Förändringarna omfattar större områden i arvsmassan och är vanligare hos individer som har Tourettes syndrom än hos friska personer, och det oavsett om syndromet har ärvts eller inte.
Det är Uppsala universitets forskare Najah Khalifa och Niklas Dahl som i samarbete med framför allt amerikanska forskare, som kan visa på genetiska förändringar som orsakar Tourettes syndrom. Forskarna har analyserat hela arvsmassan hos sammanlagt 802 familjer med en eller flera drabbade medlemmar.
Nytillkomna förändringar
I tio procent av familjerna där endast en person har Tourettes syndrom (totalt 577 familjer), har man kunnat påvisa att tillståndet är kopplat till nytillkomna förändringar i arvsmassan. Det betyder att förändringarna har uppkommit hos den personen och inte finns hos dess föräldrar.
I samtliga familjer med Tourettes syndrom har man också påvisat en ökad ansamling av strukturella förändringar i arvsmassan jämfört med friska individer. En strukturell förändring påverkar ett större område i arvsmassan och kan ibland kan omfatta flera gener. Förändringen kan innebära antingen ett bortfall eller en duplicering av ett kromosomfragment, så kallad kopieantalsförändring.
483 risk-gener för Tourettes
Sammanlagt har man i studien identifierat 483 så kallade risk-gener för Tourettes syndrom efter studier av familjer med både ärftliga och sporadiska fall. En av ”högrisk-generna” som identifierats vid Tourettes syndrom kallas CELSR3. Dess funktion, tillsammans med flera andra riskgener, är att den påverkar cellens polaritet.
En hypotes är därför att Tourettes syndrom kan orsakas av att vissa nervceller inte positionerar sig normalt under hjärnans utveckling och mognad.
Vad är Tourettes Syndrom?
Tourettes syndrom är ett neuropsykiatriskt tillstånd som innebär att personen får en kombination av tics. Det kan vara motoriska tics, i form av upprepade reflexliknande rörelser, och vokala tics, i form av exempelvis harklingar som sedan utvecklas till ofrivilliga ljud och ord. Tourettes syndrom drabbar knappt en procent av befolkningen och symtomen visar sig oftast kring sjuårsåldern, men de kan komma både tidigare och senare. Pojkar är överrepresenterade och samsjukligheten med tvångssyndrom och ADHD är stor. De flesta fall med Tourettes syndrom är ärftligt betingade och många drabbade individer har minst en förälder som har, eller har haft, snarlika symtom. Man tror att även miljöfaktorer som exempelvis infektioner, könshormoner och psykosocial stress har betydelse.
Niklas Dahl, professor och överläkare i klinisk genetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, niklas.dahl@igp.uu.se
Najah Khalifa, forskare vid institutionen för neurovetenskap, najah.khalifa@neuro.uu.se
Balans består av många sensoriska- och motoriska system som ska samarbeta. Förut har endast enstaka system undersökts. I den nya modellen har forskarna kunnat titta på samarbetet mellan alla balansrelaterade system.
– Vi har kunnat se att nedsatt balans hos äldre personer som är rädda för att falla involverar flera system och är mer komplext än att det till exempel bara skulle orsakas av nedsatt muskelstyrka, något man tidigare ofta fokuserat på, säger Mascha Pauelsen, forskare inom fysioterapi vid Luleå tekniska universitet.
Hittills, inom det här området, har forskningen undersökt ett eller två av dessa delsystem och relaterad det till antingen balansförmåga eller fallrelaterad oro.
– Det ger dock en sned bild då vi vet att de två faktorerna påverkas av en hel rad andra faktorer som även påverkar varandra. Nu har vi kunnat titta på relationerna mellan alla faktorer, samtidigt som de påverkar varandra i alla riktningar, säger Mascha Pauelsen.
Mäter balans med en kraftplatta
Det är i rörelselabbet på Luleå tekniska universitet som den nya analysmetoden har testats. Här har 45 personer över 70 år ingått i ett test där forskare har undersökt, vad i den fysiska förmågan hos äldre som gör att de faktiskt blir rädda för att falla.
Forskarna mätte många olika delsystem som tillsammans påverkar en persons balans, som till exempel syn, muskelstyrka, reaktionsförmåga, beröring, proprioception (en persons förmåga att till exempel avgöra hur ben och fötter är placerade i förhållande till underlaget) men även balansförmåga och fall-relaterad oro.
Den nya analysmetoden har testats med hjälp av bland annat en kraftplatta. Bild: Luleå tekniska universitet
För att mäta balans har forskarna använt sig av en kraftplatta. Plattan registrerar vilka korrigeringar en person behöver göra och hur snabbt dessa sker, för att personen ska kunna behålla balansen och faktiskt stå upprätt.
Användningen av en kraftplatta ger ett mer exakt sätt att se på balans, genom att den mäter de små rörelser som en person gör för att själva korrigera att kroppen behåller balansen, under olika förhållanden. De små rörelser kallas för svaj och mäts som tryckcentrum (center of pressure, CoP) på kraftplattan. Nu har forskarna klarat att undersöka samarbetet mellan alla balansrelaterade system de kunde registrera.
– Vi har kunnat bygga modeller där alla delsystem och balans som helhet ingår för att se hur det förklarar ökat fall-relaterad oro, säger Mascha Pauelsen.
Nedsatt syn spelar roll för balansen
Detta har nu resulterat i modeller som visar att förutom nedsatt styrka också nedsatt proprioception nedsatt syn och nedsatt reaktionsförmåga spelar roll i ökat fallrädsla bland äldre personer. Denna kunskap ger nya verktyg för förebyggande arbete när det gäller fallrädsla hos äldre.
– Då fallrelaterad oro orsakar en dramatisk nedgång i fysisk aktivitet, är det viktigt för individen och för samhället att minska den oron. Den här nya kunskapen, kan leda oss framåt i att utveckla åtgärder som minskar fallrelaterad oro och bibehåller aktivitetsnivå och hälsa, säger Mascha Pauelsen.
Studien har utförts inom projektet BAHRT (Balancing Human and Robot). Projektet är ett samarbete mellan Institutionen för Hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet (HLV) och Institutionen för system- och rymdteknik (SRT) vid Luleå tekniska universitet och finansieras av Vetenskapsrådet.
Mascha Pauelsen, forskare i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet, mascha.pauelsen@ltu.se
I dag är mer än var tredje kvinna som skrivs in i mödrahälsovården antingen överviktig eller fet. Siffror från Socialstyrelsen visar att detta är en ökande trend.
Övervikt en risk vid förlossning
– Vi vet att det är farligt med övervikt och fetma i samband med förlossning. Överviktskirurgi är det som fungerar absolut bäst när du vill ha en kvarstående viktnedgång över tid, säger Olof Stephansson, förlossningsläkare och forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och en av dem som ligger bakom studien.
Forskargruppen där han ingår har i flera studier undersökt hur överviktskirurgi påverkar graviditet och förlossning. I den senaste studien jämfördes förlossningarna för 1 431 mammor som haft en påtaglig viktnedgång genom överviktskirurgi, med 4 476 förlossningar där mamman inte genomgått kirurgi. Kvinnorna i kontrollgruppen hade samma BMI under tidig graviditet som de opererade kvinnorna haft innan de genomgått överviktskirurgi.
– Det är ganska stora effekter vi ser, och alla effekter vi studerar är till de opererades fördel. De har mindre andel kejsarsnitt, mindre igångsättning av förlossning, en mindre andel går över tiden, de får inte lika ofta ryggbedövning och de får inte lika ofta värksvaghet, infektioner, bristningar och blödningar, säger Olof Stephansson.
Inget generellt råd att genomgå överviktskirurgi
Jämförelsen gjordes med hjälp av kvalitetsregistret Scandinavian Obesity Surgery Registry (SOReg) och det medicinska födelseregistret. Den positiva effekten antas bero på den kraftfulla viktnedgång som dessa mödrar genomgått, i genomsnitt cirka 38 kilo från operationstillfället till början av graviditeten. Samtidigt har tidigare studier visat att de som får överviktskirurgi har en liten ökad risk att föda för tidigt och att få barn som är för små för tiden.
– Det är därför inte så enkelt att vi kan ge rådet att genomgå överviktskirurgi till alla med fetma. Men utifrån denna studie så ger det positiva effekter för mamman. Vi behöver ytterligare studier där vi viktar utfallen mot varandra för att kunna ge en mer allmän rekommendation, säger Olof Stephansson.
De svenska studierna bör även kompletteras med fler liknande studier i andra länder, menar han. Internationellt står Sverige ut som ett land där det genomförs mycket överviktskirurgi.
– I dag har en procent av alla barn som föds i Sverige mammor som genomgått överviktskirurgi. Det kanske låter lite men det är en ökande siffra. När kvinnorna börjar rasa i vikt så får de snabbt tillbaka sin fertilitet så även den förbättras av ingreppet.
Forskningen bedrivs patientnära och i samarbete mellan personer med olika kompetenser. I forskargruppen finns förlossningsläkare, nutritionist, kirurg samt experter inom epidemiologi.
– Tack vare att vi kopplar samman bra studiedesign och metod med en närhet till kliniken och patienten, kan vi också göra riktigt bra studier, säger Olof Stephansson.
Olof Stephansson, forskare Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, olof.Stephansson@ki.se
Livets mångfald uppvisar några slående mönster genom tiderna. Exempelvis dyker djuren upp som fossil för ungefär 550 miljoner år sedan och diversifierades starkt i den så kallade kambriska explosionen. Många grupper av organismer tycks uppstå på detta sätt, men därefter förefaller diversifieringen och de anatomiska förändringarna gå långsammare. Sådana mönster kan iakttas i fossilhistorien och även när man rekonstruerar livets mångfald i det förflutna genom att studera hur nutida organismer är besläktade, och de har väckt livlig debatt.
Skenbara evolutionära mönster
Är organismer mer evolutionärt flexibla när de först utvecklas? Eller blir ekosystemen ”fullsatta” vartefter fler arter utvecklas, så att utrymmet att diversifieras krymper med tiden? I sin nya artikel framlägger Graham Budd, Uppsala universitet, och Richard Mann, University of Leeds, den utmanande teorin att de evolutionära mönstren mestadels är skenbara, och att vi skulle kunna se dem även om den evolutionära förändringen i genomsnitt höll samma hastighet över tiden.
Biologer och paleontologer använder statistiska modeller av en typ som kallas ”födelse- och dödsprocesser” för att undersöka hur slumpmässiga händelser bakom artbildning och utdöende ger upphov till diversitetsmönster. Precis som man kan kasta en tärning fem gånger och få fem sexor eller inga, är utfallet av dessa slumpmodeller mycket varierande.
Mindre inverkan av statistiska växlingar
Dessa statistiska växlingar är särskilt viktiga för hur en grupp uppstår när det bara finns några få arter. Det visar sig att de enda grupper som överlever denna första period är de som råkar diversifiera sig snabbt – alla andra dör ut. Eftersom det är just dessa grupper som utvecklas vidare till de stora framgångsrika grupper vi känner till idag, så innebär det att de troligen har uppvisat en hastig diversifiering vid sin tillblivelse – men bara därför att de utgör en speciell delmängd av alla grupper. Statistiska växlingar har betydligt mindre inverkan när grupperna är diversifierade senare i sin historia, och därigenom förefaller deras utvecklingstakt sjunka till det allmänna genomsnittet.
Sammanfattningsvis är de mönster som vi upptäcker när vi analyserar sådana grupper inte något som utmärker evolutionen i allmänhet, utan ett märkligt bias som uppstår genom att vi bara studerar grupper som vi redan känner till som framgångsrika. Detta bias kan kallas ”the push of the past” (”det tidigares tryck”) och har varit känt i ungefär 25 år, men i forskningen har man nästan helt bortsett från effekten eftersom den troligen har ansetts obetydlig.
Stark biaseffekt
Graham Budd och Richard Mann visar emellertid att biaseffekten är mycket stark och faktiskt kan förklara mycket av den variation vi ser i mångfalden i det förflutna, särskilt när den kombineras med effekten av massutdöenden av det slag som utplånade dinosaurierna för 66 miljoner år sedan. Eftersom mönstren som uppstår är ett ofrånkomligt drag hos de grupper som vi nu har möjlighet att studera, så kan vi inte fastställa någon specifik orsak bakom dem: De uppstår helt enkelt genom statistisk fluktuation.
”Det tidigares tryck” är ett exempel på ett mer övergripande mönster som kallas överlevarbias och som finns på många av livets områden, till exempel när företag bildas, inom finansväsen och i historieforskning. I samtliga fall kan helt felaktiga slutsatser dras om man inte är medveten om överlevarbias. Graham Budd och Richard Mann hävdar att hela livets historia inte är immun mot sådana effekter, och att många hävdvunna förklaringar till att livets mångfald förändras genom tiderna kan behöva omprövas – en ståndpunkt som säkerligen kommer att visa sig kontroversiell.
Kontakt:
Graham Budd, professor i paleobiologi vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, Graham.Budd@pal.uu.se, 018-471 2762
Golvmattor av plast innehåller ofta ftalater för att göra plasten mjuk. Sådana mjukgörare är inte fast bundna till materialet utan läcker sakta ut till omgivningen under materialets hela livstid och kan därför rutinmässigt mätas i inomhusdamm.
Polyvinylklorid (PVC) är en av de vanligaste plastsorterna. Frågan om golvmattor av mjukgjord PVC i bostaden kan ge upphov till upptag av sådana kemikalier hos människa, har undersökts i den så kallade SELMA-studien vid Karlstads universitet.
I den nu genomförda delstudien samlade forskarna in uppgifter om bostaden med hjälp av en enkät till familjerna under tidig graviditet. En fråga handlade om vilka golvmaterial som fanns i sovrum och kök, samtidigt togs ett urinprov från den gravida kvinnan vilket analyserades för innehåll av nedbrytningsprodukter från sju ftalater. I studien ingår 1 764 kvinnor där analyserna justerades för viktiga bakgrundsfaktorer.
SELMA-studien
SELMA-studien studerar om exponering för hormonstörande ämnen tidigt i livet har betydelse för utveckling av kroniska sjukdomar senare. Projektet följer drygt 2 000 mor- och barnpar, från tidig graviditet över förlossning och uppåt i åldern för barnen, där man samlar in data för den gravida kvinnan och förlossningen och senare för barnet. Mätningar av en rad hormonstörande ämnen i blod och urin från cirka 2 300 gravida kvinnor visar att ett tjugotal hormonstörande ämnen (eller metaboliter av dessa) kunde hittas i urin eller blod hos alla de 2300 kvinnorna.
SELMA genomförs i samarbete mellan Karlstads universitet, Landstinget i Värmland och Lunds universitet och en rad internationella forskargrupper.
Högre halter i urinen med PVC-golv i hemmet
Analyser visar att gravida kvinnor som bor i bostäder med PVC-golv hade högre halter av metaboliter från tre ftalater (DBP, BBzP och DEHP) när man jämför med kvinnor som bor i bostäder med andra golvmaterial som till exempel trä och linoleum. Det fanns även ett dos-responssamband, det vill säga ju fler rum med PVC-golv, desto högre halter av dessa ftalatmetaboliter i de gravida kvinnornas urin.
Christina Rudén, professor vid Stockholms universitet säger att dessa kemikalier idag är upptagna på begränsningslistor inom EU där de bedöms som farliga och därför kommer att förbjudas. Carl-Gustaf Bornehag, professor vid Karlstads universitet och projektledare för SELMA-studien, menar att dessa resultat visar på flera principiella problem med farliga kemikalier i varor och produkter.
Blir exponerade under lång tid
– Även om dessa kemikalier inte används lika mycket idag, så hittar vi dem i urin från alla gravida kvinnor i SELMA-studien, vilket visar att de faktiskt används. Ytterligare en komplicerande faktor är till exempel golvmaterial i en bostad har en livslängd på kanske 20–30 år, vilket innebär att vi kommer att vara exponerade och därmed ta upp dessa kemikalier under mycket lång tid.
– Vi vet att de tre ftalaterna DBP, BBzP och DEHP finns i golvmattor av PVC men även i många andra varor och produkter, säger Huan Shu, doktor i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien. Men flera äldre ftalater, såsom till exempel DEHP, har idag ersatts med andra mjukgörare i PVC.
– SELMA-studien följer cirka 2 000 mor och barn par från tidig graviditet över förlossning och upp i skolåldern för barnen, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor vid Karlstads universitet och projektledare för SELMA-studien. Det övergripande syftet med SELMA är att undersöka hur exponering för misstänkt hormonstörande ämnen under fostertid kan påverka barnens hälsa och utveckling.
Sedan februari 2015 får ftalaterna DBP, BBP och DEHP inte användas eller släppas ut på marknaden utan ett särskilt godkännande av den europeiska kemikaliemyndigheten. Källa: Innovations- och kemiindustrierna i Sverige
Kontakt:
Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap Karlstads universitet, Icahn School of Medicine at Mount Sinai, New York, USA, carl-gustaf.bornehag@kau.se, 070-586 65 65
Huan Shu, PhD, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry, Stockholm universitet, huan.shu@aces.su.se, 08-674 72 45
Christina Rudén, professor, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry, Stockholms universitet, christina.Ruden@aces.su.se, 070-493 31 01
– Eleverna uppfattar att de tillhör ett gemensamt ”vi” och att det är sin egen historia de får lära sig i skolan, oavsett vad de har för bakgrund. Det är ett väldigt enhetligt resultat kring hur eleverna resonerar, säger Karin Sandberg, universitetsadjunkt vid Mälardalens högskola, MDH, som forskar om historieundervisning.
Karin Sandbergs forskning kring barns historieuppfattning och förståelse av skolämnet historia visar att det, bland de 11-åringar som deltagit i studien, finns en samstämmig uppfattning av historien och historieundervisningen, där de placerar sig själva som en självklar del av en gemensam historiekultur.
– Det spelar ingen roll om de bor i välbärgade villasamhällen eller i ett område där mer än 50 procent av befolkningen är född i ett annat land – eleverna pratar alla om historien och vad de kan lära sig av historien på precis samma sätt, säger Karin Sandberg.
Stor samstämmighet över klass och kön
Inledningsvis tänkte hon titta på materialet med utgångspunkt i social klass, kön eller liknande, men eleverna var så samstämmiga att det inte gick att göra någon uppdelning av hur de uppfattade sin historia.
– Eleverna ser sig själva som del av flera olika ”vi” utan att det stör deras identitetsuppfattning. De pratar om ”vi” när de pratar om Stockholms blodbad eller Gustav Vasa samtidigt som de pratar om ”vi” när de pratar om sig själva som exempelvis mörkhyade, säger Karin Sandberg.
– De tillskriver sig själva flera olika historiekulturer samtidigt, som överlappar och kompletterar varandra sömlöst. 11-åringarna ser helt enkelt ingen konflikt i att tillhöra flera olika ”vi” samtidigt.
Har minnen bortom vår egen livstid
Historiekulturen utgår från ett grundläggande antagande om att vi har ett historiemedvetande – en känsla av att vi är varelser som befinner sig i tid, med ett förflutet, en nutid och en framtid. Det innebär att vi också kan ha minnen som sträcker sig bakåt, bortom vår egen livstid och framtidsförhoppningar som sträcker sig längre än vår egen livstid.
Människor tolkar skeenden i sin omvärld på olika sätt, beroende på vilken historiekultur de har med sig. När minnena delas eller uttrycks av många, exempelvis en nation, speglar det både kulturen genom historien och är en del i att bygga den historiekultur som ständigt omförhandlas och omformuleras. Skolans historieundervisning är en organiserad överföring av samhällets historiekultur.
– Det jag har undersökt är elevers historiekultur – hur de uttrycker, tänker kring och förstår sin historia, säger Karin Sandberg.
Hon lutar sig mot den tyske didaktikern Jörn Rüsen, som identifierat fem dimensioner, inom vilka vår historiekultur rör sig: politiskt, estetiskt, moraliskt, kognitivt och religiöst. Eleverna i studien uppfattar historiska händelser som spännande, och tänker att skolämnet historia syftar till att de ska kunna dra lärdom av historien. Deras historiekultur är starkt präglad av undervisningen i skolan, men även av samhällets historiekultur.
Kontakt:
Karin Sandberg, universitetsadjunkt vid Mälardalens högskola (MDH), karin.sandberg@mdh.se 070-350 95 64
Lågvuxna gräs, örter och buskar kännetecknar Arktis, men det håller på att förändras.
– Det unika med den här studien är att vi kan visa att ökningen av vegetationens höjd inte är något som sker på några enstaka platser, utan något som sker unisont i stora delar av Arktis. säger artikelns huvudförfattare Anne Bjorkman vid Senckenberg forskningscenter för Biologisk mångfald och klimat i Frankfurt, Tyskland.
Det karga klimatet har begränsat växtligheten i arktiska tundra- och fjällandskap till lågvuxna gräs, örter och buskar. Men, successivt har mer högresta växtarter spridit sig i dessa områden. I den aktuella studien har forskare från hela världen analyserat de mest omfattande data som hittills samlats in om arktiska växter. Totalt ingår data från över 100 platser runt om i Arktis från Alaska, Kanada, Island, Skandinavien och Sibirien.
Hur påverkas Arktis av betande djur?
De svenska forskargrupperna från Umeå och Göteborg som ingått i studien studerar också hur vegetationsförändringarna i Arktis påverkas av att det finns betande djur som renar, harar, sorkar och lämlar. Den utgör också basen för framtida forskning kring hur Arktis påverkas av ett varmare klimat.
– Ett viktigt framtida mål är att förstå hur förekomsten av växtätande djur påverkar hur ekosystemen i Arktis förändras när klimatet blir varmare, avslutar Johan Olofsson.
– Men studien visar också värdet av långtidsexperiment och internationellt samarbete mellan forskare. När experimenten som bidragit till det här projektet startades under 90-talet var vi ovetande om att resultaten skulle kunna användas på det här sättet, säger Robert Björk vid Göteborgs universitet.
Foto: Ulf Molau
De detaljerade analyserna visar att vegetationen blir högre, både för att växter som fanns i området för 30 år sedan har blivit högre, och för att nya, högre växtarter har spridit sig från varmare platser i landskapet.
– Denna spridning har bara börjat. Vegetationens höjd kan öka med 20-60 procent under det här århundradet om ökningen fortsätter i nuvarande takt, påpekar Anne Bjorkman.
Studien visar också att ett varmare klimat är huvudorsaken till dessa vegetationsförändringar. Temperaturerna i Arktis har i genomsnitt ökat med över en grad över de tre årtionden som studien pågått, vilket är betydligt snabbare än genomsnittet för resten av planeten.
Bladstorleken mer påverkad av vattentillgången
Studien visar också att många andra egenskaper hos växtsamhällena såsom bladstorlek och växternas näringsinnehåll inte förändrats på ett konsekvent sätt över hela tundran, utan påverkats mer av vattentillgången än temperaturen. Detta visar att inte bara förändringar i temperatur, utan också förändringar i nederbörd kommer att vara viktiga för hur vegetationen i Arktis förändras i framtiden.
– Dessa vegetationsförändringar kan på lång sikt ha negativa effekter på den biologiska mångfalden och tundrans förmåga att lagra kol, säger Johan Olofsson, universitetslektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Lågvuxna gräs, örter och buskar kännetecknar Arktis, men nya, mer högresta växtarter har börjat sprida sig och ta över i området. Foto: Tage Vovles
Det har resulterat i en generell ökning av höjden på tundravegetation de senaste tre decennierna, rapporterar ett konsortium av internationella forskare i tidskriften Nature. Forskare vid Umeå, Göteborgs och Lunds universitet samt Sveriges Lantbruksuniversitet har deltagit i studien.
Johan Olofsson, universitetslektor, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, johan.olofsson@umu.se
Robert Björk, biträdande universitetslektor, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet och Gothenburg Global Biodiversity Centre, robert.bjork@gu.se
Nästan hälften av alla cancerpatienter kommer att strålbehandlas någon gång under sin cancerbehandling. Strålbehandling verkar genom att inducera skador på arvsmassan vilket leder till att cancercellen dör om skadorna inte repareras. Tyvärr är många typer av cancer resistenta mot strålbehandling, och även arvsmassan i friska celler skadas vid strålning vilket ger biverkningar och begränsar mängden strålning som kan användas.
Stoppa cancercellerna från att överleva
I studien visar forskarna hur man kan blockera cancercellernas förmåga att reparera sin arvsmassa och därmed stoppa deras överlevnad. Det forskarna upptäckte var att cancerceller använder ett protein kallat PFKFB3 för att laga DNA-skador som uppkommer vid strålbehandling. Forskarna fann att proteinet är lokaliserat till skador i arvsmassan i cellkärnan där proteinet reglerar cancercellens förmåga att reparera sin arvsmassa och därmed överleva vid strålbehandling.
Forskargrupperna utvecklade en läkemedelsmolekyl som blockerar proteinet och dess förmåga att reparera skador på arvsmassan. I laboratorieförsök har de kunnat visa att behandling med den nya läkemedelsmolekylen hämmar cancercellernas överlevnad vid strålning medan normala, friska celler inte påverkas.
Hoppas bidra till mindre biverkningar
– Det är känt att mängden PFKFB3 är mycket större i cancerceller än i friska celler. Men att PFKFB3 reglerar reparation av arvsmassan vid strålbehandling är en ny och väldigt spännande upptäckt, säger Nina Gustafsson, forskarassistent och teamledare i Translationell Medicin vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, som lett studien tillsammans med professor Thomas Helleday vid samma institution.
Syftet med projektet var från början att försöka förstå hur cancerceller reparerar skador på sin arvsmassa. Eftersom vanliga, friska celler inte är beroende av PFKFB3 för fungerande DNA reparation, hoppas forskarna att kombinationsbehandling med strålning eller cellgifter kommer att vara väl tolererad. Målet är nu att vidareutveckla läkemedelsmolekylen och lägga grunden för en ny cancerbehandling med mindre biverkningar än de behandlingar som finns tillgängliga i dag.
Nina Gustafsson, forskarassistent, Institutionen för Onkologi-Patologi, Karolinska Institutet, nina.gustafsson@ki.se
Under varumärket Grönt kulturarv® säljs sorter med en lång och väl dokumenterad odlingshistoria i Sverige. Sorterna har spårats upp vid Programmet för odlad mångfald, Pom:s inventeringar av äldre trädgårdsväxter i Sverige och valts ut att bevaras i den Nationella genbanken vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
Blodalunrot ‘Smedsberget’ blommar i juni med mörkt rosa blommor på rödlila stjälkar. 60 cm hög. Mörkgröna bladrosetter. Bra som marktäckare, kant- eller rabattväxt.
Perennen Blodalunrot Heuchera sanguinea‘ Smedsberget’ till exempel, kommer från Lycksele i Lappland och är den nordligaste sort som hittills lanserats som Grönt kulturarv. Sorten har fått sitt namn efter stadsdelen Smedsberget där blodalunroten odlats sedan 1930-talet.
I en av villorna på Smedsbergetberget bodde Bertil och Tora med sin familj. Bertil var kamrer vid ett av skogsbolagen, men en kunnig och intresserad trädgårdsodlare på fritiden. 1947 flyttade den nygifta Kerstin in i en grannfastighet på Smedsberget.
Kerstin var också passionerat intresserad av trädgård och började genast att plantera in växter, ofta sådana hon fick av vänner, grannar och släktingar. Någon gång kring 1950 fick hon blodalunroten av Bertil och tant Tora som Kerstin känt sedan barnsben.
Blodalunroten minns hon sedan sin barndom på 1930-talet och det är hos Kerstin som den bevarats fram till idag.
Silvrig anemon
Silvrig höstanemon Anemone tomentosa ‘Föräldrahemmet’ är insamlad i Uppland, men har odlats i både Småland och i Stockholm. När Axel och Sveas egnahemshus i Norra Ängby i Stockholm stod färdigt i mitten av 1930-talet blev det dags att börja tänka på plantering av trädgården.
Silvrig höstanemon ‘Föräldrahemmet’ är en tålig, vacker höstanemon som är härdigare än många höstanemonhybrider. Sorten blir 120-130 cm hög och blommar med ljust rosalila blommor i luftiga klasar.
Sommaren 1937 for familjen på besök till Axels föräldrahem utanför Rottne i Småland, som man brukade göra varje år. Föräldrahemmet var ett lantbruk och på somrarna hjälpte Axel, Svea och deras barn till att ta in skörden. Just det här året fick familjen med sig delningar av tre höstflox och den silvriga höstanemonen för att plantera i sin egen trädgård.
Axel och Sveas dotter Inga-Britt minns hur växterna sveptes in i papper, togs med på tåget och planterades vid huset i Norra Ängby. Många år senare fick Inga-Britt med sig plantor av höstanemonen när hon fått en egen trädgård i Roslagen. Där blommar den varje höst och påminner om inte bara ett utan två föräldrahem: Axels föräldrahem utanför Rottne och Inga-Britts föräldrahem i Norra Ängby.
Vad är Grönt kulturarv®?
Varumärket Grönt kulturarv® har skapats för att göra det möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som samlats in genom Programmet för odlad mångfald, Pom.
Pom är ett nationellt program för att bevara den genetiska mångfalden bland de odlade växterna, som samordnas från SLU i Alnarp, men är ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår, till exempel friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, Fritidsodlingens Riksorganisation, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.
Mellan 2002 och 2010 genomförde Pom åtta olika landsomfattande inventeringar av äldre trädgårdsväxter, bland annat frukt, bär, krukväxter, perenner och rosor.
Växterna som lanseras är sådana som inventerats av Pom och valts ut att bevaras i den Nationella genbanken vid SLU Alnarp. De första Grönt kulturarv®-sorterna kom på marknaden våren 2013. Nu finns ett åttiotal sorter i handeln. Sorterna finns till försäljning i handelsträdgårdar och garden centers. På bilden: ’Svalöf E’ som mognar i andra hälften av augusti med medelstora, runda kottar. Och som vid provbryggning gav ett öl med arom av tall/kåda/ceder. Foto: Erik De Vahl
Bourbonrosen Rosa(Bourbon-Gruppen) ‘Strömsro’ är en unik gammaldags buskros, sannolikt med utländskt ursprung, vars originalnamn inte gått att finna. Återintroducerad under varumärket Grönt kulturarv® och namngiven med ett nyskapat namn. Känd i svensk kultur sedan åtminstone slutet av 1920-talet, möjligen sedan 1890-talet. Sorten är namngiven efter fastigheten ‘Strömsro’ i Kisa, Kinda kommun i Östergötland.
Fastigheten uppfördes av postmästare Gustaf Erik Ström år 1901 och har sedan dess kallats Strömsro. Huset innehöll Kisas postkontor fram till 1920-talet och postmästarens privatbostad. Den nuvarande ägarens familj köpte fastigheten 1936 och rosen växte då i trädgården. Rosen planterades således någon gång mellan 1901 och cirka 1930.
Bourbonros Rosa (Bourbon-Gruppen) ’Strömsro’ är en enastående vacker sort med en tidig blomning som infaller 7-10 dagar före andra tidigblommande sorter, till exempel ‘Alba Maxima’. Öppet växtsätt med styva huvudgrenar och sidogrenar. Bladen är karaktäristiskt blåaktigt mörkgröna, matta till svagt glänsande. Blommorna är 8-10 cm i diameter, tätt fyllda med ofta fler än 100 kronblad. Blomfärg varierar beroende på temperaturen, från nästan kallt ljust rosa till varmt, lysande och neonaktigt rosa. Höjd 1,8–2,5 meter. Förhållandevis frisk. Zon 4-5.
Remontantrosen Rosa(Remontant-Gruppen) ‘Selma Dahlberg’är med största sannolikhet en äldre, redan namngiven sort med utländskt ursprung, men det har inte varit möjligt för Pom att finna dess ursprungliga namn. Känd i svensk kultur sedan slutet av 1890-talet. Remontantrosen ‘Selma Dahlberg’ är insamlad till Nationella genbanken från Rimbo i Norrtälje kommun.
För att vara en sort i Remontant-Gruppen är ‘Selma Dahlberg’ en i flera avseenden enastående sort. Det gäller främst den långa livslängden och att den växer så bra på egna rötter. Växtsättet är ofta tämligen öppet med upprätta till bågböjda grenar. Under goda odlingsbetingelser blir den ibland över 2 meter hög, med sämre betingelser inte ens meterhög. Bladverket är grönt till olivaktigt grönt och matt. Blommorna är mycket stora (9-12 cm i diameter), vackert formade och har en stark, säregen doft. Blomfärgen antar olika skiftande rosa nyanser beroende på temperaturen, från varmt rosa över mörkt rosa till mörkt karminrosa. Zon 4 (5).Foto: Lars-Åke Gustavsson
Spinosissima-rosen Rosa (Spinosissima-Gruppen) ‘Hällestorp’är en spontant bildad hybrid med svenskt ursprung, introducerad och namngiven av Pom 2018. Sorten har fått sitt namn efter fyndplatsen Hällestorp, Huskvarna, Jönköpings kommun. Är endast känd från denna växtplats. Dess ålder är okänd, men den uppkom troligen någon gång under 1970-talet.
En utsökt vacker buskros med rikt förgrenat, tätt och väl sammanhållet växtsätt. De magnifika, ofta tvåfärgade blommorna är dess främsta kännetecken. Blomfärgen varierar från ljust till mörkt rosa i olika stadier och med olika temperaturförhållanden. Kronbladens yttre delar är ljusare än de basala delarna och under varma år blir den rosa färgen mörkare och kontrasten mot de ljusa partierna starkare. Under kalla år blir kronbladen jämnare färgade, nästan helt utan kontrast mellan de yttre och inre delarna. Doften är stark och söt av honung. Blomningen är mycket riklig tidigt på växsäsongen, främst under första halvan av juni i de varmaste delarna av landet. Höjd 1,2–1,5 meter. Zon 1-5 (6). Foto Lars-Åke Gustavsson
Den populära Grönt kulturarv-humlen utökas med ytterligare tre sorter. Nyheter 2019 är humle Humulus lupulus ‘Mauritz 85’, ‘Svalöf E’ och ‘Svalöf S’, tre återfunna sorter från svensk växtförädling.
‘Mauritz 85’ Mognar i slutet av augusti med cylinderformade kottar på medellånga sidogrenar. Kottarna har i provbryggning gett ett utmärkt öl med en blommig och örtig/kryddig arom. Blommig smak med undertoner av citrus/grape. Foto: Erik De Vahl
Under första världskriget hade leveranserna av humle från Tyskland nästan upphört och därför togs initiativ för att få igång humleodling i större skala i Sverige igen. 1923 påbörjades odlingarna i skånska Näsum, en trakt som redan Linné pekat ut som lämplig för humleodling. Odlingarna expanderade snabbt och vid Svalöf påbörjades också ett växtförädlingsarbete för att få fram en svensk lättplockad sort med tidigare mognad än de europeiska. Resultatet blev ‘Mauritz 85’ döpt efter humlegårdsmästaren Mauritz Paulin. Denna sort odlades mycket i Näsum men fler kloner ur förädlingsarbetet har kunnat återfinnas.
‘Svalöf S’Mognar i slutet av augusti med tydligt humledoftande, medelstora rektangulära kottar. Gav i provbryggning ett öl med smak av tropiska frukter och citrus/grape.
Hur djur och växter kommer att klara av en framtida global uppvärmning är ett intensivt forskningsområde. Nu pekar nya studier på att ostrons nedärvda tålighet mot uppvärmning formas av skillnader i livsmiljöer. Ostron från olika livsmiljöer skiljer sig från varandra genetiskt, men också i hur toleranta de är mot värmestress.
Det internationella forskarteamet har studerat stillahavsostron (Crassostrea gigas) från olika platser längs med ostronets naturliga utbredningsområde längs med Kinas nordöstra kust. Ostron har samlats in från nitton olika miljöer och sedan odlats vidare i labbmiljö.
Ostronfarmare i Qingdao, Kina. Bild: Pierre De Wit
– Det visade sig då att avkommor från ostron, som var insamlade i livsmiljöer som var mer omväxlande, var mer värmetoleranta men de växte långsammare, säger Pierre De Wit, forskare vid Göteborgs universitet, som samarbetat med en kinesisk forskargrupp.
Stressresponsen beror på generna
De toleranta ostronen var även bättre på att förändra sin ämnesomsättning på cellnivå när de utsattes för stress.
Forskarna är därför övertygade om att skillnader i stressrespons är genetiskt betingade, vilket betyder att ostronen har en möjlighet anpassa sig till nya miljöer.
– Ju fler ostron det finns i ett område, desto större chans är det att det dyker upp nya mutationer som medför bättre egenskaper inför framtidens klimat, något som kallas för ”evolutionär räddningseffekt”. Därför är det bra för ostron i en föränderlig miljö att vara plastiska, så att de inte dör innan de hinner föra sina gener vidare till nästa generation, säger Pierre De Wit.
Livsmiljön styr förmågan till anpassning
Studierna pekar alltså på att det finns skillnader i hur bra ostronen är på att anpassa sig till värme, beroende på vilken slags miljö de kommer ifrån.
Odlade ostron från projektet i Kina. Bild: Rihao Cong
– Så för att förutsäga en arts förmåga att anpassa sig, i detta fall stillahavsostronens, så måste man ta hänsyn till att det kan finnas skillnader i ostrons förmåga beroende på var de lever längs med utbredningsområdet, säger Pierre De Wit.
Nu har forskare med hjälp av satellitteknik lyckats undersöka förrådet av lagrat vatten hos växter över hela världen. Forskarna har studerat hur denna vattenmängd i växterna varierar mellan olika årstider. Den aktuella studien undersökte specifikt sambandet mellan växternas vattenförråd och tidpunkten för lövsprickning.
– Vi ville veta om träden lagrar mest vatten när de har störst mängd blad, säger Feng Tian som är forskare i naturgeografi vid Lunds universitet.
Resultaten av studien förvånade forskarna vad gäller träd i tropiska torrområden. Det visade sig att de säsongsbundna variationerna i vattenförrådet är kopplade till utvecklingen av bladmassa hos träd i barrskogar och tempererade lövskogar, men i skogar i tropiska torrområden är förhållandet omvänt.
I tropiska skogar har växterna större vattenförråd under den torra årstiden jämfört med under regnperioden.
Lagrar vatten under torrperioden
Vad som händer är att träden i dessa torrområden tar upp stora mängder vatten i slutet av regnperioden och lagrar dessa under torrperioden. De stora vattenförråden gör det möjligt för växterna att i slutet av torrperioden satsa på lövsprickning flera veckor innan regnperioden börjar. På så sätt är bladen färdigutvecklade när regnen kommer, och då kan fotosyntesen gå på maxfart direkt.
– Eftersom det nästan inte regnar alls under torrperioden kändes det mönstret först lite motsägelsefullt, säger Feng Tian.
Tidigare studier av växters vattenförråd har bara kunnat göras på enskilda träd, men har varit omöjliga att utföra på landskapsnivå. Resultaten i den aktuella studien avslöjar för första gången de tidsmässiga variationerna i vattenförråd hos växter på global nivå. Därigenom kan man få en bättre förståelse för hur växter under evolutionens gång har anpassat sig till olika lokala förhållanden vad gäller vattenbrist. Kunskapen är av nytta i arbetet med storskaliga datormodeller som undersöker hur vegetationen globalt sett interagerar med klimatförändringarna.
Feng Tian, forskare (engelsktalande), Institutionen för ekosystemvetenskap, Lunds universitet, feng.tian@nateko.lu.se
Jonas Ardö, professor, Institutionen för ekosystemvetenskap, Lunds universitet, jonas.ardo@nateko.lu.se
Runt om i världen pågår en rad forskningsprojekt kring livmodertransplantation. År 2014 föddes det första barnet som kommit till med hjälp av en donerad livmoder. Hittills har forskningen resulterat i att tio barn fötts världen över, varav åtta av födslarna har skett i Sverige. Att en livmoder har kunnat lyftas från en kvinna in i en annan och ge upphov till ett barn kan medicinskt ses som en framgång. Men, en etisk diskussion har ofta saknats i den svenska samhällsdebatten.
Behöver föregås av etiskt samtal
Forskare vid bland annat Linköpings universitet har undersökt etiska aspekter av livmodertransplantation. Resultatet visar att livmodertransplantation med levande donatorer etiskt är lika problematiskt som altruistiskt surrogatmödraskap.
– Om livmodertransplantationer ska ta steget från forskning till att bli verklighet inom svensk vård krävs att transplantationerna föregås av ett etiskt samtal. Vår studie tar inte ställning i frågan om livmodertransplantationer bör ske i vården. Den visar att man behöver vara medveten om de paralleller som finns till altruistiskt surrogatmödraskap, säger Lisa Guntram, forskare vid Linköpings universitet.
Kvinnor kan utsättas för påtryckningar
År 2016 presenterades en statlig utredning om bland annat altruistiskt surrogatmödraskap. Enligt denna ska altruistiskt surrogatmödraskap inte tillåtas i Sverige. Med avstamp i utredningen har Lisa Guntram analyserat antagandet att livmodertransplantation skulle vara mindre problematiskt att införa i Sverige än altruistiskt surrogatmödraskap. Forskningen har bedrivits tillsammans med Nicola Jane Williams, vid Lancaster universitet i Storbritannien, och resultatet från studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Bioethics.
Guntrams och Williams forskning visar att många av argumenten mot altruistiskt surrogatmödraskap kan appliceras på livmodertransplantation som behandlingsmetod för ofrivillig barnlöshet. Några av dem är:
• Att ingreppet kan hota den donerande kvinnans autonomi och utsätta henne för påtryckningar.
Frågan här är om surrogatmodern verkligen ställer upp frivilligt och inte på grund av påtryckningar. En donerad livmoder kommer i de svenska försöken från en släkting, i de flesta fall modern till den som är ofrivilligt barnlös. Det gör att vissa närstående till ofrivilligt barnlösa kan känna sig tvingade att donera, eller aktivt utsättas för påtryckningar utifrån.
• Att ingreppet kan leda till ett utnyttjande av kvinnors kroppar.
I diskussionen om surrogatmödraskap lyfts risker för att kvinnors kroppar kan utnyttjas samt dolda överenskommelser om ersättningar. På liknande sätt finns en risk att livmödrar på sikt kan bli ytterligare ett organ, likt exempelvis njurar, på den svarta marknaden.
• Att forskningen kring fysiska och psykiska risker för barnet är bristfällig.
Liksom i surrogatsammanhang finns det inom livmodertransplantation lite kunskap om konsekvenser för barnet, vilket beror på att endast ett fåtal barn blivit till med hjälp av livmodertransplantation.
Slutsatsen från Guntrams och Williams studie är således att livmodertransplantation inte nödvändigtvis är mindre etiskt komplicerat än altruistiskt surrogatmödraskap.
– Om de argument som presenterades i utredningen ska gälla för altruistiskt surrogatmödraskap, bör beslutsfattare allvarligt överväga om de inte också måste gälla för livmodertransplantation. Anser man att behandlingar ska bedömas olika behöver man vara väldigt tydlig med vad som motiverar detta, säger Lisa Guntram vid Linköpings universitet.
Mathias Karlsson har i sin avhandling följt IKEA:s initiativ IKEA’s Partnership with Social Entrepreneurs för att undersöka relationen mellan entreprenörskap och samhällsförändring.
Initiativet går ut på att identifiera och starta samarbeten med sociala entreprenörer runt om i världen, som i sin tur försöker hjälpa kvinnor att förbättra sina livsvillkor. Kvinnorna som arbetar i de här sociala företagen tillverkar produkter som sedan säljs i begränsad upplaga i några av IKEAs varuhus.
Mathias studie visar bland annat att initiativet ger kvinnorna en chans att tjäna pengar, sätta sina barn i fungerande skolor samt möjliggör en social plats utanför hemmet. De här aspekterna bidrar i sin tur till att kvinnorna upplever sina liv som mer värdefulla än tidigare.
Höga krav på de som jobbar med hållbarhet
Mathias Karlsson har också studerat vad det konkret innebär att försöka skapa samhällsförändring genom entreprenörskap. Vad gör man när man går till jobbet när ens arbetsuppgift är att skapa en mer hållbar värld? Svaret är att man måste utföra en massa olika aktiviteter som ibland även står i motsättning till varandra, vilket ställer höga krav på de anställda.
Mathias har också undersökt hur de som driver samhällsförändring geonom entreprenörskap relaterar etiskt och ansvarsfullt till andra människors strävan efter ett värdefullt liv.
– Dels har jag intervjuat kvinnor som jobbar i de företagen som initiativet samarbetar med, dels de anställda på IKEA som arbetar med detta. Resultaten i min avhandling tyder på att entreprenörskap har potentialen att skapa ansvarsfull samhällsförändring, men att lyckas med det är mycket krävande och utmanande för de inblandade, säger Mathias Karlsson.
– Om inte ansvar och etik ges ett stort utrymme finns det en risk att man som entreprenör kör över andras sätt att leva och därmed agerar oansvarigt. Min studie visar också att de inblandande känner en frustration över att inte kunna hjälpa så många som de vill, det finns alltid fler människor som lever i svåra förhållanden och som inte nås av det nuvarande förändringsarbete.
Socialt entreprenörskap komplext
Det tyder på att entreprenörskap som strävar efter samhällsförändring är synnerligen komplext. Men min studie visar att de som arbetar med initiativet klarar av att hantera komplexiteten på grund av att de är så pass engagerade och hängivna sin strävan att göra världen mer hållbar. Dessutom använder de sig av humor för att undvika att gå under av den komplexitet som de dagligen möter i sina arbetsliv.
Mathias Karlsson anser att den viktigaste kunskapen som hans avhandling bidrar med är att den ökar förståelsen kring hur entreprenörskap kan skapa ansvarsfull samhällsförändring genom att vara oändligt krävande. Idén om ”oändligt krävande entreprenörskap” syftar på att en viss form av entreprenörskap utförs av hängivna, ansvarsfulla och lyhörda personer, vilket i sin tur leder till mer ansvarsfull samhällsförändring.
– I framtida riktlinjer i vården måste hänsyn tas till både bakomliggande och utlösande faktorerna för att förhindra delirium efter hjärtkirurgi, säger Nina Smulter, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperatv vetenskap vid Umeå universitet.
I sin avhandling visar Nina Smulter att akut förvirring eller delirium är mycket vanligt efter en hjärtoperation. I en studie i avhandlingen drabbades 55 procent av delirium. I avhandlingen identifierades att såväl bakomliggande faktorer som var kända före operationen som utlösande faktorer, händelser under och strax efter operation, bidrog till risk att utveckla delirium.
Faktorerna bakom delirium
Hög ålder och diabetes är exempel på bakomliggande faktorerna. Bland utlösande faktorer identifierades att en ökad vätsketillförsel under operation bidrog till delirium, men också en längre tid med låg syremättnad i blodet under körning med hjärt-lungmaskin. På intensivvårdsavdelningen bidrog en ökad respiratortid samt förhöjd kroppstemperatur och förhöjd natriumkoncentration i blodet till risk att drabbas av delirium.
Tidigare forskning har visat att vårdpersonal har svårt att upptäcka delirium.Tillgängliga skattningsskalor är oftast framtagna för forskningsändamål och är tidskrävande och svåra att använda i dagligt arbete. Överlag påvisades brister i den kliniska vardagen hur delirium dokumenteras, både i slutanteckningar och i den kliniska databasen för kvalitetskontroll.
– Slutanteckningarna är ofta den enda form av kommunikation mellan avdelningar och andra sjukhus. Att inte rapportera en patientens episod av delirium kan innebära att patienten inte får rätt behandling i nästa skede, säger Nina Smulter.
Delirium ger längre vårdtid
Avhandlingen visar även på att patienter med deliriumsymtom har en längre vårdtid på intensivvårdsavdelningen än de utan symtom, vilket resulterade i en ökad vårdkostnad. Detta var oberoende av hjärtkirurgiskt ingrepp. För dem med deliriumsymtom sågs ingen skillnad i kostnaderna mellan åldersgrupperna under och över 70 år eller mellan män och kvinnor.
Avhandlingen baseras på studier med två grupper av patienter som hjärtopererats vid thoraxkliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. I den första gruppen ingick 142 patienter över 70 år som opererade 2009. Deras tillstånd skattades före och efter operationen.
Riskfaktorer analyserades samt skattningsinstrument och dokumentationen av delirium utvärderades. Den andra gruppen inkluderade 1879 patienter i varierande ålder opererade mellan 2014 och 2017. Data ur den kliniska databasen värderades mot vårddygnskostnader och ställdes i relation till delirium.
Den snabba utvecklingen av högpresterande och kostnadseffektiva uppkopplade enheter och utvecklingen av 5G-nätverk har gett en tidigare aldrig skådat tillväxt i datatrafik som kräver en effektiv datahantering. Till exempel har tillverkare som Toyota och Hitachi förutspått att mängden data genererat av självkörande bilar kommer att vara flera petabyte om dagen.
På motsvarande sätt kommer smarta fabriker (så kallad industri 4.0) att revolutionera tillverkningsindustrin.
Kräver bandbredd som aldrig förr
Dessa nya typer av autonoma applikationer kommer att kräva mycket hög bandbredd, låg latens och minimalt med jitter (variation i prestanda). Dagens centraliserade och avlägset belägna datacenter klarar inte av att leverera den prestanda dessa applikationer kräver.
Ett sätt att hantera dessa utmaningar är att flytta beräkningskapacitet från datacentren närmare slutanvändarna, vilket ger bättre prestanda och robusthet för applikationer och även kan sänka kostnaderna. Detta paradigm, med beräkningskapacitet utplacerad mellan datacentren och applikationerna, brukar kallas Mobile Edge Clouds (MECs).
Mobile Edge Clouds är en infrastruktur med stora centraliserade datacenter kombinerat med utspridd beräkningskapacitet sammankopplade med 5G-nätverk.
En telekom-operatör av en MEC-infrastruktur kan genom att allokera hårdvaruresurser i MEC-infrastrukturen till applikationer på ett optimalt sätt både förbättra tillgängligheten och prestandan hos applikationerna och sänka sina driftkostnader.
Många utmaningar
Det finns dock flera utmaningar att överbrygga. Den första är att avgöra hur mycket beräkningskapacitet som behöver installeras, och var i nätet denna bör placeras för kostnads- och prestandaoptimal drift av hela MEC-infrastrukturen.
Den andra, relaterade, utmaningen är hur mycket kapacitet som ska allokeras till varje applikation, och var i nätet detta ska ske för att få bästa möjliga prestanda till lägsta möjliga kostnad. Den tredje utmaningen är hur ett ramverk bör designas för att förenkla utveckling av nya applikationer som kan köras var som helst i MEC-infrastrukturen, allt från de centrala datacentren ända ut till de mobila enheterna.
I sitt avhandlingsarbete definierar Amardeep Metha modeller och algoritmer såväl som simuleringsverktyg och programvaruramverk för att hantera utmaningarna med resursallokering ien heterogen MEC-miljö bestående av mobila enheter, utspridda beräkningsnoder och centraliserade datacenter.
Sparar mycket i driftskostnader
– Med de metoder jag tagit fram kan en telekom-operatör optimera installationen av en MEC-infrastruktur och spara upp till 67 procent av driftkostnaderna för bandbreddskrävande applikationer, säger Amardeep Metha.
Forskningen har utförts vid institutionen för datavetenskap vid Umeå Universitet i samarbete med forskare vid Lunds Universitet och Ericsson Research.
Resultaten är väldigt tydliga. Plantorna i försöket har växt under fyra säsonger. Trots en extremt torr sommar har de frodiga lövträden hunnit bli långt över tre meter. Utan torkan hade de varit ännu högre. Lite längre bort står en rad jämngamla plantor som knappt är i höjd med det omgivande gräset.
Skillnaden beror på kalk.
– Vi vet från växthusförsök att poppel dör om jorden är för sur. Därför är poppel svår att odla på skogsmark där pH-värdet ofta ligger kring fem, eller därunder, berättar Henrik Böhlenius.
Höjde pH-värdet vid markberedningen
Han forskar på popplar vid SLU Alnarp. I ett par halländska försök har pH-värdet höjts genom lättlöslig kalk som tillförts i kombination med olika markberedningar.
Även om metoden behöver utvecklas är kalkning i grunden en enkel och billig insats.
– Vi vet ännu inte i vad mån effekten av kalkningen är bestående. I bästa fall har träden hittat sin balans och fortsätter att växa bra nu när rotsystemen är etablerade. Det får vi se vid fortsatta försök, säger Henrik Böhlenius.
Poppel på åkermark
Hans vision är att hitta ett enkelt och robust odlingssystem för poppel både på åkermark och skogsmark. Potentialen är stor. Tillväxten per hektar och år är förmodligen minst det dubbla jämfört med gran. Dessutom är det positivt för landskapsbilden.
– Vi behöver mer forskning för att veta vad poppel betyder för den biologiska mångfalden. Det är i alla fall klart att lövträd ger mer ljus och gynnar en markvegetation med örter och gräs, konstaterar Henrik Böhlenius.
En utmaning för alla lövträd är viltbetet. Poppel är inte lika känslig som hybridasp, vilken är en annan snabbväxare, men ofta behövs stängsel för att hålla klövvilt borta.
En del poppelbestånd klarar sig utan stängsel. Andra blir betade, men klarar sig ändå. Betningen ger då skador på stammen, vilket har mindre betydelse eftersom virket går till massaved. (I Italien, däremot, odlas stamkvistade popplar av hög kvalitet till möbel- och fanerindustrin).
Betningssäker höjd
– I bästa fall får vi fram kloner som inte är så attraktiva för det vilda. En annan möjlighet är att hitta metoder för att störa djuren. Det handlar om att skydda plantorna under några år, innan de är uppe i betningssäker höjd.
Bra etablerade och växtkraftiga plantor, likt de i kalkningsförsöket, klarar sig relativt bra mot bete. När den första generationen poppel etablerats är det mesta av jobbet gjort. Därefter föryngras de enkelt med stubbskott efter avverkning vart tjugonde år.
Det pågår arbete med att ta fram kloner för hela landet.
– På åkermark har vi bra odlingssystem. Utmaningen är på skogsmark. Det finns lyckade odlingar på goda jordar, men ofta är det problem. Då är kalkning en del av lösningen. Nu kan vi gå vidare och etablera bestånd av poppel på skogsmark för att studera produktionen, konstaterar Henrik Böhlenius.
Kontakt:
Henrik Böhlenius, forskare, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, henrik.bohlenius@slu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
