– Årets prisbelönade uppfinningar har revolutionerat laserfysiken. Extremt små objekt och otroligt snabba processer uppenbarar sig nu i nytt ljus. Med avancerade precisionsinstrument öppnas nya forskningsområden och en mängd industriella och medicinska tillämpningar, skriver Kungliga vetenskapsakademien i ett pressmeddelande.
Gérard Mourou och Donna Strickland banade väg för de kortaste och mest intensiva laserpulser människan skapat. Den banbrytande artikeln kom 1985 och blev stommen i Stricklands doktorsavhandling.
Med smarta grepp lyckades de alstra korta högintensiva laserpulser utan att förstöra förstärkarmaterialet. De sträckte först ut laserpulserna i tiden för att minska toppeffekten, förstärkte dem sedan, och tryckte till sist ihop dem. Om en puls trycks ihop och blir kortare i tiden så innebär det att mer ljus packas in inom samma lilla område i rummet – pulsens intensitet skjuter då i höjden.
Stricklands och Mourous nyuppfunna teknik, kallad CPA eller chirped pulse amplification, blev snabbt standard för alla senare tillkomna högintensitetslasrar. Bland tillämpningarna finns de miljontals synkorrigerande ögonoperationer som numera utförs årligen med de vassaste av ljusstrålar.
Arthur Ashkin uppfann den optiska pincetten vars ljusstrålefingrar griper tag i partiklar, atomer, molekyler, och till och med bakterier och andra levande celler.
Med hjälp av verktyget kan man utnyttja ljusets strålningstryck för att flytta på fysiska objekt, något som Kungliga Vetenskapsakademien kallar ”en gammal science fiction-dröm”.
– Arthur Ashkin lyckades få laserljus att knuffa små partiklar mot strålens mittfåra och hålla fast dem. Den optiska pincetten var född.
Ett stort genombrott kom1987, då Ashkin fångade levande bakterier med pincetten utan att skada dem. Omedelbart satte han igång studier av biologiska system, och i dag används den optiska pincetten brett till att undersöka livets maskineri.
De otaliga användningsområdena har knappast utforskats fullt ännu. Men redan i dag låter de i år belönade uppfinningarna oss rumstera om i mikrovärlden i bästa Alfred Nobel-anda: till största nytta för mänskligheten, skriver Kungliga vetenskapsakademien i sitt pressmeddelande.
Direkt med Donna Strickland: Telefonintervju med Donna Strickland (Presskonferens vid Kungliga vetenskapsakademien).
Mer om Nobelpristagarna i fysik:
Arthur Ashkin, född 1922 (96 år) i New York, USA. Fil.dr 1952 vid Cornell University, Ithaca, USA.
Gérard Mourou, född 1944 (74 år) i Albertville, Frankrike. Fil.dr 1973.
Donna Strickland, född 1959 (59 år) i Guelph, Kanada. Fil.dr 1989 vid University of Rochester, USA.
Prissumman är 9 miljoner svenska kronor, med ena hälften till Arthur Ashkin och andra hälften delad mellan Gérard Mourou och Donna Strickland.
Källa: Kungliga vetenskapsakademien
– De riskerar att gå med i studier på etiskt tveksamma grunder, säger Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik, CRB, vid Uppsala universitet, sjuksköterska och en av författarna bakom studien.
Forskargruppen har undersökt de tre största offentlig drivna webbplatserna i Skandinavien, cancercentrum.se i Sverige, skaccd.org i Danmark och helsenorge.no i Norge. I Sverige till exempel är cancercentrum.se ett nationellt samarbete mellan landsting och regioner med syfte att skapa en mer patientfokuserad, jämlik och tillgänglig cancervård.
Lågt betyg i läsbarhet
Forskarteamet har undersökt hur pass bra eller dålig som informationen på sidorna är; om den är korrekt och om den är komplett och hur lätt den är att läsa och ta till sig. Studien visar att informationen till stor del är svår att förstå, ofullständig och dessutom missvisande.
Texterna fick dåligt betyg enligt test med så kallat läsbarhetsindex. På flera ställen saknades information om vilka risker som de experimentella studierna kunde innebära och informationen var ibland missvisande .
– Den här forskningen görs för att kunna hjälpa framtida patienter, men det är inte alltid tydligt på sajterna. Ibland när studierna beskrivs är det lätt att tro att det handlar om behandling av deltagaren – patienten som är sjuk nu. Det är förstås inte bra. Risken är att de väljer att delta därför att de har uppfattat studien som en behandling. I och med att svårt sjuka kan ha svårt att ta in mer nyanserad information i ett senare skede, är det viktigt att vara tydlig från början, säger Tove Godskesen.
Forskning i stället för behandling
I studien lägger författarna fram flera exempel på vilseledande information och även på förslag på hur man istället skulle kunna informera. Att undvika att skriva behandling istället för forskning är ett konkret exempel.
– Istället för att exempelvis skriva ”om du är intresserad av behandlingen” kunde man skriva ”om du vill delta i forskningen” och istället för ”denna behandling kan vara en möjlighet för dig” vore det tydligare att säga ”du kan delta i denna studie”, säger Tove Godskesen.
I undersökningen visade sig dessutom Sverige ha sämre information än Norge och Danmark.
– Vi hoppas att den här studien kan göra att sådana här texter hädanefter skrivs med mer eftertanke. Det är också viktigt att etikprövningsnämnderna får ta del av texterna och kritiskt granskar dem innan de publiceras. Så verkar det inte gå till idag, säger Tove Godskesen.
Kontakt: Tove Godskesen, forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) vid Uppsala universitet, tove.godskesen@crb.uu.se
Orsaken till den positiva effekten är att rödbetor är rika på nitrat, som i kroppen kan omvandlas till nitrit och kväveoxid som i sin tur vidgar kärlen.
– Redan efter en vecka med cirka 1,5 dl koncentrerad rödbetsjuice per dag (70 ml morgon och kväll) syntes förbättringar. Hos de 80 procent av patienterna som fick en uttalad höjning av nitrithalterna i blodet som följd av rödbetsjuiceintaget noterades ökad prestationsförmåga och verkningsgrad i musklerna med cirka 10 procent vilket är väldigt mycket, säger Gerhard Wikström, överläkare och kardiolog på Akademiska sjukhuset och en av forskarna bakom studien.
Studien är den första som publicerats där man studerat effekten av rödbetsjuice hos patienter med PAH (pulmonell arteriell hypertension). I studien ingick 15 patienter med hjärt-lungsjukdomen, dubbelblind överkorsningsstudie där patienterna var sina egna kontroller. Ena veckan fick de rödbetsjuice och den andra placebo. Patienterna visste själva inte vad de drack.
En liter rödbetsjuice om dagen
Gerhard Wikström betonar att den rödbetsjuice som användes i studien är en koncentrerad variant och att den juice som vanligen säljs i livsmedelsaffärer är okoncentrerad. För att få samma effekt bör den som dricker okoncentrerad rödbetsjuice öka mängden, det vill säga dricka cirka 5 dl rödbetsjuice morgon och kväll för att få i sig samma mängd nitrat som i studien.
Nitrat finns extra koncentrerad i rödbeta, men även i andra grönsaker såsom broccoli, spenat, mangold, ruccola – och rädisa.
I Sverige får ett hundratal personer diagnosen PAH varje år. Sjukdomen innebär att lungornas blodkärl blir för trånga vilket leder till onormalt högt blodtryck i lungorna. Då samma volym blod försöker pressa sig fram genom allt trängre kärl måste hjärtat arbeta allt hårdare och tar på sikt skada. De vanligaste symptomen är andfåddhet, sämre ork, försämrad kondition, bröstsmärta och svimningskänsla.
– Analyser av patienternas blodplasma och saliv visade på förhöjda nivåer av nitrat och nitrit, som sedan kan omvandlas till kväveoxid i kroppen. När kväveoxiden förs ut i blodet uppnås den så medicinskt intressanta kärlvidgande effekten som ger ökad ork och uthållighet i musklerna, förklarar Gerhard Wikström. ’
I studien noterades även en tendens till förbättrad hjärtfunktion.
Hans förhoppning är nu att flera större studier kan genomföras som analyserar effekten av nitratrika grönsaker på olika hjärtsjukdomar. Nitrat finns extra koncentrerad i rödbeta, men även i andra grönsaker såsom broccoli, rädisor, spenat, mangold och ruccola.
– Studien visar att tillförsel av nitrat i doser som kan åstadkommas via ganska enkla förändringar i kosten kan åstadkomma förbättringar för patienter med vaskulär sjukdom, avrundar han.
När delar av Białowieżaskogen drabbades av ett omfattande utbrott av granbarkborre dog många granar. Det statliga polska skogsbolaget gick in och avverkade döda och angripna träd med argumentet att skydda resten av skogen. Det startade en av de mer intensiva bevarandedebatterna i Europa på senare tid. Forskare, naturvårdare och naturintresserade människor från hela världen har protesterat, liksom EU.
Nationalpark
Nu har Grzegorz Mikusiński från Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med kollegor i Polen (Polish Academy of Sciences och Siedlce University of Natural Sciences and Humanities) gjort den första uppskattningen av hur stor del av skogen som påverkades av avverkningarna. En utgångspunkt är analys av högupplösta satellitbilder från juli 2015 och juni 2018. Artikeln har nyligen publicerats i Biological Conservation.
I Białowieżaskogen är variationen stor när det gäller trädens art och ålder, och det finns förhållandevis många gamla och döda träd. Skogen är välkänd för sina visenter, men djurlivet är överhuvudtaget rikt på vilt, vedlevande insekter och fåglar. Delar av skogen är skyddad som nationalpark och flera mindre naturreservat. Hela skogen står på Världsarvslistan och den polska delen är dessutom Natura 2000-område. Världsarvet är uppdelat i fyra zoner, och viss avverkning är tillåten i zon 4.
Studien visar att de flesta avverkningarna skedde i de nordvästra och centrala delarna av Białowieżaskogen. Sammanlagt har 675 hektar kalhuggits, varav 229 hektar var skog med en stor andel gamla träd (minst 10 procent var 100 år eller äldre). Den större delen av avverkningen skedde i zon 3 och 4 av världsarvet, 299 hektar respektive 361 hektar. Zon 3 är den mest värdefulla delen av Białowieżaskogen utanför det som är skyddat som naturreservat eller nationalpark.
Sällsynta hackspettar, lodjur och många insektsarter finns bland förlorarna. För att begränsa skadan föreslår forskarna att kalhyggena ska få utvecklas naturligt och att hela skogen blir nationalpark.
Ekosystemet rubbas
Forskarna beräknar att 1,16 procent av den polska delen av Białowieżaskogen har huggits ner under perioden.
– Det låter inte mycket, men också området runt avverkningarna påverkas negativt på många olika sätt, säger Grzegorz Mikusiński.
Minst 4073 hektar har påverkats om man antar att effekten sträcker sig 100 meter in i skogen som ligger bredvid hyggena. En effekt är att mikroklimatet ändras eftersom området blir mer utsatt för sol och vind. Det har också betydelse att själva landskapet ser annorlunda ut, att skogen blir mindre sammanhängande (fragmentering) och att tillgången på död ved minskar. Till exempel blir det färre möjliga bohål för tretåig hackspett, pärluggla och sparvuggla. Lodjur kommer att undvika kalhyggena eftersom de vill ha tät växtlighet och nedfallna träd för att kunna smyga på sina byten. En del följder är svåra att förutsäga, till exempel samspelet mellan rovdjur, växtätare och växter i området.
Det lagliga skyddet har haft betydelse för Białowieżaskogen skriver forskarna. Det har inte avverkats någon skog i nationalparken och i princip inte heller i naturreservaten. Men många värdefulla äldre bestånd utan nationellt lagligt skydd avverkades. Särskilt viktig var domen i EU-domstolen som visade att avverkningen bröt mot habitatdirektivet som ska skydda arter och ekosystem i Natura 2000-områden och detta stoppade avverkningarna. Det visar att Natura 2000-lagstiftningen kan vara effektiv.
Bättre att inte plantera nya träd
Nu tycker forskarna att de områden som har huggits ner ska lämnas i fred så att träden får växa tillbaka på naturlig väg. Om det statliga skogsbolaget gör som planerat och återplanterar och gallrar fortsätter störningarna i årtionden framåt. Forskarna tycker också att nationalparken ska utökas till hela Białowieżaskogen.
– Białowieżaskogen är en oersättlig källa till kunskap om hur de ursprungliga skogarna i Europa fungerade när det gäller naturliga processer och biodiversitet. Dessa kunskaper kan användas för att restaurera skogar i andra områden, säger Grzegorz Mikusiński.
– Kirurgi och strålning kan på sikt medföra vissa risker. Därför är det värdefullt om vården får ökade möjligheter att avgöra vilka som verkligen har behov av behandling och hos vilka patienter som tumörerna inte är aggressiva och där man kan avstå från viss behandling. Idag råder brist på metoder för att göra den distinktionen, säger Charlotta Wadsten, doktorand vid Institutionen för kirurgiska och perioperativa vetenskaper vid Umeå universitet.
DCIS
Avhandlingen gäller bröstcancer av typ duktal cancer in situ, DCIS, där de elakartade tumörcellerna är begränsade till bröstets mjölkgångar. Om tumören inte behandlas kan cancern utvecklas och spridas, vilket sker i knappt hälften av fallen. Sedan bröstundersökning med mammografi infördes i sjukvården har antalet upptäckta fall av DCIS ökat dramatiskt. För närvarande får närmare 1 000 svenska kvinnor varje år diagnosen DCIS.
Charlotta Wadsten har analyserat hur upptäckt, behandling och utfall har förändrats under 20 år, från 1992 till 2012. Studien visar en trend mot intensivare behandling. Andelen kvinnor där hela bröstet avlägsnades ökade, liksom andelen som fick tillägg med strålning efter bröstbevarande operation. Mer behandling medförde dock ingen signifikant förbättring över tid vad gäller återfall eller överlevnad. Det kan tolkas som att omfattningen av kvinnor som överbehandlas ökar.
Nya ledtrådar
I avhandlingen finns några ledtrådar för att bättre kunna avgöra vilka som har den aggressiva formen. I en fall-kontrollstudie analyserades kvinnor med primär DCIS som senare avlidit i bröstcancer. Det gick att se att stora tumörer och tumörer som hade avlägsnats med osäkra marginaler ökade risken för senare död i bröstcancer. Dessutom kunde man se att lymfocyter, en speciell sorts vita blodkroppar, i anslutning till tumörerna var en riskfaktor.
– Lymfocyternas roll för den aggressiva cancern är än så länge mycket sparsamt utforskat. Det kan vara av intresse för möjligheten att i framtiden skapa målstyrda behandlingar och är därför absolut värt att forska vidare kring, säger Charlotta Wadsten.
Charlotta Wadsten är uppväxt i Östersund och arbetar som specialistläkare vid länssjukhuset i Sundsvall där hon är sektionsansvarig för bröst- och endokrinkirurgi. Efter disputationen vid Umeå universitet väntar forskning i USA. Foto: Ella Wadsten.
– Fortfarande är KOL en underdiagnostiserad sjukdom som många bär på utan att veta om det. Tidig upptäckt och behandling ger en bättre prognos och därför är det värdefullt att hitta fler sätt att utvärdera sjukdomen, säger Robert Linder, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Tittar på enzymerna
I sin avhandling har Robert Linder studerat två enzymer i blodet samt den hämmare som motverkar enzymernas effekter och hur dessa samspelar vid sjukdomen KOL.
Det gick att se att koncentrationen av enzymet MMP-9 var högre hos patienter med KOL än i en kontrollgrupp. Ytterligare nivåer av enzymet och en stor kvot av enzymet i förhållande till hämmaren TIMP-1 var dessutom förknippade med sämre lungfunktion. Det pekar på att enzymerna påverkar sjukdomens svårighetsgrad. De personer som hade högst nivåer var överrepresenterade bland dem som hade avlidit i KOL under en femårig observationsperiod.
– Resultaten talar för att enzymerna, som är möjliga att utvärdera i blodprov, spelar en roll för utvecklingen av KOL samt för symtom och prognos vid sjukdomen, säger Robert Linder.
Olin-studierna
Avhandlingen baseras på undersökningar av personer som deltagit i en stor studie i Norrbottens län. Avhandlingen är den 20:e från forskningsverksamheten Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten, Olin-studierna, som pågår sedan 1985 och där mer än 60 000 norrbottningar medverkat. Olin-studierna är omfattande och den största medicinska forskningsverksamheten i Norrbotten och innefattar studier om astma, allergi, KOL och hälsoekonomi.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, karakteriseras av försämrat flöde i luftvägarna. Obstruktionen orsakas av en kombination av inflammation i luftvägarna och förstörd lungvävnad. I Sverige beräknas cirka 10 procent av befolkningen lida av KOL, varav cirka 3000 avlider i sjukdomen varje år.
Robert Linder är uppvuxen i Fjällsjönäs i övre Juktådalen i Sorsele kommun. Han har nyss avslutat AT-läkartjänstgöring i Karlskrona.
Tidsaspekten är särskilt viktig vid sepsis eftersom dödligheten ökar ju längre tiden går innan man får rätt antibiotika. Med tanke på det globala problemet med ökad antibiotikaresistens är det också av högsta vikt att ge träffsäker behandling.
– PCR-tekniken visar både vilken bakterie som orsakar infektionen och vilken nivå av bakterie-DNA det finns i blodet, säger Ingrid Ziegler, överläkare på infektionskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand på institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.
Liten ordlista
DNA – molekyler som innehåller den genetiska koden för en organism.
PCR – teknik där en enstaka DNA-sekvens i ett prov kan kopieras upp till tusentals identiska exemplar. Staphylococcus aureus – bakterie som oftast orsakar enkla sårinfektioner, men som kan leda till mycket svåra infektioner om den sprids i blodbanan.
Vid sepsis reagerar kroppens immunförsvar på ett okontrollerat sätt till följd av en infektion, där bakterier oftast cirkulerar i blodbanan. På grund av det får patienten organsvikt, som kan vara livshotande. Det är därför viktigt att patienten snabbt får hjälp. Det är årligen fler som dör i sepsis än i hjärtinfarkt.
Höga DNA-nivåer kan innebära allvarlig sjukdom
Ingrid Ziegler visar i sin forskning att höga mängder DNA i blodet kan vara en varningssignal för allvarlig sjukdom. Hon har även undersökt i vilken takt DNA-nivån sjunker och försvinner ur blodbanan.
– Patienter med höga DNA-nivåer hade en mer allvarlig sjukdomsbild och högre dödlighet. Gruppen av patienter där gula stafylokocker, Staphylococcus aureus, påvisades i blododlingen visade sig vara extra intressant. Här var PCR-metoden mer tillförlitlig, och hos de svårast sjuka fanns bakterie-DNA ofta kvar i blodet under en lång tid efter insatt antibiotikabehandling, säger Ingrid Ziegler.
Kontakt:
Ingrid Ziegler, överläkare, Infektionskliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län, ingrid.ziegler@regionorebrolan.se, 070-176 48 46
Kritiska röster mot nätjournaler menar att digitala patientjournaler ökar risken för att personal ska utsättas för hot och våld och att de upplever större risker för hot och våld.
– Studien visar inga kopplingar mellan förekomst av hot och våld och digitala patientjournaler, men det betyder inte att den kopplingen inte finns. Däremot ser man en tydlig koppling mellan digitala patientjournaler och vårdpersonalens oro för hot och våld, säger Åsa Cajander professor och samordnare av den nationella forskningen på digitala journaler i forskningskonsortiet Dome, Development of Online Medical records and E-health services. och
Problemet med ökad risk beskrivs vara kopplat till att patienten via systemet kan få fullständigt namn på den person som givit vård. Det här är särskilt oroande inom verksamheter där risken att utsättas för hot och våld redan är hög som exempelvis akutvård och psykiatrivård.
I studien undersökte man huruvida personal vars patienter hade fått tillgång till patientportalen upplevde större risker för hot och våld och utsattes för mer hot och våld. Undersökningen genomfördes ett år efter att digitala patientjournaler lanserades i Uppsala.
Merdelen personal hade utsatts för hot och våld
Totalt 174 personer svarade på en webbundersökning (35 procents svarsfrekvens). 83 personer var från en akutavdelning vars patienter hade digitala journaler, och 91 personer var från en psykiatrisk avdelning, vars patienter inte hade det. Nästan två tredjedelar av de som svarade på enkäten har utsatts för hot och våld det senaste året.
Studien visar också att 40 procent av de som jobbar inom dessa verksamheter trodde att riskerna för hot och våld hade ökat efter lanseringen. Det fanns en också skillnad i upplevelse mellan yrkesgrupperna som svarade på enkäten. Sjuksköterskorna upplevde större risker än läkarna. Studien visade dock inte att fler händelser av hot och våld förekom efter lanseringen. Endast en person i studien rapporterade att patientens åtkomst till journalen hade spelat någon signifikant negativ roll i förhållande till en incident.
Balans mellan arbetsmiljö och patientbehov
– Jag tycker att vårdpersonalens oro för en ökad risk för hot och våld måste tas på allvar och bemötas av landstingen och regionerna. Man behöver balansera vårdpersonalens arbetsmiljö med patienternas behov av information. Här vore det bra att ta reda på hur viktigt är det för patienterna att se namnen på vårdpersonalen, säger Åsa Cajander.
Enkätstudien har genomförts av forskare från det nationella forskningskonsortiet Dome vars mål är att skapa och sprida kunskap kring införande och användning av patientjournal via nätet och andra eHälsotjänster.
Kontakt: Jonas Moll, post doc, institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet jonas.moll@it.uu.se
Åsa Cajander, professor, institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet, asa.cajander@it.uu.se
– Drönaren används i både forskning och utbildning och kan bland annat hjälpa oss att kartlägga den svenska berggrunden för att förstå hur berget och våra malmer har bildats, säger Joel Andersson, doktorand i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet.
Drönaren, som är finansierad av Bolidens stiftelse och LKAB:s stiftelse för främjande av forskning och utbildning och som fått namnet Hugin (Highly Useful GeoInformation), kan på lite mer än en halvtimme scanna av en yta motsvarande 75 fotbollsplaner. Hugin är utrustad med en magnetometer, ett vetenskapligt instrument som mäter de magnetiska egenskaperna i berggrunden.
– Under flygningen fotograferar vi markytan med överlappande bilder, så kallad stereofotografering, vilket gör att vi kan bygga en terrängmodell i hög upplösning. I terrängmodellen kan vi sedan mäta egenskaper, göra volymberäkningar och se strukturriktningar i berggrunden – saker som kan vara avgörande för att förstå de tektoniska processer som påverkat just den berggrunden, förklarar Joel Andersson.
Studenter lär sig senaste teknikerna
Drönaren kan användas brett inom olika forskningsområden. Med hjälp av Hugin skulle forskare till exempel kunna få fram mer information om Pärvieförkastningen, en över 16 mil lång ”spricka” i jordskorpan i trakterna kring Kiruna och Kebnekaise, som bildades när inlandsisen smälte för flera tusen år sedan.
– Man tror att jordbävningarna längs Pärvieförkastningen kan ha varit väldigt kraftiga.Nu vill forskare på Luleå tekniska universitet ta reda på om det var två miljarder år gamla strukturer i berggrunden som reaktiverades eller om strukturerna längs Pärvieförkastningen nybildades. Som en del i det arbetet hoppas vi att drönaren kan hjälpa oss att ta reda på mer, säger Tobias Bauer, forskare i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet.
Data som drönaren samlar in kan forskare och studenter arbeta vidare med i en interaktiv miljö i Luleå tekniska universitets nya VR-studio.
– Vi vill att våra studenter ska lära sig moderna tekniker och att tolka och processa nya typer av data. Drönarteknologin är på frammarsch och vi på Luleå tekniska universitet vill använda den som ett verktyg i både forskning och utbildning. Vi ska ligga i framkant, säger Tobias Bauer och tillägger att den nya drönaren väcker stort intresse hos forskare på andra universitet och inom industrin.
– För ett gruvföretag med dagbrott kan drönaren exempelvis användas för att upptäcka sprickor som är viktiga för dem att känna till i den dagliga produktionen.
Mer om drönaren:
Luleå tekniska universitets nya drönare Hugin är specialtillverkad och väger 6,2 kg utan och 7,8 kilo med utrustning i form av kamera och magnetometer.
Drönaren har lång flygtid och kan lyfta tung last i förhållande till sin smidiga storlek, vilket gör att det går att koppla på fler sensorer och göra simultana mätningar. Drönaren är finansierad av Bolidens stiftelse och LKAB:s stiftelse för främjande av forskning och utbildning.
Här visas hur det går till när drönaren samlar in data, som forskarna sedan arbetar vidare med i universitetets VR-studio.
Kontakt:
Tobias Bauer, lektor i malmgeologi, Luleå tekniska universitet, tel 0920 49 21 50,
e-post tobias.bauer@ltu.se
Joel Andersson, doktorand i malmgeologi, Luleå tekniska universitet, tel 0920 49 35 49,
e-post joel.bh.andersson@ltu.se
Var tjugonde minut våldtas ett barn i Sverige – och var trettionde minut en vuxen människa. Det visar Brottsförebyggande rådets statistik från 2017, om man beaktar mörkertalen. Totalt innebär det 30 000 våldtäkter årligen på barn i åldrarna 0-17 år och 21 000 våldtäkter på vuxna. Av dessa polisanmäldes drygt 7 300. Hur många som får vård för sina skador vet man inte.
Det finns inga nationella vårdprogram för dem som blivit utsatta för sexuellt övergrepp. Organisationen Wonsa, World of No Sexual Abuse, startade därför för tre år sedan en forskningsinriktad specialistklinik i Stockholm. Verksamheten består av behandling, utbildning och forskning. Patienterna är från tolv år och uppåt.
– Patienterna vet i dagsläget mer än vi. Vi vill lyssna på dem för att bättre förstå vilka psykologiska skador som kan uppstå och utveckla den bästa behandlingen, säger Gita Rajan, specialist i allmänmedicin, verksamhetschef för Wonsa och doktorand vid Karolinska institutet.
Utöver patienternas önskemål, bygger Wonsas behandling på den sparsamma forskning från Holland och USA som finns om behandlingen av svåra trauman samt den kliniska erfarenhet som Wonsas terapeuter har inom kroppsterapi och traumabehandling.
Vad är ett sexuellt övergrepp
Ett sexuellt övergrepp är när du utsätts för en sexuell handling mot din vilja, oavsett hur brottet bedöms i lagens mening. Här är Wonsas klassificering av övergrepp:
Typ 1: Sexuellt övergrepp utan fysisk beröring, till exempel att någon kallar dig hora eller att du tvingas se på när ditt syskon utsätts för ett övergrepp.
Typ 2: Sexuellt övergrepp med fysisk beröring, till exempel ovälkommen smekning.
Typ 3: Sexuellt övergrepp med penetrering av kroppsöppning, till exempel vaginal, oral eller anal våldtäkt, eller att någon tvingas att utföra oralsex.
Klassificeringen, som nu granskas av externa experter, beaktar även omständigheterna (offrets ålder, om övergreppet sker en gång, flera gånger eller organiserat) samt vilken relation offret har till förövaren (okänd, känd person eller person inom närmsta familjen).
Psykologiska skador uppstår
Av Wonsas patienter har fyra av fem utsatts som barn. Den vanligaste typen av övergrepp är upprepad penetrering av förövare inom familjen.
Oavsett vilken typ av övergrepp som skett, upplever alla patienter skuld, skam, skräck och svek samt att gränser överträtts. Ju svårare omständigheter, desto svårare skador uppstår (se faktaruta). Över hälften av patienterna har depression, posttraumatiskt stressyndrom, ångest och självmordstankar. En tredjedel har försökt ta sitt liv.
– Barnen är mest utsatta. De blir ofta inte trodda om de berättar. De utvecklar självhat och en känsla av värdelöshet. Vuxna kan tänka: ”du svek mig”, medan barn tänker: ”alla sviker”. Då blir det svårt att lita på andra, även i vuxen ålder, säger Gita Rajan.
Gränsbrottet skapar problem i relationer, då man har svårt att värna om sin egen kropp, men även sina psykologiska gränser: svårt att ta plats, att fördela ansvar och att ta emot hjälp.
Skräck kan leda till PTSD och dissociation
Skräcken under övergreppet varierar från lite obehag till ren skräck, vilket kan leda till posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Då kan man lida av påträngande minnen av traumat, mardrömmar och rädsla som påverkar vardagslivet.
Det andra som skräck kan leda till är dissociation. Det är en psykisk försvarsmekanism, där offret till exempel ”lämnar kroppen” mentalt och kan ”se sig själv från taket”. Då skiljs tanke och känsla från varandra, så att offret inte känner smärtan.
Dissociation är effektivt men skapar problem: alltifrån en avsaknad av känslor till minnesproblem och i värsta fall dissociativ identitetsstörning. Personen lever då med olika identiteter inom sig, som inte alltid vet om varandra.
Lifespan integration läker traumat
Wonsas behandlingsprogram, LEVA, ges i fyra faser: lugn och stabilisering, exponering till traumat, vila i verkligheten och acceptans med ny anknytning till sig själv och andra. I första fasen får man verktyg för att reglera sina känslor, till exempel genom kunskap om hur hjärnan fungerar och olika kroppsbehandlingar. I den andra fasen behandlas traumat, oftast med metoden lifespan integration som är en modifierad exponering.
– Vi tror att symtomen vid PTSD beror på att hjärnan inte förstått att traumat är över, vilket skapar en här-och-nu-känsla när minnena dyker upp. Därför skapar vi distans till traumat genom att använda och placera minnen från tiden efter traumat fram till nuet på en tidslinje, till exempel: ”en vecka efter övergreppet cyklade jag till mormor, en månad senare skiljde sig mamma och pappa” och så vidare. När berättelsen är klar läser terapeuten upp den i du-form för patienten gång på gång, säger Gita Rajan.
En pågående studie visar preliminärt att ett enda behandlingstillfälle då traumat placeras rätt i tid, minskar symtomen med hälften hos patienter som utsatts en gång. Då kan det räcka med totalt tre besök. Vid upprepade övergrepp fortsätter arbetet med att placera de övriga händelserna rätt i tid. Behandlingen tar då ett till flera år. Metoden lifespan integration har utvecklats av den amerikanska psykoterapeuten Peggy Pace.
Det kan du göra som anhörig
Lyssna utan att ifrågasätta.
Återupprätta gränser genom att hjälpa personen att förstå att det som hände var fel.
Hjälp personen att söka professionell behandling för att läka skadorna.
Testosteron kan öka risken
Ett annat sätt att komma åt sexövergreppen är att försöka förhindra att de sker från början. 90 procent av de utsatta är kvinnor och 90 procent av förövarna män. Manligt kön är alltså en känd riskfaktor för övergrepp. Andra riskfaktorer är stark sexlust som kan leda till sexmissbruk, bristande impulskontroll, låg empati samt sexuellt intresse för barn.
Hjärnforskning har visat att de nätverk i hjärnan som reglerar sexuell upprymdhet, impulskontroll och empati påverkas av testosteronhalt. Och en tysk studie har visat att ett läkemedel som ökade testosteronnivån, minskade vissa kvinnors empati redan efter några timmar.
– Det finns god klinisk erfarenhet av behandling med testosterondämpande läkemedel, men den har inte utvärderats vetenskapligt, säger Christoffer Rahm, chefsöverläkare i Psykiatri Södra i Stockholm och forskare vid Karolinska institutet.
Testar nytt läkemedel
I hans studie (Priotab) får män med pedofil störning prova ett nytt testosterondämpande läkemedel som används vid prostatacancer. Syftet är att undersöka om läkemedlet kan dämpa riskfaktorerna.
– Fördelar jämfört med de äldre läkemedlen är att patienten får en injektion som verkar i tre månader, att den verkar inom ett par dygn så den skulle kunna användas i akuta lägen samt att den inte ökar testosteronhalten till en början som de äldre medicinerna, säger Christoffer Rahm.
Studien pågår till sommaren 2019. I den ingår även psykologiska och psykiatriska tester, intervjuer samt magnetkameraundersökningar av patienternas hjärnor för att försöka hitta objektiva tecken på ökad risk att begå övergrepp.
Kombination av behandlingsmetoder
Dagens behandlingsrekommendationer mot oönskad sexualitet bygger på klinisk erfarenhet. Man skiljer på hög och låg risk: högriskpatienter rekommenderas testosterondämpande medicin, medan lågriskpatienter ska få samtal och antidepressiv medicin, då man drar nytta av biverkningen minskad sexlust.
– Men i verkligheten får högriskpatienter inte alltid så kallad antiandrogen, eller testosterondämpande, behandling: i Indonesien anses behandlingen oetisk, medan det i USA finns läkare som anser att behandling ska ges även mot patientens vilja. Åsikterna är starka, trots att vetenskaplig kunskap saknas, säger Christoffer Rahm.
Så funkar antiandrogener
Androgener är den övergripande termen för de manliga könshormonerna hos ryggradsdjur. Läkemedelsgruppen antiandrogener fungerar genom att blockera testosteronreceptorer. Då har mannen kvar testosteron i kroppen, vilket minskar de metabola bieffekterna och gör att män i vissa fall kan ha kvar sin sexuella funktion.
Inom kriminalvården erbjuds sexualbrottsförövare ROS, Relations- och samlevnadsprogrammet, som är baserat på kognitiv beteendeterapi. Målsättningen är att förbättra förövarnas sociala färdigheter och förmåga att uttrycka empati samt att minimera riskfaktorer. Ofta kombineras terapin med antidepressiv eller testosterondämpande medicin samt missbruksbehandling.
Upptäckterna utgör en milstolpe i kampen mot cancer. Cancer skördar miljontals liv varje år. Genom att förstärka immunsystemets inneboende förmåga att angripa tumörceller har årets Nobelpristagare etablerat en helt ny princip för cancerbehandling, skriver Nobelförsamlingen i ett pressmeddelande.
James P. Allison studerade ett känt protein som visade sig fungera som en broms i immunsystemet. Han insåg möjligheten att släppa på bromsen, så att immunsystemet aktiveras och angriper tumörceller. Han utvecklade sedan konceptet till en helt ny behandlingsprincip.
Tasuku Honjo upptäckte parallellt ett nytt protein på immunceller och kunde genom noggrann kartläggning visa att det också fungerade som en broms, men med en annan mekanism. Upptäckterna lade grunden för utveckling av en mycket effektiv cancerbehandling.
Allisons och Honjos forskning har öppnat dörren för att pröva och kombinera olika metoder för att hämma immunförsvarets bromsar i syfte att behandla Upptäckterna utgör en milstolpe i kampen mot cancer, skriver nobelprize.org i sitt pressmeddelande.
Bakgrunden är denna Den grundläggande egenskapen hos vårt immunsystem är förmågan att skilja mellan det som är kroppseget och det som är främmande så att till exempel bakterier och virus kan angripas. En viktig aktör i detta försvar är så kallade ”T-celler”, en sorts vita blodkroppar.
Under 1980-talet upptäcktes på denna cells yta T-cellsreceptorer, som känner igen och binder främmande molekyler på andra celler. Bindningen gör så att T-cellen kan försvara kroppen mot angrepp, men för immunsystemets aktivering behövs även proteiner som kan liknas vid T-cellens gaspedaler.
Många forskare bidrog till utvecklingen av denna nya grundforskning, och man upptäckte proteiner som istället fungerar som T-cellens bromsar och motverkar aktivering av immunförsvaret.
Genom detta intrikata gas- och bromssystem kan immunförsvaret noggrant regleras så att det kan oskadliggöra främmande mikroorganismer, utan att överreagera och orsaka autoimmuna angrepp på kroppens friska celler och vävnader.
En ny princip för immunterapi
I sitt laboratorium vid University of California, Berkeley, studerade James P. Allison under 1990-talet CTLA-4, ett protein på T-cellernas yta. Han var en av flera forskare som hade observerat att CTLA-4 fungerar som en av T-cellernas bromspedaler.
Andra forskare utnyttjade bromsmekanismen för att utveckla behandlingsmetoder vid autoimmunitet. Allison fick emellertid en helt annan idé. Han hade utvecklat ett sätt att blockera funktionen av CTLA-4 genom behandling med en antikropp som binder till CTLA-4-proteinet. Nu ville han veta om blockering av CTLA-4-bromsen kunde aktivera T-celler så att de angriper cancerceller.
Överst till vänster: För aktivering av T-celler behöver T-cellsreceptorn känna igen en främmande struktur bunden till en så kallad antigenpresenterade cell. För aktivering behövs även T-cellens gaspedal. CTLA-4 fungerar som en broms som kan förhindra gaspedalens funktion. Nederst till vänster: Allison upptäckte att antikroppar mot CTLA-4 hindrar bromsens funktion vilket leder till att T-cellen aktiveras så att den kan angripa cancerceller. Överst till höger: Honjo upptäckte en annan broms (PD-1) som hämmar aktivering av T-cellen. Nederst till höger: Antikroppar mot PD-1 hindrar bromsens funktion vilket leder till att T-cellen aktiveras. Resultatet blir ett mycket effektivt angrepp på cancerceller.
I slutet av 1994 genomförde Allison och hans medarbetare det första experimentet i möss, vilket de skyndsamt repeterade över julhelgen. Resultaten var nämligen spektakulära. Mössen med cancer hade blivit botade genom behandling med antikropparna som släpper på bromsen och gör T-cellerna verksamma mot tumören.
Trots ett inledningsvis svalt intresse från läkemedelsindustrin, fortsatte Allison sitt ihärdiga arbete för att överföra behandlingsstrategin till terapi för människor. Flera forskargrupper genomförde lovande kliniska försök och 2010 publicerades en viktig studie som visade mycket goda resultat hos patienter med spritt melanom, en slags hudcancer.
Hos flera patienter föreföll cancern ha försvunnit, vilket var ett dittills oöverträffat behandlingsresultat.
Andra pris för cancerbehandling
Cancer är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar som alla kännetecknas av okontrollerad tillväxt av onormala celler med förmåga att spridas till friska organ och vävnader. Det finns flera olika behandlingsmetoder, utöver kirurgi och strålbehandling.Tidigare har hormonbehandling för prostatacancer (Huggins 1966), cancerbehandling med cellgifter (Elion och Hitchins 1988) och benmärgstransplantation vid leukemi (Thomas 1990), belönats med nobelpriset.
Mer om nobelpristagarna
James P. Allison föddes 1948 i Alice, Texas, USA. Han doktorerade 1973 vid The University of Texas, Austin och var 1974-1977 postdoktoral forskare vid Scripps Clinic and Research Foundation, La Jolla, California. Han var 1977-1984 verksam vid The University of Texas System Cancer Center, Smithville, Texas; 1985-2004 vid University of California, Berkeley och 2004-2012 vid Memorial Sloan-Kettering Cancer Center, New York. Han var 1997-2012 forskare vid Howard Hughes Medical Institute. Han är sedan 2012 professor vid University of Texas MD Anderson Cancer Center, Houston och är även verksam vid Parker Institute for Cancer Immunotherapy. Tasuku Honjo föddes 1942 i Kyoto, Japan. Han tog läkarexamen 1966 och var 1971-1974 forskare vid Carnegie Institution of Washington, Baltimore, USA och vid National Institutes of Health, Bethesda, USA. Han doktorerade 1975 vid Kyoto University. Han 1974-1979 var han verksam vid Tokyo University och 1979-1984 vid Osaka University. Han är sedan 1984 professor vid Kyoto University och 1996-2000 och 2002-2004 var han även dekanus vid Kyoto University.
Källa: nobelprize.org
Jenny Rendahl, vid Göteborgs universitet, har undersökt hur ungdomar hanterar överflödet av matrelaterade budskap, allt från hälsa och välbefinnande till riskrapporter om vissa livsmedel. I den aktuella studien genomfördes bland annat rollspel med efterföljande fokusgruppintervjuer med 42 ungdomar i åldern 15 till17 år – en fungerande metod för att göra ungdomarna delaktiga, engagerade och för att kunna göra deras röster hörda.
Den stora mängden budskap oroar
Jenny Rendahls slutsats är att den stora mängd budskap som ungdomar möter oroar dem. Även om ungdomarna reflekterade kritiskt kring budskap och källorna så var det inte alltid lätt för dem att veta vem och vad de skulle lita på.
– Ungdomarna litade ofta på personer som de tror har kunskap eller relevant utbildning. Det kan exempelvis vara hem- och konsumentkunskapsläraren eller hockeytränaren. De lyssnade på personer som de upplever genuint bryr sig om dem, har en nära relation till dem och som vill deras bästa, vilket först och främst gäller de egna föräldrarna, säger hon.
Litar inte på reklam och mediebudskap Däremot litade ungdomarna inte på matbudskap med ett kommersiellt intresse bakom, budskap som ofta förmedlas genom media. Exempelvis pratade ungdomarna om reklam och produktplacering som opålitlig. De kände något mer tillit till dokumentärer på teve eller till information de sökt fram på nätet.
Studien visar även att mat är mycket mer än bara näring för ungdomar. I rollspelet och i ungdomarnas diskussioner blev det tydligt att matbudskapen skapar oro. Det handlade om risker med det som hamnade i magen men framförallt risken för att inte visa upp rätt bild av sig själv. Mat och ätande var en identitetsmarkör.
Mat viktig del av identiteten – Genom den mat ungdomarna valde att äta och hur de åt uttrycktes den bild de vill ge av sig själva. Det var viktigt för ungdomarna att leva upp till samhällets normer och ideal, som till exempel att flickor inte ska äta stora portioner, säger Jenny Rendahl.
Ungdomarna upplevde dock att dessa normer många gånger var orimliga. Samtidigt menade de att det var svårt att bryta mot dem.
Vad krävs för att ungdomar ska bli kompetenta, kritiska och självständiga individer, även i synen på mat och ätande?
– Ungdomar behöver få möjlighet till att kritiskt granska olika matbudskap samt diskutera och problematisera normer kring mat. Här har lärare i ämnet hem- och konsumentkunskap har en viktig roll då de i undervisningen lyfter mat från flera olika aspekter såsom genus, jämställdhet och hälsa , säger Jenny Rendahl.
Det är med start i 1970-talets mitt som Jyri Backman jämfört utvecklingen i de båda länderna ur organisatoriskt, ekonomiskt och juridiskt perspektiv. Studien bygger bland annat på tryckt material – inte minst från de olika förbunden – mediekällor, intervjuer och samtal. Han har också undersökt hur den amerikanska Major League-modellen respektive den europeiska sportmodellen påverkat moderniseringen av elitishockeyn i de båda länderna, och vidare hur denna förhåller sig till den ryska proffsligan KHL.
– Den finska ishockeyn kan beskrivas som en hybrid av den europeiska traditionen, där man inte ska tjäna pengar på idrott, och den amerikanska modellen som bygger på vinstmaximering, säger Jyri Backman. Medan den svenska Elitserien/SHL är öppen, det vill säga att lagen flyttas upp och ner i SHL baserat på idrottsliga resultat, är finska SM-liiga i likhet med NHL stängd.
– Även till SHL har tröskeln blivit högre, och regeln att man degraderas direkt har försvunnit. Finska och svenska ligan låter sig hellre amerikaniseras än hämtar idéer av varandra.
Kulturella, politiska och historiska skillnader
Att pengarna ska tillbaka in i idrotten – nyttomaximering – kännetecknar ishockeyn i båda länderna, men den finska strukturen kring ägande är mer lik NHL. Avgörande här är den svenska 51-procentsregeln som innebär att klubbar anslutna till Riksidrottsförbundet måste ha föreningen som majoritetsägare. Så är inte fallet i Finland där storklubben Jokerits flytt till ryska proffsligan KHL säsongen 2014/15 fick stor uppmärksamhet.
Trots att det finns så många samhälleliga, historiska och kulturella likheter mellan Sverige och Finland, ser Jyri Backman stora skillnader i synen på hur elitishockey ska bedrivas.
– Det sociala och idén allmännyttiga ideella föreningar finns historiskt i den nordiska modellen. Men det svenska samhället hade folkhemmet och en lång samförståndstradition som gjort att idrottsföreningar stannat i Riksidrottsförbundet, säger han.
– Finsk 1900-talshistoria präglas av självständigheten, inbördeskrig, indragning i andra världskriget och språkkonflikten mellan svenskan och finskan.
I Finland har specialidrottsförbunden större autonomi än vad fallet är i Sverige. Av denna anledning agerar företrädarna för finsk elitishockey i eget intresse och bryr sig mindre om småklubbar i andra idrotter, menar Jyri Backman.
– Ishockey är nationalsport i båda länderna men ännu mer så i Finland. Där finns ingen annan idrott som kan konkurrera kommersiellt. I Sverige är även fotbollen stark.
Vill utmana NHL
När den ryska proffsligan KHL startades 2008 kom en ny pengastinn proffsliga som ville utmana NHL, och som alltså lockat till sig en finsk klubb och även har ett lag i Peking.
– Det handlar om helt andra pengar, men KHL är inte ett hot mot SHL som liga, det är bara ett par svenska klubbar som skulle vara intressanta för KHL, säger Jyri Backman.
Han tror att den gradvisa amerikaniseringen och kommersialiseringen kan leda till att ishockeyförbundet och SHL-klubbarna så småningom lämnar överenskommelsen om 51-procentsregeln.
– Det blir ju lite konstigt att små idrottsförbund påverkar svensk hockeys utveckling. SHL omsätter ändå 1,7 miljarder svenska kronor, det är ingen ideell verksamhet utan medelstora företag.
Nu inleds den tid i Sverige då många börjar byta sina vanliga bildäck till vinterdäck. Enligt Trafikverket väljer över 60 procent däck med dubbar, och det har länge funnits en debatt om de utsläpp som dubbarna orsakar när de sliter upp partiklar ur vägens asfalt.
På Chalmers har tre forskare nu gått till botten med frågan om hur dubbdäck egentligen påverkar människors hälsa. Anna Furberg, Sverker Molander och Rickard Arvidsson på avdelningen miljösystemanalys har använt ett systemperspektiv för att analysera dubbdäckens hälsopåverkan under hela dess livscykel.
Striderna i Kongo-Kinshasa
För att väga vinsterna mot de negativa effekterna har forskarna tittat på hur många liv som sparas genom användandet av dubbdäck, samt hur mycket utsläpp dubbdäcken genererar i slitaget på vägarna och i produktionsfasen. Forskarna granskade också olycksstatistik från den småskaliga gruvbrytningen i Kongo-Kinshasa, där kobolt – en viktig beståndsdel i dubbarna – främst bryts. Kobolt är dessutom en eftertraktad konfliktmetall som underbygger strider i landet, något som forskarna också vägt in.
Forskarna beräknar att den svenska användningen av dubbdäck räddar mellan 60 och 770 levnadsår i trafiken under vintern, samtidigt som mellan 570 och 2200 levnadsår går till spillo i ett bredare livscykelperspektiv över dubbdäckens livslängd.
– Sammantaget ger det här en väldigt tydlig bild av att dubbdäck kostar mer liv än de räddar, säger Sverker Molander, professor i miljösystem och risk vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers.
Uppsliten asfalt
Störst negativ hälsopåverkan genererar användningsfasen och utsläppen från vägarna – redan här står det klart att de negativa hälsoaspekterna av uppsliten asfalt överskuggar vinsterna. När de andra aspekterna läggs till blir resultatet ännu tydligare, framhåller forskarna.
– Den småskaliga gruvbrytningen, där det sker många olyckor och dödsfall, står för den näst största andelen av dubbdäckens negativa hälsopåverkan. Dödsfall kopplade till konflikten i Kongo-Kinshasa står för den minsta delen, men här finns samtidigt fler aspekter som inte är inkluderade i studien. Konflikten påverkar ju hela samhället, och jag tror inte många tänker på att användningen av dubbdäck bidrar till situationen i landet, säger Anna Furberg.
Globaliseringens avigsidor
Nyttan med dubbdäcken finns främst i Skandinavien, samtidigt som närmare en tredjedel av deras negativa hälsopåverkan sker utanför Skandinavien.
– Det här är en tydlig illustration av vad den globaliserade produktionen kan medföra. Här blir det några som överlever på andras bekostnad, och det är andra människor än de som drar nytta av produkten som får betala de negativa effekterna, säger Sverker Molander.
Hur ska man då som konsument tänka kring forskningsresultaten? Anna Furberg och Sverker Molander framhåller att bra vinterdäck utan dubbar kan vara ett alternativ, i kombination med försiktig körning och att ibland överväga alternativa färdsätt.
– Det är förstås viktigt hur man kör, och att plogning och sandning fungerar. Idag finns också elektroniska antisladdsystem i de flesta bilar, som gör dem säkrare att köra i halt väglag. Men vår studie visar också på behovet av mer forskning kring alternativ till dubbdäck, som inte har samma negativa hälsoaspekter, säger Anna Furberg.
Mer om studien:
I studien har livscykelanalys (LCA) och DALY – ett hälsomått utvecklat av Världshälsoorganisationen WHO – använts för att analysera och kvantifiera dubbdäckens hälsopåverkan på människor över hela dubbdäckens livscykel. Forskarna har granskat:
Liv som sparas. Olycksstatistik och studier på skillnader i olyckor mellan bilar med och utan dubbdäck.
Utsläpp i dubbdäckens användningsfas, eftersom dubbdäcken sliter upp partiklar ur asfalten. Artikelstudier av partikelslitage från vägar kopplat till användningen av dubbdäck.
Utsläpp under produktionen, från utvinning och tillverkning. Artikelstudier av olika typer av utsläpp och deras storlek.
Olyckor och dödsfall under produktionen, exempelvis vid brytningen av kobolt.
Artikelstudier av olyckor och dödsfall vid olika industriella aktiviteter samt statistik för olyckor och dödsfall vid småskalig gruvbrytning.
Antal dödsfall kopplade till konflikten i Kongo-Kinshasa.
Den största andelen av dubbdäckens negativa hälsopåverkan utgörs av utsläpp från vägarna (67-77 procent), följt av olyckor och dödsfall vid brytningen av kobolt (8-18 procent). Mellan 23 och 33 procent av de negativa effekterna inträffar utanför Skandinavien.
Mer om dubbdäck:
Det är tillåtet att använda dubbdäck under perioden 1 oktober–15 april. Om det är, eller befaras bli, vinterväglag får du använda dubbdäck även annan tid. Ditt fordon ska ha vinterdäck eller likvärdig utrustning från 1 december–31 mars om det är vinterväglag.
Enligt en undersökning av Trafikverket från 2017 uppskattas andelen som kör på dubbdäck i Sverige vara 63,4 procent. Andelen som kör på dubbfria vinterdäck (av nordisk eller mellaneuropeisk typ) uppskattas vara 35,8 procent. Störst andel som kör på dubbdäck uppmättes i Region Norr (91 procent).
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, har i två större rapporter granskat skillnaden i väggrepp mellan dubbade och odubbade däck. Enligt rapporterna har dubbdäck ett klart bättre isgrepp jämfört med dubbfria däck av både nordisk och europeisk typ, men när det gäller snö som underlag är skillnaderna mellan de olika däcktyperna mindre. När väglaget är vått, asfalten saltad och temperaturen kring noll är broms- och styrprestanda för dubbdäck och dubbfria nordiska däck praktiskt taget likvärdiga.
Enligt en norsk studie minskar dubbdäck antalet personbilsolyckor med 2 procent på barmark och 5 procent på vägar täckta av is eller snö, jämfört med odubbade vinterdäck.
Enligt Trafikverket är grunden för en säker resa på vintern bra vinterdäck, rätt hastighet och ett körsätt anpassat till underlaget. Myndigheten framhåller att en bil utrustad med antisladdsystem (ESC) och dubbfria vinterdäck av nordisk modell, har en bra säkerhet i hela landet.
Kontakt:
Anna Furberg, doktorand på avdelningen miljösystemanalys, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers, 031-772 63 28, anna.furberg@chalmers.se
Rickard Arvidsson, docent på avdelningen miljösystemanalys, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers, 031-772 21 61, 0768-07 87 33 rickard.arvidsson@chalmers.se
Sverker Molander, professor på avdelningen miljösystemanalys, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers, 031-772 21 69, 0703-08 85 22, sverker.molander@chalmers.se
En fråga som intresserar forskarna är var hjärnskadan är lokaliserad hos dessa patienter. Och om dessa kan utgöra den biologiska bakgrunden till människans andlighet: ett ”fönster” mot så kallad neuroteologi.
– Det behövs mer kunskap om hur patienter med epilepsi upplever sina anfall, säger Anne-Marie Landtblom, överläkare och professor i neurologi på Akademiska sjukhuset.
Extatiska upplevelser vid anfall
I studien får ett hundratal personer med diagnostiserad epilepsi i Uppsala län via frågeformulär beskriva hur anfallen känns.
Studien involverar personer med många olika typer av anfall. Här ingår patienter med psykologiska symptom av både positiv och negativ karaktär, exempelvis så kallad aura – inklusive eufori/extatiska upplevelser vid anfall.
Hur dessa anfall uttrycks och upplevs, hänger samman med var i hjärnan som deras epileptiska fokus sitter, och hur nervbanorna påverkas.
– Extatiska/euforiska upplevelser vid epileptiska anfall är mycket ovanliga – de kan likna starka andliga, ”övernaturliga” upplevelser, och historiskt kan de ha tolkats religiöst. Det är dock betydligt vanligare med psykiska symtom som oro, nervositet, ångest och skräckupplevelser och framför allt att man känner sig desorienterad, förklarar Anne-Marie Landtblom.
Hennes intresse för extatiska anfall väcktes i början av 2000-talet, då hon granskade Heliga Birgittas uppenbarelser utifrån ett analytiskt perspektiv, där det gällde att skärskåda en hypotes från 1950-talet om att helgonet kunde ha lidit av epilepsi.
Strax efter kom en patient till hennes epilepsimottagning som hade extatiska anfall som visade sig utgå från insula (en liten hjärnlob med mycket intressanta funktioner), vilket hon kunde visa i en imaging-studie tillsammans med den amerikanske neuroforskaren Bud Craig.
– Patienten, som för övrigt inte var religiös, upplevde att anfallen alltid inleddes med en härlig känsla, och beskrev att ett väsen närmade sig bakifrån som utstrålade kärlek och värme, likt en skyddande kraft, så kallad ”upplevd närvaro”.
Därutöver kom en lyckokänsla som inte kunde mätas med något annat. Sedan mådde han illa och fick frånvaroattacker, berättar hon.
Hjärnaktivitet vid spirituella upplevelser
I uråldriga kulturer associerades epilepsi ofta med högre makter. Historiskt finns också exempel på att religiösa upplevelser med frälsning eller uppenbarelser kopplats till epilepsi. Exempel på kända, kreativa religiösa tänkare med säker eller misstänkt temporallobsepilepsi, är till exempel Jeanne d’Arc, Paulus och Swedenborg, men även författare som Dostojevskij.
Man har observerat att personer med extatiska anfall ofta hade skador i tinningloben. Förståelsen av hur hjärnan och nervcellerna påverkas, även vid epilepsi, ökade sedan med introduktionen av magnetkameran i slutet av 1990-talet, då neurofunktionell forskning tog fart. Då utfördes även några magnetkamerastudier av munkar och nunnor i religiös meditation, för att utforska hjärnaktivering vid spirituella upplevelser, inom ramen för så kallad neuroteologisk forskning.
2016 publicerade forskarna Picard och Gschwind en vetenskaplig artikel som beskrev de 52 patientfall som hittills publicerats med extatiska anfall, där det framgår att hjärnskadorna kan ha sin placering i såväl tinningloben som i insula eller andra delar av hjärnan.
Extatiskt anfall från hypothalamus
I en ny, ännu ej publicerad fallstudie av Anne-Marie Landtblom, Kenney Roodakker, Francesco Latini samt andra medarbetare på Institutionen för neurovetenskap beskrivs ett nytt fall där det extatiska anfallet tycks utgå från hypothalamus.
– Studien bekräftade att personer med extatiska anfall ibland har skador på insula, en intressant hjärnlob som tar emot en mångfald signaler, till exempel från kroppens inre men även yttre omgivning. Samma lob kan drabbas vid vissa former av hjärntumör. Därför kommer vår pågående studie även innefatta samarbete med hjärnkirurgen Maria Zetterling med flera för att se om en patientgrupp som opererats i insula kan ha haft liknande extatiska/euforiska upplevelser, även utan att ha epilepsi, säger Anne-Marie Landtblom och fortsätter:
– Idag vet vi således att olika områden av hjärnan kan vara inblandade vid epileptiska anfall. Magnetkameran visar i vilken mån områden syresätts och är aktiva (BOLD-signal). Den kan också undersöka olika nätverk i hjärnan. Därför kan den utgöra en framtida möjlighet för fördjupad förståelse av mänsklig spiritualitet, något som jag forskar på tillsammans med professor emeritus Birgitta Söderfeldt, också knuten till institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.
Enligt båda forskarna vore det intressant om forskningen i framtiden kunde beskriva ett neurobiologiskt koncept för andlighet som kanske kan utnyttjas för att utveckla ett brett, ekumeniskt perspektiv. Neurobiologi behöver ju inte tolkas som antireligiöst, menar de.
Fakta om epilepsi
– Cirka 0,7 procent av befolkningen har epilepsi, en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna.
– Epileptiska anfall startar lokalt i en begränsad del av hjärnan och kan åtföljas av en visuell aura, illusioner och hallucinationer.
– Hjärnan är uppbyggd av miljarder nervceller som arbetar med elektriska signaler. Nervcellerna kommunicerar med varandra genom att frigöra kemiska ämnen, så kallade signalämnen. Vid epilepsi är balansen rubbad. Anfall orsakas av att vissa av hjärnans nervceller är överaktiva, vilket kan ge upphov till motoriska och psykologiska symptom.Den vanligaste behandlingen är läkemedel (antiepileptika), i svårare fall kan operation bli aktuell.
– För 30 procent har sjukdomen negativ inverkan på livet, med sömnproblem, trötthet och svårigheter att arbeta.
– Det vanligaste är att sjukdomen bryter ut i barnaåren eller tonåren, då den är ärftlig. Men även äldre kan få sjukdomen efter stroke, hjärntumör eller trauman av olika slag, så kallad förvärvad sjukdom.
Förändringarna omfattar större områden i arvsmassan och är vanligare hos individer som har Tourettes syndrom än hos friska personer, och det oavsett om syndromet har ärvts eller inte.
Det är Uppsala universitets forskare Najah Khalifa och Niklas Dahl som i samarbete med framför allt amerikanska forskare, som kan visa på genetiska förändringar som orsakar Tourettes syndrom. Forskarna har analyserat hela arvsmassan hos sammanlagt 802 familjer med en eller flera drabbade medlemmar.
Nytillkomna förändringar
I tio procent av familjerna där endast en person har Tourettes syndrom (totalt 577 familjer), har man kunnat påvisa att tillståndet är kopplat till nytillkomna förändringar i arvsmassan. Det betyder att förändringarna har uppkommit hos den personen och inte finns hos dess föräldrar.
I samtliga familjer med Tourettes syndrom har man också påvisat en ökad ansamling av strukturella förändringar i arvsmassan jämfört med friska individer. En strukturell förändring påverkar ett större område i arvsmassan och kan ibland kan omfatta flera gener. Förändringen kan innebära antingen ett bortfall eller en duplicering av ett kromosomfragment, så kallad kopieantalsförändring.
483 risk-gener för Tourettes
Sammanlagt har man i studien identifierat 483 så kallade risk-gener för Tourettes syndrom efter studier av familjer med både ärftliga och sporadiska fall. En av ”högrisk-generna” som identifierats vid Tourettes syndrom kallas CELSR3. Dess funktion, tillsammans med flera andra riskgener, är att den påverkar cellens polaritet.
En hypotes är därför att Tourettes syndrom kan orsakas av att vissa nervceller inte positionerar sig normalt under hjärnans utveckling och mognad.
Vad är Tourettes Syndrom?
Tourettes syndrom är ett neuropsykiatriskt tillstånd som innebär att personen får en kombination av tics. Det kan vara motoriska tics, i form av upprepade reflexliknande rörelser, och vokala tics, i form av exempelvis harklingar som sedan utvecklas till ofrivilliga ljud och ord. Tourettes syndrom drabbar knappt en procent av befolkningen och symtomen visar sig oftast kring sjuårsåldern, men de kan komma både tidigare och senare. Pojkar är överrepresenterade och samsjukligheten med tvångssyndrom och ADHD är stor. De flesta fall med Tourettes syndrom är ärftligt betingade och många drabbade individer har minst en förälder som har, eller har haft, snarlika symtom. Man tror att även miljöfaktorer som exempelvis infektioner, könshormoner och psykosocial stress har betydelse.
Niklas Dahl, professor och överläkare i klinisk genetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, niklas.dahl@igp.uu.se
Najah Khalifa, forskare vid institutionen för neurovetenskap, najah.khalifa@neuro.uu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
