottet Wadenstierna, av Simona Ahrnstedt
Den högdragne markisen, av Barbara Cartland
Hollywoodfruar, av Jackie Collins
Romanserien Systrarna & kärleken, av Sofia Fritzson
Fifty Shades of Grey av E.L. James
Twilight av Stephenie Meyer
En vinnande hand, av Nora Roberts
– Uppfattningen har varit att romance handlar om jag-svaga hjältinnor som bara kan hitta sig själva genom kärleken och genom en dominant hjälte. Det skulle i sin tur kunna uppmuntra kvinnor att söka samma typ av relationer i verkligheten.
Läsarens njutning i fokus
Abrahamsson menar att det finns fog för sådan kritik, men att den kan nyanseras betydligt. I sin analys av bästsäljarna 50 Shades of Grey och Twilight visar hon hur queerteorin kan erbjuda ett alternativt sätt att tolka romanerna. Om man tar av sig de heteronormativa glasögonen och ser själva läsakten som en form av onani, blir det i stället läsarens njutning som hamnar i fokus.
– Ett exempel är en duschscen i 50 Shades där huvudpersonen Ana onanerar och tänker på Christian. Hon använder hans schampo, som luktar som han, och föreställer sig att det är hans händer som smeker henne. Ger vi det en heteronormativ inramning tänker vi kanske att allting utgår från Christian, att det är han som har makten. Men det kan också ses annorlunda: Det är Ana som smeker sig själv, och det är hennes kropp, fantasier och njutning som är i fokus. Läsaren kan identifiera sig med Ana, med hennes begär och njutning. Men läsaren ges dessutom möjlighet att begära Ana, alltså att upphetsas av den erotiska beskrivningen av henne.
Språkvetaren Karin Milles vid Södertörns högskola bekräftar att 50 Shades of Grey sätter den kvinnliga njutningen främst. Hon har skrivit flera böcker på temat språk och kön, bland annat Kung Karl och kärleksgrottan (2011), där hon undersöker hur vi använder könsord för att beskriva manlig och kvinnlig sexualitet. Enligt Milles är det vanligt att beskriva manlig sexualitet som stark och farlig, kvinnlig som svag och till för mannens njutning. Men något sådant mönster hittar hon inte i djupläsningar av 50 Shades of Grey. Även om Ana blir dominerad av Christian i sexscenerna, är det hela tiden Anas njutning som är i fokus:
– Han agerar i rummet, och hon känner och njuter. Det är så klart han som är mest aktiv fysiskt, men det är för hennes njutning han är det. Man kan också lägga märke till att hennes klitoris nämns i nästan varje sexscen, och vad han eller hon gör med den. Jag håller helt med Elin Abrahamsson om att det lockar till vad hon kallar enahanda eller onanistisk läsning. Texten bjuder in en person med klitoris att identifiera sig med någon som får orgasmer.
Hot mot samhällsnormen
Även om läsaren inte alltid onanerar till romancelitteratur, anser Elin Abrahamsson att läsakten i sig bär en onanistisk prägel. Romanceläsning utgör en sorts separatistiskt rum där kvinnor kan stänga in sig för att hänge sig åt sin egen njutning, alltså ett rum där de blir känslomässigt och sexuellt oberoende. Och det är det hon identifierar som nyckeln till varför genren får utstå så mycket kritik. ”Den onanistiska romanceläsningen” kan uppfattas som ett hot mot flera samhällsnormer – som heteronormativitet, tvåsamhet, eller idén att kvinnor borde höja rösten och ta plats i verkligheten i stället för att uppgå i sin egen njutning.
Text: Anton Dilber på uppdrag av forskning.se
– Det är anmärkningsvärt att även lätt fysisk aktivitet kan ha en så tydlig koppling till hur du klarar dig när du drabbas av stroke, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen, professor i rehabiliteringsmedicin vid Sahlgrenska akademin.
Studien visar inte att motion i sig garanterar skydd mot allvarlig stroke, men kopplingen är ändå tydlig. De som promenerar fyra timmar i veckan löper hälften så stor risk för att en stroke blir allvarlig jämfört de som är fysiskt inaktiva. Andelen allvarliga fall vid stroke är tre respektive sex procent för de två grupperna.
– Det räcker med promenad en dryg halvtimme varje dag, eller två kvartar om dagen, för att personer i studien ska hamna på den lägre risknivån för allvarlig stroke, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen.
Minnet av motion kan vara påverkat Studien omfattar 925 patienter som vårdades för stroke på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg 2014-2016. Personerna var i genomsnitt 73 år gamla vid insjuknandet.
Forskarna har kombinerat uppgifter ur två svenska strokeregister där svårighetsgraden på stroken baseras på ögon-, arm- och ansiktsrörelser, medvetenhetsnivå, tal- och kommunikationsförmåga. Fyra av fem patienter (79,8 procent) i studien hade fått en mildare form av stroke.
I efterhand fick patienterna ange i vilken grad de varit fysiskt aktiva före sin stroke. I några fall hjälpte anhöriga till med denna information. 52 procent uppgavs ha varit fysiskt inaktiva.
– Ur en vetenskaplig synpunkt är det en svaghet med studien att deltagarna rapporterat sin egen fysiska aktivitet. Deras minne kan ha påverkats av att de fått stroke, särskilt hos dem som fick allvarlig stroke, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen.
Lätt motion lika bra som måttlig Deltagare som angav att de ägnat sig åt lätt fysisk aktivitet (promenad fyra timmar eller mer i veckan) eller måttlig dito (löpning, simning eller liknande två-tre timmar per vecka) hade i högre utsträckning fått en mildare stroke. Lätt och måttlig fysisk aktivitet var i studien lika fördelaktigt.
Andra faktorer som spelar in är exempelvis ålder, kön, diabetes och rökning. När alla kända faktorer samlas står fysiskt aktivitet i kombination med lägre ålder för cirka sju procent av kopplingen till svårighetsgraden på en stroke, visar studien.
År 2016 drabbades cirka 26 500 personer i Sverige av stroke. Sjukdomen är en av de vanligaste orsakerna till bestående kroppsliga funktionsnedsättningar.
– Den som får en mildare stroke stannar kanske uppemot en vecka på sjukhus och kan sedan fortsätta sin rehabilitering hemma, med goda chanser att komma tillbaka till sitt vanliga liv och återgå i arbete. Efter en allvarlig stroke behövs betydligt längre tid på sjukhus, och ibland även vård på vårdhem, konstaterar Katharina Stibrant Sunnerhagen.
Våra celler behöver kunna reagera på förändringar i den omgivande miljön. En samordnad reaktion kräver ett välbalanserat system av signalvägar, som orkestreras av proteiner på cellytan, i cellväggen och inne i cellen. Även rumslig och tidsmässig samordning av cellulära processer styrs genom specifik fördelning av molekyler och organeller, till exempel tillväxt i nervceller och cellpolaritet.
Så är våra celler uppbyggda
Celler omges av ett cellmembran. Inuti finns en cellkärna där det genetiska materialet (DNA) lagras. Där finns också strukturer som kan betraktas som cellens inre organ, organeller, med egna funktioner Förutom cellkärna finns det till exempel ett cellskelett som bygger upp cellens form, mitokondrier som står för ämnesomsättningen och ribosomer som tillverkar nya proteiner. Mellan cellmembran och kärna finns cellvätska, cytoplasma, som mest består av vatten.
Enskilda proteiner kan ha olika funktioner beroende på var de befinner sig i cellen. Ett exempel är Rac1-proteinet som kontrollerar cellens skelett, innanför membranet. Men när Rac1 befinner sig vid cellkärnan styr den i stället cellkärnans struktur. Rac1-proteinets vandring genom cytoplasma, mellan cellmembran och cellkärna spelar en viktig roll i spridningen av en tumör i vävnaden. I nervceller spelar dubbelriktad transport längs cellskelettens mikrotubili en kritisk roll för subcellulär fördelning av organeller. OIbland blir det fel, något som är inblandat vid utvecklingen av neurodegenerativa sjukdomar. De komplexa rörelsemönstrena i en cell har hittills varit en stor utmaning för forskarna.
Nu har en forskargrupp vid Umeå universitet utvecklat en helt ny kemo-optogenetisk metod som kallas multi-directional aktivitetskontroll, MAC. Systemet möjliggör observation av cellulära mekanismer i realtid och under kontrollerade förhållanden.
I den aktuella studien använder forskargruppen ett så kallat dimeriseringssystem, (pdCID) aktiverat av ljusimpulser och kemiska signaler, för att styra positioneringen av organeller och proteiner på flera områden i en levande cell.
– Vi kombinerade två modulära system parallellt eller i konkurrens med varandra. Vi kunde därmed styra och studera aktiviteten hos proteiner eller organeller både kemiskt och genom fotoaktivering, förklarar Yaowen Wu, som har byggt upp sitt nya laboratorium vid Umeå universitet. Han rekryterats nyligen som professor till Kemiska institutionen och Umeå Centre for Microbial Research (UCMR), och är den som leder forskargruppen.
Tack vare den nya tekniken är det för första gången möjligt att studera störningar i de cellulära signaleringsvägarna, vilket inte går med traditionella genetiska forskningsansatser.
MAC-metoden skulle i framtiden kunna användas för att undertrycka eller blockera sjukdomstillstånd i cellen, för att kunna studera sjukdomar och för att utveckla och studera terapeutiska metoder, skriver forskarna i tidskriften Angewandte Chemie.
Kontakt:
Yaowen Wu, professor i biokemi, Kemiska institutionen, Umeå Centre for Microbial Research (UCMR), Umeå universitet, Yaowen.wu@umu.se, 090-786 55 31
Skörderoboten har utvecklats inom EU-projektet SWEEPER, av bland annat forskare vid Umeå universitet. Det är den första i sitt slag och visades upp för imponerade paprikaodlare i början av juli.
– Roboten använder Deep Learning för att hitta och undvika hinder såsom kvistar och stammar, och styr robotarmen med en kombination av rörelseplanering och bildanalys, säger Thomas Hellström, professor på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Deep Learning är ett begrepp inom artificiell intelligens, AI, och innebär att man använder väldigt komplexa neurala nätverk för att lära datorn att till exempel känna igen föremål i bilder.
– Idén till roboten kommer från ett tidigare EU-projekt CROPS, där vi la vi grunden för de tekniker som nu förfinats till en robot som verkligen klarar av uppgiften att skörda paprikor i växthusmiljö.
Varför skörda just paprika?
– Det råder stor brist på kunnig arbetskraft för att skörda både tomater, gurkor, och paprikor. Paprikor är speciellt svåra att skörda eftersom man måste skära av paprikan väldigt exakt för att inte skada frukten eller växten.
I det europeiska samarbetsprojektet har Umeå universitet haft ansvar för integration av all mjukvara och hårdvara. Umeåforskarna har också utvecklat den överordnade styrningen av robotens beteende och kameraguidad kontroll av robotens arm.
I stället för att styra armens gripverktyg till en given (x,y,z)-koordinat styrs armen så att paprikan centreras i bilden från en 3D-kamera som är monterad på gripverktyget. Dessa AI-inspirerade lösningar bidrar till en robust funktion som inte påverkas av mekanisk instabilitet och förslitning.
Det återstår fortfarande arbete innan roboten är en verklig produkt.
– Tiden för att skörda en paprika är just nu 24 sekunder, men den måste ner till under tio sekunder för att kunna bli en kommersiell produkt, säger Thomas Hellstrsöm.
En patentansökan är inlämnad, och ett spinoff-företag har startats i Nederländerna för att ta över exploateringen av forskningsresultaten.
Se video på roboten som skördar paprika (4:48 min)
Kontakt:
Thomas Hellström, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, thomas.hellstrom@umu.se, 070-521 57 86
Anna Sigridur Islind vid Högskolan i Väst har forskat om hur digitala plattformar och appar kan utvecklas i nära samarbete med slutanvändarna under hela processen.
– Det finns många fördelar med att redan från start engagera dem som ska använda en app. Det är en av de principer jag lyfter i avhandlingen som apputvecklare kan utgå från, säger Anna Sigridur Islind.
Tidigare forskning inom området har främst fokuserat på tekniska delar av befintliga plattformar. Anna Sigridur Islind har istället fördjupat sig i hur utvecklingsprocessen för plattformar går till, det vill säga hur designen, utvecklingen och användningen arbetas fram tillsammans med slutanvändarna utifrån ett socio-tekniskt perspektiv.
– Idag görs en stor del av apputvecklingen av unga tekniker och det ska gå väldigt snabbt. Det finns inte alltid tid att involvera slutanvändarna och risken är att apparna inte gör så stor nytta för dem de är tänkta för, konstaterar hon.
Shoppingapp för äldre med hemtjänst
Islind är doktorand inom informatik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande och hennes forskning är baserad på två utvecklingsprojekt där hon haft rollen som både designer och forskare. Det ena handlade om att ta fram en app där äldre som får hemtjänst kan beställa och betala matvaror från en livsmedelsbutik på egen hand. Matvarorna levereras sedan hem till dem av hemtjänstpersonalen.
– Både brukarna och personalen i hemtjänsten deltog aktivt genom hela utvecklingsprocessen. Vi utgick från deras behov och byggde sedan tekniken utifrån det. På så vis kunde vi anpassa designen helt efter deras förutsättningar.
– De äldre var mycket engagerade och öppna för nya lösningar. Deras förslag var mycket värdefulla för slutresultatet. De hade mindre problem att ta till sig digital teknik än man kan föreställa sig. En av flera positiva effekter med appen var att personalen fick mer tid att umgås med de äldre eftersom matinköpen blev effektivare.
Underlätta rehab för cancerpatienter
Det andra projektet handlade om att utveckla en digital plattform för cancerpatienter i rehabiliteringsfasen. Här fanns behov av ta fram ett verktyg som underlättar för patienterna att rapportera om vardagliga rutiner som toalettbesök, om smärta med mera. Verktyget stödjer även sjuksköterskorna i deras arbete. I det här projektet deltog både patienter och sjuksköterskor aktivt i designen och utvecklingen.
– De här patienterna är friskförklarade, men cancerbehandlingen ger ofta följdproblem med urinläckage, tarmfunktion och sexliv, något som i hög grad påverkar deras livskvalitet.
– I rehabiliteringen ingår att följa upp hur de här funktionerna utvecklas över tid. Patienten får beskriva utvecklingen vid konsultationsmöten med vårdpersonal. Det kräver att patienten minns vad som hänt under flera veckor tillbaka i tiden.
Appen förenklar uppföljningen
Tillsammans med patienter och vårdpersonal togs en app fram där patienten dagligen kan lägga in sin rapportering. När patienten träffar vårdpersonalen finns färdiga rapporter att utgå från och uppföljningen blir både enklare och tydligare.
– Uppföljningssamtalen kan på det här viset få högre kvalitet och ge större nytta för patienten. Detta kommer jag att forska vidare på i projektet ”Efter cancern”.
– Vi går från ett samhälle där hushållet och gruppen är basen för vardagen, till att betona vår individualitet. Vi talar inte om hur vi ska försörja oss, utan om vad vi är intresserade av. Föräldraskapet som tidigare varit ett bagage blir nu en naturlig del av sättet att leva i en relation, säger Josefin Englund, doktorand vid Historiska institutionen vid Uppsala universitet.
I arbetet med sin avhandling Som folk är mest: Könsideal i svenska kontaktannonser 1890–1980 har Josefin Englund undersökt kontaktannonser i tidningar under nästan etthundra år. Sammanlagt har hon läst 5 000 olika beskrivningar av män och kvinnor som är på jakt efter en livspartner av motsatt kön.
Det är den första studien av könsideal som löper över så pass lång tid, och tar upp många olika aspekter. Här får tusentals, både män och kvinnor, komma till tals om dels hur en ideal man ska vara och dels hur en ideal kvinna ska vara. Tidigare forskning om könsideal under svenskt nittonhundratal har ofta utgått ifrån ett statligt, politiskt eller institutionellt material, men fler empiriska studier av vardagens män och kvinnor har efterlysts av forskare.
Från materiella förhållanden till känslor
Josefin Englund beskriver hur det av kontaktannonserna går att läsa ut hur samhället förändras under den här tiden. Stabilitet och trygghet uppskattades mycket i början av perioden, kring sekelskiftet 1900, men i slutet av 1900-talet var förändring och valmöjligheter viktigare. Båda könen flyttade fokus från materiella förhållanden till känslor och tankar. Beskrivningarna i kontaktannonserna gick från att beskriva materialitet till emotionalitet.
Vid några tidpunkter blir det extra tydligt att något har hänt i samhället som också påverkar språket i annonserna. 1920 får egendom och förmögenhet en mindre betydelse i förhållande till tidigare.
– Rent språkligt skedde ett skifte från bygga till bryta mellan 1930 och 1940. Att vara pålitlig blev mindre viktigt. Istället blev det viktigare att beskriva hur man ville leva och vad man tänkte. Livspartnerskap gick från att ha varit ett medel för att få ett hyggligt liv, till att vara ett mål i sig. Det var inte längre ett måste för att skaffa sig social och ekonomisk trygghet, utan ett val där känslor och närhet och umgänge är i fokus, säger Josefin Englund.
Ökad individualisering
En ökad individualisering gör att innehållet och beskrivningarna i kontaktannonserna generellt preciseras och specificeras. Annonsörerna skriver mer om sig själv och använder också ”jag” oftare. Den sociala och ekonomiska grupptillhörigheten förlorade mycket av sin betydelse och uttrycktes också på ett mer varierat och individuellt sätt.
– 1970 blir det inte alls lika viktigt att skriva om sin ekonomiska och sociala tillhörighet. Detta beror troligen på utbyggnaden av välfärdsstaten, säger Josefin Englund.
Med hjälp av annonsernas tvådelade upplägg i en ”ego-beskrivning” och en ”alter-beskrivning” – vad annonsören hade att erbjuda och vad annonsören ville ha – jämför hon hur mäns och kvinnors uppfattningar om hur en ideal kvinna är respektive hur en ideal man ska vara. Särskilt studeras hur annonsörerna beskrivit mäns och kvinnors egenskaper gällande försörjningskapacitet, föräldraskap, hem- och hushållsansvar, kroppsliga egenskaper, fritidssysselsättningar och personliga egenskaper.
Studien visar att män och kvinnor alltmer under åren beskrivs utifrån liknande kvalifikationer, och att både män och kvinnor i allt högre grad framställs med egenskaper som tidigare kodades som kvinnliga, som att barn och familj blir allt viktigare.
Kontaktannonser mindre stereotypa än statliga utredningar
Josefin Englunds forskning visar att könsidealen i kontaktannonserna är mindre stereotypa än i till exempel statliga utredningar från samma tid. Kontaktannonsörernas beskrivningar uttrycker ingen gyllene era för husmodern under 1950. Kvinnan i Sverige beskrivs mer utifrån sin försörjning än utifrån sin kunnighet och sitt intresse i hemmet. Redan från år 1920 framstår arbete i hemmet inte som idealt för annonsörernas kvinna. Inte heller synen på kvinnans fritidsintressen stödjer bilden av kvinnoidealen som fokuserade kring hemmet och hushållet.
– Ett ideal på ett område, till exempel försörjning, behöver inte påverka ett ideal på ett annat område. Kvinnor kan vara ansvariga för hem- och hushåll och förvärvsarbeta. Kvinnors förvärvsarbete och synen på kvinnan som förälder går inte emot varandra. Mansideal och kvinnoideal behöver inte vara varandras motsatser. Män kan idealiseras som försörjare utan att kvinnan idealiseras som husmor eller mor, säger Josefin Englund.
Kontakt:
Josefin Englund, doktorand vid historiska institutionen vid Uppsala universitet, josefin.englund@hist.uu.se, 018-471 71 17, 073-344 95 08
Antibiotika används inte endast för att direkt bota sjukdomar orsakade av bakterier utan är även livsnödvändigt vid operationer, neonatalvård och cancerbehandlingar för att förhindra eventuell bakterieinfektion. Dock är över- och felanvändning av antibiotika stor i dag vilket har lett till att resistensutvecklingen hos bakterier har ökat och sker i en mycket snabbare takt än tidigare.
Konsekvenserna av att inte ha effektiva antibiotikaläkemedel är stora och år 2050 beräknas fler än tio miljoner människor per år avlida till följd av resistenta sjukdomar.
Antivirulens-läkemedel avväpnar bakterien till skillnad från traditionell antibiotika som verkar genom att döda eller stoppa bakteriers tillväxt. Kemisten Martina Kulén har i sin avhandling forskat om att hitta antivirulens-läkemedel mot två olika bakterier, Listeria monocytogenes och Chlamydia trachomatis.
I sin forskning har hon utvecklat molekyler – aktiva ämnet i läkemedel – som kallas 2-pyridoner.
Klipper av bakteriernas hår
– Inom listeriaprojektet har jag designat dessa 2-pyridoner till att hämma bakteriens sjukdomsframkallande förmåga genom att stänga bakteriens av/på-knapp som aktiverar detta. Inom klamydiaprojektet har jag tillverkat mycket effektiva 2-pyridoner som gör klamydiabakterierna infektionssterila.
Några av sätten som forskare kan avväpna bakterierna på är genom att klippa av bakteriernas hår (som bakterierna använder sig av för att sätta sig fast på människoceller) eller genom att hindra bakterierna från att aktivera sin sjukdomsframkallande förmåga, virulens.
Sådan är listeriabakterien
Listeria monocytogeneskan orsaka sjukdomen listerios hos människor, med symptom som diarréer, huvudvärk, influensaliknande symptom, hjärnhinneinflammation och blodförgiftning. Sjukdomen är en zoonos och är anmälningspliktig. Bakterien förekommer allmänt i naturen och kan därför kontaminera livsmedel. Den kan tillväxa i kylskåpstemperatur vilket gör att den kan nå riskabla halter. För att undvika att smittas av L. monocytogenes bör man äta så färska produkter som möjligt och ha en god livsmedelshygien[4], även tillverkningsmiljön har stor betydelse. En människa med normalt immunförsvar klarar dock bakterien i vissa mängder. Riskgrupper för infektionen är gravida, personer med nedsatt immunförsvar och äldre människor.
– Vi hindrar alltså bakterierna från att kunna sprida sjukdomen i kroppen, men bakterierna kommer fortfarande att leva. Kroppens egna immunsystem kan då gå in och rensa bort de avväpnade bakterierna. På så sätt hoppas vi på att minska risken för resistensutveckling hos bakterien.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
